Vispen Sjob

Hej

Helgen är över vilket betyder att hälften av min vistelse i Vietnam passerat. Jag blir ledsen när jag tänker på det för det finns så oerhört mycket som jag skulle vilja hinna göra innan jag åker härifrån. Samtidigt är det ju jättebra att jag faktiskt klarar av att njuta av en semester trots att dagarna här är relativt lugna. I vanliga fall brukar jag ha svårt att slappna av när jag besöker nya platser. Det tar åtminstone alltid tid innan jag kan göra det. Här har jag däremot haft det bra sen dag ett. Min dygnsrytm är fortfarande inte densamma som lokalbefolkningens men jag har löst det genom att sova någon timme varje eftermiddag. Vi planerar alltid nästkommande dag i förväg vilket gör att jag slipper överraskningar och hinner ställa in mig på vad som ska hända. Många skulle kanske bli stressade av att planera sin semester på det sättet medan det för mig känns väldigt skönt.

Idag har jag fått träffa Kajsas kompis Trang som flugit hit från staden Dha nang. Vietnameser brukar sällan resa någonstans och det här är Trangs första gång i Hanoi. På förmiddagen tog vi en taxi till en park. Jag tycker om att promenera och med tanke på att det alltid är fullt med folk på gatorna är det inte möjligt att promenera i rask takt i närheten av där vi bor. Att åka taxi är billigt här. En resa på cirka tio minuter betalar du högst femtio svenska kronor för. 

Parken vi skulle besöka låg nära Ho chi Minh-mausoleet. Flera tusen personer stod i kö för att komma in och se Vietnams landsfader. Ingen av oss kände något större behov av att se Ho Chi Minhs grav och kropp men jag kan ju i alla fall säga att jag gått förbi både mausoleet och museet. Det var svårt att ta sig in i parken i och med alla köande människor. Vi hittade en liten ingång till slut men när vi väl kommit in  hade vi redan gått ganska långt och därför blev det ingen jättelång promenad därinne. Det kändes i alla fall skönt att andas in något friskare luft. På gatorna ligger sopor slängda överallt. Soporna samt alla gatukök gör att du i princip känner en ny lukt i vartenda andetag. Det kan visserligen vara lite roligt och fascinerande men kan också bli  jobbigt, för många intryck på en och samma gång.

Efter att ha åkt tillbaka till vårt hotell var det dags för lunch. Jag hade länge tjatat om att äta ute på gatan i och med att i princip alla vietnameser äter där istället för att sitta inomhus på en restaurang. När Nam varit med  brukar han sällan äta med oss utan han lämnar oss någonstans, äter ute på gatan och kommer sedan tillbaka och möter upp oss på restaurangen. Jag kan säga att jag förstår honom med tanke på att maten vi åt igår var lika god eller kanske till och med snäppet godare än likvärdig restaurangmat. Billigare var den också och både Kajsa och Nina har gått med på att äta på gatan fler gånger:) Jag tyckte verkligen om att sitta på en liten pall utomhus i solen och äta samtidigt som jag hörde ljudet från trafik och människor runtomkring. Nu har jag dessutom bestämt mig för att lära mig äta med pinnar. Tidigare har jag visserligen kunnat få upp mat med dem men jag vill lära mig att hålla pinnarna och använda dem på samma sätt som vietnameserna. Jag har en vecka på mig och tror att jag kommer vara helt okej lagom tills vi ska åka hem.

Under eftermiddagen tog vi det lugnt. Kajsa och jag pratade en del och efter det lyckades  jag sova två timmar.

På kvällen åt vi middag på en restaurang där de hade jättegod mat! Jag åt en skaldjurssoppa till förrätt och en papayasallad till huvudrätt. Papayasallad är något jag hört att vietnameser ska vara bra på att göra och det fick jag bekräftat idag. Smaken var lite annorlunda och det tog en stund att vänja sig men jag tycker som sagt att det var gott. Under tiden vi åt pratade vi om kulturella skillnader mellan Sverige och Vietnam. I Vietnam har de till exempel en högtid där de ger bort pengar istället för presenter, något jag tycker lät bra. Jag menar, de flesta av oss har nog varit med om att vi fått presenter som vi kanske förvisso uppskattat, det är ju tanken som räknas, men som vi sedan aldrig använt eller haft nytta av. Med pengar kan man ju köpa vad man vill plus att man ju sparar tid i och med att man då inte skulle behöva springa runt i affärer på jakt efter presenter.

Ytterligare en skillnad är att man inte visar kärlek på samma sätt här som i Sverige. Medan vi  är vana vid att till exempel krama de vi tycker om, visar vietnameserna uppskattning via kroppsspråk och ord. Trang berättade dock att den yngre generationen kramas mer  än den äldre, så det där kanske ändras med tiden.

Vi pratade om musik och att vissa sånger ju finns på många språk. När jag var fyra år besökte min familj Kina för att hämta min syster Lovisa. Då träffade vi en flicka som sjöng blinka lilla stjärna på kinesiska. Ikväll spelade jag in Trang när hon sjöng sången broder Jakob på vietnamesiska. Ifall någon av er vill höra hur det lät finns inspelningen på min audioboom.

Nu ska jag försöka somna om en stund innan det är dags för frukost.

/Vispen