Trött efter allt pluggande
Hoppas att allt är bra med er! De senaste dagarna har jag inte hunnit göra mycket mer än att plugga, vilket säkert förklarar varför jag känner mig seg. Både igårkväll och ikväll har jag skrivit på en essä om musik och sång som äntligen är färdig! Om jag orkar bearbeta ytterligare en text återstår att se. Det beror på vilket humör jag är på imorgon men jag tror att jag ska göra det med tanke på att jag vill känna att jag har gjort mitt bästa när jag väl får mitt slutbetyg. Som det är nu ligger jag bara på godkänt i svenska eftersom jag varken har skrivit några bra texter eller framfört tillräckligt bra tal. Men om jag bearbetar en text, om jag får ett okej betyg på essän och om jag säger bra saker på boksamtalet nästa vecka finns det en liten chans att jag höjer mig till vg. Chansen är inte särskilt stor men den finns där och även om jag känner mig hur skoltrött som helst vill jag inte ge upp nu när allt snart är över. Naturkunskapen är det samma sak med, där ligger jag mellan g och vg och vilket betyg jag får visar sig imorgon när jag ska skriva det sista provet samt göra några kompletteringar. I klassisk sång har jag ingen aning om var jag ligger men jag skulle gissa på att jag bara får godkänt. Jag har visserligen utvecklats men det har gått långsamt. Där känner jag i alla fall att jag har gjort mitt bästa och mer än så kan man ju inte göra. Nu är det dock bara att träna in de sånger som jag behöver lära mig i klassisk sång och vokalensemble och med tanke på att jag tycker att det kan kännas ganska roligt att sjunga ska det nog gå bra. I musikteorin har jag ett stort terminsprov om två veckor och jag hoppas på att få vg på det. När jag skriver vad jag har gjort de senaste dagarna låter det kanske inte särskilt mycket men den himla essän har jag lagt ner tio timmar på och i naturkunskapen är det många sidor att läsa och mycket att lära sig. Men men, snart är det över, om fyra veckor vid den här tiden är jag inte längre studerande utan arbetssökande. Jag hoppas verkligen att jag hittar ett jobb för jag tror att jag skulle må bra av att göra något annat än att plugga. Sen känner jag att det börjar bli aktuellt att flytta hemifrån men vi får helt enkelt se vad som händer i höst.
Förutom att plugga har det som sagt inte hunnit hända särskilt mycket på sista tiden. I söndags umgicks jag en stund med Adam och Sarah. Vi åt lunch hemma hos ADam och åkte sedan in till stan där vi kollade runt i affärer. Jag köpte ingenting förutom ny deodorant. Under eftrmiddagen gick vi förbi en stor coca colabil som delade ut gratis coca cola till alla. Jag brukar inte dricka läsk särskilt ofta men bestämde mig för att ta en burk eftersom den var extra liten och såg ut som en sådan som man kan köpa på flygplan:) Middag åt vi tillsammans med Adams föräldrar på Örtagården, ett ställe där de hade många vegetariska rätter, sushi, glass och annat gott:) Jag tycker verkligen om buffé för att man får äta hur mycket man vill. Många säger att jag är stor i maten, vilket säkert kan stämma. I söndags åt dock både Adams pappa och framförallt Adam mer än jag. Jag förstod ärligt talat inte hur Adam kunde äta så pass mycket som han gjorde. Vi hade hur som helst en trevlig stund på Örtagården:)
I skolan har Carla börjat jobba med mig istället för Jonas. Jag måste erkänna att jag saknar Jonas lite för det hade varit roligt att ha honom den sista månaden. Men jag har absolut ingenting emot Carla och allt har gått bra hittills. Nu ska jag snart sova för imorgon gäller det att prestera på provet i naturkunskap som handlar om miljö. Imorgon kväll börjar dessutom Haninge open. Vi är ett antal svenskar som representerar Sverige och jag bestämde mig, efter över en månads beslutsångest, för att delta i tävlingen. Jag har inte tränat särskilt mycket de senaste månaderna och därför förväntar jag mig definitivt ingen topplacering. Mitt mål den här gången är dock att bli bland de tre bästa i gruppspelet på torsdag och att inte bli sämre än tolva totalt. Att ge upp från första början vore inte likt mig och jag tror att jag har en chans att nå mitt mål:) Sen hoppas jag som vanligt att nervositeten inte kommer att störa mig alltför mycket samt att jag kan känna att det känns roligt att tävla. Förutom att jag kommer att spela en del showdown i helgen kommer jag så klart även få möjlighet att umgås med en massa trevliga människor, vilket jag ser fram emot. Mimpe kommer för att se tävlingen tillsammans med Sven plus att min kära vän Maria förhoppningsvis kommer förbi en liten stund någon av dagarna! Det enda som känns tråkigt är att jag inte kommer att ha min pojkvän på plats som hejar på mig men man kan ju inte få allt här i världen och med tanke på att showdown inte är Rezas grej skulle han förmodligen få tråkigt plus att jag ändå inte brukar vara på världens bästa humör när jag har förlorat. Om allt går som planerat får jag hur som helst träffa min kära på måndag kväll och jag kan lova er att det hade varit mer än underbart! Jag saknar honom oerhört mycket! Nu går jag, ta hand om er!
/Vispen
Lördag och en månad kvar
Idag är det lördag och exakt en månad kvar tills jag tar studenten. Att plugga har gått segt de senaste dagarna trots att jag vet att slutet är nära. Jag vet inte varför jag inte orkar ta tag i vissa saker men jag har i alla fall pluggat lite varje dag och ikväll ska jag skriva lite på en essä som ska lämnas in på onsdag. Okej, nog pratat om plugg nu, jag är som ni säkert förstår väldigt trött på allt som har med skolan att göra just nu.
De senaste dagarna har gått ganska långsamt och jag har saknat min kära Reza väldigt mycket. Tyvärr får jag inte träffa honom på länge nu och det känns jobbigt. Men men, nästa vecka kommer förhoppningsvis kännas kortare:) I tisdags tränade jag en stund med Stine och det var trevligt. Jag tror faktiskt att vi båda kände att vi fick ut mycket av träningen och jag tycker att det känns roligt att vi är ungefär lika duktiga. Vi har bestämt att vi ska träna mer i sommar för i juli är ju EM i showdown. I onsdags hände inte särskilt mycket, jag var i skolan där jag läste på svenskan och tittade på film på naturkunskapen. På kvällen åkte jag på ett extra årsmöte som USS hade. Mötet gick fort, vilket jag tycker var skönt. Kvällen avslutades med att vi åt middag tillsammans och satt och pratade i en soffa. Nu när jag inte tillhör styrelsen längre var jag inte med på styrelsemötet. Emma, Rakel, Jeanett, Jakob och Johan var inte heller med under hela mötet utan vi underhöll varandra och pratade om allt möjligt trevligt. Okej, allt vi pratade om var inte särskilt trevligt men det var trevligt att få umgås med dem:) I torsdags tog jag det lugnt. Det enda som hände var att jag hade klassisk sång där jag fick anstränga mig riktigt ordenligt och kämpa hårt. Läraren ställer höga krav men hon är bra och jag lär mig något nytt varenda vecka! Vissa veckor märker jag faktiskt att min röst utvecklas och det är det som får mig att fortsätta sjunga.
Igår var det fredag och jag måste säga att dagen började bra. Det var lagom varmt ute och Jonas mötte mig vid taxin. Igår var förresten Jonas sista dag som assistent. På måndag börjar han sitt nya jobb då han ska köra postbil. Jag tycker så klart att det är roligt att Jonas har hittat ett nytt jobb. Men det är klart att det känns lite tråkigt att han slutar när jag bara har en månad kvar på gymnasiet. På måndag ska Carla, en tjej som gick i min parallellklass förra året, hjälpa mig istället. Vi får se hur det blir att ha henne som assistent men det blir säkert bra. Carla vet i alla fall vem jag är sen tidigare och med tanke på att hon har sett Jonas ledsaga mig många gånger känner jag mig inte särskilt orolig. Jonas och jag åt lunch i skolan och bestämde oss sedan för att gå till Gamla stan. Jag tycker som sagt att det var lagom varmt ute, vilket gjorde att jag uppskattade den långa promenaden dit:) Jonas berättade vilka affärer och restauranger vi gick förbi och det var underhållande. Vi var inne i en bokaffär där Jonas köpte en bok som han länge har velat ha plus att vi var inne på bodyshop där jag köpte body butter som luktade jordgubb:) Efter det gick vi till en glassbar där vi köpte varsin stor glass. Jag valde mina favoritsmaker, jordgubb, choklad och mango/passion. Det fanns tyvärr ingen sort som bara smakade mango. Glassen var i alla fall väldigt god och eftermiddagen med Jonas blev alltså lyckad. Vi får se när vi ses nästa gång, jag hoppas verkligen att vi ses fler gånger. Jonas fick förresten en present av mig igår. Att köpa presenter är inte min starka sida, vilket är synd eftersom jag verkligen tycker om att överraska folk. Jag tycker inte att jag hittade något jätteroligt den här gången, jag letade länge efter någon mangogrej men hittade inget bra. Därför bestämde jag mig till slut för att köpa två burkar, en kaffeburk och en sockerburk. Kaffeburken köpte jag eftersom jag vet att Jonas tycker väldigt mycket om kaffe:) Jag fyllde så klart burkarna lite och att den ena burken innehöll kaffe kändes tydligt även när de inslagna burkarna låg i Jonas väska. Förutom burkarna gav jag bort en upplevelsebox där man får välja en upplevelse ur en liten bok. Jag hoppas att Jonas hittar något roligt att göra. Ovanpå paketet knöt jag fast ett kuvert som innehöll ett tackkort och en inbjudan till min studentmottagning. Jonas fick även en lite gosedjursko som han kan ha kvar som minne av mig. Jag älskar nämligen kor, vilket Jonas har fått höra ett antal gånger:)
Igår eftermiddag åkte jag hem till min kära vän Karro. Karro flyttade in i en egen lägenhet för mindre än en månad sen och det var jätteroligt att få se hur hon bor:) Vi pratade, lyssnade på musik och tog det lugnt en stund innan vi bestämde oss för att gå ut för att köpa någonting att äta. Ingen av oss hittade särskilt bra men vi tänkte så klart att vi kunde fråga oss fram. Med tanke på att det var fredag trodde vi att många skulle vara ute. I efterhand kan jag dock säga att vår lilla promenad inte gick lika lätt som vi hade förväntat oss. När vi var ute och gick kom plötsligt en person på skateboard emot oss. Vi stod helt stilla men trots det var människan tydligen tvungen att köra över mina fötter. Jag kan lova er att det var mindre skönt och att jag dessutom blev väldigt irriterad när människan bara körde vidare utan att ens be om ursäkt. Att hitta tillbaka till Karros lägenhet tog mycket längre tid än vad vi hade räknat med. Jag hade ont i fötterna sen människan på skateboarden körde över dem, vilket gjorde att jag inte orkade gå särskilt fort. När vi frågade människor om hjälp var det knappt någon som stannade. Många gick bara vidare utan att bry sig om oss, himla Stockholmare... Okej, jag är en själv men jag tycker att man i alla fall kan stanna när någon pratar med en. Vi ringde personer som vi känner men de vi fick tag på kunde inte hjälpa oss eftersom de inte hittade särskilt bra i området och inte visste exakt var vi var någonstans. Det ösregnade ute, vilket inte direkt gjorde saker och ting roligare och jag hann trampa snett ett antal gånger, gå i flera djupa vattenpölar, samt sträcka min vänstra arm på något underligt sätt, under timmarna som vi försökte hitta hem. När vi hade gått runt i över två och en halv timme såg vi plötsligt en bil komma körande och stanna framför oss. I bilen satt Karros pappa, hans flickvän och Karros syster. De hade tydligen blivit oroliga och åkt för att ta reda på var vi var. De körde hem oss till Karro och det visade sig att vi var ganska nära hennes lägenhet. Även om mina fötter gjorde ont hade jag åtminstone fått motion under kvällen:) Ytterligare en positiv sak var att det här hände när det var plusgrader ute. Att gå vilse på vintern är nog mycket jobbigare.
Idag har jag lite ont i fötterna, särskilt i den vänstra som blev mest mosad igårkväll. Men men, jag orkar i alla fall gå och idag har Nina och jag gått runt i Skärholmen centrum. Vi skulle nämligen köpa en studentklänning till mig och efter att ha provat några klänningar bestämde vi oss för att köpa två av dem på öppet köp. Jag ska prova klänningarna igen hemma innan jag bestämmer mig för vilken jag vill ha. Förutom att vi köpte klänningarna köpte vi även en kofta och ett par tygskor som jag ska ha till klänningen. Nu har jag alltså kläder till studentdagen, vilket känns underbart! Tänk, om en månad vid den här tiden på dygnet har jag ätit studentlunch med alla treor på Kulturama, sprungit ut, åkt flak, duschat och träffat de flesta som har valt att komma på min studentmottagning. Jag hoppas verkligen att den tolfte juni i år blir en bra dag då jag är frisk, pigg och glad! Min älskade har sagt att han tar ledigt för att fira med mig och hela familjen, släkt och vänner kommer förhoppningsvis ha möjlighet att vara med under studentmottagningen, oj oj oj alltså... Nu ska jag snart äta middag och efter det ska jag plugga. Hoppas att ni har det bra!
/Vispen
Fem veckor kvar
Hoppas att ni mår bra och att ni njuter av det fina vädret. Jag tycker att det är skönt att jag bara behöver ha en tunn jacka på mig när jag är ute. Tiden går och idag är det bara fem veckor kvar tills jag tar studenten. Kan ni tänka er, fem veckor. Jag tycker verkligen om att ha något att se fram emot. Innan jag tar studenten ska jag hinna göra en hel del. Det är förhoppningsvis bara helgen som kommer som blir lite seg. Beroende på när US releasefest är, vi kommer kanske bli tvungna att flytta den, ett träningsläger, ett möte med US valberedning, en tävling och lite annat kan det hända att jag har saker att göra varenda helg fram till studenten och det hade varit trevligt:) Igår skickades det förresten ut inbjudningar till min studentmottagning till mina släktingar och andra som jag tycker att det hade varit roligt att träffa. Med tanke på att jag aldrig har haft någon stor fest tidigare hoppas jag att vi blir många. Nu har jag gått i skolan i tretton år och därför vill jag definitivt fira att jag äntligen tar studenten! Mina vänner har fått inbjudningar via facebook och jag hoppas verkligen att jag inte har glömt att bjuda in någon nära vän. Det hade varit riktigt jobbigt! Men men, det här blir säkert bra i slutändan och jag ska snart bestämma mig för vad jag vill ha för mat på festen. En tårta ska vi så klart fixa också plus att jag behöver en eller två nya klänningar. Den tjugotredje maj har jag dessutom bokat in en klipptid eftersom jag skulle vilja ha en ny frisyr.
Jaha, vad har hänt sen jag bloggade senast? Min helg var väldigt lugn och jag valde att vara hos min kära pappa Björn. På lördagen åkte vi och handlade lite och jag hittade en present till min assistent Jonas. Det var ingen jätterolig grej men men, det är ju tanken som räknas:) På kvällen grillade vi och åt lax med pressad potatis. Till efterrätt åt vi banan med choklad och vaniljglass, det var jättegott:) En sak som jag verkligen behövde göra i helgen var att plugga och jag måste faktiskt säga att jag kände mig duktig som pluggade flera timmar både i lördags och i söndags. Det blev några timmars läsning samt en hel del skrivande. Imorgon har jag prov i naturkunskap och jag känner inte att jag har lärt mig allt än men det löser sig säkert, det ska jag se till. Igår började jag dagen med musikteori och oj vad svårt jag tycker att det är att lära mig all teori. Nästa vecka ska vi jobba med gehöret och en eller två veckor efter det har jag mitt sista musikteoriprov någonsing. På något sätt ska jag se till att klara det och med tanke på att det hade varit trevligt att få vg i kursen ska jag plugga hårt. Nu när jag börjar se ett slut på allt pluggande tror jag att det åtminstone kommer att kännas lite lättare att plugga de sista veckorna:) Igår höll jag tal på svenskan. Att prata inför folk är inte direkt något jag gillar men jag måste faktiskt säga att det kändes bättre och lättare än vad jag trodde att det skulle göra. När jag läste upp talet för Nina i söndags kväll tog det fyra minuter men när jag väl stod i skolan tog det sex, vilket jag tycker var lite konstigt men men. När jag frågade läraren om det skulle göra att jag fick IG sa hon nej och jag hoppas verkligen att jag fick godkänt så att jag inte behöver framföra ett nytt tal. Ämnet jag valde att prata om igår var hur som helst fördomar i vår tid eftersom jag anser att det är något som vi bör fundera över lite då och då. Alla har ju fördomar och så kommer det nog alltid att vara. Men jag tror att det kan vara bra att påminna både sig själv och andra att fundera över vilka fördomar vi har och att det är viktigt att komma ihåg att till exempel inte dra alla handikappade, homosexuella eller invandare över en kam. Alla är ju individer och jag har väldigt svårt att förstå hur det kan finnas människor som verkar bestämma sig för att ha något emot dessa människor från första början och att det till exempel kan räcka med att ha ett utländkst namn eller utseende för att stämplas som lågutbildad. Jag är ju blind och har märkt att det är ganska vanligt att människor har fördomar om mig eller andra personer som har en synnedsättning. Det händer att jag stöter på människor som tror att jag inte kan prata. Det har även hänt att personer har pratat med mig som om jag vore mindre vetande och som att jag skulle ha svårt att förstå vad de sa. Åh vad jag kan störa mig på sådant... Men men, det är bara att inse att det alltid kommer att finnas människor som behandlar en konstigt. Nu ska jag plugga en stund innan jag åker iväg på en intervju. Efter det ska jag träna showdown några timmar och det ska bli roligt!
/Vispen
En ny månad har äntligen börjat
Hej!
Hur mår ni? Håller ni med mig om att det är skönt att maj har börjat? Jag tycker att april var en oerhört seg månad och är glad över att vi förhoppningsvis kan se fram emot varmare och bättre tider. Hade ni det bra på valborg? Som jag skrev i mitt förra blogginlägg firade jag med min kära Reza, Ponkidonk och min kära vän Dosse. Vi gick ut och åt på kvällen men jag tycker tyvärr inte att maten var mer än okej. Trevligt hade vi i alla fall och efter middagen hade vi en lugn kväll tillsammans:) Första maj gick vi demonstrationståg och det var väldigt roligt och underhållande! Efter det åt vi vegetarisk mat på Andrum som jag tycker var hur god som helst. Sen gick vi en promenad i solen, det var ju jättevarmt och skönt ute i tisdags, åt glass och störde oss på lite av varje, innan vi åkte hem till Reza. Kvällen avslutades med att vi spelade schack. Den himla gubbsingen är ju verkligen bra på schack medan jag tycker att det är ett komplicerat spel. Min hjärna kanske inte är tillräckligt utvecklad för sådant där, jag vet inte. Någon bra förlorare i spel kan jag inte påstå att jag är, vilket så klart inte hjälpte mig. Det slutade med att vi bestämde oss för att det skulle bli oavgjort och jag tycker att det kändes okej. Men jag hoppas på att snart få utmana min kära i något som jag har en chans att vinna. Ibland vill man ju, i alla fall jag, få känna att man är lite bra på något. Reza är bättre än jag på det mesta. Det är så klart bra att ha en pojkvän som är bra på en massa saker men det hade som sagt varit trevligt att få känna sig bäst någon gång. Om vi skulle köra en showdownmatch eller tävla i Singstar skulle jag förmodligen vinna men eftersom det är ganska självklart hade det inte varit lika kul som att faktiskt få vinna i något som vi var ungefär lika bra på. Aja, schack är inte min grej men trots det gick jag med på att möta min pojkvän som har spelat mycket mer än jag. Jag har dessutom seglat tillsammans med honom och några till i veckan, något som inte heller är min grej. Att jag är bufflig, osmidig och har dålig balans får jag höra ganska ofta och jag blev inte förvånad över att det gick dåligt för mig att göra saker i båten. Men men, det är både utvecklande och bra att göra sådant som man är dålig på och jag tycker oftast om utmaningar även om jag stör mig på att det tar lång tid för mig att lära mig saker. Det man vill bli bättre på får man göra fler gånger och när man håller på att lära sig något måste man ju tyvärr inse att man är sämre än de som redan kan det man håller på att lära sig.
I onsdags morse var det inte roligt någonstans att behöva gå upp klockan fem för att ta ett tåg från Göteborg som skulle gå klockan sex. Både Reza och jag var trötta och sega och det tog tid för oss att göra oss i ordning. När vi äntligen var klara och ringde efter en taxi visade det sig att det inte fanns några bilar. Vi reagerar ju på olika sätt när vi är stressade och jag hade väldigt svårt att hålla mig lugn. Reza fick till slut tag på en taxi som kom ganska snabbt efter att vi hade ringt. Chauffören var snäll, körde extra fort för vår skull och hjälpte oss till spåret som tåget skulle gå ifrån. Vi hann precis gå på tåget innan det rullade ut från Göteborgs station:) Tågresan var sådär eftersom både Reza och jag var trötta och vi till en början fick hjälp till några platser där vi inte kunde sitta på grund av att Reza är allergisk mot pälsdjur. Jag tror att jag lyckades sova en timme på tåget och det var nog tur för annars hade jag nog somnat i skolan. En positiv sak med tågresan var hur som helst att min kära ville ligga i mitt knä trots att vi hade stört oss på varandra bara någon timme tidigare.
Sen i onsdags har det inte hänt något särskilt. Jag har varit på vårdcentralen och fått en salva som förhoppningsvis ska hjälpa mot något konstigt som jag har i ansiktet. Sen jag vaknade igår har jag haft ont i halsen. Att vara förkyld är alltid lika jobbigt och nu känns det som att förkylningen har brutit ut halvt men som att det lär ta ett tag innan den försvinner. På grund av att min hals krånglade igår blev jag tyvärr tvungen att avstå från att gå på den klassiska sången. Det är ju ganska påfrestande för rösten att sjunga klassiskt och när jag försökte ta några toner på morgonen lät det allt annat än bra. Gårdagen blev i alla fall bättre än onsdagen som jag definitivt skulle ha klarat mig utan men som nog ändå behövdes. Ibland behöver vi ju ha dåliga dagar eftersom de hjälper oss att kunna uppskatta de dagar då allt känns bra och går som vi vill! Min kära var fin och ville och hade tid att vara med mig. Vi hade en lugn eftermiddag och kväll tillsammans då vi åt god mat och njöt av att vara tillsammans. Idag har vi kunnat umgås hela dagen och det har varit underbart! Jag har gått på stan med honom och Oja, fikat och letat efter någon rolig present till min kära assistent Jonas som slutar på torsdag. Jonas har nämligen fått ett annat jobb. Att han skulle få det en månad innan jag slutar känns lite surt men jag är så klart glad för Jonas skull. Jag kan dock lova er att det inte är lätt att hitta någon bra present till honom men jag får helt enkelt fortsätta att kolla runt på stan och fundera vidare. Runt åttatiden var min kära tvungen att ta tåget till Göteborg och den här gången kunde jag inte följa med honom dit. Att säga hej då var inte roligt och med tanke på att det dröjer länge innan vi ses nästa gång kändes det extra jobbigt idag! Nu är jag hos min kära pappa Björn. Sen jag kom hit har jag hunnit äta vegetarisk lasagne, lite torkad mango, prata i telefon med Adam och min kära samt chattat med min vän Robin. I helgen behöver jag plugga en del och tycker att det känns skönt att vara här då det oftast är lugnare här än i Huddinge. Nu ska jag krypa ner i sängen och försöka sova. Efter att ha haft min kära bredvid mig i ungefär en vecka kommer det att kännas väldigt konstigt och tomt utan honom och jobbigt att behöva sova ensam. Men men, nätterna med min kära har varit underbara och det har faktiskt varit flera nätter då jag nästan inte har drömt några mardrömmar överhuvudtaget! Förutom att det har känts obeskrivligt skönt har det bästa av allt varit att få somna och vakna bredvid Reza som betyder mer och mer för mig för varje dag som går. Att jag är kär tvivlar jag inte en sekund på och jag har äntligen börjat inse att det kanske inte bara är jag som är kär utan att känslorna är besvarade. Sammanfattningsvis kan jag alltså konstatera att de senaste dagarna har varit väldigt bra eftersom jag har fina vänner och en underbar pojkvän som gör mig lycklig! God natt!
/Vispen
Göteborg
Hur mår ni? Jag hoppas så klart att ni mår bra! Jag har mått ovanligt bra de senaste dagarna, i alla fall psykiskt! Fysiskt är det lite sådär för jag känner att någon sorts förkylning är på väg men jag mår mycket hellre fysiskt än psykiskt dåligt. Att få vara ledig fyra dagar och att dessutom få vara i min favoritstad som numera är Göteborg känns oerhört bra! Ett tag såg det ut som att jag inte skulle kunna ta mig hit men vi lyckades som tur var lösa det till slut. Hur jag tar mig tillbaka till Stockholm vet vi inte än eftersom alla tågbiljetter är väldigt dyra. Om jag inte hade haft skolan att tänka på hade jag definitivt stannat här några dagar till men på onsdag sätter det igång igen och då ska jag köra hårt den sista månaden innan gymnasietiden är över! Men men, det behöver jag inte riktigt tänka på ännu utan nu ska jag försöka njuta av mina sista timmar i Göteborg. Jag trivs som sagt jättebra här och på dagarna är jag med min kära Reza. Hans föräldrar bor hos honom just nu och jag har pratat lite med dem. Eftersom jag inte kan persiska och de inte kan svenska har vi svårt att kommunicera och även om det går långsamt känner jag i alla fall att det går framåt. Vi har så klart träffat Oja och Ponkidonk som är Reza och Ojas barndomsvän. Jag hinner inte skriva särskilt mycket ikväll eftersom jag snart ska gå och umgås med de andra. Jag kan i alla fall lova er att jag har trevligt och att Reza är fin och tar väl hand om mig. Vi har umgåtts mycket, ätit god mat, både hemma och på en indisk restaurang, seglat, jag tyckte att det var sådär eftersom det gick långsamt och vädret inte var det bästa men jag överlevde, spelat schack, nu har vi vunnit två gånger var och vi får se vem som vinner nästa gång. Med tanke på att Reza tydligen har vunnit en schacktävling en gång i tiden skulle jag verkligen tycka att det vore kul om jag vann men det återstår att se. Imorgon ska vi gå demonstrationståg, det har jag aldrig gjort tidigare men tycker att det ska bli roligt att testa något nytt. Jag hoppas på fint väder och bra stämning! Nej, nu ska jag gå och dricka te med de andra. Ta hand om er själva och varandra!
/Vispen
En jobbig morgon
Den här morgonen har varit stressig och jobbig. Jag sov dåligt inatt och när klockan ringde imorse kände jag mig allt annat än utvilad. Det var bara att se glad ut och gå upp. Taxin kom i tid men på grund av bilköer och stopp i trafiken missade jag projektarbetet som var första lektionen. Nu har jag cirka tre timmars håltimme innan den klassiska sången börjar och gissa om jag stör mig. Jag kunde ha legat hemma i min säng istället för att sitta i skolan och inte ha något att göra. Men men, jag ska försöka plugga lite, jag har några sånger att öva på samt skrivningar som jag bör ta tag i. Efter den klassiska sången åker jag hem och vilar. Ikväll får jag, om saker och ting blir som planerat, träffa min kära några timmar och jag ser fram emot att få trycka till honom:) I helgen åker jag förhoppningsvis till Göteborg. Med tanke på att det är valborg snart lär tågbiljetterna kosta en del och vi får se om jag har råd. Jag hoppas så klart att jag kan åka för nu var det flera månader sen jag besökte min favoritstad:) Om jag stannar hemma lär jag ha saker att göra också men det är klart att jag skulle föredra att umgås med min pojkvän då vi kanske inte kommer ha möjlighet att ses under maj månad. Vad jobbigt det hade varit... Men men, juni börjar så småningom och då händer det en massa trevliga saker i mitt liv! Det är fortfarande över en månad kvar tills juni börjar och jag ska försöka uppskatta de sista veckorna på Kulturama. Gårdagen var dock allt annat än rolig och jag kände mig jättetrött efter att ha suttit och skrivit på min uppsats i nästan sex timmar. När jag äntligen hade lämnat in mitt arbete pratade jag lite med läraren som satt provvakt just då. Vi kom fram till att ingen av oss ville veta hur många timmar vi har pluggat i våra liv eftersom det skulle bli flera tusen timmar. Nej, nu ska jag försöka göra något bättre än att blogga, jag skriver igen så fort jag har något roligt att berätta.
/Vispen
48 dagar kvar
Idag är det fyrtioåtta dagar kvar tills jag tar studenten! Det är det enda positiva jag har att skriva idag. Jag vill därför varna dig redan nu. Läs inte det här inlägget om du känner dig glad och vill fortsätta vara det. Jag känner att jag behöver få skriva av mig lite och idag blir det tyvärr inget glatt inlägg. Men jag ska bättra mig i fortsättningen både för min egen och er skull! Tur att jag har en privat blogg där jag kan skriva ner alla mina tankar, här försöker jag mest skriva om sådant som eventuellt intresserar de som fortfarande följer min blogg. Av någon anledning har jag några trogna läsare som tittar in här lite då och då och det är fint! Om några dagar lovar jag att skriva ett gladare inlägg, titta in då vetja! Ha det underbart tills dess!
/Vispen
Jag räknar ner dagarna till studenten och nu är det fyrtioåtta nätter och fyrtiosju dagar kvar. Fyrtiosju dagar är inte en särskilt stor del av mitt liv och nu är det bara att kämpa på. Ändå känns det som att jag inte orkar. Min kropp visar det på olika sätt. Jag har haft huvudvärk dagligen de senaste veckorna, den har känts mer eller mindre men alltid funnits där. Idag har jag börjat blöda näsblod tre gånger och imorse hade jag ont i hela kroppen. På nätterna drömmer jag mardrömmar och får aldrig mer än fem timmars sömn per natt. I skolan är det stressigt. Idag skrev jag nationella prov i svenska B och det tog cirka fem och en halv timme för mig att skriva en kort debattartikel. Jag vet, det är något fel på mig eftersom jag segar så. Det var som vanligt jag som satt kvar sist av alla och när jag satt där och skrev funderade jag över varför jag la ner sådan tid på arbetet. Jag har så klart svaret, för att nå godkänt i svenska B. Med tanke på att jag varken producerar bra texter eller blev klar med mitt tal i tid lär jag ha svårt att klara det. Men nu är det försent att ge upp, jag måste kämpa lite till, det är inte långt kvar nu... Det är samma sak med musikteorin och den himla ljudtekniken. Jag kan säkert klara det om jag kämpar. I ettan klarade jag ju av att lära mig en hel hundrapoängskurs på två-tre månader trots att det egentligen var tänkt att man skulle klara kursen efter ett eller två år. I och med det borde jag ju kunna klara ljudtekniken på femtio poäng på några veckor. Frågan är bara om min kropp skulle må bra, förmodligen inte, men men, alla mår ju dåligt ibland och jag kan inte göra mer än mitt bästa. Vad vore ett liv utan motgångar? Det skulle definitivt inte vara något för mig, jag tycker oftast om utmaningar och behöver känna att jag gör bra saker och utvecklas på olika sätt för att må bra. Vi kommer alltid vara tvungna att göra saker som känns mer eller mindre roliga och måsten har vi ju hela tiden. Det är bara att gilla läget och trycka till och köra på! Även om jag tror att jag kommer må något bättre när jag inte känner mig lika stressad och när min kropp förhoppningsvis får vila lite i sommar är jag fullt medveten om att allt inte kommer att bli bra över en natt och att jag fortfarande kommer att ha mängder av måsten och saker att ta tag i efter gymnasiet. Men det känns bra att få göra något nytt, vi längtar ju ofta efter det vi inte har tyvärr, istället för att njuta av livet och det vi går igenom just nu. Vi borde försöka vara glada för man vet aldrig hur länge vi får leva här här på jorden. Den här veckan har börjat mindre bra och jag har knappt skrattat överhuvudtaget. Jag önskar att jag vore mer lättroad och att jag skulle hitta någonting som alltid eller i alla fall oftast skulle få mig att skratta. Mängder av undersökningar har ju visat att det är hälsosamt att skratta. Vad gör er glada? Skriv och berätta!
Varför sitter jag här och klagar? Jag har ärligt talat ingen aning för mitt liv är ju bättre än många andras. Men åh vad jag önskar att jag kunde vara glad. Jag vill vara så som man bör vara i dagens samhälle och ge ett bra och positivt intryck. Jag försöker verkligen och det verkar fortfarande som att jag lyckas, i alla fall då och då. Många säger att jag verkar vara en glad tjej och det känns bra att veta att jag åtminstone lyckas med något här i livet för att sprida glädje omkring sig är fint! Jag vill göra andra glada, inte motsatsen! Ingen blir gladare av att jag visar att jag inte är glad och jag skulle kanske må bättre av att sluta tänka och känna efter hur jag mår. Men det går inget vidare för nu när jag försöker att inte tänka är det istället kroppen som krånglar. Varför? Varför kan jag inte bara få ett dygn utan huvudvärk och hemska drömmar? Jag förstår inte vad det är jag ska göra för jag kan omöjligt både göra det som min kropp och hjärna skulle må bäst av just nu, det går helt enkelt inte... De här dagarna känns det lite som att jag inte lever till hundra procent. Jag går upp på dagarna och försöker göra så mycket som möjligt och jag föredrar dagarna. Då slipper jag drömma konstiga saker och jag slipper dessutom känna ensamhet. Men på nätterna, då är det inte alltid roligt. Nu börjar snart en ny natt och jag väntar på att bli tillräckligt trött för att låta kroppen sova. Jag har lärt mig att jag drömmer mindre om jag tröttar ut hjärnan och kroppen ordenligt innan jag sluter ögonen. Det kanske blir ett litet konditionspass innan jag sover. Det skulle göra att jag fick mindre tid att sova på men med tanke på att det är bra att röra på sig och det förhoppningsvis skulle göra att jag drömde mindre är det nog värt det. Idag har jag haft en dålig dag och det beror nog på den där himla skrivningen och på en jobbig grej som jag fick höra idag. Varför tar vi ofta åt oss mer av taskiga kommentarer än av sådant som är positivt? Det är förmodligen psykiskt. Ja, det är relativt lätt att psyka mig. Jag känner på mig att jag kommer att få någon sorts utbrott snart, det känns i hela kroppen. Att jag inte kan gråta eller vara arg lite då och då är inget nytt utan när jag väl blir arg eller ledsen kan det ta timmar innan jag känner mig okej igen. Medan jag har mina så kallade utbrott kan jag knappt kontrollera mig och därför hoppas jag att jag alltid är ensam när jag får dem. Är det någon som känner igen sig och som också har det på det här sättet? Om några timmar är det torsdag och jag hoppas att jag känner mig gladare då, det kommer jag säkert att göra.
/Vispen
På väg hem från Jönköping
Hoppas att allt är bra med er! Jag känner mig inte helt återställd ännu utan har känt mig trött i stort sett hela helgen. Huvudvärken har inte riktigt velat lämna mig plus att jag har sovit dåligt de senaste nätterna. Unga synskadade har haft organisationsträff i helgen och jag har varit i Jönköping, nu är jag på väg hem därifrån och tåget är lite försenat. Men men, förseningar får man räkna med när man åker tåg och jag har inte bråttom hem. Okej, det hade i och för sig varit lite skönt att få lägga mig i min egen säng. Sängen i Jönköping var inte direkt jätteskön och jag lär somna nästan direkt när jag kommer hem. Jag har lite ångest över att jag inte har haft ork eller tid att plugga särskilt mycket varken i veckan eller i helgen och nu ligger jag lite efter i vissa skolämnene. Men det är bara att bita ihop och köra hårt nästa vecka. Helgen har hur som helst varit bra förutom huvudvärken. Jag har lyssnat på olika föreläsningar, haft möte med valberedningen, alla USS-are, besökt ett kulturhus, ätit mat och fikat några gånger. Igårkväll släpptes US nya skiva och jag tycker att det var jätteroligt att få höra låtarna! Om ni frågar mig tycker jag att allt lät jättebra förutom låten där jag sjunger. Jag hör som tur är inte någon jättefalsk ton men jag känner ändå att jag kunde ha gjort bättre ifrån mig i studion och att resultatet därmed kunde ha blivit bättre. Att jag inte direkt älskar låten som jag sjunger är förmodligen förklaringen till varför jag tycker att det hörs att jag sjunger utan känsla. Men men, jag lär få höra låtarna på US-skivan många gånger framöver och vänjer mig nog vid den himla låten så småningom. Även om jag som sagt inte är nöjd med den ångrar jag inte att jag valde att vara med och spela in skivan. Jag hade riktigt roligt under inspelningshelgen och får helt enkelt sikta på att göra bättre ifrån mig nästa gång jag är med på en skiva, om det händer får tiden utvisa. Stämningen var på topp igår och alla var glada, även jag eftersom huvudvärken inte var som jobbigast just då. Det var vissa som lyssnade på skivan tre-fyra gånger och att höra folk sjunga med i låtarna gjorde mig glad. Många var hur fina som helst, särskilt mina vänner som har varit med och spelat in skivan. Jag fick en massa tilltryckningar av dem och det kändes bra! Jag skriver mer om skivan någon dag när jag känner mig piggare. Skivan släpps för allmänheten den andra juni och jag är säker på att det kommer att bli en fantastisk dag! Hmm, jag funderar på om det har hänt något roligt som jag inte har skrivit om. Jag har så klart umgåtts med en massa trevliga människor i helgen. Igårkväll hade jag jätteroligt åt saker som Rakel berättade och sen har jag pratat en del med Kristin, Anders, Sandra, Niklas, Johan, Oja, Ronja, Lars och många andra. Vi var hela fyrtiofyra personer exklusive ledsagare! Att vi var så pass många var ju jätteroligt. Jag hann tyvärr inte prata med alla men ändå. Just det, jag får inte glömma bort att några personer, framförallt Johan, retade mig lite för att de tyckte att jag pratade göteborska. Jag förstår inte vad det kan bero på för jag har inte varit i Göteborg på flera månader. Okej, min pojkvän och några av mina vänner bor där men jag har inte märkt att jag har börjat prata som dem, men men. Några personer och även jag själv har ifrågasatt min packning. Jag kunde ha haft en mindre resväska med mig men då det blev stressigt i fredags hann jag inte byta från min sportbag, vilket så klart var lite jobbigt. Den var tung och jobbig att släpa runt på. Folkhögskolan som vi bodde på i helgen var dessutom inte alls lätt att lära sig att hitta på, vilket gjorde det hela ännu jobbigare. Nästa gång jag åker iväg ska jag definitivt packa i min rullväska för det skulle göra saker och ting mycket enklare! Johan har dessutom lärt mig hur man kan vika ihop sina kläder så att de tar väldigt lite plats. Nu ska jag packa ner datorn eftersom vi snart är framme i Stockholm.
/Vispen
Har mått lite dåligt
Jag har tyvärr mått lite dåligt de senaste dagarna. Ögonen har gjort ont, förmodligen på grund av att jag har haft huvudvärk och på grund av att trycket i mina ögon blir lågt ibland. Att må dåligt är alltid lika jobbigt. I tisdags kväll och hela dagen igår har jag inte orkat göra mer än att ligga i min säng och tycka synd om mig själv. Okej, jag har försökt att inte göra det sistnämnda men med tanke på att det ju aldrig är roligt att må dåligt är det ju inte särskilt konstigt att man tycker lite synd om sig själv. En positiv sak är i alla fall att mina ögon har krånglat ovanligt lite de senaste månaderna och att även huvudvärken bara har kommit lite då och då. Skolan känns sådär, jag har orkat vara där alla dagar förutom igår. Musikteori, naturkunskap och svenska är de svåraste ämnena. Klassisk sång är också svårt på grund av att jag alltid måste anstränga mig mycket på lektionerna men det är så det ska vara och jag känner faktiskt att jag utvecklas även om det går väldigt långsamt. Läraren är jag hur som helst väldigt nöjd med! Den här veckan har som sagt mest känts jobbig på grund av sjukdom. Jag hoppas att den blir något bättre ikväll för då får jag äntligen träffa min kära Reza! Vilken tur att han jobbar i Stockholm ganska ofta så att vi får möjlighet att ses. Imorgon eftermiddag sätter jag mig på ett tåg mot Jönköping. Jag ska nämligen delta på Unga synskadades organisationsträff där jag bland annat kommer att träffa styrelseledamöter, folk som är intresserade av att göra repotage till US tidning, samt folk som sitter i US valberedning. Förutom att ha möten och lyssna en massa i helgen kommer US nya skiva att släppas på lördag kväll. Det är dock bara ett internt skivsläpp men US kommer så klart att ha ytterligare en release den andra juni då vem som helst får komma och lyssna på när vi sjunger samt köpa en skiva:) Boka in det datumet redan nu om ni vill vara med om något roligt! Jag ser fram emot att höra den nya skivan även om jag ska försöka undvika att höra låten där jag sjunger, det skulle bara göra att jag blev missnöjd och skämdes. Den här gången överdriver jag inte, jag sjöng extremt dåligt när låten spelades in. Nej, nu ska jag försöka få tag på Reza och ta reda på när han slutar jobba.
/Vispen
Träffat min kära och tävlat i SM i showdown
Hej!
Nu var det ett bra tag sen jag bloggade och fram till sommaren lär jag inte hinna uppdatera min blogg särskilt ofta. Jag känner att det får lov att bli på det här sättet eftersom jag kommer att behöva lägga ner mycket tid på att plugga, träna och planera min studentmottagning. Nu ville jag dock bara skriva hej och berätta att jag har haft ett bra avslut på mitt sista påsklov någonsin! Mellan tisdag och lördag har jag träffat Reza och vi har haft det hur bra som helst! Vi har hunnit ha mycket egentid och det känner i alla fall jag var både fint och behövligt. Att få prata, skratta och framförallt vara nära den man verkligen är jättekär i är lycka! Vi har lyssnat en hel del på radio och en gång fick jag ett ryck och kunde inte låta bli att sjunga och dansa runt i rummet. Reza stod ut med mig så det var bra:) Min kära har förresten lärt mig lite mer persiska de senaste dagarna och jag tycker att det känns roligt att det går framåt även om det går långsamt. God mat har vi ätit också och Reza har terrat mig för att jag äter mycket och för att jag enligt honom nästan alltid är hungrig. Men men, det hade ju varit tråkigt utan hans b-skämt:) Eftersom det ju bara är påsk en gång om året och jag tycker att det är viktigt att överraska varandra lite då och då gav jag Reza ett stort påskägg som innehöll godis och påskte. Han fick även några andra presenter, en rolig kylskåpsmagnet, saltvattentvål och en vattentät sjösäck. Jag blev lättad när Reza sa att han inte hade en sådan och nu har jag äntligen gett honom något som han har nytta av och som dessutom inte tar slut:)
I helgen har jag tävlat i SM i showdown. Det kändes jätteroligt att träffa alla som tävlade och att få spela lite. Reza var med mig en stund igår och det var fint för jag vet att han aldrig skulle ha varit där om det inte hade varit för att jag skulle tävla. Rebecka, Henke och Ida kom förbi en stund igår också och det var jättetroligt att träffa dem igen! De gav mig härliga tilltryckningar som jag blev glad av. Att spela kändes som sagt ganska roligt. Jag känner att jag kunde ha presterat bättre i några av mina matcher men känner mig ändå relativt nöjd med mitt spel. Att Rebecka, Henke och Reza kom för att heja lite extra på mig var verkligen trevligt och Rezas speciella sätt att heja på var jätteroligt! Han kunde nämligen säga väldigt underhållande saker och det var tur att han var där för annars hade det nog gått dåligt för mig. Om ni vill se finalen mellan mig och Mariah kan ni klicka på den här länken:
http://bambuser.com/v/2556264
På herrsidan blev Christoffer trea, Zebben tvåa och Claudio etta. Förra året var det Zebben som vann SM och jag tycker att det känns roligt att vi fick se en ny vinnare i år:) SM avslutades med prisutdelning och lunch på China station. Efter det åkte jag hem och nu har jag hunnit vila en stund eftersom jag har känt mig jättetrött. Sen har jag pluggat lite och det ska jag fortsätta göra nu. Ni får ha det bra och glöm inte bort att ta hand om både er själva och varandra!
/Vispen
Påsken är redan över
Tiden går fort när man har roligt. Nu är påsken över för i år och jag måste säga att jag känner mig nöjd med årets påskdagar. Har ni firat något? Att ha skilda föräldrar är mest bara jobbigt och tråkigt. En positiv sak är i alla fall att jag alltid brukar få fira både jul och påsk två gånger eftersom mina föräldrar inte firar tillsammans. I lördags firade jag ju påsk hos min kära pappa Björn. Påskdagen blev en lugn dag då jag vilade och pluggade en hel del. Jag läste bland annat en bok som vi kommer att ha boksamtal om i svenskan senare i vår. Boken som jag har valt heter Jane Eyre och jag tycker att den verkar vara ganska bra:) Igår träffade jag mina kära vänner Hannah och Christoffer. Vi var i Christoffers lägenhet och eftersom jag inte har varit där på några månader var det trevligt att få hälsa på honom igen. Först visste vi inte vad vi skulle göra men det slutade med att vi åkte till Gubbängen och handlade fika. Efter att ha pratat, lyssnat på musik och fikat åkte jag hem till Huddinge. Igårkväll firade vi nämligen påsk här och det var trevligt. Min kära mormor Lia var här och det är alltid lika roligt att träffa henne. Kvällen blev lyckad, vi åt traditionell påskmat, letade påskägg och åt efterrätt. Innan jag gick och la mig passade jag på att städa mitt rum. Det behövdes verkligen och det känns skönt att det äntligen är gjort! Nu ska jag snart åka och träffa Reza. Kan ni tänka er, han satte sig faktiskt på ett tåg till Stockholm för några dagar sen och det ska bli underbart att få trycka till honom! Hoppas att ni får en fortsatt bra vecka!
/Vispen
Skärtorsdag, långfredag och påskafton, glad påsk!
Jag vill börja med att skriva glad påsk! Hoppas att ni som firar påsk har firat den tillsammans med er familj, släkt eller helt enkelt med någon annan som ni tycker om, att ni har ätit god mat och fått något påskägg! Julen och påsken är utan tvekan mina favorithögtider och jag tycker alltid att det är lika trevligt att få äta en trevlig lunch eller middag tillsammans med släkten och familjen. Sådana traditioner är enligt mig bland det bästa som finns! Idag har jag firat med min pappa Björn och släkten på hans sida och det har varit trevligt. Jag kan dock inte säga att den här påsken har varit lika bra som förra året. Vi var fler då plus att jag ju hade Sven här. Tänk vad tiden går fort. Idag har både Sven och jag hittat nya partners och nu hoppas jag verkligen att jag får ha kvar min Reza i många år till för att behöva inse att ett förhållande inte fungerar är aldrig roligt. Att Reza inte kunde vara med idag var så klart synd men jag hoppas att vi kan fira tillsammans nästa år:) Idag har vi gjort det gamla vanliga här hemma, ätit påsklunch och i vanlig ordning klagat på att vissa ägg var för löskokta. Att tjafsa om just det var ett tecken på att det verkligen är påsk! Efter lunchen letade vi så klart påskägg. I år blev det dock väldigt enkelt eftersom det fortfarande är snö och blött utomhus. Vi behövde bara leta reda på Åse som satt inne i lekstugan och delade ut ägg till alla. Att hitta henne tog dock en stund och eftersom det var kallt ute blev jag glad när vi väl hitade henne:) Min kusin Berthine har försökt lära mig hur man virkar idag men det gick dåligt och jag tror inte att det är något för mig. Sen har vi fikat och ätit cheesecake och jordgubbar:) Eftersom jag fick ganska ont i ögonen under eftermiddagen har jag legat och vilat en stund. Nu mår jag lite bättre, i alla fall tillräckligt bra för att orka blogga:) Jag har alltså haft en bra påskafton, vissa saker kunde så klart ha varit bättre men jag känner mig ändå nöjd med dagen:)
Innan det blev påskafton har det ju varit skärtorsdag och långfredag. I torsdags började jag med att träna på musikprogrammet Sonar som det är tänkt att jag ska lära mig. Programmet bestämde sig dock för att krångla även den här veckan, vilket så klart var störande. Nu har vi dock bett min lärare i ljudteknik att försöka fixa fram en bättre synth till mig eftersom det förmodligen skulle göra att programmet fungerar bättre. Synthen som jag har nu har vi nämligen aldrig fått igång. Efter lunchen hade jag klassisk sång då jag fick göra diverse övningar som förhoppningsvis både tränar upp mina stämband och min mage. Oj oj oj vad trött man blir av att sjunga, i alla fall jag. Jag tycker som tur var att det kändes ganska bra att sjunga i torsdags och att det mesta gick bättre än förra veckan. I och med det har jag fått tillbaka lite motivation och vilja att utvecklas och bestämt mig för att göra mitt allra bästa de sista veckorna av terminen! Min milestone krånglade i torsdags så jag kunde inte spela in någon ny klassisk sång men jag får träna med de sånger och uppsjungningsövningar jag redan har fått tills nästa gång:)
I torsdags kväll åkte Nina och jag iväg på artistmusiker och storbandstreornas studentskiva. Temat för kvällen var superhjältar och superskurkar men som jag skrev i mitt förra blogginlägg hade jag tyvärr inte möjlighet att klä ut mig. Alla andra var utklädda så jag kan tänka mig att jag såg både tråkig och konstig ut som inte hade på mig något annat än lite finare kläder. Jag hade hur som helst en trevlig kväll som började med en välkomstdrink innan middagen. Eftersom jag inte har lärt mig att uppskatta vin ännu drack jag läsk och med tanke på att jag inte gör det särskilt ofta var det helt okej. Medan jag väntade på att middagen skulle börja pratade jag lite med Arvid och Joel, två killar från storbandsklassen som jag aldrig hade pratat med tidigare. De var väldigt trevliga och det visade sig som tur var att en av dem hade gjort som jag och inte heller klätt ut sig:) Själva middagen var trevlig och jag satt bredvid Helena i min klass. Hon var rolig och skrattade i stort sett hela tiden:) Min tidigare engelskalärare satt ganska nära oss och det var roligt att se att även hon verkade ha väldigt roligt! Jag tycker att maten var ganska god och att stämningen var väldigt bra. Under middagen var det några som gick fram och pratade och/eller sjöng. Sen var det några tjejer som delade ut små diplom till alla. Några av deras nomineringar var verkligen både bra och roliga och det verkade som att alla var glada när de gick fram och tog emot sina diplom. Förra året blev jg klassens plugghäst och i år blev jag klassens trevliga. Jag måste säga att jag föredrar att vara klassens trevliga men vet samtidigt inte om årets diplom var särskilt genomtänkt. Med tanke på att jag sällan har lektioner med artistmusikerklassen visste de nog inte vad de skulle säga om mig. Men det är ju självklart bra om jag ger intryck av att vara en trevlig tjej:) Jag måste säga att jag tycker att alla jag har pratat med i min klass är väldigt trevliga. Eftersläppet skulle börja klockan tio men eftersom jag mest tycker att det är jobbigt att vara på ställen där det är hög musik där jag dessutom inte hittar, eftersom det är svårt att prata med folk på grund av musiken och jag inte har lärt mig att känna mig bekväm med att dansa bestämde jag mig för att åka hem. Jag kände mig väldigt glad när jag satt i taxin på väg hem och var definitivt nöjd med kvällen!
Igår var det långfredag och jag måste säga att den här långfredagen kändes kort i jämförelse med många andra långfredagar som jag har fått uppleva. I princip alla affärer hade öppet, vilket gjorde det möjligt för mig att handla lite saker. Under eftermiddagen umgicks jag med Adam, Anton och Sarah. Stämningen var lite dålig i början men den blev som tur var bättre efter en stund. Vi gick i affärer och åkte sedan hem till Adam där vi åt någon sorts lunch innan de skulle iväg för att festa och jag åkte till Björn. Färdtjänstresan dit blev dock lång på grund av att chauffören hade svårt att hitta och inte riktigt förstod Björns vägbeskrivning. Det slutade med att Björn bestämde sig för att åka och leta efter oss och när han väl gjorde det visade det sig att vi nästan var framme:) Idag har jag som sagt firat påsk, vilket jag verkligen har uppskattat. Nu väntar två relativt lugna dagar då jag hoppas på att hinna plugga lite innan det äntligen är tisdag. Jag ska inte hoppas för mycket men om saker och ting blir som planerat får jag äntligen träffa min älskade då! Oj oj oj vad underbart det hade varit. Nu ska jag gå och kolla om det finns något att äta. Ha en fortsatt trevlig påsk och kom ihåg att ta hand om varandra!
/Vispen
Snart påsk
Hoppas att ni mår bra! Jag har tyvärr fortsatt att må lite dåligt de senaste dagarna men man kan ju inte alltid vara på topp. Från och med imorgon eftermiddag har jag i alla fall påsklov och gissa om jag ser fram emot det. Jag kommer visserligen behöva plugga en del under lovet men bättre att kunna göra det hemma än att behöva åka till skolan varenda dag. Morgondagen blir dock en ganska jobbig dag och jag känner varken för att försöka lära mig ljudtekniksprogrammet eller att sjunga klassisk sång men det är bara att bita ihop och köra på. Imorgon kväll ska jag på artistmusiker och storbandstreornas studentskiva. Temat är superhjältar och superskurkar men eftersom vi inte har några utklädningskläder hemma och jag inte har hunnit fixa något lutar det åt att jag blir tvungen att komma dit som jag är. Jag vet, det är ju fruktansvärt tråkigt men jag gjorde åtminstone en bra insats förra året då jag var utklädd till Pocahontas och även om inte jag känner mig glad över att inte ha köpt utklädningskläder kan jag lova att min plånbok är det. De sista månaderna innan sommaren lär jag spendera en hel del pengar. Att få vara med på studentskivan kostar en hel del plus att det kostar att få åka flak på studentdagen, studentklänning och sist men inte minst min studentmottagning. Jag känner dock att studentmottagningen gärna får kosta lite för jag har inte haft någon stor fest på länge och studenten tar man ju bara en gång i sitt liv! Nu är det mindre än tio veckor kvar och jag har en känsla av att dessa veckor kommer att gå relativt fort. April kommer att bli en tuff månad och maj blir nog inte särskilt lätt heller. Men när det väl är juni ska alla uppgifter vara inlämnade och jag hoppas faktiskt att jag kommer att se fram emot att vara på Kulturama de sista dagarna innan sommaren. I höst lär jag nämligen sakna skolan för stämningen är det absolut inget fel på.
De senaste dagarna har varit precis som vanligt. Jag har saknat min kära något enormt och han finns alltid i mina tankar på ett eller annat sätt. Även om vi är inne i en lite jobbig period känner jag definitivt att det är värt att kämpa för att vår relation ska fungera. Det kommer bättre tider så småningom och då kommer jag förhoppningsvis känna att de här månaderna var viktiga och nödvändiga. Nu känns det dock inte riktigt så bra och ibland känner jag för att ge upp allt, skolan, träningen och kärleken. Men när jag har varit ledsen en stund brukar det som tur är alltid vara något som får mig att inte göra något dumt och som får mig att bestämma mig för att fortsätta kämpa. Det som jag tycker har varit roligast den här veckan är gårdagens showdownträning. Jag uppskattade att kunna slå till showdownbollen med hela min kraft och att försvara mitt mål. Det var mest Stine och jag som spelade och jag tycker om att möta henne eftersom vi är väldigt jämna och det nästan alltid är jämnt när vi möts. Vi pratade om en massa trevliga saker igår också, bland annat om påsken som vi båda ser fram emot att fira i helgen. Jag ser verkligen fram emot att få fira tillsammans med min familj och mina kära släktingar och det enda som är synd är att min pojkvän inte har möjlighet att fira med oss. Men men, man kan ju inte få allt här i världen och vi har förhoppningsvis många fler år tillsammans och då lär vi få uppleva ett antal trevliga påskhelger. Showdownträningen är det enda roliga som har hänt på hela veckan. Jag ska inte tråka ut er med att skriva ner allt som känns jobbigt just nu för det gör ju ingen glad. Ni får ha en fortsatt bra vecka!
/Vispen
En helg med plugg, träning och vänner
Hoppas att allt är bra med er! Jag skulle ljuga om jag sa att jag mår på topp men kan i alla fall säga att jag lever och att min fysiska hälsa är bättre än den psykiska. Mitt humör är skiftande men de senaste dagarna har jag varit ganska nedstämd. Det vill jag så klart ska förändras för jag vill må bra och sprida glädje omkring mig! Jag försöker tänka positivt men det har gått dåligt med det på sista tiden. Vissa märker det mer än andra och jag tycker nog mest synd om min pojkvän som får stå ut med mig. Ändå fortsätter han att ringa varenda kväll och jag vet inte varför. Men det är så klart fint och betyder väldigt mycket. Jag saknar honom något enormt och längtar tills vi ses. På grund av lite olika saker kan vi inte ses som planerat och nu får vi se när vi lyckas hitta några lediga dagar då någon av oss kan åka till Stockholm eller Göteborg. Jag stör mig på att vi bor femtio mil ifrån varandra och nu när vi har det lite tufft är det ännu jobbigare. Men det är bara att försöka tänka framåt och hoppas att det här gör oss starkare.
Den här helgen har varit helt okej även om jag så klart kunde ha mått bättre. Igår åkte jag för att träna tillsammans med några landslagsspelare. På grund av att färdtjänsten strulade kunde jag inte ta mig till Handen förrän runt halv ett men det gjorde att jag hann plugga en stund under förmiddagen, vilket förmodligen var behövligt. Att träna showdown igen kändes ganska bra. Jag märkte så klart att jag inte hade spelat på länge men tycker åtminstone att det var roligt och att det gick bättre än vad jag hade förväntat mig. När vi spelade några set mot varandra var jag som tur var inte helt borta. Men när vi möttes i en trippelmatch en stund senare spelade jag mycket sämre. Därför var jag varken på min bästa eller sämsta nivå igår. Senare under eftermiddagen hade jag ett samtal som kändes lite jobbigt men som både var nyttigt och bra. Efter det gick vi för att köra ett konditionspass på ett gym. Jag blev övertalad att springa på löpband, vilket jag i princip aldrig hade gjort tidigare. Att springa har aldrig varit min grej och igår fick jag det bekräftat både av mig själv och av andra. Jag sprang inte lika långt som de andra och kände dessutom att min kondition var katastrofalt dålig. Men men, jag har inte tränat särskilt mycket de senaste månaderna och det är klart att det både märks och syns. Igårkväll åt vi middag på restaurang Viking och efter det satte vi oss och pratade, lyssnade på musik och spelade spel på Claudio och Mariahs iphones. Eftersom jag inte hann vara med på hela träningslägret åkte jag hem igårkväll.
Den här söndagen har varit som många andra söndagar, ganska händelselös och tråkig. En positiv sak är i alla fall att jag har haft träningsvärk, vilket ju visar att gårdagens träning gav resultat:) Idag har jag lyssnat på musik, deppat, försökt plugga lite och i alla fall hunnit läsa en del av ett häfte som vi har fått inför nationella provet i svenska, samt läst igenom några andra saker. När jag tyckte att allt kändes som jobbigast hade jag turen att bli uppringd av Mariah. Både hon och Ida tyckte att jag skulle åka till Ida och trycka till dem och eftersom jag kände att det var precis vad jag behövde åkte jag dit med en färdtjänstbil som faktiskt kom i tid:) Jag hade trevligt hos Ida även om jag inte kände mig lika glad som vanligt. Mina vänner fick mig i alla fall på lite bättre humör, vilket jag så klart uppskattade! Fastän vi inte gjorde något särskilt ikväll var det trevligt att ses och prata om både seriösa och mindre seriösa saker:) Nu är jag hemma igen och hade tänkt gå och lägga mig ganska snart. Imorgon börjar en ny vecka och jag ser fram emot fredag då mitt sista påsklov börjar! De första dagarna av lovet lär dock bli väldigt sega men jag hoppas i alla fall på att få fira påsk med familjen och släkten. Sen får vi se om jag och min kära pojkvän kan få ihop en träff. Innan lovet är slut ska jag tävla i SM i showdown och det ser jag fram emot:)
/Vispen
Två dåliga dagar
Hej!
Jag vet inte varför det känns som att saker antingen går ganska bra eller väldigt dåligt just nu. Det finns tydligen inget mellanting. När jag skrev mitt senaste blogginlägg tycker jag att det kändes som att det mesta rullade på. Tiden går och saker händer även nu men jag hade önskat att vissa saker hade sett ut på ett annat sätt. Om jag hade fått bestämma hade jag till exempel varit i Göteborg just nu eller åtminstone suttit på ett tåg på väg dit. US Göteborg ska nämligen ha en aktivitet i helgen som jag tror kommer att bli både lyckad och rolig. Då jag av olika anledningar har haft problem att boka min resa till och från Göteborg, bland annat på grund av att alla biljetter är extremt dyra, får jag helt enkelt inse att jag inte kan komma dit. Jag måste säga att det känns väldigt surt eftersom jag hade sett fram emot den här aktiviteten enda sen i höstas då den ställdes in. Att det här dessutom gör att jag varken har möjlighet att träffa min pojkvän eller mina vänner som kommer att vara med i helgen känns inte heller roligt men men.
Gårdagen var verkligen inte min dag. Eftersom både Reza och jag är morgontrötta började dagen med stress, vilket i och för sig var vårt eget fel. Dagen fortsatte dock med att färdtjänstbilen som skulle hämta mig var sen och samåkning och bilköer gjorde inte saker och ting bättre. När jag väl kom till skolan skulle jag träffa en person som skulle hjälpa mig med programmen som jag ska lära mig i ljudtekniken. Nu när det är mindre än två månader kvar tills alla uppgifter ska vara inlämnade ska jag alltså få lära mig att använda ett inspelningsprogram. Om jag kommer att använda det här programmet i framtiden vet jag inte och jag tycker mest att det här känns stressigt, jobbigt och framför allt orättvist med tanke på att de andra har fått hela året på sig att lära sig allt medan jag behöver ha lärt mig allt om högst en och en halv månad. Jag är så klart tacksam över att jag får hjälp med det här och att det äntligen blir av. Igår lyckades vi dock inte göra särskilt mycket eftersom min dator krånglade. Vi fick inte igång midikeyboarden och det tog tid att ens få någonting att låta överhuvudtaget. Tills nästa vecka ska jag i alla fall försöka lära mig hur man ändrar volym och gör lite andra saker i programmet. Som ni säkert förstår kände jag mig inte särskilt glad när jag gick för att äta lunch en stund senare. Direkt efter lunchen hade jag klassisk sång som gick katastrofalt dåligt. Ingenting fungerade fastän jag verkligen försökte göra mitt bästa. Varken jag eller min lärare var nöjd med mig och det märktes tydligt att läraren var besviken över att jag inte utvecklas i en snabbare takt. Ändå tycker jag verkligen att jag försöker för jag hade lärt mig låten som jag skulle kunna samt övat på att göra några olika övningar. Att ingenting fungerade igår när jag väl skulle visa upp att jag faktiskt hade övat kädes så klart oerhört frustrerande! Jag vet ärligt talat inte vad som hände och efter lektionen kände jag för att ge upp allt. Jag kände mig sämre än någonsin som precis hade misslyckats totalt och kände mig inte motiverad att fortsätta sjunga. Läraren sa att hon är säker på att jag skulle kunna utvecklas bara jag övar och bestämmer mig för det. Än så länge har jag inte släppt alla spärrar, vilket jag är fullt medveten om att jag måste göra. Men jag kan lova att det är mycket svårare än vad det låter, i alla fall för mig som uppenbarligen inte har någon talang överhuvudtaget. Sen måste jag säga att det känns meningslöst att öva när saker och ting ändå inte faller på plats och går framåt. Varför ska jag fortsätta att öva när jag ändå inte ser någon utveckling? Ja, den klassiska sången fick mig verkligen inte att må bättre och då resten av dagen också hade känts jobbig kände jag att jag var nära på att få någon form av nervsammanbrott. När jag kom hem kände jag mig oerhört nedstämd, vilket gjorde att jag varken kände för eller orkade göra någonting. Jag la mig i sängen för att vila en stund i hopp om att må bättre sen men jag konstaterade ganska snabbt att inte ens musik kunde få mig på bättre humör. Senare på kvällen åkte jag för att träffa min kära en stund innan han skulle åka hem. Trots att han snart skulle åka försökte jag att ha så roligt som möjligt och jag fick faktiskt uppleva några minuter av ren lycka innan Reza och jag skildes åt. Jag deltog på ett telefonmöte senare under kvällen och var enormt tacksam över att alla andra verkade vara glada och inte ha några som helst problem med att prata och framföra sina åsikter. Jag orkade inte lägga ner särskilt stor energi på att prata utan satt mest tyst och lyssnade och eftersom jag tyckte att de andra sa bra saker kände jag inte att jag hade något att tillföra i samtalet utan att jag mest bidrog till att det blev sämre stämning, vilket jag så klart hade dåligt samvete över. På nästa möte ska jag trycka till och försöka göra något bra! Direkt efter att ha avslutat mötet ringde Adam och var arg över att jag enligt honom var omöjlig att få tag på. Jag orkade inte ta någon diskussion utan lät honom vara arg en stund innan vi började ha ett helt okej samtal om kryssningar, svampar och lite annat. Efter att ha lagt på med Adam avslutade jag kvällen med att säga god natt till min kära. Även han störde sig på att jag inte gick att få tag på men han var som tur var inte lika arg, åtminstone visade han inte det, utan han verkade istället tycka att det var okej att gå vidare när jag bad om ursäkt. Vårt samtal gav mig visserligen lite ny energi men fick mig samtidigt att känna en enorm saknad. Vi la på en stund senare och jag låg och vände och vred på mig i sängen i flera timmar innan jag till slut lyckades slumra in i någon sorts sömn som var allt annat än trevlig på grund av mardrömmar som fick mig att vakna flera gånger och känna mig frustrerad och ledsen. Att jag sover dåligt är i och för sig inget nytt för mig utan förmodligen bara ett tecken på att våren är här och att stressen gör sig påmind. De sista månaderna innan studenten kommer nog att vara såhär. Ni kanske förstår att det inte alltid är lätt för mig att prestera då jag inte har de bästa förutsättningarna på grund av att jag inte lyckas få mer än en eller två timmars sömn vissa nätter. Att det är såhär är så klart ingen ursäkt till att bete sig konstigt eller dåligt och jag försöker verkligen göra så gott jag kan och anstränga mig för att hålla humöret uppe. Ingen mår ju bättre av att jag deppar och håller på och jag är övertygad om att många därute går igenom sådant här varenda år, i alla fall något liknande. Stress är bra till viss del och när jag inte har något att göra blir jag stressad över det. Om jag bara hade kunnat sova bättre hade ju det varit bra men man kan inte få allt här i världen. Min torsdag var som sagt en ganska dålig dag men nu är den över och det enda jag kan göra för att må bättre än att försöka gå vidare:)
Idag är det fredag och jag måste säga att jag tycker att det gick ganska bra för mig på syncentralen. Jag lagade en gryta som bland annat innehöll räkor och musslor samt gjorde äpplen med honung och kanel till efterrätt. Det mesta flöt på bra, jag kände mig säkrare på att stå vid spisen och tyckte inte att det var särskilt svårt att ta ut äpplena ur ugnen. Maten blev god och lagom stark medan efterrätten blev mindre lyckad på grund av att äpplena var lite hårda. Det tycker jag dock inte var mitt fel för jag lät dem stå i ugnen över en timme. Jag får helt enkelt använa mig av en annan sorts äpplen nästa gång:) Nu får jag inte laga mat på syncentralen förrän i sommar då jag kommer att få göra det varenda dag under en hel vecka, det ska bli både roligt och lärorikt. I sommar får jag förmodligen laga mat tillsammans med två eller tre andra personer och det kommer förhoppningsvis att bli roligare än att vara ensam. Så länge jag känner att jag lär mig något är jag dock väldigt nöjd:)
Sen jag kom hem har jag känt mig lite ledsen över att jag inte kan ta mig till Göteborg och har därför inte orkat göra särskilt mycket. Jag vet att alla har dåliga dagar och att livet känns svårt ibland är nog bara nyttigt och bra. Hur ska vi annars kunna uppskatta allt fint som vi får uppleva i livet? Även om jag accepterar att allt känns lite extra jobbigt just nu känner jag samtidigt att alla måste ha rätt till att få klaga och störa oss på sådana här dagar. Jag känner i alla fall att det är viktigt för mig att få klaga ibland fastän jag så klart tycker att det är ännu viktigare och roligare när jag kan dela med mig av sådant som är positivt och trevligt. Om jag mår bättre efter att ha fått skriva av mig vet jag inte men kanske lite. Tänk, man säger ju att det finns en mening med allt, att efter regn kommer solsken och så vidare. Jag vet inte om det handlar om veckor, månader eller i värsta fall till och med år innan det mesta kommer att kännas bra, jag kan bara hoppas att det händer snart. Mycket blir ju vad man gör det till och jag försöker att göra allt för att må så bra som möjligt. Redan imorgon ska jag åka och träna en stund med de som ska delta på helgens träningsläger i showdown. Med tanke på att jag inte har tränat särskilt mycket de senaste veckorna tror jag att det både är nyttigt och bra för mig att göra det. Nu var det ju dessutom ett bra tag sen jag träffade alla showdownspelare och därför saknar jag dem! Jag har en del skolarbete att ta tag i och jag ska försöka göra så mycket som möjligt innan påsk för att ha möjlighet att vila ut ordenligt, fira påsk med min familj och släkt, äta en massa god mat och kanske även lite godis, med gott samvete när det väl är påsklov. Det är en dryg vecka tills dess men den kommer jag att ta mig igenom vare sig jag vill det eller inte. Om nio dagar får jag äntligen träffa min kära och det ser jag så klart fram emot också! Hoppas att ni mår bra och att ni tar hand om både er själva och varandra under de här stressiga månaderna.
/Vispen
