Studentdagen, en dag som jag alltid kommer att minnas

Hej!

Hoppas att ni mår bra! Tiden har verkligen gått fort de senaste dagarna och det är därför som jag inte uppdaterar min blogg förrän nu. Nu har jag hur som helst, som ni säkert förstår, tänkt skriva om dagen då jag tog studenten för det är en dag som jag alltid kommer att minnas. Dagen bjöd i stort sett bara på positiva saker som gav mig ny energi. Natten mellan måndag och tisdag var dock mindre trevlig. En massa tankar snurrade runt i mitt huvud och jag kunde inte sova hur mycket jag än försökte. Min pojkvän hade inte tid att prata med mig och jag kom inte på någon annan att ringa då de flesta ju hade skola eller jobb dagen därpå. Så där låg jag i min säng och undrade varför studenten som väl skulle vara en underbar dag, skulle börja på ett så pass jobbigt sätt. Jag minns att jag somnade någon gång runt tretiden men att jag vaknade igen runt halv sex och att jag omöjligt kunde somna om efter det. Halv sju ringde larmet på min mobil och jag gick upp, satte mig vid datorn, kollade mailen och skrev en status på facebook. När jag väl hade gjort det var klockan sju och jag klädde på mig min vita klänning, gick upp till köket och åt frukost medan Lovisa fixade till mitt hår. Hon lockade det, satte upp det och satte i några tygrosor som vi hade köpt. När håret var fixat tog jag det lugnt en stund medan jag väntade på att taxin skulle komma och hämta mig. Lovisa filmade lite och det var roligt. Vi brukade filma mer när vi var yngre men på senare år har det sällan varit någon som har gjort det. Under studentdagen filmade vi i alla fall en hel del och det tycker jag var bra för det blir kul att ha något att titta på i framtiden. Sen togs det så klart bilder men de kan jag ju tyvärr inte se och därför tycker jag att det är roligare med film där man ju kan höra ljud också:)

Taxin var lite sen och därför var det ju tur att jag hade räknar med det. Det var samåkning också, vilket var väldigt drygt men jag hann som tur var komma fram till Kulturama precis innan fotograferingen satte igång. Först togs några kort på min kära klass och efter det fick de som ville vara med på porträttfoton. Fotografen var väldigt snabb med att ta bilder och därför undrar jag om de blev bra. Men men, jag lär nog inte köpa några bilder eftersom flera i min familj tog bilder under studentmottagningen. Efter fotograferingen var vi ute i någon timme, pratade och hade trevligt medan vi väntade på att studentlunchen skulle börja. Alla var glada och taggade inför att ta studenten. De flesta drack något, några skrev i varandras studentmössor och några ropade roliga saker och tutade i någon sorts tutor som jag tycker lät väldigt underhållande. Nina hade köpt jordgubbar, cider och någon sorts alkoholfritt vin till mig. Champagne har jag inte lärt mig att dricka än och jag tog alkoholfritt eftersom jag inte är van vid att dricka och inte ville att alkoholen skulle påverka mig på något sätt. För mig räckte det med att dricka cider för att jag skulle känna mig lite yr. Jag tycker att det var trevligt att hinna prata med folk i klassen, några kanske jag aldrig träffar igen, vi får se hur det blir men det blir ju tyvärr ofta så att man inte håller kontakt efter gymnasiet. Förra året pratade jag ju ganska mycket med vissa tjejer men efter att de tog studenten har jag tyvärr inte pratat med någon av dem. Men men, det kanske fungerar på det sättet. Jag tycker dock att det känns tråkigt att man inte hör av folk som man har gått i samma klass som i tre år eller ännu värre, folk som man gick med under hela grundskoletiden. När jag gick i högstadiet hade jag i och för sig inte särskilt många vänner men ändå. Det är i alla fall tur att facebook finns för där kan man åtminstone se hur folk har det och vad de gör nuförtiden.

Klockan elva var det dags för studentlunch och jag måste säga att treorna som gick ut i år verkade vara mycket mer taggade på att ta studenten än förra årets treor. För oj vad alla sjöng, slog i borden och skrek:) Precis som förra året pratade rektorn, elever och lärare från de olika inriktningarna. Diplom delades ut till elever som hade fått höga betyg eller som hade gjort något som bidragit till bra sammanhållning i klasser eller på skolan. Några av eleverna som höll tal och även andra elever blev rörda och började gråta, det var fint. Maten var god, vegetarianerna fick soyakött och alla andra fick oxfilé. Till efterrätt fick vi chokladtårta med bär, det var också ganska gott:) Efter lunchen samlades alla klasser med sina kontaktlärare. Jag hade ju inte särskilt många lektioner med årets artistmusikertreor men kände i alla fall några. Deras kontaktlärare hade jag pratat en del med tidigare och jag var glad över att det blev Dimitri som fick ge mig mitt slutbetyg. Jag har inte sett mina betyg ännu men vet ungefär vad jag har i alla ämnen. Eftersom jag inte är världens smartaste blev det inte särskilt många mvg men några stycken fick jag i alla fall. Sen fick jag vg i det mesta, några g och som tur var inga ig. När betygen hade delats ut var det dags att springa ut och jag hade blandade känslor inför det. Att jag nu skulle lämna Kulturama efter fyra år kändes både konstigt och tråkigt. Samtidigt är jag säker på att jag inte skulle vilja studera där ett år till utan jag vet att det är dags för mig att göra något nytt nu så att jag får chans att utvecklas som människa.

Många människor hade samlats för att se oss springa ut. Nina, Lovisa, Lovisas kompis Johanna, Pia, min kusin Elsa och min kära pojkvän hade kommit för att prata med mig efter utspringet. Jag minns att jag kände mig väldigt spänd och nervös precis innan min klass skulle springa ut. Några lärare kom fram till mig och sa lycka till i framtiden och liknande. Carla som ju var min assistent den senaste månaden stod bredvid mig. Vi stod sist i ledet eftersom vi inte ville riskera att någon skulle springa in i oss. Min klass hade valt att springa ut till låten ”Sexy and I know it” och jag tycker att det var ett bra val. Dans och musikal sprang ut först och efter det var det vår tur. Jag hörde hur vår låt började spela och vi sprang ut i refrängen. Oj vad härligt det kändes, jag och Carla dansade och jag minns att jag kramade henne och att allt kändes jättebra! Bara någon minut senare skulle nästa klass springa ut och jag gick för att träffa de som hade kommit för att se mig springa ut. Alla kramade om mig och jag kände en massa känslor på en och samma gång. Det är inte ofta som jag känner mig glad och ledsen samtidigt men det gjorde jag då. Tårarna rann och jag hade svårt att samla tankarna. Jag kommer inte ihåg särskilt mycket av vad som hände därute på gräsmattan utanför Kulturama. Det enda jag minns är att Reza tryckte till mig och gav mig en puss, att folk hängde gosedjur runt min hals, att Lovisa tog kort på mig när jag höll i ett stort plakat med bilder från när jag var liten och att Nina matade mig med jordgubbar. Sekunder och minuter gick och Elsa och jag var tvungna att gå in och byta om efter en stund. Elsa skulle nämligen åka med mig på studentflaket. Jag kan säga att det hände mycket på vårt flak. Folk dansade och hoppade runt så att flaket gungade, till den höga musiken som spelades ur högtalarna och jag tror att alla fick en massa öl över sig. Folk tittade på oss innan vi åkte och Elsa berättade för mig att det var många som stannade upp när vi åkte förbi dem på vägarna. Jag tycker att jag fick ett fint och bra avslut på gymnasietiden men att det kändes lite jobbigt att stå kvar på flaket efter ett tag då jag blev kladdig av all öl. Men men, det var bara att försöka se glad ut och det var tur att det inte regnade ute för det gjorde det bara någon timme senare. Flak lär jag hur som helst aldrig få åka igen, i alla fall inte studentflak.

Klockan fem var det äntligen dags för studentmottagning. Elsa och jag blev dock sena dit eftersom vi inte kom på tunnelbanan förrän runt halv fem. Väl framme i Bromma var klockan fem och då var det redan några som hade kommit till lokalen där mottagningen skulle vara. Jag fick springa in till Lia för att duscha av mig all öl och tvätta håret. Lovisa kom precis när jag hade duschat färdigt och hjälpte mig att ta på mig alla kläder och fixa till en okej frisyr innan vi sprang till lokalen. Det måste som tur var ha gått ganska fort för klockan hade inte hunnit bli mer än halv sex när vi kom dit. Många kom för att fira mig i tisdags, inte alla sextiofem som hade tackat ja till inbjudan men så brukar det ju tyvärr alltid vara. Det är klart att jag kände mig extra besviken över att vissa inte kom då jag tycker att några hade väldigt dåliga anledningar till varför de inte gjorde det. Att inte dyka upp och att inte ens meddela det själva utan att istället be deras kompis tala om det för mig tycker jag var lite sådär. Men jag ska inte fokusera på dessa människor, de kommer inte att bli bjudna nästa gång jag har fest eller liknande. Jag blev glad över att det var så pass många som orkade ta sig till Bromma för att fira mig. De flesta droppade in mellan fem och halv sju och jag försökte hinna prata lite med alla. Vi hade ställt fram vin, mousserande vin och jordgubbar som folk kunde ta. Runt halv sju åt vi middag, vi hade beställt vegetarisk buffé och jag tycker att maten var ganska god. Oj vad hungrig jag var eftersom jag inte hade ätit sen klockan elva och vi inte fick överdrivet mycket mat då. Nu kunde jag däremot äta mig mätt och det kändes underbart. Efter maten spelade Nina upp band som spelades in när jag var liten. Hon hade tyvärr valt att spela upp inspelningar som jag tycker var katastrofalt dåliga och jag störde mig extra mycket på att hon hade valt att spela upp när jag sjöng blinka lilla stjärna. På just den inspelningen sjunger jag nämligen mycket sämre än på andra inspelningar. Efter att Nina hade spelat upp några saker ville Reza prata lite. Han pratade lite om att han tyckte att det var svårt att köpa presenter till mig och sen läste han upp en dikt som jag tycker var ganska fin. Den handlade om vad jag skulle få i present och det var tre timmar i studio då jag får sjunga något. Vad det blir får vi se men jag ska antingen försöka skriva något eget eller spela in en eller några covers. Min kära gav mig en parfym också som luktar mango, jag gillade den. Jag öppnade alla andra presenter efter middagen också och jag fick en massa fina saker, bland annat pengar som jag kommer att spara till en Vietnamresa så småningom, en stekpanna, en skål, två muggar, en sorts plånbok som är köpt i Vietnam, smycken, choklad, en tröja som det står mango på och två gitarrer. Nu blir det alltså så att jag får försöka lära mig spela gitarr på något sätt:) Jag fick även några gosedjur och en visp att hänga runt halsen, det var kul:) Kvällen fortsatte vara fin och bra. Jag åt lite godis, pratade med folk och hade det hur bra som helst. Efter paketöppningen fikade vi och åt tårta och andra kakor. Jag kände mig lättad när jag fick reda på att både maten och fikat räckte. Den populäraste tårtan var utan tvekan prinsesstårtan. På tårtan fanns ett foto av mig och trots att den var störst tog den slut först. Alla åkte hem sen, inte samtidigt men ganska fort efter att vi hade fikat. Jag kände mig väldigt trött och blev inte kvar särskilt länge jag heller. Reza och jag hade en fin natt tillsammans. Jag somnade i och för sig nästan direkt efter att ha lagt huvudet på kudden och jag tror att även Reza var trött. En fin student hade jag definitivt och jag kommer alltid att minnas den dagen! Den var i princip helt fantastisk från början till slut och jag är oerhört glad och tacksam över att jag har familj, pojkvän, släkt och vänner som bryr sig om mig.

Sen i tisdags har jag ju varit arbetslös eller arbetssökande som man också skulle kunna kalla det. Jag vill självklart göra något åt det och började redan igår med att ta mig till arbetsförmedlingen. Att skriva in sig där var dock inte det lättaste och det blev en hel del väntan innan jag till slut fick träffa en handläggare. Jag hade turen att plötsligt se Nina komma gående och om inte hon hade kommit hade jag förmodligen fått vänta ännu längre. Jag blev hur som helst jätteglad över att träffa Nina, det var ju väldigt länge sen vi sågs sist. Hon hjälpte mig att skriva in mig och berättade att en person som jobbar lite extra med personer med funktionsnedsättning kommer att kontakta mig snart och att vi ska boka in en tid för ett samtal. Sen får vi se vad som händer. Jag tycker att det är lite synd att jag inte får ha Nina som handläggare men eftersom det finns personer som jobbar med funktionshindrade får jag prata med en av dem. Arbetsförmedlingen kan förhoppningsvis ge mig bra tips och råd. Sen gäller det ju att jag söker en massa jobb och att jag gör mitt bästa för att få något. Med tanke på att jag blir rastlös när jag inte har något att göra skulle jag aldrig klara av att gå hemma mer än max en vecka. Om jag inte skulle få något jobb kanske jag åtminstone skulle få någon sorts praktik. Det ger inte särskilt mycket pengar men jag skulle föredra det framför att bara sitta hemma. Igår åt Lovisa och jag lunch på ett kebabställe i Huddinge innan vi åkte hem. Vi tog det lugnt några timmar innan Björn hämtade oss och vi åkte för att fira Tora som tog studenten igår. Lovisa och jag hann dock bara vara där en liten stund eftersom vi skulle hinna fira Johan och Edvin också. De fyllde arton år och det firade vi med att äta på restaurangen Greken på hörnet. Jag tycker att grekisk mat brukar smaka ungefär likadant överallt och måste erkänna att jag är lite trött på det. Igårkväll åt jag någon sorts vegetarisk tallrik som var helt okej. Direkt efter restaurangbesöket åkte jag för att träffa min kära. Jag hann träffa Dosse en stund också, vilket var trevligt. Idag har jag fått sova ut och det har varit enormt skönt! Än så länge har jag varken förstått att jag inte går i skolan längre eller att jag numera är arbetssökande och det lär nog ta några dagar till innan jag har hunnit landa och inse det. Nu ska jag äta middag innan jag åker för att träffa Reza.
/Vispen


Mindre än en vecka kvar

Hej!

Hoppas att ni mår bra! Jag måste erkänna att jag har svårt att förstå att det är mindre än en vecka kvar tills jag tar studenten. För inte alls länge sen kommer jag ihåg att det var elva veckor kvar och nu är det helt plötsligt bara sex dagar. Nina har hjälpt mig att fixa en del inför mottagningen. Idag har vi beställt både mat och tårta och på lördag ska vi åka och handla några saker innan jag åker och tränar med landslaget:) Jag känner mig glad och förväntansfull och tycker att det ska bli tisdag snart så att jag får fira med familjen, släkten, mina kära vänner och min underbara pojkvän. Allt känns bra med Reza, imorgon är det exakt nio månader sen jag blev kär i honom...

I skolan är allt färdigt, betygen är satta och nu kan jag alltså inte göra något mer för att ändra dem. Jag känner mig nöjd med alla förutom i svenska b där jag bara blev godkänd. Men men, jag har aldrig varit bra på att skriva eller att tala inför folk så det kom inte direkt som en överraskning. Det jobbiga är bara att svenska är det ämne som jag har lagt ner mest tid på i år och därför hade det känts bra att åtminstone få vg men man kan ju inte få allt här i världen. I klassisk sång låg jag mellan g och vg och läraren gav mig som tur var vg till slut, vilket jag tycker att jag var värd. I musikteorin låg jag mellan vg och mvg och i måndags gjorde jag de sista provfrågorna. Eftersom jag fick mvg på det förra provet och vg+ i måndags räckte det precis till ett mvg och det kändes väldigt skönt och bra för oj vad jag har kämpat för att lära mig alla ackord och annat som man behövde kunna. Med tanke på att jag inte är någon språkmänniska och inte heller något vidare på matte vet jag inte vad det ska bli av mig i framtiden. Olika musikämnen är i princip det enda jag har lyckats få mvg i medan jag bara har fått g i de flesta teoretiska ämnena. Vilken tur att jag valde estet på gymnasiet och inte någon linje där man bara sitter och pluggar hela dagarna. Sång är roligt och det kanske är musik jag ska försöka satsa på i framtiden. Det är ju väldigt svårt att få jobb inom det men om det nu är så att jag inte skulle klara av att göra något annat kanske det är lika bra att jag inser det redan nu istället för att börja på någon annan typ av utbildning som jag kanske inte lyckas slutföra. Usch, jag vet inte vad jag vill jobba med och får ångest av att tänka på det. Vissa lyckas i livet medan andra inte gör det. Det vore ju sorgligt om jag skulle misslyckas och jag har bestämt mig för att göra vad jag kan för att undvika det. När jag har gått ut gymnasiet blir det till att söka jobb och sen får vi se vad som händer. Det kanske får mig att bli säkrare på vad jag vill. Nu orkar jag hur som helst inte skriva mer om skolan utan det känns faktiskt obeskrivligt skönt att inte behöva skriva fler prov eller göra någon mer redovisning på ett bra tag nu. Jag har en känsla av att alla treor tycker att det är lika skönt som jag och stämningen på Kulturama har varit väldigt bra de senaste dagarna. Igår på kontaktlärartiden åt vi jordgubbar och pratade om studentdagen, det var trevligt:) Igårkväll var det uppsökerikväll med USS. Även om jag inte sitter i styrelsen längre hjälper jag gärna till att göra saker lite då och då. Det gick helt okej för mig att ringa medlemmar, jag pratade med några men det var många som inte svarade eller som hade bytt telefonnummer. Vi var så klart fler som ringde, Ida, Maja, Rakel och Ronja var med också och när vi hade ringt runt i några timmar bestämde vi oss för att ta en promenad. Det var skönt ute och jag tycker att det kändes bra att gå en stund efter att ha suttit stilla på en stol ganska länge. Det enda som var jobbigt var alla myggor, jag fick minst fem myggbett. Vi hade inte planerat var vi skulle gå men det slutade med att vi gick hem till Rakel i Hökarängen. Där lyssnade vi på musik, pratade och åt lite innan jag åkte hem senare på kvällen.

Idag sov jag länge, klockan var runt halv tolv när jag vaknade. Håller ni inte med mig om att det hade varit skönt att få vara ledig fler onsdagar? En vilodag mitt i veckan skulle man förmodligen bara må bra av:) Idag har jag träffat min kära vän Dosse. Vi åkte in till Söder, hittade ett kaffé och satte oss på deras uteservering. Jag åt en sallad som var ganska god och Dosse åt en smörgås som hon tyckte var helt okej. Vi satt ute och pratade om allt möjligt i några timmar. Det var himla störande att jag var tvungen att åka hem precis när vi hade börjat prata om en sak som jag tycker var väldigt rolig, typiskt alltså. Nu är jag hemma igen och har hunnit prata en stund med Lovisa och chatta med Reza. Jag känner att jag börjar bli väldigt hungrig och ska gå upp till köket och se om jag hittar något att äta istället för att sitta här.
/Vispen


Mindre än två veckor kvar

Hej!

Hoppas att ni har det bra! Tretton dagar kvar till studentdagen idag, ja, jag vet att jag tjatar om det men jag ser verkligen fram emot att sluta skolan. Nu börjar dock dagarna kännas lite skönare för jag har mindre att göra och det är mest betygsnack och sådant på lektionerna. Okej, det går inte att sluta kämpa riktigt än för jag har fortfarande några saker kvar att göra men snart är det över och när det väl är det ska jag trycka till och fira riktigt ordentligt! Jaha, vad har hänt sen sist då? I skolan har det mesta känts okej. Jag började med musikteoriprovet i måndags och det gick katastrofalt dåligt, vilket jag så klart stör mig på eftersom jag hade pluggat mycket inför det. Men men, man kan bara göra sitt bästa och jag hoppas att jag lyckas bättre med de sista frågorna som jag ska göra nästa vecka. Vg vill jag definitivt ha och det ska jag se till att fixa! Igår hade jag årets sista lektion i vokalensemble och det kändes faktiskt lite tråkigt. Jag tycker ju om att sjunga tillsammans med andra och om jag har tid i höst ska jag försöka hitta en kör att sjunga i. Det hade nämligen varit roligt att sjunga lite då och då i framtiden också. Kontaktlärartid har jag haft också då vi pratade om elevhälsovårdsdagar, några dagar då vi kommer att vara lediga och så klart studenten. När det gällde studenten var det många som tog upp att de tycker att det är viktigt att köpa in en massa öl att ha när vi åker flak på studentedagen. Ölen ska huvudsakligen vara till för att hällas ut och jag blev lite smått orolig när de pratade om hur mycket öl som många anser behövs. Det kanske bara är jag som tycker att sjuttio flak låter mycket. Ni kan väl i alla fall hålla med mig om att det är lite väl mycket med tanke på att ölen bara ska hällas ut? Okej, att få lite öl över sig är ju tradition när man åker flak, jag kommer ihåg att jag blev jätteblöt förra året, men sjuttio flak öl är ju ett antal hundra burkar som kommer att kosta en hel del. Men men, man tar ju bara studenten en gång i livet så det är väl bara att gilla läget antar jag... Idag hade jag naturkunskap för sista gången och på lektionen fick vi se när läraren gjorde några experiment och ha betygsnack. Jag fick veta att det hade gått bra för mig på det senaste provet och att jag får vg i kursen. Det känner jag mig faktiskt nöjd med med tanke på att naturkunskap aldrig har varit mitt favoritämne i skolan. Idag har jag även fått reda på att jag får vg i projektarbete och det känns helt okej. Jag trodde bara att jag skulle få godkänt eftersom jag tycker att det var svårt att skriva projektrapporten. Imorgon får vi se om jag får g eller vg i klassisk sång, jag hoppas så klart på vg och ska göra mitt bästa när jag sjunger igenom alla sånger.

På min fritid har det inte hänt särskilt mycket. I måndags kväll tog jag det lugnt hemma och det var ganska segt men jag kom inte på något roligt att göra. Många är upptagna såhär innan sommaren och har inte tid att ses, vilket är synd. Igår hände det dock lite mer. Jag åkte in till US och USS kansli där jag träffade Johan och Ronja. Vi skrev program och pressmeddelande inför lördag, tränade på våra låtar, åt sushi, pratade och hade det bra:) Jag ser verkligen fram emot att sjunga på lördag för nu var det länge sen jag sjöng för en publik. Sen ser jag så klart fram emot att höra mina duktiga vänner uppträda och jag är säker på att vi kommer att få några fantastiska timmar på Sergels torg på lördag. Åh vad jag längtar! Det tråkiga är bara att både releasen av US nya skiva och studentdagen kommer att gå fort och vara över väldigt snart men det ska jag försöka att inte tänka på. Jag ska istället försöka njuta så mycket som möjligt av båda dagarna för jag är säker på att jag aldrig kommer att få uppleva studenten fler gånger och att det inte är varje dag man får vara med på en skiva. Innan jag åkte hem igårkväll var jag en stund på USS ungdomsgård. Där umgicks jag med bland annat Rakel, Jeanett och Sara. Vi åt glass, pratade, dansade runt och var glada:) När jag kom hem märkte jag att min hemtelefon hade gått sönder. Det var väldigt störande och jag är glad över att jag har en mobil också. En kväll utan att få växla några ord med min kära hade nämligen inte varit särskilt trevlig. Ikväll har jag varit med Adam. Vi har pratat om allt möjligt, ätit middag tillsammans med hans föräldrar, lyssnat på musik och druckit te. Nu sitter jag hemma i mitt kära rum och lyssnar på musik samtidigt som jag skriver det här. Reza är ute med en kompis och jag hoppas att han kommer hem snart så att vi hinner prata en stund innan jag går och lägger mig. Jag tror inte att jag har något mer att skriva ikväll utan nu ska jag sjunga igenom de klassiska sångerna så att jag förhoppningsvis kommer ihåg alla melodier och texter imorgon.
/Vispen


Trött efter allt pluggande

Hej!

Hoppas att allt är bra med er! De senaste dagarna har jag inte hunnit göra mycket mer än att plugga, vilket säkert förklarar varför jag känner mig seg. Både igårkväll och ikväll har jag skrivit på en essä om musik och sång som äntligen är färdig! Om jag orkar bearbeta ytterligare en text återstår att se. Det beror på vilket humör jag är på imorgon men jag tror att jag ska göra det med tanke på att jag vill känna att jag har gjort mitt bästa när jag väl får mitt slutbetyg. Som det är nu ligger jag bara på godkänt i svenska eftersom jag varken har skrivit några bra texter eller framfört tillräckligt bra tal. Men om jag bearbetar en text, om jag får ett okej betyg på essän och om jag säger bra saker på boksamtalet nästa vecka finns det en liten chans att jag höjer mig till vg. Chansen är inte särskilt stor men den finns där och även om jag känner mig hur skoltrött som helst vill jag inte ge upp nu när allt snart är över. Naturkunskapen är det samma sak med, där ligger jag mellan g och vg och vilket betyg jag får visar sig imorgon när jag ska skriva det sista provet samt göra några kompletteringar. I klassisk sång har jag ingen aning om var jag ligger men jag skulle gissa på att jag bara får godkänt. Jag har visserligen utvecklats men det har gått långsamt. Där känner jag i alla fall att jag har gjort mitt bästa och mer än så kan man ju inte göra. Nu är det dock bara att träna in de sånger som jag behöver lära mig i klassisk sång och vokalensemble och med tanke på att jag tycker att det kan kännas ganska roligt att sjunga ska det nog gå bra. I musikteorin har jag ett stort terminsprov om två veckor och jag hoppas på att få vg på det. När jag skriver vad jag har gjort de senaste dagarna låter det kanske inte särskilt mycket men den himla essän har jag lagt ner tio timmar på och i naturkunskapen är det många sidor att läsa och mycket att lära sig. Men men, snart är det över, om fyra veckor vid den här tiden är jag inte längre studerande utan arbetssökande. Jag hoppas verkligen att jag hittar ett jobb för jag tror att jag skulle må bra av att göra något annat än att plugga. Sen känner jag att det börjar bli aktuellt att flytta hemifrån men vi får helt enkelt se vad som händer i höst.

Förutom att plugga har det som sagt inte hunnit hända särskilt mycket på sista tiden. I söndags umgicks jag en stund med Adam och Sarah. Vi åt lunch hemma hos ADam och åkte sedan in till stan där vi kollade runt i affärer. Jag köpte ingenting förutom ny deodorant. Under eftrmiddagen gick vi förbi en stor coca colabil som delade ut gratis coca cola till alla. Jag brukar inte dricka läsk särskilt ofta men bestämde mig för att ta en burk eftersom den var extra liten och såg ut som en sådan som man kan köpa på flygplan:) Middag åt vi tillsammans med Adams föräldrar på Örtagården, ett ställe där de hade många vegetariska rätter, sushi, glass och annat gott:) Jag tycker verkligen om buffé för att man får äta hur mycket man vill. Många säger att jag är stor i maten, vilket säkert kan stämma. I söndags åt dock både Adams pappa och framförallt Adam mer än jag. Jag förstod ärligt talat inte hur Adam kunde äta så pass mycket som han gjorde. Vi hade hur som helst en trevlig stund på Örtagården:)

I skolan har Carla börjat jobba med mig istället för Jonas. Jag måste erkänna att jag saknar Jonas lite för det hade varit roligt att ha honom den sista månaden. Men jag har absolut ingenting emot Carla och allt har gått bra hittills. Nu ska jag snart sova för imorgon gäller det att prestera på provet i naturkunskap som handlar om miljö. Imorgon kväll börjar dessutom Haninge open. Vi är ett antal svenskar som representerar Sverige och jag bestämde mig, efter över en månads beslutsångest, för att delta i tävlingen. Jag har inte tränat särskilt mycket de senaste månaderna och därför förväntar jag mig definitivt ingen topplacering. Mitt mål den här gången är dock att bli bland de tre bästa i gruppspelet på torsdag och att inte bli sämre än tolva totalt. Att ge upp från första början vore inte likt mig och jag tror att jag har en chans att nå mitt mål:) Sen hoppas jag som vanligt att nervositeten inte kommer att störa mig alltför mycket samt att jag kan känna att det känns roligt att tävla. Förutom att jag kommer att spela en del showdown i helgen kommer jag så klart även få möjlighet att umgås med en massa trevliga människor, vilket jag ser fram emot. Mimpe kommer för att se tävlingen tillsammans med Sven plus att min kära vän Maria förhoppningsvis kommer förbi en liten stund någon av dagarna! Det enda som känns tråkigt är att jag inte kommer att ha min pojkvän på plats som hejar på mig men man kan ju inte få allt här i världen och med tanke på att showdown inte är Rezas grej skulle han förmodligen få tråkigt plus att jag ändå inte brukar vara på världens bästa humör när jag har förlorat. Om allt går som planerat får jag hur som helst träffa min kära på måndag kväll och jag kan lova er att det hade varit mer än underbart! Jag saknar honom oerhört mycket! Nu går jag, ta hand om er!
/Vispen

Fem veckor kvar

Hej!

Hoppas att ni mår bra och att ni njuter av det fina vädret. Jag tycker att det är skönt att jag bara behöver ha en tunn jacka på mig när jag är ute. Tiden går och idag är det bara fem veckor kvar tills jag tar studenten. Kan ni tänka er, fem veckor. Jag tycker verkligen om att ha något att se fram emot. Innan jag tar studenten ska jag hinna göra en hel del. Det är förhoppningsvis bara helgen som kommer som blir lite seg. Beroende på när US releasefest är, vi kommer kanske bli tvungna att flytta den, ett träningsläger, ett möte med US valberedning, en tävling och lite annat kan det hända att jag har saker att göra varenda helg fram till studenten och det hade varit trevligt:) Igår skickades det förresten ut inbjudningar till min studentmottagning till mina släktingar och andra som jag tycker att det hade varit roligt att träffa. Med tanke på att jag aldrig har haft någon stor fest tidigare hoppas jag att vi blir många. Nu har jag gått i skolan i tretton år och därför vill jag definitivt fira att jag äntligen tar studenten! Mina vänner har fått inbjudningar via facebook och jag hoppas verkligen att jag inte har glömt att bjuda in någon nära vän. Det hade varit riktigt jobbigt! Men men, det här blir säkert bra i slutändan och jag ska snart bestämma mig för vad jag vill ha för mat på festen. En tårta ska vi så klart fixa också plus att jag behöver en eller två nya klänningar. Den tjugotredje maj har jag dessutom bokat in en klipptid eftersom jag skulle vilja ha en ny frisyr.

Jaha, vad har hänt sen jag bloggade senast? Min helg var väldigt lugn och jag valde att vara hos min kära pappa Björn. På lördagen åkte vi och handlade lite och jag hittade en present till min assistent Jonas. Det var ingen jätterolig grej men men, det är ju tanken som räknas:) På kvällen grillade vi och åt lax med pressad potatis. Till efterrätt åt vi banan med choklad och vaniljglass, det var jättegott:) En sak som jag verkligen behövde göra i helgen var att plugga och jag måste faktiskt säga att jag kände mig duktig som pluggade flera timmar både i lördags och i söndags. Det blev några timmars läsning samt en hel del skrivande. Imorgon har jag prov i naturkunskap och jag känner inte att jag har lärt mig allt än men det löser sig säkert, det ska jag se till. Igår började jag dagen med musikteori och oj vad svårt jag tycker att det är att lära mig all teori. Nästa vecka ska vi jobba med gehöret och en eller två veckor efter det har jag mitt sista musikteoriprov någonsing. På något sätt ska jag se till att klara det och med tanke på att det hade varit trevligt att få vg i kursen ska jag plugga hårt. Nu när jag börjar se ett slut på allt pluggande tror jag att det åtminstone kommer att kännas lite lättare att plugga de sista veckorna:) Igår höll jag tal på svenskan. Att prata inför folk är inte direkt något jag gillar men jag måste faktiskt säga att det kändes bättre och lättare än vad jag trodde att det skulle göra. När jag läste upp talet för Nina i söndags kväll tog det fyra minuter men när jag väl stod i skolan tog det sex, vilket jag tycker var lite konstigt men men. När jag frågade läraren om det skulle göra att jag fick IG sa hon nej och jag hoppas verkligen att jag fick godkänt så att jag inte behöver framföra ett nytt tal. Ämnet jag valde att prata om igår var hur som helst fördomar i vår tid eftersom jag anser att det är något som vi bör fundera över lite då och då. Alla har ju fördomar och så kommer det nog alltid att vara. Men jag tror att det kan vara bra att påminna både sig själv och andra att fundera över vilka fördomar vi har och att det är viktigt att komma ihåg att till exempel inte dra alla handikappade, homosexuella eller invandare över en kam. Alla är ju individer och jag har väldigt svårt att förstå hur det kan finnas människor som verkar bestämma sig för att ha något emot dessa människor från första början och att det till exempel kan räcka med att ha ett utländkst namn eller utseende för att stämplas som lågutbildad. Jag är ju blind och har märkt att det är ganska vanligt att människor har fördomar om mig eller andra personer som har en synnedsättning. Det händer att jag stöter på människor som tror att jag inte kan prata. Det har även hänt att personer har pratat med mig som om jag vore mindre vetande och som att jag skulle ha svårt att förstå vad de sa. Åh vad jag kan störa mig på sådant... Men men, det är bara att inse att det alltid kommer att finnas människor som behandlar en konstigt. Nu ska jag plugga en stund innan jag åker iväg på en intervju. Efter det ska jag träna showdown några timmar och det ska bli roligt!
/Vispen

Snart påsk

Hej!

Hoppas att ni mår bra! Jag har tyvärr fortsatt att må lite dåligt de senaste dagarna men man kan ju inte alltid vara på topp. Från och med imorgon eftermiddag har jag i alla fall påsklov och gissa om jag ser fram emot det. Jag kommer visserligen behöva plugga en del under lovet men bättre att kunna göra det hemma än att behöva åka till skolan varenda dag. Morgondagen blir dock en ganska jobbig dag och jag känner varken för att försöka lära mig ljudtekniksprogrammet eller att sjunga klassisk sång men det är bara att bita ihop och köra på. Imorgon kväll ska jag på artistmusiker och storbandstreornas studentskiva. Temat är superhjältar och superskurkar men eftersom vi inte har några utklädningskläder hemma och jag inte har hunnit fixa något lutar det åt att jag blir tvungen att komma dit som jag är. Jag vet, det är ju fruktansvärt tråkigt men jag gjorde åtminstone en bra insats förra året då jag var utklädd till Pocahontas och även om inte jag känner mig glad över att inte ha köpt utklädningskläder kan jag lova att min plånbok är det. De sista månaderna innan sommaren lär jag spendera en hel del pengar. Att få vara med på studentskivan kostar en hel del plus att det kostar att få åka flak på studentdagen, studentklänning och sist men inte minst min studentmottagning. Jag känner dock att studentmottagningen gärna får kosta lite för jag har inte haft någon stor fest på länge och studenten tar man ju bara en gång i sitt liv! Nu är det mindre än tio veckor kvar och jag har en känsla av att dessa veckor kommer att gå relativt fort. April kommer att bli en tuff månad och maj blir nog inte särskilt lätt heller. Men när det väl är juni ska alla uppgifter vara inlämnade och jag hoppas faktiskt att jag kommer att se fram emot att vara på Kulturama de sista dagarna innan sommaren. I höst lär jag nämligen sakna skolan för stämningen är det absolut inget fel på.

De senaste dagarna har varit precis som vanligt. Jag har saknat min kära något enormt och han finns alltid i mina tankar på ett eller annat sätt. Även om vi är inne i en lite jobbig period känner jag definitivt att det är värt att kämpa för att vår relation ska fungera. Det kommer bättre tider så småningom och då kommer jag förhoppningsvis känna att de här månaderna var viktiga och nödvändiga. Nu känns det dock inte riktigt så bra och ibland känner jag för att ge upp allt, skolan, träningen och kärleken. Men när jag har varit ledsen en stund brukar det som tur är alltid vara något som får mig att inte göra något dumt och som får mig att bestämma mig för att fortsätta kämpa. Det som jag tycker har varit roligast den här veckan är gårdagens showdownträning. Jag uppskattade att kunna slå till showdownbollen med hela min kraft och att försvara mitt mål. Det var mest Stine och jag som spelade och jag tycker om att möta henne eftersom vi är väldigt jämna och det nästan alltid är jämnt när vi möts. Vi pratade om en massa trevliga saker igår också, bland annat om påsken som vi båda ser fram emot att fira i helgen. Jag ser verkligen fram emot att få fira tillsammans med min familj och mina kära släktingar och det enda som är synd är att min pojkvän inte har möjlighet att fira med oss. Men men, man kan ju inte få allt här i världen och vi har förhoppningsvis många fler år tillsammans och då lär vi få uppleva ett antal trevliga påskhelger. Showdownträningen är det enda roliga som har hänt på hela veckan. Jag ska inte tråka ut er med att skriva ner allt som känns jobbigt just nu för det gör ju ingen glad. Ni får ha en fortsatt bra vecka!
/Vispen

Två dåliga dagar

Hej!

Jag vet inte varför det känns som att saker antingen går ganska bra eller väldigt dåligt just nu. Det finns tydligen inget mellanting. När jag skrev mitt senaste blogginlägg tycker jag att det kändes som att det mesta rullade på. Tiden går och saker händer även nu men jag hade önskat att vissa saker hade sett ut på ett annat sätt. Om jag hade fått bestämma hade jag till exempel varit i Göteborg just nu eller åtminstone suttit på ett tåg på väg dit. US Göteborg ska nämligen ha en aktivitet i helgen som jag tror kommer att bli både lyckad och rolig. Då jag av olika anledningar har haft problem att boka min resa till och från Göteborg, bland annat på grund av att alla biljetter är extremt dyra, får jag helt enkelt inse att jag inte kan komma dit. Jag måste säga att det känns väldigt surt eftersom jag hade sett fram emot den här aktiviteten enda sen i höstas då den ställdes in. Att det här dessutom gör att jag varken har möjlighet att träffa min pojkvän eller mina vänner som kommer att vara med i helgen känns inte heller roligt men men.

Gårdagen var verkligen inte min dag. Eftersom både Reza och jag är morgontrötta började dagen med stress, vilket i och för sig var vårt eget fel. Dagen fortsatte dock med att färdtjänstbilen som skulle hämta mig var sen och samåkning och bilköer gjorde inte saker och ting bättre. När jag väl kom till skolan skulle jag träffa en person som skulle hjälpa mig med programmen som jag ska lära mig i ljudtekniken. Nu när det är mindre än två månader kvar tills alla uppgifter ska vara inlämnade ska jag alltså få lära mig att använda ett inspelningsprogram. Om jag kommer att använda det här programmet i framtiden vet jag inte och jag tycker mest att det här känns stressigt, jobbigt och framför allt orättvist med tanke på att de andra har fått hela året på sig att lära sig allt medan jag behöver ha lärt mig allt om högst en och en halv månad. Jag är så klart tacksam över att jag får hjälp med det här och att det äntligen blir av. Igår lyckades vi dock inte göra särskilt mycket eftersom min dator krånglade. Vi fick inte igång midikeyboarden och det tog tid att ens få någonting att låta överhuvudtaget. Tills nästa vecka ska jag i alla fall försöka lära mig hur man ändrar volym och gör lite andra saker i programmet. Som ni säkert förstår kände jag mig inte särskilt glad när jag gick för att äta lunch en stund senare. Direkt efter lunchen hade jag klassisk sång som gick katastrofalt dåligt. Ingenting fungerade fastän jag verkligen försökte göra mitt bästa. Varken jag eller min lärare var nöjd med mig och det märktes tydligt att läraren var besviken över att jag inte utvecklas i en snabbare takt. Ändå tycker jag verkligen att jag försöker för jag hade lärt mig låten som jag skulle kunna samt övat på att göra några olika övningar. Att ingenting fungerade igår när jag väl skulle visa upp att jag faktiskt hade övat kädes så klart oerhört frustrerande! Jag vet ärligt talat inte vad som hände och efter lektionen kände jag för att ge upp allt. Jag kände mig sämre än någonsin som precis hade misslyckats totalt och kände mig inte motiverad att fortsätta sjunga. Läraren sa att hon är säker på att jag skulle kunna utvecklas bara jag övar och bestämmer mig för det. Än så länge har jag inte släppt alla spärrar, vilket jag är fullt medveten om att jag måste göra. Men jag kan lova att det är mycket svårare än vad det låter, i alla fall för mig som uppenbarligen inte har någon talang överhuvudtaget. Sen måste jag säga att det känns meningslöst att öva när saker och ting ändå inte faller på plats och går framåt. Varför ska jag fortsätta att öva när jag ändå inte ser någon utveckling? Ja, den klassiska sången fick mig verkligen inte att må bättre och då resten av dagen också hade känts jobbig kände jag att jag var nära på att få någon form av nervsammanbrott. När jag kom hem kände jag mig oerhört nedstämd, vilket gjorde att jag varken kände för eller orkade göra någonting. Jag la mig i sängen för att vila en stund i hopp om att må bättre sen men jag konstaterade ganska snabbt att inte ens musik kunde få mig på bättre humör. Senare på kvällen åkte jag för att träffa min kära en stund innan han skulle åka hem. Trots att han snart skulle åka försökte jag att ha så roligt som möjligt och jag fick faktiskt uppleva några minuter av ren lycka innan Reza och jag skildes åt. Jag deltog på ett telefonmöte senare under kvällen och var enormt tacksam över att alla andra verkade vara glada och inte ha några som helst problem med att prata och framföra sina åsikter. Jag orkade inte lägga ner särskilt stor energi på att prata utan satt mest tyst och lyssnade och eftersom jag tyckte att de andra sa bra saker kände jag inte att jag hade något att tillföra i samtalet utan att jag mest bidrog till att det blev sämre stämning, vilket jag så klart hade dåligt samvete över. På nästa möte ska jag trycka till och försöka göra något bra! Direkt efter att ha avslutat mötet ringde Adam och var arg över att jag enligt honom var omöjlig att få tag på. Jag orkade inte ta någon diskussion utan lät honom vara arg en stund innan vi började ha ett helt okej samtal om kryssningar, svampar och lite annat. Efter att ha lagt på med Adam avslutade jag kvällen med att säga god natt till min kära. Även han störde sig på att jag inte gick att få tag på men han var som tur var inte lika arg, åtminstone visade han inte det, utan han verkade istället tycka att det var okej att gå vidare när jag bad om ursäkt. Vårt samtal gav mig visserligen lite ny energi men fick mig samtidigt att känna en enorm saknad. Vi la på en stund senare och jag låg och vände och vred på mig i sängen i flera timmar innan jag till slut lyckades slumra in i någon sorts sömn som var allt annat än trevlig på grund av mardrömmar som fick mig att vakna flera gånger och känna mig frustrerad och ledsen. Att jag sover dåligt är i och för sig inget nytt för mig utan förmodligen bara ett tecken på att våren är här och att stressen gör sig påmind. De sista månaderna innan studenten kommer nog att vara såhär. Ni kanske förstår att det inte alltid är lätt för mig att prestera då jag inte har de bästa förutsättningarna på grund av att jag inte lyckas få mer än en eller två timmars sömn vissa nätter. Att det är såhär är så klart ingen ursäkt till att bete sig konstigt eller dåligt och jag försöker verkligen göra så gott jag kan och anstränga mig för att hålla humöret uppe. Ingen mår ju bättre av att jag deppar och håller på och jag är övertygad om att många därute går igenom sådant här varenda år, i alla fall något liknande. Stress är bra till viss del och när jag inte har något att göra blir jag stressad över det. Om jag bara hade kunnat sova bättre hade ju det varit bra men man kan inte få allt här i världen. Min torsdag var som sagt en ganska dålig dag men nu är den över och det enda jag kan göra för att må bättre än att försöka gå vidare:)

Idag är det fredag och jag måste säga att jag tycker att det gick ganska bra för mig på syncentralen. Jag lagade en gryta som bland annat innehöll räkor och musslor samt gjorde äpplen med honung och kanel till efterrätt. Det mesta flöt på bra, jag kände mig säkrare på att stå vid spisen och tyckte inte att det var särskilt svårt att ta ut äpplena ur ugnen. Maten blev god och lagom stark medan efterrätten blev mindre lyckad på grund av att äpplena var lite hårda. Det tycker jag dock inte var mitt fel för jag lät dem stå i ugnen över en timme. Jag får helt enkelt använa mig av en annan sorts äpplen nästa gång:) Nu får jag inte laga mat på syncentralen förrän i sommar då jag kommer att få göra det varenda dag under en hel vecka, det ska bli både roligt och lärorikt. I sommar får jag förmodligen laga mat tillsammans med två eller tre andra personer och det kommer förhoppningsvis att bli roligare än att vara ensam. Så länge jag känner att jag lär mig något är jag dock väldigt nöjd:)

Sen jag kom hem har jag känt mig lite ledsen över att jag inte kan ta mig till Göteborg och har därför inte orkat göra särskilt mycket. Jag vet att alla har dåliga dagar och att livet känns svårt ibland är nog bara nyttigt och bra. Hur ska vi annars kunna uppskatta allt fint som vi får uppleva i livet? Även om jag accepterar att allt känns lite extra jobbigt just nu känner jag samtidigt att alla måste ha rätt till att få klaga och störa oss på sådana här dagar. Jag känner i alla fall att det är viktigt för mig att få klaga ibland fastän jag så klart tycker att det är ännu viktigare och roligare när jag kan dela med mig av sådant som är positivt och trevligt. Om jag mår bättre efter att ha fått skriva av mig vet jag inte men kanske lite. Tänk, man säger ju att det finns en mening med allt, att efter regn kommer solsken och så vidare. Jag vet inte om det handlar om veckor, månader eller i värsta fall till och med år innan det mesta kommer att kännas bra, jag kan bara hoppas att det händer snart. Mycket blir ju vad man gör det till och jag försöker att göra allt för att må så bra som möjligt. Redan imorgon ska jag åka och träna en stund med de som ska delta på helgens träningsläger i showdown. Med tanke på att jag inte har tränat särskilt mycket de senaste veckorna tror jag att det både är nyttigt och bra för mig att göra det. Nu var det ju dessutom ett bra tag sen jag träffade alla showdownspelare och därför saknar jag dem! Jag har en del skolarbete att ta tag i och jag ska försöka göra så mycket som möjligt innan påsk för att ha möjlighet att vila ut ordenligt, fira påsk med min familj och släkt, äta en massa god mat och kanske även lite godis, med gott samvete när det väl är påsklov. Det är en dryg vecka tills dess men den kommer jag att ta mig igenom vare sig jag vill det eller inte. Om nio dagar får jag äntligen träffa min kära och det ser jag så klart fram emot också! Hoppas att ni mår bra och att ni tar hand om både er själva och varandra under de här stressiga månaderna.
/Vispen


Det mesta rullar på

Hej!

Hur är det med er? Med mig är det bättre än vanligt. Jag hade i och för sig huvudvärk både i måndags och igår men jag har drömt relativt fina saker på nätterna och har inte haft allt för mycket skolarbete att göra. Det lär det dock bli ändring på de kommande veckorna med tanke på att jag kommer att ha inlämningar och prov i princip alla ämnen. I svenskan har vi både uppsatser och nationella prov, det sista provet i naturkunskap är om några veckor, projektrapporten ska lämnas in efter påsk, jag ska börja jobba med programmet som jag kommer att använda i ljudteknik imorgon och jag behöver dessutom lära mig en massa saker inför det sista provet i musikteori samt öva in nya låtar att sjunga i vokalensemble och klassisk sång. Men det här ska nog gå bra och igår var det bara elva veckor kvar till studenten. Jag är fullt medveten om att det kommer att bli elva svåra veckor men det är det värt. Jag ska gå ut gymnasiet med minst godkänt i alla ämnen, så är det bara!

Ett liv utanför skolan och allt pluggande fösöker jag så klart ha. Det är klart att det är viktigt att plugga men för att må bra tror jag att de allra flesta behöver göra sådant som vi tycker är roligt. I måndags kväll köpte jag en ny vårjacka, det tog tid att hitta en jacka som passade men nu är det gjort och det känns jätteskönt!

På grund av huvudvärk orkade jag inte göra särskilt mycket igårkväll utan jag hade en lugn kväll hemma. En sak tog jag dock äntligen tag i och det var att skicka in ett personligt brev och ett cv till en person som jobbar på Synskadades riksförbund. I höst startar de nämligen ett traineeprogram och eftersom jag tror att jag skulle kunna lära mig mycket av att gå det bestämde jag mig för att skriva en ansökan. Med tanke på att jag varken är van vid att skriva personliga brev eller att gå på arbetsintervjuer förväntar jag mig inte att jag får en plats i traineeprogrammet men det finns ju alltid en liten chans. Chansen att jag kommer med är åtminstone större än om jag inte hade sökt alls och om jag nu verkar tillräckligt intressant för att få komma på intervju får jag försöka se det som en övning. Jag lär ju söka en massa jobb i framtiden och jag måste ju börja någonstans:) Alla behöver ju misslyckas för att nå framgång och jag är säker på att jag kommer kunna göra bättre ifrån mig ju fler intervjuer jag får chansen att gå på. Att skriva ett personligt brev tog lång tid men även det är ju en vanesak och jag hoppas verkligen att jag kommer att bli bättre på det i framtiden. Både min kära mor och min pojkvän var som tur var snälla mot mig och sa att de tyckte att min ansökan såg bra ut. Om de sa så för att de visste hur lång tid jag hade lagt ner på skrivandet och helt enkelt inte hade hjärta att komma med någon kritik eller om de sa så för att de verkligen tyckte att jag hade skrivit bra vet jag inte. Men det spelar ingen roll, ansökan är inskickad och nu kan jag inte göra annat än att hoppas på det bästa. Vad de som läser igenom mitt brev tycker lär jag få veta så småningom och om de inte hör av sig alls får jag ta fram det där brevet någon dag och fundera över vad jag kan ha gjort för fel. Men nu tänker jag vänta några dagar innan jag skriver mitt nästa brev för att förhoppningsvis få tillbaka motivationen och orken att försöka skriva något bra om mig själv. Jag tänker inte ge upp förrän jag har hittat något att göra i höst! Ibland tänker jag på hur roligt det skulle vara att ha ett arbete där jag skulle kunna hjälpa andra människor. Nu studerar jag, jag gör det bara för min egen skull och det är klart att jag oftast gör mitt bästa. Men det är inte alltid lätt att hitta motivationen när jag vet att det jag gör i skolan bara gynnar mig och att det inte hjälper någon annan. När det gäller musik är det i och för sig en viss skillnad för ibland får jag höra att jag lyckas inspirera och beröra andra med min sång, vilket alltid är lika roligt eftersom jag då känner att jag på det sättet har väckt en eller flera känslor hos andra. Det är ju alltid något i alla fall. När allt känns som svårast brukar jag försöka tänka på varför jag lägger ner så pass mycket tid på studierna och att jag faktiskt behöver göra bra ifrån mig för att ha en chans att ha ett jobb som jag trivs med i framtiden. Allt hårt arbete kanske lönar sig i slutändan, det kan man ju i alla fall hoppas. Samhället behöver ju människor som kan hjälpa andra fysiskt och psykiskt och jag hoppas att jag kommer att ha möjlighet att göra det. För att få ett av de yrken som jag drömmer om krävs det ett antal års utbildning efter gymnasiet. Vi får se om jag orkar kämpa mig igenom några år på högskola eller universitet i framtiden. Det kommer förhoppningsvis gå bra när jag väl har praktiserat eller jobbat ett eller två år. Då kanske jag till och med kommer att längta efter att plugga, det hade varit underbart!

Nu måste jag gå till taxin som kommer och hämtar mig när som helst. Ta hand om er själva och varandra!

/Vispen


Äntligen en dag med mindre plugg

Hej!

Nu har det äntligen hunnit bli torsdag och som jag har längtat efter den här dagen, inte för att det händer något särskilt idag utan för att jag inte behöver plugga hela kvällen. Jag vet inte hur många timmar jag har lagt ner på att plugga den senaste veckan och jag vill helst slippa tänka på det. Det som jag har lagt ner mest tid på är utan tvekan min projektrapport. Med tanke på att projektarbete är en hundrapoängskurs är det förmodligen tänkt att alla elever ska lägga ner ett antal timmar på att skriva sina rapporter. Jag som är väldigt seg i mitt skrivande fick nog lägga ner mycket längre tid än många andra. Det kändes hur som helst jätteskönt igårkväll när jag var färdig med mitt första utkast. Tills nästa vecka ska jag läsa igenom rapporter som två personer i min klass har skrivit och det känns bra eftersom det förhoppningsvis kommer att göra så att både jag och dem kommer framåt i arbetet. Jag lär få skriva om en stor del av min rapport efter opponeringstillfället och det känns långtifrån roligt. Men när jag ändå har kommit såhär långt tänker jag inte ge upp och med tanke på att den här kursen slutar i april är det bara att kämpa på och gilla läget. En massa måsten kommer jag ju alltid att ha och det är bara att inse att vissa är mindre roliga.

 

Den här veckan har verkligen gått långsamt och jag har inte hunnit göra mycket annat än att plugga. De himla proven och inlämningsuppgifterna har till och med funnits med i mina drömmar. Igår var det prov på naturkunskapen och den här gången fungerade Internet, vilket gjorde att jag kunde ladda ner provet som läraren skickade till mig. Ytterligare en positiv sak var att jag kunde läsa nästan alla frågor och det var bara några saker som vi gick igenom muntligt i slutet av lektionen. Jag skrev någonting under nästan varenda fråga och nu är det bara att hoppas på det bästa. Naturkunskap är inte mitt favoritämne men jag tycker att läraren är bra eftersom han verkligen kan trycka till när det behövs:) Idag är det som sagt torsdag, solen skiner och samtidigt som jag skriver det här lyssnar jag på någon som spelar piano i ett rum i närheten, det är fint. Jag älskar att man i princip alltid hör någon form av musik på den här skolan. Senare idag träffar jag min kära pojkvän, vilket får mig att tro att det här kan bli en bra torsdag. Reza är dock lite sjuk och det lär inte hända särskilt mycket ikväll. Men huvudsaken är att vi har möjlighet att ses. Imorgon åker jag till syncentralen för att träna på att laga mat och efter det väntar en helg då jag bland annat ska fira Maria som fyllde år häromdagen samt fika med några kompisar:) Vad ska ni hitta på? Hoppas hur som helst att ni får en fin helg!
/Vispen


Jag lever fortfarande

Hej!

Ja, rubriken stämmer, jag lever fortfarande och det känns faktiskt ganska bra. Jag har i och för sig en del plugg att ta tag i och jag ska lägga ner en del tid på det idag och i helgen. Nu sitter jag på ett hotellrum och väntar på att Reza ska sluta jobbet och komma och vara med mig. Vi hade förresten en väldigt trevlig kväll igår då vi bestämde oss för att äta lite extra god mat. Igår var det nämligen ett halvår sen som Reza och jag hade vår första fina kväll och natt tillsammans. Den sjunde och åttonde september år 2011 är datum som jag alltid kommer att minnas! Tänk att jag redan då tyckte att det kändes hur bra som helst att vara med Reza. Han gjorde mig glad och fick mig verkligen att må bra. Sen den dagen har jag alltid sett fram emot att träffa min kära. Efter vår fina natt på Åland i slutet av september insåg jag att jag var kär. Jag väntade över en månad innan jag bestämde mig för att tala om vad jag kände. Trots att mina känslor inte var besvarade kände jag att jag mådde bättre efter att ha pratat med Reza. Månaderna som följde kändes långtifrån lätta. Även om jag kände att jag mådde bra av att träffa min kära kände jag samtidigt att det kändes väldigt jobbigt att vara kär och veta att mitt enda alternativ om jag ville ha en chans att bli Rezas flickvän var att fortsätta att träffa honom så att vi skulle få chansen att lära känna varandra bättre. Alternativet att lägga ner och sluta träffas fanns alltid där men det kändes varken aktuellt för mig eller Reza. Att vi skulle bli tillsammans var inget jag räknade med men det känns oerhört skönt och bra att det till slut blev som jag så länge hade velat och hoppats:) Det här känns rätt och jag hoppas att allt kommer att kännas minst lika bra även i framtiden.

Annars rullar det mesta på som vanligt. I skolan känns det att våren förhoppningsvis är här. Jag tycker i alla fall att det känns som att nästan alla har varit extra glada den här veckan. Det kan i och för sig även bero på att vi hade sportlov förra veckan och att få några dagars ledighet brukar ju alltid vara lika välkommet. På svenskan har vi börjat jobba med konstnärliga uttryck och jag tror att jag ska skriva om musik. Igår såg vi filmen Moulin rouge och även om jag hade svårt att förstå vad som hände ibland tror jag åtminstone att jag förstod det viktigaste. Musikteorin känns minst lika svår som vanligt men nu är det bara att kämpa på så att jag får VG på nästa prov. Läraren är hård mot mig men vi är tvungna att öka taken eftersom jag får kortare lektioner än de andra. Det är verkligen tur att jag fick MVG på det senaste provet och därmed fick bevis på att hårt arbete lönar sig. I naturkunskapen jobbar vi med energi och jag ska se till att jag klarar provet. Vokalensemblen känns okej även om jag saknar läraren vi hade förra terminen. Nästa vecka har vi i alla fall lunchkonsert och det ska bli roligt att äntligen få visa upp något. Hmm, vad händer mer? Jo, jag har haft klassisk sång och det kändes jätteroligt att sjunga igen! Nu dröjer det tyvärr två veckor tills nästa sånglektion och det är synd men jag ska öva mycket hemma så att mina stämband vänjer sig vid starka toner. Det är verkligen svårt och kräver en hel del energi och tid. Imorgon är det fredag och då ska jag åka till syncentralen för att träna på att laga mat. Med tanke på att jag inte har någon lust att äta skräpmat när jag flyttar hemifrån känns det verkligen som att det är på tiden att jag lär mig det. I början kommer jag så klart att få göra enklare rätter men det är ju alltid något och förhoppningsvis en bra början. Sen blir det så småningom lördag och då är det äntligen final i Melodifestivalen! Vem eller vilka hejar ni på? Jag tycker att det vore roligt ifall Danny eller Loreen vinner. Nu ska jag plugga en stund innan jag träffar min kära. Hoppas att alla får en underbar helg!
/Vispen

Har börjat min sista termin på Kulturama

Hej!

Ja, precis som rubriken säger har jag äntligen börjat min sista termin på Kulturama. Om mindre än fem månader tar jag studenten och det ser jag verkligen fram emot. Jag är väldigt skoltrött men jag ska se till att ta mig igenom de här månaderna på något sätt. Många säger ju att vårterminen går fortare än höstterminen och jag kan bara hoppas att jag kommer att känna så i år:) Den här veckan har som tur är varit ganska lugn. Jag mådde dåligt förra helgen och huvudvärken och yrseln satt kvar även i början av den här veckan. Därför låg jag mest och vilade och sov en massa i måndags och tisdags. På kvällarna har jag pratat en del med min kära och det känns skönt att Reza, precis som jag, känner saknad och tomhet sen jag lämnade Göteborg. Skolan började i onsdags och svenska var den första lektionen som stod på schemat. Läraren lät oss prata om vad vi hade gjort under lovet och skriva upp några ord som beskrev hur vi hade haft det. Några återkommande ord var mat, gemenskap, vänner och sex, folk verkar alltså ha njutit på många sätt och vis:) Även naturkunskapslektionen blev lugn eftersom jag varken behövde skriva omprov eller göra någon kompletterande uppgift. Igår hade jag klassisk sång som kändes sådär eftersom min röst fortfarande inte är helt återställd sen förkylningen. Det kändes i alla fall bra att träffa läraren igen och från och med nästa vecka ska jag få börja sjunga mer på engelska:) Igårkväll tränade jag showdown för första gången på länge och det kändes bra trots att jag mest förlorade. Idag vaknade jag med en ovanligt bra känsla i kroppen, vilket säkert kan ha berott på att det är fredag. Den härliga känslan avtog dock lite när jag kom till skolan och såg att ljudtekniken var inställd. Men det var bara att se glad ut, boka om färdtjänsten och åka hem igen. Sen jag kom hem har jag pratat i telefon med min kära vän Caroline och packat en väska med kläder och lite annat. I helgen åker jag nämligen på en kampanjuppstartshelg med Unga synskadade. Vi kommer att bo på Almåsa, ett ställe där jag alltid brukar trivas väldigt bra. Maten brukar dessutom alltid vara hur god som helst. Det bästa av allt är så klart att jag kommer att träffa både gamla och nya vänner och att jag förhoppningsvis lär känna lite nytt folk, sådant är alltid lika trevligt:) Hoppas att ni får en trevlig helg!
/Vispen

Lucia

Hej!

Tänk vad tiden går fort. Det har redan hunnit bli Lucia och jag måste säga att jag känner mig ganska nöjd med den här dagen. Vissa saker kunde i och för sig ha varit bättre. Igår fick jag en mindre chock när jag vaknade och märkte att jag hade blivit väldigt förkyld, jag hade jätteont i halsen och kunde knappt prata. Idag känns det något bättre. Med tanke på att förkylningen har brutit ut och satt igång på allvar hoppas jag att den försvinner så snart som möjligt. Att inte kunna sjunga julsånger dagarna före jul känns jättetråkigt och sen känns det så klart jobbigt att jag varken kan eller orkar prata särskilt mycket. På musikteorin igår hade jag så pass ont i halsen att jag knappt lyckades få fram ett ord. Vi löste det som tur var så att jag fick nicka eller skaka på huvudet på frågor där det inte krävdes ett tydligt svar. I matsalen där ljudnivån alltid är hög var det omöjligt för mig att göra mig hörd. I vanliga fall brukar det sällan vara någon som pratar med mig på lunchen men igår satte sig en jättetrevlig och social tjej mittemot mig. Gissa om jag blev frustrerad över att inte kunna prata med henne. Det här med att ha jätteont i halsen och samtidigt vara hes är något nytt för mig, usch vad jobbigt det är. Menmen, så kan det vara ibland och nu ska jag försöka vara positiv isället för att klaga:) Efter att ha varit tyst i stort sett hela gårdagen fick jag tillbaka lite av min röst igårkväll. Jag blev glad när jag stod i duschen imorse och märkte att jag åtminstone lyckades få fram svaga toner. På vägen till skolan hörde jag en kör sjunga Luciasånger på radion, vilket fick mig att bli på ganska bra humör trots att det var tidigt på morgonen. I skolan hade vi, precis som alltid när det är Lucia, elevhälsovårdsdag som började med att alla gymnasieelever skulle titta på artistmusikertreornas Luciatåg. Förutom att jag hann se när treorna repeterade några sånger hann vokalensemblen sjunga igenom "Himlen i min famn", låten som vi skulle sjunga. Jag är fullt medveten om att man inte ska sjunga när man har ont i halsen men eftersom det ju bara är Lucia en gång per år och jag kanske aldrig mer får chansen att sjunga i ett Luciatåg bestämde jag mig för att vara med. Eftersom tre tjejer sjöng solo på verserna behövde jag bara sjunga i refrängerna och det kändes faktiskt bra:) Min röst höll hela låten, solisterna var jätteduktiga och jag tycker att vi lyckades leverera! Eleverna som var med i själva Luciatåget var väldigt duktiga, åtminstone duktigare än treorna som gick ut förra året. Jag önskade verkligen att jag hade kunnat gå om körsång för att få vara med i Luciatåget igen. Årets treor sjöng några sånger som lät hur fint som helst med alla stämmor och sen hade de en eller flera solister på nästan varenda sång! Dimitri spelade piano och han var minst lika duktig som vanligt. Jag blev verkligen glad av att höra alla fina Lucia och julsånger och kände att jag fick riktiga julkänslor för första gången i år! Det är alla fina sånger som jag får höra under Lucia och juletid, julmaten, julklapparna, den goda stämningen och allt firande med släkt och familj som gör att jag känner att det är värt att stressa och fixa allt som behöver göras i december. När jag får uppleva allt fint som december månad ger mig varenda år känner jag definitivt att det är belöningen för att jag har kämpat hårt hela året.

Efter att ha sett Luciatåget gick Jonas och jag ner till kaféet och tog det lugnt en stund innan vi gick upp till fyran för att fika med resten av klassen. Vi drack julmust och åt lussebullar och pepparkakor. Jag njöt av att känna den härliga stämningen som verkligen kändes i hela rummet när vi fikade, människor småpratade med varandra och vi lyssnade på fin julmusik. Efter den trevliga fikastunden åt vi risgrynsgröt till lunch. Fastän jag egentligen inte tycker särskilt mycket om just risgrynsgröt äter jag det varje år för traditionens skull:) Under eftermiddagen har vi tittat på film och fått testa stomp. Vi fick lära oss några rytmer som skulle framföras genom att stampa i takt och samtidigt använda kvastar som skulle slås i marken på olika sätt. Jag tycker att det var väldigt svårt men det var roligt att få testa något nytt:) Eftersom jag aldrig riktigt förstod hur jag skulle göra och jag tyckte att det var svårt att gå runt i rummet utan att gå på någon valde jag att mest titta på när de andra dansade. Dagen avslutades med att alla delades in i grupper som framförde ett kort dansnummer vid tvärbanan:) Jag känner mig som sagt nöjd med dagen och ville passa på att posta ett kort blogginlägg för skojs skull, för att det är Lucia och för att jag faktiskt inte har några läxor tills imorgon. Hoppas att ni har haft en fin dag!
/Vispen

En månad kvar

Hej!

Idag är det exakt en månad tills jag fyller tjugo år och därmed inte är tonåring längre. Trots att jag är inne i en ganska seg och jobbig period i livet ska jag åtminstone försöka hinna göra några roliga saker den här månaden. Jag vet att ålder bara är en siffra och många har sagt att jag nog inte kommer känna mig äldre bara för att jag råkar fylla tjugo snart. Men när jag väl är tjugo år känns det som att jag blir vuxen på riktigt. Den största förändringen kanske är att jag kommer kunna handla på systembolaget. Där lär jag i och för sig inte gå in på väldigt länge men ändå. En annan förändring är att jag inte räknas som ungdom enligt SL längre och därmed inte kommer få några rabatter när jag köper resor där. När man köper resor hos SJ tror jag däremot att man räknas som ungdom tills man är tjugofem år och hos dem får jag alltså äran att vara ungdom några år till, vilket jag uppskattar:) Vissa år firar man mer än andra och jag anser att det är ganska stort att fylla tjugo. Efter det dröjer det ju hela tio år innan jag blir trettio och kan fira ordentligt igen. I år lär det dock inte bli något firande eftersom jag hellre vill ha fest i vår när jag tar studenten. Därför lär jag knappt märka när jag fyller tjugo utan det kommer nog bli en vanlig tråkig torsdag. Eftersom jag inte tycker om att bli äldre måste jag erkänna att jag inte alls ser fram emot min födelsedag. Men det är ju ingen idé att gå runt och vara ledsen över det. Alla blir ju äldre och det gäller att leva varje dag som om det vore den sista. Nu är det ju trots allt en månad kvar tills jag fyller år, jag ska som sagt försöka ha så roligt som möjligt tills dess och även efter det:)

De senaste dagarna har varit ganska tråkiga. Jag har valt att ta det lugnt med träningen på grund av att jag fortfarande har ont i armen. I helgen är det tävling i Litauen och därför vill jag inte riskera att få ondare, vilket ju skulle kunna hända ifall jag tränade. Samtidigt känns det dåligt att inte träna eftersom jag blir oerhört mycket sämre när jag inte gör det. En vecka utan träning märks jättetydligt och jag är inte lika talangfull som vissa andra som klarar av att vinna tävlingar fastän de bara tränar några gånger per år. Men vem har sagt att livet ska vara rättvist? Jag kan inte påstå att mitt liv går särskilt bra varken i skolan eller på fritiden. Sådant där går ju i perioder och det vänder förhoppningsvis snart. Ljudteknikerläraren blev kontaktad av personen som han egentligen skulle ha kontaktat och nu håller jag tummarna för att allt ska lösa sig så snart som möjligt och att jag inte ska behöva arbeta en massa på fritiden för att hinna ikapp resten av klassen. Svenskläraren delade ut våra uppsatser igår och jag måste ändå säga att jag känner mig ganska nöjd med tanke på att jag inte hann bli helt färdig med min text. Vi kommer som tur är få möjlighet att bearbeta våra texter och det är jag nästan helt säker på att jag kommer välja att göra. Projektarbetet går dåligt men jag har åtminstone börjat testa mindfulness samt mental träning. Musikteorin känns lika seg som vanligt och jag är oerhört trött på alla ackord och noter som man behöver lära sig för att klara kursen. I naturkunskapen har vi snart vårt allra första prov och jag pluggar så ofta jag orkar. Till och med vokalensemblen känns tråkigare än vanligt. Jag vet ärligt talat inte vad som har fått mig att tappa motivationen och lusten att vilja plugga och träna. Förut gjorde jag alltid mitt bästa för att nå så höga resultat som möjligt. På sista tiden har det däremot känts som att det mesta spelar mindre roll. Sen kan jag inte direkt säga att all kärlek som jag känner för en viss person gör saker och ting lättare. Kärlek som verkligen kan vara det finaste som finns kan också vara riktigt jobbig och komplicerad. Jag är hur som helst säker på vad jag vill och det ska jag kämpa för även om det kanske tar flera år.

Jag funderar på ifall det har hänt något roligt sen jag skrev senast och nu kom jag precis på något. I söndags åt jag en god frukost, sushi som blev över från i lördags, innan Lovisa och jag åkte hem till Nina. Under eftermiddagen kom min kära mormor Lia förbi några timmar. Vi fikade och firade Lovisa. Lovisa fick bland annat en ny dator i födelsedagspresent så nu lär hon nörda sig en del framför den:) Av mig ska hon få pengar till ett klippkort på ett gym som ligger i närheten av där vi bor:) Lia ville spela kort med mig i söndags och vi spelade maomao som vanligt. Det har verkligen blivit tradition att spela det med henne varje gång vi ses:) Vi åt middag tillsammans och sen tittade jag en stund på Allt för Sverige innan Lia skulle åka hem. Kvällen avslutades med att jag pratade några timmar med Reza. Det är konstigt att tiden alltid går så fort när jag pratar med honom. I söndags fick jag förresten reda på att Dimitri gick vidare i True talent! Jag håller tummarna och hoppas att det går bra för honom i finalen som är nu på söndag! När jag ändå skriver om musik kan jag ju passa på att skriva att jag tyckte om fredagens avsnitt av Idol eftersom jag verkligen märker att alla idoler har utvecklats sen jag hörde de för första gången! I fredags tycker jag att Amanda P, Moa och Robin var bäst. Att Moa har skrivit en helt fantastisk låt är ju ingen nyhet och jag älskar Robins röst! Oj vad tiden går, nu måste jag plugga en stund innan jag går och lägger mig. Ta hand om er och ha en fortsatt trevlig vecka!
/Vispen

Några trevliga dagar

Hej!

Hoppas att allt är bra med er, här kommer en liten sammanfattning av vad jag har haft för mig de senaste dagarna:) I måndags var det skola som vanligt och jag var segare än någonsin på musikteorin. Jag tycker ärligt talat synd om läraren som i princip alltid behöver förklara det som jag ska lära mig minst tio gånger innan jag förstår. En nackdel med att inte ha musikteori med resten av klassen är definitivt att jag känner mig oerhört mycket segare än vad jag gjorde i ettan då jag oftast hann förstå saker medan läraren förhörde de andra. När det väl var min tur visste jag exakt hur jag skulle tänka och svarade oftast rätt på lärarens frågor. Eftersom jag är ensam med läraren i år ställer han mycket högre krav på mig och jag blir yr i huvudet av alla svåra ackord som jag håller på att lära mig. Vi får se om jag ens får godkänt i kursen. Måndagen fortsatte med svenska då läraren gav oss tid att förbereda vår argumenterande text som skulle lämnas in igår. Jag hann knappt skriva någonting eftersom det tog lång tid för mig att komma igång. Att skriva långa texter har aldrig varit min grej och att skriva på beställning är enligt mig bland det svåraste som finns! Jag förstår så klart att det är bra att vara bra på svenska och att det är viktigt att kunna uttrycka sig och prata så att andra förstår. Men jag kan ju lugnt säga att det inte är lätt alla gånger. Aja, man kan ju inte vara bra på allt.

Efter skolan gjorde jag något riktigt trevligt tillsammans med min kära klass och vår kontaktlärare Maria. Eftersom det fanns pengar över som klassen kunde göra något roligt för var det några lärare som bestämde att vi skulle få besöka Svartklubben. Förutom att vi fick äta i mörker fick vi dessutom underhållning av Ulf, Ulrika och Sara som sjöng och spelade några låtar. Låttexterna handlade om att vara synskadad och jag tyckte att de flesta av låtarna var roliga och hade bra texter:) Ulf sjöng minst lika bra som vanligt och jag blev glad av att få höra honom sjunga, det var ett tag sen sist! Att äta i mörker var inget nytt för mig eftersom jag ju inte ens ser någon skillnad på ljus och mörker hur mörkt eller ljust det än är. De flesta i klassen verkade i alla fall tycka att det blev en lyckad kväll och jag måste faktiskt säga att jag tycker att många klarade sig väldigt bra för att aldrig ha testat att göra saker utan att använda synen tidigare.

I tisdags gjorde jag inget särskilt. Först var det skola men eftersom vokalensembleläraren hade mycket att göra fick vi öva på låtarna själva. Eftersom jag känner mig säker på allt som vi har gått igenom hittills var det inga problem för mig att hänga med när vi sjöng igenom dem. Eftersom vi inte började med något nytt i tisdags och vi själva bestämde när vi skulle sluta hann jag plugga och vara en stund med Néa innan jag åkte till träningen. Tisdagsträningen kändes ovanligt seg och jag kände aldrig att jag kom igång trots att jag verkligen försökte. Nivån på mitt spel var katastrofal, i alla fall stundtals och jag kan upplysa er om att jag faktiskt inte alls ser fram emot att tävla nästa helg. De andra spelarna kommer att krossa mig om jag inte lyckas hitta ett sätt som kan få mig att känna mig motiverad att kämpa. På något sätt känns det lite som att jag har tappat motivationen och jag som alltid har varit en tävlingsmänniska har ingen aning om vad som håller på att hända med mig. Om jag vinner eller förlorar har känts mindre viktigt de senaste veckorna, vilket oroar mig. Förutom att det känns som att jag har tappat motivationen att kämpa och vilja vinna känner jag inte att jag får mitt spel att stämma. Vi får helt enkelt hålla tummarna och hoppas att jag har roligt i helgen när jag ska träna inför European top twelve:) Då kanske det åtminstone finns en liten chans att jag börjar känna samma motivaion och glädje av showdown som jag kände för några månader sen.

Igår var det en riktigt bra dag, definitivt en av de finaste dagarna på ett ganska bra tag:) På svenskan skrev jag färdigt min argumenterande text och jag tror inte att någon av er kan föreställa er hur skönt det kändes när jag
hade lämnat in den till läraren! Nu hoppas jag verkligen att jag aldrig någonsin behöver läsa Therese Raquin igen! Om min text blir godkänd återstår att se men med tanke på att man kommer få chans att bearbeta den i efterhand känner jag mig ganska lugn. Efter svenskan var det naturkunskap då jag läste om skog och olika träd samt jobbade med instuderingsfrågor till ett stort prov som vi har efter höstlovet. Jag hade dock svårt att koncentrera mig på grund av att många av tjejerna skrek jättehögt eftersom de var tvungna att använda spindlar när de labbade. Hur kommer det sig att många tjejer är rädda för just spindlar? Giftspindlar är ju en sak medan små spindlar som inte är giftiga inte kan skada oss människor på något sätt. Jag har ingenting emot små spindlar så länge jag är medveten om var dem är. När jag var yngre klappade jag en spindel som var större än min hand som jag fastnade för direkt. Sen har jag ju alltid tyckt om ormar, sköldpaddor och sniglar. Pälsdjur har jag däremot aldrig varit särskilt förtjust i. Många har frågat mig varför jag inte skaffar ledarhund. Även om jag känner att en ledarhund förmodligen skulle kunna vara till stor hjälp skulle jag inte vilja lägga ner den tid som krävs för att ta hand om en hund. Det vore trevligt ifall man kunde få något annat djur att jobba på samma sätt som ledarhundar:)

Efter att skoldagen var slut igår stannade jag kvar i skolan och pluggade en stund innan jag åkte till ett hotell som ligger nära centralen. Där träffade jag Alireza som jag verkligen hade hunnit sakna trots att vi sågs förra helgen. Det är konstigt att en enda människa kan göra en så himla glad och lycklig. Glädje och förälskelse är som tur är härliga känslor som jag inte har något emot att känna:) Jag har alltid tyckt om att vara med Alireza och gårdagen var inget undantag:) Vi hade en riktigt fin och romantisk kväll! Först tog vi det lugnt på hotellrummet en stund innan vi åkte in till Söder för att äta middag. Efter en ganska lång diskussion bestämde vi oss för att äta på pizza hut. Även om det inte direkt är världens mest romantiska ställe att äta på var det bra på sitt sätt. Jag åt en pizza med mozarellaost, tomatsås, fetaost, räkor, ananas och majs och Alireza åt pasta med spenat och svampsås:) Kvinnan som tog emot vår beställning och serverade vår mat var trevlig, vilket vi så klart uppskattade. När vi hade ätit färdigt åkte vi tillbaka till hotellet. Väl framme handlade vi dricka, fruktsallad och vertes original av Erik, mannen som jobbade igårkväll. Efter det gick vi upp på rummet där vi bland annat hann sms-a med lite folk, prata i telefon med Oja, dricka te som jag tycker var gott men som tyvärr hade någon skum bismak, störa oss på varandra, diskutera både fina och mindre fina saker, bada en stund och så klart trycka till innan vi somnade.

 

Imorse hade jag ställt klockan på sju för att vi verkligen skulle hinna vakna till innan vi skulle gå upp. Det är tur att Alireza och jag är ungefär lika sega på morgonen för det finns ju människor som gärna går upp så fort väckarklockan ringer medan det också finns de som väljer att ligga kvar i sängen och snooza så länge som möjligt innan de känner sig tillräckligt pigga för att orka ta sig ur sängen. Jag tillhör den senare gruppen och har, enda sen jag var liten, varit morgontrött och tyckt om att sova till sent på mornarna. Därför har jag svårt att förstå att det faktiskt finns människor som sprudlar av energi och hoppar ur sängen så fort klockan ringer. Imorse hann vi gå upp i tid och jag hann faktiskt äta en ordentlig frukost innan jag åkte till skolan. Sara väntade på mig när jag kom dit, vilket var trevligt:) Idag hann vi dock nästan inte gå igenom någonting eftersom vi inte fick något ljud i midikeyboarden som vi kopplade in i min dator. Trots att vi försökte installera ett externt ljudkort samt läsa manualen och ändra olika inställningar fick vi det inte att fungera. Vi hann som tur var åtminstone gå igenom några tecken som jag inte förstår i musikteorin. Det här med punktnoter är inte särskilt lätt att lära sig och eftersom jag är den enda på hela skolan som lär mig det för tillfället finns det ingen som jag kan få hjälp av när jag fastnar. Efter att ha stört mig på att saker och ting tar oerhört lång tid att fixa på grund av alla möjliga saker som jag inte orkar gå in på, åt jag lunch och hade klassisk sång. Det kändes tyvärr inte bra att sjunga idag heller och jag blir alltid lika arg och besviken på mig själv när jag misslyckas. Jag ska i alla fall inte ge upp för det skulle ju inte hjälpa någon. När jag faktiskt får lektioner en gång i veckan ska jag verkligen ta vara på tiden och försöka utvecklas så mycket som möjligt.

 

Under eftermiddagen har jag tränat oerientering och jag måste faktiskt säga att jag tycker att det gick ganska bra för mig, i alla fall med tanke på hur trött jag kände mig. Nu känner jag mig relativt säker på vägen mellan blindhuset och tunnelbanan. Idag hann vi till och med åka tunnelbana och kolla in två tunnelbaneperronger. I framtiden hoppas jag att jag ska kunna gå på och av tunnelbanan utan att känna mig osäker och att jag ska kunna gå på olika perronger utan att vara rädd för att ramla ner på spåret. Efter orienteringsträningen åkte jag till USS kansli för att vara med på ett styrelsemöte. Mötet gick snabbt idag och jag tycker att vi var riktigt duktiga och effektiva:) Nu ska jag gå och lägga mig så att jag orkar upp imorgon. Ta hand om er och ha en trevlig helg!
/Vispen


Början av vecka fyrtioett

Hej!

Förlåt för den extremt dåliga uppdateringen här på bloggen. Jag förstår ärligt talat inte att de flesta som bloggar uppdaterar sin blogg dagligen eller till och med flera gånger om dagen. Hur gör ni för att hinna? De senaste fyra dagarna har gått ganska fort. I söndags kväll kände jag mig jättetrött efter tävlingen och hemresan och därför somnade jag nästan direkt när jag kom hem. Min måndag var ganska seg. Det enda som hände var att vi fick börja skriva en argumenterande text på svenskan eftersom vi äntligen har läst ut boken Therese Raquin. Jag kom ingenstans med min uppsats och är väldigt glad över att vi bara behövde lämna in ett utkast som vi kommer att fortsätta jobba med nästa vecka:) När jag kom hem såg jag förra veckans avsnitt av Idol. Jag är säker på att jag inte är den enda som blev förvånad över att det blev Roshanak som fick lämna Idol. Även om hon inte gjorde sitt bästa framträdande i fredags tycker jag att hon hade förtjänat att åtminstone stanna kvar några veckor till. Med tanke på hur duktig Roshanak är är jag dock säker på att hon kommer att jobba med musik i framtiden. I måndags kväll pratade jag äntligen med Alireza och oj vad glad jag blev av att höra hans röst igen, jag hade verkligen saknat honom när han var i Turkiet!

I tisdags började jag dagen med att försova mig. Det var inte roligt någonstans men jag hann som tur var åka med Nina till syncentralen för att träffa en kurator där som även hon heter Nina. Eftersom jag inte hade pratat med någon kurator på väldigt länge tycker jag att det kändes oerhört skönt att äntligen få göra det. Att veta att det finns någon som har tystnadsplikt som orkar lyssna på en tycker jag känns riktigt bra. Med tanke på att en kurator har som jobb att lyssna på människor och försöka hjälpa dem med deras problem känner jag att jag nästan kan prata om vad som helst utan att få dåligt samvete. Jag beundrar verkligen alla kuratorer och psykologer som har lärt sig att skilja på jobb och fritid och som kan skjuta undan allt jobbigt och tråkigt som de får höra hela dagarna. Nu säger jag inte att alla går hos en kurator för att prata om sådant som man upplever är svårt men jag tror att det är väldigt vanligt. Eftersom jag träffade kuratorn för första gången i tisdags pratade vi mest om ytliga saker, jag berättade om mig själv och pratade lite om skolan, träningen, familjen och studenten. Vi bokade in några fler tider och jag ser fram emot att träffa kuratorn igen. Ett bra samtal kan verkligen göra en hel dag bättre vare sig man pratar om roliga eller jobbiga saker:)

Tisdagen fortsatte lika bra som den hade börjat. När jag åkte taxi träffade jag en jättetrevlig tjej som älskade musik och sång. Vi hann prata en stund och till och med byta nummer, jag tycker verkligen om att lära känna nya människor:) I skolan hade jag vokalensemble då jag fick sjunga tillsammans med alla duktiga sångare och sångerskor:) Att sjunga tillsammans med andra är bland det bästa jag vet! Eftersom det tyvärr inte var någon träning i tisdags åkte jag till ungdomsgården. Där träffade jag en massa trevliga människor, bland annat mina fina vänner Rakel, Mickis, Ronja, Hannah, Kim, Christoffer och Daniel. Temat i tisdags var böcker och vi gav varandra boktips. Senare under kvällen kom Elin och hennes kompis Viktoria fröbi gården. Eftersom jag inte hade träffat Elin på väldigt länge var det jätteroligt att äntligen få träffa henne igen. En gladare och trevligare människa får man verkligen leta efter. Vi hann prata en stund och eftersom det var många som ville sjunga med Elin spelade hon gitarr och sjöng med oss en stund:) Sen fikade vi och sjöng för Niklas som fyllde sexton år igår:) Niklas var hur snäll som helst för han hade tagit med sig blåbärsmuffins till alla:)

Igår var det onsdag och jag tog det ganska lugnt på grund av att jag vaknade med huvudvärk. Vi hade som tur var elevhälsovårdsdag och eftersom det var tänkt att treorna skulle jobba med sina projektarbeten behövde jag inte åka till skolan. Jag laddade ner några talböcker som jag ska läsa för att lära mig mer om stresshantering och låg och vilade och läste i stort sett hela dagen.

Idag har det däremot hänt mer än igår. Jag har varit i skolan där jag har ätit lunch och haft klassisk sång. Idag kände jag inte alls att det gick bra att sjunga, vilket störde mig. Läraren gav mig en ny låt i läxa som har en svår melodi men som jag ska försöka öva in tills nästa vecka. När lektionen var slut bokade jag min första tågbiljett någonsin. Tidigare har jag alltid fått hjälp med det och jag kan tyvärr inte säga att jag gjorde det helt själv idag heller men nästan:) Eftersom jag har gått och varit orolig för att jag inte skulle lyckas boka någon biljett kände jag mig oerhört lättad när det väl var gjort. Nu får vi bara hoppas att jag kommer på tåget imorgon bitti. Något som känns skönt är att Sara ska möta mig på centralen imorgon och eftersom hon hittar ganska bra där ska jag nog kunna ta mig till tåget på något sätt. SJ-s ledsagning litar jag inte riktigt på eftersom den inte alltid har fungerat när jag har besällt den tidigare plus att man inte kan få ledsagning ifall man bokar sin resa mindre än tjugofyra timmar innan man ska resa. Aja, jag ser faktiskt fram emot att gå runt på centralen imorgon. Ifall vi går vilse är vi ju i alla fall två och om det skulle hända finns det förhoppningsvis någon som vill hjälpa oss. När Sara och jag gick på stan sist tyckte vi att det var jätteroligt att prata med en massa människor och det var inte svårt för oss att hitta dit vi skulle eftersom det fanns många som var trevliga och hjälpsamma:)

Efter skolan åkte jag till Hökarängen där jag mötte upp Sara. Eftersom hon går en kurs där det ingår att träna orientering med någon ska vi ses några gånger och göra det. Katarina, en person från syncentralen som jag kommer att träffa lite då och då var med oss idag också. Jag har ganska svårt att lära mig att hitta på olika ställen och behöver gå en och samma väg ett antal gånger innan jag har lärt mig den. Att ha dåligt lokalsinne är inte roligt och jag brukar alltid lära mig att hitta på ett visst ställe när det är dags att åka därifrån. Eftersom jag förmodligen kommer att flytta till Hökarängen om något år är tanken att jag ska lära mig att hitta lite där så att jag inte behöver göra det när jag väl flyttar för då lär jag ju ändå ha en massa andra saker att tänka på. Idag lärde jag mig vägen från tunnelbanan till huset där det bor en massa synskadade människor. Om jag nu inte skulle flytta dit själv kommer jag alltså ändå ha nytta av att hitta dit. Jag hann gå runt en stund vid tunnelbanan idag också och även om jag inte riktigt minns hur allt ser ut där tror jag inte att det borde vara alltför svårt för mig att lära mig att hitta där:) Det var ett tag sen jag tränade orientering senast och det dröjde inte länge förrän jag kände mig trött. Vi tränade i alla fall i en och en halv timme och jag tycker att det gick helt okej.

Efter orienteringsträningen var det dags för annan träning, nämligen showdownträning! Eftersom det bara var Christoffer och jag som tränade idag blev det en väldigt ansträngande träning. Det kändes skönt att träna och kämpa och jag känner mig nöjd med dagens träning trots att Christoffer vann fler set än jag:) Nu ska jag sova eftersom det blir en tidig morgon imorgon. Då åker jag till Göteborg för att träffa Alireza och en massa andra US-are. Ta hand om er och ha en trevlig helg!
/Vispen

Laddar inför helgens träningsläger

Hej!

Rubriken säger ju allt, i helgen är det träningsläger. Förutom att det är till för landslaget är det även till för personer som vill testa och lära sig mer om showdown:) Jag tycker verkligen att det ska bli roligt och hoppas att jag och resten av landslagsspelarna ska kunna lära de nya spelarna något och att vi får de att vilja börja eller fortsätta träna showdown även efter helgen. Eftersom lägret inte har börjat än tänkte jag berätta lite om hur veckan har varit hittills. Jag hade förmodligen tyckt om den om det inte hade varit så att jag hela tiden tänker på och saknar en viss person. Att sakna kan ju vara bra ibland men nu börjar jag nästan bli rädd för att jag är beroende av människan. Det skulle kunna jämföras med vilket annat beroende som helst, till exempel socker. Om man äter det för ofta blir man beroende och vill ha mer. När man inte får det blir man nedstämd och känner att man skulle kunna göra väldigt mycket för att få det. Den jobbiga skillnaden här är att man ju ganska lätt kan få tag på socker medan det som ni säkert förstår är mycket svårare att träffa en person som bor många mil bort. Personen som har framkallat den här känslan hos mig åker snart iväg i en hel vecka. Jag har som tur är en del att göra nästa vecka och jag får helt enkelt lov att klara mig på något sätt. Eftersom det inte är bra att vara för beroende av något eller någon är det nog bara bra att jag inte pratar med personen på ett tag. Jag lär ju bli desto gladare när han kommer hem igen:)

I måndags och tisdags hade vi studiedagar och därför satt jag hemma och pluggade istället för att vara i skolan. Jag måste erkänna att jag inte alls saknade musikteorin medan jag tycker att det var tråkigt att inte få ha någon vokalensemble den här veckan. Igår rullade lektionerna på som vanligt och idag har jag haft projektarbete och klassisk sång. Till min stora lättnad sa min handledare att han tyckte att min projektplan såg bra ut och att jag bara behövde ändra på några småsaker. Det kändes riktigt skönt att höra och nu är det bara för mig att sätta igång och jobba:) Lektionen i klassisk sång var lika rolig och givande som vanligt. Jag är fortfarande lite rädd för att göra fel när jag försöker göra olika övningar och har svårt at acceptera att jag är nybörjare i klassisk sång. Det är ju inte direkt en musikstil som jag har lyssnat mycket på och jag som är alt och inte sopran har svårt att sjunga de höga tonerna. Min huvudklang behöver definitivt bli starkare och det är den jag försöker jobba mest med just nu. Det går segt och ibland känner jag bara att jag vill ge upp. Läraren sa åtminstone att hon tycker att jag har utvecklats sen jag började med klassisk sång för några veckor sen, vilket ju är bra men jag blir ändå trött på mig själv för att saker och ting tar sådan tid.

Förutom att jag har varit i skolan har jag även varit på den kära ungdomsgården. Vi pratade lite om att åka kommunalt och jag kom fram till att jag inte är den enda som är rädd för att ramla ner på spåret när jag går omkring på tunnelbaneperrongerna. Sen gjorde vi varma mackor som jag tycker blev ganska goda. Många av mina fina vänner var på gården i tisdags och jag blev glad av att få träffa lite folk efter att ha suttit hemma i två dagar.

Idag åkte jag en av de längsta taxiresorna på länge. Taxichauffören hämtade mig i god tid och jag tänkte att jag lätt skulle hinna åka hem och vara hemma minst två timmar innan jag skulle åka till syncentralen. Taxichauffören förklarade att vi skulle hämta upp en annan person och eftersom jag är van vid att det är samåkning var det inget som förvånade mig. Däremot blev jag förvånad över att taxichauffören inte hittade adressen där personen skulle hämtas. Chauffören hittade rätt gata men körde förbi numret han skulle till ett antal gånger trots att personen han skulle hämta tydligen hade stått utanför och försökt stoppa taxin. När personen äntligen hade satt sig i bilen åkte vi vidare för att lämna av mig. Problemet var bara att taxichauffören inte hittade min adress trots att han hade både GPS och kartbok. Ingen har någonsin haft något större problem att hitta hem till mig. Den här taxichauffören försökte verkligen med allt. En person försökte guidea honom via telefon, flera pekade ut i kartboken hur han skulle köra och GPS-en visade hur han skulle köra. När vi hade åkt runt i samma område i ungefär en timme fick Personen som skulle lämnas av efter mig plötsligt panik eftersom han inte hade tagit sin medicin som låg hemma. Personen förklarade att han kände att det snart skulle kunna gå riktigt illa om han inte fick komma hem och där satt vi i taxin med en förvirrad chaufför som började bli mer och mer stressad för varje minut som gick. När folk förklarade hur chauffören skulle köra lät det som att han förstod men när han sedan började köra verkade han vara för stressad för att köra efter de instruktioner han hade fått. Det slutade med att chauffören bestämde sig för att åka och lämna av den andra personen, vilket alltså gjorde att jag fick åka med till nästa adress som låg ungefär en kvart bort för att sedan åka tillbaka samma väg. Chauffören försökte hitta min adress ytterligare en stund men eftersom han inte lyckades med det bad jag honom att åtminstone köra mig till syncentralen eftersom jag hade en tid att passa. Dit kom jag till slut och jag hann till och med sitta och vänta en stund innan jag hade möte med två personer. Idag gick jag nämligen från att tillhöra barn och ungdomsteamet till att tillhöra vuxenteamet. Egentligen skulle jag tillhöra ungdomsteamet tills jag var tjugo år men nu fick jag byta tidigare eftersom vi kom fram till att det var smidigast. Idag hade jag alltså möte med Margareta som jag har träffat regelbundet i över sju år och en kvinna som hette Catarina som jobbar på vuxenteamet. Även om jag tycker att det kändes lite tråkigt att säga hej då till Margareta hoppas och tror jag samtidigt att det kommer att kännas bra med Catarina.

Ikväll har jag tittat på Idol och så klart hejat lite extra på Roshanak som ju tyvärr inte gick vidare ikväll. Vi får hålla tummarna för att hon får ett wild card imorgon:) Nu ska jag göra något annat än att sitta här. Hoppas att ni får en trevlig helg!
/Vispen

Tiden går fort

Hej!

Varje gång jag går in i min kalender i mobilen blir jag alltid lika förvånad över hur fort tiden går. Fastän vissa dagar känns längre och tråkigare än andra dröjer det inte länge förrän de är över. Vi lever vidare och helt plötsligt får vi kanske uppleva riktigt bra och härliga stunder som får oss att inse att livet faktiskt är värt att leva. Som jag har skrivit tidigare älskar jag att ha saker att se fram emot, att räkna ner dagarna tills det där roliga ska hända och att helt enkelt längta väldigt mycket efter en speciell händelse. Idag känner jag mig riktigt glad eftersom jag förhoppningsvis får uppleva något trevligt redan imorgon. Jag blev jätteglad igår eftermiddag när jag fick ett sms av min kära vän Alireza där det stod att han hade bokat en kryssning till oss. När jag tänkte efter och insåg hur länge sen det faktiskt var som jag åkte kryssning senast tycker jag verkligen att det är på tiden att göra det i helgen! Jag älskar verkligen den speciella stämningen som man alltid brukar känna på kryssningar, att få höra alla glada människor och härliga ljud från till exempel musik och spelautomater och att känna känslan av att vara på en båt! Vi kommer visserligen inte att stanna på båten särskilt länge eftersom vi går av på Åland men jag ser ändå fram emot att få åka iväg i helgen och inte behöva tänka på all skola och träning som väntar kommande veckor. På söndag kväll ska jag tillsammans med Rebecka och Ida lyssna på en spelning med Sofia Karlsson. Även om Sofia inte direkt är min idol tror jag att det kan bli riktigt trevligt:) Att få ha roligt en hel helg utan att ha en massa krav och måsten är nog precis vad jag behöver just nu för även om tiden går fort kan jag ju inte direkt säga att livet alltid har varit lätt på sista tiden.

På något konstigt sätt tycker jag att det känns lite som att dagarna flyter samman och ibland önskar jag att jag kunde stanna tiden för att verkligen hinna reflektera över allt som händer runtomkring mig. Trots att det egentligen inte händer något särskilt i mitt liv försöker jag uppskatta de små sakerna som verkligen kan göra en hel dag. I måndags hade jag till exempel en taxichaufför som både var social och trevlig. Chauffören kände igen mig eftersom han hade sett mig i tidningen och ställde en massa frågor om showdown. Innan jag åkte hemifrån kände jag mig trött men eftersom chauffören faktiskt fick mig att skratta flera gånger och vi hann diskutera en massa intressanta saker, inte bara showdown, gjorde det att resten av dagen kändes bra eller i alla fall helt okej. En annan sak som får mig att tycka om skolan är en del lärare som verkligen får mig att bli motiverad och känna att det faktiskt är någon mening med att plugga och lära mig nya saker. Vokalensembleläraren höll till exempel i en jättebra lektion häromdagen och nu märktes det att de flesta hade pluggat eftersom låten som vi hade tränat in lät riktigt bra! I år har jag ju börjat läsa klassisk sång och jag tycker fortfaande att det känns som ett roligt ämne eftersom jag lär mig nya saker varenda vecka. Svenska B är ett ämne som jag har svårt att uppskatta. Det enda som får mig att orka fortsätta plugga är läraren som nästan alltid förklarar saker på ett sätt som jag förstår. Dessutom brukar läraren märka när vi är trötta, igår bad hon oss till exempel att göra tjugo armhävningar helt plötsligt och det gjorde att de flesta av oss piggnade till:) Musikteorin B är det enda ämnet som jag inte förstår varför jag ska läsa. Hur stor chans är det att jag kommer läsa punktnoter i framtiden? Att jag kommer att jobba med musik känns väldigt osannorlikt och jag blir alltid trött av att hålla reda på alla förtecken, pauser och så vidare. Igår kom Sara till Kulturama för att visa mig ett program samt gå igenom några böcker med mig och jag är säker på att jag hade gett upp och lagt ner om det inte hade varit så att Sara var trevlig. Hon stod ut med mig och orkade förklara saker tills jag förstod trots att det kunde ta väldigt lång tid ibland. Ärligt talat undrar jag varför jag varken är snygg eller intelligent. Jag vet att livet inte är rättvist men varför är det vissa som varken ser bra ut eller har fötts med en hjärna som har kapacitet att lära in saker i normal takt? Det kan man verkligen undra...

Något som tog cirka två och ett halvt år för mig att komma på var vad jag ska göra för projektarbete. Igår ringde min kära vän Miriam och diskuterade det med mig tills jag äntligen kom på något att skriva i min projektplan. Det här med framförhållning är inte direkt min grej för jag skrev färdigt projektplanen igårkväll. Den skulle lämnas in idag och jag hann alltså bli färdig i tid men någon vidare framförhållning var det ju inte. Nästa vecka ska jag prata med läraren om min projektplan och få synpunkter av honom. Jag hoppas verkligen att han godkänner min idé för annars kommer jag att få stora problem igen, vilket jag gärna klarar mig utan. När jag pratade lite kort med läraren idag sa han som tur var att han tyckte att det jag ville göra lät rimligt och föreslog att jag skulle börja jobba så snart som möjligt. Därför ska jag börja samla fakta och hitta någon bra bok att läsa tills nästa vecka och sen får vi se hur jag går vidare.

Träningen känns helt okej. Jag försöker träna på de moment som jag behöver lära mig samt spela långa träningsmatcher för att vänja mig vid det så att jag förhoppningsvis orkar när det väl gäller. Nu är det bara femton dagar kvar tills nästa tävling och jag börjar redan känna mig lite nervös. Jag tror inte att det har hänt något mer sen sist. På kvällarna har jag chattat, pratat i telefon, tränat, tittat på Idol och haft telefonmöte med USS styrelse. Nu ska jag börja titta på några musikprogram som blev installerade på min dator tidigare idag. Det känns riktigt skönt att allt äntligen är installerat nu och att jag kommer kunna hänga med bättre i undervisningen. Jag bloggar igen på söndag eller månad. Ha det underbart tills dess!
/Vispen

En trevlig start på veckan

Hej!

Hoppas att ni mår bra och att ni känner att veckan har börjat på ett bra och trevligt sätt! De tre senaste dagarna i mitt liv har känts helt okej och det känns som att tiden har gått relativt fort. Jag ser fram emot helgen då jag både ska hinna träffa Ronja och Alireza på fredag och dessutom träffa USS styrelse och ungdomsledarna på lördag och söndag! Tills dess behöver jag plugga en del men det känns åtminstone lite roligare när jag har något att se fram emot:)

I skolan rullar det mesta på bra. Jag har pratat med flera i min klass som jag tycker är trevliga och igår var jag med på klasstiden för första gången. Det som diskuterades mest var studentskiva och studentflak. Även om det känns som att det är lång tid kvar tills dess är det ju bra att vara ute i god tid. En sak som kändes riktigt bra var att musikteoriläraren faktiskt verkade vara nöjd med mig i måndags. "Jag ser att du har pluggat" sa han och det kändes som sagt riktigt roligt att höra. Något som däremot kändes mindre roligt var att jag fick en ännu svårare läxa tills nästa vecka men det är bara att gilla läget och jag ska verkligen försöka göra mitt bästa för att hinna lära mig allt tills dess. På svenskan har vi jobbat med pjäsen Kung Oidipus samt skrivit in olika saker på en tidslinje. Jag har lite svårt att hänga med där men det kändes i alla fall som att jag fick med det mesta:) Idag fick vi förresten en ny bok som vi ska börja läsa, nämligen Therese Raquin. Jag minns alltför väl när jag fick i uppgift att läsa boken för två år sen och jag kan ju inte direkt säga att det var min favoritbok. Handlingen går alldeles för segt för att jag ska kunna njuta av boken och jag tycker nästan att det blir jobbigt att allt ska vara beskrivet in i minsta detalj. Dessutom kan jag ju inte direkt säga att boken har ett lyckligt slut heller. Men eftersom jag redan har läst boken tidigare hoppas jag åtminstone att jag inte ska behöva lägga ner lika mycket tid på att läsa den som sist då jag var tvungen att läsa igenom alla kapitel flera gånger för att minnas detaljer och liknande.

Det enda ämnet som jag anser att jag har lätt för i år är vokalensemble. Ursäkta men jag förstår verkligen att läraren blir besviken på oss eftersom det märktes tydligt att folk inte hade gjort det de ska. Trots att vi fick en låt för två veckor sen var det fortfarande ganska många som knappt kunde sin stämma den här veckan. Dessutom verkade det inte som att folk hade brytt sig om att lära sig mer än en vers av låten och jag tror att i princip alla hade papper framför sig när de sjöng. Förra veckan sa läraren att vi skulle lära oss låten utantill tills igår men när hon märkte att folk inte hade gjort det ändrade hon sig och sköt upp läxan tills nästa vecka. Jag störde mig eftersom jag hade pluggat på låten och såg fram emot att börja på något nytt. Att välja att inte plugga i andra ämnen tycker jag är upp till var och en att bestämma men när man har ett ämne där man behöver samarbeta och hela kören faktiskt behöver kunna sina stämmor för att det ska låta bra och för att man ska kunna gå vidare och börja med nya låtar anser jag faktiskt att man har ett ansvar att lära sig det man ska så att hela kören inte behöver bli lidande. Jag tycker dessutom att det är respektlöst av folk som inte har varit närvarande på sådana lektioner att inte kolla upp vad man har gått igenom tidigare veckor. Igår var det en tjej som inte hade varit med på någon av de tidigare lektionerna som kom och som inte alls hade någon koll på vad vi skulle ha pluggat på tills igår. Trots att tjejen hade missat två eller tre lektioner hade hon alltså inte ens tagit kontakt med läraren. Förlåt men jag blir verkligen trött på sådant här och kände mig bara tvunen att klaga lite. I ensemblen förra året hade vi mycket högre krav. Om någon var borta från ett visst antal lektioner fick de inte vara med på kommande uppspel såvida de inte hade någon bra anledning och/eller hade pluggat hemma. Jag menar inte att jag tycker att man borde straffa människor som väljer att inte närvara på lektioner. Det är klart att man kan bli sjuk och att man inte kan ha hundra procent närvao. Men i ämnen där alla är beroende av varandra tycker jag åtminstone att man kan anstränga sig lite extra. Om någon som inte har pluggat på sina stämmor och liknande ska vara med på ett uppspel kan ju det göra att hela framträdandet går och låter sämre, det hände senast i våras. Aja, nu ska jag skriva om roligare saker istället:)

I måndags bestämde jag mig för att vila från all träning eftersom jag hade spelat fotboll hela helgen. Jag hade därför en lugn kväll då jag pluggade, såg ett avsnitt av Idol och chattade med mina vänner. På kvällen blev jag dessutom överraskad när det ringde på dörren och en man kom för att lämna blommor till mig. Jag hade aldrig fått blommor av någon tidigare, i alla fall inte levererade till dörren på det där sättet. Bredvid blombuketten fanns ett kort där det stod ungefär såhär: Här är blommor till en underbar och speciell tjej. Många pussar, Sven! Det tycker jag var fint och romantiskt och eftersom jag älskar romantik blev jag glad för blommorna:)

Igår tränade jag showdown och det kändes bra trots att jag spelade riktigt dåligt ibland. Koncentrationen var alltså inte på topp men det blir förhoppningsvis bättre nästa träning. Efter skolan idag åkte jag för att träffa Sara. Vi satte oss på ett kaffé för att fika och prata om hur vi ska lägga upp mobilityträningen som jag ska börja med om några veckor. Sara ska bara vara med några gånger och efter det ska jag fortsätta träna med en person från syncentralen. Jag tycker att det ska bli riktigt skönt att komma igång med att träna på att åka kommunalt och ser fram emot några jobbiga men förhoppningsvis även roliga och givande timmar när vi ska ses och göra det. Idag hann vi så klart även prata om andra saker än mobility och det var trevligt. Det är helt otroligt att det faktiskt finns människor som orkar lyssna när jag pratar om livet och andra saker som jag går runt och tänker på. Jag tänker alldeles för mycket och därför tycker jag verkligen att det kan vara skönt att berätta för andra om mina funderingar och höra vad de tycker om saker och ting. Ibland får jag dåligt samvete för att jag pratar för mycket och jag trivs egentligen bäst med att lyssna på vad andra har att säga och fylla i med någon mening då och då. Men att prata själv kan faktiskt vara riktigt trevligt ibland, i synnerhet när jag märker att personen jag pratar med lyssnar på mig och är intresserad av det jag pratar om. Innan jag åkte hem idag hann vi gå på stan en stund. Eftersom varken Sara eller jag ser något fick vi be andra människor om hjälp ibland och det gick jättebra. Tyvärr var det aldrig någon snygg kille/man som hjälpte oss. De vi pratade med var antingen kvinnor eller män som vi trodde var över fyrtio år, alltså lite för gamla för mig. Åldern är i och för sig bara en siffra men det kan ju vara bra att jag åtminstone försöker hitta någon som är under trettiofem. Vi hann hitta det vi skulle på stan och jag hann dessutom både köpa mangote och en hudkräm som luktar mango:) Nu måste jag plugga, jag bloggar någon gång i framtiden, förmodligen efter helgen.
/Vispen

Jag lever

Hej!

Jag har inget särskilt att berätta idag men ville ändå posta ett inlägg eftersom flera har frågat varför jag nästan aldrig bloggar och för att ni ska se att jag fortfarande lever. Det känns lite som att mitt liv står stilla. Även om tiden går känns det som att det händer för lite just nu. Jag gör bara det vanliga, vaknar någon gång på morgonen, äter frukost, åker till skolan, har lektioner, åker hem eller tränar, pluggar om jag behöver göra det, pratar med kompisar för att sedan gå och lägga mig på kvällen. Fastän jag gör saker och faktiskt känner mig stressad ganska ofta känner jag ibland att jag önskar att det skulle hända något nytt i mitt liv, något som skulle överraska mig eller något som skulle få mig att vakna upp och inse hur bra och roligt livet faktiskt kan vara. Vad jag behöver och vad som skulle kunna få mig att känna dessa känslor vet jag inte och det försvårar ju så klart det hela. Men livet känns helt enkelt ganska tråkigt just nu. Vissa dagar känns helt okej medan jag önkar att jag kunde radera andra. Jag har vänner runtomrking mig och det känns jättebra! Träningen känns sådär och jag känner att jag står ganska stilla i utvecklingen. Ibland funderar jag på om jag är för gammal för att kunna utvecklas mer eftersom det inte har hänt något på länge och om jag borde lägga showdowen på hyllan för att istället satsa på något annat. Men eftersom jag inte kommer på vad jag skulle vilja göra istället fortsätter jag ändå att träna för att nå mitt mål som är att vinna en internationell tävling. När jag ändå har kommit en ganska bra bit på vägen och faktiskt ligger hyfsat bra till på världsrankingen vill jag inte ge upp samtidigt som jag inte heller vill träna förgäves. Om jag ändå inte kommer att bli bättre än vad jag är nu är det ju bara bortkastad tid att lägga ner en massa energi på träning som jag kanske skulle kunna använda på bättre sätt.

Skolan känns helt okej men saker går sämre än vad jag önskar och vill. Trots att jag faktiskt hade tränat i timmar på läxan som jag fick i musikteori förra veckan var läraren inte alls nöjd med mig igår. Jag känner mig lika dålig varena vecka då jag är ensam med läraren eftersom han får mig att inse att jag helt enkelt måste vara för seg för att någonsin kunna lära mig något nytt. Tyvärr kan ju inte alla vara smarta och jag får helt enkelt förstå att jag tillhör gruppen av människor som har lite lägre iq och som har svårt att lära sgi nya saker. På svenskan hade jag svårt att hänga med när läraren skrev en massa saker på tavlan, vilket ju också bevisar hur efter jag är. Skoldagen avslutades då jag gjorde mitt livs sämsta framträdande. Några talangscouter kom till skolan för att de ville hitta människor som kan sjunga och eftersom vi har många duktiga sångare och sångerskor på Kulturama kom dem för att lyssna på oss. Jag tänkte att jag kunde sjunga för dem eftersom det ju alltid är bra att träna på att sjunga inför folk. I efterhand ångrar jag dock att jag gick dit och skämde ut mig. Jag var, utan någon egentlig anledning, jättenervös och sjöng hur många falska toner som helst. Ändå sa personerna jag sjöng för att de tyckte att jag sjöng fint och att de gärna ville höra en låt till. När jag hade sjungit klart sa dem att de kanske skulle höra av sig till mig senare men jag fick de som tur var att lova att inte göra det eftersom jag inte ville att det skulle bli värre än vad det redan var. Det var absolut tillräckligt illa att jag ens hade ställt upp och sjungit för dem. Jag undrar varför många har svårt att vara ärliga här i Sverige. Vem som helst kunde höra att jag var nervös igår och att jag sjöng falskt men ändå får jag höra att det lät fint. Kan man inte bara säga som det är istället? Att säga att någon är dålig tycker jag är lite väl elakt men om något låter hemskt räcker det väl med att säga tack istället för att säga att någon sjunger fint? Okej, tondöv är jag inte men framträdandet jag gjorde igår är oacceptabelt att göra när man faktiskt går musikinriktning på gymnasiet. Nu har jag alltså gjort tre dåliga framträdanden i rad, på slutkonserten med klassen, på US medlemsforum och igår som utan tvekan var det sämsta jag ngåonsin gjort. Gårdagen var till och med värre än när jag sjöng Round midnight i höstas och ni som har hört hur det lät förstår nog vad jag menar nu. Jag har lovat mig själv att sjunga inför publik någon mer gång för att jag då vill känna mig nöjd efteråt och att jag har gjort mitt bästa. Då vill jag inte att någon himla nervositet ska hindra mig från att prestera för jag vet att jag kan sjunga mycket bättre än vad jag har gjort de tre senaste gångerna när jag har uppträtt.

Några roliga saker har i alla fall hänt sen jag bloggade i lördags. En av mina vänner kommer till Stockholm imorgon och det ska verkligen bli helt underbart att träffa honom igen! Jag hade riktigt trevligt hos Björn resten av helgen och i söndags började en ny säsong av Idol. I juryn är Laila och Anders fofrtfarande mina favoriter:) Alexander Bard är väldigt ärlig och det gillar jag men jag stör mig på att han tänker mycket på utseendet även om jag så klart förstår att det är viktigt hos en artist. Pär har jag inte riktigt fått någon uppfattning om än men det lär jag ju få så småningom. Förutom att jag tycker att det är onödigt att man får se en massa auditions där man märker att vissa gör sig till enbart för att få vara med i tv tycker jag att de som har gått vidare har varit riktigt duktiga. Moa och Olle är nog de som jag har fastnat för mest hittills och sen hejar jag så klart på Roshanak eller Roshana som hon hellre vill kallas:) Hon har verkligen en speciell röst som jag kände igen från dag ett i skolan och sen blir jag alltid lika imponerad när jag hör henne sjunga.

Idag hade jag klassisk sång för första gången och det kändes faktiskt roligt. Läraren är verkligen trevlig och positiv, vilket fick mig att våga sjunga ut och verkligen försöka göra allt hon bad mig om. Det har nog aldrig hänt att jag har vågat göra det för någon som jag aldrig har träffat tidigare och därför tror jag att jag kommer kunna utvecklas mycket i år. Klassisk sång är något helt nytt för mig men ändå fick läraren mig att känna att jag kunde sjunga falskt och att saker kunde låta konstigt utan att jag gav upp. Fastän det tog tid för mig att klara av att sjunga vissa toner fick jag försöka tills jag faktiskt lyckades göra det. Att det lät svagt och konstigt trodde läraren berodde på att jag inte hade tränat upp musklerna tillräckligt men det har jag bestämt mig för att göra i år! Jag spelade in lektionen och tills nästa vecka ska jag träna på några uppsjungningsövningar och en låt som jag för tillfället har glömt vad den heter. Lektionen fick mig verkligen på bättre humör och eftersom jag vill bli bättre på att sjunga är det ju bara för mig att börja träna.

När jag satt och åt lunch idag råkade en tjej trampa på min käpp. Hon sa förlåt men slappnade av när hon trodde att hon såg vad som låg på golvet. När en annan tjej vid bordet frågade vad tjejen hade trampat på och hon svarade att hon trodde att det var en krycka men att det ju bara hade varit en sopkvast kunde jag inte låta bli att skratta:) När tjejen såg att det var en käpp och att jag inte kunde se något fick hon jättedåligt samvete men jag tycker som sagt bara att det var roligt. Händelsen fick oss att börja prata med varandra vilket i alla fall jag tycker var trevligt. Det kanske är saker som små misstag som faktiskt kan få oss att börja prata med människor som vi inte känner som vi kanske inte ens skulle ha sagt hej till annars:) Efter lunchen hade jag vokalensemble då jag njöt av att få sjunga tillsammans med alla duktiga tvåor och treor. Ikväll har jag varit och tränat och det kändes bra att träna showdown igen. Christoffer och jag vann över varandra varsin gång när vi spelade, jag lyckades vinna över Krister och det bästa av allt var att Maria kom förbi. Imorgon åker hon till Spanien där hon ska plugga i fyra år men hon kommer som tur är åka till Sverige på loven plus att jag vill åka och hälsa på henne någon gång. När Maria berättade hur bra hon har det i Spanien, hon har läst en kurs där tidigare, fick det verkligen mig att också vilja plugga utomlands. Det är absolut något som jag skulle vilja göra innan jag blir för gammal. Nu ska jag plugga lite innan jag går och lägger mig, jag lovar att blogga snart igen. Ta hand om er tills dess!
/Vispen


Höst

Hej!

Nu känner i alla fall jag att det är höst. Det har börjat bli mycket kallare ute och sen har det regnat flera dagar i rad. Vädret har verkligen varit växlande, ibland har det varit ganska varmt medan det i nästa sekund har regnat. Jag har som tur är inte märkt att folk har börjat tappa ork, motivation och blivit smådeprimerade ännu, något som ju brukar hända på vintern när det är mörkt och kallt. Men det är ju inte vinter än så det beror nog på det:) Den här veckan har börjat helt okej. Jag har dock inte tränat showdown en enda gång men det ska jag förhoppningsvis göra imorgon. På musikteorin har jag fått en jättejobbig och svår läxa tills nästa vecka. Enligt läraren kommer jag kunna klara att få MVG om jag pluggar på och gör de uppgifter jag får och eftersom det krävs mycket för att få ett högt betyg är det ju bara att kämpa på. Jag skulle ha haft klassisk sång igår men läraren dök aldrig upp. Om nu eleverna ska respektera lärarna, komma i tid till lektionerna och så vidare, tycker jag absolut att lärarna också ska göra det. En lärare borde åtminstone meddela om han/hon av någon anledning inte kan komma till en lektion. Menmen, vi är bara människor och allt kan ju inte vara på topp jämt. Något som gjorde mig väldigt glad igår var att jag hade vokalensemble! I år sjunger alla som har valt vokalensemble A och B i en och samma kör eftersom det hade blivit två väldigt små grupper annars. Det är tyvärr bara en kille som är med i kören men det ska nog gå bra ändå. Vi har Linda som lärare, vilket jag tycker är väldigt bra, roligt och trevligt! Igår började vi med några olika låtar, bland annat Higher, Länge leve livet och en låt som jag verkligen tycker om som jag tror heter Down in the river to pray. Trots att det var vår första lektion igår tycker jag att det redan då lät bra när vi sjöng tillsammans och vokalensemble är utan tvekan det ämne som jag kommer se fram emot mest framöver!

Igårkväll öppnade ungdomsgården för första gången efter sommaren! När jag kom dit lite efter sex var det redan många som hade kommit och framåt sju var vi över tjugo personer, vilket så klart var jätteroligt! Många kom dit för första gången, jag träffade några som jag aldrig hade träffat tidigare och pratade desstuom med människor som jag inte hade träffat på evigheter! Caroline och Rakel var ungdomsledare för första gången och jag tycker att det verkade som att de hade roligt och som att det gick bra för dem! Igår var det rörelse och danstema. Jag testade men eftersom jag inte tycker att det var något för mig, det gick för långsamt, hängde jag en stund med Ronja, Hannah, Fredrik och Sara tills de andra hade dansat färdigt. Vi avslutade kvällen med att fika, äta en massa bullar och kakor och så klart prata en massa. Adam kom förbi en stund och det var trevligt att träffa honom igen:)

Det är ungefär det som har hänt i mitt liv. Jag har förresten lyssnat på nya numret av Optimal som jag verkligen tyckte om tack vare Jakobs fantastiska inledning och Niklas repotage om medlemsforum. Ni kan lyssna på tidningen här:
http://www.ungasyn.se/viewpage.php?page=3152
Jag bloggar igen någon annan dag, ni får ta hand om er tills dess!
/Vispen

Tidigare inlägg
RSS 2.0