Vispen Sjob

Hej!

Som ni ser på rubriken och som ni säkert redan har märkt har min kära blogg tagit sommarlov. Det beror helt enekelt på att jag inte har känt för att skriva. De dagar när det inte händer något särskilt i mitt liv brukar jag nämligen inte komma på något intressant att berätta. Eftersom jag åker iväg i helgen vill jag dock skriva några rader ikväll.

I måndags fyllde Freja år och därför åkte vi och firade henne på kvällen. Av min familj fick hon smycken, några med dödskallar och något annat som jag inte minns. Det var hur som helst trevligt att träffa lite folk i måndags:) I tisdags tränade jag showdown vilket var trevligt även om det bara var Krister som ville och hade möjlighet att träna med mig. Jag saknar verkligen de andra killarna och ser fram emot att få träna med dem igen i höst! Träningen gick i alla fall ganska bra och det kändes underbart att gång på gång slå till bollen det hårdaste jag kunde! Ändå förlorade jag med tre-ett i matcher. De flesta av seten var dock jämna, så nästa gång tar jag honom. Senare på kvällen kan ni förmodligen gissa vad jag gjorde, jag ville så klart se Allsång på Skansen:) Måns var, enligt mig, lika fantastisk som vanligt och jag kände mig verkligen glad efter att ha sett programmet. Idag fick jag höra att det förresten var minst två personer som kramade Måns i det senaste programmet, något som folk kanske gör i alla program, jag har ingen aning, men ändå. Jag önskar verkligen att jag får träffa Måns igen eftersom jag vill ge honom en kram och se om det känns lika bra då som det gjorde för sexton dagar sedan. igår tog jag det lugnt hela dagen och då hände det verkligen ingenting förutom att jag störde mig på min mobil som av någon skum anledning raderade alla mina låtar. Det var inte roligt någonstans och nu kommer det ta lång tid innan jag får tillbaka dem.

Idag har jag träffat min kära mormor Lia och det var lika trevligt som vanligt. Efter att ha ätit jordgubbar och chokladmuffins med henne åkte Lovisa, Nina och jag till Vällingby centrum för att handla några saker. Vi handlade dels några saker till Lia men hann även kolla efter saker till oss själva. Jag hittade några träningströjor på Intersport och hann dessutom hitta presenter till Rakel och Emma. Rakel har precis fyllt år och Emma tog studenten för några veckor sedan. Sen jag kom hem har jag ätit middag och packat det sista inför morgondagen då jag åker till Sala för att fira Rakel. Det kommer bli jätteroligt att träffa henne och en del andra vänner i helgen! Jag har alltså tagit det väldigt lugnt hela den här veckan och jag kommer ha tid att vila även nästa vecka. Från och med nästa lördag kommer jag dock ha fullt upp tills skolan börjar igen. Tills dess ska jag dock hinna göra en hel del, bland annat träna, gärna besöka ungdomsmottagningen, förbereda några saker inför skolstarten, gå med USS på Pride, åka på US medlemsforum, helst sjunga lite varje dag för att hålla igång rösten, vara med på Björn och Marias hundraårsfest och sist men inte minst träffa Sven:) Sven kommer samma dag som jag kommer hem från medelemsforum så då lär han få se en trött tjej vars engelska absolut kommer ha sina brister. Det ska hur som helst bli roligt att träffa Sven igen och den här gången stannar han i en hel vecka! Jag hinner till och med börja skolan innan han åker hem eftersom flygbiljetterna skulle ha blivit mycket dyrare om han skulle åka hem en dag tidigare. En vecka kan ju kännas som ganska lång tid men jag hoppas att veckan med Sven kommer gå fort och att vi inte kommer bli för trötta på varandra. När han var här senast tyckte jag ju att det kändes som att dagarna flög förbi och jag hoppas att allt kommer kännas lika bra nästa gång som det gjorde när vi sågs i april. Aja, nu måste jag sluta skriva, jag bloggar igen när jag känner att jag har något trevligt att skriva om. Ta hand om er tills dess!
/Vispen

Hej!

Nu var det några dagar sen jag bloggade och det beror på att jag inte har kunnat logga in här, fråga mig inte varför. Jag försökte dessutom posta ett inlägg igårkväll men det verkar inte ha kommit fram, vilket jag tycker är lite synd eftersom jag verkligen kände för att skriva och därmed skrev ett ganska långt inlägg. Nu ska jag snart äta middag och därför blir det här bara en kort sammanfattning av vad som har hänt i mitt liv de senaste dagarna.

Ja, vad har hänt egentligen? I onsdags tränade jag showdown och det var verkligen på tiden. Jag spelade sämre än någonsin, något som inte direkt kom som en överraskning med tanke på att jag alltid spelar dåligt när jag inte har tränat på länge, ibland önskar jag att jag var mer talangfull men nu är det ju som det är. Krister vann över mig hela tiden vilket resulterade i att jag blev på ganska dåligt humör. När vi hade spelat några matcher avslutade vi kvällen med att äta middag tillsammans, något som jag definitivt tycker var roligare och trevligare än att träna. De kommande veckorna har jag dock bestämt mig för att försöka träna oftare igen eftersom jag inte har någon lust att bli överkörd av killarna i fortsättningen! Något som däremot är jobbigt är att jag har haft väldigt ont i handleden sen jag tränade senast. Jag har ingen aning om vad det kan bero på men jag hoppas så klart att det går över snart.

I torsdags kväll åkte jag till Björn och här har jag varit sen dess. Förutom att jag har tänkt mycket på det hemska som hände i Norge häromdagen, har jag även tränat kondition och styrka, ätit en massa god mat, sjungit, lyssnat på musik, pratat med några av mina vänner och drömt en massa, både dagdrömt och drömt saker på nätterna som jag har kommit ihåg när jag har vaknat. Många av mina drömmar har handlat om Måns och det börjar bli riktigt störande. Han dyker upp i mina drömmar nästan varenda natt och hans låtar börjar spelas varenda gång jag startar min spellista i spotify. Ändå har jag inte särskilt många av hans låtar i spellistan men det är som att han förföljer mig. Idag är det tolv dagar sen jag fick den där underbara kramen av Måns och det är sen dess han har funnits i mina tankar och drömmar. Det var ju onödigt att han skulle vara så bra på att trycka till. Jag måste hitta någon annan som kan kramas lika bra som Måns så att jag kan släppa honom.
Tänk att en kram har kunnat påverka mig så pass starkt. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bli såhär besatt av en kändis. Om jag inte hade kramat Måns hade det inte hänt, det är jag helt säker på. Men den där kramen var verkligen speciell och jag vet att det inte berodde på att Måns råkar vara känd. Jag tror att jag hade blivit minst lika förälskad i människan även om han inte hade varit det. Om det hade varit någon annan än just Måns hade det varit mycket enklare. I så fall hade jag definitivt gjort väldigt mycket för att försöka lära känna personen bättre och gärna träffat honom igen. Nu var det ju tyvärr Måns jag kramade, han är ju upptagen och har förmodligen en massa tjejer och kvinnor som drömmer om honom. Därför kan jag inte göra annat än att försöka hitta någon annan som kramas lika bra som Måns, någon som det känns bra med från allra första kramen. Det kommer inte att bli lätt för det har jag bara varit med om två gånger i mitt liv. Den andra gången det hände var förra året och killen jag kramade då var till min stora besvikelse upptagen. Eftersom det här har hänt mig två gånger betyder ju det att det i alla fall borde finnas en liten chans att det händer igen.
Man brukar ju säga att saker är bra när de händer för tredje gången och därför hoppas jag verkligen att jag hittar en tredje man som är bra på att kramas, att jag blir kär i honom och att han blir kär i mig. Någonstans på jorden finns förmodligen en bra tilltryckare som kommer dyka upp när jag som minst anar det, det får jag åtminstone hoppas:)

I fredags såg jag den andra delen av Harry Potter och dödsrelikerna. Eftersom det var ganska länge sen jag var på bio med familjen senast tycker jag att det var trevligt att vi faktiskt såg filmen tillsammans. Jag tyckte riktigt mycket om filmen trots att några av scenerna inte finns med i boken. Dessutom blev jag lite besviken över att det fanns vissa händelser som jag tyckte var bra beskrivna i boken och som jag gärna hade velat se, inte fanns med i filmen. Slutet tyckte jag hur som helst om:) Jag funderar på att se filmen igen någon dag eftersom jag tyckte om den och eftersom jag dessutom alltid brukar missa saker när jag ser en film för första gången. Nu kommer det ju ingen mer film om Harry vilket innebär att jag därmed hinner se de släppta filmerna hur många gånger som helst i framtiden. Jag älskar verkligen Harry Potter, det är utan tvekan de bästa böcker jag någonsin läst! Jag hoppas att J K Rowling bestämmer sig för att skriva ytterligare en bok om Harry eller att hon börjar skriva böcker som handlar om någon annan och att dessa böcker blir lika kända som Harry Potter-böckerna.

Förutom att jag var på bio i fredags har jag mest tagit det lugnt. Igår följde jag med till stranden och låg och solade medan Lovisa, Disa och Harald badade. Eftersom jag aldrig har tyckt om att bada och eftersom jag sedan länge är för gammal för att gräva i sanden eller göra något liknande, har jag bestämt mig för att försöka vänja mig vid att sola. Jag kan ju inte direkt säga att jag tycker att det är underhållande på något sätt, det enda som händer är ju att man förhoppningsvis blir lite brun, men det är helt okej om jag har någon att prata med eller en bok att läsa. Just nu håller jag på att läsa om Harry Potter-böckerna men den här gången läser jag dem på engelska eftersom jag vill bli bättre på det. Nu lämnar jag bloggen och jag avslutar detta inlägg med att lägga in en av Måns låtar. Den här tycker jag verkligen om!
/Vispen

Hej!

Jag hoppas att ni mår bra för det är ju aldrig roligt att må dåligt:) Den här veckan har faktiskt börjat bättre än vad jag trodde att den skulle göra. I måndags träffade jag Adam och vi hade mycket att prata om eftersom vi inte hade träffats på länge:) Vi tog det ganska lugnt och gjorde inte särskilt mycket. På eftermiddagen gick vi dock ut för att träffa vår vän Peter. Det var trevligt att träffa honom igen och vi gick en lång promenad och hann prata om allt möjligt, tyvärr mest om saker som vi för tillfället tycker är jobbiga och svåra i livet. Även om samtalet inte direkt gjorde mig glad kan det ju vara bra att prata om sådant ibland. Senare på kvällen åt jag middag med Adam och hans föräldrar och det var lika trevligt som vanligt. Eftersom jag har känt Adam så pass länge har jag ju även lärt känna hans föräldrar och vi har alltid mycket att prata om när jag är där:) När jag kom hem några timmar senare pratade jag med Sven på skype och det kändes verkligen bra för vi hade inte pratat ordentligt med varandra på flera månader.

Gårdagen började ganska dåligt, jag tror att jag vaknade på fel sida och att alla mina vänner var bortresta och inte hade tid att ses gjorde inte direkt det hela bättre. Jag låg i min säng en lång stund utan att orka gå upp. Sådana där dagar när man ändå inte har något att se fram emot är enligt mig väldigt onödiga. De skulle man ju lika gärna kunna snabbspola förbi. Just igår hann jag dock göra några saker. Efter att jag till slut tog mig ur sängen åt jag frukost, körde ett styrketräningspass och ringde därefter några viktiga samtal. Efter det läste jag några riktigt bra texter som i alla fall fick mig på lite bättre humör. Sen chattade jag med lite folk men jag tyckte synd om dem eftersom jag inte direkt kom på något trevligt eller roligt att skriva. När jag satt där och hade som tråkigast kom plötsligt vändpunkten då jag fick ett sms från min vän Peter som av en slump hade bestämt sig för att åka upp till Stockholm. Peter frågade om jag hade lust att träffa honom och jag, som kände att vad som helst var bättre än att sitta hemma och ha tråkigt, svarade så klart ja. Jag hade bara träffat Peter en gång tidigare och när han ringde upp mig någon minut senare för att fråga om jag ville åka och äta middag hos hans syster och hennes pojkvän fick det mig att känna mig lite osäker. Med tanke på att jag varken hade träffat Peters syster eller hennes pojkvän och aldrig ens pratat med dem hade jag ju ingen aning om vilka de var. Dessutom kände jag ju inte Peter särskilt väl heller men jag bestämde mig ändå för att åka på middagen eftersom Peter fick mig att känna att det här skulle bli trevligt.

Någon timme senare klev jag ut ur en taxi någonstans i Upplands-väsby. En dörr öppnades och en kvinna kom ut och frågade om det var jag som skulle träffa Peter. Vi pratade en stund och det visade sig att kvinnan var peters syster Linnea. Jag blev verkligen förvånad över hur lätt det kändes att prata med henne redan från första början. Osäkerheten jag känt några minuter tidigare försvann så fort vi hade hälsat på varandra och efter att jag en stund senare även hade hälsat på Linneas pojkvän Thomas och sagt hej till Peter kändes allt jättebra! Öppna och spontana människor är bland det bästa jag vet. Jag tycker verkligen om att träffa och lära känna nya människor och att prata med dem för att se vad de tycker och tänker om olika saker. Dessutom känner jag ofta att jag lär mig nya saker, både om mig själv och om andra, varje gång jag lär känna en ny människa. Jag hade verkligen en trevlig kväll igår hos Linnea och Thomas. Vi åt grillat till middag och maten var verkligen jättegod! Efter maten drack vi te som gjorde mig jätteglad och flummig. Sedan pratade vi om en massa saker och jag kände flera gånger att det kändes som att jag hade träffat dessa människor flera gånger trots att jag inte ens hade vetat vilka de var några timmar tidigare. Efter middagen gick Peter och jag hem till hans lägenhet. Det tog en stund att gå dit och Peter berättade om Upplands-väsby medan vi gick. Jag hade aldrig varit där tidigare, bara åkt förbi ett antal gånger, så jag fick nu en tydligare bild av hur det ser ut där. Peter bodde i en tvåa som var ganska tom eftersom han inte hade hunnit packa upp allt än. En massa saker låg fortfarande i flyttkartonger men jag tyckte ändå om att vara där. Vi satte oss i soffan, lyssnade på musik, pratade, sjöng, spelade på en trumma som Peter hade och försökte koppla in hans synth. Det lyckades vi dock inte med eftersom Peter inte hittade de kablar som behövdes. Tiden gick och när klockan närmade sig tolv insåg jag att jag nog borde åka hem, så jag beställde en färdtjänstbil som faktiskt kom i tid:) Peter gav mig en lång kram innan jag åkte iväg. Jag tycker verkligen att vi hade en trevlig kväll och jag hoppas att vi ses snart igen!

Idag är det onsdag och nu hade jag tänkt äta någonting innan jag sedan ska sätta mig och titta på gårdagens avsnitt av Allsång på Skansen. Efter det åker jag iväg för att träna showdown och det ser jag verkligen fram emot! Ha en fortsatt bra dag!
/Vispen

Hej!

Jag har verkligen haft fyra fantastiska dagar i Norrköping! Nu är det redan söndag kväll och jag kom hem för en stund sen. Jag kan verkligen inte förstå hur fyra dagar har kunnat gå såhär fort. Att få träffa både Jonas och Jakob har hur som helst varit jätteroligt! Jag tycker väldigt mycket om båda två! Efter att vi sa hej då till Jonas i fredags fick Jakob stå ut med mig i två dagar till och det är dessa dagar jag hade tänkt skriva om nu:) Fredagen blev ganska lugn, vi pratade mycket, lagade någon sorts wok till middag som blev jättegod, tittade på tv i några timmar och avslutade kvällen med att dricka te i Jakobs kök. Jag kände mig ganska glad innan jag somnade.

Igår fyllde många av våra vänner år, bland annat Rakel som vi ringde och grattade. Om ungefär två veckor får jag äntligen träffa henne och då ska det firas! Jakob och jag bestämde oss för att baka en kladdkaka igår och det var roligt och gick ganska bra. Vi lyssnade på en massa bra musik medan vi bakade och tiden gick fort. Kladdkakan blev inte den bästa jag har gjort men absolut inte den sämsta heller. Vi tryckte i oss hela kakan på två dagar så den var absolut ätbar även om den var lite hård på vissa ställen. Igårkväll tittade vi på film igen, jag som nästan aldrig brukar titta på film i vanliga fall gjorde det ändå varenda dag i Norrköping och jag måste säga att det var riktigt trevligt. Jag kan inte säga att jag tyckte om alla filmer vi såg under dessa dagar och om jag ska vara ärlig hängde jag inte alltid med på vad som hände. Men trots det tycker jag inte att det blev tråkigt och det beror nog mycket på att jag var med Jonas och Jakob. Ingenting kändes tråkigt när jag var med dem:) Igår såg vi filmen Sound of music som var en av mina favoritfilmer när jag var liten. Nu var det några år sen jag såg den senast och med tanke på att jag förstår engelska mycket bättre nu än vad jag gjorde då kunde jag förstå handlingen utan problem igår. När jag var liten brukade jag alltid somna på ett visst ställe men den här gången såg jag hela filmen utan att känna mig det minsta trött. Igår blev jag snarare förvånad över att filmen tog slut så fort och jag har svårt att förstå hur två och en halv timme kunde kännas som högst en timme. Efter att ha sett filmen kan jag i alla fall säga att Sound of music fortfarande är en av mina favoritfilmer och den väckte verkligen starka känslor hos mig. Det kändes jättebra att ha Jakob bredvid mig som kunde trösta mig under de sorgliga scenerna. När filmen var slut hände något riktigt trevligt, Jakob läste högt för mig. Jag är ju nitton år och nu är det många år sen någon läste högt för mig senast. Mina föräldrar brukade alltid läsa för mig när jag var yngre, jag kunde inte somna utan att någon läste för mig på kvällen och det var en tradition som jag hade svårt att släppa. Att lyssna på talböcker är enligt mig inte alls samma sak som att lyssna på när någon läser för en i verkligheten. Därför hade jag saknat det enormt mycket! Igår läste som sagt Jakob högt för mig och det var helt underbart att lyssna när han läste början av en berättelse som han skrev för några år sedan. Jag levde mig in i handlingen medan timmarna gick. Klockan blev så småningom ganska mycket och vi avslutade kvällen med att äta äggmackor och prata.

Jag sov dåligt inatt och kände mig ledsen över att jag snart skulle åka hem. När jag väl somnade drömde jag en del hemska saker som jag inte orkar gå in på. Det var i alla fall skönt att gå upp imorse och få annat att tänka på:) Idag skulle vi ha träffat vår kära vän Sandra men eftersom hon kände sig trött blev det inte av och det var verkligen synd. Det gjorde att även den här dagen blev ganska lugn. Förutom att vi pratade väldigt mycket laddade Jakob över några filer till en hårddisk som jag har fått låna. Sen lagade vi bön och kikärtsgryta till lunch och den blev verkligen hur god som helst! Efter lunchen blev det däremot inte lika roligt för då var det dags för mig att packa och som de flesta av er förmodligen vet vid det här laget är avsked och avslut på trevliga och roliga saker bland det värsta jag vet. Jag var nära på att börja gråta då jag gick igenom lägenhetens alla rum en sista gång. Jag tyckte verkligen om Jakobs lägenhet och att få vara där tillsammans med honom i fyra dagar var verkligen helt underbart! Om några år hoppas jag att jag bor tillsammans med någon och att vi då kan göra alla de saker som Jakob och jag gjorde under de här dagarna. Det sista vi gjorde innan det var dags att gå var att fika. När vi, en stund senare, gick till busstationen hade jag inte mycket att säga. Vi kom fram till stationen och hittade rätt buss nästan direkt. Jakob hjälpte mig att lägga in min blåa rullväska i bagageutrymmet innan det var dags att säga hej då. Jag kommer nog alltid att komma ihåg den sista kramen där på Norrköpings busstation. Själva kramen var egentligen inte något särskilt, i alla fall inte om jag jämför med några av de kramar jag fått tidigare i veckan. Ändå kommer jag alltid att minnas känslan jag kände just då. Jag vet inte om jag kan förklara exakt hur jag kände för jag kommer inte på något bra ord som beskriver det, i alla fall inte för tillfället. Det enda jag kan säga är att jag hoppas att jag kommer få känna samma känsla som jag kände idag igen någon gång i framtiden. Väl inne i bussen fick jag hjälp att hitta en sittplats. Säkerhetsbältet krånglade men jag kände mig för trött för att orka lägga ner någon energi på att fixa det. Bussens dörrar stängdes och några sekunder senare började bussen åka mot Stockholm. Det kändes verkligen tråkigt att lämna Norrköping och dessa fina dagar bakom mig men nu är det ju bara att försöka se framåt och längta till nya trevliga dagar och stunder.

Vi kom fram till Stockholm några minuter tidigare än beräknat. Jag fick hjälp till Cityterminalen där jag fick stå och vänta på en färdtjänstbil i nästan en timme, något som var ganska störande. När jag, efter att ha väntat en halvtimme, ringde och frågade var bilen var verkade det ha blivit något fel och de fick skicka ut en ny bil som kom efter ytterligare en stunds väntan. Väl hemma åt jag en smörgås och fick dessutom några smultron som var plockade här i närheten:) Efter det gick jag ner till mitt rum i källaren och här har jag suttit sen dess. Lovisa kom ner och sa hej för en stund sen och Adam har ringt eftersom han ville prata. Det känns skönt att några faktiskt verkar ha saknat mig medan jag har varit borta. Att vara hemma igen känns dock ganska tråkigt. Det enda som jag har hunnit sakna ganska mycket under dessa dagar, förutom familjen, är att kunna sjunga högt utan att behöva tänka på hur det låter. Jag har knappt någonting inskrivet i kalendern under de kommande veckorna men jag ska försöka hitta saker att göra eftersom jag vill undvika att sitta hemma och tänka för mycket. Vi får alltså se lite vad som händer nästa vecka. Nu ska jag gå och lägga mig eftersom jag helst inte vill vända på dygnet. Ta hand om er själva och varandra!
/Vispen

Hej!

Eftersom några av er där hemma i Stockholm och på andra ställen i Sverige också för den delen, undrar hur jag har det i Norrköping kommer här en kort sammanfattning av vad jag har gjort hittills. Jag har varit här sen i onsdags och bussresan hit gick bra även om den tog nästan tre timmar på grund av köer i trafiken. Min kära vän Jonas mötte upp mig på busstationen och efter att vi hade köpt lite mat gick vi hem till honom. Vi hade en trevlig eftermiddag tillsammans då vi åt, lyssnade på musik, sjöng och pratade om allt möjligt. Jonas hade till och med köpt mangoglass för min skull:) Senare under eftermiddagen träffade vi Jakob och jag blev verklien glad över att äntligen få träffa honom igen:) Vi såg en film och spelade ett frågesportspel innan Jakob och jag gick hem till honom.

Igår var jag, som ni kanske redan vet, i Söderköping och åt glass. Efter att ha fått berättat för mig om hur stor glassen för fyrahundra kronor var övertalade Jakob och Jonas mig att vi skulle dela på den. Såhär i efterhand kan jag säga att det var tur att jag faktiskt delade glassen med mina vänner. Glassbägaren var enorm och den behövde till och med hållas upp av en slags ställning för att kunna stå. Vi tog kort på mig och den stora glassen och jag ska försöka lägga upp bilden här på bloggen någon dag. Trots att vi var tre personer som delade på glassen orkade vi inte äta upp den. Det berodde dels på att den smälte ganska snabbt och dels på att den var så pass stor. Glassen var hur som helst god och jag ångrar inte att vi köpte den:) Igår eftermiddag tittade vi på film igen och den här gången såg vi I rymden finns inga känslor, en film som jag skulle kunna se flera gånger till utan att tycka att den är tråkig. Efter det lagade vi lasagne tillsammans, den blev verkligen jättegod! Kvällen blev ganska lugn då vi tittade på ytterligare en film och hade det bra:)

Idag vaknade vi inte förrän klockan elva men det var skönt med en sovmorgon med tanke på att vi gick upp tidigt i torsdags:) Vi har inte gjort något särskilt idag utan bara gått till ett ställe där jag åt en jättegod laxburgare. Sen sa vi hej då till Jonas för en stund sen och honom träffar jag inte förrän på US medlemsforum i augusti. Nu ska jag umgås med Jakob istället för att sitta framför datorn. Det kommer jag ändå ha tid att göra när jag kommer hem på söndag. Ni får ha det bra tills dess! Jag avslutar med att lägga upp länken från allsången i tisdags. I det här klippet sjunger de allsången Någonting att äta, någonting att dricka och jag antar att man, om man tittar noga, kan se när Måns och jag dansar:)
http://svtplay.se/v/2475306/allsang_pa_skansen/program_3__allsang_-_nagonting_att_ata__nagonting_att_dricka
/Vispen

Hej!

Nu får ni räkna med många stavfel, dålig meningsbyggnad och liknande men jag vill skriva om den här kvällen nu för att inte glömma någon av de viktigaste tankarna som snurrar runt i mitt huvud för tillfället. Jag har verkligen haft en underbar och oförglömlig kväll, framförallt på grund av de få sekunder jag fick uppleva med Måns men eftersom jag vill kunna minnas hela den här kvällen i framtiden börjar jag från början:)

Jag kom fram till Skansen några minuter före fyra. Ett tag trodde jag nästan att jag skulle komma försent på grund av en samåkning med färdtjänsten som tog längre tid än beräknat. Med tanke på att jag faktiskt hade varit med och planerat och var lite ansvarig för den här aktiviteten hade det ju därmed varit extra jobbigt om jag hade blivit försenad. När jag väl kom fram hälsade jag på några glada USS-are som redan hade kommit och satte mig sedan på en bänk och väntade på att resten skulle dyka upp. Jag kände mig oerhört taggad inför kvällen och började leta reda på någon som ville sitta bredvid mig under allsången. Det fanns några som inte ville göra det och deras argument till varför var att de trodde att de skulle bli döva med tanke på att jag kan skrika ganska högt. Som tur var ville min kära vän Kim också skrika högt och därför passade det ju perfekt att vi satt bredvid varandra. Några minuter senare droppade Sandra och Rakel från US mitt in och efter att ha kramats lite med dem betalade vi och gick in på Skansen. Vi satte oss vid kvarnarna och åt picknicken som vi hade tagit med oss. Genrepet av allsången hördes en bit bort och jag förvånades över att jag faktiskt kände igen några av de allsånger som skulle sjungas under kvällen. Klockan sex gick vi tillbaka till huvudentrén där vi mötte upp några som skulle syntolka kvällen. De delade ut allsångshäften på punktskrift samt hörlurar som vi behövde för att höra syntolkningen. Efter det gick vi runt lite på Skansen och lyssnade på när en kvinna förklarade hur saker och ting såg ut, när de byggdes och så vidare. En stund senare stannade vi utanför en glasskiosk där några av oss köpte glass. Jag kände mig lite sugen och köpte därför en kulglass med smakerna blåbär och choklad. Medan jag stod i glasskön fick jag reda på att några redan hade gått till bänkarna för att ta bra platser och jag fick genast bråttom att handla min glass och gå dit. När jag kom fram såg det mörkt ut och jag kunde inte se en enda bra plats. De flesta satt i bänkar långt fram som redan var fullsatta men jag fick till slut hjälp av en man att hitta en plats som enligt honom var bra eftersom den låg bredvid gången där artisterna brukar gå förbi ibland. Anledningen till att vi fick sitta på bänkar i år var att syntolkning.nu hade fixat det till oss:)

Så småningom började publikuppvärmningen då Måns och några andra pratade, en komiker berättade roliga historier och de helt enkelt ville få igång publiken. Jag skrek som aldrig förr och hade jätteroligt när vi tränade på några av allsångerna, Stockholm i mitt hjärta var min favorit. När vi en stund senare sjöng en låt som hette Någonting att äta, någonting att dricka, som jag aldrig hade hört tidigare, kom Måns gåendes i mittgången. Jag kände hur personen bakom mig tryckte till min axel och frågade henne vad som hände. "Måns gick precis förbi och sträckte fram handen mot dig men eftersom du inte tog den gjorde jag det istället." Glädjen jag känt bara några sekunder tidigare försvann och ersattes av sorg och besvikelse. Jag hade så klart missat att Måns sträckte fram handen mot mig och därmed en chans som man inte får särskilt ofta. Att vara blind kan vara riktigt jobbigt ibland och med tanke på att Måns är en av mina idoler kanske ni kan förstå lite hur jag kände. Efter att kvinnan bakom mig hade lovat att hon skulle säga till ifall någon gick förbi igen bestämde jag mig för att ändå försöka ha så roligt som möjligt. Jag kunde ju tyvärr inte spola tillbaka tiden så det var bara att gilla läget.

Klockan åtta började allsången sändas. Jag skrek, applådderade, sjöng med i låtarna och hade jätteroligt! Ingen klagade på att jag skrek utan de som satt runtomkring mig verkade ha minst lika roligt som jag:) En kvinna syntolkade allsången men jag glömde bort att lyssna efter bara några minuter, det får bli ändring på det nästa gång. Jag tycker hur som helst att alla artister var jätteduktiga och det märktes att folk har lyssnat mycket på Veronica Maggios låt Jag kommer för det lät verkligen som att hela Skansen sjöng med. Hur glad jag blev av att höra Måns prata förstår ni nog och jag tycker verkligen att han gjorde det bästa programmet hittills! Plötsligt såg jag i mitt allsångshäfte att allsången Någonting att äta, någonting att dricka, skulle spelas. Om Måns går förbi igen får jag bara inte missa honom tänkte jag. Det var då det hände, några sekunder efter att låten hade börjat spelas och Måns började gå i mittgången. Kvinnan bakom mig tryckte på min axel och den här gången förstod jag vad jag skulle göra. För att inte missa Måns ställde jag mig upp och jag vet inte hur det gick till men plötsligt stod jag där mittemot honom och hörde honom sjunga. Jag blev så glad att jag bara inte kunde låta bli att krama Måns och oj vad han var bra på att kramas. Jag har inte fått en sådan bra och skön kram på länge. Trots att jag aldrig hade kramat Måns tidigare kramade han mig ordentligt med båda armarna, så som många inte gör förrän man känner dem riktigt väl. Många tror ju på kärlek vid första ögonkastet, kramen jag fick idag fick mig absolut att tro att kärlek vid första kramen också är möjlig. Med tanke på att jag inte kan se hur människor ser ut kanske jag faktiskt behöver krama dem för att få en uppfattning om det. Nu kände jag inte särskilt noga på hur Måns såg ut utan det enda jag la märke till var att han var oerhört bra på att kramas. När jag hade kramat Måns i några sekunder började han dansa och jag försökte röra mig i takt medan vi stod där och höll om varandra. "Du är bäst" hörde jag plötsligt mig själv säga. "Du är bäst" svarade Måns och han fick mig att, i några sekunder, glömma bort att vi faktiskt stod där på Allsången. Att stå där med Måns kändes helt underbart, allt runtomkring oss kändes väldigt långt borta och jag tycker att det kändes som att tiden stod stilla! Jag är säker på att jag hade kunnat stå och krama Måns hur länge som helst men insåg snabbt att han behövde dansa vidare längs bänkraderna. Därför släppte jag Måns bara någon sekund senare samtidigt som jag kände hur någon, som jag efter att programmet var slut fick reda på förmodligen var en vakt, drog i min jacka. Jag satte mig ner på bänken igen och kände att jag hade svårt att förstå vad som hade hänt. Människor runtomkring mig kramade om mig och skrattade. När jag stått där med Måns hade jag ju glömt bort vad som hänt runtomkring oss. Nu när jag satt ner igen kände jag hur några tårar började rinna nerför mina kinder, förmodligen på grund av både glädje, lycka och chock.

Resten av kvällen kände jag mig gladare än vad jag har gjort på länge! Jag sjöng med i allsången Drömmen om Elin och sjöng med när Veronica Maggio sjöng låten Välkommen in. En stund senare var tv-sändningen över och det som visades på webben, samt för oss på Skansen började. Förutom att Sara Varga sjöng en riktigt bra låt fick vi även höra Måns sjunga. Jag satt och log hela låten och en stund senare var även webbsändningen över. Vi började gå mot utgången och efter att jag hade sagt hej då till de flesta gick några av oss och åt hamburgare innan min färdtjänstbil hämtade upp mig. Nu är jag hemma och ska packa det sista innan jag går och lägger mig. Imorgon åker jag nämligen till Norrköping för att träffa några kompisar, bland annat Jakob och Jonas. Hoppas att ni har haft en bra kväll, jag är verkligen jättenöjd med kvällen och jag är helt säker på att jag aldrig kommer glömma varken kramen eller dansen med Måns! Stort tack till syntolkning.nu och USS som gjorde den här kvällen möjlig!
/Vispen

Hej!

Idag är det måndag och jag sitter hemma i mitt kära rum och skriver. Imorgon har halva sommarlovet gått och jag måste säga att jag är riktigt nöjd med den första halvan. De sista fem veckorna som jag har kvar av mitt sista riktiga sommarlov kommer vara lugna och det känns faktiskt ganska skönt eftersom jag vill hinna vila upp mig inför mitt sista år på Kulturama. Den här veckan har jag dock några saker i kalendern som väntar på att bli gjorda. Ikväll ska jag förhoppningsvis träffa några kompisar, imorgon åker jag på Allsång på Skansen tillsammans med några glada och trevliga USS-are och på onsdag åker jag till Norrköping där jag stannar tills på söndag kväll. Ska ni göra något trevligt nu i veckan?

Förra veckan gjorde jag ju en hel del trevliga saker. I förra inlägget skrev jag ju om dagarna i Övik och den trevliga stunden i studion. Nu hade jag tänkt skriva lite om träningslägret jag var på i helgen. Tyvärr blev vi inte särskilt många eftersom både Adde och Zebben hoppade av, Christoffer är i Dalarna och Daniel precis har opererat sitt finger. Från landslaget var det därför bara Claudio, Stine från Danmark och jag. Det var verkligen roligt att få träffa Stine igen och att dessutom få träna med henne. I Sverige har vi tyvärr inte lika många duktiga tjejer som i Danmark. Jag har absolut ingenting emot att bara träna med killar men ibland saknar jag en till tjej i laget. Killar och tjejer tänker ju lite olika, i alla fall när det gäller vissa saker. Sen kan jag ibland känna att killarna är på en mycket högre nivå än jag och att de killar som inte är det utvecklas snabbare än vad jag gör. Dessutom blir det ju jobbigt för killarna att alltid behöva ha mig med som hela tiden följer efter dem. Stine och jag kom fram till att vi hade mycket gemensamt och att vi har gått igenom ungefär samma saker i livet. Det kändes oerhört skönt att prata med någon som förstod precis hur jag känner i vissa situationer och som kunde ge mig några bra råd inför framtiden.

Det blev en hel del träning i helgen även om vi kanske inte tränade lika mycket som vi brukar göra när det är träningsläger. Jag kände mig ändå väldigt trött efter helgen och att jag nu har mycket att träna på inför kommande tävlingar. De tre saker som jag kommer koncentrera mig mest på är att träna upp styrkan i handleder och armar så att jag orkar skjuta hårdare, träna på att skjuta direktskott oftare istället för att bromsa upp bollen innan jag skjuter som jag ofta gör nu och sist men inte minst försöka lära mig nya sätt att skjuta på så att jag kan variera mig mer när jag spelar match. Jag måste även bli mycket bättre på att tänka på hur min motståndare spelar, var han/hon släpper in mål och var bollen hamnar när jag skjuter på ett visst sätt. Ibland är jag jättedålig på att spela varierat och det händer att jag skjuter många skott i rad som hamnar på ett och samma ställe hos min motståndare på andra sidan bordet. Som ni märker är det alltså mycket som jag behöver utveckla och förbättra. Det känns lite tungt att det är så pass mycket som jag hittills inte behärskar men jag känner samtidigt att det faktiskt känns bra att det fortfarande finns mycket att träna på. Om det inte gjorde det skulle ju kanske det betyda att jag aldrig skulle kunna placera mig högre på tävlingar men det kanske ändå finns en liten chans att jag lyckas i framtiden. Träning ger ju färdighet och om några år när jag har tränat mer och förmodligen är bättre på dessa saker kommer det förhoppningsvis hjälpa mig och jag ska absolut fortsätta kämpa för att nå mitt högsta mål inom showdownen, att någon gång komma till final i en internationell tävling. Mer än halva 2011 har ju redan gått och jag har tyvärr insett att jag inte kommer nå mitt mål i år men nästa eller nästnästa år hoppas jag att jag ska kunna klara det!

Föruom att vi tränade mycket showdown i helgen har vi även pratat, skrattat, ätit, lyssnat på musik och sovit. Vi åt som vanligt på Handens pizzeria där vi träffade George som var lika glad och social som vanligt. I fredags åt vi middag på Viking där jag som vanligt åt vegetarisk pasta. Medan vi åt blev vi underhållna av en man som spelade gitarr och sjöng. I lördags åkte vi in till Söder och åt på en grekisk restaurang. Där hade de jättegod mat och jag åt tzatziki och jättegoda zucchinibiffar. Frukost åt vi på hotellet och jag älskar verkligen deras frukost! Stine berättade för mig om en sorts blåbärschoklad som hon älskar. Det tog ett tag för oss att hitta den men jag fick i alla fall smaka den till slut:) Tobbe, Mariah och Shakti kom och hälsade på i lördags och det var jätteroligt att träffa dem igen! Krister var så klart med hela helgen och jag tycker verkligen att han känns som en pappa för oss alla. Vi sov och tränade på radion och med tanke på att radion känns som mitt andra hem kändes det väldigt bra. Stine och jag delade rum och det var trevligt och gick jättebra! Claudio var lika trevlig som vanligt och eftersom han precis har fyllt år gav jag honom en liten födelsedagspresent, choklad som jag köpte i en trevlig affär i Övik och ett presentkort på Stadium. Jag tycker att Stadium är en bra affär och eftersom jag inte hade särskilt mycket tid när jag skulle försöka hitta en present, Claudio är ju dessutom kille vilket gjorde det ännu svårare, fick det bli ett presentkort. Sen tänkte jag att choklad ju var bra för att de flesta verkar äta det och för att det skulle vara tråkigt att enbart komma där med ett litet kuvert. Det där med choklad var dock inte särskilt bra att ge till just Claudio eftersom han inte brukar äta det och ett presentkort är ju ganska tråkigt att få. Nästa gång jag köper en present hoppas jag att det blir mer lyckat och man lär sig ju alltid något av att köpa mindre lyckade presenter. När man lär känna människor lär man sig ju dessutom vad de gillar och inte gillar och det kan ju ta ett tag innan man känner någon tillräckligt bra för att hitta bra presenter till personen. Ibland händer det ju att man helt plötsligt hittar något som man känner passar perfekt till någon man känner. Det bästa är ju när man verkligen har en tanke bakom sin present och varför man just ger bort det man gör till någon. Med tanke på att min fantasi oftast är väldigt dålig brukar jag inte hitta bra presenter särskilt ofta men ibland händer det och eftersom jag tycker om att ge bort saker till andra kommer jag förmodligen bli bättre på det med åren:)

Som alltid när det är träningsläger blev det inte särskilt mycket sömn för någon av oss. Jag kände mig trött redan när jag kom på torsdagen men det är ingenting i jämförelse med hur trött jag kände mig när jag kom hem igår eftermiddag. Inatt sov jag i nästan tolv timmar och det var riktigt skönt att faktiskt få sova i min egna säng som jag är van vid även om det kändes ganska ensamt. Nu är det varken träningsläger eller tävling på väldigt länge och jag kommer verkligen sakna alla underbara människor! Jag tyckte att det var minst lika jobbigt som vanligt att säga hej då till alla igår som det brukar göra. Trots att jag bara brukar träffa de flesta när vi tränar eller tävlar lär man ju ändå känna alla under tiden vi är på träningsläger och tävlingar, på kvällar och under dagarna när man har en paus från att träna eller spela match. Alla inom showdownen betyder verkligen mycket för mig, jag tycker om dem alla, så klart mer eller mindre, men ändå! Jag överdriver inte när jag säger att några av dessa människor alltid kommer att ha en särskild plats i mitt hjärta! Nu ska jag ringa några samtal och se ifall någon vill träffa mig ikväll. Hoppas att alla därute får en trevlig vecka, ta hand om varandra!
/Vispen

Hej!

Hoppas att allt är bra med er läsare! Jag mår toppenbra och är på ganska bra humör. Däremot känner jag mig ganska trött eftersom jag knappt kunde sova någonting på nattbussen mellan Ö-vik och Stockholm. Bussresan tog cirka åtta timmar och jag måste säga att jag tycker att den blev riktigt tråkig efter bara någon timme. Jag kände ingen på bussen och personen som satt bredvid mig hade hörlurar på sig och lyssnade på ganska hög musik i princip hela resan vilket gjorde att han ju inte var något vidare sällskap. Musiken som personen lyssnade på var i alla fall helt okej, jag förstår dock inte hur personen kunde stå ut med att ha så pass högt ljud att jag kunde höra exakt allt som han/hon lyssnade på. Med tanke på att det är många ungdomar som går på konserter där det är högt ljud nuförtiden och eftersom vi ofta har högt ljud när vi lyssnar på musik i vår ipod eller mobil kommer vi förmodligen höra extremt dåligt när vi blir äldre. Min hörsel har säkert blivit skadad, dels på grund av att jag har haft ensemble i tre år för på de lektionerna brukade ljudet vara väldigt högt. Jag kan ju inte heller säga att showdownen är bra för hörseln så om några år kommer man nog bli tvungen att skrika för att jag ska kunna höra. För att återgå till bussresan var den som sagt inte särskilt underhållande. På andra sidan mittgången satt en man och snarkade mestadels av resan och han var alltså inte heller någon jag kunde prata med. Övriga passagerare som satt nära mig verkade också sova djupt och sen fanns det vissa som jag inte kände för att prata med på grund av att det de pratade om var sådant som jag inte är särskilt intresserad av. Dessutom gick människor av i olika städer mellan Ö-vik och Stockholm och i slutet av resan var det ganska tomt runtomkring mig. Mobiltelefoner fick man helst inte prata i, jag sms-ade dock en stund med några kompisar. Sen lyssnade jag på en talbok och försökte sova men efter att ha försökt i några timmar insåg jag att det inte skulle gå och gav upp. Jag satt istället och tänkte på allt som händer just nu och på de trevliga dagarna i Ö-vik.

När jag bloggade senast var ju Rebecka och spelade volleyball och när hon kom hem någon timme senare satte vi oss framför tv-n och såg Lotta på Liseberg. Det var trevligt även om jag inte direkt fastnade för någon av artisterna som var där och sjöng. Efter att ha tittat en stund på programmet gick vi upp och tog det lugnt en stund. Ida och jag fick prova lite kläder som Rebecka inte ville ha kvar och det visade sig att vissa saker passade och var fina på oss:) En stund senare ville Ida att jag skulle flyga flygplan på hennes ben och det gick bra tills jag råkade sparka henne och vi störtade:) Vi åt några mackor senare på kvällen och jag tror definitivt att någon hade lagt något skumt i mitt te eller att mackorna innehöll något skumt för jag blev extremt glad och kunde skratta åt vad som helst.

I tisdags förmiddag tog vi det lugnt och jag vaknade inte förrän ganska sent på förmiddagen. När vi hade ätit lunch åkte vi till Rebeckas mormor och det var trevligt att träffa henne. Vi hade dock svårt att förstå varandra eftersom Rebeckas mormor hörde dåligt och jag var dålig på att röra tillräckligt mycket på läpparna för att hon skulle förstå vad jag sa. Dessutom hade Rebeckas mormor svårt att förstå min stockholmska och jag hade svårt att förstå hennes norrländska. Vi förstod i alla fall varandra ibland och jag tyckte att Rebeckas mormor verkade vara trevlig och hon var helt klar i huvudet trots att hon var över nittio år. Ida som pratar mer norrländska än jag kunde prata med Rebeckas mormor utan problem. Vi åt rabarberkräm med plommon som Rebeckas mormor hade gjort och efter det gick vi ut och Rebecka visade oss hur det såg ut utanför huset. Rebeckas bror David var där och han underhöll oss en stund och försökte få Idas hund Lana att bada. I tisdags kväll grillade vi och åt jättegod mat:) Förutom att Rebeckas föräldrar var med kom även Rebeckas bröder Zimon och David och Davids flickvän Malin förbi. Klockan åtta tittade vi på Allsång på Skansen och mina favoriter var Måns och Ulrik:) När programmet var slut åt vi jordgubbar och glass, pratade och höll på lite med en pilatesboll innan Zimon, David och Malin åkte hem. Ida, Rebecka och jag lyssnade på när vår kära vän Mimpe var med i radio där hon sjöng fantastiskt bra! Efter det tror jag inte att det hände något mer roligt den dagen.

Igår var det onsdag och min sista dag i Ö-vik. Rebeckas farmor kom förbi under förmiddagen och vi sa hej till henne, åt frukost och låg sedan på gräsmattan och solade en ganska lång stund. När vi hade ätit lunch, då det som vanligt var jag som åt segast, åkte vi så småningom in till stan där Ida köpte ett par nya solglasögon och ett par strumpbyxor och jag fixade prestenter till Rebeckas föräldrar och till en kompis som fyllde år igår. Efter det besökte vi David och Zimons lägenheter. Det var trevligt att få komma dit och se hur de bodde:) Jag kommer förmodligen flytta om lite mer än ett år. Om två år är jag i alla fall nästan helt säker på att jag inte bor hemma längre. Igår fick jag, för första gången i mitt liv, erbjudande om en lägenhet! Det kändes riktigt kul att jag faktiskt har stått i en bostadskö tillräckligt länge för att jag, om jag hade velat, hade kunnat flytta redan nu. Eftersom jag fortfarande har ett år kvar på gymnasiet takcade jag dock nej till lägenheten och nu håller jag istället tummarna för att det finns en ledig lägenhet till mig om ett eller två år:)

Igårkväll åt vi ostmiddag hemma hos Rebecka innan jag började packa ihop mina saker. Jag hann titta lite på fotbollsmatchen mellan Sverige och USA, det var ju helt fantastiskt att SVerige vann, innan det var dags för mig att åka till busstationen i Ö-vik. Att säga hej då var tråkigt, det kommer dröja länge innan jag får träffa Zimon, David och Rebeckas föräldrar Lotta och Robert igen. Rebecka kommer bo kvar i Ö-vik tills i augusti så henne kommer jag inte heller träffa på några veckor men det får jag lov att överleva på något sätt. Jag blev som tur var ordentligt tilltryckt och kramad av alla innan vi åkte iväg i Rebeckas bil Röda faran.

Jag hade tur imorse när vi var framme i Stockholm. Busschauffören var jättesnäll och hjälpte mig till ett ställe där taxibilar stannar och jag hittade till slut till rätt färdtjänstbil, åkte hem och var hemma runt halv sju. Efter att jag hade fått några timmars sömn kände jag mig i alla fall lite utvilad. Jag tog en lång dusch och åt några smörgåsar innan jag åkte in till stan. Det var en del bilköer så jag är glad att jag åkte i god tid. När jag väl kom fram fick jag vänta en stund på Johan. Det var fint väder och solen sken så det var skönt att vara ute en stund. Johan kom efter några minuter och vi gick tillsammans in i studion Ljudolf. Direkt när jag klev innanför dörren insåg jag hur mycket jag faktiskt hade saknat att få vara i just den studion! För några år sen praoade jag där och sen har jag varit där några gånger när jag har varit på sommarläger, samt några gånger med USS:) Idag fick jag komma till studion för att hjälpa Johan att sjunga in några korta jinglar. I början kände jag mig nervös men efter bara några minuter kände jag mig både gladare och säkrare, sjöng och hade en fantastisk timme som bara flög iväg. Johan var lika trevlig som vanligt och han är definitivt en av de collaste och skönaste människor jag någonsin träffat! Vissa människor har verkligen något speciellt, något som i alla fall inte jag kan förklara i ord men som gör att man inte kan göra annat än att tycka om dem och känna en speciell värme och glädje varje gång man möter dem. Håller ni inte med om det?!

Nu är jag hemma igen och har precis packat och pratat en stund med en kompis. Jag har tänkt vila en stund för om några timmar bär det av mot Handen och ett träningsläger i showdown. Med tanke på att jag inte har tränat showdown på nästan en månad är det ju verkligen på tiden att jag tränar extra hårt några dagar framöver. Jag har faktiskt saknat showdownen och de människor jag brukar träna med. För en stund sen fick jag dock veta att två killar som skulle ha varit med i helgen tyvärr har hoppat av. Aja, det här kan säkert bli roligt ändå och att vara glad och ha en positiv inställning brukar ju ofta göra att saker och ting känns roligare än om man är negativ.
/Vispen

Hej!

Eftersom Rebecka är och tränar volleyball och Ida ligger och vilar passar jag på att skriva lite:) Jag vill hinna vara social med dem samtidigt som jag verkligen vill minnas de här underbara dagarna! Det är verkligen roligt och trevligt här och jag har nästan bara positiva tankar om Ö-vik! Gårdagen var dock inte särskilt underhållande, i alla fall inte den cirka sju timmar långa resan hit. Jag sov ganska dåligt natten till i söndags och jag tror att det berodde på att jag var rädd för att jag skulle försova mig. När klockan väl var nio gick jag upp, duschade och åt en snabb frukost innan jag åkte till Solna där jag mötte Rebecka. En stund senare satt vi i hennes bil som hon kallar Röda faran:) Efter att vi hade stannat på ett ställe och Rebecka hade pumpat luft i däcken på den kära bilen började vi vår resa mot Ö-vik. Att sitta flera timmar i en bil är inte alls min grej och jag kan ju säga att jag blev väldigt less efter bara någon timme. Vi stannade på ett ställe och åt lunch där jag betalade hela femtionio kronor för lite pasta med tomatsås. Portionen var verkligen jätteliten och jag blev inte direkt på bättre humör när jag upptäckte att en del av pastan var hård. Innan vi åkte vidare hittade jag i alla fall en god marabouchoklad, den med hallon och yogurth:) Under resan lyssnade vi mycket på musik, mest på cd-skivor eftersom Rebecka inte förstod hur man bytte kanal på bilradion och det var dålig mottagning på de få kanaler som hon lyckades trycka fram. Jag sms-ade lite folk men ingen svarade och när jag äntliten fick tag på min kära vän Rakel hade hon inte tid att prata. De sista timmarna av resan var jag hungrig, less och på oerhört dåligt humör helt enkelt. Det enda positiva som jag kan komma på var att vi hade tur med vädret eftersom det inte var några trettio grader varmt som i lördags. Sen kunde Rebecka vara ganska underhållande ibland och jag hittade dessutom en ny riktigt trevlig tilltryckarlåt:) Till slut kom vi fram till Ö-vik och bara några minuter senare var vi hemma hos Rebeckas föräldrar:)

Både Rebecka och jag var hur hungriga som helst och när vi kom in i huset åt vi några jordnötter medan vi väntade på att middagen skulle bli klar. Rebeckas föräldrar gjorde som tur var mycket godare mat än vad jag hade ätit tidigare under dagen och jag åt verkligen jättemycket. Zimon, Rebeckas lillebror, kom förbi en stund igårkväll. Han var verkligen rolig och jag hade en väldigt trevlig kväll med Rebecka och hennes familj! Stämningen var verkligen bra och alla var sociala och trevliga:) Efter middagen drack vi kaffe eller te och åt god choklad, bland annat toblerone. Därefter visade de mig runt i huset som jag började tycka om direkt! Jag brukar ju ha lättare att tycka om lägenheter än hus men i en del hus kan jag faktiskt trivas riktigt bra.

Jag sov ganska bra igår natt och vaknade runt tiotiden och åt frukost med Rebecka och hennes pappa. Efter frukosten hann jag sitta en stund framför datorn innan det var dags att åka till busstationen och hämta Ida. Det var verkligen roligt att träffa henne igen och hon hade som vanligt med sig sin kära hund Lana:) Vi åkte till ett ställe och köpte varsin thaibox. Här kostade en thaibox bara femtio kronor och man fick dessutom mycket mat i den:) Jag åt räkor med cashewnötter och de andra åt kyckling. Vi satte oss på en gräsmatta i en park och åt vår lunch. Ida fick plötsligt något ryck och sprutade vatten på mig. Jag ville såklart hämnas, lyckades med det och vi hade ett litet vattenkrig. Ibland är det skönt att få vara lite omogen:)

Under eftermiddagen har vi gått runt på stan. Där var vi bland annat på ett apotek, i en musikaffär där Rebecka lämnade några skivor och på några ställen där jag letade efter en present till min kära vän Jakob som fyllde år för några dagar sen. Jakob läser inte min blogg men eftersom man aldrig kan vara hundra procent säker och eftersom jag dessutom vet att några av hans vänner brukar läsa skriver jag inte vad jag köpte. Både Rebecka och Ida tycker att det jag köpte idag är tillräckligt bra för att man ska kunna ge bort det till en kille som precis har fyllt tjugofyra år. Jag är dock ganska osäker på om det jag köpte är tillräckligt bra för att göra Jakob glad men vi får se:) När vi hade kollat runt lite, efter att Lana hade spytt i en godisaffär och jag hade stått och haft beslutsångest en ganska lång stund bestämde vi oss för att åka hem. Rebeckas föräldrar var redan här när vi kom och nu har vi ätit middag, pratat och haft trevligt. Jag ska nog gå och se vad Ida håller på med nu, jag bloggar igen någon gång i framtiden:)
/Vispen

Hej!

Nu var det ju läne sen jag bloggade senast och därför känner jag för att göra det ikväll. Jag har gjort lite allt möjligt de senaste dagarna och eftersom jag använder min kära blogg som en dagbok tänkte jag skriva vad som har hänt sen sist. I onsdags träffade jag Rebecka. Hennes kära vän Carro var med oss en stund och vi gick till ett ställe på stan och åt glass. Jag tog två kulor, mörk choklad och någon sorts fruktglass. Glassen var väldigt god och det var dessutom fint väder. Jag hade aldrig träffat Carro tidigare men hon var trevlig och jag hoppas att vi ses igen någon gång i framtiden:) Efter att ha ätit glass åkte Rebecka och jag till Solna och jag fick, för allra sista gången, besöka Rebecka och Andrés lägenhet. Vi hade en trevlig eftermiddag och kväll då vi bland annat solade, åt middag, tittade på tisdagens program av allsång på Skansen där jag tycker att Måns var helt fantastisk, lyssnade på musik, sjöng och åkte i Rebeckas nya bil.

I torsdags hände inte särskilt mycket. På kvällen träffade jag i alla fall Madde och Maria och det var verkligen roligt att äntligen få träffa dem för det kändes som att det var evigheter sen vi träffades senast. Nu lär det dock dröja ännu längre innan vi kan ses igen. På torsdag åker Madde till Australien på språkresa och hon kommer att vara där en hel månad. Jag kan ju inte direkt säga att jag inte är avundsjuk men jag är så klart glad för hennes skull. Även Maria åker iväg ganska snart, först på en lång och härlig kryssning med sin familj och bara några veckor efter det åker hon till Spanien där hon kommer att plugga i några år. Maria har som tur är lovat att komma och hälsa på i Sverige lite då och då men jag är ändå säker på att många här i Sverige kommer att sakna henne! Vi får se vad jag bestämmer mig för att göra om ett år när jag har gått ut gymnasiet. Jag känner många som pluggar eller har pluggat utomlands och jag funderar på att kanske göra det. Det skulle vara skönt att komma iväg ett tag och samtidigt bli bättre på engelska. Jag skulle förmodligen sakna Sverige väldigt mycket men det skulle det nog vara värt. Det gäller ju att passa på att resa och plugga nu när jag fortfarande är relativt ung och har lätt att lära mig nya saker. Det sägs ju att vi människor lär oss saker bäst innan vi har fyllt tjugofem år. Om det stämmer vet jag inte men det ligger säkert någonting i det. Att barn lär sig vissa saker fortare än vuxna är i alla fall vanligt.

Igår var det fredag och på förmiddagen åkte jag in till stan för att träffa min kära vän Jocke. Vi gick till ett ställe och fikade. Jag åt någon sorts apelsin och chokladbulle som faktiskt var ganska god och jag hade några trevliga timmar med Jocke. Vi hade varit och fikat en gång tidigare och sen träffades vi när USS åkte till Berlin. Men jag tycker ändå att jag lärde känna honom lite bättre igår och att lära känna nya människor är ju alltid trevligt:) Efter den trevliga pratstunden med Jocke åkte jag hem för att städa mitt rum. Det tog ganska lång tid för mig att dammsuga men rummet blev i alla fall lite fräschare än vad det var innan. Att byta alla lakan och bädda sängen tog också ganska lång tid eftersom jag hela tiden tyckte att det kändes skrynkligt någonstans. Jag hann i alla fall lyssna på en del bra musik medan jag städade. När jag äntligen var klar ringde jag och grattade Jakob som fyllde tjugofyra år igår! Det kändes jättebra att prata med honom eftersom jag inte hade gjort det på över en vecka.

Bara några minuter efter att jag hade ringt till Jakob ringde det på ytterdörren. Det var Ronja som kom hem till mig eftersom vi skulle börja planera USS årliga besök till Gröna lund. Jag hade aldrig planerat den här aktiviteten tidigare medan Ronja hade det. När Ronja berättade för mig vad som behöver göras inför, under och efter aktiviteten funderade jag en stund på varför jag hade gett mig in på att planera och genomföra Gröna lundsbesöket tillsammans med henne. Men allt kommer säkert att gå bra och vi kom faktiskt en ganska bra bit på vägen redan igår! Förutom att prata om Grönan åt vi middag, lyssnade på musik och pratade. Sen sov Ronja över här eftersom klockan hann bli väldigt mycket och det hade varit jobbigt för henne att åka hem sent på kvällen. Dessutom är det ju alltid trevligt att ha sällskap av någon:)

Idag har jag hälsat på min kära mormor Lia. Nina, Lovisa och jag åkte dit och fikade och sen stannade jag några timmar hos Lia medan Nina och Lovisa åkte och handlade kläder. Lia och jag pratade och lyssnade på ett kassettband från när Lovisa och jag var yngre. Förutom att man kunde höra att vi bråkade mycket med varandra sjöng vi även en del sånger. Jag förvånades över hur dålig musiksmak jag hade när jag var liten och tycker dessutom att jag sjöng väldigt falskt ibland. Ändå tycker jag att det är roligt att lyssna på saker som spelades in när vi var yngre:) När jag lyssnade på bandet blev jag förresten ännu mer förvånad över att jag verkade tycka om att bestämma saker när jag var liten. Nuförtiden kan jag i och för sig tycka om att bestämma vissa saker men jag föredrar att låta andra bestämma och tycker inte direkt om att höras eller synas. På det där bandet pratade jag i princip hela tiden och jag verkade ha väldigt svårt att vara tyst. Sen sjöng jag en massa sånger utan att jag verkade tänka på hur det lät eller vad andra tyckte om det. Då sjöng jag enbart för att jag tyckte att det var roligt och det var på den tiden när jag inte behövde känna någon press. Då var det nog inte en enda människa som hade talat om för mig att jag sjöng falskt och jag var helt enkelt ett barn som mest hade fått vara med om roliga saker i livet. Det händer att jag längtar tillbaka till tiden då jag var yngre för jag verkade vara väldigt glad då och många saker var bättre då än idag. Ändå trivs jag ganska bra med mitt liv och är glad över att jag fick en väldigt bra uppväxt. Från att jag kom till Sverige tills jag var runt tio år var en riktigt bra tid i mitt liv!

Att hälsa på Lia idag var verkligen trevligt och när jag kom hem för några timmar sen började jag packa. Imorgon åker jag nämligen till Ö-vik med Rebecka! Att sitta i en bil i cirka sju timmar känns inte särskilt lockande men jag brukar som tur är alltid ha roligt när jag är med Rebecka och sen hoppas jag på att kunna sova några timmar av resan. Jag håller även tummarna för att vädret inte kommer vara lika bra som det har varit idag för att sitta i en bil när det är cirka trettio grader varmt är ju inte direkt någon hit. Det ska hur som helst bli roligt att åka till Ö-vik för där har jag aldrig varit tidigare. Vi ska sova hos Rebeckas föräldrar och det ska bli väldigt trevligt att träffa dem igen! Sen kommer Ida på måndag också och det ska bli helt underbart! Jag får se när jag har tid att blogga nästa gång. Hoppas att alla har det bra tills dess i alla fall!
/Vispen