Skolavslutning 2008

Hej!

Nu har jag slutat nian, tänk det! Åh vad jag saknar alla nu! Det kommer jag säkert att göra mer än vad jag tror nu, jobbigt men så är det ju tyvärr. Men det finns ju de som är bättre kompisar med vissa än vad jag är så de kommer ju att sakna varandra mer men många kommer säkert att träffas igen.
Idag gick jag upp halv sju för att duscha och göra mig i ordning lite. Jag hade inte så speciella kläder, en lila tröja med pärlor på bara och ett par byxor.
Jag, Adam och Nina åkte till Turingeskolan klockan halv åtta och vi kom precis fram vid tio över åtta när vi börjar så det var bra. Vi gick först till klassrummet för att samlas och lärarna pratade lite om programmet.
Efter det så gick alla ut, niorna fick stå längst till höger. Det var långt fram tror jag för man hörde rätt bra.
Orkestern spelade lite först och sen var det några som sjöng. Fyrorna och femmorna sjöng Sommartider, förskoleklassen och ettorna sjöng Galen i glass och åtta personer från femman sjöng Molly Sandens låt Det finaste någon kan få. Det var en person som nästan klarade den höga tonen, det lät rätt bra men hon som sjöng den hade inte så stark röst lät det som.
De som vann Småstjärnorna uppträdde, de dansade till sin vinnarlåt.
Alexander från min klass sjöng Robbie Williams låt Angels, jättefint var det! Jag hörde att många började gråta när han sjöng. Det var en lugn låt och Alexander sjöng den så bra men jag grät faktiskt inte. Konstigt nog så grät jag inte på hela avslutningen. Men jag kände att det var nära flera gånger.
Min lillasyster och hennes kompisar sjöng I love rock n roll. Det hördes inte så jättemycket och det blev lite fel på en mikrofon och den började låta jättehögt men förutom det så gick det bra för dem. Lovisa skrattade mer än vad hon sjöng var det vissa som sa.
Några från min klass höll ett tacktal till alla elever och lärare och pratade lite om klassresor vi i nian har varit på. Hmm, jag kan ju inte säga att klassresan i sexan är det roligaste jag har gjort precis men jag har ändå minnen från den.
Efter det så pratade rektorn lite och 5000 kronor delades ut till två elever som hade varit de bästa kamraterna eller hjälpt klassen på olika sätt. Det var faktiskt två personer i min klass som fick dela på 5000 kronor. De hette Sara och Andreas, jätteroligt för dem och jag kan säga att de verkligen var värda det!
Rektorn grät när han sa att niorna hade varit jättebra. Han berättade att medelvärdet av betygen bland tjejerna låg på 250 poäng, jag fick bara 240 poäng menmen. Jag kommer inte ihåg poängen för killarna men någonting runt 230 tror jag det var.

I programmet hade någon skrivit Elvira fastän jag särskilt hade bett min musiklärare att skriva Vispen. När jag sjunger tycker jag att jag kan få heta vad jag vill! Sedan var det ju sista dagen i nian, snälla, jag har blivit kallad Vispen i tre år nu och jag vet att det inte alltid har stått riktiga namn i programmet förut. Så varför inte skriva Vispen? Jag tycker att det är viktigt! Jag kommer absolut att byta namn i framtiden eftersom vissa personer inte respekterar att man vill kallas något annat än vad man heter. Man kan ju till exempel lätt säga Mickis om någon som heter Michaela eller Matte om någon som heter Mathias. Om det finns flera som heter samma sak i en klass brukar man också ha ett smeknamn till en av dem. Även om vissa tycker att Elvira kanske är finare än Vispen så tycker ju inte jag det! Det råkar ju faktiskt vara jag som vill bli kallad Vispen och ingen annan! Mina kompisar säger i alla fall rätt och vissa lärare.

Men de som presenterade mig idag sa faktiskt Vispen och det gjorde mig gladare!
Jag och fyra tjejer från nian sjöng Friends forever. Jag vet ju inte hur det lät eftersom att jag inte kunde höra mig själv så bra men jag får hoppas att det lät bra såklart. Men jag tror inte att jag hördes så mycket för det lät som att de sänkte min mick ibland. Men jag sjöng solo i verserna och wailade i slutet av låten. Min assistent sa att hon tyckte att jag såg ledsen ut när jag fick applåder efter låten. Men jag tror att jag tänkte på annat och jag var inte riktigt nöjd heller. Sedan ser jag inte hur de som lyssnar reagerar ju, då vill man kanske höra det så det kanske är en anledning till att man inte ser så glad ut. Det kan man ju säkert göra samtidigt men när man tänker glömmer man det ibland.
Niorna sjöng S L U T, det lät faktiskt väldigt mycket och många tog i!
Vi sjöng tre gemensamma sånger, Ingen klocka ringer mer, Idas sommarvisa och Den blomstertid nu kommer.

Vi gick in i klassrummet och fick våra betyg. De ropade upp allas namn och så fick man komma fram och hämta betygen.
Jag hade VG i allt förutom i matte där jag bara hade G och i musik där jag hade MVG! Yes! Jag hade i och för sig MVG förra terminen också men jag är ändå så glad för det!
Vi drack cider och åt vindruvor och jordgubbar också i klassrummet. Björn, min pappa och Nina, min mamma var med lite också. De gick mellan mitt och Lovisas klassrum. Lovisa ska ju börja i en annan skola nu i höst. Hon var verkligen jätteledsen idag. Men hon ser ändå fram emot sjuan i den nya skolan.

Att säga hejdå är aldrig roligt, bara till de som man inte tycker om så mycket. Men idag kändes det faktiskt jobbigt! Jag kramade Johanna i min klass och Beatrice i min parallellklass och sa hejdå till Martin i min klass men kramade honom inte. Jag och Martin var jättebra kompisar under låg och mellanstadiet!

Jag gav alla mina lärare varsin blomma med ett litet kort där jag skrev Tack för de här åren /Vispen med familj på. Vissa kort skrev jag kram på också. Jag skrev förresten inte själv, Nina, min mamma fick göra det igår. Vi hade egentligen tänkt skriva på punktskrift men min reglett har försvunnit när vi har flyttat och den ligger säkert i en kartong någonstans.
Många av mina lärare sa att de hoppas att de får höra mig på tv i framtiden. Tänk om jag någon gång i mitt liv kommer att få sjunga i tv!

Tini, min assistent, Eva en lärare jag har haft sedan förskoleklassen, Emma, min musiklärare och min mentor Pelle fick en present. Jag tror inte att någon av dem läser min blogg förutom min assistent så jag kan ju skriva vad de andra fick.
Eva fick en temugg och te som luktade lite speciellt. Pelle fick en stor mugg som Nina trodde skulle passa honom.
Min musiklärare fick en handduk och några saker som man kan hänga i bordsduken för att den inte ska blåsa iväg. Det var några stenar. Pelle fick också såna där saker som man sätter fast i bordsduken.

Det var jobbigt att säga hejdå till alla lärare, särskilt till Emma faktiskt! Emma sa att hon nästan skulle börja gråta när jag gav henne presenten och då blir man ju ledsen såklart! Sedan har jag haft Emma i musik sedan fyran, Emma har alltså varit min lärare i sex år, det är länge! Tini har bara varit min assistent i fem år, det är inte så bara det heller ju.
Emma sa att hon tyckte att jag sjöng jättebra idag så det var verkligen jätteroligt att höra! Hon sa att jag säkert kommer att bli ännu bättre på att sjunga, det hoppas jag! Några andra lärare sa också att jag sjöng bra och många önskade mig lycka till i gymnasiet!
Men på kortet på Emmas present så skrev jag att hon gärna får höra av sig om hon vill så vi får väl se om hon gör det. Nina, min mamma tyckte att jag skulle skriva min e-postadress till Emma, hon kanske redan hade den innan men ändå. Annars kan jag skriva till henne för jag har hennes mail.

Emma gav mig en cd-skiva som hon spelade in på kärlekstemat förut, där sjöng jag The rose. Om någon vill höra det så kan jag ju skicka låten på msn. Det är inte världens bästa ljud och jag kan ju inte säga att jag sjöng jättebra men ändå.
Cd-skivan som vi spelade in på artistskolan ska Emma skicka senare.

Min assistent och jag har bestämt att hon ska komma och fika hos oss någon dag. Sedan har hon sagt att jag kan få komma till henne om hon skaffar får eller kor. Jag tycker om dem djuren, kanske inte direkt att klappa dem men att höra dem haha.

På min svenskalärare Christels blomma satte jag fast en nyckelring. På nyckelringen kan man vrida på några saker så att det blir punktskriftsbokstäver, man kan göra alla bokstäverna i alfabetet. Jag tyckte att det passade bra att ge nyckelringen till Christel för att hon är svenskalärare.

Efter att ha letat reda på de flesta av mina lärare och gett dem presenter och annat så gick jag tillbaka till klassrummet. Där sjöng alla niorna låten som vi sjöng igår, Sjumilakliv med omgjord text. Texten var verkligen jättebra och passar när man går ut nian. Nästan alla grät och jag kände mig så konstig! Även om jag vill så kan jag inte gråta så ofta. Men när jag väl gråter så brukar jag oftast bli jätteledsen och det brukar ta tid innan det går över. Men jag kände mig mest ledsen inuti. Turingeskolan som jag har gått på sedan slutet av förskoleklassen ska jag nu lämna för att gå i gymnasiet i tre år. Men det ska ändå bli skönt och roligt att få träffa nya människor och nu kommer fler att ha musik som ett stort intresse!

Det sista jag gjorde innan jag lämnade Turingeskolan var att ställa mig med de andra niorna och ta kort på oss. Jag vet inte vilka som tog kort men alla skrattade och var glada i alla fall.

Det är nog en hel del som jag faktiskt har glömt eller bara inte kan skriva. De flesta vet ju hur ni kände när ni lämnade nian.
Om en stund så ska vi fika här som vi alltid gör när vi har fått sommarlov!
/Vispen

RSS 2.0