Uttråkad
Trött efter en fantastisk helg på Almåsa
Hur mår ni? Hoppas att ni har haft en trevlig helg nu när det har varit midsommar. Jag känner mig väldigt trött men har ändå bestämt mig för att skriva ett kort inlägg där jag berättar hur jag har firat i år. Det här har utan tvekan varit en av de bästa midsomrarna i mitt liv och det vill jag kunna läsa om och minnas i framtiden! Jag känner verkligen att allt var helt fantastiskt i fredags. Att gå upp på morgonen var det enda som kändes lite jobbigt men resten av dagen flöt allt på. Jag behövde inte ens stressa för att hinna göra det jag skulle på morgonen utan hann duscha, klä på mig, fixa håret, äta frukost, borsta tänderna och packa ner det sista i lugn och ro. En färdtjänstbil kom och hämtade mig i tid och resan till Scandic Continental gick hur bra som helst, jag slapp både samåkning och bilköer:) Fint väder hade vi också, vilket jag tycker var mer än välkommet. Väl framme på Continental ställde jag mig för att vänta på min kära. Det visade sig att tåget var framme i tid och Reza kom bara några minuter efter mig. Han var hur fin som helst och sa att han tyckte att jag var fin, vilket jag tycker var trevligt med tanke på att jag hade lagt ner en del tid på mitt utseende den dagen. Vi hade beställt en färdtjänstbil och kan ni tänka er, den var i tid även den här gången och resan till Almåsa gick minst lika smidigt som den tidigare resan. Jag som hade ställt in mig på både förseningar, samåkning och långa bilköer blev glatt överraskad. I bilen lyssnade vi på persisk musik som taxichauffören spelade upp för oss. Jag måste erkänna att jag inte har lärt mig att tycka om musiken ännu men tror att jag lär göra det så småningom eftersom Reza lyssnar på det i stort sett varenda dag.
Innan man kommer fram till Almåsa åker man på en ganska lång grusväg. Jag kände mig både glad och förväntansfull där jag satt bredvid min kära i baksätet. Väl framme checkade vi in och fick program för helgen och nycklar till rum tjugofem där vi skulle bo. Vi hann både ställa in vår packning där och ta det lugnt en stund innan lunchen. Åh vilken tur jag hade som fick sill även i år. För mig är det nämligen tradition att äta det på midsommar! Reza var dock inte lika förtjust i maten och lämnade därför både sill, räkor och lax på sin tallrik. Jag som verkligen tycker om fisk var inte sen med att äta upp en del av hans mat också. Oj vad gott allt var och förutom att jag kände mig mer än nöjd med maten och personalen som serverade oss, kändes det dessutom underbart att vara tillsammans med Reza. Efter lunchen var det dags att resa en midsommarstång som några hade gjort i ordning under förmiddagen. Då Elin, en kvinna som hade hand om aktiviteter och lite annat, frågade efter starka personer som kunde hjälpa till att resa stången, trodde jag så klart inte att jag tillhörde den kategorin. Reza hade däremot en annan uppfattning och tyckte deinitivt att jag skulle hjälpa till. Därför fick jag hjälp fram till den långa midsommarstången och medan jag väntade på att andra skulle komma för att hjälpa till att resa den testade jag att lyfta upp den. Även om stången vägde en del konstaterade jag att jag orkade göra det och när jag dessutom fick hjälp av några andra var det inga som helst problem att flytta stången några meter, samt sätta ned den i ett hål i marken. När det var gjort var det så klart dags för dans. Vi var många som bodde på Almåsa i helgen, över sextio personer. Därför blev jag förvånad över att det inte var mer än högst tjugofem personer som ville vara med och dansa runt midsommarstången. Nog för att de flesta som var med i helgen var pensionärer men det betyder väl inte att man inte kan dansa för det?! Jag och några andra försökte peppa folk till att vara med oss och ansluta sig i ringen men det gick dåligt. Inte ens min kära gubbsing ville vara med. Jag tycker hur som helst att det var roligt att dansa. Nu var det ett antal år sedan jag gjorde det senast men i fredags bestämde jag mig för att försöka återuppta den fina och härliga traditionen. Att få hoppa runt till Små grodorna, slänga sig åt olika håll i Prästens lilla kråka och helt enkelt få dansa runt tillsammans med andra, var väldigt underhållande! En man vid namn Sten kompade oss på sin keyboard och jag tycker att det kändes som att alla var glada:)
Tiden gick fort och folk började så småningom bli trötta eller i alla fall tröttna på att dansa. Då vi dessutom visste att det skulle serveras jordgubbstårta klockan tre kanske ni förstår varför vi valde att gå tillbaka till huset där bland annat receptionen och restaurangen finns. Jag tycker att jordgubbstårtan var helt okej. Anledningen till varför den inte får ett högre betyg av mig berodde på att den innehöll för mycket grädde för min smak. Både Reza och jag tyckte dessutom att den gärna hade fått innehålla fler jordgubbar. Men men, man kan ju inte få allt här i världen och några jordgubbsbitar var definitivt bättre än inga alls:) En kvinna satt bredvid mig under fikastunden och hon berömde mig för allt möjligt. Att jag kunde gå själv och till och med äta utan hjälp var tydligen helt fantastiskt. Det är ju verkligen inte varje dag som man får beröm för något sådant och jag visste ärligt talat inte riktigt vad jag skulle säga för att säga tack kändes konstigt. Okej, nu börjar jag bli rejält trött och därför orkar jag inte skriva särskilt mycket mer. Men jag ska försöka avsluta det här inlägget på ett bra sätt... Reza och jag vilade en stund under eftermiddagen och jag lyckades sova lite, vilket var skönt:) Klockan sex serverades en god midsommarmiddag. Till förrätt fick vi bland annat gazpacho, en spansk soppa, med räkor, samt bröd med löjrom och lite annat. De som inte var vegetarianer fick någon kötträtt, minns inte exakt vilken, till huvudrätt medan vegetarianerna fick ett smördegsknyte med fetaost och paprika. Till efterrätt fick vi glass med passionssås och hallon. Jag är säker på att jag och många andra tyckte att både maten och efterrätten var fantastiskt god! Kvällen avslutades med att Sten spelade keyboard igen, jag missade tyvärr det mesta men tycker att det jag hörde var riktigt bra. Sen var det korvgrillning runt tolvtiden och jag åt en soyakorv med chilisås:) Någon timme senare låg jag i sängen bredvid min fina pojkvän. Jag kände mig trött samtidigt som jag inte ville somna förrän jag hade hunnit ligga och tänka en stund. Just då kände jag nämligen att livet var helt perfekt och jag önskade verkligen att jag kunde få leva kvar i just det ögonblicket. Årets midsommarafton hade enligt mig varit bra från början till slut och att få fira den tillsammans med Reza som på mindre än ett år har blivit en av de viktigaste personerna i mitt liv, var verkligen obeskrivligt fint! Jag kan omöjligt beskriva hur glad och tacksam jag är över att Reza kom in i mitt liv när jag som mest behövde någon. Att han dessutom har fått mig att känna både lycka och kärlek känns också bra, i alla fall än så länge. Det är klart att man alltid kan hoppas och önska att kärlek ska hålla för evigt och så vidare. Men när man ser hur verkligheten ser ut ser man att det inte är särskilt många par som är tillsammans mer än tio år. Jag känner att Reza känns rätt för mig och han har fått en speciell plats i mitt hjärta som ingen kille någonsin har haft tidigare. Det är klart att det finns en risk att det är nyförälskelsen som gör att jag känner såhär, det kan jag omöjligt veta. Samtidigt har jag tyckt att Reza har känts rätt sen vi kysstes för första gången. Då jag har pratat med människor som har varit gifta i ett antal år, har de flesta berättat för mig att de, när de hittade sin partner, kände att han/hon var rätt nästan direkt. Alla får hur som helst inte uppleva det som Reza och jag går igenom just nu. Det finns människor som aldrig hittar någon partner. Vad som än händer, även om jag kanske blir tvungen att inse att Reza och jag, av någon anledning, inte vill/kan ha någon form av kärleksförhållande i framtiden, kommer jag alltid kunna minnas hur fint vi hade det just den här dagen, fredagen den tjugoandra juni år 2012.
På midsommar förra året la jag blommor under kudden i hopp om att drömma om en framtida man. Jag drömde dock inget särskilt den natten och det var förmodligen därför som jag inte la ner någon energi på att försöka hitta sju sorters blommor i år. Det kanske jag borde ha gjort för oj vilka mardrömmar jag drömde natten mellan midsommarafton och midsommardagen. Jag är visserligen van vid att drömma jobbiga saker ganska ofta men just den natten var det värre än vanligt och hjärtat klappade fort när jag till slut lyckades vakna. Men men, till roligare saker:) Midsommardagen blev en trevlig dag även om vädret gärna kunde ha fått vara bättre. På morgonen åt jag en god frukost som bestod av Almåsas yogurth med hallon, gröt, guavajuice och te:) Senare under dagen kom Crystal, en tjej som både Reza och jag kände lite sen tidigare, på besök. Jag hade inte träffat henne på flera år och tyckte att det var roligt att få lära känna henne bättre då vi knappt hade pratat med varandra när vi har träffats tidigare. Vi gick en promenad till havet, var med på en musikfrågesport där jag dessvärre bara kunde svaret på två av frågorna, badade i en bassäng där jag faktiskt simmade lite, åt middag och pratade massor. Crystal hade med sig sin tvärflöjt och oj oj oj vad duktig hon var på att spela. Hon försökte lära mig lite men jag var seg som vanligt och lyckades knappt ta en enda ton. Men men, övning ger färdighet och jag har ju bestämt mig för att försöka lära mig att spela gitarr. Reza vill lära sig att spela flöjt och jag ser fram emot att höra honom utvecklas:)
Jag vet inte om det bara är jag men om jag pratar mycket i några timmar kan det hända att jag känner att det kan vara svårt att orka vara social sen. Det kan ju vara ganska opraktiskt om jag är i sammanhang där jag är tvungen att prata men igårkväll när jag kände att jag verkligen inte hade något att tillföra i samtalen jag hörde runtomkring mig, kunde jag som tur var gå iväg en stund. Det regnade lite ute och det var inte direkt varmt men jag bestämde mig ändå för att gå en promenad, vilket det visade sig att jag skulle uppskatta. Inga andra människor var ute och det var ganska tyst överallt... När jag kom in igen satte jag mig i en fåtölj och tog det lugnt tills Reza och jag gick och la oss en stund senare.
Idag är det söndag och jag känner att jag fick ett fint avslut på helgen tillsammans med min kära. Almåsas frukost är alltid lika god och jag hoppas att jag kommer att få äta den fler gånger. Då ingen skulle checka in i rummet där Reza och jag bodde fick vi behålla rummet hela dagen. Rezas tåg skulle inte gå förrän 20-10 och därför bestämde vi oss för att stanna och äta lunch. Vi fick någon sorts quornbiff och smultroncheesecake till efterrätt. Cheesecaken var bland det godaste jag har ätit på länge! Efter lunchen tog vi det lugnt några timmar, vi promenerade till havet även idag, umgicks med folk som bodde på Almåsa samtidigt som oss och passade så klart på att vara en hel del för oss själva också. Med tanke på att jag nästan alltid tycker att det är jobbigt när saker och ting tar slut kanske ni kan tänka er hur ledsen jag kände mig när Reza och jag lämnade Almåsa tidigare ikväll. Sen kanske ni kan förstå att det kändes ännu värre när jag tog farväl av Reza på Continental en stund senare. Jag vet inte när jag får träffa honom nästa gång och jag är rädd för att det kan ta tid. Därför är det tur att jag kan tänka tillbaka på den här fantastiska helgen när saknaden är som störst. Jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att åka på rekreation på Almåsa fler gånger för det fick mig verkligen att må bra! Nu ska jag posta det här innan jag somnar framför datorn. Jag hoppas som sagt att ni har haft en trevlig helg och önskar er en bra start på den nya veckan som börjar imorgon!
/Vispen
Glad midsommar!
Hej!
Hur mår ni? Jag måste säga att jag mår ganska bra. Det gjorde jag dock inte igår eftersom jag tyckte att det hände för lite då. Jag blir verkligen både otrevlig och deprimerad när jag har för lite att göra. Sömnen påverkas också negativt, inatt drömde jag ovanligt jobbiga saker, vilket så klart inte alls var roligt. Idag har det inte hänt överdrivet mycket heller men jag har överlevt och känner faktiskt inte att jag har varit otrevlig mot någon. Det enda jag har gjort de senaste dagarna är att leta jobb, vila, äta god mat, bli myggbiten, äta jordgubbar, lyssna på musik, sjunga, läsa och träna. Att leta jobb är inte direkt jätteroligt men det kommer förhoppningsvis att leda till något bra så småningom. Boken jag har börjat läsa heter Stjärnor utan svindel. Många av mina vänner har tipsat mig om den och nu har jag alltså äntligen lånat den från biblioteket. Eftersom jag inte har hunnit läsa särskilt långt har jag inte bestämt mig för om jag gillar boken eller inte men det lär jag märka snart. Som jag skrev i mitt senaste blogginlägg hoppas jag att jag hinner träna mer än vanligt under sommaren och jag måste säga att det i alla fall börjar bra. Den här veckan har jag kört två konditionspass plus att jag tränade showdown tidigare idag. Dagens träning kändes helt okej men jag märkte att jag behöver träna på en hel del saker om jag vill undvika att förlora stort i EM. Därför ska jag se till att försöka träna så mycket som möjligt tills dess. Det är bara att trycka till!
Helgen blir förhoppningsvis väldigt trevlig och mysig. Det är nämligen bestämt att min kära kommer till Stockholm för att fira midsommar med mig! Gissa om jag är glad! Okej, jag ska inte hurra i förtid, man vet ju aldrig om tågen bestämmer sig för att krångla och sen kan man ju inte vara helt säker på att jag får någon färdtjänstbil imorgon då det lär vara mycket trafik, det är ju röd dag och allt. Dessutom lär det vara många som behöver ta sig till olika ställen då. Men men, jag hoppas hur som helst att vi lyckas ses på centralen för att så småningom åka vidare till Almåsa. Ja, vi ska fira midsommar på Almåsa, ett ställe som jag tycker väldigt mycket om! När jag var liten var jag där med familjen ibland och sen har jag varit där på barnläger och helger med Unga synskadade. Nu är jag dock där privat tillsammans med min kära och om vi väl lyckas ta oss dit är jag säker på att vi kommer att få en fin helg tillsammans. Det finns en hel del att göra på Almåsa och jag lär både träna på gymmet och bada i poolen. Eftersom det är midsommar skulle det tydligen finnas aktiviteter som man kan vara med på också. Vi lär dessutom få äta en massa god mat, samt umgås med varandra och andra som är där och firar. Jag är verkligen glad över att vi kan bo just på Almåsa då det är bra anpassat för synskadade. Det finns ledfyrar lite överallt, vilket gör att till och med jag som har jättedåligt lokalsinne kan ta mig runt. Sen finns det långa snören som man kan följa om man vill promenera i området, vilket också är ett stort plus. Det kostar ju en hel del att bo på Almåsa och jag har som tur är fått ett bidrag från en fond som jag skickade in en ansökan till för några veckor sedan. Vilken tur att det finns fonder och liknande som kan hjälpa en att betala vissa saker:) Nu ska jag snart gå och lägga mig så att jag orkar vara pigg och glad i helgen. Jag önskar er alla en glad midsommar! Hoppas att ni har någon att fira med om ni nu inte föredrar ensamhet. Ät sill eller något annat som ni tycker om, jordgubbar med grädde eller glass är ju också en klassiker, drick något gott och njut av ert sällskap och av att sommaren äntligen är här! Det är ju nu som många börjar sin semester. Hur brukar ni fira midsommar förresten? God natt!
/Vispen
En vanlig kväll
Vad händer egentligen med tiden? Det har snart gått en hel vecka sen jag tog studenten, vilket jag har svårt att förstå. Jag som trodde att tiden skulle gå långsamt när jag var ledig och inte hade något att göra. Okej, nu har jag visserligen haft en hel del att göra trots att jag inte har haft någon skola att gå till. Det känns verkligen konstigt att inte längre gå på gymnasiet och även om den insikten börjar landa har jag inte insett det riktigt än. Men det kommer väl, precis som all annan ångest. Jag har dock bestämt mig för att försöka vara positiv och har som målsättning att ha hittat ett jobb eller en praktikplats om högst tre månader. Sådant kan ju ta tid men jag anser att jag borde kunna hitta något på den tiden. Det verkar dock inte vara särskilt lätt, inte för att det är någon nyhet, att hitta jobb är ju svårt för alla nuförtiden, men jag letar vidare:)
I helgen har jag umgåtts med min kära och det har varit underbart skönt. Vi kommer förmodligen att ses även nästa helg. Då är det ju midsommar och det hade varit fint att få fira den tillsammans med Reza. Men jag ska inte hurra i förtid utan vi får se hur det blir. Att vi sågs den här helgen var i alla fall trevligt och vi hann få en hel del egentid, vilket var mer än välkommet. Jag tycker dock att det hände för lite i helgen och jag kan tyvärr bli ganska tråkig att umgås med när jag är uttråkad och inte tränar. Ja, det var dumt, jag glömde träningskläderna hemma. På somrarna brukar jag träna mer än på vintrarna och eftersom jag tycker om traditioner ska jag se till att sätta igång och träna hårt framöver. Nu är det ju dessutom bara ungefär en månad kvar tills jag ska tävla i EM och när jag åker dit vill jag vara väl förberedd. Det pratades om att nästa träningsläger skulle vara i Östersund men det blev inte av av någon anledning utan vi kommer att vara i Handen som vanligt. Jag tycker att det känns lite tråkigt att inte få åka längre bort men känner samtidigt att huvudsaken är att få träna tillsammans med landslaget.
Trots att jag har umgåtts med Reza tre dagar i streck saknar jag honom något enormt. Det händer att vi tjafsar om småsaker och att vi stör oss på varandra. Fastän jag alltid stör mig när min kära håller på mot mig, terrar mig på olika sätt eller faktiskt är irriterad eller arg på riktigt, kan jag definitivt säga att jag hade låtit honom göra allt det där bara han kom hit. Nu när jag sitter här i mitt rum och skriver känner jag mig nämligen väldigt ensam. Det här med ensamhet är verkligen inte min grej. Jag trivs bäst när jag har andra människor runtomkring mig, det har jag gjort enda sen jag var liten. Även om jag inte alltid tycker om att synas, höras och prata en massa tycker jag om känslan av att ha andra människor nära mig. Det är klart att det kan vara skönt att vara ensam lite då och då men jag är säker på att jag definitivt inte hade haft något emot att flytta ihop med någon så småningom. Man lär sig förmodligen mycket av att bo själv men jag förstår verkligen inte varför man inte skulle kunna lära sig samma saker bara för att man bodde ihop med en annan människa. Chansen att någon skulle vilja flytta ihop med mig inom de närmsta månaderna är inte särskilt stor men jag hoppas att någon vill göra det i framtiden. Om jag bara visste att jag ibland skulle ha någon att prata med när jag kom hem från jobbet, att jag kanske inte alltid skulle behöva äta middag själv och att det ibland skulle finnas någon som skulle kunna muntra upp mig när jag kände mig ledsen, är jag säker på att jag hade känt mig mer motiverad att flytta än vad jag gör för tillfället. Att dela vissa saker med någon tycker jag helt enkelt skulle kännas bra för mig och med tanke på att jag inte lär ha särskilt mycket pengar de närmsta åren skulle det dessutom vara mer ekonomiskt att dela på till exempel hyra och elkostnader än att behöva betala allt sådant själv. Just nu står jag hur som helst i kö till en etta i Hökarängen. Många av mina vänner bor där, vilket får mig att tro att jag i alla fall skulle klara av att bo där ett tag. När jag kände mig ensam skulle jag ju kunna knacka på hos någon och fråga om personen skulle vilja underhålla mig en stund:) Nej, nu skrev Reza till mig och eftersom jag börjar bli trött skriver jag mer någon annan dag istället.
/Vispen
Studentdagen, en dag som jag alltid kommer att minnas
Hej!
Hoppas att ni mår bra! Tiden har verkligen gått fort de senaste dagarna och det är därför som jag inte uppdaterar min blogg förrän nu. Nu har jag hur som helst, som ni säkert förstår, tänkt skriva om dagen då jag tog studenten för det är en dag som jag alltid kommer att minnas. Dagen bjöd i stort sett bara på positiva saker som gav mig ny energi. Natten mellan måndag och tisdag var dock mindre trevlig. En massa tankar snurrade runt i mitt huvud och jag kunde inte sova hur mycket jag än försökte. Min pojkvän hade inte tid att prata med mig och jag kom inte på någon annan att ringa då de flesta ju hade skola eller jobb dagen därpå. Så där låg jag i min säng och undrade varför studenten som väl skulle vara en underbar dag, skulle börja på ett så pass jobbigt sätt. Jag minns att jag somnade någon gång runt tretiden men att jag vaknade igen runt halv sex och att jag omöjligt kunde somna om efter det. Halv sju ringde larmet på min mobil och jag gick upp, satte mig vid datorn, kollade mailen och skrev en status på facebook. När jag väl hade gjort det var klockan sju och jag klädde på mig min vita klänning, gick upp till köket och åt frukost medan Lovisa fixade till mitt hår. Hon lockade det, satte upp det och satte i några tygrosor som vi hade köpt. När håret var fixat tog jag det lugnt en stund medan jag väntade på att taxin skulle komma och hämta mig. Lovisa filmade lite och det var roligt. Vi brukade filma mer när vi var yngre men på senare år har det sällan varit någon som har gjort det. Under studentdagen filmade vi i alla fall en hel del och det tycker jag var bra för det blir kul att ha något att titta på i framtiden. Sen togs det så klart bilder men de kan jag ju tyvärr inte se och därför tycker jag att det är roligare med film där man ju kan höra ljud också:)
Taxin var lite sen och därför var det ju tur att jag hade räknar med det. Det var samåkning också, vilket var väldigt drygt men jag hann som tur var komma fram till Kulturama precis innan fotograferingen satte igång. Först togs några kort på min kära klass och efter det fick de som ville vara med på porträttfoton. Fotografen var väldigt snabb med att ta bilder och därför undrar jag om de blev bra. Men men, jag lär nog inte köpa några bilder eftersom flera i min familj tog bilder under studentmottagningen. Efter fotograferingen var vi ute i någon timme, pratade och hade trevligt medan vi väntade på att studentlunchen skulle börja. Alla var glada och taggade inför att ta studenten. De flesta drack något, några skrev i varandras studentmössor och några ropade roliga saker och tutade i någon sorts tutor som jag tycker lät väldigt underhållande. Nina hade köpt jordgubbar, cider och någon sorts alkoholfritt vin till mig. Champagne har jag inte lärt mig att dricka än och jag tog alkoholfritt eftersom jag inte är van vid att dricka och inte ville att alkoholen skulle påverka mig på något sätt. För mig räckte det med att dricka cider för att jag skulle känna mig lite yr. Jag tycker att det var trevligt att hinna prata med folk i klassen, några kanske jag aldrig träffar igen, vi får se hur det blir men det blir ju tyvärr ofta så att man inte håller kontakt efter gymnasiet. Förra året pratade jag ju ganska mycket med vissa tjejer men efter att de tog studenten har jag tyvärr inte pratat med någon av dem. Men men, det kanske fungerar på det sättet. Jag tycker dock att det känns tråkigt att man inte hör av folk som man har gått i samma klass som i tre år eller ännu värre, folk som man gick med under hela grundskoletiden. När jag gick i högstadiet hade jag i och för sig inte särskilt många vänner men ändå. Det är i alla fall tur att facebook finns för där kan man åtminstone se hur folk har det och vad de gör nuförtiden.
Klockan elva var det dags för studentlunch och jag måste säga att treorna som gick ut i år verkade vara mycket mer taggade på att ta studenten än förra årets treor. För oj vad alla sjöng, slog i borden och skrek:) Precis som förra året pratade rektorn, elever och lärare från de olika inriktningarna. Diplom delades ut till elever som hade fått höga betyg eller som hade gjort något som bidragit till bra sammanhållning i klasser eller på skolan. Några av eleverna som höll tal och även andra elever blev rörda och började gråta, det var fint. Maten var god, vegetarianerna fick soyakött och alla andra fick oxfilé. Till efterrätt fick vi chokladtårta med bär, det var också ganska gott:) Efter lunchen samlades alla klasser med sina kontaktlärare. Jag hade ju inte särskilt många lektioner med årets artistmusikertreor men kände i alla fall några. Deras kontaktlärare hade jag pratat en del med tidigare och jag var glad över att det blev Dimitri som fick ge mig mitt slutbetyg. Jag har inte sett mina betyg ännu men vet ungefär vad jag har i alla ämnen. Eftersom jag inte är världens smartaste blev det inte särskilt många mvg men några stycken fick jag i alla fall. Sen fick jag vg i det mesta, några g och som tur var inga ig. När betygen hade delats ut var det dags att springa ut och jag hade blandade känslor inför det. Att jag nu skulle lämna Kulturama efter fyra år kändes både konstigt och tråkigt. Samtidigt är jag säker på att jag inte skulle vilja studera där ett år till utan jag vet att det är dags för mig att göra något nytt nu så att jag får chans att utvecklas som människa.
Många människor hade samlats för att se oss springa ut. Nina, Lovisa, Lovisas kompis Johanna, Pia, min kusin Elsa och min kära pojkvän hade kommit för att prata med mig efter utspringet. Jag minns att jag kände mig väldigt spänd och nervös precis innan min klass skulle springa ut. Några lärare kom fram till mig och sa lycka till i framtiden och liknande. Carla som ju var min assistent den senaste månaden stod bredvid mig. Vi stod sist i ledet eftersom vi inte ville riskera att någon skulle springa in i oss. Min klass hade valt att springa ut till låten ”Sexy and I know it” och jag tycker att det var ett bra val. Dans och musikal sprang ut först och efter det var det vår tur. Jag hörde hur vår låt började spela och vi sprang ut i refrängen. Oj vad härligt det kändes, jag och Carla dansade och jag minns att jag kramade henne och att allt kändes jättebra! Bara någon minut senare skulle nästa klass springa ut och jag gick för att träffa de som hade kommit för att se mig springa ut. Alla kramade om mig och jag kände en massa känslor på en och samma gång. Det är inte ofta som jag känner mig glad och ledsen samtidigt men det gjorde jag då. Tårarna rann och jag hade svårt att samla tankarna. Jag kommer inte ihåg särskilt mycket av vad som hände därute på gräsmattan utanför Kulturama. Det enda jag minns är att Reza tryckte till mig och gav mig en puss, att folk hängde gosedjur runt min hals, att Lovisa tog kort på mig när jag höll i ett stort plakat med bilder från när jag var liten och att Nina matade mig med jordgubbar. Sekunder och minuter gick och Elsa och jag var tvungna att gå in och byta om efter en stund. Elsa skulle nämligen åka med mig på studentflaket. Jag kan säga att det hände mycket på vårt flak. Folk dansade och hoppade runt så att flaket gungade, till den höga musiken som spelades ur högtalarna och jag tror att alla fick en massa öl över sig. Folk tittade på oss innan vi åkte och Elsa berättade för mig att det var många som stannade upp när vi åkte förbi dem på vägarna. Jag tycker att jag fick ett fint och bra avslut på gymnasietiden men att det kändes lite jobbigt att stå kvar på flaket efter ett tag då jag blev kladdig av all öl. Men men, det var bara att försöka se glad ut och det var tur att det inte regnade ute för det gjorde det bara någon timme senare. Flak lär jag hur som helst aldrig få åka igen, i alla fall inte studentflak.
Klockan fem var det äntligen dags för studentmottagning. Elsa och jag blev dock sena dit eftersom vi inte kom på tunnelbanan förrän runt halv fem. Väl framme i Bromma var klockan fem och då var det redan några som hade kommit till lokalen där mottagningen skulle vara. Jag fick springa in till Lia för att duscha av mig all öl och tvätta håret. Lovisa kom precis när jag hade duschat färdigt och hjälpte mig att ta på mig alla kläder och fixa till en okej frisyr innan vi sprang till lokalen. Det måste som tur var ha gått ganska fort för klockan hade inte hunnit bli mer än halv sex när vi kom dit. Många kom för att fira mig i tisdags, inte alla sextiofem som hade tackat ja till inbjudan men så brukar det ju tyvärr alltid vara. Det är klart att jag kände mig extra besviken över att vissa inte kom då jag tycker att några hade väldigt dåliga anledningar till varför de inte gjorde det. Att inte dyka upp och att inte ens meddela det själva utan att istället be deras kompis tala om det för mig tycker jag var lite sådär. Men jag ska inte fokusera på dessa människor, de kommer inte att bli bjudna nästa gång jag har fest eller liknande. Jag blev glad över att det var så pass många som orkade ta sig till Bromma för att fira mig. De flesta droppade in mellan fem och halv sju och jag försökte hinna prata lite med alla. Vi hade ställt fram vin, mousserande vin och jordgubbar som folk kunde ta. Runt halv sju åt vi middag, vi hade beställt vegetarisk buffé och jag tycker att maten var ganska god. Oj vad hungrig jag var eftersom jag inte hade ätit sen klockan elva och vi inte fick överdrivet mycket mat då. Nu kunde jag däremot äta mig mätt och det kändes underbart. Efter maten spelade Nina upp band som spelades in när jag var liten. Hon hade tyvärr valt att spela upp inspelningar som jag tycker var katastrofalt dåliga och jag störde mig extra mycket på att hon hade valt att spela upp när jag sjöng blinka lilla stjärna. På just den inspelningen sjunger jag nämligen mycket sämre än på andra inspelningar. Efter att Nina hade spelat upp några saker ville Reza prata lite. Han pratade lite om att han tyckte att det var svårt att köpa presenter till mig och sen läste han upp en dikt som jag tycker var ganska fin. Den handlade om vad jag skulle få i present och det var tre timmar i studio då jag får sjunga något. Vad det blir får vi se men jag ska antingen försöka skriva något eget eller spela in en eller några covers. Min kära gav mig en parfym också som luktar mango, jag gillade den. Jag öppnade alla andra presenter efter middagen också och jag fick en massa fina saker, bland annat pengar som jag kommer att spara till en Vietnamresa så småningom, en stekpanna, en skål, två muggar, en sorts plånbok som är köpt i Vietnam, smycken, choklad, en tröja som det står mango på och två gitarrer. Nu blir det alltså så att jag får försöka lära mig spela gitarr på något sätt:) Jag fick även några gosedjur och en visp att hänga runt halsen, det var kul:) Kvällen fortsatte vara fin och bra. Jag åt lite godis, pratade med folk och hade det hur bra som helst. Efter paketöppningen fikade vi och åt tårta och andra kakor. Jag kände mig lättad när jag fick reda på att både maten och fikat räckte. Den populäraste tårtan var utan tvekan prinsesstårtan. På tårtan fanns ett foto av mig och trots att den var störst tog den slut först. Alla åkte hem sen, inte samtidigt men ganska fort efter att vi hade fikat. Jag kände mig väldigt trött och blev inte kvar särskilt länge jag heller. Reza och jag hade en fin natt tillsammans. Jag somnade i och för sig nästan direkt efter att ha lagt huvudet på kudden och jag tror att även Reza var trött. En fin student hade jag definitivt och jag kommer alltid att minnas den dagen! Den var i princip helt fantastisk från början till slut och jag är oerhört glad och tacksam över att jag har familj, pojkvän, släkt och vänner som bryr sig om mig.
Sen i tisdags har jag ju varit arbetslös eller arbetssökande som man också skulle kunna kalla det. Jag vill självklart göra något åt det och började redan igår med att ta mig till arbetsförmedlingen. Att skriva in sig där var dock inte det lättaste och det blev en hel del väntan innan jag till slut fick träffa en handläggare. Jag hade turen att plötsligt se Nina komma gående och om inte hon hade kommit hade jag förmodligen fått vänta ännu längre. Jag blev hur som helst jätteglad över att träffa Nina, det var ju väldigt länge sen vi sågs sist. Hon hjälpte mig att skriva in mig och berättade att en person som jobbar lite extra med personer med funktionsnedsättning kommer att kontakta mig snart och att vi ska boka in en tid för ett samtal. Sen får vi se vad som händer. Jag tycker att det är lite synd att jag inte får ha Nina som handläggare men eftersom det finns personer som jobbar med funktionshindrade får jag prata med en av dem. Arbetsförmedlingen kan förhoppningsvis ge mig bra tips och råd. Sen gäller det ju att jag söker en massa jobb och att jag gör mitt bästa för att få något. Med tanke på att jag blir rastlös när jag inte har något att göra skulle jag aldrig klara av att gå hemma mer än max en vecka. Om jag inte skulle få något jobb kanske jag åtminstone skulle få någon sorts praktik. Det ger inte särskilt mycket pengar men jag skulle föredra det framför att bara sitta hemma. Igår åt Lovisa och jag lunch på ett kebabställe i Huddinge innan vi åkte hem. Vi tog det lugnt några timmar innan Björn hämtade oss och vi åkte för att fira Tora som tog studenten igår. Lovisa och jag hann dock bara vara där en liten stund eftersom vi skulle hinna fira Johan och Edvin också. De fyllde arton år och det firade vi med att äta på restaurangen Greken på hörnet. Jag tycker att grekisk mat brukar smaka ungefär likadant överallt och måste erkänna att jag är lite trött på det. Igårkväll åt jag någon sorts vegetarisk tallrik som var helt okej. Direkt efter restaurangbesöket åkte jag för att träffa min kära. Jag hann träffa Dosse en stund också, vilket var trevligt. Idag har jag fått sova ut och det har varit enormt skönt! Än så länge har jag varken förstått att jag inte går i skolan längre eller att jag numera är arbetssökande och det lär nog ta några dagar till innan jag har hunnit landa och inse det. Nu ska jag äta middag innan jag åker för att träffa Reza.
/Vispen
Träningsläger i showdown och andra funderingar
Hur mår ni? Nu var det ett tag sen jag bloggade och jag har helt enkelt inte känt för att göra det förrän ikväll. Även om allt plugg är över händer det en hel del i mitt liv just nu och i övermorgon tar jag ju studenten. Kan ni tänka er, om mindre än fyrtio timmar har jag sprungit ut .Det är alltså mycket att tänka på för både mig och min familj och vi har både planerat och handlat inför min studentmottagning. I onsdags beställdes mat och tårta och jag håller tummarna för att det vi beställde räcker till alla som kommer på tisdag. Jag är fullt medveten om att det finns vissa som äter väldigt mycket och att till exempel bara räkna med en tårtbit per person tycker jag är lite. Men då andra tyckte att vi skulle göra på det här sättet får det bli så den här gången. Jag tycker dock att man borde ha köpt några bitar extra då det kanske dyker upp någon som inte har föranmält sig plus att det ju alltid är bättre att ha köpt för mycket än för lite. När det dessutom är fest så pass sällan och man bara får chans att ha en studentmottagning i sitt liv hade man ju kunnat trycka till lite extra. Nu har vi ju faktiskt bjudit in en massa folk och jag tycker att det är viktigt att de som kommer ska känna sig nöjda när de lämnar mottagningen. Men men, det här blir nog bra på något sätt. Eftersom ingen hade ork eller tid att laga mat till sextiofem personer eller till och med lite fler än så, har vi beställt catering. Därför hoppas jag av hela mitt hjärta att cateringfirman räknar med att folk äter mycket och att de gör god mat. Om inte blir det jobbigt. Men jag ska försöka vara positiv och hoppas att jag och alla andra blir nöjda med maten, tårtan och framförallt själva festen:)
Studenten och mottagningen är nästan det enda jag tänker på just nu känns det som. Det känns som att listan över saker att oroa sig för aldrig tar slut. Klänningen är ju köpt i alla fall och sen har Lovisa sagt att hon kan hjälpa mig att fixa någon fin frisyr. Min kära verkar tycka att det är viktigt med smink också men vi får se hur det blir med den saken. Det är klart att man ska vara fin men med tanke på att jag aldrig sminkar mig i vanliga fall kommer det att kännas ovant och konstigt. Dessutom kommer jag bara ha ungefär en halvtimme på mig att duscha och göra mig i ordning efter att jag har åkt flak och blivit duschad i öl. Hur fint skulle det då se ut med smink som skulle fixas på bara någon minut? Jag har aldrig känt att jag har haft något behov av att använda smink och är ganska säker på att jag ändå skulle råka kleta ut det på tisdag när jag tryckte till folk, åt eller kanske råkade klia mig i ansiktet utan att tänka på att jag var sminkad. Min kära säger att han kräver att jag ska ha parfym på mottagningen och det kan jag förstå eftersom man luktar gott då och så vidare. Sen är det ju så att på grund av att någon har uppfunnit smink ses det tydligen som konstigt att inte använda det idag. Tyvärr verkar det ju som att man stämplas som att man inte tänker på sitt utseende om man kommer osminkad till något ställe där man ska vara extra fin... Jag måste säga att jag tycker att det är tragiskt att många tänker på det sättet och känner att man ju kan anstränga sig även om man inte sminkar sig. Jag ska ju ha klänning, jag kan tala om att jag letade i flera timmar för att hitta en som passade mig, fixa håret, jag har ju klippt mig inför det här, vaxa benen, något som inte är särskilt skönt, samt säkert göra något mer för att bli fin. Att smink har blivit så pass vanligt att man tydligen måste använda det för att klassas som fin tycker jag är sorgligt och det står jag för. Det är klart att det är bra att smink finns men att det har gjort att i princip alla tjejer och kvinnor är tvungna att använda det för att vara ”fina” tycker jag är fel. Förr i tiden när det inte fanns smink levde man ju också och det klarade man utan problem. Människor har sagt att jag är fin på andra fester när jag har haft klänning eller liknande. Har de inte menat det då eftersom jag inte har varit sminkad vid dessa tillfällen? Man kan ju undra. Jag har så klart förståelse för att min familj, pojkvän och andra som känner mig inte vill skämmas över hur jag ser ut. Jag själv vill ju också känna mig nöjd så klart. Men är det fel av mig att känna mig nöjd även om jag kommer osminkad till mottagningen? Det är verkligen inte alltid lätt att vara människa och tänk så skönt för alla killar och män som inte ens behöver tänka på att kleta in saker i ansiktet och gå runt med det en hel kväll eller kanske till och med varenda dag. År 2012 är det förmodligen bara jag som ser det här som ett problem. Alla andra tjejer och kvinnor har kanske vant sig vid att det är såhär. Det är lite som med iphone, alla har det förutom jag som inte tycker att jag behöver någon. Okej, det där kanske var en konstig jämförelse men jag önskar att man skulle kunna klassas som fin utan smink. Jag har aldrig varit särskilt tjejig, det vet jag om och jag har många fel och brister precis som alla andra människor på jorden. Ett av mina största fel är att jag tänker för lite på mitt utseende. Jag känner till exempel att jag kommer att göra mycket för att vara fin på tisdag medan jag märker på vissa att de inte blir nöjda med mig. När jag nu äntligen försöker göra något gör jag tydligen ändå alldeles för lite. Men man måste ju börja någonstans, eller hur? Det tycker jag att folk borde uppmuntra istället för att säga att jag ju självklart borde ha tänkt på att köpa smink och att det inte skadar att vara lite fin någon gång. Okej, jag kanske är lite extra känslig nu och tar åt mig för saker som jag inte hade brytt mig om i vanliga fall. Men åh vad trött jag blir. En anledning till varför jag aldrig har gillat smink är förmodligen att jag inte ser något och därför inte kan se hur mycket finare man blir i det och vilka underverk det kan göra. Jag känner snarare bara att det är i vägen och har svårt att förstå varför man ska vara tvungen att ha läppglans, ögonskugga och annat som innehåller allt möjligt konstigt, för att se ”fin” ut. Även om det här med att jag inte ser kanske är orsaken till varför jag inte gillar smink kan jag ärligt talat säga att jag tvivlar starkt på att jag hade tyckt bättre om det om jag hade sett. Men men, jag vill vara nöjd med hur jag ser ut och jag vill inte att mina nära och kära ska behöva skämmas över mitt utseende. Även om jag känner mig nöjd utan smink och liknande finns det uppenbarligen åtminstone en person som tycker att det är en självklarhet att jag ska ha det på tisdag. Därför får jag väl trycka till och försöka ordna det då, bara tiden finns.
Trots dessa och andra jobbiga funderingar som gör mig frustrerad och nervös ser jag fram emot tisdag, det ska bli härligt att springa ut tillsammans med alla treor. Jag vet dock att jag kommer att sakna Kulturama i framtiden men skolan kommer ju att finnas kvar och jag kanske går någon mindre kurs i sång eller till och med vuxenutbildningen där så småningom, vem vet. Hela livet kretsar så klart inte kring mig och mina små problem utan det är fler än jag som tar studenten i år. I fredags hade mina kusiner Jakob och Matilda studentmottagningar. På grund av bilköer hann jag tyvärr inte gå på Matildas men jag får förhoppningsvis träffa henne på tisdag:) Jakob hade sin studentmottagning hemma och jag hann fira tillsammans med honom, hans familj, släkt och vänner i några timmar. Vi åt en massa god mat, umgicks, såg när Jakob öppnade presenter som innehöll pengar och en massa fina saker, fikade och hade helt enkelt väldigt trevligt:)
Igår förmiddag åkte Nina och jag för att handla inför min mottagning. Jag ska inte tråka ut er med att skriva mer om det nu utan kan bara säga att det tog längre tid än vad jag trodde att det skulle göra och att vi inte riktigt hann hitta allt vi ville ha. Vi fastnade i bilköer på väg till Bromma där vi skulle lämna det vi handlat men vi kom fram till slut och jag hann prata lite med min kära mormor Lia innan jag åkte vidare till Handen. Det var en del bilköer även på väg dit och när jag väl var framme var det dags för middag. Vi åt på China station och jag åt tofu med stark sås och oj vad gott det var:) Efter middagen umgicks jag med Mariah, Cq och Zebben i några timmar. Vi pratade om allt möjligt och lyssnade på musik. Cq tipsade om musik som han tyckte att jag skulle lägga till i en spellista som jag kommer att spela upp på min studentmottagning och det var trevligt att Cq ville hjälpa mig med det. Kvällen avslutades som vanligt i telefon med min älskade. Trots att vi pratar varje dag känns det alltid som att vi har något att prata om, vilket jag tycker är bra. Min gubbsing är fin som står ut med mig även dessa dagar när jag mest pratar om mitt liv och saker som rör mig. Jag känner mig verkligen inte som en bra flickvän men efter studenten blir det ändring på det, om min kära står ut med mig tills dess och fortfarande vill ha mig då, man kan ju alltid hoppas i alla fall.
Imorse var det frukost klockan nio, vilket jag tycker var en helt okej tid. På andra landslagsläger brukar det vara tidigare än så. Jag åt hur som helst äggröra, grönsaker, frukt och lite annat gott och gick sedan för att borsta tänderna innan det var dags att checka ut från hotellet och gå till radion, stället där vi alltid brukar vara, för att träna. Dagens träning kändes okej men oj vad dålig jag kände mig när jag förlorade stort emot killarna. Egentligen är det inte konstigt med tanke på att jag inte har tränat särskilt mycket de senaste månaderna men nu är det ju snart EM och därför ska jag försöka köra hårt tills dess. Idag spelade vi tresetsmatcher mot varandra och tränade på olika moment under eftermiddagen. Resultaten visade att alla är duktiga eftersom alla vann minst en match och jag tror att alla blev imponerade av att Mariah har utvecklats något enormt sen sist. Oj oj oj alltså, hon skulle verkligen kunna bli hur bra som helst. Till lunch beställde vi som vanligt mat från Georges pizzeria och jag fick en tonfisksallad som tyvärr innehöll en massa lök. Jag kan lova att ingen hade velat pussa på mig efter att jag hade ätit den:) Runt fyratiden avslutades lägret och jag tycker att det var trevligt att jag i alla fall hann vara med hela dagen idag. Igår hade de tydligen tränat kondition och styrka och det missade jag ju men det kan jag som tur är träna hemma. I juli är det som sagt dags för EM och jag ser faktiskt fram emot att åka dit och att få träffa alla spelare igen. Innan EM ska vi ses en gång till, förmodligen i Östersund, för att ha ett sista träningsläger. Då hoppas jag att jag kommer att tycka att det är lika roligt att spela som jag gjorde idag. Okej, det är klart att jag tröttnade lite då och då men jag tycker ändå att det mesta kändes roligare än vanligt. Det som var roligast var definitivt matchen emot Cq. Han spelade på ett roligt men störande sätt eftersom han fick mig att skjuta ut bollen väldigt många gånger. Men det var busigt och jag brukar tycka om att möta killar då de för det mesta ger mig hårdare motstånd än tjejer. Om några år tror jag dock att tjejer kommer vara minst lika duktiga som killar:) Nej, mina vänner, jag lyckades inte sova alltför många timmar inatt och därför ska jag försöka göra det nu. Imorgon är jag ledig, vilket känns skönt. Men jag ska se till att ha sovit ut ordenligt så att jag orkar vara pigg och glad hela studentdagen! Vi får se när jag bloggar nästa gång, det blir antingen ett kort inlägg på tisdag eller ett lite längre inlägg på onsdag. Så tänk, när jag skriver mitt nästa inlägg kanske studentdagen är över och jag har gått från att vara student till att vara arbetssökande. Dagen kommer förmodligen att gå alldeles för fort. Men jag ska försöka njuta så mycket som möjligt. Hoppas att ni får en fantastisk vecka!
/Vispen
Mindre än en vecka kvar
Hej!
Hoppas att ni mår bra! Jag måste erkänna att jag har svårt att förstå att det är mindre än en vecka kvar tills jag tar studenten. För inte alls länge sen kommer jag ihåg att det var elva veckor kvar och nu är det helt plötsligt bara sex dagar. Nina har hjälpt mig att fixa en del inför mottagningen. Idag har vi beställt både mat och tårta och på lördag ska vi åka och handla några saker innan jag åker och tränar med landslaget:) Jag känner mig glad och förväntansfull och tycker att det ska bli tisdag snart så att jag får fira med familjen, släkten, mina kära vänner och min underbara pojkvän. Allt känns bra med Reza, imorgon är det exakt nio månader sen jag blev kär i honom...
I skolan är allt färdigt, betygen är satta och nu kan jag alltså inte göra något mer för att ändra dem. Jag känner mig nöjd med alla förutom i svenska b där jag bara blev godkänd. Men men, jag har aldrig varit bra på att skriva eller att tala inför folk så det kom inte direkt som en överraskning. Det jobbiga är bara att svenska är det ämne som jag har lagt ner mest tid på i år och därför hade det känts bra att åtminstone få vg men man kan ju inte få allt här i världen. I klassisk sång låg jag mellan g och vg och läraren gav mig som tur var vg till slut, vilket jag tycker att jag var värd. I musikteorin låg jag mellan vg och mvg och i måndags gjorde jag de sista provfrågorna. Eftersom jag fick mvg på det förra provet och vg+ i måndags räckte det precis till ett mvg och det kändes väldigt skönt och bra för oj vad jag har kämpat för att lära mig alla ackord och annat som man behövde kunna. Med tanke på att jag inte är någon språkmänniska och inte heller något vidare på matte vet jag inte vad det ska bli av mig i framtiden. Olika musikämnen är i princip det enda jag har lyckats få mvg i medan jag bara har fått g i de flesta teoretiska ämnena. Vilken tur att jag valde estet på gymnasiet och inte någon linje där man bara sitter och pluggar hela dagarna. Sång är roligt och det kanske är musik jag ska försöka satsa på i framtiden. Det är ju väldigt svårt att få jobb inom det men om det nu är så att jag inte skulle klara av att göra något annat kanske det är lika bra att jag inser det redan nu istället för att börja på någon annan typ av utbildning som jag kanske inte lyckas slutföra. Usch, jag vet inte vad jag vill jobba med och får ångest av att tänka på det. Vissa lyckas i livet medan andra inte gör det. Det vore ju sorgligt om jag skulle misslyckas och jag har bestämt mig för att göra vad jag kan för att undvika det. När jag har gått ut gymnasiet blir det till att söka jobb och sen får vi se vad som händer. Det kanske får mig att bli säkrare på vad jag vill. Nu orkar jag hur som helst inte skriva mer om skolan utan det känns faktiskt obeskrivligt skönt att inte behöva skriva fler prov eller göra någon mer redovisning på ett bra tag nu. Jag har en känsla av att alla treor tycker att det är lika skönt som jag och stämningen på Kulturama har varit väldigt bra de senaste dagarna. Igår på kontaktlärartiden åt vi jordgubbar och pratade om studentdagen, det var trevligt:) Igårkväll var det uppsökerikväll med USS. Även om jag inte sitter i styrelsen längre hjälper jag gärna till att göra saker lite då och då. Det gick helt okej för mig att ringa medlemmar, jag pratade med några men det var många som inte svarade eller som hade bytt telefonnummer. Vi var så klart fler som ringde, Ida, Maja, Rakel och Ronja var med också och när vi hade ringt runt i några timmar bestämde vi oss för att ta en promenad. Det var skönt ute och jag tycker att det kändes bra att gå en stund efter att ha suttit stilla på en stol ganska länge. Det enda som var jobbigt var alla myggor, jag fick minst fem myggbett. Vi hade inte planerat var vi skulle gå men det slutade med att vi gick hem till Rakel i Hökarängen. Där lyssnade vi på musik, pratade och åt lite innan jag åkte hem senare på kvällen.
Idag sov jag länge, klockan var runt halv tolv när jag vaknade. Håller ni inte med mig om att det hade varit skönt att få vara ledig fler onsdagar? En vilodag mitt i veckan skulle man förmodligen bara må bra av:) Idag har jag träffat min kära vän Dosse. Vi åkte in till Söder, hittade ett kaffé och satte oss på deras uteservering. Jag åt en sallad som var ganska god och Dosse åt en smörgås som hon tyckte var helt okej. Vi satt ute och pratade om allt möjligt i några timmar. Det var himla störande att jag var tvungen att åka hem precis när vi hade börjat prata om en sak som jag tycker var väldigt rolig, typiskt alltså. Nu är jag hemma igen och har hunnit prata en stund med Lovisa och chatta med Reza. Jag känner att jag börjar bli väldigt hungrig och ska gå upp till köket och se om jag hittar något att äta istället för att sitta här.
/Vispen
Unga synskadades releasefest och annat trevligt
Hej!
Helgen har verkligen gått fort och jag tycker att det är jättetråkigt att den redan är över. Men men, nu har jag studenten att se fram emot och det känns bra. Imorgon har jag lektioner som vanligt men sen lugnar det mesta ner sig och då kommer jag förhoppningsvis tycka att det känns helt okej eller kanske till och med roligt att vara i skolan:) Nästa helg ska jag handla inför studentmottagningen samt träna med landslaget i showdown och det känns skönt att ha saker inbokade.
Min helg har som sagt varit väldigt bra! Okej, vädret igår förstörde vår planering. Även om det inte alltid regnade särskilt mycket var kylan ett problem. Det var dessutom lite svårt att ta sig fram i stan på grund av Stockholm maraton. Men men, nu har jag klagat färdigt och tänkte istället berätta om allt roligt som hände. Eftersom vädret gjorde att vi inte kunde ha någon ljudanläggning när vi spelade på Sergels torg blev lösningen att vi bara hade en gitarr och att vi sjöng alla låtar akustiskt. Innan vi gick till Sergels torg åt vi lunch på Pizza hut. Då jag inte riktigt fick det jag hade beställt blev jag inte särskilt nöjd med maten men jag åt lite av Rezas mat och kände mig någorlunda mätt efter det. Klockan två hade vi ställt upp bord där vi hade lagt kakor, information om US och så klart den nya skivan. Johan spelade gitarr och alla som kunde låtarna fick sjunga med. Eftersom vi inte hade några mikrofoner hördes vi inte jättemycket men vi gjorde vårt bästa och sjöng så starkt vi kunde. Vi lyckades som tur var få vissa att stanna och lyssna på oss. Sen kände jag några som visste att vi skulle spela som kom förbi en stund trots regnet, vilket så klart var trevligt. Nina, Lovisa, Irre, Adam och hans föräldrar är exempel på folk som jag pratade lite extra med. Jag försökte även prata med andra som gick förbi. De flesta var stressade och hann inte lyssna men jag fick i alla fall några att vilja höra låtarna. Då någon började spela dragspel och överrösta oss som ju bara hade en vanlig gitarr och våra röster att höras med bestämde vi oss för att packa ihop våra saker och gå. Det kändes lite drygt men folk hade tröttnat lite på att sjunga och hjälpa till med andra saker så det kanske var lika bra. Vi lyckades som tur var sälja några skivor och dela ut en hel del information igår. Kakor var det dock svårare att dela ut för det verkade som att folk trodde att vi hade lagt gift i dem. Vissa blev rädda när vi räckte fram burken. Jag tycker hur som helst att eftermiddagen blev så pass bra som den kunde bli. Hoppas nu bara att US släpper en ny skiva innan jag blir för gammal för att vara med i organisationen. Jag skulle verkligen tycka att det hade varit roligt att uppträda på ett torg någon gång i mitt liv. Om nu inte US skulle släppa en skiva på länge får jag väl försöka släppa en skiva med egna låtar. Chansen att jag skulle lyckas genomföra ett sådant projekt är inte särskilt stor men man vet ju aldrig, hoppet är det sista som överger människan:)
Oj oj oj vad skönt det kändes att komma in i värmen efter att ha varit ute flera timmar. Jag frös i över en timme efter att jag hade kommit in i mitt och Rezas hotellrum fastän vi försökte värma varandra. Igårkväll var det hur som helst äntligen dags för releasemiddag. Dit kom det över fyrtio personer för att äta, umgås och framförallt för att höra skivan. Vi spelade upp alla låtar, även låtarna med de artister som inte var med igår. Artisterna som var med på middagen fick framföra sina låtar och nu hade vi som tur var en bra ljudanläggning. Jag tyckte verkligen att det var roligt att sjunga. Med tanke på att jag inte är nöjd med min inspelning på skivan tänkte jag att det inte kunde bli mycket värre och att jag inte hade något att förlora på att uppträda. Min hals gjorde lite ont, förmodligen på grund av att jag hade pratat både mycket och högt under eftermiddagen och därför vill jag inte veta hur det lät när jag sjöng. Eftersom jag hade roligt på scen känner jag mig faktiskt nöjd hur det än lät. Så länge jag inte behöver höra mig själv är jag glad och igår bestämde jag mig för att lyssna på mina fina vänner som sa att jag var duktig och på Reza som sa att han tyckte att jag var bäst. Kvällen blev lyckad och jag njöt av att höra alla andra. Jag tycker verkligen att alla var oerhört duktiga och jag kände verkligen att jag hade det bra där jag satt bredvid min kära och hade andra underbara människor och vänner runtomkring mig! Den sista låten på skivan heter Om mörkret tog mig och sjungs av Niklas. Låten har en sorglig och gripande text och Niklas gör den oerhört bra både på skivan och live. Jag måste erkänna att det var det bästa jag har hört på länge och jag tror inte att jag är ensam om att känna så. De flesta gick efter att den sista låten hade spelats. Jag stannade kvar och pratade med folk en stund innan jag åkte tillbaka till hotellet tillsammans med Reza, Niklas och Anders. Väl framme pratade jag lite med Johan, en kille som jobbar i receptionen som verkligen är hur skön och trevlig som helst, innan jag satte mig i en soffa med mina kära vänner. Vi åt glass och pratade om relationer och annat djupt i någon timme innan vi gick till våra rum. Reza och jag låg och pratade och hade det mysigt en lång stund innan vi somnade. Att ligga där bredvid min älskade och samtidigt höra regnet utanför fönstret var hur fint som helst!
Idag är det söndag och dagen började med en god hotellfrukost tillsammans med killarna. När vi hade ätit skulle både Niklas och Anders åka hem men Reza stannade några timmar till. Vi tog det lugnt på rummet under förmiddagen och jag tyckte att det var fint att få ha lite egentid med min kära. Tiden gick fort trots att vi inte gjorde särskilt mycket och vi fick som vanligt stressa för att hinna checka ut i tid. När det var gjort åkte vi och åt på en indisk restaurang som hette Two indians som jag verkligen kan rekommendera. Personalen var trevliga och maten var jättegod. Medan vi åt pratade vi om musik. Varken Reza eller jag kan ju spela något instrument men idag pratade vi om att ändra på det. Jag skulle verkligen tycka att det vore roligt att kunna spela något eftersom jag sjunger en del och det hade varit trevligt att kunna kompa sig själv ibland. Piano eller gitarr kanske hade varit något för mig. Med tanke på att gitarr är lättare att bära med sig än ett piano lutar det åt gitarr. Vi får dock se hur det blir med det där och om jag kommer att ha ork och tid att lära mig spela. Än så länge har jag ju inte ens någon gitarr att öva på men då jag vet att en gitarr inte behöver kosta särskilt mycket kanske jag går och köper en någon dag. Om Reza bestämmer sig för att också lära sig något instrument tror jag att jag skulle känna mig mer motiverad att öva på mitt eftersom vi skulle kunna spela tillsammans i framtiden. Reza vägrar nämligen att sjunga för mig men jag hoppas att även kunna ändra på det så småningom:)
Åh vad jobbigt det kändes att lämna Reza idag. Vår dag kunde definitivt ha slutat bättre än vad den gjorde. Någon eller några himla människor stal Rezas plånbok. Vi var på hotellet när det hände och när Reza märkte att plånboken var borta var det så klart ingen som visste var den var någonstans. Det låg som tur var inga pengar i den men däremot hade han sin legitimation och en massa andra kort där. Allt är så klart spärrat nu och han har ringt polisen men det är klart att man ändå stör sig när sådant här händer. Det värsta är att de som har stulit plånboken inte lär lämna in Rezas kort till polisen när de märker att de inte fungerar utan att de snarare lär slänga dem någonstans. Men men, man kan ju alltid hoppas att han får tillbaka dem, hoppet är som sagt det sista som överger människan. Sen jag kom hem har jag planerat min studentmottagning tillsammans med Nina och Lovisa. Vi räknar med att vi blir cirka sextiofem. Det kan hända att vi blir fler men med tanke på att det alltid brukar vara någon som blir sjuk samma dag eller inte kan komma av någon annan anledning tror jag att det blir lagom att beställa mat och fika till sextiofem personer. Hoppas nu bara att den räcker för det skulle vara både jobbigt och pinsamt annars. Nu tror vi hur som helst att det mesta kommer att lösa sig och jag hoppas att jag kommer att ha en bra och rolig studentmottagning den tolfte juni. Idag är det nio dagar kvar och när jag vaknar är det bara åtta. Nej, nu ska jag gå och lägga mig så att jag orkar med morgondagen.
/Vispen
Releasefest imorgon!
Hej!
Idag är det fredag och det tycker i alla fall jag är bra, skönt och roligt för jag ser fram emot att få vara ledig två dagar. Jag tänkte bara påminna er om att unga synskadades nya skiva ”Listen to US” släpps imorgon och att vi kommer att spela och sjunga på Sergels torg mellan 14.00 och 17.00. Om ni bor eller råkar befinna er i Stockholm tycker jag definitivt att ni ska komma förbi. Jag ser fram emot morgondagen, dels för att jag kommer att få träffa många av mina kära vänner och dels för att jag tycker att det ska bli roligt att sjunga samt höra alla duktiga artister. Att höra låtarna på skivan är roligtmen att höra dem live är ännu roligare. Jag har sjungit igenom min låt ett antal gånger och det har säkert de andra också gjort. Därför tror jag att vi kommer att få en fantastisk dag och kväll! Vädret ser dock inte ut att bli som jag hade önskat. Enligt väderprognosen ska det vara regnigt och kallt hela dagen men jag hoppas så klart att Stockholm får bättre väder och att solen åtminstone tittar fram någon timme under eftermiddagen. Nu ska jag åka in till stan och träffa min kära. Vi hade det lite jobbigt igårkväll men det blir förhoppningsvis bättre när vi väl ses. Det är ju motgånar och annat jobbigt som man upplever i livet som gör att man kan uppskatta alla bra och fina stunder. Jag hoppas att ni får en trevlig helg!
/Vispen
