Vispen Sjob

Hej!

Min sista tid i Vietnam gick alldeles för fort. Jag hann i alla fall göra det mesta jag önskade, gå i butiker och köpa några sista souvenirer. Nams familj gav mig ett hornsmycke som jag verkligen uppskattade. Promenera och höra alla gatuljud, åka moppe och cyklo, äta en massa god mat, jag åt chaka, den där fiskrätten jag berättat om i ett tidigare inlägg. Igår testade jag någon sorts ål som jag tyvärr inte tyckte särskilt mycket om. Jag avslutade resan  med att äta färska vårrullar vilket kändes helt rätt! Jag drack ett antal färska juicer och smoothies, det samt all färsk frukt kommer jag sakna något enormt! Sista kvällen lyssnade vi på när ett liveband spelade och innan vi åkte hem igår hörde vi en synskadad man sjunga vietnamesiska låtar. Vi köpte några småsaker av honom och gav lite mer pengar än vad sakerna kostar. Att sätta sig i en taxi som skulle ta oss till Vietnams flygplats kändes oerhört tråkigt och ledsamt...

Nu sitter jag på ett flygplan på väg tillbaka till Sverige. Det känns konstigt att snart komma hem till det jag lämnade för två veckor sedan. Allt var annorlunda där borta på andra sidan jorden och även om jag kanske inte tyckte om alla skillnader måste jag erkänna att jag inte alls längtat hem. För vad har jag egentligen att komma hem till? Jag har i och för sig förhoppningsvis några som väntar på mig. Men något arbete att gå till har jag inte och förutom att jag återgår till att söka en massa jobb behöver jag bland annat ta tag i min överklagan till förvaltningsrätten eftersom kommunen avslagit min ansökan om lSS och kontaktperson. Så jag kan lova att jag, om jag haft visum, definitivt bokat om min flygbiljett och åkt hem senare. Kajsa har inget jobb förrän i sommar och hon planerar att stanna i Asien tills dess. Det kanske är nu när jag inte har något jobb, familj och så vidare som jag borde resa och se världen. Min syster var även hon nyligen i Asien i fyra månader. Jag önskar verkligen att jag får chansen att göra något sådant i mitt liv. Men med tanke på att jag är blind medför ju det en hel del svårigheter och jag skulle tyvärr vara beroende av andras ögon under en sådan resa. Den här gången var det Nina som stod för Kajsas vistelse, både flygbiljett och boende, vilket ju fungerade nu när vi bara var borta två veckor. Om vi varit borta flera månader hade ju däremot en sådan sak varit nästintill omöjlig att ordna. Det känns himla segt att ha funktionshinder ibland och ja, i det här fallet är det verkligen hinder och ingen funktionsnedsättning som vissa föredrar att kalla det. Men men, nu ska jag inte klaga mer och jag hoppas verkligen inte att någon av er missförstår mig. Jag är självklart jätteglad över att ha fått möjligheten att åka till Vietnam och att resan äntligen blev av! Hela eller i alla fall en stor del av mitt hjärta vill åka tillbaka dit om inte alltför lång tid. Det får i alla fall inte dröja tjugofyra år tills nästa gång.

Jag kommer att sakna i princip allt, den härliga stämningen som alltid fanns när vi gick omkring på gatorna. Alla lukter som förändrades i vartenda andetag. Trafiken och alla tutande bilar, hur kommer jag att känna nu när allting blir mycket tystare igen? Människorna som var så öppna och trevliga, alla spontana samtal som uppstod på gatorna samt alla glada försäljare som sålde allt mellan himmel och jord. Känslan av att faktiskt ha råd med saker och ting och att inte behöva avstå något på grund av begränsad ekonomi. Den vietnamesiska musiken som vi kunde höra från diverse högtalare och ibland live. Vietnams fantastiska mat som jag tycker är hundra gånger godare än svensk husmanskost. Hanoi in guesthouse, hotellet där vi bodde, alla goda hotellfrukostar och till och med sängen som jag tyckte var oerhört hård att sova på i början. Värmen och att kunna gå i bara t-shirt dygnet runt. Det fuktiga klimatet som vi aldrig får uppleva i Sverige. 

 Ja, listan kan göras hur lång som helst. Eftersom jag ju bloggat om hela min vistelse hoppas jag att jag, dagar då livet känns extra tungt, med hjälp av inläggen kan drömma mig bort en liten stund. Det här har varit den bästa resan jag någonsin gjort och det är ju tyvärr så att det roliga alltid tar slut förr eller senare. Nu fortsätter det "vanliga livet". Tack till er som kikat in här varje dag och följt min resa. Även om jag mest skriver för min egen skull är det alltid roligt att få respons och att se att det faktiskt finns människor som tyckt om att läsa mina reseskildringar. Jag vet inte när jag uppdaterar bloggen nästa gång men ha det så bra som det bara går tills dess och efter det också så klart:)

/Vispen

Hej!

Nu är det natt här i Vietnam. Jag har sovit någon timme men vaknade igen och kan inte somna om på grund av huvudvärk samt för många tankar. Jag hoppas verkligen att huvudvärken är borta när jag vaknar imorgon bitti för det hade varit oerhört tråkigt att må dåligt sista dagen av min semester. Ja, på söndag åker Nina och jag tillbaka till Sverige. Kajsa stannar här två veckor till plus att hon förmodligen åker till Thailand efter det. Jag brukar alltid längta hem när jag varit borta i någon vecka eller så. Den här gången känner jag däremot att jag gärna kunnat vara borta minst en vecka till. Men men, nu blir det inte så och det kommer kännas tungt att packa resväskan imorgon.

Min fredag blev lugn men ändå helt okej. Kajsa och jag började dagen med en promenad precis som igår. Idag var det kallare ute och himlen såg lite grå ut. När vi kommit lite mer än ett varv runt sjön började det regna och när det regnar här kan jag lova att det känns. Det är inte som i Sverige där det ju kan duggregna en hel dag utan här regnar det jättemycket kortare stunder,. Med tanke på att jag inte direkt är någon så kallad lagom person, jag föredrar när saker och ting verkligen händer, när något verkligen känns, inget mesande helt enkelt, tycker jag om det vietnamesiska vädret.  Jag tror aldrig att jag upplevt något liknande tidigare och idag fick jag definitivt känna att jag levde. Regnet var starkare än en dusch och vi blev blöta på nolltid. Människor som inte hade paraplyer sprang med böcker på sina huvuden och de som inte hade bråttom tog skydd under träd och liknande. Kajsa och jag hade en tid att passa och blev stressade när vi såg att regnet inte ville sluta. En man med cyklo erbjöd sig att köra hem oss men så klart till ett högt pris, han ville så klart ta chansen och tjäna pengar nu när han kunde. Men vi vägrade och bestämde oss för att ta oss hem på egen hand. Jag kan säga att det tog tid eftersom gatorna var hala och det var stora vattenpölar överallt. Men hem kom vi till slut och efter att ha vridit ur och hängt upp mina kläder kunde jag som tur var konstatera att min mobil fortfarande fungerar.

Klockan tolv hade vi bokat tid på ett spa. Kajsa och jag varsin ansiktsbehandling och Nina en massage. Vi valde att gå till ett annat spa än sist vilket visade sig vara ett bra val. Här fick jag en ansiktsrengöring som kändes. På förra stället smörjde de in mitt ansikte i krämer och gav mig lite massage. Det gjorde de även här men tryckte dessutom ut en massa orenheter, vilket verkligen kändes och gjorde ont. Jag brukar sällan klaga över smärta men det här kändes på riktigt. På grund av dålig hud behöver jag genomgå det här regelbundet. Nu dröjer det några månader innan nästa gång och det känns jätteskönt. Ansiktsbehandlingen gjorde att jag blev väldigt hungrig och lunchen jag åt efteråt, fisk med ris och grönsaker, var väldigt god.

Under eftermiddagen har vi vilat samt gått runt  på stan. Nina köpte några souvenirer, jag tittade på lite allt möjligt men köpte inget. Till middag åt jag en krabbsoppa som var ganska god och efter det har vi varit på en konsert där de spelade traditionell vietnamesisk musik. Jag tycker bättre om konserten vi var på igår eftersom jag föredrar modern musik och därför spelade  jag inte in något idag. Även om jag inte direkt gillade vad jag hörde var det lite roligt att höra hur musiken lät i Vietnam för länge sen. De som spelade pratade mycket mellan låtarna och lät en i publiken spela tillsammans med dem.

Kvällen avslutades på café Helio som vi besökt ett antal gånger sen vi kom hit. De flesta caféer stänger klockan tio här medan Helio har öppet till tolv. I Sverige älskar vi ju att fika. Jag tycker att det kan vara lite överskattat ibland eftersom en fika idag ju kan kosta lika mycket som en lunch. Här är i princip allt mycket billigare och jag lär få en mindre chock när jag kommer hem och upptäcker att allt är oerhört dyrt och att jag inte har råd med någonting längre. Livet jag levt här i Vietnam har jag aldrig kunnat leva tidigare. Jag kan tala om att jag verkligen njutit av  att nästan kunna äta och köpa vad som helst, att faktiskt ha haft förhållandevis mycket pengar, att känna mig lite rik helt enkelt. Med tanke på att jag sparat pengar inför den här resan har jag levt dyrare än vad jag gör i Sverige men ändå. Snart kommer  dock verkligheten ikapp mig och då blir det varken några utemiddagar eller gofikor på ett tag. Därför unnade  jag mig en glass idag. Träna har jag all tid i världen att göra när jag kommer hem och sen älskar jag känslan av att kunna avnjuta en god glass utomhus. Det dröjer nog minst en månad innan vädret tillåter det i Sverige.

Nu ska jag göra ett nytt försök att somna om. Imorgon har jag som sagt min sista dag här och jag ska se till att ta tillvara på den på bästa sätt. Godnatt!

/Vispen

Hej!

Nu ligger jag här och har som vanligt svårt att kunna somna. Innan jag åkte till Vietnam sov jag hyfsat bra på nätterna, vi får se hur lång tid det tar för mig att vända tillbaka dygnet när jag väl är hemma igen. Något som är lite jobbigt är att myggen hittat hit. De fanns inte när vi kom medan de nu är ganska många, framförallt på nätterna och deras bett kliar som bara den. Men men, det är ju ett förhållandevis litet bekymmer.

Dagen började med frukost och efter det tog Kajsa och jag en rask promenad runt sjön. Med tanke på att jag sällan har möjlighet att promenera hemma, jag är tyvärr beroende av ledsagning för att klara det, passar jag på att gå så mycket som möjligt under tiden jag är här. Vi gick två varv runt sjön och bestämde att vi ska promenera samma sträcka även imorgon eftersom det ju både är kul och bra träning.

Resten av dagen har varit väldigt lugn. Jag åt färska vårrullar till lunch och efter det gick vi till en frisersalong. Kajsa fixade sitt hår för ett väldigt bra pris häromdagen och eftersom mitt hår är det jag är mest nöjd med hos mig själv tänkte jag att jag ju också kunde gå dit och få någon form av hårinpackning. Det visade sig dock att det skulle kosta jättemycket pengar ifall de skulle fixa mitt hår. Mitt hår är ju ganska långt, det slutar nedanför rumpan. Jag måste erkänna att jag fram tills igår, gick runt och trodde att det var många vietnameser som har lika långt eller längre hår än jag. Kajsa talade om att så inte är fallet och sen jag kom hit har jag faktiskt fått frågan om att sälja mitt hår. Okej, några tusen kronor hade inte suttit fel med tanke på att jag är arbetslös och så vidare. Men för mig är mitt hår mer värt än  alla pengar i världen, i alla fall mer värt än några tusenlappar. Det är en del av mig som jag skulle sakna något enormt om det försvann.

Trang hade sin sista dag här i Hanoi idag. Hon var ledsen över att behöva åka hem och eftersom jag ska åka härifrån inom en snar framtid kände jag mig också nedstämd. Sen har det så klart varit roligt att träffa Trang. Med tanke på att vi bor väldigt långtifrån varandra är det ju inte säkert att vi ses igen. Men Facebook finns och sen är det inte omöjligt att jag besöker Dhanang i framtiden. Kajsa och jag överraskade Trang med att köpa en klänning hon fastnat för men som hon inte hade råd att köpa själv. Trang studerar och i Vietnam måste man betala för studier och här finns varken studiebidrag eller studielån. Det var jätteroligt att se hur glad hon blev över klänningen även om det ju bara var en materiell sak. Presenter är bra när de verkligen uppskattas av personen som får dem.

Ikväll har vi ätit koreanskt igen och jag åt samma rätt som sist, bibimbap med extra mycket sjögräs:) Efter middagen råkade vi passera en scen där några vietnameser spelade och sjöng. De spelade på gamla traditionella instrument, ett av instrumenten liknade en fiol medan det andra var någon form av stränginstrument. Hur de lät har jag svårt att beskriva, därför har jag lagt upp en liten del av konserten på Audioboom, gå in där och lyssna om ni känner för det. Jag tycker hur som helst att musikerna var duktiga och att det var roligt att höra några vietnamesiska låtar. Vietnameserna sjunger ju på ett helt annat sätt än vad vi gör i Europa. Medan våra toner oftast är raka gör de diverse utsvävningar och glider mellan tonerna på ett särskilt sätt.

Kvällen har avslutats på ett café. Jag ville nämligen testa vietnamesiska bakverk. Det finns ju mycket jag tyvärr går miste om eftersom jag är blind. Därför försöker jag uppleva så mycket jag bara kan med hjälp av mina andra sinnen. Bakverk är dock inte vietnamesernas starka sida, i alla fall inte om ni frågar mig. Kajsa tog någon form av kaffekaka, jag en choklad och vaniljkaka plus att vi fick två småkakor på köpet. Jag fastnade inte för någon av dem och tyckte till och med att en av kakorna hade en så pass konstig smak att den inte kunde ätas upp. Nej, enligt mig är svenska bakverk mycket godare. Glassen här är inte heller lika god som i Sverige. Med tanke på att Vietnam är ett varmt land trodde jag att deras glass skulle vara väldigt god. Det var inget fel på den men den smakar väldigt annorlunda och det är inte ofta vi sett en vietnames gå förbi med varken  en kaka eller glass i handen. De föredrar nog frukt och deras juicer och smoothies är fantastiska!

Jag har tyvärr inget mer att berätta för tillfället. Ha det så bra och tack för att ni läser och kommenterar. Godnatt!

/Vispen

Hej!

Under tiden jag skriver det här kan jag höra regnet utanför fönstret. Åskar gör det också och jag är glad över att vara inomhus. Hittills har det bara regnat på nätterna så vi har haft tur. Hoppas att det fortsätter på det här sättet. Jag tycker att det kan vara mysigt när det regnar förutsatt att jag inte är utomhus just då.

Idag har jag haft en sådan där dag som många skulle kalla en klassisk semesterdag. Efter att ha ätit frukost vilade jag någon timme på mitt hotellrum. Kajsa och Trang behövde fixa några saker och Nina hade migrän. Runt elvatiden fick jag åka en sväng med Nam. Jag tyckte ju om att åka moppe igår och idag erbjöd han sig att köra runt lite i området vilket ju var snällt. Resten av förmiddagen umgicks jag med Kajsa och Trang. Eftersom kvinnor inte får bli solbrända, det betyder att man är fattig, var det jobbigt för Trang att vistas i solen. Jag tycker verkligen synd om alla kvinnor här. Män får nämligen bli hur solbrända de vill utan att någon anser att det är fel. Idag fick jag även veta att kvinnor förväntas göra allt när de gift sig, både sköta hushållet och jobba, såvida de inte har en massa barn att ta hand om. Så fort en kvinna gift sig förväntas hon dessutom ta hand om mannens mor mer än sin egen. Även om saker och ting ju inte är helt jämställda i sverige har vi alltså kommit mycket längre än Vietnam. Jag tror som tur är att Vietnam är på väg åt samma håll som vi. Det var ju till exempel inte jättelänge sen barnaga tilläts i Sverige och inte heller sen n normal arbets/skolvecka bestod av sex dagar istället för fem. Sen jag kom hit har  jag, vid flera tillfällen, sett när barn blivit slagna och det har så klart känts konstigt och fel. Vietnameserna vet ju inget annat så för dem är det ett naturligt beteende att slå barn när de gjort något de inte får. Här är det inte ovanligt att jobba tretton timmar om dagen och när man väl är hemma lär man ju vara väldigt trött och inte ha särskilt mycket tid för sina barn. Därför kan jag till viss del förstå varför det ser ut som det gör men i mina ögon känns det som sagt inte bra.

En positiv sak är i alla fall att många vietnameser sover middag mitt på dagen. Jag är säker på att jag både kunnat plugga eller jobba mer effektivt om jag hade några timmars vilopaus varje dag.

Idag besökte vi Nams butik igen eftersom Trang ville köpa med sig några souvenirer från Hanoi. I en klädaffär hittade jag en tröja med broderier som var handgjord. Kajsa tyckte att den passade mig bra så jag köpte den för ungefär 130 svenska kronor, jag tycker att det var ett bra pris. Vi gick in på ett café och köpte varsin dricka. Jag drack en yoghurtdrink med mango. Eftermiddagen gick utan att något särskilt hände. Jag passade på att lyssna på musik, vila en stund samt ta en lång dusch.

Ikväll var vi bjudna på middag hemma hos Nams familj. Jag tycker att det var roligt att besöka dem igen. Vi hade med oss en present från Sverige, en silverbricka med olika svenska motiv på. Här är det oartigt att öppna presenter under tiden man har gäster så vi fick aldrig veta om de gillade brickan men det får vi åtminstone hoppas.

 Nams familj är relativt stor och de äter alltid tillsammans. Vi var sjutton personer och alla satt vi  på två mattor som rullades ut på golvet efter att vi kommit dit. Att sitta på golvet och äta var en ny upplevelse för mig. Jag hade svårt att hitta en skön ställning för benen och ändrade därför sittställning ganska ofta. Bortsett från det kändes det bra att sitta där. Ingen i familjen var särskilt bra på engelska men de flesta försökte prata lite med oss. Även om det var uppenbart att vi inte alltid förstod varandra tyckte jag inte att stämningen var sådär tryckt och jobbig som den kan bli i ett sammanhang med människor som inte känner varandra.

Om ni någon gång blir hembjudna på middag hos en vietnamesisk familj ska jag härmed ge er ett gott råd, var hungriga när ni kommer dit! Vid svenska bjudningar eller finare tillställningar brukar det ju inte vara överdrivet mycket mat. Nej, det ska ju se fint ut på tallriken. Jag måste erkänna att jag inte förstår varför vi fortsätter ha det så. Jag menar, jag vet att jag inte är den enda som brukar gå hungrig ifrån sådana ställen. Ja, det är så klart bra ifall maten är exklusiv och god men om man ändå är tvungen att äta igen när man kommer hem kan i alla fall jag tycka att det känns tråkigt. Idag fick jag hur som helst mat så att det räckte och blev över. Med tanke på att vi som sagt var sjutton personer var det kanske inte särskilt konstigt att det serverades mycket mat. Men här räknade vi ut att det fanns minst sju rätter att välja bland. De hade bland annat krabbor, tigerräkor, vårrullar, chips, potatis, flera sorters nudlar, kyckling, andra kötträtter samt grönsaker. Nams mamma satt bredvid mig och hjälpte mig att lägga upp mat och skala skaldjur. Fastän jag både sa och visade att jag klarar av att äta själv envisades hon med att mata mig. Jag åt alltså själv samtidigt som hon skyfflade in stora tuggor i min mun lite då och då. När jag sa att jag var mätt försökte hon lägga upp ny mat till mig flera gånger och gav mig minst fem stora gafflar med mat innan hon till slut gick med på att inte ge mig mer. När middagen var undanplockad serverades te med en massa frukt. Jag smakade frukten pomelo för första gången och tyckte bra om den. Lite vattenmelon åt jag också men efter det kunde jag inte få ner en tugga till. Kajsa har berättat att vietnameser eller åtminstone Nams familj alltid äter väldigt mycket mat, inte lika lyxig mat som serverades idag men att det alltid finns tre eller fyra rätter framdukade. Jag kan säga att det är tur att jag inte bor hos dem med tanke på att det förmodligen inte skulle vara hälsosamt att äta sådär mycket varenda dag. Vietnameser är dock oerhört smala och jag tror att deras mat är hälsosammare än vår.

Kajsa och jag har gått en lång promenad ikväll vilket kändes skönt efter att ha ätit en massa. Vi passerade bland annat några gator där vi tror att några av de rikaste vietnameserna bor. I butikerna som låg i närheten fanns nämligen märkeskläder som kostade tusentals kronor. Det var alltså lika dyrt där som det kan vara i vissa svenska butiker.

Nu är klockan mycket och det är nog bäst att jag försöker sova. Jag blir ledsen när jag tänker på att jag bara har tre dagar kvar i Vietnam men har bestämt mig för att försöka göra det bästa av det och uppleva så mycket som möjligt innan det är dags att åka hem. jag skriver mer imorgon.

/Vispen

Hej!

Tisdag idag då och jag ligger som vanligt i min säng och skriver. Det börjar bli en vana för mig att blogga och jag tycker att det känns skönt att skriva ner vad jag upplevt under dagen. Hittills är jag verkligen nöjd med den här resan och det är ju tur. Jag menar, jag hade sett fram emot att  besöka Vietnam sen jag var liten och om jag då inte gillat att vara här hade det nog känts som en stor besvikelse. Här kommer i vanlig ordning en sammanfattning av min dag.

Jag sov väldigt dåligt inatt vilket förmodligen berodde på att jag visste att vi skulle gå upp extra tidigt. Jag kände mig jättetrött vid frukostbordet och hade svårt att få i mig något. Nina, Kajsa, Nam och jag tog en taxi till en busstation och väl framme satte vi oss på en buss mot Hai Phong. Enligt vietnameserna skulle resan ta en timme och med tanke på att den tog en och en halv kan man ju konstatera att deras tidsuppfattning faktiskt var helt okej den här gången. Hai Phong var en något lugnare stad än Hanoi och det var lite lättare att ta sig fram. Det åkte visserligen förbi tutande bilar väldigt ofta men trottoarerna var något bredare och människorna färre. Husen vi gick förbi såg ut att vara finare och dyrare än i Hanoi. Det fanns papperskorgar på flera ställen vilket gjorde att folk slängt större delen av sina sopor där istället för direkt på gatan. Luften vi andades in kändes alltså fräschare här.

Vi har promenerat väldigt långt idag. Först besökte vi en pagod som tydligen var väldigt fint inredd. Det fanns bland annat en skulptur föreställande en trana och en sköldpadda. I Hanoi hade de ju offrat kakor till gudarna, här hade de offrat en massa frukter. Efter besöket i pagoden promenerade vi längs en sjö. Vi stannade till vid ett bageri och köpte en sorts vietnamesisk bulle med kokos. Jag tycker att den smakade ungefär som en croissant. Lunch åt vi på en restaurang som fått goda omdömen på nätet. Inredningen var påkostad men personalen var inte särskilt tillmötesgående. Jag åt bläckfisk med stark sås som var ganska god och det bästa av allt var att jag lyckades äta hela måltiden med pinnar:)

Efter lunchen bestämde vi oss för att försöka leta reda på en butik där jag skulle kunna köpa någon form av minne. Jag är född i Hai Phong och kände att jag verkligen ville passa på att köpa något nu när jag äntligen kommit dit. Att hitta något var dock lättare sagt än gjort. Vi passerade en massa butiker som endast sålde bastmattor, trädgårdsprylar, motorcyklar och annat som jag inte kände mig det minsta taggad på att köpa. Till slut kom vi fram till en butik som sålde smycken. Jag hittade ett liknande armband som jag fastnat för i Hanoi. Den enda skillnaden var att det här armbandet endast bestod av jadesten och därmed var billigare. Nam hjälpte oss att pruta ner priset från sexhundra till fyrahundra kronor och Nina gav mig armbandet i present. Hon sa att hon tyckte att det kändes bra att ge mig något som var köpt i min hemstad.

Oj vad trötta vi kände oss efter att äntligen ha hittat armbandet. Vi tog en taxi till busstationen men kom ganska snabbt fram till att vi blivit avsläppta på fel ställe. Jag hade ont i foten efter att ha trampat snett när jag missat en trottoarkant och de andra var som sagt också less. då tog Nam tag i situationen och efter att ha pratat med fyra killar som körde moped  sa han att vi kunde få åka till busstationen  med dem för en liten summa pengar. Nina fick lite panik och sa att hon vägrade åka moppe i den här trafiken. Men vi lyckades övertala henne att åka om de körde oss långsamt och försiktigt. Så vi satte oss på varsin moped och åkte iväg. Jag tyckte verkligen om känslan av att glida fram så pass nära allt annat, att höra alla ljud, känna en massa lukter samt bilarna som åkte i närheten av oss. Det är verkligen mycket roligare än att sitta  i en bil med stängda dörrar. Kajsa tyckte också att det var roligt att åka moppe och jag tror att killarna tyckte att det var roligt att köra oss för de skrattade ganska mycket. Jag somnade nästan direkt efter att ha klivit på bussen som tog oss tillbaka till Hanoi.

Ikväll har jag ätit sniglar för första gången. Det var något jag länge velat testa och när vi såg att det fanns på menyn var det ett självklart val för mig. Sniglarna serverades med banan, grönsaker, stark chili och ris. Jag har svårt att beskriva hur sniglarna smakade men de var lite sega att tugga. Inuti var de lite mjukare och  smakade väldigt speciellt. Gott var det i alla fall och jag är säker på att jag kommer beställa sniglar fler gånger. Efter middagen satte vi oss och avnjöt varsin dricka. Här finns cocktails som innehåller alkohol och mocktails som är alkoholfria. Jag drack en smoothie med min kära favoritfrukt mango. Resten av kvällen har jag deltagit på ett styrelsemöte via Skype. Med tanke på att det här var vårt första möte sen årsmötet hade det ju känts väldigt jobbigt att inte kunna närvara. Skype hackade lite men ljudet var okej och jag gick inte miste om någon information. Nu är det dags för mig att sova några timmar så att jag orkar med nästkommande dagar här.

/Vispen

Hej!

Hoppas att ni mår bra och att ni haft en fin start på veckan.  Jag har känt mig lite tröttare än vanligt men bortsett från det mår jag bra. Med tanke på att jag ska gå upp tidigt imorgon blir det ett lite kortare inlägg ikväll. Men bättre det än inget ju:)

Inatt regnade det mycket och idag har det varit något kallare än de andra dagarna vi varit här, någonstans mellan tjugotre och tjugosju grader. Temperaturen brukar ligga mellan trettio och trettiofem grader i vanliga fall och jag har haft tjocktröja på mig ikväll på grund av att jag frusit. Under förmiddagen har vi gått på stan. Nina och jag ville gärna besöka instrumentgatan men det visade sig att den ligger en bra bit ifrån där vi bor. Därför bestämde vi oss för att kolla runt i gamla stan först och där hittade vi, med hjälp av Nam, några små butiker som sålde olika instrument. Det fanns en hel del instrument gjorda av bambu, instrument som låter på olika sätt när man skakar dem, asiatiska stränginstrument samt instrument av sten eller metall. Många av dem var handgjorda och Nina köpte två ovala instrument som man spelar på genom att trycka ner små metallbitar. De låter ganska fint och lite annorlunda. Jag skulle kunna lägga upp en inspelning om någon är intresserad av att höra dem.

I en annan butik fanns klockspel som är relativt vanligt här. Jag köpte två stycken, ett av bambu och ett av metall. Enligt mig var båda sköna att lyssna på. En av mina vänner som älskar klockspel ska få välja ett av dem och det andra tänkte jag behålla som ett litet minne. I en butik såldes väldigt fina smycken. Nina köpte två par örhängen där. Jag tittade på ett armband av jade och silver som jag fastnade för. Men det kostade ungefär tusen svenska kronor och jag kände att det kanske är lite väl mycket pengar att spendera på ett smycke. Beroende på hur mycket pengar jag har kvar i slutet av veckan kanske jag går tillbaka till butiken och köper det, vi får se. Jag menar, jag brukar sällan unna mig saker och det är inte varje dag jag är i Vietnam. Vi hittade även en liten butik som sålde inredningsprylar och andra fina saker. Där hittade jag en present till min kära vän Reza eller gubbsingen som jag kallar honom. Ni som läste min blogg för några år sen kanske minns honom. Jag hoppas hur som helst att han blir glad över det jag köpt.

Till lunch åt jag kyckling med ris, citrongräs och chili. Jag började med att äta med pinnar men fick tyvärr lägga ner det när Nina och Kajsa ätit upp sin mat och tyckte att jag tog för lång tid på mig. Men jag tänker minsann äta en stund med pinnar varje måltid så att jag lär mig. Efter lunchen promenerade Kajsa, Trang och jag till en mataffär. Där hittade jag deodorant med lukter som inte finns i Sverige vilket jag tycker var roligt. Jag har åtminstone inte sett deodorant som luktar olika frukter. Även om ingen går runt och luktar mig under armarna är det ju viktigt att vara fräsch så jag köpte några olika sorter som jag ska testa. Jag hittade även flera sorters sjögräschips som jag köpte. Sjögräs är dock ganska dyrt här men det är ju både godare och nyttigare än vanliga chips.

 Efter att ha handlat färdigt gick vi tillbaka till hotellet och vilade några timmar innan det var dags att äta middag igen. När ni läser det här låter det säkert som att vi äter hela tiden men jag kan tala om att så inte är fallet. Portionerna är dock mycket mindre här än i Sverige vilket gör att du känner att du behöver äta regelbundet. Kajsa och jag brukar åtminstone alltid vara hungriga med några timmars mellanrum och vi båda blir tyvärr på oerhört dåligt humör om vi inte får mat då. Undrar om det är någon vietnamesisk gen vi ärvt, vem vet. Nina valde att äta på Gecko medan Kajsa visade mig en restaurang på gatan som hon gillar. Jag åt en kycklingrätt med glasnudlar och stora chilibitar. Kycklingen var inget för mig men nudlarna och grönsakerna var mättande och chilin fick mig att gråta en skvätt. Jag älskar verkligen stark mat och med tanke på att jag har svårt att gråta på naturligt sätt brukar jag rensa ut tårkanalerna med hjälp av chili. Jag tycker verkligen om känslan som uppstår när jag äter stark mat, när det starka liksom känns i hela kroppen.

Kvällen har avslutats hemma hos Nam och hans familj. I området där de bor passerade vi hus där stora familjer endast har ett rum att dela på. Nams familj däremot bor i ett hus med fyra våningar. Varje våning är visserligen ganska liten och de är många, cirka tio personer, men ändå. Ikväll var vi bara hos Nam en liten stund men vi ska förmodligen dit senare i veckan och äta middag. Jag tycker hur som helst att det var roligt att träffa Nams familj och se hur de bor. Vi blev bjudna på te och olika frukter, äpple samt frukter jag tyvärr inte kan namnen på. Något jag tycker kändes lite konstigt var att vi  fick äta och dricka färdigt innan de tog något. Men det är tydligen vanligt att göra på det sättet här. I Sverige får ju alltid gästerna ta först men att inte fika samtidigt var som sagt en ny upplevelse för mig.

Oj vad klockan går fort, nu hinner jag inte skriva mer. Imorgon ska jag som sagt upp tidigt eftersom vi ska åka och besöka Hai Phong, staden där jag föddes. Det blir förhoppningsvis roligt, en ny upplevelse om inte annat. Godnatt!

/vispen

Hej

Helgen är över vilket betyder att hälften av min vistelse i Vietnam passerat. Jag blir ledsen när jag tänker på det för det finns så oerhört mycket som jag skulle vilja hinna göra innan jag åker härifrån. Samtidigt är det ju jättebra att jag faktiskt klarar av att njuta av en semester trots att dagarna här är relativt lugna. I vanliga fall brukar jag ha svårt att slappna av när jag besöker nya platser. Det tar åtminstone alltid tid innan jag kan göra det. Här har jag däremot haft det bra sen dag ett. Min dygnsrytm är fortfarande inte densamma som lokalbefolkningens men jag har löst det genom att sova någon timme varje eftermiddag. Vi planerar alltid nästkommande dag i förväg vilket gör att jag slipper överraskningar och hinner ställa in mig på vad som ska hända. Många skulle kanske bli stressade av att planera sin semester på det sättet medan det för mig känns väldigt skönt.

Idag har jag fått träffa Kajsas kompis Trang som flugit hit från staden Dha nang. Vietnameser brukar sällan resa någonstans och det här är Trangs första gång i Hanoi. På förmiddagen tog vi en taxi till en park. Jag tycker om att promenera och med tanke på att det alltid är fullt med folk på gatorna är det inte möjligt att promenera i rask takt i närheten av där vi bor. Att åka taxi är billigt här. En resa på cirka tio minuter betalar du högst femtio svenska kronor för. 

Parken vi skulle besöka låg nära Ho chi Minh-mausoleet. Flera tusen personer stod i kö för att komma in och se Vietnams landsfader. Ingen av oss kände något större behov av att se Ho Chi Minhs grav och kropp men jag kan ju i alla fall säga att jag gått förbi både mausoleet och museet. Det var svårt att ta sig in i parken i och med alla köande människor. Vi hittade en liten ingång till slut men när vi väl kommit in  hade vi redan gått ganska långt och därför blev det ingen jättelång promenad därinne. Det kändes i alla fall skönt att andas in något friskare luft. På gatorna ligger sopor slängda överallt. Soporna samt alla gatukök gör att du i princip känner en ny lukt i vartenda andetag. Det kan visserligen vara lite roligt och fascinerande men kan också bli  jobbigt, för många intryck på en och samma gång.

Efter att ha åkt tillbaka till vårt hotell var det dags för lunch. Jag hade länge tjatat om att äta ute på gatan i och med att i princip alla vietnameser äter där istället för att sitta inomhus på en restaurang. När Nam varit med  brukar han sällan äta med oss utan han lämnar oss någonstans, äter ute på gatan och kommer sedan tillbaka och möter upp oss på restaurangen. Jag kan säga att jag förstår honom med tanke på att maten vi åt igår var lika god eller kanske till och med snäppet godare än likvärdig restaurangmat. Billigare var den också och både Kajsa och Nina har gått med på att äta på gatan fler gånger:) Jag tyckte verkligen om att sitta på en liten pall utomhus i solen och äta samtidigt som jag hörde ljudet från trafik och människor runtomkring. Nu har jag dessutom bestämt mig för att lära mig äta med pinnar. Tidigare har jag visserligen kunnat få upp mat med dem men jag vill lära mig att hålla pinnarna och använda dem på samma sätt som vietnameserna. Jag har en vecka på mig och tror att jag kommer vara helt okej lagom tills vi ska åka hem.

Under eftermiddagen tog vi det lugnt. Kajsa och jag pratade en del och efter det lyckades  jag sova två timmar.

På kvällen åt vi middag på en restaurang där de hade jättegod mat! Jag åt en skaldjurssoppa till förrätt och en papayasallad till huvudrätt. Papayasallad är något jag hört att vietnameser ska vara bra på att göra och det fick jag bekräftat idag. Smaken var lite annorlunda och det tog en stund att vänja sig men jag tycker som sagt att det var gott. Under tiden vi åt pratade vi om kulturella skillnader mellan Sverige och Vietnam. I Vietnam har de till exempel en högtid där de ger bort pengar istället för presenter, något jag tycker lät bra. Jag menar, de flesta av oss har nog varit med om att vi fått presenter som vi kanske förvisso uppskattat, det är ju tanken som räknas, men som vi sedan aldrig använt eller haft nytta av. Med pengar kan man ju köpa vad man vill plus att man ju sparar tid i och med att man då inte skulle behöva springa runt i affärer på jakt efter presenter.

Ytterligare en skillnad är att man inte visar kärlek på samma sätt här som i Sverige. Medan vi  är vana vid att till exempel krama de vi tycker om, visar vietnameserna uppskattning via kroppsspråk och ord. Trang berättade dock att den yngre generationen kramas mer  än den äldre, så det där kanske ändras med tiden.

Vi pratade om musik och att vissa sånger ju finns på många språk. När jag var fyra år besökte min familj Kina för att hämta min syster Lovisa. Då träffade vi en flicka som sjöng blinka lilla stjärna på kinesiska. Ikväll spelade jag in Trang när hon sjöng sången broder Jakob på vietnamesiska. Ifall någon av er vill höra hur det lät finns inspelningen på min audioboom.

Nu ska jag försöka somna om en stund innan det är dags för frukost.

/Vispen

Hej!

Hoppas att allt är bra med er och att ni passar på att njuta av helgen. Jag försöker njuta av min vistelse här och längtar inte alls hem till Sverige. Okej, det är klart att jag saknar mina vänner men det är faktiskt inget annat jag ser fram emot att återvända till.

Idag har vi besökt två marknader. Först en fruktmarknad som ligger lite utanför innerstan. Klasskillnaderna här är väldigt stora och i Hanoi ser du skillnad redan efter  att ha gått över en stor motorväg. Tidigare hade vi bara gått omkring i turistområden medan vi nu fick se lite av hur lokalbefolkningen lever. På andra sidan vägen såg man direkt att människor var mycket fattigare än inne i gamla stan där vi bor. Husen var slitna, butikerna små och människorna var klädda på ett mer primitivt sätt. Om några dagar ska vi besöka en annan stad. Det ska bli intressant att se hur befolkningen lever där. På marknaden fanns hur mycket frukt som helst, både frukter vi ser i sverige och även  asiatiska frukter. Man ser  stor skillnad på frukten här i jämförelse med den frukt vi köper hemma. Här är allt mycket större samt mognare och enligt mig både fräschare och godare. Kajsa köpte ett kilo passionsfrukt för ungefär tio svenska kronor. Hemma hade det varit betydligt mycket dyrare. Avokadon däremot kostar nästan som hemma, kanske för att den kräver mycket jobb.

 På den andra marknaden sålde de lite allt möjligt, många sorters sidentyger, kläder och mat. Vi såg kycklingar, fåglar och andra djur vi är vana vid men även grodor, sköldpaddor och larver. Under tiden jag är här funderar jag på att testa att äta  något jag inte kan få tag på i Sverige. Om och vad återstår att se men jag lovar att hålla er uppdaterade. Idag köptes hur som helst varken något sällskapsdjur eller annat djur som var tänkt att ätas upp. Jag köpte däremot några cd-skivor med vietnamesisk musik. Mycket går ju att hitta på till exempel Spotify idag men jag tycker att det kan vara roligt att ha några skivor också.

Ikväll åt vi på en vietnamesisk restaurang vi ätit på en gång tidigare som vi gillade och jag kan lova att maten var minst lika god idag. Nina beställde någon kyckling inlindad i bananblad och jag beställde en vietnamesisk rätt som kallas chaka som jag varmt kan rekommendera. Rätten består av fisk, risnudlar, grönsaker, bland annat dill, en sås samt jordnötter. Maten lades upp i en liten skål som man sedan fick tillaga på en liten spis. Chaka var bland det godaste jag ätit på länge och om ni besöker Vietnam tycker jag som sagt verkligen att ni ska testa det här. Ni kommer inte att bli besvikna.

Efter middagen promenerade vi till ett ställe där de har karaoke. Jag tycker jättemycket om att höra andra sjunga och hade verkligen sett fram emot det. Här är det dock inte som i Sverige där man ju är många som sjunger tillsammans i ett och samma rum utan här hyr varje sällskap ett eget rum. Med tanke på att jag förväntat mig något annat kändes det ganska segt. Nam var som tur var med oss och han sjöng några vietnamesiska låtar, både någon sorts discolåtar och romantiska ballader. Jag måste erkänna att det inte direkt var det vackraste jag hört men jag tycker om människor som vågar bjuda på sig själva. Nina, Kajsa och jag sjöng en hel del också eftersom det fanns låtar på engelska också. Abba är ju kända världen över och Celine Dion fanns även hon med.

Europa och Asien ligger ju långtifrån varandra och därför är det kanske inte särskilt konstigt att vi människor lever på väldigt olika sätt. Jag har lagt märke till vissa skillnader som jag tänkte berätta om. Som jag nämnt tidigare är vietnameser mer öppna än svenskar. Häromdagen var det som sagt några främlingar som stoppade oss på gatan och  pratade med oss i en kvart, sådant händer i princip aldrig i Sverige. Jag har fått känslan av att vietnameser visar mer känslor än svenskar. Här kan man nämligen ofta höra livliga diskussioner samt folk som både skriker och skrattar högre än vad som skulle klassas som normalt i sverige. Konflikträdsla finns inte på samma sätt här utan när man stör sig på något talar man om det direkt.

 I Sverige är det vanligt att äta smörgåsar på morgonen, här är det vanligt med nudelsoppa. Ytterligare en sak som är annorlunda är att mat du beställt ute på restaurang   inte alltid kommer in samtidigt  och det förväntas därför inte heller att man ska vänta tills hela sällskapet fått sin mat innan man börjar äta.

 Vietnameser verkar ha en ganska skev tidsuppfattning. Ifall du ska göra något eller åka någonstans här, kom ihåg att vara ute i god tid. Här stressar man nämligen inte utan här får saker och ting ta den tid det tar. Kajsa har berättat om en bussresa hon skulle göra. Enligt vietnameserna skulle resan ta tre timmar, den tog tretton. Om du frågar hur lång tid något tar eller hur lång en sträcka är, lägg alltid på ett antal minuter eller meter. Det har vi fått göra många gånger.  

En sak som jag alltid försöker undvika är att besöka offentliga toaletter. De kan ju vara oerhört ofräscha och jag tror inte att jag är ensam om att tycka det. Vietnameserna tycker åtminstone att det känns jobbigt att sitta på samma toalettstol som andra. Det har de löst genom att sätta fötterna på toalettstolen och sitta på huk så att de därmed inte nuddar den. Det tycker jag lät som en smart grej som jag definitivt ska testa.

Jag kommer så klart att skriva ner fler skillnader senare ifall jag upptäcker någon. Nu ska jag sova och önskar er därför en god natt!

/Vispen

Ps: bilder finns på Instagram

Hej!

Ännu en dag har passerat och jag ligger på mitt hotellrum och skriver. Då det inte hänt något särskilt idag får det här bli ett lite kortare inlägg.

Frukost serveras fram till klockan nio här och eftersom Nina, Kajsa och jag är morgontrötta bestämde vi oss för att ta sovmorgon imorse. Det finns en hel del caféer som har frukost och vi åt på ett av dem. Jag beställde in yoghurt med olika frukter vilket var väldigt gott. Mango har varit min favoritfrukt i många år och jag kan säga att jag passar på att äta det så mycket som möjligt under tiden jag är här, dock inte mer än två gånger om dagen. Det hade känts tråkigt ifall jag föråt mig.

Under förmiddagen promenerade vi till en pagod som ligger ganska nära hotellet där vi bor. Jag tycker om att promenera här fastän det är mitt inne i stan. Skog och andra lugnare miljöer har absolut sin charm men jag har alltid tyckt bäst om storstadslivet. Något vidare kulturell har jag aldrig varit och att besöka museum och liknande sevärdheter ligger inte på min topplista över saker som inspirerar mig. Men jag har bestämt mig för att besöka några sådana platser under min Vietnamvistelse och pagoden var en av dem. Därinne fanns en stor uppstoppad sköldpadda som tydligen är känd för att den levde länge. Sköldpaddan symboliserar rikedom här och vi såg att man offrat både pengar samt stora kartonger med olika sorters kakor till gudarna. Det sistnämnda tycker jag var roligt. Jag menar, kakor är ju gott och klart att gudarna måste få unna sig godsaker dem också. Det finns förmodligen en annan   anledning till varför man ger bort just kakor men bara det att de är goda är anledning nog enligt mig. Några kvinnor satt och bad tyst och det enda som hördes var en gonggong som slog lite då och då. Pagoden liknade alltså en kyrka och var ett ställe man kan besöka om man vill meditera eller helt enkelt ta det lugnt en stund.

Kajsa har besökt Vietnam ett antal gånger eftersom Nam och hon var tillsammans tidigare. I och med det har hon lärt sig lite vietnamesiska och hon lär mig några nya ord varje dag. Det jag kan säga hittills är: hej, hur mår du? Jag mår bra. Jag är hungrig, vatten, ursäkta, tack, hur mycket kostar det? Kan jag få betala? Och så kan jag siffrorna ett, två och tre. Vietnamesiska är ett språk jag gillar. Man använder sig mycket av olika tonfall när man pratar och det kan nästan låta lite som att man sjunger ibland.

Pengar har stor betydelse världen över. Här finns sällan prislappar utan här gäller det att pruta och du som inte gör det anses vara konstig. Att känna folk har även det stor betydelse. I och med det bad vi Nam om hjälp med att boka bussbiljetter till oss för det behöver man göra några dagar i förväg här. Nam kan få de till ett betydligt bättre pris än vi turister. Igår kväll besökte vi ju en affär där Nam jobbar men eftersom de snart skulle stänga hann vi inte gå runt där särskilt länge. Idag gick vi dit igen och Nina passade på att köpa några souvenirer, bland annat skålar gjorda av bambu, ätpinnar och några sidenschalar. Jag fastnade för en sköldpadda av trä som Nam gav mig vilket ju var jättesnällt.

Det finns en restaurangkedja här som kallas Gecko där de serverar både vietnamesisk och europeisk mat. Där åt vi lunch och jag beställde pasta med skaldjur vilket var gott förutom att rätten innehöll lite för mycket vitlök för min smak. Efter lunchen gick vi till ett spa där vi köpte varsin behandling. Nina och Kajsa valde en timmes massage medan jag valde en ansiktsbehandling. Jag har nämligen i princip alltid haft problem med akne och liknande trots att jag ju passerat tonåren för länge sen samt  är noga med att tvätta ansiktet varje morgon och kväll. Ändå uppenbarar sig prickar och annat oromantiskt väldigt ofta. När jag är tillbaka i Sverige ska jag besöka en hudläkare eftersom jag verkligen är trött på att aldrig se någon förbättring. Idag fick jag i alla fall hjälp att avlägsna orenheter med hjälp av olika krämer, oljor, ansiktsmassage och en ansiktsmask. I Sverige kostar en sådan här behandling runt sexhundra kronor medan jag endast betalade tvåhundra kronor här.

På fredagar och lördagar är det alltid stormarknad här då saker som inte gått åt under veckan säljs för ett billigt pris. Vissa gator stängs till och med av för att marknaden ska få plats för ja, någon större marknad har jag aldrig sett. Den var utan överdrift flera kilometer lång och här såldes allt mellan himmel och jord. Jag köpte två t-shirtar, två träningströjor, en klänning och hör och häpna, torkad mango. Skämt åsido, mangon var faktiskt jättegod eftersom den var torkad på ett annat sätt än den mango jag ätit tidigare.

Ikväll åt jag tonfisk med citrongräs och chili till middag och nej, det var tyvärr inte lika gott som det låter. Efter det var det tänkt att vi skulle ta oss vidare någonstans men det blev inte så eftersom klockan blev mycket och de flesta ställen verkar stänga tidigt här, redan klockan elva. Vi får se om vi hittar något trevligt uteställe imorgon och att vi i så fall kan ta oss dit tidigare på kvällen så att vi hinner vara där en stund. Nu väntar förhoppningsvis några timmars sömn. Natti natti!

/Vispen

Hej!

Hur mår ni? Jag mår okej förutom att min  kropp dessvärre fortfarande är inställd på svensk tid. När jag var i Sydkorea förra året tog det ungefär en vecka innan jag vant mig vid tidsomställningen. Trots att jag var vaken hela dagarna och högpresterande i och med att jag tävlade i vM,  kunde jag inte sova på nätterna. Att jag har problem med sömnen är ingen nyhet och nu ska jag inte prata mer om det:)

Idag har det inte hänt något särskilt men jag tycker att det kan vara skönt med lugna dagar ibland. Tiden hade gärna kunnat gå långsammare. Jag har redan varit här tre dagar och ja, jag vet att jag har nio kvar men jag börjar redan känna att jag inte kommer hinna göra allt jag skulle vilja här samt att jag vill åka tillbaka till Vietnam snart igen! Värmen, människorna, maten och stämningen, att det alltid händer saker här, det kommer jag sakna något enormt när jag kommer hem.

Det är tur att Nina och Kajsa ledsagar mig när vi är ute. Alla människor, bilar, cykla och annat tar så pass stor plats att det är omöjligt för mig att använda min käpp. Det enda jag kan göra är att på sin höjd hålla den tio centimeter framför fötterna och känna hur hög en trottoarkant är eller liknande. Hur andra synskadade klarar av sin vardag här vet jag inte. Kajsa har berättat för mig att hon besökt ett ställe där det bor föräldralösa synskadade och att de tyvärr bara får sitta på en och samma plats hela dagarna. När jag hörde det kände jag så klart tacksamhet över att bo i Sverige. Det händer att jag stör mig på  en ickefungerande färdtjänst, att inte få särskilt mycket ledsagning, att helt enkelt vara  beroende av andra människor och samhällsinsatser. Men när jag kommer hem tror jag att jag kommer ha lite lättare att faktiskt uppskatta och värdesätta det jag har. Jag menar, om jag inte blivit adopterad hade jag förmodligen levt som de föräldralösa synskadade gör här medan jag nu ju faktiskt har möjlighet att leva ett helt okej liv. Sen kan saker och ting självklart alltid bli bättre. Än så länge vet jag inte vad jag vill jobba med i framtiden. Det enda jag vet är att jag skulle vilja jobba med människor och hjälpa dem på något sätt. Känslan av att kunna göra skillnad, det är den jag vill känna. För tillfället praktiserar jag på en SFI-utbildning för synskadade. Det som gör att jag trivs där är just att kunna hjälpa. Jag känner verkligen att alla elever uppskattar att jag finns där och  lär dem använda sina datorer och Iphones. Med tanke på att det finns många sätt att hjälpa andra på kommer jag förhoppningsvis kunna jobba med det, inom vilket område återstår att se.

här i Hanoi har vi hittills bara sett en synskadad kvinna. Hon gick tillsammans med någon, förmodligen en familjemedlem, och sålde saker. Vi kände så klart att vi ville sponsra henne, köpte lite av det hon sålde och gav henne mer än vad hon sa att vi skulle betala.

Här finns verkligen hur många affärer som helst! De som inte har råd att hyra en butikslokal står ute på gatan och säljer saker. Vissa saker som det är stor efterfrågan på har en hel gata med butiker som bara säljer något specifikt. Det finns till exempel en gata för kläder, en för smycken, en för siden och en för leksaker. Mitt vietnamesiska namn är Ngoc bich som betyder grön jade. I Vietnam finns det gott om jadestenar. Nina gav mig ett jadesmycke för några år sen men det rostade och gick sönder på grund av att materialet omkring jadestenen inte var äkta. Idag fick jag äntligen chansen att köpa ett nytt jadesmycke och jag valde två stycken. En jadesten jag kan bära runt halsen samt en silverring med en jadesten i.

Ikväll har vi ätit middag på en koreansk restaurang. Det var väldigt mysigt och maten var jättegod! Vi betalade cirka hundra kronor per person vilket ju är en hel del pengar här  men att äta en liknande måltid i Sverige kostar cirka femhundra. Först fick vi in en förrätt, skålar med olika sorters grönsaker. Till huvudrätt valde jag min koreanska favoriträtt bibimbap. Det är en skål med ris, olika  grönsaker och biff som jag dock valde att byta ut mot tofu. Till maten får man alltid en stark sås som jag tycker väldigt mycket om. När vi ätit färdigt drack vi kallt te som jag bland annat tror att de haft ingefära i, det kändes hur som helst väldigt fräscht!

Vi avslutade kvällen i en souvenirbutik. Nams familj har fyra butiker här i Hanoi och det är ju roligt att det går så pass bra för dem! Eftersom Kajsa känner Nams familj får vi köpa saker där till ett mycket bättre pris än på andra ställen. Jag köpte en tygget eftersom jag är född i getens år, en sten som symboliserar att jag är född i december samt små fåglar i ett snöre gjorda av olika tyger. Fåglarna symboliserar lycka och jag tycker att de var fina.

Nej, nu ska jag se om jag lyckas sova några timmar. Jag skriver igen imorgon eller senast på lördag.

/Vispen

Hej!

Jag vill börja med att skriva att det verkligen känns roligt att det finns människor som vill följa min resa. Tack för att ni läser samt postar kommentarer både på facebook och andra sociala medier. Tala gärna om ifall ni önskar läsa mer eller mindre om något. Med tanke på att mat är något jag verkligen uppskattar kommer jag skriva om all spännande mat jag äter här. Sen kommer jag så klart skriva vad jag gör varje dag och det blir nog inte alltid jätterolig läsning  men ni som känner för det är givetvis välkomna att läsa vad jag har för mig.

Inatt har jag haft väldigt svårt att sova. Jag somnade runt tolvtiden efter att ha lyssnat på musik. Klockan två vaknade jag igen och då ville min kropp inte sova mer, den tyckte antagligen att det var för tidigt på kvällen, i Sverige är ni ju fem timmar efter oss och det tar nog några dagar innan jag ställt om mig helt till vietnamesisk tid. Därför blev det mer musiklyssnande samt några skypesamtal med vänner resten av natten. Jag försökte så klart somna om också men det var omöjligt och kändes oerhört frustrerande att ligga och göra ingenting. Klockan åtta imorse var det äntligen dags att äta frukost! Här är det få saker som står framme, förmodligen för att maten snabbt blir dålig i värmen. Man får istället beställa vad man vill ha från en meny, jag åt bananpannkakor, lite stekt ris med grönsaker samt en nudelsoppa med kyckling. Det var väldigt gott och jag uppskattar verkligen att äta varm mat på morgonen. Att börja dagen med att äta smörgåsar har aldrig varit min grej.

Efter frukosten gick vi till en mataffär för att köpa vatten. Här kan man varken dricka eller borsta tänderna i kranvattnet, vilket vi ju ser som en självklarhet att göra i Sverige. Förutom vatten köpte jag flera sorters mango, torkad frukt, iste och en liten påse  starka chips. Ja, chipspåsarna är mycket mindre här än i Sverige och det är ju lika bra med tanke på att vi ofta trycker i oss mer än nödvändigt. På väg till affären var det förresten flera vietnameser som ville prata med oss. De studerar engelska och utvecklas bland annat genom att prata med turister. Jag älskar att människor är så himla öppna och trevliga här. Vi stod och pratade med helt främmande människor i säkert en kvart. Något sådant händer ju i princip aldrig hemma. Nej, ifall jag skulle gå fram till en främling på gatan och ställa en massa frågor om personens liv skulle i alla fall 90% tycka att jag var skum.

Kajsa har en vän som heter Nam som hänger en hel del med oss här. Nam jobbar i en affär som vi gick förbi idag. Jag köpte två vykort som när man öppnar dem, föreställer saker man kan känna. Till lunch åt jag färska vårrullar precis som igår. De känns så himla fräscha plus att de serveras kalla vilket jag tycker är skönt eftersom det är ganska varmt här. Ännu en positiv sak är att juicen är fantastiskt god överallt! All juice är nämligen färskpressad och med tanke på hur dyrt det är i Sverige ska jag passa på att dricka det ofta under min Vietnamvistelse. På gatan kan du få ett ganska stort glas för tio kronor.

Nam hjälpte oss att få åka cyklo till ett billigt pris. Kajsa och jag åkte tillsammans medan Nina åkte ensam. Det var två killar som körde oss och jag måste verkligen säga att jag beundrar deras styrka. De orkade trampa omkring på oss i cirka tjugo minuter och på den tiden hann vi åka en ganska lång sträcka. Herre gud vilken motion de får varenda dag! Kajsa syntolkade lite av det vi åkte förbi och nina tog en massa kort. Ni som vill se bilder från vår resa kan kolla in min Instagram. Där heter jag Vispen91 precis som här på bloggen. Appen jag använder för att ta kort med fungerar bara när jag är ansluten till Wifi. I och med det har jag svårt att fotografera här. Men jag har som mål att åtminstone ladda upp tre bilder om dagen som jag fått hjälp att ta. Det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord.

Ikväll blev det skaldjur till middag och vi åt på en restaurang där det i princip bara var vietnameser. Tidigare har vi ätit på mer typiska turistställen. Där har det visserligen serverats vietnamesisk mat men utan att några vietnameser ätit där. Nam valde att äta lunch ute på gatan idag medan nina och Kajsa gärna ville äta inomhus. Eftersom jag  vill testa att äta som vietnameser gör här har jag tjatat om att äta på gatan. Min syster Lovisa var dessutom i Asien nyligen och enligt henne är gatumaten både billigare och godare än maten som serveras inomhus. Därför hoppas jag på att äta ute på gatan någon gång inom de närmsta dagarna. Där vi åt middag idag var det som sagt en massa vietnameser och jag tycker att maten var god. Kajsa och Nam åt krabba med en jättegod stark sås som jag fick smaka. Nina och jag åt olika skaldjur med nudlar. Vi beställde även in någon sorts vietnamesiska skaldjur som serverades i små snäckor. De liknade bläckfisk men var tyvärr inget jag blev särskilt förtjust i.

Senare ikväll var vi och letade efter skor till mig. Här i Hanoi är butikerna öppna till tio på kvällen, något jag tycker är jättebra då jag föredrar kvällar framför dagar. Jag hittade dock inga skor. Är det något jag har svårt att hitta är det just skor. Jag testade säkert femtio par men inget av dem kändes bekväma. När jag äntligen trodde att jag hittat en sort som passade, då visade det sig att skorna inte fanns i en mindre storlek eftersom det var killskor. Himla killar alltså, de har, i alla fall enligt mig, verkligen lättare att hitta bra och bekväma grejer. Skönare skor samt byxor med rejäla fickor. Vi kvinnor förväntas minsann ha klackskor för att bli längre eller använda andra skor som ju tydligen ser fina ut men som inte alls är bekväma att gå omkring i.  Vi förväntas även bära runt på en himla handväska, vilket jag än idag inte lyckats vänja mig vid. Nej, jag har allt i min jacka istället samt lite i mina byxfickor. Det här med skor var som sagt inte lätt och vi gick in i fyra skoaffärer utan resultat. Vi får se om jag orkar ge det en chans imorgon eller senare under resan. Jag skulle nämligen behöva ett eller två par nya skor eftersom de jag har idag börjar bli slitna.

Kvällen avslutades på ett café där de serverade en massa god glass. En bägare med tre kulor kostade cirka fyrtio kronor, alltså ungefär lika mycket som vi betalar i Sverige. Jag valde smakerna grönt te, mörk choklad samt min absoluta favorit, mango! På caféet spelades vietnamesisk musik och jag måste säga att jag gillar den trots att jag inte förstår texterna. Låtarna jag hört hittills har varit pop eller ballader. Nu ska jag snart försöka sova så att jag orkar med morgondagen. Godnatt!

/Vispen

Hej!

Oj, vad fort tiden går! Tänk att jag redan varit här en hel dag. Klockan är visserligen bara halv nio här men eftersom Nina och kajsa var trötta fick det bli en tidig kväll. Vi har varsitt enkelrum här på hotellet vilket i alla fall jag tycker känns skönt med tanke på att vi ju kommer att umgås väldigt mycket, både med varandra och andra människor de här veckorna. Hotellrummen är stora och min säng är lika bred som en dubbelsäng brukar vara. Madrasserna är betydligt mycket hårdare än vad jag är van vid men det blir förhoppningsvis inga problem.

Så, vad tycker jag hittills då? Ja, det är faktiskt svårt att säga eftersom jag har sett så pass mycket nytt på en och samma dag. Jag tror i alla fall att jag kommer tycka om det här landet. Vädret är underbart och här kan jag gå i bara t-shirt!  Vi bor mitt inne i gamla stan och jag älskar att ha nära till allt samt att kunna höra trafiken utanför fönstret. Många brukar ju uppleva att sådant är lite störande men för mig är det en trygghet och jag har alltid tyckt om att ha liv och rörelse runtomkring mig. Med tanke på för lite sömn det senaste dygnet har vi vilat en hel del idag samt installerat oss på våra rum. Förutom det har vi ätit lunch på en restaurang där jag tycker att det var trevlig personal och att maten var jättegod! Jag åt färska vårrullar med grönsaker och drack en jordgubbsmilkshake. Under eftermiddagen hgick vi ut en sväng. Gatorna var verkligen proppfulla med folk, det fanns små butiker överallt plus att många hade gatukök eller stod utomhus och sålde andra saker. Även om det ibland kunde vara svårt att ta sig fram, det är ofta väldigt trångt och i trappor är trappstegen olika höga, tyckte jag om stämningen. Här kan man dessutom alltid höra tutande bilar eftersom alla tutar på varandra. Tänk vad konstigt och tyst det kommer att kännas hemma i Göteborg när jag kommer hem. Kontrasten är så pass stor att jag har svårt att beskriva den med ord. Vi hittade en liten butik där de bland annat sålde sjögrässnacks och jag som älskar sjögräs, gissa om jag blev glad :) Vi promenerade runt en sjö där det sägs att det lever en gammal sköldpadda. En sak som var lite rolig var att det finns ett ledstråk ganska nära sjön, alltså ränder i marken som man kan följa med sin käpp om man är synskadad. nära sjön satt en man och sålde saker han tillverkat av bambu. Nina köpte två skulpturer, en som föreställde en man på en cyklo och en som föreställde en man som bar två korgar. Till middag åt jag äggnudlar med kyckling och grönsaker. Jag måste erkänna att jag tycker att just den maten var ganska smaklös och därför ska jag testa något annat imorgon. Mangojuicen jag drack till maten var däremot desto godare. Ja, som ni säkert förstår finns det en massa gott jag vill hinna äta innan jag åker hem och vilken tur att jag har elva heldagar kvar här! Priserna är dessutom mycket lägre här i jämförelse med Sverige. En huvudrätt och en dricka kostar någonstans mellan fyrtio och femtio kronor.

Jag har tyvärr inget mer att berätta för tillfället men jag bloggar igen så fort jag upplevt något nytt. Ha det bra tills dess!

/Vispen

Hej!

Nu var det ett bra tag sen jag uppdaterade bloggen men med tanke på att jag förhoppningsvis kommer uppleva en massa spännande och roliga saker under de närmsta två veckorna vill jag skriva så att jag kan läsa om det i framtiden. Ni som följde min blogg tidigare kanske minns att jag ofta skrev att jag skulle vilja resa till Vietnam. Även om jag bara var fyra månader när jag kom till Sverige har jag alltid undrat var jag kommer ifrån. Och vet ni vad? Idag är jag äntligen på väg!

Jag reser tillsammans med min mamma Nina och min kompis Kajsa som adopterades från Vietnam samtidigt som jag. Kajsa har besökt landet ett antal gånger medan jag ju åker dit för första gången. Vi har rest sen imorse och resan tar ungefär ett dygn. jag försökte sova så lite som möjligt inatt eftersom jag hoppades att det skulle göra att jag kunde sova under flygresan. Än så länge har jag bara lyckats sova en timme eller två, vilket känns sådär. Nnär vi är framme i Hanoi är det morgon där och tidsskillnaden är sex timmar. Jag lär vara väldigt trött då men ska försöka hålla mig vaken och vänja mig vid vietnamesernas dygnsrytm. Nu sitter vi som sagt på planet och jag längtar tills vi är framme! Vare sig jag gillar Vietnam eller ej är jag säker på att den här resan kommer vara minnesvärd. Jag skriver mer imorgon. Ha det bra så länge!

/Vispen

Hej!

 

Ja, flera år har gått sen jag loggade in på blogg.se senast. Tiden har gått långsamt och fort på en och samma gång. När jag ändå loggade in tänkte jag hur som helst att det ju inte kan skada att skriva ett litet inlägg. När ni hörde av mig senast var jag inlagd på sjukhus. Jag vet faktiskt inte vad som gjort att jag inte bloggat sen dess. Men något gjorde att jag valde att spela in istället för att blogga och då jag tycker att det går betydligt fortare att prata än att skriva har jag valt att inte återuppta skrivandet. Vi får se hur det blir i fortsättningen. Det finns stunder då jag saknar att skriva av mig och få feedback av er via kommentarer och liknande. Därför kanske jag väljer att uppdatera här lite då och då.

 

Att skriva vad som hänt sen sist är nästintill omöjdligt då det ju gått flera år, så ikväll kommer några rader om lite allt möjligt.

Jag bor fortfarande kvar i Göteborg och trivs bra här. Det är självklart tråkigt att bo långt ifrån min familj och jag har tyvärr inte särskilt många vänner nära mig. Men de jag har värdesätter jag högt och även om gubbsingen och jag inte är ett par längre är han en av mina närmsta vänner. Jag jobbar numera halvtid med administration på en frivilligcentral där jag blir kvar till årsskiftet. Efter det hoppas jag på att antingen kunna praktisera eller jobba någon annanstans. Om jag inte hittar något får jag börja studera igen. Vad jag vill utbilda mig till har jag ingen aning om och att plugga har ju aldrig varit min grej. Men jag kanske kommer på något, vem vet.

 

På fritiden brukar jag bland annat prata med/träffa folk, läsa, äta god mat, sjunga eller träna. Jag tar sånglektioner hos en av mina vänner som sjungit mycket i sitt liv. Då jag tycker om att sjunga tillsammans med andra hoppas jag på att hitta en kör till hösten. I våras gick jag en buggkurs som jag tycker var oerhört rolig och givande! Showdown tränar jag fortfarande men då jag inte har lika många att träna med i Göteborg och motståndet inte alls är detsamma här som i Stockholm blir det tyvärr inte så pass ofta och mycket som jag önskar. I maj var jag dock i Sydkorea och tävlade i VM. Jag tog mig till kvartsfinal men förlorade den och slutade på en sjundeplats. Att besöka ett land i Asien var dock underbart tack vare värme, trevliga människor och fantastiskt god mat! Vietnam har jag tyvärr inte besökt än och jag hoppas av hela mitt hjärta att det blir av snart! När det gäller träning måste jag förresten berätta att jag faktiskt äntligen lyckats ta mig till final på internationell nivå. Det var på EM förra året, jag mötte Hanna från Finland och förlorade med tre-ett i set. Även om jag inte alls var nöjd med min insats under matchen känns det bra att ha vunnit ett silver och varit näst bästa tjejen i Europa :)

Jag är fortfarande föreningsaktiv och är ledamot i både US och SRF Göteborgs styrelser, samt sitter i SRF riks valberedning. Mitt engagemang i SRF har gjort att jag lärt känna en hel del nya människor, vilket så klart känns väldigt roligt! En av dem heter Dennis och han har kommit att betyda enormt mycket för mig det senaste året.

 

Ja, där är lite av det som händer/hänt i mitt liv. Jag kan inte påstå att jag kommit på vad meningen med livet är men har bestämt mig för att försöka ta det som det kommer och leva en dag i taget. Det är verkligen inte alltid lätt, men vad har jag för val? Nu känner jag att jag behöver något annat sällskap än datorn och ska se om gubbsingen fortfarande är vaken för i så fall kan jag ju ringa honom. Vi får se om och när jag skriver igen men jag hoppas att ni har det så bra som det bara går! Jag vet att den här sommaren inte bjudit på någon vidare värme men vi får försöka hålla humöret uppe ändå. God natt, kram!

/Vispen