Vispen Sjob

Hej!

Hoppas att allt är bra med er! Jag ska alldeles snart gå och lägga mig men innan jag stänger av datorn tänkte jag uppdatera bloggen med ett kort inlägg. Nu var det ju några dagar sen jag skrev här senast. Ni kanske minns att jag skrev att jag skulle tävla i Haninge open i helgen. Jag åkte till Handen i onsdags kväll och har varit här sen dess:) Det kändes jätteroligt att träffa alla fina människor igen, både svenskarna och mina internationella vänner. Under dagarna som jag har varit här har jag hunnit prata med ganska många, vilket har varit trevligt. Förutom alla spelare och domare är Mimpe här tillsammans med sin kära pojkvän Sven. Sen har både Ida och Maria kommit förbi. Maria hade jag inte träffat på flera månader och vi hade mycket att prata om. Jag har som ni kanske förstår hunnit skratta mycket de här dagarna och med tanke på att man ju brukar säga att ett gott skratt förlänger livet lär jag nog få leva några år till:) Alla som är här har verkligen sin charm och jag tycker om att umgås med människor även om jag oftast är ganska tyst själv. Men för mig kan det räcka med att lyssna på vad alla andra har att säga för att jag ska känna mig nöjd. Vi har som vanligt bott på Quality hotell, jag delar rum med Madde och med tanke på att vi tyvärr inte ses särskilt ofta nuförtiden känns det roligt att hinna umgås mycket med henne de här dagarna. Det enda jag har saknat är min underbara älskade gubbsing! Om han hade varit här, då hade allt varit på topp, men men. Vad gäller matcherna känner jag mig relativt nöjd med mitt spel. Nervositeten har inte känts alltför jobbig och med tanke på att jag knappt har tränat de senaste månaderna eller i alla fall tagit det mycket lugnare än vanligt, måste jag säga att jag är förvånad över att jag har kunnat hänga med i alla matcher. Hittills har jag vunnit sex matcher och förloat två. Spelarna jag har förlorat mot är från Danmark. Imorgon har jag dock chans att vinna över dem då jag får möta båda igen. Chansen att jag vinner är inte särskilt stor men man vet ju aldrig. Ingenting är omöjligt och jag kommer att göra mitt bästa! Håll tummarna för mig, om ni vill:) Det har gått ganska bra för de andra svenskarna också. Zebben får spela om plats ett till sex imorgon och det skulle inte förvåna mig om han vinner hela tävlingen. På tjejsidan tror jag att Danique från Holland eller Stine från Danmark vinner. Sen tycker jag att det vore roligt ifall Antje från Tyskland vinner silver eller brons för Antje har verkligen utvecklats jättemycket på kort tid och det är kul när nya spelare lyckas placera sig högt. Min målsättning den här tävlingen var att komma topp tio och det ser faktiskt ut som att jag kan klara det. Jag ska inte säga för mycket men om det är som jag anar har jag faktiskt redan nått mitt mål. Det hade varit underbart eftersom det betyder att jag i så fall kan spela morgondagens matcher utan att känna någon press. Jag tror ärligt talat att det har varit bra för mig att inte ha särskilt hög press på mig själv eftersom det uppenbarligen verkar göra att jag känner mig mer avslappnad inför och under alla matcher:) Det bästa av allt är dessutom att jag faktiskt har känt att det ibland har varit roligt att spela! När jag spelade mot Helma tidigare idag kände jag till exempel att det mesta stämde. Jag släppte visserligen in några mål som jag kände mig missnöjd med men jag lyckades göra en hel del mål tack vare att vissa skott satt som de skulle, vilket de inte hade gjort tidigare under tävlingen. Efter matchen fick jag beröm av både Helma och hennes coach, vilket gjorde att jag kände mig ännu gladare. Långtifrån alla matcher har gått så pass bra som matchen emot Helma. Jag har förlorat flera set som har varit väldigt jämna, vilket så klart har känts jobbigt. Men nu ska jag försöka vara positiv och tänka framåt istället för att utgå ifrån att det kommer att gå dåligt för mig imorgon. Jag måste dock erkänna att jag har känt av i armen att jag har spelat men träningsvärk är okej:) Nu ska jag sova så att jag orkar prestera och trycka till bollen och mina motståndare imorgon. Min första match är som tur är inte förrän klockan ett på eftermiddagen och det ska bli skönt att få sova ut imorgon bitti. Sen får vi se vad som händer imorgon kväll, om jag har tur finns det någon som vill underhålla mig en stund:) Ha en underbar helg!
/Vispen
PS: om ni vill se resultat från matcher, höra vissa matcher online eller helt enkelt läsa mer om showdown kan ni gå in på den här länken:
Http://showdownsweden.se

Hej!

Jag ville bara posta ett litet inlägg för att visa er att jag fortfarande lever:) Hoppas att ni mår bra trots kylan! Jag känner mig tyvärr trött på det mesta just nu och det är därför som jag inte har känt för att blogga. Som jag skrev för några dagar sen gick det väldigt dåligt för mig på den senaste tävlingen och nu har jag bestämt mig för att ta en paus från showdownen. Jag kommer att fortsätta träna regelbundet men vill inte tävla på internationell nivå på ett tag på grund av att jag mår ganska dåligt av att alltid känna nervositet och press inför och under tävlingar.
Sen är det aldrig roligt när det går sämre än vad man hade räknat med. Det är klart att jag anser att man ska kämpa och det kommer jag förhoppningsvis orka göra så småningom. Förra helgen kände jag dock att jag varken blev glad eller taggad av att tävla och utan viljan, orken att kämpa för att vinna och känslan som jag kände för ungefär ett år sedan, när showdown var bland det bästa jag visste, känner jag inte att det är värt att gå runt och vara stressad och nervös. Det fanns flera tillfällen förra helgen då jag frågade mig själv varför jag hade valt att åka till Finland och tävla och varför jag stod och svettades och kämpade för att göra mål på mina motståndare när det ändå bara kändes jobbigt, ganska meningslöst och inte det minsta roligt. Det värsta av allt var att jag inte kände att jag skulle få ut något av att vinna matcherna eller åtminstone att det spelade mindre roll ifall jag skulle förlora. Med tanke på att jag alltid har varit en tävlingsmänniska som har kämpat för att vinna blev jag förvånad och chockad över mina känslor och att jag tänkte som jag gjorde. Men det var också då som jag faktiskt insåg att jag behöver göra något för att få tillbaka motivationen. Jag tror att det enda sättet för mig att börja uppskatta showdown igen är att ta det lite lugnt för att sedan komma igen när jag känner mig redo för det. Just nu känner jag att det är viktigare för mig att prioritera andra saker i livet. Jag både tror och hoppas att jag kommer vilja tävla igen i framtiden för jag har trots allt haft en fantastisk tid med det svenska landslaget och alla andra som jag har träffat och lärt känna via showdownen. Ingenting säger ju att jag inte kommer kunna ungås med dessa människor bara för att jag tar en paus från att tävla. Jag kommer åtminstone kunna hålla kontakten med de som vill det för jag känner faktiskt att jag ser vissa som mina vänner. Att få representera Sverige i ett flertal tävlingar har varit en ära och att få möta de bästa showdownspelarna i världen känns stort. Jag känner verkligen att jag har vuxit något enormt som människa sen jag började träna och tävla. Allt stöd, all hjälp och all coachning som jag har fått från alla möjliga människor har hjälpt mig oerhört mycket och fått mitt självförtroende att åtminstone bli lite bättre än vad det var för några år sedan. I början var det ingen, med undantag av två eller högst tre personer, som trodde att jag skulle bli särskilt bra på showdown. Jag känner dock att jag bevisade för dessa människor och framförallt för mig själv att ingenting är omöjligt så länge man har vilja och ork att kämpa för det man brinner för. Även om jag varken har blivit etta eller tvåa individuellt i en internationell tävling har jag blivit trea, fyra och femma ett antal gånger samt vunnit SM två år i rad. Vid ett tillfälle låg jag tvåa på världsrankingen och det måste jag ändå säga att jag känner mig nöjd med. Just nu känner jag inte att jag har den ork och energi som krävs för att orka kämpa vidare inom showdownen och nå mitt mål som är att vinna en internationell tävling. Det är just därför som jag ska ta en paus och jag ska verkligen försöka göra något bra av den och göra vad jag kan för att få tillbaka glädjen och motivationen som jag kände en gång i tiden. Jag kan nästan lova er att alla showdownspelare kommer att få se mer av mig i framtiden. Nu när jag faktiskt har kommit en bit på vägen vill jag inte ge upp. När jag väl börjar tävla igen kommer jag att köra på till hundra procent och göra allt för att ge mina motståndare riktigt hårt motstånd!

Just nu är jag inne i en jobbig period i livet och jag hoppas så klart att den går över så snart som möjligt, det skulle vara helt underbart. Jag längtar till den dag då jag kommer att känna mig trygg och förhoppningsvis se att det finns en ljus och bra framtid för mig. Just nu är det en sak som jag vill mer än någonting annat men den håller jag för mig själv tills vidare. Om det dessutom är som många säger, att man inte ska tala om det man önskar allra mest, är det bäst för mig att inte göra det. Eftersom jag vet att det är de svåra perioderna i våra liv som gör oss starkare är det ju bara för mig att hålla ut och försöka tänka positivt. Det är inte alltid lätt men jag försöker ta en dag i taget och komma på minst två positiva saker med varje dag. Eftersom jag som sagt känner mig ganska less på saker och ting just nu, jag känner till och med att det är jobbigt att orka ta mig ur sängen vissa dagar, kan jag inte lova att jag kommer orka uppdatera bloggen särskilt ofta. Ingen blir på bra humör av att läsa inlägg av en skribent som är negativ och nedstämd. Jag vill i vilket fall som helst inte sprida en sådan stämning till andra. Nu menar jag inte att det är fel att klaga lite då och då utan jag tycker snarare att en blogg kan vara ett väldigt bra ställe att skriva av sig på. Däremot blir det ju inte roligt ifall varenda inlägg på en viss blogg, min i det här fallet, har en negativ ton. Så fort jag känner att lusten att skriva och dela med mig av mina tankar, åsikter och upplevelser är tillbaka, kommer jag att posta nya inlägg här. Ni får ta hand om både er själva och varandra tills dess! Stor kram till er alla!
/Vispen

Hej!

Hoppas att ni mår bra och att ni har haft en bra start på veckan! Jag kan inte direkt påstå att jag känner mig nöjd med den här dagen men det betyder ju bara att veckan kan fortsätta på ett bättre och trevligare sätt:) I helgen var jag, som ni kanske redan har sett, i Litauen. Jag uppdaterade ju bloggen ganska ofta och även om jag bara postade korta inlägg har jag hört att flera av er läste dem och att ni blev glada för att jag uppdaterade er om hur det gick för oss:) Här kommer hur som helst ett längre inlägg om den kära tävlingen:)

Jag kände mig allt annat än glad när alarmet på min mobil ringde i fredags. Klockan var fyra på morgonen och med tanke på att jag knappt hade lyckats sova något på de få timmar jag hade legat i sängen var det väldigt svårt att gå upp. Efter att ha duschat kände jag mig åtminstone lite piggare och runt femtiden satt jag i en taxi påväg till Bromma flygplats. Det var inga bilköer vilket gjorde att jag kom fram tidigare än beräknat. Jag var först på plats och fick stå och vänta ganska länge innan alla andra hade kommit. Det var som tur var ingen som hade försovit sig och vi hann checka in i ganska god tid:) Flygresan till Litauen gick fort och jag sov i stort sett hela resan. Innan jag somnade hann jag dock höra när de gick igenom säkerheten på planet, pratade om säkerhetsbältet, nödutgångar och så vidare. När vi åkte mellan Helsingfors och Vilnius blev jag glad av att höra människor prata finska eftersom jag verkligen tycker om språket.

Flygplatsen i Vilnius var liten i jämförelse med andra flygplatser jag har varit på. Det var inte alls särskilt mycket folk där fastän det hade hunnit bli förmiddag. Vi behövde inte vänta länge på våra väskor utan vi hittade alla utan problem. Utanför flygplatsen mötte vi några personer som skulle köra oss till hotellet där vi skulle bo. Jag märkte snabbt att ganska många litauer hade svårt att förstå och prata engelska, vilket jag tycker var synd eftersom jag gärna hade lärt känna lite nytt folk i helgen. Eftersom vi inte fick checka in på hotellet förrän runt tvåtiden bestämde vi oss för att gå ut på stan en stund. Jag tycker att det var skönt att promenera in till stan eftersom jag hade suttit stilla en stor del av dagen. Däremot var det ganska kallt ute och jag ångrade att jag inte hade bytt till min vinterjacka. Det är verkligen på tiden att jag tar fram den snart för nu börjar det bli kyligare i Sverige också. Eftersom vi kände oss hungriga gick vi in på en pizzeria för att äta lunch. Jag beställde pasta men ångrade det när jag såg hur lite mat jag fick. Mariah och jag beställde samma pastarätt och ingen av oss blev mätta. Det enda som var positivt var att maten var billig:) Efter lunchen fortsatte vi att gå runt på stan en stund till men ingen hittade något roligt att köpa. Innan vi gick tillbaka till hotellet gick vi in på Mc donalds eftersom några av oss var sugna på kaffe. Det är konstigt att man kan bli så beroende av den drycken:) När vi var tillbaka på hotellet fick vi nycklar till våra rum. Som ni kanske redan vet blev jag besviken när Mariah och jag kom in på vårt hotellrum några minuter senare. Vi upptäckte att rummet var kallt och att det luktade mögel på toaletten. Jag stod knappt ut att vara därinne och fick lätt panik när jag insåg att jag skulle vara tvungen att duscha där flera gånger. Ni kanske tycker att jag är känslig men jag kan lova er att det var fler än jag som reagerade på den äckliga lukten och som höll för näsan så fort de behövde gå på toaletten. En annan sak som jag reagerade på var att en elkontakt var trasig. När Mariah tog på den fick hon stötar som gjorde att både hon och jag blev rädda för att undersöka hur resten av rummet såg ut. Våra sängar var som tur var helt okej och Mariah och jag la oss för att vila en stund. Jag försökte sova men det gick inget vidare. Precis när jag hade somnat kom Claudio in i rummet och det första han gjorde var så klart att gå fram till min säng och trycka till mig. Han hade så klart ingen aning om att jag sov men oj vad jag störde mig på honom just då. Att jag precis hade stört mig på att hotellrummet var dåligt och att jag var jättehungrig gjorde inte saker och ting bättre. Efter att jag hade klagat lite, både på bloggen och live till de som råkade vara i närheten var det äntligen dags att äta middag! Till förrätt fick vi en jättegod sallad, till varmrätt var det vegetarisk risotto och till efterrätt drack vi kaffe/te och åt jättegoda hallongrottor:) Efter middagen tittade jag på Idol tillsammans med Madde, Claudio och Mariah och när programmet var slut kom Adde och Daniel och underhöll oss en stund innan vi gick och la oss. Innan jag somnade fick jag låna Mariahs Iphone och chatta lite med Reza, det var trevligt:)

Jag hade svårt att sova under natten men lyckades åtminstone sova några timmar. När klockan ringde runt sjutiden kände jag mig dock långtifrån utvilad men det var bara att försöka se glad ut och gå upp för att äta frukost. På frukosten fanns det bland annat smörgåsar, yogurth, kakor, gröt, fisk och stekt potatis. Jag åt gröt och försökte äta en smörgås men hade svårt att äta sådär tidigt på morgonen. I Litauen är de dessutom en timme före Sverige. Klockan åtta gick vi tillsammans till hotellet där vi skulle spela. Att få komma ut och andas frisk luft innan matcherna kändes riktigt bra. Sverige skickade två lag, Sverige ett och Sverige två. I Sverige ett spelade Claudio, Adde och jag och i Sverige två spelade Krister, Daniel och Mariah. Sverige ett skulle spela vår första match direkt när vi kom till hotellet så det var bara att värma upp och köra. Vi mötte Litauen och till en början gick det riktigt bra för oss. Men när vi ledde med tjugonio-tjugo gick jag in och spelade katastrofalt dåligt. Jag vet ärligt talat inte vad som hände men jag tror att jag påverkades för mycket av publiken. Eftersom vi var i Litauen var det så klart många litauer som såg matchen. Varje gång någon i deras lag gjorde mål applåderade dem och något som störde mig ganska mycket var att de till och med applåderade när jag råkade göra självmål. Jag vet att man inte ska påverkas av publiken och det är verkligen något som jag behöver jobba på. När jag gick ut var det Claudio som gick in och jag blev riktigt nervös när Litauen gjorde mål. De ledde då med tretiooett-trettio över oss och om vi inte hade haft trettio poäng skulle Litauen ha vunnit. Claudio lyckades som tur var vända matchen och vi vann till slut med trettiofyra-trettioett! I nästa match spelade vi bättre och jag har för mig att vi mötte Italien. Vi vann matchen och kände oss nöjda med den:) Innan lunchen hann jag prata med lite folk och titta på när Sverige två spelade:) Jag måste verkligen säga att jag blev imponerad när jag såg Mariah eftersom hon verkligen har utvecklats enormt mycket sen jag såg henne sist! Mariah gjorde ett antal mål under matchen och precis som jag skrev efter SM i år tror jag att vi får en ny SM-vinnare nästa år!

Till lunch var det jättegod mat, sallad, grönsakssoppa, fisk och äppelkaka:) Jag åt upp det mesta och kände mig hur mätt som helst efteråt. Mitt lag skulle som tur var inte spela på en stund så jag hann smälta maten i lugn och ro:) Sverige ett spelade tre matcher under eftermiddagen. Vi förlorade mot Holland ett och vann över Holland två och Tyskland. Att vi förlorade mot Holland kändes surt, jag kände mig verkligen taggad och ville så hemskt gärna vinna över dem. Det värsta var att jag spelade när Leander gjorde det avgörande målet. Trots att jag vet att vi tävlade som ett lag kunde jag inte låta bli att känna att det var mitt fel att vi förlorade. Matchen var åtminstone jämn och jag tror att alla i vårt lag kände att vi gjorde vårt bästa! Mellan matcherna hann jag fika med svenskarna, jag åt en skum frukkaka och drack te som luktade konstigt men som faktiskt smakade ganska gott. Jag hann prata med en massa andra trevliga människor också, bland annat holländarna. De är alltid lika trevliga och de hade, precis som vanligt, med sig en massa kakor och godis som de ville bjuda på. Jag pratade extra mycket med en kille som heter Mitchel. Vi kom fram till att vi hade en hel del gemensamma intressen. När Mitchel berättade för mig att han tycker om att sjunga och jag frågade ifall han skulle kunna tänka sig att sjunga för mig någon gång tog han fram sin mp3-spelare, startade en låt och började sjunga. Han sjöng bland annat låten In perfect harmony av Within Temptation och jag som aldrig har fastnat för de tidigare insåg plötsligt hur duktig jag tycker att sångerskan är. Mitchel sjöng dessutom hur bra som helst och jag blev riktigt imponerad! Att sitta där och höra honom sjunga var fint! Det fortsatte att vara fint när den holländska coachen kom med choklad, Mitchel delade sin chokladkaka i två delar och gav mig ena halvan:)

Matcherna höll på ganska länge i lördags och middagen började inte förrän halv nio. Vi svenskar hade dock tagit fel på tiden och gick inte dit förrän runt niotiden när många redan hade ätit färdigt. Vi fick mat men det verkade som att den vegetariska maten var slut för Mariah och jag fick bara ris och sallad. Efter middagen satt vi i lobyn och pratade med holländarna. Jag tyckte riktigt synd om Mitchel eftersom många terrade honom och sa hur de tyckte att han skulle bete sig emot mig. Jag tror att både Mitchel och jag tyckte att det kändes lite pinsamt och konstlat men vi kunde samtidigt skratta åt allt roligt som de andra sa. En av coacherna höll på att skratta ihjäl sig när Claudio skulle ta kort på när Mitchel och jag höll om varandra. Claudio sa att det var något fel på hans Iphone och att han inte kunde ta bilden, vilket vi så klart gick på. Claudio väntade flera minuter innan han talade om för oss att han skämtade med oss och att kameran hade fungerat utmärkt. Att vi hade hållt om varandra i några minuter var tydligen jätteroligt, jag kan inte säga annat än att det är roligt att vissa är så pass lättroade:) När holländarna hade annat att göra än att tala om för Mitchel vad han skulle säga och göra hann vi diskutera en hel del intressanta saker, vi berättade för varandra om våra liv, pratade om framtiden, andra länder och olika nöjesfält:) Tiden gick och runt tolvtiden var det några som följde med upp till mitt och Mariahs rum. Vi satt och pratade en stund innan alla så småningom gick och la sig. Jag behövde ligga i sängen en lång stund innan jag lyckades somna. Mariah var dock också vaken ett tag och vi underhöll varandra och låg och pratade och skrattade tills Mariah somnade.

Igår blev det tidigt igen och klockan ringde redan runt halv sju. Jag var nära på att försova mig men kom upp till slut och hann äta frukost tillsammans med Patrik och Claudio innan vi gick till det andra hotellet för att spela semifinal mot Finland! Semifinalen blev spännande och jämn och var därför väldigt rolig att spela. Det kändes som att alla spelare låg på samma nivå och därför kunde man omöjligt veta vem som skulle göra mål, skjuta ut bollen eller göra andra misstag som gav poäng till motståndarlaget. Daniel coachade vårt lag och det gick bra för oss. När jag gick in för tredje gången förstod jag att det var jag som skulle avgöra matchen. Jag kände mig nervös men bestämde mig för att jag skulle göra allt för att Sverige skulle vinna och vet ni vad, jag gjorde faktiskt mål! Sverige fick trettioen poäng och vann matchen! Det kändes helt underbart! Efter matchen började vi ladda om och tagga inför finalen mot Holland! Jag kände verkligen att det var vår tur att vinna den här gången. Adde, Claudio och jag tränade en stund vid ett showdownbord innan det var dags. Jag skulle spela min första internationella final någonsin och det kändes stort! Sen kändes det fantastiskt att jag hade resten av laget med mig! Jag trivs verkligen mycket bättre när jag tävlar med andra än när jag tävlar individuellt! Även om jag kände mig nervös kändes det jättebra att vi stöttade varandra i laget och att vi tävlade tillsammans. Vi peppade varandra och kände oss hur taggade som helst när matchen började. Ni har säkert redan läst att vi tyvärr förlorade finalen igår men jag känner verkligen att vi gjorde vårt bästa! Jag kände mig nöjd när Holland ledde med tjugosex-tjugofyra och jag gjorde mål på Leander innan det var Claudios tur att spela. Holland vann över oss med trettiotvå-tjugoåtta och med tanke på att det var väldigt jämnt kändes det surt att förlora när vi lika gärna kunde ha vunnit. Att Holland har många duktiga showdownspelare är ingen nyhet och att de återigen lyckades vinna över oss kändes som sagt riktigt dåligt, tråkigt, störande och synd. Efter att ha tackat alla holländare deppade jag en stund men det tog inte särskilt lång tid förrän jag tänkte om och kunde vara glad för att vi faktiskt hade vunnit silver! Under prisceremonin blev jag jätteglad när vårt lag fick komma fram, ta emot medaljer och en jättefin pokal! Jag stod mittemellan Adde och Claudio och fick hålla upp pokalen medan alla applåderade! Det var en härlig känsla kan jag lova!

Efter prisutdelningen var det dags för oss att äta vår sista lunch i Litauen! Lunchen var minst lika bra som i lördags och den här gången fick vi rödbetssallad, grönsakssoppa, en god vegetarisk gryta och fruktsallad:) Efter lunchen packade vi det sista, duschade och checkade ut från hotellet. Innan vi åkte till flygplatsen hann vi gå på stan en stund. Vi var inne i ett fint köpcentrum där vi bland annat gick runt i en mataffär:) Väl tillbaka på hotellet hämtade vi våra väskor och åkte med en buss till flygplatsen. Incheckningen gick bra och vi hann köpa varsin smörgås innan vi satte oss på flygplanet som skulle ta oss till Helsingfors. Jag som precis hade börjat trivas i Litauen tyckte att det kändes tråkigt att lämna landet. Att jag snart skulle vara tvungen att ta farväl av alla fina människor kändes minst lika jobbigt. Jag tycker verkligen om alla spelare, domare och coacher oerhört mycket! Alla svenskar som var med i helgen var roliga, sköna och helt enkelt hur bra som helst på många sätt och vis! Att de står ut med mig och att de alltid finns där är ett mirakel! De fanns där och terrade mig när jag behövde ha något att störa mig på, innan matcherna fick de mig att tagga till och när jag ville trycka till kunde jag gå fram till vem som helst och få en kram. Det är ju inte ofta det är lagtävlingar och jag ser redan fram emot nästa tävling! Helgens tävling gjorde mig verkligen motiverad och fick mig att vilja träna hårt så att jag lyckas prestera bättre nästa gång! Ifall Litauen anordnar lagtävling även nästa år och Sverige åker dit har jag bestämt att jag ska göra allt för att vi ska vinna! Då är det vår tur, det finns inga andra alternativ! Jag vill uppleva den härliga känsla som jag kände igår fler gånger. Om det kändes sådär bra att komma tvåa måste det ju kännas ännu bättre att vinna! I januari får vi se ifall Sverige åker till Pajulahti i Finland. Där tävlar man individuellt och även om jag föredrar att tävla i lag känner jag att det är bättre att tävla själv än att inte tävla alls.

Vi landade på Bromma flygplats runt åttatiden och eftersom vi ville fira att det hade gått bra för oss åkte vi in till en restaurang på Söder. Jag åkte tillsammans med Mariah och Claudio och hade hur roligt som helst under resan när vi pratade om nallar och härmade en viss person som gillar att säga "move it, move it" när han tycker att saker och ting ska gå fortare:) På restaurangen åt vi en fin middag tillsammans och förutom att båda lagen var med kom Johnnie förbi och åt med oss. Det var trevligt att träffa honom igen! Jag hade en trevlig kväll och tycker att helgen avslutades på ett bra sätt! Nu ska jag gå och lägga mig så att jag orkar med morgondagen. Ta hand om er!
/Vispen

Hej!

Förlåt för att jag inte har uppdaterat bloggen sen i lördags. Men jag har helt enkelt inte haft ork eller tid att göra det. I lördags kväll hade jag fullt upp, igår träffade jag några kompisar under dagen och igårkväll blev jag sjuk. Ja, visst är det typiskt att jag som nästan aldrig blir sjuk skulle börja må dåligt just nu när jag hade ett skönt lov att se fram emot. Något som är riktigt störande är att allt brukar komma på en gång när jag väl blir sjuk. Förutom att jag hade trettionio grader feber igår hade jag ont i hela kroppen och blev magsjuk. Jag hade aldrig varit magsjuk tidigare utan bara hört av andra hur otroligt jobbigt det är. Nu kan jag lova er att jag vet precis hur det känns och att det inte är roligt någonstans att behöva gå på toaletten flera gånger i timmen. Igårkväll och inatt låg jag alltså i sängen och tyckte synd om mig själv. Brukar inte ni också göra det när ni mår dåligt? För visst är det jobbigt att inte orka göra någonting och att inte veta när man kommer att bli frisk? Jag har bestämt mig för att bli frisk så snart som möjligt eftersom jag åtminstone vill hinna göra något roligt på mitt allra sista höstlov och jag måste faktiskt säga att det går åt rätt håll. När jag vaknade imorse hade jag ingen feber plus att värken i magen nästan var helt borta:) Värken i kroppen kommer jag nog vara tvungen att stå ut med några dagar till men det är inte hela världen eftersom den inte direkt hindrar mig från att orka göra roliga saker. För att inte riskera att börja må sämre igen har jag vilat hela dagen och imorgon får vi hoppas att jag mår som vanligt:)

Innan jag lägger mig och vilar hade jag tänkt skriva lite kort om helgen och European top twelve. Jag tyckte verkligen att det var roligt att träffa alla fina människor i fredags! Utan alla duktiga spelare, domare och andra som hjälper till på olika sätt hade en sådan här tävling aldrig varit möjlig. Förutom att jag pratade med mina gamla vänner pratade jag en hel del med Antje, en tjej från Tyskland som bara har tränat showdown sen förra året. Antje blev elva i år men jag är övertygad om att hon kommer att placera sig mycket högre i framtiden. Mina fyra matcher i fredags gick riktigt bra och jag kände mig nöjd med alla förutom en. Anders, Ida och Mimpe kom förbi och det var jätteroligt att få träffa dem! På kvällen blev jag tilltryckt av Ida, låg och trängdes i en säng med Zebben, Claudio, Ida, Mimpe och Madde, det börjar bli tradition att göra det, såg när Linni fick lämna Idol, pratade med lite folk, störde mig på att några var extremt dryga och fick några fina kramar av Mimpe innan jag gick och la mig.

Lördagen började relativt bra. Trots att jag knappt hade kunnat sova någonting under natten lyckades jag komma upp i tid och jag hann till och med äta frukost och värma upp en stund innan jag skulle spela min första match. Jaana, kvinnan som jag mötte, verkade vara lika trött som jag och vi spelade en riktig morgonmatch där ingen av oss sköt hårt eller spelade särskilt varierat. Jag vann matchen med tre-noll, vilket ändå gjorde att jag kände mig nöjd. I nästa match mötte jag Jaana från Slovenien och jag måste säga att jag känner mig nöjd med matchen fastän jag förlorade. Tidigare hade jag aldrig ens lyckats vinna ett enda set emot Janna medan jag den här gången vann två set. Femte set blev också ganska jämnt men det slutade med att Jaana gjorde två snygga mål och vann. Från och med lördagens tredje match sträckte jag armen och efter det kunde jag inte spela lika bra som i vanliga fall. Det har hänt att jag har sträckt armen tidigare men aldrig så pass mycket som jag gjorde i lördags. Jag hoppades att värken skulle gå över till efter lunch men hade tyvärr inte sådan tur utan hade ont resten av dagen. Ändå hade jag värmt upp inför alla matcher och därför förstår jag verkligen inte varför jag skulle sträcka mig och få så himla ont. Att ge upp kändes fel och därför spelade jag mina sista matcher också och jag tycker faktiskt inte att någon kan säga att jag inte kämpade och gjorde mitt bästa. Okej, i matchen emot Hanna tog jag det lite lugnt för att försöka prestera bättre i matchen emot Tanja. Tanja och jag spelar alltid jämnt och det gjorde vi även den här gången. I femte set hade jag stor lust att skrika rakt ut på grund av smärtan i armen. Christoffer coachade mig och om ni frågar mig är han definitvt en av de bästa coacherna man kan ha! Han fanns alltid där och stöttade mig trots att jag förlorade vissa matcher. Han lämnade mig inte ens i min sista match när jag var otrevlig och dryg emot honom för att jag hade ont. Det var verkligen jättesnällt och fint av Christoffer! Jag tryckte till bollen så gott jag kunde där i sista set men det räckte tyvärr inte utan Tanja vann setet med tretton-tio. Nästa gång jag möter Tanja hoppas jag att min arm är helt återställd och att jag vinner för nu har Tanja vunnit över mig tre eller fyra gånger i rad, vilket jag tycker är för mycket. Att jag skadade mig i lördags kändes så klart jättetråkigt med tanke på att jag hade sett fram emot den här tvälingen väldigt länge och dessutom hade en bra start i fredags. Sen är jag säker på att jag skulle ha placerat mig bättre om jag inte hade skadat mig. Det hade räckt för mig att vinna en enda match till för att jag skulle komma trea. Nu kom jag alltså på en av de värsta platserna, nämligen fyra, precis som förra året. Jag förlorade som tur är inga rankingpoäng på världsrankingen och nu får jag helt enkelt vila armen och försöka prestera bättre på nästa tävling. På lördagkvällen åt vi middag på China station och efter det delades det ut priser till spelarna som hade vunnit det. På damsidan kom Jana Führer från Slovenien etta, Hanna Vilmi från Finland tvåa och Tanja Oranic från Slovenien trea. På herrsidan kom Sven van de Wege från Holland etta, Zebastian Modin från Sverige tvåa och Peter Zidar från Slovenien trea. Vi kan alltså säga grattis till alla spelare som placerade sig så pass bra. Från Sverige var det ju Zebben som placerade sig bäst. Zebben vann över Sven men kom tvåa i tävlingen eftersom han förlorade emot två andra spelare. Därför vann Sven European top twelve för tredje året i rad och det visar ju verkligen att han har talang. Nästa år hoppas jag dock att vi får se en annan vinnare eftersom jag inte tror att det är bra för någon att vinna för många gånger i rad. Då är det mycket bättre att den hårda konkuransen gör att olika spelare vinner. Jag tror faktiskt att alla spelare, även vinnarna, förlorade en eller två matcher den här tävlingen, vilket ju visar hur hård konkurans det faktiskt är och att ingen spelare är mycket bättre eller sämre än någon annan. Så tycker jag verkligen att det ska vara när man tävlar på en såhär hög nivå! Resten av lördagkvällen blev lugn. Jag kände mig trött och nedstämd men satt uppe och pratade med lite folk en stund innan jag gick och la mig. Alla härliga människor fick mig åtminstone att bli på lite bättre humör.

Natten mellan lördag och söndag hade jag väldigt ont i kroppen, vilket gjorde att jag tyvärr inte lyckades sova särskilt många timmar. När väckarklockan ringde kände jag mig inte det minsta sugen på att gå upp och Madde och jag missade nästan frukosten på grund av det. Efter att ha ätit frukost, checkat ut och fått låna tigerbalsam av Claudio åkte jag för att träffa Mathilda, Frida och Philip. Philip träffade jag på ICC-lägret förra året, Mathilda har jag träffat på olika läger och Frida träffade jag för första gången igår. Några som har träffats på ICC-lägren hade nämligen bestämt sig för att ses i helgen. Eftersom jag tävlade kunde jag bara träffa dem igår och när jag väl kom hem till Mathilda hade Alexander redan åkt hem, vilket jag tycker var väldigt synd eftersom vi hade jätteroligt förra året! Att komma hem till Mathilda var hur som helst trevligt och hon bodde i ett jättefint hus tillsammans med sin mamma, styvpappa och två hundar. Jag hade verkligen en trevlig eftermiddag då jag åt lunch, drack te, lyssnade på musik och pratade med Frida, Philip, Mathilda och hennes familj:) Det var som tur var inte bara jag som kände mig trött efter helgen och därför hade i alla fall inte jag någonting emot att vi tog det lugnt. Philip var jättesnäll och tryckte till mig eftersom jag hade ont efter tävlingen. När jag kom hem började jag må väldigt dåligt och sen dess har jag bara vilat. Det behövdes verkligen eftersom jag sov dåligt hela förra veckan och dessutom hade ansträngt kroppen enormt mycket. Christoffer räknade ut att jag spelade fyrtiotvå set på två dagar. Nu ringde min fina vän Jonas så nu ska jag prata en stund med honom innan jag går och lägger mig. Ta hand om er!
/Vispen

Hej!

Tiden går verkigen fort, idag är det redan måndag och om tre veckor har jag höstlov! I lördags hade jag bara två månader kvar som tonåring och det känns lite jobbigt att jag snart kommer behöva inse att jag är helt vuxen. I helgen var jag som ni kanske redan visste på tävling i Holland. Eftersom jag inte hinner skriva särskilt mycket idag ska jag bara skriva en kort sammanfattning. Allt gick bra i fredags och efter skolan åkte jag till Handen för att möta upp resten av svenskarna. Vi satte oss i en bil och åkte till Skavsta. Även om jag inte tycker om den flygplatsen lika mycket som Arlanda är den trevlig på sitt sätt:) Vi checkade in, gick igenom säkerhetskontrollen och åt lite innan vi gick till gaten:) Flygplanet som vi skulle åka med landade senare än beräknat och därför fick vi vänta en ganska lång stund innan vi fick gå ombord. Själva flygresan gick i alla fall bra, jag satt bredvid Claudio och Christoffer och lyssnade på musik med Claudio. Väl framme i Holland hämtade vi vårt bagage, hyrde en bil och åkte sedan till hotellet där vi skulle bo. Eftersom vi var hungriga kollade vi ifall det fanns något att äta. Det enda hotellet hade att erbjuda var tårta och därför åt vi varsin tårtbit innan vi gick och la oss:)

Hotellrummen var fina, vi hade ett jättestort badkar och jättesköna sängar. Trots de sköna sängarna var jag inte den enda som hade svårt att somna i fredags. Madde som jag delade rum med kunde inte heller somna och vi låg och pratade en lång stund innan vi till slut lyckades somna. Jag vaknade dock bara en eller två timmar senare, låg i sängen och tänkte jättelänge för att sedan somna om och vkkna en liten stund senare av att alarmet på Maddes mobil ringde. Att jag alltid ska bli nervös inför tävlingar är verkligen jobbigt och att nervositeten dessutom sitter kvar tills varje tävling är slut känns riktigt jobbigt. Den påverkar mig definitivt på ett negativt sätt och gör att jag spelar sämre, har svårt att koncentrera mig och helt enkelt inte skjuter och försvarar mig lika bra som jag gör på träningarna. Jag orkar inte skriva särskilt mycket om tävlingen. Mina första matcher både i lördags och söndags hade jag svårt att komma igång. Jag vet egentligen inte vad det berodde på eftersom jag hade värmt upp båda dagarna och försökt tagga till. Ändå förlorade jag dem, vilket kändes jobbigt. Den enda match som jag känner mig ganska nöjd med under hela tävlingen är matchen emot Ieke i lördags. Eftersom jag aldrig ens hade vunnit ett enda set emot henne tidigare kändes det riktigt bra att jag faktiskt vann över henne med två-ett i set den här gången. Det var något konstigt som hände där när jag stod vid showdownbordet. I första set spelade jag ganska dåligt och var lika nervös som jag hade varit tidigare under dagen. Men jag tror att det var innan det andra setet skulle börja som Sven ställde sig bredvid mig. Det kändes bra att han var där och en bit in i andra set märkte jag att nästan all nervositet som jag känt tidigare hade försvunnit. Plötsligt kände jag hur mycket jag ville vinna matchen, hur min hjärna äntligen verkade vilja samarbeta med min kropp, jag lyckades helt plötsligt göra en massa mål och vinna både andra och tredje set. Något som var synd var dock att nervositeten kom tillbaka under resten av lördagen och söndagen. Igår vann jag en match och förlorade tre. En av matcherna som jag förlorade var jämn medan de andra inte var lika jämna. Jag hade ingen coach förutom i matchen emot Tanja där Claudio coachade mig. Det var roligt att möta Tanja igen även om hon vann ganska överlägset den här gången. Om tre veckor på European top twelve får jag se till att spela bättre så att jag åtminstonde vinner ett eller två set.

Det var tyvärr ganska dålig planering under tävlingen. Vi fick inte direkt några tider när vi skulle spela våra matcher och trots att det fanns tio showdownbord och många domare var det många som inte hann spela färdigt alla sina matcher på söndagen. Jag skulle till exempel spela om plats ett till sex men hann bara spela en match innan vi var tvungna att åka för att hinna med vårt flyg. Även Claudio fick spela om plats ett till sex och trots att han bara hann spela en match som han förlorade kom han trea i tävlingen. Jag tror att alla blev förvånade över det men sen var det så klart många som blev glada och eftersom Claudio kom trea förra gången vi var i Holland var det ju roligt att han gjorde det den här gången också:) Jag känner mig inte särskilt nöjd med mitt spel under den här tävlingen. Jag försökte koncentrera mig när jag väl spelade men bortsett från matchen emot Ieke kände jag aldrig att jag spelade så pass bra som jag kan spela i vanliga fall. Trots att jag hade tränat en del på vissa saker använde jag de knappt under matcherna fastän folk talade om för mig hur jag skulle spela och jag vet ärligt talat inte varför det blev så. Det var som att min hjärna hade glömt bort hur man gjorde sådant som jag har tränat på. Trots att jag hela tiden kunde höra vad domaren sa och även om min kropp slog på bollen kände jag inte att hjärnan var med trots att jag som sagt verkligen försökte koncentrera mig. Att komma sexa kändes ändå helt okej och nu är det bara att jag tränar på inför European top twelve som börjar om arton dagar. Även om man nog inte kan utvecklas särskilt mycket på den korta tiden ska jag så klart göra mitt bästa. Jag vet tyvärr inte exakt vilka platser Christoffer och Adde kom på, båda placerades sig i alla fall bland de tjugo bästa:)

Trots att det var jobbigt att aldrig vara säker på när man skulle spela sina matcher hade jag oftast roligt medan jag väntade på att få spela. Alla svenskar verkade ha hängt upp sig på att jag råkar ha träffat en kille och det pratade de om hela tiden. Men det är ju tur att det finns folk som kan terra mig lite och förutom allt tjat om en viss person var de lika trevliga och härliga som vanligt. Att de gjorde mig lite arg ibland var dessutom bra eftersom jag faktiskt brukar prestera bättre när jag är lite irriterad. Innan matchen emot Ieke hjälpte det förmodligen att Krister och Christoffer drog sina extremt dåliga skämt, att Claudio vägrade att tala om för mig vem som hade åkt ut ur Idol och att Adde och jag slog lite på varandra:) Jag pratade så klart med folk från andra länder i helgen, särskilt en italienare som jag hade skrivit en del till på facebook. Nu pratade vi äntligen med varandra på riktigt och det kändes kul:) Alla italienare jag har träffat hittills har varit väldigt kärleksfulla och trevliga. De flesta holländarna var lika glada som vanligt och jag fick förresten en rolig kommentar av en man som sa att han lätt hade velat gifta sig med mig om jag hade varit några år äldre. Sven och Danique tävlade inte själva den här gången men de kom förbi och tittade på matcherna i lördags, vilket var trevligt. En tävling utan Helma och Bianca skulle vara tråkig och sen brukar jag alltid bli lika glad av att prata med Wim och Gerard. Jag hann prata lite med några av slovenerna också och jag måste säga att jag tycker om dem mer och mer för varje gång jag träffar dem:) Maten vi fick i Holland var helt okej, jag är dock säker på att jag skulle ha svårt att vänja mig vid att äta smörgåsar till både frukost och lunch varenda dag. Middagen vi åt i lördags var i alla fall god och jag känner mig nöjd med lördagkvällen då jag och många andra var i killarnas rum och vi tjockade oss och åt godis och chips. Jag tycker förresten väldigt mycket om holländskt godis:)

Att tävlingen var ganska dåligt organiserad kanske tyvärr gör att många länder väljer att inte åka på den om två år. Även om jag så klart tycker att det var tråkigt att jag inte fick spela färdigt mina matcher trivdes jag bra i Holland. Jag anser dessutom att en tävling blir vad man gör den till och jag kände mig faktiskt glad i stort sett hela helgen. Igår var nog första gången någonsin som jag inte har brutit ihop efter en internationell tävling. Det är klart att jag kände mig trött och ledsen när det inte gick bra för mig men jag tycker inte att jag tog förlusterna lika hårt som jag har gjort tidigare, vilket känns bra. Att åka hem och ta farväl av alla kändes också lättare än vad det brukar göra. Det berodde förmodligen på att jag har European top twelve att se fram emot nu men ändå. Holland är som sagt ett land som jag tycker om och att ha trevliga människor omkring sig tycker jag är lika viktigt som matcherna. Nej, nu måste jag plugga en stund innan jag går och lägger mig:)
/Vispen

Hej!

Förlåt för att jag inte har uppdaterat bloggen på några dagar. Jag försökte blogga från mobilen flera gånger i helgen men det jag skrev verkar konstigt nog inte ha kommit fram. När jag kom hem igårkväll kände jag mig för trött för att blogga och därför skrev jag ingenting då heller. Nu har jag dock äntligen tänkt uppdatera er:) Förra fredagen började med skola och ljudteknik. Vi spelade in det sista på låten Johnny be goode som vi har jobbat med några lektioner. Nästa vecka kommer vi att jobba med att mixa ihop alla spår och då kommer alla att jobba individuellt. Jag får se hur det går för mig som aldrig har mixat musik tidigare, något nytt lär jag definitivt lära mig:)

Efter skolan åkte jag direkt till Quality hotel i Handen och jag hann checka in, ta det lugnt en stund på mitt rum och prata med några av mina fina vänner innan vi skulle samlas. Eftersom det var flera som inte hade kommit fick vi inte särskilt mycket information då utan vi fick istället börja spela nästan direkt. Lite senare samlades vi igen och fick information om vad vi skulle göra under helgen. Vi som tillhör landslaget fick reda på att vi skulle få coacha en av de nyare spelarna, något som jag tycker var väldigt roligt. Middag fick vi inte förrän runt åttatiden och då var alla väldigt hungriga. Madde, Mariah och jag tittade på Idol från Maddes dator medan vi åt och när vi hade ätit gick alla tillbaka till hotellet, satte oss i lobbyn och såg slutet av programmet. Jag tycker att det var synd att Maikel åkte ut i fredags men kan samtidigt förstå det med tanke på att han inte sjöng särskilt bra. Att Roshanak fick ett wildcard och gick vidare bland de elva bästa tycker jag var jätteroligt. Förutom Roshanak är André, Olle, Molly och Amanda P mina favoriter. När Idol var slut var jag uppe en stund till och pratade med alla trevliga människor innan jag gick och la mig. Trots att det var ganska sent tog det dock tid innan jag somnade och det kändes jobbigt och segt att ligga där i sängen och tänka i över en timme. Jag vet inte varför jag har börjat känna mig orolig och stressad på sista tiden men det har gjort att jag sover sämre. Antingen har jag svårt att somna eller också somnar jag i tid men vaknar flera gånger under natten.

Det tog tid för mig och Shakti som jag delade rum med att göra oss i ordning i lördags morse. När vi väl kom till frukosten var klockan tjugo över åtta och eftersom vi skulle samlas tio i nio hade vi inte särskilt lång tid på oss att äta. Jag som har väldigt svårt att äta på morgonen tyckte att det var ganska jobbigt. Det kändes dock bättre när vi hade kommit ut och jag kände hur varmt det var. Jag har hört att Sverige har haft sin sista varma dag för i år och nu är det alltså bara att se fram emot nästa sommar. Lördagens träning kändes både bra och givande, i alla fall enligt mig. Efter att ha kört en gemensam uppvärmning tränade vi på olika moment. Det handlade mycket om att ha bollkontroll och att lära sig att behärska olika slag. Jag tränade bland annat med Sven och det kändes bra, särskilt när vi tränade på ett visst slag. För mig gick det ganska dåligt tills Sven kom på att vi kunde tävla och se vem av oss som gjorde flest mål. Eftersom jag gärna ville vinna över Sven blev jag helt plötsligt mycket mer fokuserad och lyckades göra mål åtta gånger på tio försök:) För Sven gick det dock inte lika bra, han lyckades bara göra tre mål men att tävla fungerade alltså åtminstone bra för mig:) Dessutom var Sven riktigt bra på att peppa mig, vilket gjorde att jag tyckte att det kändes som att momentträningen gick mycket fortare än i vanliga fall.

Lunch beställde vi från George pizzeria och efter lunchen hann vi sitta ute i solen en stund och äta varsin glass innan vi satte igång att träna igen. Jag kände att jag hade mycket svårare att koncentrera mig under eftermiddagen. Att höra lljudet från alla showdownbord blev ganska jobbigt efter en stund och jag tror att huvudvärken jag hade berodde på det. Dessutom blev jag trött efter att ha koncentrerat mig i flera timmar. Servarna satt inte alls och min bollkontroll brukar vara bättre i vanliga fall. När vi tränade på attack och försvar gick det varken bra för mig att skjuta mål eller att försvara mig. Vi avslutade dagens showdownträning med att spela några set mot varandra. För mig gick det sådär, jag vann över Anders och Claudio men förlorade mot Sven. Eftermiddagen avslutades med ett träningspass på ett gym som fanns på hotellet. Man fick välja mellan att cykla, springa eller att köra cross training. Eftersom alla cyklar blev upptagna när jag fick välja vad jag ville göra valde jag att köra cross training. Sven tränade bredvid mig och det kändes skönt att se att det inte bara var jag som blev trött av träningspasset:)

Efter att ha stretchat och duschat var det äntligen dags för middag. Vi gick till China station och där var det lika trevligt som vanligt. Det tog dock ganska lång tid innan vi fick vår mat men jag drack mangojuice medan jag väntade så det kändes ändå helt okej:) Efter middagen var jag en stund med Sven. Vi hann prata om en massa saker och kom bland annat fram till att det nog är bäst för oss båda att jag inte åker till Holland i november. När jag beställde flygbiljetten för några veckor sedan kändes det självklart att jag skulle åka och därför tyckte jag att det var onödigt att betala några hundra kronor extra för ett avbeställningsskydd. Idag har dock saker och ting förändrats och med tanke på att både Sven och jag känner att det nog är bäst att jag inte åker får jag tyvärr inse att jag förlorade en del pengar på att inte betala något avbeställningsskydd. Nu har jag dock lärt mig något av det här och sett att jag nog borde göra det nästa gång hur säker jag än känner mig när jag beställer en biljett. Det är ju av våra misstag vi lär oss saker och att stanna hemma känns säkrare än att åka till Holland i fyra dagar och inte veta om jag kommer att trivas där och hur allt kommer att kännas. Att ångra mig när jag väl är där går ju inte. Nu har jag alltså ingenting inplanerat under höstlovet och jag tycker därför att det vore jätteroligt ifall någon skulle vilja träffa mig då!

Även om samtalet med Sven inte direkt gjorde mig glad känner jag att vårt samtal var nödvänligt och att det dessutom fick mig att känna mig säkrare på vad jag vill och känner. Efter att ha varit ganska förvirrad de senaste månaderna känns det åtminstone skönt att ha en sak mindre att fundera över:) Lördagkvällen avslutades på ett trevligt sätt tillsammans med några av de andra, bland annat Mariah, Claudio, Shakti, Sven, Adde, Zebben, Krister och Madde. Jag som oftast brukar vara uppe tills de flesta har gått och lagt sig gick och la mig tidigare än ganska många av de andra den här gången. Men eftersom jag kände att jag ville orka träna och prestera något under söndagen kändes det bra:)

Gårdagen började med frukost som jag faktiskt hann njuta av trots att vi skulle börja träna en halvtimme tidigare än i lördags:) Dagen började med att landslagsspelarna skulle träna på att vara coacher. Adde och jag fick tillsammans äran att coacha Lappis eller Micke som han hellre vill bli kallad och jag måste säga att jag tycker att det gick bra. Världens bästa coach är jag definitivt inte men jag försökte så gott jag kunde och det gick faktiskt bra för Micke som gjorde ett strålande jobb! Han vann alla set förutom ett som han förlorade med tretton-tio:) Förmiddagen avslutades med att vi fick spela några set mot varandra. Jag lyckades vinna över Sven och Anders men förlorade istället mot Zebben med tolv-tio. Menmen, det är ju i helgen som det verkligen gäller och då får ni hålla tummarna för att det går bra för Claudio, Adde, Christoffer och mig!

Eftermiddagen blev ganska lugn och jag hann prata med lite folk innan de skulle åka hem, bland annat Tobbe som jag knappt hade sagt ett enda ord till under helgen. Dessutom hann jag säga hej då till Claudio och Sven som jag ju kommer att träffa igen i helgen! Ja, nästa helg åker vi till Holland och jag är övertygad om att det kommer bli en rolig och ansträngade helg. Vi landar i Holland sent på fredag kväll för att sedan spela hela lördagen plus en stor del av söndagen. Sen åker vi hem igen på söndag kväll och då vet jag åtminstone en person som kommer att vara trött. Att ha tränat hela förra helgen känns dock bra och nu känner jag mig taggad inför nästa tävling! Jag vet i alla fall att några av de nya spelarna tycker att det var bra att få träna tillsammans med landslaget och jag förstår dem. När de ser vilka duktiga spelare vi har i Sverige och Europa, förutom svenska landslaget var även Sven från Holland och Stine från Danmark med i helgen, tror jag absolut att det får de att vilja kämpa hårdare för att bli lika duktiga som vi i framtiden. Oj, vad tiden går fort, nu måste jag sätta igång och plugga. Jag bloggar någon dag senare i veckan. Ta hand om er tills dess!
/Vispen

Hej!

Idag är det måndag och jag sitter hemma i mitt kära rum och skriver. Imorgon har halva sommarlovet gått och jag måste säga att jag är riktigt nöjd med den första halvan. De sista fem veckorna som jag har kvar av mitt sista riktiga sommarlov kommer vara lugna och det känns faktiskt ganska skönt eftersom jag vill hinna vila upp mig inför mitt sista år på Kulturama. Den här veckan har jag dock några saker i kalendern som väntar på att bli gjorda. Ikväll ska jag förhoppningsvis träffa några kompisar, imorgon åker jag på Allsång på Skansen tillsammans med några glada och trevliga USS-are och på onsdag åker jag till Norrköping där jag stannar tills på söndag kväll. Ska ni göra något trevligt nu i veckan?

Förra veckan gjorde jag ju en hel del trevliga saker. I förra inlägget skrev jag ju om dagarna i Övik och den trevliga stunden i studion. Nu hade jag tänkt skriva lite om träningslägret jag var på i helgen. Tyvärr blev vi inte särskilt många eftersom både Adde och Zebben hoppade av, Christoffer är i Dalarna och Daniel precis har opererat sitt finger. Från landslaget var det därför bara Claudio, Stine från Danmark och jag. Det var verkligen roligt att få träffa Stine igen och att dessutom få träna med henne. I Sverige har vi tyvärr inte lika många duktiga tjejer som i Danmark. Jag har absolut ingenting emot att bara träna med killar men ibland saknar jag en till tjej i laget. Killar och tjejer tänker ju lite olika, i alla fall när det gäller vissa saker. Sen kan jag ibland känna att killarna är på en mycket högre nivå än jag och att de killar som inte är det utvecklas snabbare än vad jag gör. Dessutom blir det ju jobbigt för killarna att alltid behöva ha mig med som hela tiden följer efter dem. Stine och jag kom fram till att vi hade mycket gemensamt och att vi har gått igenom ungefär samma saker i livet. Det kändes oerhört skönt att prata med någon som förstod precis hur jag känner i vissa situationer och som kunde ge mig några bra råd inför framtiden.

Det blev en hel del träning i helgen även om vi kanske inte tränade lika mycket som vi brukar göra när det är träningsläger. Jag kände mig ändå väldigt trött efter helgen och att jag nu har mycket att träna på inför kommande tävlingar. De tre saker som jag kommer koncentrera mig mest på är att träna upp styrkan i handleder och armar så att jag orkar skjuta hårdare, träna på att skjuta direktskott oftare istället för att bromsa upp bollen innan jag skjuter som jag ofta gör nu och sist men inte minst försöka lära mig nya sätt att skjuta på så att jag kan variera mig mer när jag spelar match. Jag måste även bli mycket bättre på att tänka på hur min motståndare spelar, var han/hon släpper in mål och var bollen hamnar när jag skjuter på ett visst sätt. Ibland är jag jättedålig på att spela varierat och det händer att jag skjuter många skott i rad som hamnar på ett och samma ställe hos min motståndare på andra sidan bordet. Som ni märker är det alltså mycket som jag behöver utveckla och förbättra. Det känns lite tungt att det är så pass mycket som jag hittills inte behärskar men jag känner samtidigt att det faktiskt känns bra att det fortfarande finns mycket att träna på. Om det inte gjorde det skulle ju kanske det betyda att jag aldrig skulle kunna placera mig högre på tävlingar men det kanske ändå finns en liten chans att jag lyckas i framtiden. Träning ger ju färdighet och om några år när jag har tränat mer och förmodligen är bättre på dessa saker kommer det förhoppningsvis hjälpa mig och jag ska absolut fortsätta kämpa för att nå mitt högsta mål inom showdownen, att någon gång komma till final i en internationell tävling. Mer än halva 2011 har ju redan gått och jag har tyvärr insett att jag inte kommer nå mitt mål i år men nästa eller nästnästa år hoppas jag att jag ska kunna klara det!

Föruom att vi tränade mycket showdown i helgen har vi även pratat, skrattat, ätit, lyssnat på musik och sovit. Vi åt som vanligt på Handens pizzeria där vi träffade George som var lika glad och social som vanligt. I fredags åt vi middag på Viking där jag som vanligt åt vegetarisk pasta. Medan vi åt blev vi underhållna av en man som spelade gitarr och sjöng. I lördags åkte vi in till Söder och åt på en grekisk restaurang. Där hade de jättegod mat och jag åt tzatziki och jättegoda zucchinibiffar. Frukost åt vi på hotellet och jag älskar verkligen deras frukost! Stine berättade för mig om en sorts blåbärschoklad som hon älskar. Det tog ett tag för oss att hitta den men jag fick i alla fall smaka den till slut:) Tobbe, Mariah och Shakti kom och hälsade på i lördags och det var jätteroligt att träffa dem igen! Krister var så klart med hela helgen och jag tycker verkligen att han känns som en pappa för oss alla. Vi sov och tränade på radion och med tanke på att radion känns som mitt andra hem kändes det väldigt bra. Stine och jag delade rum och det var trevligt och gick jättebra! Claudio var lika trevlig som vanligt och eftersom han precis har fyllt år gav jag honom en liten födelsedagspresent, choklad som jag köpte i en trevlig affär i Övik och ett presentkort på Stadium. Jag tycker att Stadium är en bra affär och eftersom jag inte hade särskilt mycket tid när jag skulle försöka hitta en present, Claudio är ju dessutom kille vilket gjorde det ännu svårare, fick det bli ett presentkort. Sen tänkte jag att choklad ju var bra för att de flesta verkar äta det och för att det skulle vara tråkigt att enbart komma där med ett litet kuvert. Det där med choklad var dock inte särskilt bra att ge till just Claudio eftersom han inte brukar äta det och ett presentkort är ju ganska tråkigt att få. Nästa gång jag köper en present hoppas jag att det blir mer lyckat och man lär sig ju alltid något av att köpa mindre lyckade presenter. När man lär känna människor lär man sig ju dessutom vad de gillar och inte gillar och det kan ju ta ett tag innan man känner någon tillräckligt bra för att hitta bra presenter till personen. Ibland händer det ju att man helt plötsligt hittar något som man känner passar perfekt till någon man känner. Det bästa är ju när man verkligen har en tanke bakom sin present och varför man just ger bort det man gör till någon. Med tanke på att min fantasi oftast är väldigt dålig brukar jag inte hitta bra presenter särskilt ofta men ibland händer det och eftersom jag tycker om att ge bort saker till andra kommer jag förmodligen bli bättre på det med åren:)

Som alltid när det är träningsläger blev det inte särskilt mycket sömn för någon av oss. Jag kände mig trött redan när jag kom på torsdagen men det är ingenting i jämförelse med hur trött jag kände mig när jag kom hem igår eftermiddag. Inatt sov jag i nästan tolv timmar och det var riktigt skönt att faktiskt få sova i min egna säng som jag är van vid även om det kändes ganska ensamt. Nu är det varken träningsläger eller tävling på väldigt länge och jag kommer verkligen sakna alla underbara människor! Jag tyckte att det var minst lika jobbigt som vanligt att säga hej då till alla igår som det brukar göra. Trots att jag bara brukar träffa de flesta när vi tränar eller tävlar lär man ju ändå känna alla under tiden vi är på träningsläger och tävlingar, på kvällar och under dagarna när man har en paus från att träna eller spela match. Alla inom showdownen betyder verkligen mycket för mig, jag tycker om dem alla, så klart mer eller mindre, men ändå! Jag överdriver inte när jag säger att några av dessa människor alltid kommer att ha en särskild plats i mitt hjärta! Nu ska jag ringa några samtal och se ifall någon vill träffa mig ikväll. Hoppas att alla därute får en trevlig vecka, ta hand om varandra!
/Vispen

Hej!

Förlåt för den oerhört dåliga uppdateringen. Jag har försökt uppdatera bloggen via mobilen och skrivit några korta inlägg under veckan men nu när jag kollade bloggen såg jag att de inte har kommit fram. Nu har jag hur som helst tänkt skriva lite om tävlingen:)

I onsdags kände jag mig som tur var mycket piggare än i tisdags. Febern var nästan helt borta och huvudvärken hade släppt en aning, alltså lönade det sig att vila och sova mycket:) Jag åkte till skolan på förmiddagen och hade kontaktlärartid för allra sista gången tillsammans med klassen och vår kontaktlärare Aleks. I höst får vi se vem som blir min nya kontaktlärare, det vet jag inte än. Tyvärr var det nästan inga som orkade ta sig till skolan i onsdags trots att det ju faktiskt var den allra sista lektionen för de flesta av oss. I torsdags och fredags var man ju ledig, imorgon är Sveriges nationaldag, på tisdag har vi elevhälsovårdsdag, på onsdag är vi förmodligen lediga igen och på torsdag tar vi studenten. Den sista kontaktlärartiden var i och för sig ganska seg. Vi fick skriva två utvärderingar, blev informerade om kommande vecka och pratade om studentdagen:) Eftersom jag har Aleks i ensemble pratade vi lite efter lektionen och jag fick veta att jag fick VG i betyg av honom och Kitte. Det känner jag mig ganska nöjd med även om det såklart hade varit bättre att få MVG.

Efter att ha ätit lunch som tog extra lång tid eftersom jag hade ont i magen och kände mig nervös åkte jag till det kära hotellet i Handen där jag skulle bo resten av veckan. När jag kom fram checkade jag in och blev glatt överraskad då jag fick reda på att rummet där Madde och jag skulle sova var lätt att hitta till:) Eftersom jag kom före de flesta andra och eftersom jag fortfarande kände mig lite trött och febrig la jag mig och sov i några timmar innan Madde kom till hotellet. När hon kom kände jag mig lite piggare och vi gick runt en stund och hälsade på några trevliga människor och köpte sedan varsin mjukglass som vi satt och åt i några underhållande fåtöljer:) Jag blev glad när jag en stund senare plötsligt fick se holländarna komma gående och det var verkligen roligt att träffa dem igen:) Det var evigheter sen jag träffade Danique senast och Sven och Leander tycker jag ju om väldigt mycket också. Efter att ha sagt hej till dem gick jag runt och tittade när folk tränade showdown. I ett rum träffade jag Claudio och Zebben och vi pratade en stund innan jag gick vidare och Philip från Tyskland kom fram och hälsade på mig. Det var verkligen trevligt att träffa honom igen för vi hade ju väldigt roligt när vi träffades på ICC-lägret i somras. Philip var minst lika snäll mot mig under den här tävlingen som i Grekland och han dök ofta upp från ingenstans för att prata och ge mig en och annan kram:)

Lite senare på kvällen gick alla till radion för att äta middag. Maten i år var inte lika god som tidigare år men den vegetariska maten gick att äta och jag överlevde helgen trots att jag åt pizza två gånger, något som jag nästan aldrig äter i vanliga fall. Efter att de flesta hade ätit färdigt hälsades vi välkomna till tävlingen och därefter gick vi tillbaka till hotellet igen. Under kvällen hände inte särskilt mycket utan jag pratade mest med en massa människor och sen gick jag och la mig ganska tidigt eftersom jag skulle börja spela redan klockan åtta kommande dag.

I torsdags morse kände jag mig ganska trött eftersom jag inte hade kunnat sova särskilt mycket. Det berodde förmodligen på att jag hade vilat och sovit mer än vanligt under tisdagen och onsdagen. Upp ur sängen kom jag i alla fall till slut och lyckades till och med få i mig en del frukost innan min första match. Johnnie coachade mig under hela tävlingen, något som jag var enormt glad och tacksam över:) Han fick mig verkligen att tagga till ibland och gav mig bra tips på hur jag skulle spela för att det skulle gå så bra som möjligt. Jag skulle spela fem matcher i torsdags och eftersom jag hade hamnat i en ganska hård grupp gällde det verkligen att jag gav allt redan första dagen. Matcherna gick ändå helt okej. Jag vann över två italienskor som hette Emanuela och Pasqualina, förlorade mot Ieke från Holland och vann över Stine och Anni från Danmark. Eftersom jag aldrig hade vunnit över Stine tidigare kändes det roligt att jag äntligen lyckades göra det. Matchen mot Ieke kände jag mig inte nöjd med på grund av att det kändes som att jag aldrig hann komma igång utan hon hann ganska snabbt hitta luckor där hon kunde göra mål på mig. Siffrorna i seten blev elva-åtta och elva-sju, vilket ju i alla fall inte var helt katastrofalt.

Lunch åt vi på China station och jag tycker att deras lunchbuffé var helt okej:) Efter lunchen hade jag inga matcher utan kunde istället gå och duscha och därefter titta på när några av killarna spelade. Jag såg bland annat matchen mellan Leander och Christoffer. Eftersom jag kände mig ganska trött i huvudet efter att ha lyssnat på de höga ljuden från showdownborden i flera timmar gick jag till mitt hotellrum för att försöka sova en stund. Det gick dock inte särskilt bra eftersom folk hela tiden knackade på min dörr och störde. En gång var jag nära på att skrika åt personen som stod utanför men lyckades behärska mig när jag såg att det just den gången råkade vara Philip. Resten av torsdagen hände det egentligen inget särskilt utan jag tror att det var då som jag lyssnade på en del musik med Madde och även satt i en soffa och pratade med en massa människor:)

I fredags fortsatte matcherna och tjejerna började spela klockan åtta även då. Jag kan ju säga att det inte var roligt någonstans att vakna runt halv sju när väckarklockan ringde. Jag tycker i alla fall att fredagens matcher kändes helt okej och jag vann fyra av fem matcher och gick därmed vidare bland de sex bästa tjejerna i tävlingen. Det kändes bra att inte behöva spela om platserna sju till tolv och att jag nu, hur det än skulle gå, skulle placera mig bättre än i Milano där jag bara kom på elfte plats. I fredags kände jag mig nöjd med tre av de matcher jag spelade. I en match fick jag inte alls igång spelet och en annan förlorade jag på grund av att jag släppte in en hel del onödiga mål, samt gjorde några självmål.

Jag kände mig väldigt hungrig när jag äntligen fick gå och äta lunch. Matcherna tog längre tid än beräknat vilket gjorde att jag fick vänta ganska länge mellan varje match. Annelie och jag diskuterade i alla fall en massa trevliga saker medan vi åt och jag hade en hel del tankar som snurrade runt i huvudet när jag någon timme senare stod i duschen. Under eftermiddagen låg jag och sov en stund, såg några matcher och gick runt och var social med folk:) Min kära vän Desirée kom förbi och gjorde mig sällskap en stund och innan middagen var jag med Tobbe och Claudio och vi lyssnade på Veronica Maggio. Henne har jag verkligen fastnat för på sista tiden. Jag tycker om melodierna i de flesta låtarna och tycker dessutom om de flesta av hennes låttexter:) Efter middagen satt jag ute tillsammans med några andra och lyssnade på fotbollsmatchen mellan Sverige och Moldavien, pratade och hade trevligt. Därefter stod jag och pratade med folk i hotellbaren och eftersom jag inte skulle börja spela förrän tjugo i två igår gjorde det ingenting att jag var uppe ganska sent i fredags:) Madde och jag hade väldigt roligt och skrattade en hel del:)

Fastän jag känner att gårdagen kunde ha varit bättre hände i alla fall en del trevliga saker igår. Madde fixade till exempel frukost på sängen till mig och det var ju verkligen hur snällt som helst! Däremot känner jag mig inte särskilt nöjd med gårdagens matcher. Jag känner dock att jag verkligen försökte, att jag gjorde mitt bästa i de första fyra matcherna, kämpade och kände mig väldigt trött efteråt. Men jag hade tyvärr varken mitt spel eller turen på min sida. Jag spelade fem matcher i fredags och förlorade alla. Trots det kände jag mig ändå ganska nöjd med de två första matcherna då jag mötte Danique och Els från Holland. Det är två oerhört duktiga spelare som jag verkligen har stor respekt för eftersom de är duktiga samtidigt som de är trevliga:) När jag spelade mot Danique förra året hade jag ingen chans men i år vann jag ett set och spelade dessutom ett ganska jämnt andra set. I tredje set hade jag däremot svårare att hänga med och då släppte jag in en del onödiga mål på grund av nervositet plus att Danique gjorde några riktigt fina mål:) Danique hade dessutom en väldigt bra coach, ingen mindre än Sven och eftersom vi har tränat lite med varandra tror jag att han visste ungefär vad jag är dålig på och jag vet dessutom om att han är väldigt bra på att coacha folk. När han coachade mig i Finland vann jag en match som jag förmodligen hade förlorat utan hans hjälp. I matchen mot Els tycker jag också att jag spelade ganska bra fram till tredje set då jag gjorde tre självmål. Oj vad nervös jag kände mig i den matchen och att jag blir mer nervös i slutet av matcher och att jag har svårt att göra de poäng som behövs för att vinna är ingen nyhet. Samma sak hände i tredje matchen då jag mötte Anja från Danmark som jag hade vunnit mot när vi spelade i fredags. I Milano förlorade jag emot henne och igår är det klart att jag i tredje set var tvungen att skjuta ut bollen och att avsluta med att skjuta den i nät när det stod nio-nio. I matchen mot Anja kände jag verkligen att jag försökte göra allt för att vinna men det var i princip helt omöjligt att göra mål på henne på grund av att hon försvarade sig väldigt bra. Däremot sköt hon inte lika bra och många av de poäng hon fick var på grund av att jag gjorde misstag. Att ha tålamod är ju viktigt och att fortsätta kämpa trots att det känns segt och jobbigt ibland. Eftersom det hade gått dåligt för mig i de tidigare matcherna och eftersom jag kände nervositet och press kan jag erkänna att mitt tålamod inte var det bästa och det kändes tungt att förlora matchen på grund av att jag gjorde de där enkla misstagen. När jag en stund senare förlorade nästa match emot Ieke med två-noll i set, då jag när det stod elva-elva i andra set släppte in en boll som jag i vanliga fall skulle ha tagit, bröt jag ihop. Jag orkade helt enkelt inte mer och jag kände mig bara trött på allt. Som tur var fanns Johnnie där och han förstod hur jag kände och stöttade mig trots att jag inte alltid hade spelat som han hade önskat och fastän matcherna hade slutat oerhört dåligt. I den sista matchen mot Hanna orkade jag inte bry mig om resultatet och lyckades inte alls prestera lika bra som i vanliga fall. Efter att jag hade lyckats göra mål ville jag mest att matchen skulle ta slut, lät därför Hanna ha kontroll över spelet och göra några snabba mål. Egentligen borde jag ha tagit till vara på chansen att möta en sådan bra spelare men med tanke på att det inte hade påverkat min placering i tävlingen kände jag mig inte särskilt motiverad. Jag slutade alltså som sexa i årets Haninge open, något som jag inte känner mig nöjd med. Förra året kom jag ju trea och det hade jag gärna gjort igen. Sexa är åtminstone bättre än elva som jag blev i Milano och jag måste säga att jag föredrar en sjätteplats framför en fjärdeplats. Det kanske låter konstigt men så är det.

Det var tur att några av mina vänner stod vid receptionen när jag kom ut från matchen emot Hanna och att de faktiskt var glada och därmed gav mig lite ny energi. Resten av kvällen kände jag mig dock ganska nere även om det såklart också fanns stunder då jag kände mig glad. Det var till exempel roligt att klappa händerna och jubla under prisutdelningen. Mina handflator ändrade färg och jag fick ont i halsen men det var det värt:) På damsidan var det Danique som vann, Hanna som kom tvåa och Els som kom trea. På herrsidan var det Zebben som vann, Sven som kom tvåa och Ari som kom trea:) Vi kan alltså säga grattis till Zebben som både har vunnit Milano open och Haninge open i år! Zebben och Claudio är det bästa Sverige har just nu medan resten av oss behöver träna lite till för att nå toppen. Efter prisceremonin var jag med några svenskar och holländare och när de flesta holländarna hade gått och lagt sig var jag med några svenskar och danskar som fortfarande var uppe. Brian och Stine fick mig att känna mig lite gladare och lite senare var jag glad över att Shakti och Tobbe stod ut med mig och alla mina funderingar:) Det finns nog ingen som tänker lika mycket som jag och det finns definitivt ingen som är lika efter som jag när det gäller vissa saker. Jag måste skynda mig om jag ska hinna göra något i livet för vi lever ju bara en gång och det gäller att ta till vara på varenda dag. Ett problem jag har är att jag nästan alltid tänker innan jag gör saker istället för att ibland bara vara impulsiv och köra på. Jag önskar verkligen att jag kunde vara mer spontan, att jag kunde våga vara mer framåt och framförallt att jag skulle våga göra mer här i livet och ta de steg som krävs för att saker och ting ska hända. Jag tycker om människor som står för vad de tycker och människor som tar initiativ. För mig kan det ibland ta hundra år innan jag har bestämt mig för något och jag är helt enkelt allmänt seg. Men det blir säkert bättre med tiden, det får vi åtminstone hoppas:)

Imorse kände jag mig ganska ledsen, dels för att tävlingen var över och jag snart skulle bli tvungen att lämna alla och dels för lite andra saker som hade hänt. En av mina vänner ville prata med mig och trots att jag verkligen försökte anstränga mig för att göra samtalet så trevligt som möjligt gick det inte alls som jag önskade. Att göra någon annan ledsen är hemskt och idag hade jag inget annat val än att säga någonting som fick min vän att gråta och bli oerhört sårad. Jag vet att du brukar läsa allt jag skriver och när du ser det här vill jag än en gång be dig om ursäkt för vad jag sa idag. Men både du och jag vet att det är svårt och saker och ting kan bara förändras till det bättre i framtiden! Du är en oerhört fin vän som jag inte vill förlora ur mitt liv och jag vet att jag har varit orättvist mot dig och att det jag sa idag gjorde ondare än vad jag någonsin hade kunnat ana. Men du kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta och jag har aldrig träffat någon som bryr sig lika mycket om mig som du gör. Du förtjänar verkligen att må bra och jag ska göra allt för att hjälpa dig om du någonsin känner att du behöver mig.

Min förmiddag kunde alltså ha börjat bättre och hela den här söndagen plus en del annat hade man gärna kunnat radera ur mitt minne. Men nu går inte det utan livet går vidare och nu sitter jag här hemma och skriver. För att återgå till tävlingen måste jag säga att det känns ganska skönt att den är över och att det nu är fyra månader kvar till nästa. Det känns såklart tråkigt på grund av att jag nu inte kommer träffa mina kära vänner som bor utanför Sverige på länge och eftersom jag dessutom inte kommer få tävla på ett tag. Det är ju tävlingarna jag ser fram emot och det är ju därför jag tränar. Men jag tror samtidigt att jag behöver ta en paus och slappna av ett tag. Jag känner mig ganska trött på att hela tiden vara tvungen att prestera och det är något som jag förhoppningsvis inte kommer behöva göra i sommar. Då behöver jag inte gå och oroa mig för skolarbeten som ska lämnas in eller känna mig nervös inför stora sånguppspel och internationella tävlingar. Jag hoppas att jag inför nästa tävling ska ha hunnit vila upp mig ordentligt och att jag har tränat så pass mycket att jag lyckas placera mig bättre än vad jag har gjort i Milano och på Haninge open. För att lyckas med det behöver jag verkligen träna hårt för jag vet att det ändå kommer kännas jobbigt när jag väl står där på nästa tävling. Då kommer nervositeten och prestationsångesten göra att jag spelar sämre än vanligt. Det drar alltså ner nivån på mitt spel och när jag känner att jag måste prestera spelar jag oftast dåligt och brukar dessutom ofta tappa all energi och glädje jag annars brukar känna när jag spelar showdown. Många säger att jag behöver träna mentalt och att jag ofta spelar bättre på träningar än på tävlingar. Eftersom jag bara tränar mentalt när jag tävlar och eftersom jag inte tävlar särskilt ofta innebär ju det att jag behöver förbereda mig så mycket som möjligt på alla andra sätt för att en dag kunna lyckas och det ska jag verkligen försöka göra! Utan showdownen skulle jag må ännu sämre än vad jag gör idag för den tar upp en stor del av mitt liv och betyder väldigt mycket för mig. Det är nog därför som jag så gärna vill prestera och det känns ju alltid lika jobbigt att förlora och misslyckas. Trots att det har gått dåligt för mig under en längre period nu har jag ändå fortsatt träna eftersom jag helt enkelt inte har kunnat vara utan showdownen. När jag har förlorat och misslyckats har jag flera gånger funderat på att lägga ner men när jag väl har varit ledsen i några dagar har jag som sagt alltid fortsatt träna. Jag har många av mina vänner tack vare showdownen och därför kan jag bara inte ge upp nu! Vad som är rätt och hur jag borde göra vet jag inte men jag skulle nog inte kunna sluta med showdownen även om många kanske skulle säga att det var det bästa för mig. Jag kanske aldrig kommer lyckas trots att jag kämpar, det kan ju ingen veta men jag vet att jag inte vill leva utan showdownen! Även om jag som sagt är missnöjd med min placering på Haninge open är jag ändå glad över att jag ställde upp i tävlingen. Det var mycket bättre än att bara sitta hemma och vilken tur att jag faktiskt hann bli frisk tills i torsdags. Jag känner alltid att jag utvecklas av att möta alla duktiga tjejer och att få umgås med alla mina fantastiska vänner i några dagar var helt underbart!
/Vispen

Hej!

Hoppas att allt är bra med er och att ni har haft en trevlig helg. Jag mår bra förutom att jag är trött och känner mig ensam för tillfället. Hela helgen har jag haft en massa underbara människor omkring mig men nu när jag är hemma och sitter ensam på mitt rum och skriver, känner jag mig ensammare än vad jag brukar göra i vanliga fall. Nu är det ju snart sommar och många av mina vänner är nykära och glada, vilket jag tycker är väldigt roligt. Men jag kan inte låta bli att erkänna att jag nästan blir lite avundsjuk på dem för att de har det så fantastiskt bra just nu. De förtjänar det verkligen och det är jag inte avundsjuk på men jag önskar så att jag också kunde hitta någon att bli kär i som det inte skulle behöva kännas komplicerat och svårt att tycka om. Det var hur som helst inte det jag hade tänkt skriva om idag utan det var ju SM jag ville berätta om:)

Jag åkte till Handen redan i fredags kväll eftersom det var många som skulle komma redan då. Madde satt och tittade på film när jag kom och jag tittade på den en stund innan jag gick för att hälsa på de andra som hade kommit. Zebben, Patrik, Adde och Claudio kom först och lite senare på kvällen kom även Anders, Anders, Christoffer, Lappis och Mariah. Vi åt på China station och där var det lika trevligt som vanligt:) Efter middagen var klockan ganska mycket och därför gick de flesta och la sig och efter att jag hade chattat en stund med Sven bestämde jag mig för att försöka sova. Det var dock inte det lättaste på grund av att jag kände mig nervös inför morgondagens tävling. Efter någon timme somnade jag i alla fall och även om jag vaknade ett antal gånger under natten lyckades jag åtminstone sova några timmar.

Igår åt vi frukst på hotellet och jag åt äggröra och yogurth och drack smoothie och juice. Eftersom jag har svårt att äta tidigt på morgonen brukar jag tycka att det är jobbigt att äta smörgåsar. Därför var det ju tur att det finns mycket att välja på på det kära hotellet:) Efter frukosten samlades vi och pratade lite innan matcherna satte igång.

Eftersom vi tyvärr bara var tre tjejer i år, Sverige behöver verkligen fler tjejer som spelar showdown, bestämde vi att vi skulle möta varandra två gånger och att de två tjejer som vann flest matcher skulle få spela final. Oj vad nervös jag kände mig när jag skulle spela min första match mot Mariah. Mariah hade dessutom redan spelat och vunnit sin första match mot Anna, vilket ju betydde att hon redan var uppvärmd och allt. Jag hade värmt upp kroppen men inte spelat någon showdown. När vi väl hade börjat spela kändes det dock bättre och jag märkte att Mariah var minst lika nervös som jag. Båda släppte in en massa lösa bollar som vi aldrig skulle ha släppt in i vanliga fall och trots att vi rullade bollen väldigt långsamt mot varandra blev det mål ganska ofta. I andra set sköt vi lite hårdare, efter att Claudio, som stått och tittat på matchen, hade sagt till oss att ta i mer. Jag kände mig fortfarande seg men lyckades till slut vinna matchen. Jag vann över Mariah även när jag mötte henne för andra gången och när jag lite senare under förmiddagen spelade mot Anna vann jag de två matcherna mot henne också, vilket alltså innebar att jag skulle spela final senare under eftermiddagen. Jag tror att Anna var väldigt nervös för jag vet att hon kan spela mycket bättre än vad hon gjorde igår. Förra året tycker jag till exempel att hon gav mig hårdare motstånd. Men med tanke på att Anna knappt har fått chansen att träna kan jag såklart förstå att det inte var särskilt lätt för henne igår. Jag hade aldrig vunnit över någon om jag inte hade tränat. Att träning lönar sig fick vi se igår eftersom Mariah vann över Anna som hon förlorade mot förra året.

Rebecka kom förbi igår och underhöll mig och alla andra:) Det var trevligt och hon fick förmiddagen att gå lite fortare. Jag tittade på några av killarnas matcher, hejade på dem och försökte få resten av publiken att också göra det. Det gick sådär men killarna tryckte i alla fall till bollen ordentligt ibland:) Lunch beställde vi som vanligt från George pizzeria, jag tror inte att någon blev överraskad över det. Jag åt grekisk sallad utan lök som var ganska god och efter lunchen gick jag ut en stund och nöjt av det fina vädret. Några gick och köpte glass på Pressbyrån och Rebecka och jag gick till Haninge centrum där jag köpte en glass som smakade äpple och kanel:)

Under eftermiddagen var det dags för killarna att spela semifinaler. Christoffer fick möta Adde och Claudio fick möta Zebben. När semifinalerna var spelade spelade Adde och Christoffer om bronset. Jag tycker att det var roligt att se den matchen för Christoffer har verkligen utvecklats mycket under det senaste året. Det blev en ganska jämn match som Adde till slut vann. Efter det var det dags för damfinalen mellan Mariah och mig. Jag kan lova er att jag kände mig nervös eftersom jag väldigt gärna ville vinna. Ingenting sa ju att jag skulle vinna fastän jag hade vunnit över henne i de två tidigare matcherna. Jag vet om att Mariah var nervös då och att hon kan spela riktigt bra. Det har jag nämligen sett när vi har tränat tidigare. Jag tänkte att hon förmodligen hade sparat sig lite och att hon nu kanske skulle gå in och vinna stort över mig för att hon nu hade hittat mina svagheter. Dessutom kände jag att jag hade pressen på mig, något som jag tycker var väldigt jobbigt. Några sa till mig att jag verkligen borde vinna matchen och att de var säkra på att jag skulle göra det. Sen fanns det några som sa att jag borde skämmas om jag förlorade. De sa att jag har tränat mer än Mariah men Mariah tränar showdown två gånger i veckan precis som jag brukar göra och jag tycker verkligen inte att man ska underskatta en spelare för man vet ju aldrig vad som kan hända. Bara för att jag råkade vinna SM-guld förra året var det ju jag som skulle försvara min titel som svensk mästarinna och allt det där. Till Mariah sa folk att hon skulle spela för att det var roligt och att hon inte hade någon press på sig. Matchen började med att Mariah vann slantsinglingen och att hon därmed valde att börja serva. I första set gjorde hon ett fint serveess på mig och hon spelade mycket bättre då än i de två tidigare matcherna mot mig, jag hade alltså rätt om att hennes nervositet skulle släppa lite:) Jag vann ändå första set och även det andra setet gick ganska fort, förmodligen för att vi båda tryckte till bollen och sköt lite hårdare. När jag testade att skjuta hårt tidigare under dagen gick de flesta bollarna ut och därför försökte jag ta det lite lugnare. Mariah hade otur med vissa bollar och jag tyckte synd om henne när hon släppte in några ganska lösa bollar i mål. Jag vet nämligen hur jobbigt det känns att göra det och hur stressad jag själv blir när det händer mig. Senast i Milano var jag med om exakt det och då kädnes det lite som att jag var otursförföljd hela tävlingen och att min koncentration ju inte var på topp är ju ingen nyhet. Jag kan verkligen förstå att Mariah var nervös igår för hon hade aldrig spelat en final tidigare så när vi skulle spela tredje set önskade jag verkligen att jag kunde hjälpa henne på något sätt. Men jag kom inte på särskilt mycket att säga för man har ju bara en minut på sig mellan seten och jag hade aldrig hunnit säga särskilt mycket på den tiden. Dessutom var jag så pass självisk att jag ville hinna dricka vatten, vilket tog lite tid. Bättre på att coacha folk måste jag definitivt bli för det enda jag sa till Mariah var att jag trodde att det skulle hjälpa ifall hon tog i mer när hon sköt. Det visste hon förmodligen själv att hon behövde göra så det jag sa var nog tyvärr inte direkt till någon hjälp. Jag försökte i alla fall peppa henne när hon gjorde ytterligare en bra serve i tredje set och när hon dessutom lyckades göra mål med ett annat skott. Mariah började spela bättre i tredje set men hon avslutade tyvärr matchen på samma sätt som jag avslutade min finalmatch mot Ida för två år sen. Mariah sköt bollen i nät när det stod tio-fem och därmed var matchen avgjord. Jag tycker verkligen att matchen slutade på ett tråkigt sätt för att göra misstaget att antingen skjuta i nät eller att göra självmål är enligt mig varken ett bra avslut för den som gör misstaget eller för motståndaren. Men jag hoppas verkligen att Mariah kommer fortsätta träna fastän hon förlorade igår för jag vet att hon i så fall kommer kunna bli hur duktig som helst. Hon är bra på väldigt mycket och jag skulle verkligen uppskatta ifall någon mer tjej kom in i landslaget. De flesta länder brukar ofta skicka flera tjejer till internationella tävlingar medan Sverige ju bara har skickat mig på sista tiden. Nästa år blir det förmodligen Mariah som tar guldet om hon tänker som jag gjorde för två år sen. Man kan verkligen säga att SM 2009 fick mig att inse att jag ville satsa på den här sporten och när jag såg Claudio och Ida vinna och när jag såg hur riktigt roliga och hårda showdownmatcher såg ut önskade jag så att jag skulle stå där i en final i framtiden. Jag började träna och killarna som då spelade i landslaget visade mig saker som jag behövde tänka på. De lät mig vara med och träna med dem och stod ut med mig trots att det förmodligen var tråkigt för dem att träna med en tjej som var mycket sämre än dem och som dessutom knappt pratade någonting. Jag var väldigt tyst på den tiden. Men jag ville verkligen utvecklas och försökte göra allt för att göra det. Kommande år vann jag i alla fall SM mot Ida och det kändes helt underbart! Det kändes roligt att vinna SM även i år även om det tog en stund innan jag insåg att matchen var över. Nästa år hoppas jag dock att någon nyare spelare vinner för jag vet hur det känns att vinna nu och hur mycket det kan betyda för någon. Att låta någon annan vara svensk mästarinna ett år skulle nog bara vara bra för då skulle jag kämpa hårdare för att bli det kommande år. Det bästa tror jag är att det är olika personer som vinner varje år för jag tror att det är bäst för alla och att det får alla att kämpa hårdare.

Zebben och Claudio möttes i herrfinalen och det var verkligen en rolig och jämn match, de spelade inte riktigt lika jämnt som i Milano men ändå. Jag stod bredvid bordet för att kunna se så mycket som möjligt för jag brukar knappt förstå vad som händer när jag sitter långt ifrån bordet. Om jag sitter ner behöver jag sitta ungefär bakom nätet för att kunna hänga med i hur bollen rullar. Oj vad nervös jag blev av att se matchen och jag blev tvungen att vända mig bort flera gånger och krama om personen som satt närmast. Det råkade vara Adde och han lugnade ner mig lite genom att säga att han nästan somnade av att se matchen trots att den var så himla spännande. Även om jag har somnat eller varit nära på att somna under matcher har det aldrig hänt under en finalmatch. Det blev till slut Zebben som vann över Claudio med tre-ett i set. På herrsidan såg topp tre alltså ut precis som förra året. Adde har kommit trea tre år i rad nu och Claudio och Zebben har spelat final de senaste tre eller kanske till och med fyra åren. Adde kanske till och med har tagit brons fyra år i rad. Eftersom jag inte var med år 2008 vet jag inte hur killarna placerade sig då.

Det var först under prisutdelningen som jag verkligen insåg att jag hade vunnit SM. Då kände jag mig helt plötsligt jätteglad och kunde inte hålla tillbaka all glädje inom mig. Det borde jag kanske ha gjort med tanke på att några tidningar var där men det glömde jag bort när jag var sådär glad och bara ville få ut min glädje genom att krama alla och jubla. Det är inte ofta jag känner mig sådär glad och visar mina känslor på det sättet men eftersom det inte händer att jag är sådär glad särskilt ofta har jag inte heller tränat på att hålla tillbaka mina känslor när det väl händer. Det gäller ju att man kanske ska visa dem på ett bra sätt och att man ska göra det vid rätt tillfällen. Men jag är dålig på sådant och när jag väl är jätteglad eller jätteledsen är jag det vid helt fel tillfällen. är det bara mig det händer eller finns det någon där ute som känner igen sig? Det gick alltså inte alls bra för mig igår och folk tänkte förmodligen att jag var helt störd som höll på. Det var dock ingenting om man jämför med vad som skulle hända senare samma natt. Förutom att jag höll på var det hur som helst en trevlig prisutdelning. På damsidan var det alltså jag som kom etta, Mariah som kom tvåa och anna som kom trea. På herrsidan blev det ju som sagt Zebben som vann, Claudio som kom tvåa och Adde som kom trea. Christoffer kom fyra, Daniel femma, Anders M sexa, Kourosh sjua, Lappis åtta och Anders G nia.

Efter prisutdelningen var jag med och spelade rundshowdown med några av killarna men när jag åkte ut nästan direkt gav jag upp och gick och duschade istället. Lite senare träffades alla på China station där vi åt och lyssnade på när några sjöng karaoke. Min kära vän Maria som var där och gjorde oss sällskap försökte få någon av oss som spelar showdown att sjunga men det blev inte av eftersom de flesta bestämde sig för att gå ganska snabbt efter att karaoken hade börjat och eftersom jag inte fick med mig någon som ville sjunga med mig. Jag tycker i alla fall att vi hade en trevlig kväll. Den började med att de flesta av oss gick till Adde och Claudios rum och la oss i deras säng. Det var väldigt trångt men samtidigt trevligt och medan en person terrade oss hade i alla fall jag väldigt roligt:) Efter en stund var det några som gick för att göra annat men Madde, Maria, Daniel, Adde och jag låg kvar i sängen och lyssnade på musik och pratade. Ibland kom någon av de andra till rummet för att se vad vi gjorde, bland annat Zebben som kom och underhöll oss flera gånger. Trots att jag tyckte att vi hade väldigt trevligt måste jag ha somnat till för jag sov tydligen djupt när Claudio kom tillbaka till rummet och ville att alla skulle gå därifrån. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag drömde mardrömmar inatt, det kanske berodde på att de andra lyssnade på mindfulness och att det på något sätt påverkade mig negativt i sömnen eller också kanske det berodde på något annat. Det enda jag vet är att jag inte har drömt sådär jobbiga saker på väldigt länge. För några år sen hände det däremot mer eller mindre varenda natt. På sista tiden har jag drömt jobbiga saker lite då och då men inatt var som sagt en av de värsta nätterna på väldigt länge. Jag fick idag höra av de andra att jag, när de försökte väcka mig, tydligen hade börjat gråta och att jag hade gjort det väldigt länge. De andra lyckades i alla fall få med sig mig till stället där jag skulle sova och det läskiga är att jag inte minns någonting av det. För att ta sig mellan hotellet och stället där jag och några andra sov behöver man gå en ganska lång bit utomhus men jag minns verkligen inte när eller att jag gick dit. Det värsta tycker jag ändå är att jag grät sådär länge och att jag inte reagerade när de andra försökte väcka mig. Jag brukar aldrig gråta öppet inför andra och när det väl händer brukar jag åtminstone försöka att inte visa det. Igår märktes det tydligen tydligt och när jag väl insåg att jag inte drömde kände jag mig fortfarande rädd och ledsen. Som tur var verkade ingen vara arg på mig imorse trots att jag ju hade varit seg inatt och gjort att de andra inte fick sova. Alla pratade dessutom med mig trots att jag trodde att folk nu kanske inte skulle göra det, eller i alla fall inte att de skulle vara som vanligt mot mig. För hur normalt är det att vara som jag? Först var jag jätteglag och visade det på fel sätt på eftermiddagen och sedan var jag jätteledsen och grät inför en massa folk på natten. Att vara ledsen är en sak men att gråta är ju något helt annat. Det har jag inte gjort på väldigt länge, i alla fall inte som igår när det tydligen inte gick att få kontakt med mig på väldigt länge. Att det hände just igår natt var ju väldigt jobbigt för det hade ju varit bättre om det hade hänt när jag hade varit hemma så att ingen hade behövt se mig sådär. Nu är det ju i alla fall som det är och jag kan bara hoppas att folk fortfarande vill vara med mig och att folk inte tror att jag beter mig såhär konstigt varenda dag för det gör jag verkligen inte. Jag vet att jag har haft svårt med det här med känslor. för några år sen visade jag knappt för någon hur jag kände. Riktigt glad kände jag mig inte särskilt ofta och jag försökte låta bli att känna och tänka en massa saker hela tiden för om jag hade tänkt för mycket vet hade jag förmodligen setts som en ledsen person av andra. Jag har hört att folk ser mig som glad och det är jag ofta när jag pratar med andra människor för att jag tycker att det är väldigt roligt. Jag har lätt att tycka om människor och det har hänt flera gånger att jag har öppnat mig för mycket för vissa. Människor säger att de ofta ser mig med ett leende även när jag inte pratar och att jag kan få andra att känna sig glada, det gillar jag. Men nu är problemet att jag håller på att visa saker för tydligt. Det är ju viktigt att hitta något mellanting men jag skulle som sagt inte gråta och vilja göra andra ledsna och oroliga för mig med mening. Det hade jag aldrig gjort om jag hade varit medveten om vad som hände igår. Jag vill inte heller visa att jag är glad på fel sätt utan jag vill bli bättre på att smälta in i mängden. Nu är det ju bara att gå vidare för man kan ju inte direkt spola tillbaka tiden och ändra på det som redan hänt. Men med tanke på att jag nu har betett mig konstigt igår tror jag inte att det kommer hända igen på länge, det hoppas jag åtminstone inte att andra ska behöva se utan att jag kan få mina stunder när jag är jätteglad och jätteledsen när jag är ensam:)

Idag var det en ny dag som bjöd på en massa trevligheter:) Det kändes såklart tråkigt att jag snart skulle bli tvungen att ta farväl av alla men eftersom jag får se de flesta igen på Haninge open kändes det faktiskt helt okej:) Jag vaknade vid halv elva av att Zebben skakade min sovsäck och då fick jag bråttom att gå upp. Mariah kom in och pratade en stund med mig och hon var helt underbar. Anders var hur snäll som helst igår natt och pratade med mig en stund trots att det var sent på natten. Tänk att det faktiskt finns jättemånga snälla människor på jorden! Jag satt och pratade med alla andra en stund innan jag packade ihop mina saker, masserade folk och sedan åt lunch. Idag åt jag en pizza med banan, ananas, curry och jordnötter. Jag hade aldrig ätit eller ens hört talas om att man kunde få jordnötter på sin pizza men eftersom man verkar kunna ha det mesta på pizzor blev jag inte särskilt förvånad. Pizzan jag åt idag var faktiskt ganska god. Efter lunchen följde jag med några till hotellet där vi köpte mjukglass. Därefter var det dags för mig att säga hej då till de sista eftersom jag skulle åka till Björn. Jag fick många härliga kramar.

Min kära pappa Björn fyllde femtio år idag, tiden går verkligen fort. Jag kommer ihåg när han fyllde fyrtio och när vi hade en stor fyrtioårsfest för honom. Då var jag bara nio år men jag minns ändå hur roligt jag hade den gången. I sommar ska vi fira honom och Maria eftersom båda har fyllt femtio år i år:) När jag kom till Björn var kusinerna redan där och vi grillade. Jag kände mig mätt och åt väldigt lite men det var ändå trevligt:) Lite senare åt vi frukttårta och tittade medan Björn öppnade sina presenter. Han kommer få fler presenter på den stora festen. Idag fick han till exempel ingenting varken av mig eller Lovisa. Jag har tyvärr inte haft tid att leta efter en bra present och känner att jag verkligen vill hitta något riktigt bra att ge bort i femtioårspresent eftersom det är stort att fylla femtio. Tänk om jag kommer bli så gammal, det har jag svårt att tro men man vet ju aldrig:) Nu ska jag gå och lägga mig för imorgon ska jag hinna åka på ett möte innan skolan. Min helg har i alla fall varit bra på många sätt och det var verkligen roligt att vinna SM. Jag bloggar snart igen, ha det bra tills dess!
/Vispen

Hej!

Hoppas att allt är bra med er! Jag känner mig fortfarande trött efter helgen och har tyvärr lite ont i halsen idag. Det vore ju typiskt om jag håller på att bli sjuk inför den sista sångaftonen som är på torsdag. Här kommer i alla fall ett inlägg där jag har tänkt skriva om min helg i Milano. Jag har ju i och för sig redan uppdaterat er om hur det gick i helgen via mobilen. Men jag känner att jag gärna vill skriva lite mer om tävlingen trots att det gick väldigt dåligt för mig. Man åker ju inte direkt till Milano varje dag.

Resan gick bra i onsdags även om den tog lite längre tid än beräknat på grund av bilköer och annat jobbigt. Som tur var åkte jag i alla fall med roliga människor och därför gjorde det ingenting att det tog lång tid. Christoffer, Daniel och Maria underhöll mig då vi satt på en flygbuss mot Arlanda. När vi äntligen var framme träffade vi några andra som också skulle följa med till Milano. Det blev som vanligt en del väntan efter att vi hade checkat in och gått igenom säkerhetskontrollen. Till slut fick vi i alla fall gå på planet. Vi mellanlandade i Zyrich där vi åt middag på Burger king innan vi sedan åkte vidare till Milano. Eftersom vi inte satt särskilt nära varandra på flygplanet lyssnade jag på en bok för att få det att kännas som att tiden skulle gå fortare. Vilken tur att jag orkade ladda över några böcker till min milestone innan jag åkte i onsdags. Klockan var ganska mycket då vi kom fram till Roxy hotell där vi bodde i helgen. Trots att vi bodde på samma hotell som förra året hade jag glömt hur det såg ut där. Rummen såg i alla fall ut precis som förra året och även frukosten var sig lik. Vi gick och la oss nästan direkt efter att ha fått nycklarna till våra rum.

I torsdags var det egentligen ingenting särskilt som hände. På förmiddagen tog vi det lugnt och de flesta av oss satt på mitt och Marias rum och pratade. De andra kom nästan alltid till vårt rum när vi var på hotellet. Eftersom jag hade sovit dåligt under natten kände jag mig trött och försökte vila. Det gick dock inte särskilt bra eftersom några av de andra slog mig med käppar och för att några dessutom höll på med en showdownboll. Jag störde mig verkligen på en del av killarna men det är ju tur att de finns för vem skulle jag annars störa mig på?:) Eftersom jag dessutom kände mig ganska ledsen och nedstämd var det lite skönt att de andra pratade och att jag därmed mest kunde lyssna på dem istället för att försöka hålla igång ett samtal. Mitt humör har verkligen varit konstigt i helgen. Jag försökte vara glad och positiv men det var tyvärr inte särskilt lätt då jag för det mesta faktiskt kände mig ganska ledsen. Vissa stunder kunde jag dock känna mig glad över att jag var i Milano och för att jag fick vara med en massa trevliga och roliga människor hela helgen:) Jag tror verkligen att det var bra för mig att åka iväg och tävla istället för att sitta hemma och tänka på skolan och allt annat som händer just nu.

Senare under dagen åt vi lunch på en pizzeria där jag åt pasta med mozarellaost och tomat. Vid lunchen träffade vi Anders och Sverker som då hade kommit fram och det var roligt att träffa dem igen. Efter lunchen gick vi och köpte jättegod glass. Vi köpte den från samma ställe som förra året och jag tycker att den var minst lika god i år, särskilt chokladglasen:) Tiden gick och några timmar senare var det dags för oss att gå till institutet där alla matcher skulle spelas och där vi höll till i helgen. Medan vi väntade på att få komma in satt vi och pratade om tävlingen och vilka målsättningar vi hade. NÅgra av oss lyckades nå upp till de mål vi hade medan några av oss inte gjorde det.

När vi en stund senare satt i ett stort rum där alla skulle samlas fick vi syn på en massa roliga människor som vi hälsade på, bland annat de kära holländarna. Jag blev extra glad när Leander kom fram till mig och sa hej. I Finland pratade jag ju väldigt mycket med både honom och Sven. Sven var tyvärr inte i Milano i helgen och jag tycker verkligen att det var synd. Eftersom han har varit med på varenda internationell tävling jag har varit på sen jag började tävla kändes det verkligen tomt utan honom för även om jag inte direkt har pratat särskilt mycket med honom på vissa tävlingar har jag alltid hört honom prata mycket med de andra svenskarna. Dessutom brukar det ju alltid gå väldigt bra för Sven och jag har nog sett minst en match med honom på varenda tävling. Efter ytterligare en stunds väntan hälsades vi välkomna till tävlingen. Eftersom det var ganska många som skulle prata och eftersom alla dessutom först sa allt på italienska för att sedan få allt översatt till engelska av en person tog det ganska lång tid. Jag gäspade flera gånger och tycker att det kändes skönt när alla äntligen hade pratat färdigt. Jag och några andra gick till ett rum för att se hur det kändes att spela på ett showdownbord som fanns där. Borden brukar nämligen vara lite olika beroende på vilket land man är i. Lite senare var det middag och därefter började killarnas matcher.

Jag hann titta på flera matcher. Som jag skrev i ett tidigare inlägg gick det bra för killarna och de flesta vann alla sina matcher:) Förutom att jag såg några av svenskarna spela hann jag även se en av Leanders matcher. Killarnas matcher fortsatte även under fredag förmiddag och vid lunch fick vi reda på att Zebben, Claudio och Krister hade gått vidare från sina grupper:) Efter lunchen som bestod av mackor var det äntligen dags för tjejerna att spela. Vi var fem personer i min grupp men eftersom en tjej hoppade av hade jag bara tre matcher. Jag vann över Anni från Danmark och Irene från Italien men förlorade tyvärr mot Jaana från Finland. Att jag förlorade mot Jaana tror jag berodde mycket på att jag inte kände mig tillräckligt taggad inför och under matchen, att jag blev stressad och då inte spelade varierat och för att Jaana dessutom hade utvecklats mycket sen jag mötte henne senast. Även Anni och Irene hade utvecklats sen jag mötte de senast och trots att jag vann över dem var det två riktigt jämna och roliga matcher:) Jag slutade som tvåa i min grupp och det räckte för att jag skulle gå vidare.

Nu vet vi ju dock hur dåligt det gick för mig i lördags. Trots att jag kände att jag lyckades sova ovanligt mycket natten mellan fredag och lördag och trots att jag faktiskt kände mig ganska taggad och glad i början av eftermiddagen förlorade jag varenda match i lördags. I första matchen coachade Claudio mig och jag känner verkligen att jag kämpade och gjode mitt bästa. Ändå förlorade jag mot Tanja och det tror jag berodde på att hon hade en bra coach och på att hon hittade ett ställe där jag släppte in de flesta målen. Dessutom tycker jag att hon hade utvecklats oerhört mycket sen jag spelade mot henne i Finland. Jag blev faktiskt glad för hennes skull då hon vann över mig eftersom jag alltid hade vunnit över henne när vi hade spelat tidigare:) Tanja kom dessutom till final i helgen och det tycker jag verkligen var roligt! Efter att ha förlorat första matchen i lördags fick det mig att känna mig otaggad och börja tänka en massa. Det resulterade i att jag förlorade de fyra kommande matcherna. Två av dem förlorade jag stort medan det var två matcher som var lite jämnare, i alla fall stundtals, där jag tycker att jag spelade bättre och att jag ibland hade otur med vissa bollar. Jag kan lova er att jag inte direkt kände mig glad efter att ha förlorat fem matcher i rad, det har jag nog aldrig gjort tidigiare, aldrig någonsin faktiskt. Åtminstone var det nog väldigt länge sen. De andra spelarna var helt enkelt för bra, jag kände inte att jag fick mitt spel att fungera och jag kände mig ibland väldigt otaggad och tankarna var ibland någon annanstans än på matcherna som jag verkligen försökte göra allt för att tänka på. Att vara fokuserad och koncentrerad är ju väldigt viktigt under en match och om man inte klarar av att vara det är det kanske inte särskilt konstigt att man förlorar. Men jag känner verkligen att jag kämpade, nu i efterhand kan jag känna att jag kanske ibland borde ha tänkt mer på variation och en del annat som kan vara viktigt under en match. Christoffer coachade mig och han var minst lika bra som vanligt men ändå förlorade jag som sagt hela tiden. Nu finns det ju ingenting jag kan göra åt de förlorade mathcerna och det är klart att jag är besviken på mig själv för jag hoppades ju verkligen att det skulle gå bättre för mig den här gången. Det enda jag kan göra är att tänka på vad som kan förbättras i kommande matcher och försöka tänka framåt. Jag har börjat fundera på att kanske lägga ner showdownen ett tag, inte helt och hållet såklart för jag vet om att jag gärna skulle träna showdown ibland. Frågan är bara om jag vill satsa och träna på en så pass hög nivå som jag gör nu eller om jag bara vill träna för skojs skull och kanske åka på någon tävling lite då och då för att få tävla och träffa alla jag har fått lära känna via sporten. Innan sommaren är det en hel del som händer och jag kommer tyvärr inte hinna träna särskilt mycket inför Haninge open i juni som är nästa viktiga tävling. Därför får vi se om jag väljer att spela där eller om jag bara väljer att åka dit och titta och heja på de andra svenskarna. Å ena sidan känner jag att det vore roligt att få spela mot alla duktiga spelare igen för att jag alltid lär mig något då jag möter dem. Å andra sidan känner jag att det kanske inte är värt att lägga ner pengar på att tävla i Haninge open då jag ändå inte kommer kunna träna lika mycket som i vanliga fall på grund av att mycket av det som händer ligger de dagar då jag har träning. De senaste veckorna kan jag ju erkänna att jag inte direkt har tränat lika hårt som jag kan göra vissa veckor men jag har i alla fall tränat ganska ofta. Ändå visade det ju sig att det gick dåligt för mig i Milano. Hur dåligt kommer det då inte gå om jag tränar ännu mindre än de senate veckorna? Nu har det alltså gått dåligt för mig sen EM i augusti. Sen dess har jag inte vunnit en enda medalj utan jag har istället kommit fyra både i Finland, på european top twelve och dessutom på svenska cupen. I Milano kom jag på elfte plats, vilket ju var katastrofalt dåligt och helt oacceptabelt. Jag vet om att man inte alltid kan vinna och att det ibland behöver gå dåligt för att man ska tagga till och känna sig mer motiverad att träna och så vidare. Men om det går dåligt i åtta månader är det väl ändå något som inte stämmer? Tyvärr är det ju inte alla som har talang och kapacitet att bli bra och jag kanske tyvärr måte erkänna för mig själv och alla andra att jag inte har det som krävs. Jag vet nämligen att det finns spelare som tränar showdown väldit sällan men som det ändå går bra för på tävlingar, medan det ju går dåligt för mig trots att jag tränar en eller flera gånger i veckan. Med tanke på att jag väldigt gärna vill bli bra på showdown och med tanke på att det är något jag har kämpat för, drömt om och önskat ett tag nu, i cirka två år, och jag nu placerar mig sämre än någonsin är det klart att det känns jobbigt och hårt. Jag funderade tidigare på att bara ta en liten paus från showdownen för att jag tänker att det kanske skulle få mig att känna mig mer motiverad igen framöver. Om jag väljer det alternativet kommer det ju dock bli mycket svårare för mig att kunna prestera när jag väl väljer att börja spela igen eftersom de andra spelarna då har hunnit träna regelbundet under en längre tid medan jag inte har gjort det. Då kan det ju vara försent eller till och med omöjligt för mig att placera mig bra igen. På ett sätt känner jag dessutom att det skulle vara svårt för mig att bara träna och tävla för skojs skull. Jag är en tävlingsmänniska och tycker inte om att förlora. Dessutom är det ju tävlingarna jag tränar inför och det vore tråkigt om jag inte hade dem att se fram emot. För mig känns det lite som att jag vill välja mellan allt eller inget. Som tur är ligger Haninge inte allt för långt hemifrån mig och därför kommer jag vara närvarande på Haninge open hur det än blir, dels för att jag vill träffa alla och dels för att jag gärna vill se en massa roliga matcher. Ytterligare en nackdel om jag väljer att inte spela Haninge open är att jag då förlorar jättemånga rankingpoäng som jag fick förra året då jag kom trea i tävlingen. Men om jag ändå knappt har tränat något kommer det ju bara kännas jobbigt då de andra spelarna krossar mig totalt. Några poäng kanske jag i alla fall kan lyckas få och det är kanske trots allt bättre än att förlora alla. Men hur skulle ni ha gjort om ni var jag? Tror ni att ni hade fortsatt spela och kämpa, tror ni att ni hade tagit en paus, hade ni valt att bara spela för skojs skull eller tror ni att ni hade lagt ner helt? Jag ska som sagt tänka i några dagar till innan jag bestämmer mig för hur jag vill göra och jag skulle bli enormt tacksam om jag fick tankar och synpunkter från er:)

Efter middagen i lördags kände jag mig äntligen lite gladare då jag satt och pratade med några av svenskarna och några holländare:) Maria, Madde och jag pratade bland annat med en holländare som älskar choklad:) Jag har förresten kommit fram till att jag verkligen har tyckt om varenda holländare jag har träffat, i och för sig är det väl inte direkt jättemånga, men ändå. Alla holländare jag har träffat och lärt känna har i alla fall på något sätt varit mer öppna jämfört med hur de flesta, eller till och med alla, svenskar har varit när jag har lärt känna dem. Det kanske bara är en tillfällighet, jag vet inte. En annan sak som jag har funderat lite över är hur vi hälsar på varandra i olika länder. När jag var i Italien var det till exempel flera som jag bara hade pratat med några få gånger eller kanske till och med inte alls, som pussade mig på kinden när de hälsade på mig. Några av holländarna pussade mig också. När svenskar hälsar på varandra, i alla fall när vi hälsar på människor vi knappt känner, skakar vi oftast hand. Om vi hälsar på någon vi känner finns det ju de som väljer att kramas också. Vissa kanske även väljer att pussa varandra på kinden men det skulle jag säga är väldigt ovanligt, i alla fall i jämförelse med italienare och holländare som tydligen verkar tycka att det är helt naturligt att kramas och pussas. Ett sådant land skulle jag förmodligen tycka om att bo i för jag brukar uppskatta att krama folk och tycker alltid att det känns lite roligt att bli pussad av de jag inte känner. För mig känns det dock fortfarande lite ovant och det kanske det gör för de flesta svenskar med tanke på att vi inte är vana vid att hälsa på varandra på det sättet.

I lördags kväll spelades alla kvartsfinaler. Både Claudio och Zebben vann sina matcher och gick därmed till semifinaler som spelades igår. Zebben och Claudio mötte varandra, Zebben vann och han vann även finalen mot en holländare:) Claudio vann brons mot Teemu från Finland, vi kan alltså säga grattis till både Zebben och Claudio som gjorde en fantastisk insats i Milano! Eftersom vi bodde på olika hotell i helgen umgicks jag nästan endast med svenskarna på kvällarna. Det kändes lite tråkigt att inte kunna umgås med människor från vissa länder eftersom jag nästan aldrig träffar dem, menmen. Svenskarna var också roliga och jag hade särskilt roligt då vi pratade om roliga saker, höll på med Claudios Ipad, skrattade, då jag ville få ut min energi och många av oss hoppade runt i en säng och såg galna ut och då vi körde mindfulness.

Igår var det då dags att åka tillbaka till Sverige igen. Trots att jag inte direkt tycker att hotellet där vi bodde hade världens bästa frukost är jag säker på att jag kommer att sakna den. Italienarna verkar inte riktigt äta som vi svenskar på morgonen utan frukost verkar mer innebära att fika för dem. Det fanns nämligen både kakor och croissanter med sylt och choklad. Bröd och pålägg fanns också men det fanns inte särskilt mycket att välja bland. Det fanns bara en sorts mjukt bröd och någon sorts hårdare bröd som jag tycker liknade kex. Skinka, korv, mjukost och nutella var de enda påläggen som fanns. Eftersom jag inte äter kött och eftersom nutella inte direkt är något jag tycker om att ha på smörgåsen, i alla fall inte på morgonen, kändes det lite tråkigt att äta mjukost hela tiden. Mjukosten var i alla fall god, vilket ju var tur:) Förutom att jag kommer att sakna den italienska frukosten kommer jag även att sakna hotellrummet där vi bodde och den lilla toaletten som kändes speciell på grund av dess storlek. Den italienska maten var enligt mig bättre än frukosten och även om de verkar äta mycket kött i Italien kommer jag att sakna maten och den goda pastan. Italiensk glass är bland den godaste glass jag någonsin ätit. Tyvärr åt jag bara glass en enda gång i Italien, vilket var lite synd, menmen. Det var oftast fint väder i helgen och det var skönt. En gång regnade det men eftersom vattendropparna som föll inte kändes kalla gjorde det ingenting:) Det som jag kommer sakna mest av allt är alla underbara människor jag träffade i Milano! Italienarna var snälla, trevliga och öppna och alla jag träffade som bodde i andra länder i Europa kommer jag också att sakna. Som tur är får jag träffa några av dem på Haninge open och dit är det bara ungefär en månad, en månad som jag tror kommer kännas kort på grund av att jag kommer ha mycket att göra. Några av svenskarna kommer jag träffa igen på träningar och de andra ser jag på SM om tre veckor:)

Det finns inte särskilt mycket att skriva om gårdagen. Efter att ha tittat på semifinalen mellan Zebben och Claudio, finalen mellan Hanna och Tanja som Hanna vann och herrfinalen var det prisutdelning som även den tog lång tid på grund av att allt sades på både italienska och engelska. Det var i alla fall en del bra saker som sades under prisutdelningen, man tackade bland annat alla som hade hjälpt till under helgen och även de som hjälpte till att arrangera tävlingen för utan dessa människor hade det ju inte blivit någon tävling. Efter att prisutdelningen var slut fick alla varsin nyckelring med en bild av två showdownracketar och en boll och där det står ungefär Milano 2011. Efter det fick vi skynda oss för att hinna med bussen som tog oss till flygplatsen. Jag hann som tur var i alla fall säga hejdå till några innan vi åkte.

Det gick snabbt för oss att ta oss igenom säkerhetskontrollen och vi hann äta en snabb lunch innan flygplanet skulle lyfta. Maria satt bredvid en kille som gav henne sitt telefonnummer på en femdollarsedel samt gav henne en massa bra erbjudanden, något som jag tycker var väldigt romantiskt:) När vi en stund senare satt på nästa flyg som skulle ta oss till Arlanda fick jag en femtiolapp av Daniel där han hade skrivit sitt telefonnummer:) Även om det ju inte var samma sak som att Maria fick en sedel av en utländsk kille blev jag glad över att Daniel gav mig den. Han sa att han gjorde det för att han tyckte om mig och jag får verkligen hoppas att det är sant. Att få något av en riktigt bra vän är ju inte helt fel och Daniel är den första som har gett mig något sådant. Jag är verkligen glad över att han började spela showdown och att jag därmed har lärt känna honom bättre de senaste månaderna:)

Jag tycker verkligen att det kändes roligt att åka till Milano tillsammans med alla svenskar som följde med dit. Livet skulle vara mycket tråkigare utan dem och de fick mig att skratta en hel del i helgen trots att jag har känt mig ganska ledsen ibland. Min placering är jag inte alls nöjd med men nu är det ju bara att gå vidare och försöka tänka framåt. Mitt mål att bli topp åtta klarade jag inte men jag uppnådde mitt andra mål som ju var att inte komma fyra:) Även om många av er förmodligen skulle säga att det är värre att komma elva än fyra måste jag i alla fall säga att det kändes skönt att inte precis behöva missa att vinna medalj den här gången. Att istället vara väldigt långt ifrån att vinna medalj var inte heller roligt men av någon anledning kände jag mig inte lika ledsen då jag förlorade i lördags som jag har gjort då jag har kommit fyra flera gånger i rad. Nervositeten var också mycket bättre i helgen än på tidigare tävlingar och jag kunde sova mer än fyra timmar varenda natt:) Jag vill avsluta med att skriva att jag är oerhört tacksam över att jag har fått chansen att tävla internationellt. Jag känner verkligen att jag har utvecklats, både som spelare men också som människa, under de år då jag har fått vara med och tävla. Dessutom skulle jag aldrig ha träffat och lärt känna alla de människor jag känner idag om jag inte hade fått vara med och tävla och representera Sverige. Ifall det här var sista gången jag åkte utomlands på en showdowntävling vet jag inte. Det skulle inte förvåna mig om jag inte får följa med någonstans på länge nu med tanke på att jag har placerat mig dåligt på sista tiden. Men vi får se vad som händer i framtiden. Det som har varit kommer jag i alla fall att minnas med glädje.
/Vispen

Hej!

Rubriken säger ju allt. Jag hade inte direkt något hög målsättning i helgens tävling utan jag ville gärna komma topp fem. Det gjorde jag i och för sig men jag hade gärna gjort allt annat än att komma fyra. Vad är det för fel? Varför kommer jag alltid fyra? På European top twelve, i Finland och nu. Dessa tre tävlingar har varit i rad. I och för sig har jag tävlat i både Trollhättan och New years cup men om man bara räknar de stora tävlingarna där man har kunnat vinna medaljer har jag kommit fyra de senaste gångerna. Vet ni hur störande det är? Det var ju nära att jag kom fyra på EM också och fjärdeplatsen som jag tycker är den jobbigaste platsen att hamna på verkar ju vara uttänkt för mig varenda gång. Okej, att komma sist kanske vore jobbigare men fjärdeplatsen är ju väldigt jobbig på grund av att man precis missar medalj. Dessutom tycker jag inte att det hade skadat ifall jag hade kunnat bli femma eller trea och kommit på en annan plats än just den kära fjärdeplatsen.

Självklart har det funnits positiva saker med den här helgen även om fjärdeplatsen är ett stort minus. För det första tycker jag att det har varit väldigt roligt att träffa alla människor som var med och tävlade i helgen samt några andra som kom och tittade på matcherna igår. Jag har fått en massa kramar och blivit tilltryckt:) Dessutom känner jag att jag har lärt mig väldigt mycket av att få möta alla duktiga killar. Det får jag inte göra särskilt ofta. På SM kommer jag ju till exempel bara möta tjejer och på internationella tävlingar spelar tjejer och killar för sig förutom i trippel som det bara är ibland. Egentligen tycker jag att det är lite orättvist med tanke på att killar ofta får hårdare motstånd än tjejer. Jag tror att killar lär sig mest av att få tävla internationellt och att den här tävlingen kanske inte gav de särskilt mycket medan den här tävlingen var minst lika lärorik för mig som internationella tävlingar. Jag tror nämligen att i alla fall en del av de killar jag mötte i helgen är minst lika bra som de tjejer jag brukar få möta på internationell nivå. Det jag vill komma fram till är alltså att jag tror att vissa killar hade en liten fördel om man jämför med de tjejer som tävlade i helgen eftersom de faktiskt har fått tävla mot bättre spelare. Konkurensen är, som i nästan alla sporter, hårdare på herr än damsidan men jag hoppas att det ändras i framtiden. Ännu en positiv sak med att alla spelade mötte alla i helgen tycker jag var att även de spelare som inte har hållt på särskilt länge med showdown fick se hur det är att spela mot några av Sveriges bästa spelare. Jag märkte att de lärde sig oerhört mycket av det och vissa spelare utvecklades en hel del under tävlingens gång. Tidigare år spelade vi ju i a och b-grupper och då var man tvungen att vinna eller komma tvåa i b-gruppen för att få spela i a-gruppen. Förra året vann jag ju b-gruppen men eftersom det inte har varit lika många spelare i år som förra året har alla fått tillhöra en och samma grupp. Okej, tillbaka till helgens tävling:) Jag vann nio av elva matcher, fick trettiofyra av fyrtiofyra poäng och slutade alltså som fyra. Oj vad folk kommer terra mig de kommande veckorna för att jag återigen blev fyra. Jag tycker ju i och för sig om traditioner och eftersom det börjar bli vanligt att jag kommer fyra kanske jag vänjer mig vid det och så småningom till och med börjar tycka om det. Det har jag dock inte gjort än, inte det minsta, men det kanske tar ett tag innan jag kan börja uppskatta det, precis som att man ju behöver göra samma sak flera gånger innan man kan kalla det tradition:) Vinnaren i svenska cupen 2010/2011 blev hur som helst Christoffer, Krister kom tvåa och Claudio kom trea. Namnen kanske inte säger er särskilt mycket men några av er kanske vet vilka dessa underbara människor är. De jämnaste matcherna jag spelade i helgen var mot Daniel, Christoffer och Claudio. Det var också de roligaste matcherna förutom matchen mot Claudio som jag tycker att jag kunde ha vunnit. Hur dålig är man inte om man leder med nio-tre i sista set och ändå förlorar? Claudio var såklart väldigt duktig och han är bättre än jag men om man leder så pass mycket tycker jag att jag borde ha kunnat vinna men tydligen inte.

Förutom att spela showdown har jag såklart hunnit prata en del med alla som var med i helgen. Igårkväll var de flesta av oss och åt middag på restaurangen China station. I vanliga fall brukar jag verkligen tycka om att vara där men eftersom de spelade väldigt hög musik igårkväll och det var något halvbra coverband som spelade var det lite segt. Musiken var så pass hög att man knappt kunde prata med varandra. Ifall jag ville prata med de som satt närmast var jag tvungen att skrika eller åtminstone prata väldigt högt vilket var jobbigt för rösten. En rolig sak var dock att de spelade en pusslåt som jag skrattade åt:) När vi hade ätit följde jag med till quality hotell där de flesta bodde i helgen. Som ni kanske vet älskar jag verkligen hotellet trots att jag inte har sovit där särskilt många gåner. De flesta gick och bastade lite senare under kvällen och nästan direkt efter att de äntligen kom tillbaka ville jag sova eftersom jag hade tre viktiga matcher idag. Nu ångrar jag att jag försökte sova tidigt eftersom det ändå gick dåligt för mig och eftersom jag dessutom hade för många tankar som snurrade runt i huvudet för att kunna sova särskilt många timmar inatt. Det hade varit roligt att få vara med alla roliga människor eftersom de inte är i Stockholm särskilt ofta. Igår fick jag till exempel se att alkohol faktiskt kan göra att människor blir både gladare och roligare:) Det hade jag i och för sig hört och sett tidigare men inte så pass mycket som igår. En person blev verkligen påverkad av alkoholen och jag hade nog aldrig sett henne lika glad och pratsam tidigare:)

Idag har jag alltså spelat under förmiddagen och varit deprimerad över att det gick dåligt för mig. Vissa set är jag inte alls nöjd med eftersom jag då spelade katastrofalt dåligt och knappt lyckades göra några mål överhuvudtaget. När jag förlorade sista matchen ville jag verkligen gå under och slippa känna alla jobbiga känslor. Att förklara känslan av hur det känns att komma fyra när man redan har gjort det ett antal gånger är inte särskilt lätt. Men nu är det väl bara att försöka se framåt och träna inför nästa tävling antar jag. Även om det var jobbigt att förlora idag ska jag nog i alla fall ge det en chans till. Till Milano vill jag gärna åka och dit har jag redan sagt att jag ska följa med. I Milano kommer mitt mål vara att komma högre än åtta eftersom jag kommer förlora rankingpoäng ifall jag placerar mig sämre än så. Förra året blev jag nämligen åtta där. Dessutom har jag som mål att inte bli fyra och det hoppas jag verkligen att jag lyckas med. Annars kommer jag allvarligt fundera på att lägga ner showdownen för hur kul är det att tävla om man aldrig ens vinner någon medalj och om man dessutom är nära att göra det varenda gång men ändå misslyckas? Jag tillhör landslaget men jag tycker inte att någon som bara kommer fyra hela tiden förtjänar att göra det.

Nu sitter jag hemma och ska plugga lite. Nästa vecka har jag en del prov och annat jobbigt men sen är det äntligen påsklov och det ska bli helt underbart! Därför är det bara att kämpa på nu och det är verkligen sista rycket som gäller. Ikväll går jag och lägger mig tidigt eftersom jag knappt har ssovit de senaste nätterna på grund av nervositet. Hoppas att ni har det bra!
/Vispen

Hej!

Eftersom några av er som läser min blogg har frågat hur showdown går till tänkte jag lägga in en showdownmatch på bloggen. I den här matchen spelar jag mot Hanna från Finland som är en av världens bästa showdownspelare. Som ni ser förlorar jag stort men mitt mål är att bli lika bra som Hanna i framtiden. Vi får se om jag lyckas med det, kanske om några år!:) Jag tycker hur som helst att det var roligt att spela den här matchen eftersom jag känner att jag utvecklas mycket av att få spela mot tjejer som är såhär duktiga! Dessutom längtar jag tillbaka till Finland varenda gång jag ser matchen! Det var verkligen en underbar resa och en rolig tävling trots att jag bara kom fyra.
/Vispen

Hej!

Hoppas att ni mår bra och att ni har haft en trevlig helg. Nu sitter jag i skolan och väntar på att nästa lektion ska börja. Det har blivit en del sång i skolan idag och snart ska jag lyssna på alla duktiga sångare och kanske sjunga lite själv också, vi får se. Medan jag väntar tänkte jag skriva lite kort om helgen:)

I fredags kväll åkte jag iväg till Handen. Trots att det kändes som att jag hade hur mycket tid som helst på mig att packa blev det ändå väldigt stressigt och jag kom på ett antal saker som jag höll på att glömma i sista minuten. Som tur var glömde jag i alla fall inget viktigt men det är ändå störande att jag nästan alltid blir tvungen att stressa för att hinna göra allt innan jag ska åka någonstans. När jag väl var framme träffade jag Christoffer och Daniel som också skulle följa med i helgen. Maria, Madde och Krister gjorde oss sällskap i fredags också, vilket var trevligt:) Vi hade en rolig kväll. Några av oss sjöng lite karaoke och efter det tittade några av oss på en skräckfilm. Jag tror aldrig att jag hade sett en skräckfilm tidigare, i alla fall inte på väldigt länge. Därför blev jag ganska rädd när det hände skumma saker på filmen och det utnyttjade såklart de andra och de försökte skrämma mig hela kvällen. Men det var ganska roligt:)

På lördag morgon blev det tidigt men eftersom vi skulle sitta i en bil i ett antal timmar tyckte jag inte att det gjorde något. En man som hette Magnus följde med oss till Trollhättan, han var med under tävlingen och körde dessutom bilen. Det var ju tur att ingen av oss synskadade körde för det hade förmodligen slutat ganska illa:) Bilresan till Trollhättan gick bra, eftersom jag hade sovit ganska dåligt under natten lyckades jag som tur var sova i bilen och sen pluggade jag en stund. När vi kom fram åt vi lunch på en pizzeria där jag åt en sallad som var ganska god. Efter det var det dags att börja spela:)

Det var tyvärr bara sju personer som spelade i lördags. Vi skulle egentligen ha varit fler men några hoppade av, vilket jag tycker var väldigt synd, menmen. Jag kan ju inte säga att jag hade tagit med mig spelet från Stockholm, i alla fall inte det bra spelet. I första matchen mötte jag Daniel då jag stundtals kände att jag spelade katastrofalt dåligt. Vi spelade dessutom på ett av de äldre borden och att jag för det mesta spelar dåligt på dem är ju ingen nyhet. Efter att ha spelat en jämn match, där vi båda tyckte att vi spelade halvbra, vann jag matchen med två-ett i set. Efter det spelade jag mot Tobbe, Kevin och Damir och mot dem vann jag med två-noll. Matcherna var lite olika jämna och det var roligt att få spela mot alla, särskilt mot Tobbe och Damir eftersom jag aldrig hade spelat mot dem tidigare. Därefter spelade jag mot Anders och det är faktiskt den enda match som jag verkligen inte känner mig nöjd med. Det var en jämn match i alla tre set. När det stod tio-tio i tredje set och jag skulle skjuta sköt jag bollen i mitt eget mål. Det är inte ofta det händer och det som var störande var dessutom att det skulle hända just då, när det var så himla jämnt. Anders var i alla fall snäll och både han och jag tyckte att det var synd att matchen slutade på det sättet. Eftersom jag vann över honom sist tycker jag att han var värd att vinna den här gången och jag tycker verkligen att Anders spelade bra i lördags. Min sista match var den hårdaste men samtidigt den roligaste matchen. Christoffer och jag spelade mot varandra och det blev en jämn match som jag till slut vann med två-ett i set. Eftersom Christoffer vann över de andra med två-noll blev det han som vann den här cuptävlingen. Det blev han verkligen glad över och jag blev verkligen glad för hans skull eftersom det var länge sen han vann en tävling senast! Jag känner dock att det var synd att jag inte kom igång förrän i sista matchen. Trots att jag värmde upp innan matcherna kände jag mig knappt taggad överhuvudtaget. Anledningen till varför jag taggade till i matchen mot Christoffer var nog att matchen var jämn och att den tog mycket längre tid än mina tidigare matcher.

När alla matcher var spelade åkte vi till hotell Trollhättan där vi bodde från lördag till söndag. Det var ett ganska litet hotell men jag tyckte om det, sängarna var ganska sköna och personalen var trevliga:) I lördags åt vi en sen middag på en restaurang där de flesta av oss åt kinamat. Efter det satt vi och pratade på ett rum i några timmar innan vi gick och la oss. Jag hade en trevlig kväll, skrattade mycket och glömde för en stund bort alla jobbiga tankar:)

Igår gick vi inte ner till frukosten förrän runt niotiden och det var skönt att få sova ut:) Efter att vi hade ätit lite var det dags att åka tillbaka till Stockholm igen. Jag tycker att bilresan var ganska seg men det blev roligare när handbollsmatchen mellan Sverige och Spanien började. Sverige förlorade ju tyvärr brons igår men jag tycker ändå att det var en spännande och rolig match! När vi kom tillbaka till Handen igår eftermiddag åt vi tårta eftersom de hade firat en person i lördags kväll och det fanns en massa tårta över. Dessutom tränade vi en stund igår och det var roligt. När jag kom hem igårkväll satt jag en del vid datorn och chattade med några trevliga människor, bland annat Sven. Jag hade verkligen saknat honom i helgen så det var trevligt:) Nu ska jag börja gå till klassrummet och nästa lektion. Det blir spännande att se om jag hittar dit, jag tycker nämligen att vägen är ganska komplicerad. Jag tycker hur som helst att helgen var väldigt rolig trots att jag inte är nöjd med mitt spel.
/Vispen

Hej!

Jag var väldigt trött igårkväll när jag kom hem och därför orkade jag inte blogga. Men nu är det måndag och jag kom precis hem från skolan. Idag hade jag bara ensemble och det kändes som en skön start på veckan. Vi jobbade med låten The weight som jag tror kan bli riktigt bra när vi har tränat lite mer på den:) Nu hade jag hur som helst tänkt skriva om tävlingen i helgen:)

Det var tur att jag räknade med att den kära färdtjänsten kunde vara sen i torsdags för den kom cirka tjugo minuter försent plus att det var samåkning. Som tur var kom jag ändå i tid till centralen där jag mötte Maria. Vi bestämde oss för att åka till Arlanda med Arlanda express istället för att ta bussen dit. Tågresan gick väldigt fort och vi var på Arlanda efter bara tjugo minuter. Claudio var redan där när vi kom och vi pratade med honom en stund. Några minuter senare kom även Rikard, Christtofer och Daniel:) Vi checkade in och satt och väntade vid gaten i ungefär en timme innan vi fick gå på flygplanet. Flygresan gick bra och jag kände mig glad över att vi äntligen var på väg till Finland:)

När vi landade i Helsingfors hämtade vi våra väskor och åkte därefter buss till Pajulahti där tävlingen skulle vara. Bussresan tog ungefär en och en halv timme och jag hann sova en stund. På torsdagkvällen hände inte särskilt mycket. Vi åt lite, fick våra rum, tittade på handbollsmatchen mellan Sverige och Polen, pratade och hade trevligt:) Jag som aldrig hade tittat på en handbollsmatch tidigare kom fram till att det var väldigt roligt. Innan vi gick och la oss kom Leander och Sven förbi en stund och det var verkligen trevligt att träffa dem igen!

Natten mellan torsdag och fredag kände jag mig väldigt nervös och kunde bara sova en timme på hela natten. En massa tankar snurrade runt i mitt huvud och fastän jag verkligen försökte sova var det helt omöjligt. På morgonen var det frukost klockan halv åtta och jag åt gröt och frukt. Jag tycker att maten i Finland var ganska god men jag hade tyvärr svårt att äta. Det brukar jag ha på alla tävlingar och jag tror att det beror mycket på nervositet och på att det alltid är en massa saker att tänka på. Min kropp glömmer nästan bort att vara hungrig ibland känns det som och det är ju lite konstigt med tanke på att man ju borde vara hungrig när man spelar hela dagarna. I fredags spelade jag i alla fall sex matcher. De första fem matcherna var det grundspel. Då mötte jag Els från Holland, Stine från Danmark, Monica från Italien, Jaana från Finland och Tanja från Sloveninen. Mot Els förlorade jag med två-ett i set. Det var ganska väntat eftersom Els är den bästa tjejen i Holland och jag hade inte räknat med att vinna över henne. Tyvärr förlorade jag även mot Stine med två-noll. Det kändes väldigt tråkigt eftersom jag har förlorat över henne varenda gång vi har spelat. Därför kände jag mig inte särskilt nöjd med den matchen. Matcherna mot Monica, Tanja och Jaana vann jag i alla fall och det kändes bra. Tanja har jag spelat mot ett antal gånger, vi har alltid varit väldigt jämna vilket ju är roligt. Sven coachade mig i matchen mot Tanja och jag tror inte att jag hade kunnat vinna matchen utan honom. Innan matchen kände jag mig väldigt nervös men när jag väl hade spelat några bollar kändes det mycket bättre. Sven fick mig att känna mig mycket lugnare än innan och det var väldigt skönt. Jag känner bara några få personer som kan få mina känslor att förändras när de är i närheten. Rikard och Maria coachade mig i de andra matcherna och de var såklart också väldigt bra coacher! Maria hade aldrig sett showdown tidigare men hon tyckte att det var väldigt roligt att titta på matcherna:) Maria och jag hade dessutom väldigt roligt i helgen och vi blev riktigt bra vänner. Hela helgen gick vi runt och nynnade på skumma låtar, pratade om en massa trevliga saker och skrattade en hel del. Jag hoppas verkligen att vi ses snart igen! Efter grundspelet fick jag reda på att jag tyvärr bara hade kommit trea i min grupp. Jag gick alltså inte vidare utan skulle istället få spela om plats sju till tolv. Eftersom mitt mål i helgen var att gå vidare i gruppen och därmed komma topp sex kändes det såklart tråkigt. Att förlora och misslyckas är aldrig roligt. Men jag kände samtidigt att det var ganska skönt eftersom jag hade ganska ont i handen och att jag inte skulle behöva möta de tjejer som skjuter hårdast. I fredags kände jag knappt att jag kunde tycka att det var roligt att spela när jag hade så pass ont i handen. Claudio var den enda av svenskarna som gick vidare och det tyckte vi såklart var väldigt roligt:) I fredags kväll spelade jag min första placeringsmatch mot Helma från Holland. Claudio coachade mig och jag vann matchen med två-noll i set.

Det kändes oerhört skönt att duscha efter att ha spelat en hel dag:) Resten av kvällen var jag med alla svenskar och några holländare. Jag var ganska mycket med holländarna i helgen och det var verkligen trevligt:) Först satt jag och pratade en stund med alla och senare på kvällen var jag med Sven och Leander. Vi spelade kort, pratade och jag hade en väldigt trevlig och underbar kväll! När jag kom till mitt rum somnade jag nästan direkt efter att ha lagt huvudet på kudden:)

Tyvärr väcktes Maria och jag av att en massa människor pratade väldigt högt när de gick upp klockan halv sex på morgonen. Eftersom de dessutom är en timme före Sverige i Finland och jag var van vid den svenska tiden kändes det lite som att klockan bara var halv fem. Men det var bara att försöka se glad ut ändå och det var faktiskt inte särskilt svårt eftersom Maria var väldigt positiv och skrattade mycket. hon är nog den enda som någonsin har fått mig att känna mig pigg och glad så pass tidigt på morgonen. Vid frukosten fick jag veta att Krister hade ringt till Claudio och Rikard ungefär klockan ett på natten för att tala om att det hade blivit något fel och att jag egentligen skulle ha gått vidare från grundspelet. Jag tyckte att det kändes lite onödigt att ta upp det med de som höll i tävlingen eftersom jag redan hade spelat en placeringsmatch och eftersom jag tyckte att Tanja hade varit värd att gå vidare. Hon har nämligen nästan alltid kommit efter mig i alla tävlingar trots att vi alltid har spelat jämna matcher. De andra höll dock inte med mig och de tog upp felet som hade gjorts med en av domarna. Det bestämeds att fredagens placeringsmatch inte skulle räknas och att jag istället skulle få spela om plats ett till sex. I lördags spelade jag fyra matcher. Jag förlorade över Jaana från Slovenien och Hanna från Finland och vann över Anni och Anja från Danmark. Eftersom jag förlorade när jag mötte Anni på EM kändes det extra skönt att vinna över henne:) Eftersom jag kom fyra i gruppen skulle jag få spela semifinal dagen efter. Claudio spelade väldigt bra både på fredagen och lördagen men han slutade som femma i tävlingen och fick tyvärr inte spela semifinal. Han blev dock nöjd med en femteplats och jag tycker att det var roligt att det gick så pass bra för honom:)

I lördags kväll lyssnade vi på när några personer höll tal och åt sedan en god middag. Det var trevligt förutom lite tråkiga saker som hände under middagen som jag inte orkar skriva om här. Efter det spelade de i alla fall musik och de som ville fick dansa. Jag tyckte att det var roligt men gick med Sven och Leander till deras rum efter en stund. Vi spelade kort även i lördags och lite senare kom Helma och spelade med oss också:)

Igår natt sov jag tyvärr väldigt dåligt och det blev bara en timmes sömn även den natten. Det berodde dels på nervositet inför semifinalen och även på att jag hade annat att tänka på. Ibland tror jag att jag tänker för mycket men jag vet inte vad jag ska göra för att slippa alla jobbiga tankar som ploppar upp i huvudet hela tiden, menmen. Matcherna i söndags gick tyvärr väldigt dåligt för mig. Först förlorade jag semifinalen mot Hanna med tre-noll i set och efter det förlorade jag bronsmatchen mot Els med tre-ett. Jag tycker ändå att det var roliga matcher och att jag lärde mig en hel del av dem:) Det är ju ofta av förlusterna man lär sig mest. Dessutom blev jag glad för Els skull när hon vann brons. Det var hennes första internationella tävling och hon verkade bli glad när hon vann. Självklart kändes det jobbigt att förlora, särskilt i början, att komma fyra är ju riktigt jobbigt eftersom man precis missar medalj. Jag kom ju fyra även på European top twelve och att komma fyra två tävlingar i rad är inte roligt. Jag lägger ju ner ganska mycket tid på träningen och jag har börjat fundera på ifall showdown verkligen är något för mig. Det är väldigt roligt att träna och jag älskar sporten men när man har tränat och ändå bara kommer fyra är det klart att det känns tråkigt. Tänk om jag aldrig kommer placera mig bättre än så. I så fall känns det lite onödigt att träna så pass mycket som jag gör. Nu var det ungefär två år sen jag för första gången var på en showdownträning, snart är det två år sen jag för första gången tävlade i SM och i sommar är det två år sen som jag bestämde mig för att satsa på showdown och börja träna flera gånger i veckan. Två år tycker jag känns som ganska lång tid samtidigt som det kanske inte är särskilt länge i sportens värld. Många idrottare har ju tränat ett antal år innan de vinner en internationell tävling eller är med i en final. Därför vill jag inte ge upp hoppet om att kanske även jag kan nå dit. För tillfället känns det dock ganska omöjligt, Hanna vann överlägset över mig igår och även Els var mycket bättre än jag. Jaana och stine vann över mig med två-noll i set den här gången också och dessa fyra tjejer är verkligen jätteduktiga. Jag vet inte hur de har gjort för att bli så pass bra, jag vet inte exakt hur länge de har tränat men jag vill bli lika bra som dem. Det känns som sagt nästan helt omöjligt för jag förlorar över dem varenda gång trots att jag tränar. Varenda tävling när jag ser de spela och de vinner över mig bevisar det ju verkligen hur dålig jag är och hur bra dem är i jämförelse med mig. I helgen kände jag verkligen att jag kämpade för att vinna och ändå gick det inte. Igår vanns hur som helst damfinalen av Hanna och herrfinalen av Sven. Det var två riktigt värdiga vinnare enligt mig! Tyvärr kommer jag inte riktigt ihåg vilka platser Daniel och Kourosh kom på men Claudio kom som sagt femma och Christoffer kom på trettonde plats:)

Efter en snabb prisutdelning var det dags för lunch och därefter var det dags att packa för att sedan säga hejdå till alla innan bussen kom och hämtade oss. Det kändes jättetråkigt att behöva lämna alla underbara människor och jag saknar dem redan! Flygresan hem gick mycket fortare än resan till Finland, det kändes åtminstone så. När vi landade på Arlanda igen och alla hade hittat sina växkor var det dags att åka hem. När jag hade sagt hejdå till några av svenskarna och de hade gått kom tårarna. Jag kunde inte sluta gråta på länge och de andra måste absolut ha undrat vad det var för fel på mig. Är det bara jag som blir ledsen när roliga saker tar slut? Jag känner ingen som tar det lika hårt som jag. Det är inte ofta jag gråter men igår gjorde jag det igen. Alla var i alla fall väldigt snälla, de gav mig en massa kramar och tröstade mig. Jag tycker verkligen jättemycket om alla och är oerhört glad och tacksam över att de fanns där. Trots att jag bara kom fyra även på den här tävlingen hade jag en underbar helg. Att få åka till Finland och tävla var verkligen roligt, det var roligt att spela alla matcher, förutom när det gjorde jätteont i handen. Finland var ett trevligt land och alla jag träffade var hur trevliga som helst. Jag hade såklart roligt med de andra jag åkte med från Sverige också. Alla är jättetrevliga och har fina egenskaper. Daniel hade aldrig varit med i en internationell tävling tidigare och det var jätteroligt att han fick följa med. Jag hoppas att jag får åka på någon mer tävling i framtiden och att de som bestämmer vilka som får åka på tävlingar ger mig en chans till att visa att jag är tillräckligt bra för att få tävla internationellt. Jag önskar och vill jättegärna göra det. Men jag förstår samtidigt att man inte vill skicka någon som inte vinner medalj. Nu ska jag äta här hemma så nu skriver jag inte mer ikväll. Hoppas att ni får en bra vecka!
/Vispen

Hej!

Hopppas att allt är bra med er. Jag mår ganska bra idag förutom att jag känner mig väldigt nervös. Min sömn har störts av nervositeten och igår hade jag bara sovit ungefär fem timmar på två nätter. Inatt sov jag dock lite bättre och det var ju tur:) Vi får hoppas att jag kan sova något inatt för sömn är ju oerhört viktigt när man ska prestera dagen efter. Idag är det i alal fall torsdag och dagen som jag har väntat på i flera månaden är äntligen kommen! Jag skulle egentligen ha varit med på historielektionen idag men jag bestämde mig för att hoppa över den eftersom det skulle bli väldigt stressigt ifall taxin inte kom i tid. Den brukar ju krångla ganska ofta och jag ville inte ta den risken. Imorgon missar jag ytterligare en historielektion och det känns tråkigt. Läraren är verkligen bra och jag känner att jag lär mig väldigt mycket på hans föreläsningar. Men nu är det som det är och nu ska jag försöka att bara fokusera på den kommande tävlingen.

Igår förberedde jag det sista inför Finland. Efter skolan träffade jag Rebecka och vi var och växlade pengar till mig och köpte dextrosol. Det är alltid bra att äta det mellan och under matcherna. Efter det åt vi middag hos Rebecka och lyssnade på en massa bra musik. Vi skulle ha tittat på en film också men eftersom tiden gick fort och klockan helt plötsligt hann bli ganska mycket struntade vi i det. När jag kom hem igårkväll började jag packa och nu har jag bara några småsaker kvar att lägga ner i väskan. Om en stund ska jag äta något och sen hoppas jag att taxin är i tid och att den tar mig till cityterminalen där jag ska ta en buss till Arlanda. Där lär man ju få vänta en stund innan planet går men jag tycker väldigt mycket om Arlanda och tycker bara att det är trevligt att vara där:) Vi är fem personer som ska tävla i helgen, Christoffer, Daniel, Kourosh, Claudio och jag. Sen har vi med oss två ledsagare, Rikard och en tjej som heter Maria som jag aldrig har träffat tidigare. När vi pratade igårkväll tycker jag i alla fall att hon verkar vara trevlig och det känns bra. Dessutom känns det lite skönt att inte vara den enda tjejen från Sverige som åker:)  Det ska bli jätteroligt att tävla igen och att träffa alla underbara människor! Jag ska göra mitt bästa och mitt mål i den här tävlingen är att bli etta eller tvåa i grundspelet och att därmed komma topp sex i tävlingen. Eftersom alla spelare är jätteduktiga tvivlar jag på att det kommer gå så pass bra för mig men mål måste man ju sätta upp. Jag tror att det gör att jag kommer kämpa hårdare för när jag har satt upp ett mål brukar jag försöka göra allt för att lyckas och nå dit jag vill. Hoppas bara att nervositeten inte kommer göra att jag spelar sämre och att min hand inte kommer göra lika ont längre. Tyvärr känner jag fortfarande att den gör ont sen förra veckan, vilket jag tycker är jobbigt. Det borde ju ha gått över för länge sen kan jag tycka. Nu lämnar jag bloggen för den här gången och jag skriver igen på söndag kväll när jag kommer hem. Ha det bra tills dess och håll tummarna för mig och Sverige nu, om ni vill:)
/Vispen

Hej!

Igår var det då äntligen dags för New years cup 2011! Precis som förra året var tävlingen i Handen och jag kom dit i tid:) Det kändes riktigt skönt att äntligen vara på radion igen där vi brukar ha träningarna och igår fick jag spela showdown hela dagen:) Vi skulle egentligen ha varit åtta personer som spelade men det blev bara sju eftersom det var en tjej som hoppade av. Jag tycker att det var synd med tanke på att hon är riktigt duktig och för att det dessutom innebar att jag var den enda tjejen som deltog i tävlingen. Att få möta killarna gav mig hur som helst väldigt bra träning och trots att jag inte är nöjd med varenda match känner jag att gårdagens tävling verkligen gav mig något:)

Eftersom jag inte hade spelat showdown på över två veckor trodde jag att jag skulle spela dåligt hela dagen igår men så var det faktiskt inte. Första matchen spelade jag mot Krister och den vann jag med två-ett i set. Det var dock en väldigt jämn match och det är inte ofta som jag lyckas vinna över Krister så det kändes riktigt roligt:) Nästa match spelade jag mot Kourosh och jag tror aldrig att han hann komma igång och han spelade sämre än vad han brukar göra i vanliga fall. Jag vann första set med tolv-tre och det andra setet med tolv-ett. Den trejde matchen spelade jag mot Daniel som började spela showdown för inte alls länge sen. Jag måste säga att han är riktigt duktig för att vara nybörjare och jag tror att han kommer vara hur bra som helst om ett år. Det blev en lång match som jag till slut vann.

Lunch beställde vi från Georges pizzeria och jag åt en räksallad som var ganska god. Efter lunchen fortsatte matcherna igen och jag spelade min nästa match mot Christoffer. När vi spelade första set kände jag mig väldigt otaggad av olika anledningar och trodde faktiskt att jag skulle få noll poäng. Som tur var blev det inte riktigt så pass illa och jag förlorade setet med tolv-sex. Jag låg under även i andra set men tog en timeout, lyckades vända och vann till slut med elva-nio. I det tredje setet kände jag att jag ville kämpa och fick tillbaka känslan som jag ibland brukar känna när jag spelar mot Christoffer. Han kan verkligen få mig att bli taggad ibland, vilket ju är väldigt bra, framförallt i internationella tävlingar då jag alltid brukar vara väldigt nervös. Utan hans coachning är jag säker på att det inte hade gått lika bra för mig i vissa tävlingar. Igår var han ju dock inte min coach utan min motståndare. Tredje set vann jag med elva-fem. Jag trodde aldrig att jag skulle lyckas vända matchen och vinna men det kändes bra. Christoffer var tyvärr lite sjuk igår, jag tror att även det kan ha varit en anledning till varför jag vann matchen. Jag tycker verkligen att det var starkt av Christoffer av orka spela hela dagen och han kom dessutom trea i tävlingen. Min näst sista match spelade jag mot Anders. Jag blev verkligen förvånad när jag helt plötsligt hörde hans röst igår eftersom jag hade fått höra att det var en annan Anders som skulle komma. Det var hur som helst en rolig överraskning och jag blev riktigt glad över att få träffa Anders igen. När jag kom med i landslaget år 2009 var Anders med där och vi har träffats på en del träningsläger och tävlingar:) Matchen gick faktiskt väldigt bra för mig med tanke på att jag alltid har förlorat mot Anders när vi har spelat mot varandra tidigare. Igår kände jag verkligen att jag ville göra allt för att vinna och att det var min tur den här gången. Setsiffrorna blev elva-sex och elva-tre till mig. Min sista match är egentligen den enda matchen som jag känner mig riktigt missnöjd med. Johnnie och jag möttes även förra året och då vann han över mig med elva eller tolv-noll i båda seten, vilket ju inte alls var roligt. Den här gången gick det i och för sig bättre än så men tyvärr förlorade jag med tolv-sju, elva-nio. Det som kändes tråkigast var att jag bara hade behövt en enda liten poäng till för att vinna tävlingen och om jag hade vunnit ett set mot Johnnie eller vunnit med två-noll i någon annan match hade det räckt för att jag skulle vinna. Nu blev det istället Krister som vann och jag blev såklart glad för hans skull. Men det kändes riktigt jobbigt att förlora sista matchen när jag tycker att jag spelade ovanligt bra i några av de tidigare matcherna. Dessutom spelade jag extra dåligt mot Johnnie för att jag kände mig pressad och nervös eftersom jag visste om att jag bara behövde en poäng till. På träningarna brukar vi vinna ungefär varannan gång men igår var Johnnie bättre än jag och jag gjorde en massa onödiga misstag i matchen som jag i princip aldrig brukar göra i vanliga fall. Några saker som jag måste bli bättre på tills nästa tävling är att kunna spela bra trots att jag är nervös, att jag måste bli bättre på att koncentrera mig på mitt spel och inte tänka på eller i alla fall inte bli påverkad av saker som händer runtomkring mig och att jag behöver träna mer på vissa moment. Mitt mål med showdown är att vinna både svenska och internationella tävlingar och att jag alltid ska kunna känna att jag åtminstone har en chans mot de bästa svenska killarna och mot de bästa tjejerna i världen. Jag vet att jag har en lång väg kvar att gå men jag tänker inte ge upp och jag tänker verkligen försöka kämpa och träna, antingen tills jag uppnår mitt mål eller tills jag ser att det verkligen är helt kört. Jag kom tvåa i New years cup även förra året och det visar ju i alla fall att jag fortfarande har en chans och att jag fortfarande kan spela jämnt mot en del av de svenska killarna. Det känns ganska bra även om det kändes tungt att förlora igår när showdown betyder så otroligt mycket för mig. Det finns ju i och för sig andra som också tycker om showdown och som vill vinna lika mycket som jag så att förlora känns nog lika jobbigt för alla. Om ni vill läsa fler av gårdagens resultat kan ni gå in på:
Http://showdownsweden.se

Igårkväll åt jag pizza till middag. Det är inte direkt min favoriträtt men jag tycker att det kan vara helt okej att äta det ibland. Jag är absolut medveten om hur dåligt det är att äta pizza, hur mycket fett en pizza innehåller och så vidare och därför ska jag träna extra hårt de kommande dagarna. Jag vill verkligen inte bli tjockare än vad jag är nu och jag borde kanske börja äta mindre. Jag menar inte att jag ska sluta äta men jag kan ibland känna att jag äter väldigt mycket och att jag måste börja tänka mer på vad jag äter och hur mycket. Många har som nyårslöfte att börja äta mindre och nyttigare. Det var ingenting som jag tänkte på när jag satte upp mål för 2011 men att äta rätt är självklart något som jag tycker är väldigt viktigt. Vi pratade en del om vikt, mat och träning igår och det fick mig att börja tänka på dessa saker. Jag hade trevligt igårkväll och jag kände mig väldigt glad över att få vara med alla trevliga människor igen:) Nu vill Lovisa att jag ska komma ner och vara med henne en stund så nu lämnar jag bloggen för ikväll. New years cup blev, enligt mig, lyckad i år och jag hoppas verkligen att tävlingen blir av även nästa år och att det då är ännu fler personer som deltar. Hoppas att ni får en trevlig helg!
/Vispen