Vispen Sjob

Hej!

Hoppas att ni mår bra och att ni har haft en bra start på veckan. Min vecka har bara varit okej hittills och därför hoppas jag verkligen att jag kommer känna mig gladare efter helgen. Då ska jag äntligen träffa Reza och eftersom vi fyller år nästa vecka ska vi fira det i helgen. På fredag åker vi till Åland där vi stannar tills på söndag. Väl tillbaka i Stockholm bor vi på ett hotell natten mellan söndag och måndag. Ni kanske förstår att jag ser fram emot att åka iväg några dagar med min kära då jag förhoppningsvis kommer kunna slappna av lite och inte behöva stressa eller tänka på skolan. Jag tror definitivt att vi behöver tillåta oss själva att ta det riktigt lugnt ibland och försöka släppa alla måsten och krav i några dagar. Att faktiskt åka iväg någonstans med den man tycker om tror jag kan vara väldigt bra om man vill ses ostört och verkligen hinna ha tid för varandra. Även om jag uppskattar att träffa många av mina vänner samtidigt tycker jag att det kan vara minst lika fint och viktigt att ha egen tid med någon. På sista tiden har jag funderat en hel del på att de flesta verkar räkna med att vi alltid ska vara lätta att nå på till exempel våra mobiler. För några år sen vägrade jag att ha på min mobil dygnet runt eftersom jag inte kunde förstå varför människor behövde nå mig när helst det passade dem. Förr i tiden klarade vi oss utmärkt utan mobiler så varför skulle vi inte kunna gör det idag? Det skulle förmodligen bara vara nyttigt för oss att faktiskt stänga av våra mobiler lite då och då. Det gjorde och gör mig fortfarande stressad att veta att någon kan ringa eller sms-a mig när som helst. Att bli väckt av sms som inte ens handlar om något särskilt utan där det bara står något i stil med "Vad gör du?" eller "Hur mår du", kan störa mig enormt mycket! Jag stör mig så klart inte på att folk sms-ar mig och jag förstår att de flesta skriver något sådant där för att de vill visa att de tänker på mig, vill ha sällskap eller något liknande. Däremot förstår jag ärligt talat inte varför alla verkar förvänta sig att vi hela tiden ska kunna nås. Det är klart att vi kan välja att svara på sms eller ringa någon vid ett senare tillfälle men det är just därför som jag känner att jag lika gärna skulle kunna stänga av mobilen så att jag kan kolla alla samtal och sms när jag väl känner att jag har tid att svara på dem. På de allra flesta mobiler kan vi ju ställa in att vi inte vill ta emot några samtal. Däremot finns det ingen inställning, i alla fall inte vad jag vet, som stoppar sms. Vi kan ställa in mobilen på ljudlös också, en funktion som i alla fall jag använder dagligen. Däremot talar talsyntesen på min mobil om så fort jag har ett missat samtal och oftast när jag får nya meddelanden, vilket jag upplever som störande. Ännu en sak som jag stör mig på är att det känns lite som att vi har slutat prata med varandra. Hur vanligt är det inte att vi sms-ar istället för att ringa? Ibland kan det vara praktiskt att skicka sms men jag tycker samtidigt att det är lite tråkigt att många föredrar att chatta, maila eller som sagt sms-a sina vänner istället för att faktiskt ta sig tiden att ringa. Jag anser att kommunikationen blir roligare och mer personlig när jag hör en röst än när jag läser textmeddelanden samt att röstsamtal är mer givande, dels för att jag hör hur personen jag pratar med reagerar, tonfall och så vidare och dels för att det går fortare att prata. Något som skulle ta mig minst en halvtimme att skriva kan jag till exempel berätta på bara några minuter. Därför föredrar jag oftast röstsamtal när det är möjligt. Samtidigt måste jag erkänna att jag är ett stort fan av facebook och att jag tycker att det kan vara skönt att läsa mina vänners statusar för att få en snabb uppdatering om vad som händer i deras liv. Jag skulle nämligen inte ha tid att ringa alla mina facebook-vänner hur gärna jag än ville det. Vi har ju tyvärr inte hur många timmar som helst om dygnet och därför är jag glad över att facebook finns så att vi kan uppdatera oss om vad alla våra vänner gör, även personer som vi bara är bekant med och som vi inte pratar med särskilt ofta.

Imorgon är det ju första december och jag hoppas att månaden kommer bjuda på fina stunder tillsammans med människor som betyder mycket för mig! Förutom att förhoppningsvis hinna ha en fin helg med Reza hoppas jag även på att ha en trevlig födelsedag samt att jul och nyårsfirande blir lyckat:) November månad har dock inte varit min månad. Det känns fortfarande som att jag ser fram emot bättre tider och som att jag fortfarande går och väntar på att någonting ska hända som kan få mig att vakna upp. Det är klart att jag försöker leva i nuet samtidigt som jag ofta dagdrömmer och tänker en hel del på framtiden. Jag oroar mig över hur det kommer att gå för mig, vad som kommer att hända, om jag kommer känna mig nöjd med mitt liv, hur det kommer kännas när jag har hunnit bli gammal, om jag nu blir det, om jag kommer känna lycka och glädje när jag tänker tillbaka på allt jag har fått uppleva på jorden. Allt eller i alla fall mycket blir ju vad man gör det till och därför kör jag på så gott jag kan. Alla har säkerligen sådana här perioder i livet och även om det behövs för att vi ska kunna njuta av de fina stunderna i livet känns det ibland jobbigt att inte veta hur lång tid det kommer ta innan vändpunkten kommer då jag förhoppningsvis får tillbaka motivationen och livsglädjen. Samtidigt har jag inte direkt något att klaga över när jag tänker på att det finns tusentals människor som mår sämre och har det värre än jag. Att tänka så får mig att känna mig som tur är att känna mig lite gladare:)

Den här veckan har som sagt känts ganska seg. Jag hade ingen musikteori i måndags eftersom läraren var sjuk. Det jobbiga var dock att han inte hade meddelat mig om det, vilket jag tycker att jag hade stor anledning att störa mig på eftersom läraren ju hade kunnat sms-a mig hur lätt som helst. Andra lärare är bra på att göra det när man har individuella lektioner. Sånglärarna sms-ar till exempel alltid om de blir sena eller om de behöver ställa in en lektion. I tisdags skulle jag ha tränat noter och musikprogram med en person men eftersom hon aldrig dök upp hade jag två och en halv timmes håltimme då jag satt och var trött, nedstämd och hade extremt tråkigt. Övriga lektioner har rullat på som vanligt. Det är tur att vokalensemblen finns där jag får sjunga med en massa duktiga tjejer och killar:) Förra veckan fick jag dock ett mindre utbrott eftersom några i kören inte kunde en låt som vi har sjungit ett antal gånger under terminens gång. Att de inte kunde låten berodde endast på att de inte hade övat. De kunde stämmorna men var osäkra på verserna, vilken ordning de skulle sjungas i trots att vi hade gått igenom det ganska många gånger. Det kan ha varit jag som var extra känslig eftersom jag har sjungit den där låten tidigare samtidigt som jag faktiskt har svårt att förstå varför det inte är andra som reagerar på att det finns folk som inte övar på låtarna. Jag kände mig hur som helst nöjdare med gårdagens lektion. De flesta är relativt snabba när det gäller att lära sig nya stämmor och solisterna som ska sjunga under Luciatåget var jätteduktiga! I naturkunskapen har vi börjat jobba med astronomi och på svenskan har vi gått igenom olika ismer samt haft en debatt. Jag kände dock att det var svårt att få någonting sagt eftersom jag var publik och därmed inte hade någon särskild ism att prata om. Eftersom vi var för många i klassen var det inte alla som fick möjlighet att prata om den ism som de hade förberett tillsammans med sin grupp. Vi får hoppas att jag får chansen att komplettera det här på något sätt så att jag får möjlighet att faktiskt visa vad jag kan.

I måndags tränade jag showdown för första gången sen Litauen. Eftersom man vill få ner ljudet, det är väldigt starkt ljud från showdownbollen när den studsar i sargerna och så vidare, har vi börjat träna med en ny sorts boll som är betydligt tystare än den förra sorten. Den nya bollen studsar på ett annat sätt och känns helt enkelt annorlunda att spela med. Jag förlorade nästan varenda träningsmatch i måndags och kände varken att jag fick in särskilt många bra skott eller att försvaret satt som det skulle. Med tanke på att jag inte är någon talang märks det tydligt när jag inte tränar. De andra hade dessutom tränat flera gånger med den nya bollen. Det kan bara bli bättre på nästa träning:) Något som känns riktigt tråkigt är dock att min arm fortfarande inte är helt återställd. Till en början kändes det okej att spela men efter några matcher började den göra ont. NÄr jag berättade det för de andra sa de åt mig att inte träna mer, något som jag till en början inte ville lyssna på men som jag till slut gick med på. Jag som hade väntat i flera veckor på att få träna ordentligt känner mig verkligen frustrerad över att jag fortfarande har ont...

Igårkväll träffade jag Rebecka och Ida! Det var verkligen jätteroligt att träffa dem igen och oj vad jag tryckte till igår, särskilt med Rebecka! Jag vill inte ens tänka på hur mycket jag kommer att sakna henne när hon flyttar i jul. Innan dess har vi dock planer på att ses minst en gång till och jag ska försöka att inte ta ut sorgen i förskott. Rebecka hade gett mig en konsertbiljett i födelsedagspresent/julklapp och igår lyssnade vi på när en gospelkör samt duktiga sångerskor/sångare sjöng en massa fina låtar. Artisterna sjöng egenskrivna låtar plus att det var några som sjöng julsånger:) Min favorit igårkväll var Lisa Nilsson, en sångerska som jag verkligen beundrar! Jag har lyssnat på Lisas musik sen jag var elva-tolv år och har dessutom sjungit flera av hennes låtar, både när jag sökte till gymnasiet och på andra sånguppspel. Igår såg jag henne live för första gången och jag kan lova er att hon inte gjorde mig besviken. När Lisa sjöng "Himlen runt hörnet" i en finare version än den som har släppts på cd-skiva satt jag och log hela låten. Rebecka visade sin uppskattning genom att börja gråta, det var fint och vi satt och höll om varandra under en stor del av låten! Lisa berörde mig verkligen med sin sång och jag hoppas att jag får höra henne live fler gånger!

Ikväll har jag träffat Adam och jag tycker alltid att det är lika trevligt att komma hem till honom och hans föräldrar. De får mig alltid att känna mig välkommen och jag älskar deras lägenhet som en gång i tiden nästan kändes som ett hem för mig. Ibland saknar jag tiden med Adam. Vi gjorde ofta roliga saker plus att det kändes tryggt att vi alltid fanns där för varandra när vi som mest behövde någon. Undrar om jag någonsin kommer få uppleva något liknande i framtiden. Likadant som med Adam kommer det aldrig bli för jag tror inte att det kan kännas exakt likadant med två personer. Däremot är ju kärleken en oerhört fin känsla och att vara kär i någon som är kär tillbaka är bland det finaste som finns! Jag hoppas verkligen att jag kommer få uppleva allt det här med en väldigt speciell person om inte alltför lång tid. Ikväll har jag som sagt varit hemma hos ADam. Hans pappa lagade pasta med avokadosås och eftersom jag inte hade ätit det på kanske tre år kändes det speciellt att göra det idag, nostalgiskt på något sätt. Rätten i sig är inte direkt speicell men jag känner ingen annan än Adams pappa som gör just avokadosås. Det är ju ingenting som säger att något är godare eller speciellare för att det är svårare och tar lång tid att göra, mat som går fort och som är enkel att göra räcker gott för mig så länge jag tycker om den:) Adam och jag lyssnade på musik, pratade och läste lite i ett nummer av Veckorevyn som Adams flickvän hade lämnat hos honom. Jag som i princip aldrig läser tjejtidningar kände att jag ju lika gärna kunde uppdatera mig när jag ändå hade tillgång till en tidning. Veckorevyn innehöll en massa saker om utseende och annat tråkigt som jag bläddrade förbi. Inte konstigt att alla tjejer ser ut som de gör efter att ha läst sådana där tidningar. Jag tror att nästan vem som helst skulle kunna hitta en massa saker som man inte känner sig nöjd med när det gäller utseendet genom att titta på alla bilder i de där tidningarna. Det enda som jag åtminstone tycker var lite roligt att läsa var mitt horoskop. Jag kan inte direkt påstå att det som brukar stå i mina horoskop stämmer med verkligheten. Tänk om allt som stod där skulle inträffa på riktigt. Med tanke på att det alltid står något positivt om alla stjärntecken kan ni ju föreställa er vilken fin värld vi skulle få:) Oj vad tiden går, nu måste jag gå och lägga mig så att jag förhoppningsvis kan drömma mig bort till en finare värld några timmar innan det är dags att gå upp och kämpa vidare i livet. Ni får ta hand om er tills jag bloggar nästa gång. Om allt blir som planerat och jag har tekniken på min sida lovar jag att uppdatera er några gånger via mobilen. Tänk, ibland är det tur att vi har mobiler:) God natt!
/Vispen

Hej!

Hoppas att ni har haft en trevlig helg! Tiden går verkligen fort, nu har det redan hunnit bli första advent, har ni tänt något ljus idag? Att det är första advent får mig att inse att julen är här inom en ganska snar framtid och jag kan lova er att jag ser fram emot den! Enligt mig är julen definitivt en av de bästa händelserna på året! Julmusik är alltid lika fint och nu kan jag äntligen börja lyssna på en massa fantastiska julsånger! Jag brukar ju alltid gå på någon julkonsert men i år ser det inte ut att bli så, vilket så klart känns tråkigt. Cd-skivor går ju som tur är att lyssna på och jag har en hel del julmusik hemma så jag ska nog överleva:)

Sen jag skrev senast har jag gjort lite allt möjligt. I onsdags kväll träffade jag Reza. Förutom att vi hade några fina timmar själva var vi och åt middag tillsammans med Rakel och Fredrik. Vi satte oss på Jensens där vi underhöll varandra under en ganska stor del av kvällen. Rakel beställde den roligaste maten, en barnmeny som bestod av kycklingspett och potatisar som var formade som smileys:) Vi andra åt lax, kött och nachos. Sen beställde vi efterrätt och Rakel och jag drack varm choklad. Jag tror att alla kände sig nöjda med kvällen tack vare alla roliga diskussioner och de andras närvaro:) Jag somnade nästan direkt efter att vi var tillbaka på hotellet. Nu var det ju några dagar sen jag träffade Reza och jag saknar honom enormt mycket! I helgen ses vi som tur är igen och då ska vi åka iväg och fira varandra eftersom vi fyller år nästnästa vecka. Ja, nu är det inte alls lång tid kvar tills jag kommer vara tvungen att ta farväl av tonårstiden... Trots att det känns jobbigt att bli äldre ska jag se till att Reza och jag får en fin helg tillsammans och jag ska försöka njuta av varenda sekund istället för att gå runt och vara ledsen över att jag snart fyller tjugo! Det kommer ju att hända vare sig jag vill det eller inte så det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen.

Skolan flyter på ganska bra. Nu har jag äntligen börjat kolla lite mer på musikprogrammen som jag behöver lära mig och jag tror att allt kommer att lösa sig i slutändan. Vad jag behöver nu är en person som har tid att lära mig programmen och om det blir ljudteknikerläraren eller någon annan som redan kan programmen, får skolan bestämma. Eftersom jag har haft ont i halsen de senaste dagarna har jag inte velat sjunga särskilt mycket. När jag hade lektion i klassisk sång och förklarade för läraren att jag ville ta det lite lugnt föreslog hon att vi ju kunde prata och lära känna varandra istället. Det kändes bra och jag tycker att vi hade ett trevligt samtal:) I fredags hade jag ljudteknik då läraren pratade om vad vi behöver kunna på provet som är om ungefär två veckor. Det är en hel del som jag behöver lära mig tills dess men det ska nog gå bra. Efter ljudtekniken blev det en lång väntan för mig då jag pluggade och pratade med några av mina vänner. När klockan så småningom hade hunnit bli tio över fem gick jag upp till sjunde våningen för att möta min naturkunskapslärare. Vi satte oss i ett klassrum eftersom jag skulle göra ekologiprovet som resten av klassen gjorde i onsdags. Läraren spelade in allt jag sa och antacknade det mesta, varför han gjorde båda delarna har jag ingen aning om. Jag kände mig verkligen dum när jag satt där och hade till och med svårt att svara på de enklaste frågorna. Ett tag kändes det som att jag ville lägga ner och ge upp eftersom det gick så dåligt men det kunde jag ju så klart inte göra. Efter att ha svarat lite kort på alla frågor fick jag veta att jag hade klarat provet. Jag trodde först att läraren skämtade med mig när han sa det men när lärarens ord väl hade sjunkit in kändes det hur bra som helst! Ekologiprovet var det svåraste provet i naturkunskap och nu är det bara för mig att trycka till och klara de övriga proven också:)

Jag känner mig nöjd med min helg som i och för sig inte började förrän halv sju när provet äntligen var över. Att först plugga flera timmar och sedan anstränga mig för att komma ihåg så mycket som möjligt under själva provet hade gjort mig trött och fått mitt huvud att göra ont. Min hals var dessutom inte på topp men jag försökte att se glad ut ändå. Det var dock inte särskilt lätt eftersom jag fick vänta ett bra tag på Rakel och Sandra. När de äntligen dök upp skulle vi handla någon sorts middag. En man som jag tror jobbade på tunnelbanan hjälpte oss till Ica, vilket ju var väldigt snällt. Eftersom mannens svenska inte var den bästa förväntade vi oss att han skulle lämna oss vid ingången så att någon som jobbade i affären kunde hjälpa oss att handla det vi ville ha. Mannen sa dock att han ville hjälpa oss och att det kändes fel att lämna oss. Därför lyckades vi inte direkt handla det vi ville ha men lite mat fick vi hur som helst i oss till slut:) Efter att ha mött Emma vid tåget åkte vi till Skanstull för att besöka Glimtenpuben, en pub som har öppet en fredag varje månad. Där umgicks vi med varandra och lite annat trevligt folk i några timmar. Eftersom jag fortfarande hade huvudvärk var jag inte direkt social men jag sms-ade mycket med Reza och lyssnade på vad människor runtomrking mig pratade om samtidigt som jag la märke till att vissa blev väldigt påverkade av alkohol. Mina vänner beställde bland annat varsin cider, jag fick smaka en klunk av Rakels päroncider men tyckte inte alls om den. Läsk och loka var det enda som inte innehöll alkohol. Jag är varken förtjust i läsk eller loka men jag beställde till slut en fanta för att åtminstone dricka något litet under kvällen. Vi stannade i stan tills klockan var lite över elva då vi åkte till Hökarängen. Eftersom tjejerna var väldigt flummiga och jag kände mig ganska trött blev jag glad när Christoffer sa att det var okej ifall jag ville komma in till honom en stund. Att få komma in i hans lägenhet kändes speciellt, dels för att jag tycker om Christoffer men också för att hans lägenhet var den första lägenheten som jag besökte i Hökarängen. Nu var det några år sen men jag måste säga att jag fortfarande stortrivs i Christoffers lägenhet. Det kändes jättebra att hinna vara en stund med Christoffer för jag hade inte pratat ordentligt med honom på ett ganska bra tag! Vi hann lyssna på en hel del bra musik innan resten av tjejerna kom in till oss. När Christoffer så småningom sa att han ville sova gick vi in till Rakel. Shakti kom förbi en stund och oj vad våra diskussioner spårade ut ibland:) Ni kanske kan tänka er att fem tjejer som är tillsammans i en liten etta kan ha väldigt roligt. För mig blev det dock en ganska tidig kväll och jag somnade först av alla.

Vi vaknade runt elvatiden i lördags och insåg att det inte fanns särskilt mycket frukost hemma. Därför bestämde vi oss för att äta lunch direkt och efter att ha segat oss en lång stund, det tog minst två timmar för oss att göra oss i ordning, kom vi äntligen iväg till tunnelbanan. Rakel och Sandra ville väldigt gärna äta på Jensens och därför gick vi av vid T-centralen. Det tog en stund för oss att hitta till restaurangen och när vi väl kom dit fick vi stå i kö en lång stund innan det till slut fanns ett ledigt bord med fyra platser. Ingen av oss kunde läsa menyerna och när det äntligen kom fram en kvinna som skulle ta våra beställningar visade det sig att man bara fick beställa barnmeny om man var under tolv år och att det inte fanns några vegetariska alternativ förutom en salladsbuffé där vi inte fick förklarat för oss vad det fanns för sorts sallad. Eftersom vi var väldigt hungriga och flera av tjejerna inte hade råd att beställa någon dyr lunch gick vi vidare till Burger king där vi äntligen fick i oss lite mat. Då var både Emma och jag nära på att bli på riktigt dåligt humör. Efter att ha ätit färdigt och det i vanlig ordning var jag som var klar sist åkte vi till Farsta centrum. Där gick vi runt en stund men vi hann inte hitta något bra innan centrumet stängde. Vi fortsatte till Ica för att storhandla och jag kan lova er att det inte var det lättaste eftersom alla hade olika viljor om vad vi ville äta. Rakel var noga med att allt skulle vara ekologiskt, jag ville att vi skulle köpa de största förpackningarna av allt eftersom jag hade hunnit bli väldigt hungrig och Sandra pratade om saker som hon ville köpa samtidigt som hon var väldigt flummig. Emma var utan tvekan den av oss som brydde sig minst om vad vi handlade eller också orkade hon helt enkelt inte lägga sig i vår diskussion eftersom det förmodligen hade tagit ännu längre tid för oss i så fall. Killen som hjälpte oss måste ha tyckt att vi var ganska jobbiga men han var hur som helst väldigt trevlig och hjälpsam. När vi hade gått runt en stund kunde killen räkna ut vad vi ville ha för att vår argumentation om vad som var bäst skulle gå så fort som möjligt och efter det flöt handlingen på ganska bra. Sandra och jag fastnade dock framför deodoranthyllan eftersom man kunde köpa två deodorant för trettio och vi inte kunde bestämma oss för vilka sorter vi ville ha. Det gick bra för oss att betala men vägen hem var däremot inte särskilt rolig. Emma och jag klagade på hur jobbigt det var att bära matkassarna och jag störde mig på att min kasse inte gick att bära på handleden eller armen eftersom den bland annat innehöll ett flingpaket som tog jättestor plats. Väl tillbaka i Rakels lägenhet höjdes däremot stämningen och när jag kopplade upp datorn och fick kontakt med Reza kunde det inte bli mycket bättre:)

Jag hade en riktigt trevlig lördagkväll med mina kära vänner! Eftersom jag inte kände mig trött och huvudvärken hade släppt helt och hållet uppskattade jag att ha folk nära mig! Ronja kom till Hökarängen med färdtjänst och Rakel åkte och mötte upp Jakob vid centralen. En kille som hette Lars kom förbi några timmar och sen var Christoffer med oss en stund:) Vi åt middag som tog lite tid att göra eftersom vi åt olika maträtter och vi inte använde Rakels spis på rätt sätt. Efter middagen pratade vi om allt mellan himmel och jord, eftersom jag tror att ni skulle bli rädda eller åtminstone tycka att vi var väldigt skumma, skriver jag inga detaljer här i bloggen. Roligt hade vi i alla fall och klockan ett åt vi en jättegod jordgubbstårta eftersom Sandra fyllde arton år häromdagen! Jag fick ett riktigt skrattanfall medan vi åt, flera började skratta åt mitt skratt och till slut skrattade nästan alla. Jag förstår inte vad som är så roligt med mitt skratt men det är ju bra att folk gillar det:) Förutom att prata med alla som var hos Rakel igårkväll chattade jag en hel del med Reza. Rakel och jag satt framför våra datorer till klockan sex inatt och det blev inte många timmars sömn inatt. Men det var det absolut värt:)

Klockan ringde vid elva imorse och då var det bara att gå upp, duscha och göra sig i ordning. Fredrik ringde på dörren för att se vad vi hittade på. Han kom in och var med medan vi åt frukost. Jag var tvungen att åka direkt efter att ha ätit eftersom jag skulle träffa släkten. Min mormor Lia, min kusin Matilda och hennes föräldrar kom förbi idag. I vanliga fall brukar vi vara fler men det var trevligt i alla fall:) Jag kände mig inte direkt sugen på fika idag men åt två kakor och en liten bit kladdkaka. Eftersom jag kände mig ganska trött lyssnade jag mest på vad de andra pratade om, det var trevligt. Jag fick förresten en födelsedagspresent av kusinerna, en lila blus. Eftersom jag inte har särskilt mycket finkläder och jag aldrig orkar köpa det själv är det ju bra att jag kan få det av andra:) Ikväll har jag pluggat lite samt vilat en del. Nu ska jag gå och lägga mig så att jag orkar upp imorgon!
/Vispen

Hej!

Undrar om det kan vara så att jag är otursförföljd. Okej, så farligt är det kanske inte men nu känner jag att jag behöver få klaga lite. Jag sitter för tillfället på en naturkunskapslektion medan de andra skriver prov. Som ni kanske har läst i ett av mina tidigare inlägg var läraren tveksam till hur jag skulle göra provet eftersom han ansåg att jag lätt kan fuska med tanke på att jag skriver provet på min dator. Efter att läraren hade pratat med rektorn kom de till slut fram till att jag ändå skulle få skriva provet på datorn, vilket fick mig att bli glad ftersom jag föredrar att skriva framför att visa vad jag kan genom att samtala. När jag kom till lektionen idag var jag minst lika nervös som alla andra. Jag såg att i stort sett varenda elev satt och pluggade precis innan lektionen skulle börja i hopp om att det skulle hjälpa dem. Allt var precis som det brukar:) Läraren delade ut proven och jag måste faktiskt säga att jag kände mig taggad på att skriva, få det gjort så fort som möjligt och förhoppningsvis få godkänt. Med tanke på att jag alltid har haft svårt för naturkunskap satsar jag bara på att klara godkänt i ämnet. Det tog tid innan läraren hittade min mailadress men jag fick provet efter en liten stund. Direkt efter att ha öppnat provdokumentet insåg jag dock att jag inte skulle kunna göra provet eftersom dokumentet inte gick att läsa. Vad det kan ha berott på har jag ingen aning om men dokumentet innehöll förmodligen bilder eller också var det skrivet på något skumt sätt. Det kom inte upp någon text på min punktdisplay förutom några enstaka ord. Jag kan lova er att jag blev oerhört stressad och frustrerad över att inte kunna läsa. Efter att ha pratat en stund med läraren kom vi överens om att jag ska göra provet muntligt med honom. Att hitta en tid var dock inte det lättaste. Den enda tid som passade oss båda var nu på fredag klockan kvart över fem. I vaniga fall slutar jag klockan två på fredagar och därför kanske ni kan förstå att det känns ganska surt att behöva sitta och vänta i skolan i över tre timmar och på en fredag dessutom. Aja, nu finns det inte mycket att göra åt det och jag får helt enkelt försöka gilla läget. Vilken tur att jag faktiskt inte har något särskilt inplanerat på fredag och att jag därmed inte behöver avboka något:)

Nu sitter jag i ett annat rum och skriver eftersom lektionen är slut. Jag pratade med läraren och fick veta att provdokumentet innehöll en massa bilder och att en del av texten dessutom sotd inuti bilderna. Där fick jag alltså förklaringarna till varför jag inte kunde läsa provet. Läraren sa att han hoppas att jag kan göra alla prov muntligt i fortsättningen. Jag tycker att det känns lite sådär men jag är nöjd så länge jag får godkänt och om jag får det på fredag ska jag inte klaga:)

Förutom att jag har behövt plugga en del sen sist har jag hunnit ha roligt också. I lördags åkte jag in till stan för att träffa Maja! Det kändes som att det var evigheter sen vi träffades utanför USS aktiviteter och styrelsemöten och därför kändes det jätteroligt att äntligen kunna ses utan att behöva göra eller tänka på en massa andra saker:) Vi möttes på ett fik nära centralen, beställde vegetarisk lasagne och satte oss vid ett bord och pratade:) Det var trevligt, tiden gick fort och det dröjde inte länge förrän vi behövde åka vidare till Telefonplan. Där mötte vi upp alla som var med under USS statsskattjakt. Det här var första året på länge som jag inte var med på statsskattjakten men efter att ha sett att de som hade anmält sig till aktiviteten var några år yngre än jag ångrar jag faktiskt inte att jag inte var med. Maja och jag följde hur som helst med USS-gänget för att se dansföreställningen "Jag är inte en bra representant för personer med synnedsättning". Medan vi väntade på att föreställningen skulle börja hann vi prata med alla möjliga människor. Jag hälsade bland annat på några som jobbade som ledare på några sommarläger som jag brukade åka på när jag var yngre:) Sen pratade jag en del med Linus som lät jättehes efter en förkylning, Jennifer, Linn och Adrian. Klockan blev så småningom fyra och vi fick gå in och sätta oss i lokalen där dansföreställningen skulle vara. Jag hade bara sett syntolkad dans en gång tidigare och även om jag fortfarande inte känner att det var något som jag fastnade för måste jag ändå erkänna att jag blev glatt överraskad när jag såg lördagens föreställning. Det var flera USS-are som medverkade i föreställningen och jag tycker att det var roligt att se att de lyckades förmedla olika känslor och att de dessutom lyckades beröra en stor del av publiken. Om jag ska vara ärlig kände jag inte att dansarna lyckades beröra mig men jag förstod definitivt vilka känslor dansarna ville förmedla och tycker att det var bra att dansarna verkade känna sig nöjda med föreställningen:)

Efter dansföreställningen pratade jag med en massa folk och gick sedan för att äta thaimat med bland annat Maja, Nina, Johanna, Caroline, och Cissi. Efter det ringde jag Rakel eftersom vi, bara några timmar tidiagre, hade bestämt oss för att ses. Rakel var på middag med några släktingar när jag ringde och jag blev glatt överraskad när jag fick höra att jag ju kunde komma förbi en stund:) Jag hade verkligen en trevlig kväll och Rakels släkt var hur trevlig som helst! Fastän jag aldrig hade träffat någon tidigare kändes det lätt att prata med alla och sen fick jag flera fina kramar under kvällen. Det var riktigt fint! Senare på kvällen åkte vi hem till Rakel. Dit kom även Sandra och Belinda och vi hade en mysig tjejkväll tillsammans då vi pratade, åt godis och såg fredagens avsnitt av Idol:) Jag tycker att det var synd att Amanda P åkte ut men vet samtidigt att någon måste lämna programmet varje vecka och tycker att alla som är kvar är sjukt duktiga!

Förutom att jag har träffat några av mina fina vänner har jag tränat, dock inte showdown, varit i skolan, på styrelsemöte samt träffat Reza. Vi kände oss ganska trötta igår och därför hade vi en lugn kväll tillsammans då vi, förutom att äta middag, mest låg i sängen. Sådana kvällar anser jag att vi behöver ibland och att ha det med någon man tycker om kan vara bland det finaste som finns! Jag kände att jag behövde det efter att ha stressat mycket de senaste dagarna! Nu måste jag skynda mig för att hinna med taxin. Ta hand om er själva och varandra!
/Vispen

Hej!

November är nog en av de stressigaste månaderna på hela året. I skolan har vi stora examinationer i princip alla ämnen vilket gör att jag har behövt plugga väldigt mycket på sista tiden. På min fritid har jag också en hel del att göra. Träningen tar som vanligt upp ganska mycket tid och eftersom jag är ganska aktiv i Uss, unga synskadade Stockholm, har jag saker att skriva och planera. Dessutom är det ju snart bara en månad kvar till jul och jag får panik varje gång jag tänker på det. Än så länge har jag inte hunnit köpa en enda julklapp och det värsta av allt är att jag inte har några som helst idéer på vad jag ska ge mina nära och kära. Att jag inte längre har någon anställd ledsagare, måste boka in ett möte med en person från kommunen för att förhoppningsvis få ett beslut på att jag beviljas ledsagning, gör det inte lättare för mig att veta hur jag ska kunna ta mig runt på stan och köpa julklappar. I vanliga fall brukar jag alltid se fram emot julen och jag brukar till och med tycka att det kan vara trevligt att fylla år trots att jag blir äldre för varje år som går. I år ser jag däremot varken fram emot min födelsedag eller att fira jul. Kan någon förklara varför? Jag känner mig trött på det mesta och vet ärligt talat inte hur jag ska hinna göra färdigt allt som behöver vara färdigt innan jullovet börjar. Trots att jag försöker planera min tid och skriver in det mesta i kalendern känns det som att tiden inte räcker till. Tänk vad bra det skulle vara ifall dygnet hade mer än tjugofyra timmar. Aja, jag hoppas verkligen att jag har ändrat inställnig när julen väl är här! Nu måste jag sätta igång och plugga inför naturkunskapsprovet på onsdag. Det jobbiga är dock att informationen inte verkar vilja fastna i min hjärna. Igår pluggade jag fem timmar och tänkte att det åtminstone borde ha gett lite resultat. När jag läste instuderingsfrågorna kunde jag dock ändå ingenting vilket gjorde mig oerhört frustrerad, ledsen och inte minst stressad. Jag har pluggat till det här provet lite varje vecka för att jag tänkte att jag inte skulle behöva råplugga sista veckan. Men det har inte hjälpt mig överhuvudtaget och jag vet inte hur jag ska få in all kunskap i huvudet. Jag har alltid haft svårt för naturkunskap och jag lär få kämpa minst lika mycket med det som med matten i tvåan. På grund av att jag har mycket att göra kommer jag inte ha tid att uppdatera bloggen särskilt ofta. När allt har lugnat ner sig lovar jag att skriva oftare. Ta hand om er!
/Vispen

Hej!

Jag ber om ursäkt för att jag är så dålig på att uppdatera er om vad som händer i mitt liv just nu. Men saken är den att jag faktiskt inte har gjort något särskilt den här veckan. Det känns som att jag är inne i en riktigt seg och jobbig period och som att jag väntar på att något fint eller spännande ska hända som kan få mig att vakna upp ur mitt sega tillstånd. Jag försöker vara glad och tänka positivt men det är inte alltid lätt. Skolan känner jag mig oerhört trött på och träningen går det dåligt med. Jag längtar tillbaka till Litauen och önskar att jag kunde spola tillbaka tiden och få tävla på nytt! Natten mellan söndag och måndag var jättejobbig och jag saknade alla fina människor hur mycket som helst! Första natten är ju värst och när jag hade blivit bortskämd och sovit med andra människor flera nätter i rad var det klart att det kändes extra jobbigt att komma hem till ett tomt rum. Det var dock många som hade en betydligt bättre söndagkväll och natt än jag. Som ni kanske redan har sett var det Dimitri som vann True talent och det var många lärare och andra som känner Dimman som firade ordenligt under kvällen och natten! Jonas var en av dem, oj vad trött han var i måndags men det är ju precis så det ska vara:)

Jag har som sagt inte gjort särskilt mycket den här veckan. På svenskan har vi börjat jobba med dikter och texter som skrev för länge sedan och vi har fått jobba en del i grupp, vilket jag har uppskattat. Tjejerna som jag har jobbat med har varit trevliga och sociala:) Naturkunskap är definitivt ett av världens tråkigaste ämnen, i alla fall om ni frågar mig. Nästa vecka har vi prov på avsnittet om ekologi och jag förstår inte hur jag ska hinna få in all fakta i huvudet tills dess. Att läraren misstänker att jag kanske kommer att fuska bara för att jag råkar skriva på en dator känns lite sådär. Ingen annan lärare har någonsin varit lika misstänksam som naturkunskapsläraren och han frågade mig hur jag tycker att jag ska göra provet. Det är klart att jag har funderat på att fuska ibland men jag har aldrig gjort det för att jag tycker att det känns fel och eftersom jag förmodligen skulle få väldigt dåligt samvete efteråt. Jag förklarade för läraren att det ju bara skulle vara jag som skulle förlora på att fuska och då sa han att det är något som alla elever säger. När jag föreslog att jag kunde göra provet muntligt sa läraren att han kanske inte skulle ha tid med det. Om läraren nu anser att han inte kan lita på mig tycker jag absolut att han borde kunna lägga ner lite extra tid på att göra provet med mig. På ett sätt tycker jag dock att det känns orättvist att jag ska behöva göra provet muntligt när de andra får skriva. Jag har nämligen mycket lättare att skriva då jag kan radera ord tills jag tycker att en mening låter bra, än att tala om hur jag tänker. Det blir alltid fel och att prata är helt enkelt inte min grej. Ibland tar det lång tid för mig innan jag kan sätta ord på vad jag tänker och känner och eftersom det tar sådan tid för mig föredrar jag att skriva utan att behöva känna mig stressad över att vara snabb med att formulera mig på ett bra sätt. Då behöver ingen se hur många gånger jag raderar meningar, byter ut ord och hur länge jag funderar innan jag till slut skriver ner något som jag tror skulle kunna vara rätt svar på en fråga. Jag satsar hur som helst bara på att få godkänt i naturkunskap och det kommer jag se till att jag får. Läraren får lösa det här på ett bra sätt. Vokalensemblen rullar på och jag känner att jag har relativt lätt att lära mig stämmor och texter:) Den klassiska sången går det däremot sämre med. Men läraren uppmuntrar mig att fortsätta öva och säger att jag måste ha tålamod och att man måste misslyckas jättemånga gånger innan man kan lyckas. Jag försöker sjunga lite varje dag men stör mig på att jag knappt gör några framsteg överhuvudtaget. Även läraren verkar tycka att jag utvecklas i en oerhört seg takt. Ändå står hon ut med att höra mig misslyckas, sjunga falskt och inte kunna använda min huvudklang på rätt sätt. Undrar om jag ens kommer bli godkänd i klassisk sång. Ljudtekniken orkar jag inte ens skriva om. Allt går långsamt, på torsdag ska jag i alal fall träffa ljudteknikerläraren och en person som vet hur programmen som jag använder fungerar. Då får jag äntligen veta hur och vem jag kommer att läsa kursen med.

Eftersom jag fortfarande har ont i armen har jag bestämt mig för att vila tills den åtminstone känns lite bättre. Därför har jag inte tränat showdown på hela veckan, vilket ju är katastrofalt! Jag vill träna samtidigt som jag inte vill att armen ska bli sämre. Att ha ont är ju aldrig roligt. I Litauen tänkte jag knappt på att armen gjorde ont, i alla fall inte när jag spelade finalen mot Holland. När jag vaknade i måndags morse ångrade jag nästan att jag hade tryckt till bollen så pass hårt på grund av att armen gjorde ont. Ändå hade jag varit extra noggrann när jag stretchade i söndags. Nu är det ju som tur är ungefär två månader kvar tills nästa tävling och jag får helt enkelt hoppas att armen blir bra så snart som möjligt. Ett konditionspass och två styrketräningspass har jag åtminstone hunnit med den här veckan och det kändes verkligen som att det behövdes:)

Förutom att jag har pluggat en del den här veckan har jag hunnit träffa fina människor. Igårkväll träffade jag Adam och Sarah. Vi åkte in till stan där vi bland annat köpte mangogodis som jag tyvärr inte alls tyckte om. Inne på body shop hittade jag dock en tvål med mangodoft som jag fastnade för direkt:) Efter att ha gått runt på stan en stund åkte vi hem till Adam. Hans mamma hade lagat en god middag och det var trevligt att få prata med Adams föräldrar igen! Jag hann även prata med Adams faster Kerstin. Nu har jag ju bloggat i över tre år och Kerstin har följt mig under hela gymnasietiden. Trots att jag inte delar med mig av allt här på bloggen skulle jag tro att Kerstin vet mer om mig än vad många andra gör. Jag tror faktiskt att Kerstin är den enda som inte är någon nära vän eller släkting till mig som tittar in här nästan dagligen! Kerstin, om du ser det här vill jag tacka för en trevlig pratstund och för att du gav mig en massa positiv energi! Jag hoppas verkligen att vi ses någon gång i framtiden, om inte alltför lång tid!

Som jag har nämnt tidigare finns det en person som verkligen har växt i mina ögon och som har blivit oerhört viktig för mig de senaste månaderna! Utan honom vet jag ärligt talat inte hur jag hade klarat mig under den här tiden då det faktiskt är fler än jag som börjar känna sig lite extra trötta, nedstämda och deppiga. Nu när det börjar bli mörkare, kallare och vintern snart är här känner i alla fall jag att det är extra viktigt att kunna känna att vi har människor att prata med som vi kan träffa när vi känner oss ensamma och helt enkelt behöver ha någon att hålla om och känna närhet med. Snart är det jul och då hoppas jag att alla kommer ha möjlighet att fira den tillsammans med människor som ni älskar och som känns viktiga för er! Efter jul och nyår väntar ytterligare några kalla månader och det brukar inte vara förrän i mars eller april som människor börjar bli positiva och se fram emot sommaren! Okej, istället för att göra det här långt ska jag komma fram till min poäng som är att jag är oerhört glad över att jag faktiskt tillhör en familj och har vänner som bryr sig om mig. Den här veckan har jag återigen träffat Reza som jag inte kände för några månader sen men som är väldigt viktig för mig idag. Det finns personer som man behöver prata ganska mycket med innan man inser vilka fina människor dem faktiskt är! Att lära känna nya människor och hitta nya vänner är alltid lika trevligt:) Jag har verkligen haft fina stunder med Reza den här veckan. I tisdags hade vi en lugn eftermiddag och kväll då vi lyssnade mycket på musik, åt middag på Pizza hut, gick till Konsum och köpte godis som vi åt senare på kvällen, pratade och terrade varandra, tryckte till och somnade efter att jag hade fått panik när jag såg hur mycket klockan var. I torsdags hann vi ses en liten stund innan Reza skulle åka till Göteborg. Eftersom Reza alltid tjatar om att jag klipper av för mycket av mina naglar gick vi till Åhléns och köpte en nagelfil till mig. Nu får vi verkligen hoppas att jag slipper höra hans tjat om mina naglar!:) Vi gick även förbi Vikingterminalen för att kolla priser på kryssningar och det ser faktiskt ut som att vi kommer att åka till Åland om inte alltför lång tid:) Både Reza och jag fyller ju år snart och därför tycker vi att det vore kul att göra något fint tillsammans för att fira varandra. Nu måste jag verkligen skynda mig så att jag hinner äta något innan jag ska åka in till stan för att träffa Maja:) Vi får se när jag bloggar nästa gång, ha det bra tills dess!
/Vispen

Hej!

Hoppas att ni mår bra och att ni har haft en bra start på veckan! Jag kan inte direkt påstå att jag känner mig nöjd med den här dagen men det betyder ju bara att veckan kan fortsätta på ett bättre och trevligare sätt:) I helgen var jag, som ni kanske redan har sett, i Litauen. Jag uppdaterade ju bloggen ganska ofta och även om jag bara postade korta inlägg har jag hört att flera av er läste dem och att ni blev glada för att jag uppdaterade er om hur det gick för oss:) Här kommer hur som helst ett längre inlägg om den kära tävlingen:)

Jag kände mig allt annat än glad när alarmet på min mobil ringde i fredags. Klockan var fyra på morgonen och med tanke på att jag knappt hade lyckats sova något på de få timmar jag hade legat i sängen var det väldigt svårt att gå upp. Efter att ha duschat kände jag mig åtminstone lite piggare och runt femtiden satt jag i en taxi påväg till Bromma flygplats. Det var inga bilköer vilket gjorde att jag kom fram tidigare än beräknat. Jag var först på plats och fick stå och vänta ganska länge innan alla andra hade kommit. Det var som tur var ingen som hade försovit sig och vi hann checka in i ganska god tid:) Flygresan till Litauen gick fort och jag sov i stort sett hela resan. Innan jag somnade hann jag dock höra när de gick igenom säkerheten på planet, pratade om säkerhetsbältet, nödutgångar och så vidare. När vi åkte mellan Helsingfors och Vilnius blev jag glad av att höra människor prata finska eftersom jag verkligen tycker om språket.

Flygplatsen i Vilnius var liten i jämförelse med andra flygplatser jag har varit på. Det var inte alls särskilt mycket folk där fastän det hade hunnit bli förmiddag. Vi behövde inte vänta länge på våra väskor utan vi hittade alla utan problem. Utanför flygplatsen mötte vi några personer som skulle köra oss till hotellet där vi skulle bo. Jag märkte snabbt att ganska många litauer hade svårt att förstå och prata engelska, vilket jag tycker var synd eftersom jag gärna hade lärt känna lite nytt folk i helgen. Eftersom vi inte fick checka in på hotellet förrän runt tvåtiden bestämde vi oss för att gå ut på stan en stund. Jag tycker att det var skönt att promenera in till stan eftersom jag hade suttit stilla en stor del av dagen. Däremot var det ganska kallt ute och jag ångrade att jag inte hade bytt till min vinterjacka. Det är verkligen på tiden att jag tar fram den snart för nu börjar det bli kyligare i Sverige också. Eftersom vi kände oss hungriga gick vi in på en pizzeria för att äta lunch. Jag beställde pasta men ångrade det när jag såg hur lite mat jag fick. Mariah och jag beställde samma pastarätt och ingen av oss blev mätta. Det enda som var positivt var att maten var billig:) Efter lunchen fortsatte vi att gå runt på stan en stund till men ingen hittade något roligt att köpa. Innan vi gick tillbaka till hotellet gick vi in på Mc donalds eftersom några av oss var sugna på kaffe. Det är konstigt att man kan bli så beroende av den drycken:) När vi var tillbaka på hotellet fick vi nycklar till våra rum. Som ni kanske redan vet blev jag besviken när Mariah och jag kom in på vårt hotellrum några minuter senare. Vi upptäckte att rummet var kallt och att det luktade mögel på toaletten. Jag stod knappt ut att vara därinne och fick lätt panik när jag insåg att jag skulle vara tvungen att duscha där flera gånger. Ni kanske tycker att jag är känslig men jag kan lova er att det var fler än jag som reagerade på den äckliga lukten och som höll för näsan så fort de behövde gå på toaletten. En annan sak som jag reagerade på var att en elkontakt var trasig. När Mariah tog på den fick hon stötar som gjorde att både hon och jag blev rädda för att undersöka hur resten av rummet såg ut. Våra sängar var som tur var helt okej och Mariah och jag la oss för att vila en stund. Jag försökte sova men det gick inget vidare. Precis när jag hade somnat kom Claudio in i rummet och det första han gjorde var så klart att gå fram till min säng och trycka till mig. Han hade så klart ingen aning om att jag sov men oj vad jag störde mig på honom just då. Att jag precis hade stört mig på att hotellrummet var dåligt och att jag var jättehungrig gjorde inte saker och ting bättre. Efter att jag hade klagat lite, både på bloggen och live till de som råkade vara i närheten var det äntligen dags att äta middag! Till förrätt fick vi en jättegod sallad, till varmrätt var det vegetarisk risotto och till efterrätt drack vi kaffe/te och åt jättegoda hallongrottor:) Efter middagen tittade jag på Idol tillsammans med Madde, Claudio och Mariah och när programmet var slut kom Adde och Daniel och underhöll oss en stund innan vi gick och la oss. Innan jag somnade fick jag låna Mariahs Iphone och chatta lite med Reza, det var trevligt:)

Jag hade svårt att sova under natten men lyckades åtminstone sova några timmar. När klockan ringde runt sjutiden kände jag mig dock långtifrån utvilad men det var bara att försöka se glad ut och gå upp för att äta frukost. På frukosten fanns det bland annat smörgåsar, yogurth, kakor, gröt, fisk och stekt potatis. Jag åt gröt och försökte äta en smörgås men hade svårt att äta sådär tidigt på morgonen. I Litauen är de dessutom en timme före Sverige. Klockan åtta gick vi tillsammans till hotellet där vi skulle spela. Att få komma ut och andas frisk luft innan matcherna kändes riktigt bra. Sverige skickade två lag, Sverige ett och Sverige två. I Sverige ett spelade Claudio, Adde och jag och i Sverige två spelade Krister, Daniel och Mariah. Sverige ett skulle spela vår första match direkt när vi kom till hotellet så det var bara att värma upp och köra. Vi mötte Litauen och till en början gick det riktigt bra för oss. Men när vi ledde med tjugonio-tjugo gick jag in och spelade katastrofalt dåligt. Jag vet ärligt talat inte vad som hände men jag tror att jag påverkades för mycket av publiken. Eftersom vi var i Litauen var det så klart många litauer som såg matchen. Varje gång någon i deras lag gjorde mål applåderade dem och något som störde mig ganska mycket var att de till och med applåderade när jag råkade göra självmål. Jag vet att man inte ska påverkas av publiken och det är verkligen något som jag behöver jobba på. När jag gick ut var det Claudio som gick in och jag blev riktigt nervös när Litauen gjorde mål. De ledde då med tretiooett-trettio över oss och om vi inte hade haft trettio poäng skulle Litauen ha vunnit. Claudio lyckades som tur var vända matchen och vi vann till slut med trettiofyra-trettioett! I nästa match spelade vi bättre och jag har för mig att vi mötte Italien. Vi vann matchen och kände oss nöjda med den:) Innan lunchen hann jag prata med lite folk och titta på när Sverige två spelade:) Jag måste verkligen säga att jag blev imponerad när jag såg Mariah eftersom hon verkligen har utvecklats enormt mycket sen jag såg henne sist! Mariah gjorde ett antal mål under matchen och precis som jag skrev efter SM i år tror jag att vi får en ny SM-vinnare nästa år!

Till lunch var det jättegod mat, sallad, grönsakssoppa, fisk och äppelkaka:) Jag åt upp det mesta och kände mig hur mätt som helst efteråt. Mitt lag skulle som tur var inte spela på en stund så jag hann smälta maten i lugn och ro:) Sverige ett spelade tre matcher under eftermiddagen. Vi förlorade mot Holland ett och vann över Holland två och Tyskland. Att vi förlorade mot Holland kändes surt, jag kände mig verkligen taggad och ville så hemskt gärna vinna över dem. Det värsta var att jag spelade när Leander gjorde det avgörande målet. Trots att jag vet att vi tävlade som ett lag kunde jag inte låta bli att känna att det var mitt fel att vi förlorade. Matchen var åtminstone jämn och jag tror att alla i vårt lag kände att vi gjorde vårt bästa! Mellan matcherna hann jag fika med svenskarna, jag åt en skum frukkaka och drack te som luktade konstigt men som faktiskt smakade ganska gott. Jag hann prata med en massa andra trevliga människor också, bland annat holländarna. De är alltid lika trevliga och de hade, precis som vanligt, med sig en massa kakor och godis som de ville bjuda på. Jag pratade extra mycket med en kille som heter Mitchel. Vi kom fram till att vi hade en hel del gemensamma intressen. När Mitchel berättade för mig att han tycker om att sjunga och jag frågade ifall han skulle kunna tänka sig att sjunga för mig någon gång tog han fram sin mp3-spelare, startade en låt och började sjunga. Han sjöng bland annat låten In perfect harmony av Within Temptation och jag som aldrig har fastnat för de tidigare insåg plötsligt hur duktig jag tycker att sångerskan är. Mitchel sjöng dessutom hur bra som helst och jag blev riktigt imponerad! Att sitta där och höra honom sjunga var fint! Det fortsatte att vara fint när den holländska coachen kom med choklad, Mitchel delade sin chokladkaka i två delar och gav mig ena halvan:)

Matcherna höll på ganska länge i lördags och middagen började inte förrän halv nio. Vi svenskar hade dock tagit fel på tiden och gick inte dit förrän runt niotiden när många redan hade ätit färdigt. Vi fick mat men det verkade som att den vegetariska maten var slut för Mariah och jag fick bara ris och sallad. Efter middagen satt vi i lobyn och pratade med holländarna. Jag tyckte riktigt synd om Mitchel eftersom många terrade honom och sa hur de tyckte att han skulle bete sig emot mig. Jag tror att både Mitchel och jag tyckte att det kändes lite pinsamt och konstlat men vi kunde samtidigt skratta åt allt roligt som de andra sa. En av coacherna höll på att skratta ihjäl sig när Claudio skulle ta kort på när Mitchel och jag höll om varandra. Claudio sa att det var något fel på hans Iphone och att han inte kunde ta bilden, vilket vi så klart gick på. Claudio väntade flera minuter innan han talade om för oss att han skämtade med oss och att kameran hade fungerat utmärkt. Att vi hade hållt om varandra i några minuter var tydligen jätteroligt, jag kan inte säga annat än att det är roligt att vissa är så pass lättroade:) När holländarna hade annat att göra än att tala om för Mitchel vad han skulle säga och göra hann vi diskutera en hel del intressanta saker, vi berättade för varandra om våra liv, pratade om framtiden, andra länder och olika nöjesfält:) Tiden gick och runt tolvtiden var det några som följde med upp till mitt och Mariahs rum. Vi satt och pratade en stund innan alla så småningom gick och la sig. Jag behövde ligga i sängen en lång stund innan jag lyckades somna. Mariah var dock också vaken ett tag och vi underhöll varandra och låg och pratade och skrattade tills Mariah somnade.

Igår blev det tidigt igen och klockan ringde redan runt halv sju. Jag var nära på att försova mig men kom upp till slut och hann äta frukost tillsammans med Patrik och Claudio innan vi gick till det andra hotellet för att spela semifinal mot Finland! Semifinalen blev spännande och jämn och var därför väldigt rolig att spela. Det kändes som att alla spelare låg på samma nivå och därför kunde man omöjligt veta vem som skulle göra mål, skjuta ut bollen eller göra andra misstag som gav poäng till motståndarlaget. Daniel coachade vårt lag och det gick bra för oss. När jag gick in för tredje gången förstod jag att det var jag som skulle avgöra matchen. Jag kände mig nervös men bestämde mig för att jag skulle göra allt för att Sverige skulle vinna och vet ni vad, jag gjorde faktiskt mål! Sverige fick trettioen poäng och vann matchen! Det kändes helt underbart! Efter matchen började vi ladda om och tagga inför finalen mot Holland! Jag kände verkligen att det var vår tur att vinna den här gången. Adde, Claudio och jag tränade en stund vid ett showdownbord innan det var dags. Jag skulle spela min första internationella final någonsin och det kändes stort! Sen kändes det fantastiskt att jag hade resten av laget med mig! Jag trivs verkligen mycket bättre när jag tävlar med andra än när jag tävlar individuellt! Även om jag kände mig nervös kändes det jättebra att vi stöttade varandra i laget och att vi tävlade tillsammans. Vi peppade varandra och kände oss hur taggade som helst när matchen började. Ni har säkert redan läst att vi tyvärr förlorade finalen igår men jag känner verkligen att vi gjorde vårt bästa! Jag kände mig nöjd när Holland ledde med tjugosex-tjugofyra och jag gjorde mål på Leander innan det var Claudios tur att spela. Holland vann över oss med trettiotvå-tjugoåtta och med tanke på att det var väldigt jämnt kändes det surt att förlora när vi lika gärna kunde ha vunnit. Att Holland har många duktiga showdownspelare är ingen nyhet och att de återigen lyckades vinna över oss kändes som sagt riktigt dåligt, tråkigt, störande och synd. Efter att ha tackat alla holländare deppade jag en stund men det tog inte särskilt lång tid förrän jag tänkte om och kunde vara glad för att vi faktiskt hade vunnit silver! Under prisceremonin blev jag jätteglad när vårt lag fick komma fram, ta emot medaljer och en jättefin pokal! Jag stod mittemellan Adde och Claudio och fick hålla upp pokalen medan alla applåderade! Det var en härlig känsla kan jag lova!

Efter prisutdelningen var det dags för oss att äta vår sista lunch i Litauen! Lunchen var minst lika bra som i lördags och den här gången fick vi rödbetssallad, grönsakssoppa, en god vegetarisk gryta och fruktsallad:) Efter lunchen packade vi det sista, duschade och checkade ut från hotellet. Innan vi åkte till flygplatsen hann vi gå på stan en stund. Vi var inne i ett fint köpcentrum där vi bland annat gick runt i en mataffär:) Väl tillbaka på hotellet hämtade vi våra väskor och åkte med en buss till flygplatsen. Incheckningen gick bra och vi hann köpa varsin smörgås innan vi satte oss på flygplanet som skulle ta oss till Helsingfors. Jag som precis hade börjat trivas i Litauen tyckte att det kändes tråkigt att lämna landet. Att jag snart skulle vara tvungen att ta farväl av alla fina människor kändes minst lika jobbigt. Jag tycker verkligen om alla spelare, domare och coacher oerhört mycket! Alla svenskar som var med i helgen var roliga, sköna och helt enkelt hur bra som helst på många sätt och vis! Att de står ut med mig och att de alltid finns där är ett mirakel! De fanns där och terrade mig när jag behövde ha något att störa mig på, innan matcherna fick de mig att tagga till och när jag ville trycka till kunde jag gå fram till vem som helst och få en kram. Det är ju inte ofta det är lagtävlingar och jag ser redan fram emot nästa tävling! Helgens tävling gjorde mig verkligen motiverad och fick mig att vilja träna hårt så att jag lyckas prestera bättre nästa gång! Ifall Litauen anordnar lagtävling även nästa år och Sverige åker dit har jag bestämt att jag ska göra allt för att vi ska vinna! Då är det vår tur, det finns inga andra alternativ! Jag vill uppleva den härliga känsla som jag kände igår fler gånger. Om det kändes sådär bra att komma tvåa måste det ju kännas ännu bättre att vinna! I januari får vi se ifall Sverige åker till Pajulahti i Finland. Där tävlar man individuellt och även om jag föredrar att tävla i lag känner jag att det är bättre att tävla själv än att inte tävla alls.

Vi landade på Bromma flygplats runt åttatiden och eftersom vi ville fira att det hade gått bra för oss åkte vi in till en restaurang på Söder. Jag åkte tillsammans med Mariah och Claudio och hade hur roligt som helst under resan när vi pratade om nallar och härmade en viss person som gillar att säga "move it, move it" när han tycker att saker och ting ska gå fortare:) På restaurangen åt vi en fin middag tillsammans och förutom att båda lagen var med kom Johnnie förbi och åt med oss. Det var trevligt att träffa honom igen! Jag hade en trevlig kväll och tycker att helgen avslutades på ett bra sätt! Nu ska jag gå och lägga mig så att jag orkar med morgondagen. Ta hand om er!
/Vispen

Hej!

Hoppas att allt är bra med er! Jag känner mig glad efter att ha träffat Reza! Eftersom han var i Stockholm idag hann vi träffas och fika/äta innan han skulle ta tåget tillbaka till Göteborg. Oja skulle ha varit med ikväll också men hon bestämde sig tyvärr för att åka hem tidigare eftersom hon hade mycket att göra. Det var synd men jag hann åtminstone trycka till henne lite innan hon åkte:) Reza och jag var på Jensens där han åt mat och jag åt vitlöksbröd. Vi beställde varsin efterrätt också, chokladmouse som var jättegott! Jag tycker verkligen att vi hade en trevlig stund, jag log hela middagen och vi fick två timmar att kännas som högst en halvtimme. Att sitta mittemot Reza vid ett bord med tända ljus kändes verkligen romantiskt och fint:) Personalen som jobbade ikväll var dessutom både underhållande och hjälpsamma! Efter att ha delat på efterrätterna och druckit varsin kopp te var det dags för mig att åka hem. Innan jag åkte hann vi dock ha några fina minuter tillsammans då vi sa hej då:) Sen jag kom hem har jag pratat med några kompisar och packat inför helgen. Imorgon åker jag hemifrån redan tio över fem för att komma i tid till Bromma flygplats där jag ska möta upp resten av svenskarna som ska följa med till Litauen:) Den här gången tävlar vi inte individuellt utan i lag. Sverige skickar två lag, Claudio, Adde och jag är i det ena och Mariah, Daniel och Krister är i det andra. Hoppas att ni håller tummarna och hejar på oss! Jag måste faktiskt säga att jag ser fram emot att tävla. Att tävla i lag känns speciellt för då peppar man varandra mer än vad man gör när man tävlar individuellt plus att man vinner eller förlorar tillsammans och därmed inte behöver vara ensam om att känna sig glad eller besviken. Min arm gör fortfarande lite ont sen jag sträckte den under European top twelve men jag har vilat armen sen dess och hoppas att jag ska kunna spela fullt ut i helgen. Nervös är jag så klart men det ska man vara:) Nu ska jag gå och lägga mig och se hur många timmar jag lyckas sova inatt. Med tanke på hur glad jag känner mig efter kvällen lär det åtminstone inte bli särskilt svårt för mig att somna. En romantisk middag var precis vad jag behövde och nu känner jag mig riktigt taggad! Jag ska försöka hinna posta några korta inlägg från mobilen i helgen så om ni vill veta hur det går för oss kan ni kika in här lite då och då:) Ta hand om er och ha en trevlig helg!
/Vispen

Hej!

Idag är det exakt en månad tills jag fyller tjugo år och därmed inte är tonåring längre. Trots att jag är inne i en ganska seg och jobbig period i livet ska jag åtminstone försöka hinna göra några roliga saker den här månaden. Jag vet att ålder bara är en siffra och många har sagt att jag nog inte kommer känna mig äldre bara för att jag råkar fylla tjugo snart. Men när jag väl är tjugo år känns det som att jag blir vuxen på riktigt. Den största förändringen kanske är att jag kommer kunna handla på systembolaget. Där lär jag i och för sig inte gå in på väldigt länge men ändå. En annan förändring är att jag inte räknas som ungdom enligt SL längre och därmed inte kommer få några rabatter när jag köper resor där. När man köper resor hos SJ tror jag däremot att man räknas som ungdom tills man är tjugofem år och hos dem får jag alltså äran att vara ungdom några år till, vilket jag uppskattar:) Vissa år firar man mer än andra och jag anser att det är ganska stort att fylla tjugo. Efter det dröjer det ju hela tio år innan jag blir trettio och kan fira ordentligt igen. I år lär det dock inte bli något firande eftersom jag hellre vill ha fest i vår när jag tar studenten. Därför lär jag knappt märka när jag fyller tjugo utan det kommer nog bli en vanlig tråkig torsdag. Eftersom jag inte tycker om att bli äldre måste jag erkänna att jag inte alls ser fram emot min födelsedag. Men det är ju ingen idé att gå runt och vara ledsen över det. Alla blir ju äldre och det gäller att leva varje dag som om det vore den sista. Nu är det ju trots allt en månad kvar tills jag fyller år, jag ska som sagt försöka ha så roligt som möjligt tills dess och även efter det:)

De senaste dagarna har varit ganska tråkiga. Jag har valt att ta det lugnt med träningen på grund av att jag fortfarande har ont i armen. I helgen är det tävling i Litauen och därför vill jag inte riskera att få ondare, vilket ju skulle kunna hända ifall jag tränade. Samtidigt känns det dåligt att inte träna eftersom jag blir oerhört mycket sämre när jag inte gör det. En vecka utan träning märks jättetydligt och jag är inte lika talangfull som vissa andra som klarar av att vinna tävlingar fastän de bara tränar några gånger per år. Men vem har sagt att livet ska vara rättvist? Jag kan inte påstå att mitt liv går särskilt bra varken i skolan eller på fritiden. Sådant där går ju i perioder och det vänder förhoppningsvis snart. Ljudteknikerläraren blev kontaktad av personen som han egentligen skulle ha kontaktat och nu håller jag tummarna för att allt ska lösa sig så snart som möjligt och att jag inte ska behöva arbeta en massa på fritiden för att hinna ikapp resten av klassen. Svenskläraren delade ut våra uppsatser igår och jag måste ändå säga att jag känner mig ganska nöjd med tanke på att jag inte hann bli helt färdig med min text. Vi kommer som tur är få möjlighet att bearbeta våra texter och det är jag nästan helt säker på att jag kommer välja att göra. Projektarbetet går dåligt men jag har åtminstone börjat testa mindfulness samt mental träning. Musikteorin känns lika seg som vanligt och jag är oerhört trött på alla ackord och noter som man behöver lära sig för att klara kursen. I naturkunskapen har vi snart vårt allra första prov och jag pluggar så ofta jag orkar. Till och med vokalensemblen känns tråkigare än vanligt. Jag vet ärligt talat inte vad som har fått mig att tappa motivationen och lusten att vilja plugga och träna. Förut gjorde jag alltid mitt bästa för att nå så höga resultat som möjligt. På sista tiden har det däremot känts som att det mesta spelar mindre roll. Sen kan jag inte direkt säga att all kärlek som jag känner för en viss person gör saker och ting lättare. Kärlek som verkligen kan vara det finaste som finns kan också vara riktigt jobbig och komplicerad. Jag är hur som helst säker på vad jag vill och det ska jag kämpa för även om det kanske tar flera år.

Jag funderar på ifall det har hänt något roligt sen jag skrev senast och nu kom jag precis på något. I söndags åt jag en god frukost, sushi som blev över från i lördags, innan Lovisa och jag åkte hem till Nina. Under eftermiddagen kom min kära mormor Lia förbi några timmar. Vi fikade och firade Lovisa. Lovisa fick bland annat en ny dator i födelsedagspresent så nu lär hon nörda sig en del framför den:) Av mig ska hon få pengar till ett klippkort på ett gym som ligger i närheten av där vi bor:) Lia ville spela kort med mig i söndags och vi spelade maomao som vanligt. Det har verkligen blivit tradition att spela det med henne varje gång vi ses:) Vi åt middag tillsammans och sen tittade jag en stund på Allt för Sverige innan Lia skulle åka hem. Kvällen avslutades med att jag pratade några timmar med Reza. Det är konstigt att tiden alltid går så fort när jag pratar med honom. I söndags fick jag förresten reda på att Dimitri gick vidare i True talent! Jag håller tummarna och hoppas att det går bra för honom i finalen som är nu på söndag! När jag ändå skriver om musik kan jag ju passa på att skriva att jag tyckte om fredagens avsnitt av Idol eftersom jag verkligen märker att alla idoler har utvecklats sen jag hörde de för första gången! I fredags tycker jag att Amanda P, Moa och Robin var bäst. Att Moa har skrivit en helt fantastisk låt är ju ingen nyhet och jag älskar Robins röst! Oj vad tiden går, nu måste jag plugga en stund innan jag går och lägger mig. Ta hand om er och ha en fortsatt trevlig vecka!
/Vispen

Hej!

Hoppas att allt är bra med er och att ni som fortfarande går i skolan har haft ett trevligt höstlov. Nu uppdaterar jag äntligen bloggen från min dator och kan posta ett längre inlägg än de korta inläggen som jag brukar posta från min mobil lite då och då:) Eftersom jag är trött blir det inget jättelångt inlägg men en liten sammanfattning av vad jag har haft för mig kommer i alla fall:) I tisdags var jag på den kära ungdomsgården men det var ganska segt där eftersom många verkade ha annat för sig. Ida, Sara, Ronja, Jeanett, Jennifer, Adrian och jag var de enda som var där och även om vi var få föredrog jag att vara där framför att sitta hemma och ha tråkigt. Två personer från RFSU kom förbi gården och pratade med oss. Jag kände inte direkt att jag lärde mig något nytt men blev väldigt glad över att jag fick några gratis kondomer, det kan man aldrig ha för mycket av:) Innan jag åkte hem hann jag diskutera känslor med lite folk. På sista tiden har jag verkligen gått runt och känt olika känslor hela dagarna, vilket har varit ganska jobbigt men så kan det ju vara ibland.

I onsdags vet ni ju vad som hände. Jag kände mig rastlös och trött på att inte ha något att göra. Reza och jag hade pratat om att hitta på något och eftersom alla tågresor till Stockholm var dyra fick det helt enkelt bli jag som åkte till Göteborg:) Det tog tid innan vi hade lyckats hitta en bra och billig resa till mig och när den väl var bokad tog det ännu längre tid för oss att boka ledsagning men det löste sig till slut. När jag några timmar senare blev avsläppt vid fel ingång på centralen blev jag så klart väldigt stressad. Förutom att Stockholm central är stor tycker jag att det känns som att de bygger om den hela tiden, vilket gör att det är jättesvårt att hitta där. Jag försökte ta kontakt med människor för att be om hjälp men ingen hade tid att hjälpa mig. När jag väl hittade en tjej som verkade hitta pekade hon åt vilket håll jag skulle gå och när jag förklarade för tjejen att jag inte såg något kunde hon inte förklara hur jag skulle gå för att komma dit jag skulle. En stund senare hade jag turen att träffa en man som erbjöd sig att hjälpa mig. Mannen talade bara engelska och det tog en stund innan han förstod var jag skulle men när vi väl gick där bredvid varandra kändes allt väldigt bra och mannen pratade på om allt möjligt och fick mig att skratta flera gånger innan vi var framme vid ringen där jag mötte upp en av SJ-s ledsagare som hjälpte mig att komma på tåget mot Göteborg:)

Tågresan var ungefär lika seg som jag hade förväntat mig. Det enda som var positivt var att jag hade några trevliga dagar att se fram emot, att jag hann sova en stund under resan och att konduktören lät glad när han tittade på min biljett:) Under resan började jag förresten läsa en bok som i och för sig har en sorglig handling men som förhoppningsvis slutar lyckligt.
Ännu en positiv sak var att vi kom i tid till Göteborg! En ledsagare hjälpte mig till Forex där jag mötte upp Reza:) Det kändes minst lika bra som vanligt att träffa honom igen. Ni vet säkert precis hur bra det känns när man träffar någon som man verkligen tycker om som man har saknat enormt mycket. Vi hade en ganska lugn kväll i onsdags då vi mest pratade och åt middag tillsammans med Oja:) Jag åt fish and chips och även om det inte direkt är min favoriträtt tycker jag att det smakade bra, det kanske berodde lite på att jag inte hade ätit ordentligt på hela dagen. Vår natt var riktigt fin och även om jag tycker om att skriva om fina saker som jag får uppleva i livet tänker jag faktiskt inte skriva om natten här på bloggen. Jag går istället vidare och skriver om torsdagen:)

Vi var sega på morgonen och tog lång tid på oss att göra oss i ordning. Det är nog inte många som är lika sega som vi. När klockan hade hunnit bli halv tre hade vi inte hunnit göra mer än att duscha, äta frukost och ligga i sängen i timmar. Att tiden går fort när jag är med Reza är inget nytt men i torsdags slog vi ett nytt rekord i att vara långsamma:) Runt tretiden kom vi äntligen iväg med en spårvagn som vi åkte ganska många stationer med. Väl framme fick vi gå en bit innan vi kom fram till Dalheimers hus som vi hade valt att besöka eftersom vi ville träffa folk och se när olika företag visade upp hjälpmedel. Jag träffade mina fina vänner Claudio och Lappis. Mariah var där också men henne missade jag precis eftersom jag kom till mässan bara någon timme innan den skulle stänga. Förutom att fika hann jag gå runt en stund och titta på olika hjälpmedel. Jag fick se alla möjliga saker och fastnade särskilt mycket för ett bra anteckningshjälpmedel som jag funderar på att försöka få från syncentralen:) Lappis visade mig en skärmläsare som han tycker är bra och när jag ändå var inne på hans dator passade jag på att gå in på hans facebook och skriva en rolig status:) När mässan stängde mötte Reza och jag upp Oja för att äta middag på en grekisk restaurang. De åt kött och jag åt vegetarisk moussaka. Vi hade roliga och intressanta diskussioner under middagen som bland annat handlade om kärleken och framtiden och jag blev glad av att prata om allt som jag vill hinna göra samtidigt som jag blev stressad eftersom jag är rädd för att jag inte ska hinna göra allt innan jag blir gammal. Tiden går fort och det gäller att ta vara på varenda dag.

Efter middagen gick vi till en mataffär för att handla lite. Det gick hur bra som helst, vi fick hjälp direkt när vi klev in genom dörren och personalen som hjälpte oss var verkligen jättetrevliga:) En sak som jag gillar med Göteborg är att det finns hur många sköna och hjälpsamma människor som helst och att man inte verkar stressa lika mycket där som man gör i Stockholm. Jag skulle absolut kunna tänka mig att flytta till Göteborg i framtiden. Något som var mindre roligt i torsdags kväll var att vi först missade en buss på grund av att den bara körde ifrån oss och att vi, när vi väl kom på en buss, fick veta att stationen där vi skulle gå av var avstängd. Det löste sig som tur var och vi hittade hem till slut. Vi hade förresten väldigt roligt på bussen när vi pratade om backar och jag skrattade jättemycket åt Oja som tyckte att det var pinsamt eftersom hon hade en snygg kille bredvid sig som också skrattade åt vår knäppa diskussion:)

Förutom att jag skulle få komma hem till Reza för första gången skulle jag dessutom få träffa hans mamma som bor hos honom för tillfället. Ni kanske kan förstå att jag kände mig nervös när jag gick uppför trappan som ledde till Rezas lägenhet. När han öppnade ytterdörren fanns det inget annat att göra än att försöka se glad ut och känna mig avslappnad. Men jag kan lova er att det inte var det lättaste eftersom hans mamma inte kunde prata svenska, varken hon eller jag verkade känna oss särskilt bekväma med att prata engelska och jag inte kunde ett enda ord på persiska. Att ge ett bra första intryck är ju jätteviktigt och jag som verkligen hade velat att det här skulle gå bra misslyckades totalt. Jag kom inte på något bra att säga och kände mig hur dum som helst när jag satt i köket och drack te med Reza och hans mamma. Det kändes som tur var bättre när Oja kom för att vara med oss. Hon visade mig runt i den kära lägenheten och jag gillade den:) Jag hoppas verkligen att jag får komma tillbaka någon gång i framtiden och att allt går bättre då. Senare på kvällen åt vi underhållande nötter och efter det gjorde Reza och jag något galet som jag nog aldrig kommer att glömma. Att vara galen kostade ganska mycket pengar den här gången men vi lever ju bara en gång och nu har vi bestämt att vi ska vänta med att göra något sådant här tills vi båda har mer pengar.

Igår var det fredag och dagen började med att vi vaknade jättetidigt av att väckarklockan ringde. Eftersom Reza hade en tid att passa hos tandläkaren var vi tvungna att gå upp, vilket så klart var både jobbigt och oromantiskt. Medan jag väntade på att Reza skulle komma tillbaka från tandläkaren pratade och sms-ade jag med vänner och sjöng i över en timme! Det kändes oerhört skönt att sjunga ut ordentligt för första gången på över en vecka. När Reza kom tillbaka blev det lite jobbigt en stund innan vi gick till Göteborgs central för att boka en tågbiljett till mig. Det tog sin tid eftersom kvinnan som hjälpte mig hade problem med sin dator. Efter att ha bokat resan gick vi till en butik där vi köpte choklad till Thomas som vi skulle träffa senare på kvällen. Reza köpte något i en djuraffär också innan vi åkte hem till honom. Eftersom Reza behövde göra några saker innan vi skulle åka iväg blev jag lämnad hos Oja som bara bor några hus bort. Oja och jag hann lyssna en del på radio, gå och handla, äta och läsa innan det var dags att åka. Det var åratal sen jag läste en punktbok senast och när jag fick låna en av Ojas böcker insåg jag hur mycket jag faktiskt hade saknat att läsa själv. Därför ska jag se till att låna en bra punktbok någon dag! Igårkväll åkte Rebecca, Oja, Reza och jag hem till Thomas, en kille som jag aldrig hade träffat tidigare men som jag verkligen ser fram emot att träffa fler gånger! Thomas hade bjudit hem folk till sin jättefina lägenhet för att ha en whiskeykväll. Jag fick följa med eftersom jag inte hittade något bra tåg hem igår och jag kan lova er att jag inte ångrar att jag stannade i Göteborg med mina fantastiska vänner! Det här med alkohol är inte min grej, jag har åtminstone inte lärt mig att uppskatta det än. Igår testade jag en dryck som tydligen skulle lukta och smaka dumle och visst, den luktade dumle och smakade dumle blandat med något konstigt som jag inte alls tyckte om. Jag försökte dricka några klunkar för att vara artig och i hopp om att jag skulle vänja mig vid smaken men gav upp efter en stund. Vilken tur att vi hade köpt med oss mangojuice på vägen till Thomas så att jag hade något att dricka resten av kvällen. Någon whiskey ville jag nämligen inte testa trots att jag tyckte att whiskeyglasen var jättefina! Tidigare hade jag ingen aning om att man dricker whiskey i speciella glas men man lär sig något nytt varje dag:) Att jag varken testade någon whiskey eller följde med de andra ut när de rökte pipa, jag blir illamående bara av att känna lukten, kanske många tycker är konstigt. De flesta i min ålder verkar ha lärt sig att åtminstone uppskatta någon dryck som innehåller alkohol medan jag som knappt har varit med på en enda fest och som inte har känt att jag har velat lägga ner pengar på något som jag kanske bara kommer att dricka en klunk av för att sedan slänga, alltså inte har lärt mig att tycka om något än. Det här med att uppskatta alkohol verkar vara ganska viktigt när man umgås med andra människor. Jag märker det mer och mer ju äldre jag blir. Igår var jag yngst och jag har alltid trivts med att umgås med folk som är något äldre än jag. Däremot vet jag inte vad de andra tyckte om att ha med en tjej som varken drack eller rökte. Om de kände att de fick ut något av att ha med mig kan jag omöjligt svara på. Det enda jag vet är att jag tyckte om att umgås med dem! Innan jag var arton år var det lätt för mig att säga att jag inte ville dricka på grund av att det faktiskt var olagligt men nu har jag inte direkt någon ursäkt för att inte göra det. Om det nu är så att man måste dricka något flera gånger innan man lär sig att tycka om det har jag ärligt talat svårt att förstå hur människor kan ha stått ut med att trycka i sig flera glas av olika drycker som de inte alls tyckte om från början. Med tanke på att det kan vara hälsosamt att dricka ett glas vin lite då och då kanske jag borde lära mig att tycka om det men andra drycker ser jag egentligen ingen mening med att lära mig att gilla. Jag har läst och hört att det är jobbigt för kroppen att bryta ned alkohol och sen vet jag att alkohol och träning inte alls hör ihop. Att röka skulle aldrig falla mig in hur många andra som än gör det för det har jag bara hört negativa saker om! Igårkväll klarade jag mig alltså bra med juice och med att höra när de andra pratade om hur god whiskeyn var. Det var kanske tur att jag inte smakade för jag hade förmodligen dragit ner deras fina ord och betyg om de olika sorterna. Jag trivdes verkligen i allas sällskap och så klart mycket tack vare att jag fick vara med min kära:) När de diskuterade whiskeyn satt jag tyst och lyssnade men när de diskuterade andra saker pratade jag lite då och då och att sitta där och känna att jag hade fina människor omkring mig var verkligen en fin känsla! Att Thomas bjöd hem mig var hur snällt som helst och jag tyckte verkligen att han verkar vara jättetrevlig. Thomas är förresten den första som har beskrivit mig som harmonisk:)

Tiden flög iväg och från att ha sett att klockan var elva var den helt plötsligt halv två och Reza ringde och bokade en taxi till honom, Oja och mig:) Vi åkte hem till Oja och eftersom hon har en stor och skön dubbelsäng fick vi plats där alla tre:) Imorse blev det stressigt eftersom jag tog tid på mig att göra mig i ordning. Jag hann som tur var duscha, klä på mig och äta lite frukost innan Oja och Reza följde med mig till bussen. Där sa jag hej då till Oja innan Reza och jag fortsatte till Göteborgs central. Jag hann köpa en smörgås på Paprika, jag tycker verkligen om stället, och stå och prata med Alireza en stund innan jag fick hjälp att gå på tåget. Reza och jag hann som tur var säga hej då på ett bättre och finare sätt än sist jag åkte från Göteborg och jag måste erkänna att jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna. Det här med avsked är verkligen inte min starka sida. Jag hoppas att jag åker till Göteborg snart igen för jag har verkligen haft några helt underbara dagar där den här veckan tack vare Reza, Oja och alla andra fina människor som jag har träffat!

Tågresan tillbaka till Stockholm finns det egentligen inte så mycket att berätta om. Jag kände mig ledsen och försökte sova så mycket som möjligt för att få tiden att gå. Väl framme i Stockholm störde jag mig eftersom ledsagningen som vi hade bokat igår tydligen inte hade registrerats och det därför inte kom någon ledsagare och hämtade mig vid tåget. Jag hade tur och fick hjälp att gå dit jag skulle. Mannen som hjälpte mig var verkligen hur trevlig som helst och jag förvånas över hur trevliga människor det faktiskt finns! Sen i onsdags har jag träffat hur mycket trevligt folk som helst, vilket är helt underbart! Ikväll har jag varit hos Björn och firat Lovisa. Alla hjälptes åt att laga sushi som vi sedan åt tillsammans. Till efterrätt åt jag mango som min farmor Irre hade köpt:) Imorgon åker jag hem för att fira Lovisa med Nina och den sidan av familjen. Nu ska jag se till att få några timmars sömn. Ta hand om er!
/Vispen