Femton dagar sen sist

Hej!
 
Hur mår ni? Bra hoppas jag, om inte hoppas jag att ni gör det så snart som möjligt. Det är cirka fem år sen jag skaffade min blogg och det här är första gången som jag haft ett så här långt uppehåll. Tidigare har jag postat minst ett inlägg i veckan medan det nu är femton dagar sen jag tog mig tid att skriva. Jag kan tyvärr inte lova en förbättring utan tänker blogga när jag känner för det. Nu kände jag att det var dags att skriva ner lite tankar.
 
Det har i alla fall hänt några bra saker sen sist. Förra helgen var jag i Piteå på US norrs årsmöte. Eftersom det är en ganska bra bit mellan Göteborg och Piteå flög jag dit tillsammans med gubbsingen och det var första gången vi flög tillsammans. Även om jag tycker att helgen var lite rörig ibland hade jag roligt. På fredagskvällen åt vi en god middag, buffé där det fanns några varmrätter samt goda desserter. Vi lyssnade på en show samtidigt som vi åt, musikerna var duktiga och de flesta sjöng bra:) På lördagen var det dags för möte då jag störde mig på att jag inte fick rösta och på vissa som inte ens utnyttjade sina röster. Det var flera som bara viskade ja och folk som inte röstade överhuvudtaget. Under eftermiddagen hade man möjlighet att bada. Men då många hoppade över det och bada aldrig varit något jag älskar valde jag att ta det lugnt istället.
 
På kvällen kan ni säkert gissa vad jag gjorde, såg Melodifestivalen:) Att Robin Stjernberg vann tycker jag kom som en rolig överraskning. Jag tycker att han sjunger oerhört bra och gillar hans bidrag. Däremot vet jag inte om låten sticker ut tillräckligt mycket för att nå en bra placering i den stora finalen i maj. Men vi får se, Robin kanske överraskar även där. I söndags mådde jag dåligt i stort sett hela dagen och var inte det minsta rolig att umgås med. Men men, folk överlevde och kvällen avslutades med ett besök på Jensens. Att äta där en sista gång innan gubbsingen åkte kändes bra. Även om restaurangen bara har sallad förutom kött har det blivit en tradition att äta där lite då och då.
 
Nu har min älskade åkt till Iran och jag vet ärligt talat inte hur jag ska klara mig utan honom en hel månad. Eftersom jag inte har något val är jag ju tvungen att göra det, men ändå. För gubbsingen kommer den här månaden att gå väldigt fort men för mig som inte direkt har något att se fram emot kommer dagarna kännas långa, framförallt i april då jag inte har någon sysselsättning längre. Det är hur som helst tur att mobiltelefonen finns, så att jag förhoppningsvis får höra gubbsingen ibland. Han ringde inatt för att berätta att resan gått bra och att han var glad över att äntligen vara hemma. Jag är så klart glad för min käras skull och hoppas på att få följa med nästa gång han besöker landet.
 
Första mötet med US Göteborgs styrelse är avklarat och jag tycker att det gick ganska bra. Jag har genomfört ytterligare en tågresa mellan Göteborg och Stockholm. Fastän jag åkte själv var det ingen äcklig gubbe som gav sig på mig. Efter den där jobbiga händelsen för ett tag sen har jag dock fortfarande svårt att slappna av när jag åker tåg. Men det blir förhoppningsvis bättre med tiden.
 
Senare i eftermiddag ska jag möta upp Christoffer. Med tanke på att det var länge sen vi sågs ser jag fram emot att träffa honom. Runt åttatiden ikväll flyger vi till Paris för att delta på en showdowntävling. Det kan säkert bli roligt. Jag kommer inte att ta med mig någon dator till Frankrike men hoppas att det finns Wifi där vi bor, så att jag kan uppdatera er och berätta hur det går för oss. Eftersom jag är lite osäker på om det är möjligt för mig att uppdatera bloggen från min iphone kan ni som verkligen är intresserade av att veta hur det går, kolla in min twitter, Vispen91. Annars kommer en uppdatering här någon gång under nästa vecka.
 
Då jag behöver skriva av mig kommer här lite negativare tankar. Därför säger jag som vanligt. Läs inte vidare om du är på bra humör. Ifall det inte vore för vissa saker hade jag nog rullat någon annanstans idag. En av mina högsta önskningar är faktiskt att komma bort, att få vara för mig själv eller åtminstone åka någonstans dit ingen känner mig. Jag är nämligen oerhört trött på det mesta just nu och besviken på människor som inte håller vad de lovar eller som svikit mig på andra sätt. Många säger att jag är godtrogen, vilket ju både kan ses som positivt och negativt. På sista tiden har jag enbart sett det som negativt på grund av att det känns lite som att människor bara finns där när det passar dem. De säger en massa och får det att låta som att de bryr sig och så vidare. Men sen, så fort det händer något eller blir lite jobbigt, då passar det sig inte längre och om det nu passar sig ska saker och ting vara på dessa människors villkor. Saker som sagts tidigare, i förtroende eller annat som man kommit överens om, lovat varandra och liknande, det kan man strunta i om man anser att man har ett själ till det och/eller att man själv kan dra nytta av situationen. Jag menar absolut inte att alla människor beter sig på det här sättet men skulle kunna skriva under på att många gör det, säkert även jag. Jag påstår inte att jag är bättre själv, inte det minsta. Däremot förstår jag inte varför vi människor hela tiden eller i alla fall ganska ofta är så himla egoistiska... Vissa verkar kunna göra vad som helst för att slippa problem, till och med vara väldigt positivt inställda till saker och helt plötsligt köpa sådant som var otänkbart för en vecka eller bara några dagar sen. Då skulle det minsann gå till på annat sätt, man skulle ta det lugnt och vänta in allt. Då gick det dessutom bra att lyssna, vara förstående och komma överens om något, något som man visste att man aldrig skulle tillåta i slutändan men som ju lät bra för stunden. Bara vi själva slipper problem, då är allt bra sen och det som hänt tidigare och allt som sagts då ska vi strunta i. Saker som var självklara och värderingar där man var överens betyder helt plötsligt ingenting. Att tala om för någon annan att göra något som man själv aldrig skulle ställa upp på och som som sagt var otänkbart nyligen är tydligen det enda rätta nu. Jag ger gärna människor nya chanser, börjar om eller vad man vill kalla det. Men bara för att vissa saker är enklare än andra och vissa kanske har lättare än andra att förlåta och gå vidare, framförallt om de kan vinna/dra nytta av situationen, ska man helt ignorera de som behöver lite mer tid då? Vem säger att det som är enklast är bäst i längden? Och om nu en person som gör livet jobbigt och inte förstår någonting ska försöka förbättra relationen mellan andra människor är väl det bra, men till vilket pris? När man bryr sig om någon kan man visa det på olika sätt. Men om man nu bryr sig så pass mycket som man säger, varför ska man då försöka avgöra och mena att man är säker på vad som är bäst och rätt för en annan människa? Något som man varit emot i flera månader menar man nu skulle ha gjorts. Samtidigt säger man att man inte tillåter vad som helst, men skyller ändå alla problem på den andra personen och får det att låta som att det är hon/han som inte kan, klarar av eller vet något. Människor som man sa dåliga saker om tidigare framställer man nu som väldigt bra eller tvärtom, allt för att vinna på det. Den som har talets gåva kan uppenbarligen göra väldigt mycket. Nej, jag förstår mig verkligen inte på andra människor och stör mig på att vi är så pass komplicerade varelser. Det kommer ta tid innan jag litar på någon igen.
 
Sen stör jag mig på att vissa handlingar och saker ses som dåliga rakt igenom och att andra som enligt mig är minst lika dåliga är mer okej. Jag menar, om man gör något när man är berusad kan det vara förståeligt. Vi vet att straff kan minskas om personen haft alkohol i kroppen när han/hon/hen utförde det som polisanmälts. En tjej som ligger runt blir automatiskt stämplad som player medan en kille som gör samma sak kan respekteras på ett annat sätt. Att ta till alkohol för att må lite bättre, kunna slappna av och vara lite gladare är helt okej. Vissa tycker till och med att de som inte dricker ute är tråkiga. Det finns människor som dricker eller tar droger för att komma bort från verkligheten eller åtminstone glömma sina bekymmer för en stund. Sen vet vi att det finns de som inte slutar dricka förrän de blir så pass fulla att de, när de vaknar, varken minns vad som hänt under kvällen/natten, hur de kom hem eller ännu värre, vaknar i en främmande säng med någon bredvid sig som de inte ens vet namnet på. Alkohol skadar kroppen även om det inte syns på utsidan, i alla fall inte till en början. Är det därför som det till exempel är mer accepterat att dricka, röka och ta droger än att skada sig själv? Självskadebeteende ser många som negativt även om sådana sår ju läker med tiden. De är ytliga i jämförelse med nikotin, droger och alkhol som kan ge men för livet... Jag tycker att alla ska få leva som de vill så länge de inte skadar andra. Varför är det fel att tillåta dödshjälp? Det kostar samhället både tid och pengar när människor hoppar från broar, framför tåg och tunnelbanor. När någon hoppar från en plats som påverkar andra kan man ju direkt ta rätt på kroppen medan det ju kan ta veckor att hitta en kropp i en sjö. Att få somna in av en spruta precis som en del djur skulle både vara mindre smärtsamt och kostsamt. Men men, allt är som det är och jag har bättre saker för mig än att sitta här.
/Vispen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Vad heter du? Skriv gärna ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej i bloggen, om du skriver in din e-postadress är det bara jag som ser den)

Har du någon blogg eller hemsida? Skriv gärna in adressen till den om du vill att jag eller andra ska besöka den. URL/Bloggadress:

Här skriver du din åsikt/kommentar:

Trackback
RSS 2.0