Vispen Sjob

Hej!

 

Hoppas att allt är bra med er! Eftersom det är fredag kväll och jag vill hinna ha lite tid med min kära blir det här ett kort inlägg. Jag tänkte mest tala om för er att jag fortfarande lever och att jag mår relativt bra. Oekj, ögonen och huvudet gör lite ont för tillfället men det blir säkert bättre snart:) Himla huvudvärk alltså, det kanske är regnet och hösten som påverkar mitt fysiska mående, vem vet. Precis som rubriken säger är jag fortfarande kvar i Göteborg. Jag blev dels kvar för att jag ändå inte har särskilt mycket att göra hemma i Stockholm, jag kan ju söka jobb när jag är här också, och dels för att jag lyckades boka in ett besök på en kurs igår. Det var en kurs för synskadade som är arbetssökande precis som jag. För inte särskilt länge sen var jag ju på en kort kurs i Stockholm men jag tycker inte att den går att jämföra med kursen i Göteborg. Här håller kursen på varenda dag och den har funnits i ungefär två år medan kursen i Stockholm bara var fyra dagar lång. Jag tycker verkligen att det är synd att Stockholm inte har något liknande för oj vad jag trivdes bra igår. Ja, jag känner definitivt att det var det bästa jag har gjort sen jag slutade skolan i våras. Om jag hade kunnat fixa boende här på något sätt hade jag definitivt gjort det och börjat på den här kursen. Jag tror att jag skulle lära mig mycket av att gå där, jag tyckte om upplägget av kursen, människorna som går där och de som jobbar där. Det är klart att jag söker jobb för fullt nu också men på kursen får man gå på en hel del studiebesök och besöka ställen som man inte hade fått annars eller åtminstone skulle ha svårare att få besöka ensam, plus att man får träffa och prata med andra som är i samma situation som en själv. Att ha andra omkring sig när man söker jobb tror jag är väldigt bra, dels för att man har någon att få stöd av när det känns tungt och dels för att motivationen skulle öka. Sen skulle man ju ha någonstans att ta vägen varje dag i väntan på att hitta praktik eller jobb. Rutiner är ju alltid bra. Jag tycker att det kan vara svårt att orka lägga ner flera timmar per dag på att leta jobb och att det kan kännas väldigt motigt. Ja, det skulle finnas många positiva saker med att gå en kurs. Det är klart att människorna man träffar också har betydelse. Man trivs bättre med vissa och sämre med andra, så kommer det alltid att vara. Men men, jag hade det hur som helst väldigt bra igår, fick skratta en hel del och ja, det känns som sagt oerhört tråkigt att jag inte bor här och kan gå kursen tillsammans med alla som var där igår. Vissa hade jag träffat tidigare men jag fick även träffa nytt folk, vilket alltid eller i alla fall för det mesta är lika roligt. Min älskling höll i en föreläsning medan jag besökte kursen igår och det gick tydligen bra för honom också. När han väl kom för att hämta mig tog vi en fika, fixade lite grejer på stan och handlade mat. Den här gången var den lite billigare än vad jag trodde att den skulle vara, vilket jag så klart inte klagade över. Senare på kvällen pratade jag lite med Nina och fick veta att jag fått erbjudande om en lägenhet på Gotlandsgatan i Skanstull. Hyran är dock ganska hög där, betydligt högre än på Lingvägen i Hökarängen där jag också står i kö. Som det ser ut nu skulle jag aldrig ha råd att bo i Skanstull, vilket känns sådär. Jag skulle nämligen väldigt gärna flytta hemifrån. Men med tanke på att jag inte har någon aning om var jag hamnar och jag varken skulle ha råd att bo där nu eller när jag börjar plugga så småningom, får jag nog tacka nej till erbjudandet. Nej, jag tror faktiskt inte ens att jag skulle ha råd att bo där om jag tog studielån. Om det nu skulle gå skulle jag aldrig ha råd att göra något roligt på fritiden utan jag skulle få lägga varenda krona på mat och andra livsnödvändiga saker. Ett sådant liv vill jag inte leva! Nog för att man lever fattigt och äter mycket nudlar och billig mat som student men att bo i en relativt dyr lägenhet skulle ju inte underlätta det hela. Lägenheten jag fick erbjudande om ligger dock ganska centralt, vilket är positivt men jag känner fler som bor i Hökarängen än i Skanstull och skulle dessutom inte ha något emot att betala cirka tretusen kronor i månaden istället för fyratusenfemhundra. Standarden är något bättre på Gotlandsgatan men jag bor hellre lite sämre och har råd att leva än lite bättre och finare och knappt har råd med mat för dagen. Åh vilken otur jag hade igår när jag först hittade en kurs där jag trivdes jättebra och sen fick erbjudande om en lägenhet som jag inte har råd att tacka ja till. Men men, turen vänder när man minst anar det, eller hur?:)

 

Jag har känt mig ganska trött idag, förmodligen på grund av att jag var vaken tjugo timmar i streck igår och bara fick cirka tre timmars sömn natten innan. Imorgon är det dock lördag och då ska jag se till att sova ut. Min kära behöver jobba en del i helgen och därför får jag försöka sysselsätta mig på något sätt. Med tanke på att jag åker hem på måndag hoppas jag dock att vi hinner hitta på något kul tillsammans innan dess. Vi har nämligen inte haft särskilt mycket egentid när jag varit här. Det är klart att vi har pratat och umgåtts en del men vi blir ofta avbrutna av annat och går sällan och lägger oss samtidigt på kvällarna. Men men, det känns hur som helst bra att inte vara över femtio mil bort ifrån min pojkvän:) Jag märker i och för sig att vi har ganska olika vanor och vi tjafsar en hel del. Men vem har sagt att livet ska vara enkelt? Problem får man nog räkna med i början och det är ju bättre att ta tag i dem och säga vad man stör sig på, istället för att hålla tyst tills dagen då man inte står ut längre och allt kommer ut på en gång. Sen jag skrev senast har jag även hunnit besöka ett gym, ett fint bad och sätta mig i bajs på spårvagnen. Ja, det var inget vidare kan jag lova och när jag kom hem var det bara att slänga in de äckliga illaluktande kläderna i tvättmaskinen. Oj, nu skrev jag ju att jag kom hem, jag menar så klart kom hem till Reza. Men men, det här kanske kan bli även mitt hem en dag, det får tiden utvisa. Nu ska jag gå och kolla vad min gubbsing gör. Det är förresten lite roligt. För några månader sen vägrade han att sjunga när jag var i närheten. Nu sjunger han däremot nästan varenda dag, inte för mig precis men för sig själv och det gillar jag. Hoppas att ni får en trevlig helg var ni än befinner er!

/Vispen

Hej!

 

Hoppas att allt är bra med er! Jag mår ganska bra och förkylningen har nästan släppt helt och hållet. Fastän det har regnat i princip varenda dag sen jag kom till Göteborg i onsdags kväll måste jag säga att jag trivs här. Jag har tillbringat mycket tid i min pojkväns lägenhet. Med tanke på att vi har olika åsikter om väldigt mycket klagar vi en hel del på varandra, vilket så klart känns sådär. Ändå längtar jag inte hem och tror att jag kommer att sakna att vara här när jag är tillbaka i Stockholm igen. Det finns mycket trevligt folk här och jag tycker att det känns som att det är lite lättare att ta kontakt med människor i Göteborg än i Stockholm, fråga mig inte vad som får mig att tycka det. Ett exempel har jag i alla fall och det var när en kvinna kom fram och började prata med mig häromdagen. Hon frågade lite allt möjligt och jag försökte svara, vilket gick halvbra med tanke på att jag både var irriterad och ledsen just då. Men men, kvinnan fick mig åtminstone på lite bättre humör. Sen finns det många andra som gjort mig glad de senaste dagarna. Dosse och Ponkidonk är alltid lika roliga och underhållande att umgås med. För några dagar sen träffade jag även deras och gubbsingens vän Malin. Den kvällen var jag visserligen inte på världens bästa humör men det blev ändå en helt okej kväll. Gårdagen blev lyckad förutom morgonen då det första jag insåg när jag vaknade var att Reza och jag försovit oss. Innan var det flera år sen jag försov mig senast och igår vaknade vi två och en halv timme senare än vad vi hade räknat med. Jag brukar alltid vilja snooza minst en halvtimme innan jag går upp men igår var det bara att glömma. Nej, något härligt uppvaknande blev det definitivt inte och jag fick skynda mig att duscha och försöka torka håret. Reza och jag klagade mer än vanligt på varandra, tror mest att det berodde på stress men det är klart att det bara gjorde saker och ting jobbigare. Men det blir väl så när man alltid vill ha kontroll över vad den andra gör... Ingen av oss ser ju något och det kanske har med det att göra. Jag måste erkänna att jag inte är världens mest noggranna eller försiktiga person och därför förstår jag ifall Reza är orolig ibland. Samtidigt tycker jag att han kan vara lite väl överbeskyddande men men, det var inte det jag skulle skriva om nu. Vi hann göra oss i ordning på en timme, vilket definitivt är rekordtid för att vara vi. Efter det sprang eller åtminstone joggade vi till bussen och vi hann fram tre minuter innan den skulle gå, vilket också måste varit någon form av rekord:)

 

Väl inne i stan skulle vi möta upp vår kära vän Niklas. Han hade som tur var sällskap av sin familj, vilket gjorde att Reza och jag hann handla innan vi träffade honom. Medan jag gick in på Hemköp gick min pojkvän till systemet. Eftersom jag inte dricker alkohol ville jag inte ansvara över den biten utan kände mig säkrare på att handla mat. Det är dock inte ofta jag handlar mat, i alla fall inte så pass mycket som jag handlade igår. Men jag måste säga att det gick bra. Det tog inte alls lång tid innan jag fick hjälp och mannen som hjälpte mig var både trevlig och hjälpsam. Förutom att han hjälpte mig att handla det jag ville ha läste han dessutom upp vilka märken som fanns av olika varor och vad de kostade. Att handla kostar ju en del, faktiskt lite mer än vad jag hade räknat med. Men nu har vi i alla fall mat så att vi klarar oss tills jag åker hem på onsdag:) Reza mötte upp mig utanför affären och vi mötte upp Niklas i närheten. Vi letade oss fram till busstationen och behövde bara vänta två minuter på bussen:) Dosse mötte oss vid hållplatsen och vi började gå hemåt. Reza ville att Oja och jag skulle bära kassarna, vilket vi gjorde. Jag var dock tvungen att ifrågasätta varför inte min kära skulle bära något. Kassarna hade ju blivit tyngre på grund av allt han köpt på systemet. Men men, efter att jag hade sagt att det ju var vi tjejer som skulle bli starka började vi gå. Det gick nästan hela vägen men bara nästan. Min kasse gick sönder nertill och innehållet rullade ut på gatan. Det mesta klarade sig som tur var men det tog en stund att få bort kladd och glassplitter. När det väl var gjort åt vi hur som helst lunch tillsammans. Eftersom vi firade att Niklas fyllde arton år nyligen, en mening som Reza upprepade ett antal gånger under kvällen, ville så klart gubbarna försöka få i honom en del:) Det gick betydligt bättre för Niklas än för mig. Han gillade sin dricka medan jag mådde illa av min. Jag har full förtåselse för att man vill dricka ett glas eller två lite då och då men måste ärligt talat säga att jag har svårt att förstå varför man ska dricka en massa bara för att man råkar ha fyllt arton år. Det är klart att det kan vara en kul/spännande grej för många och kanske till och med bra att veta hur man reagerar på alkohol. Att veta hur man blir när man blir full kan säkert också vara positivt. Jag är dock glad över att ingen försökte få mig att dricka en massa varken när jag fyllde arton eller tjugo. För några år sen var jag ganska negativt inställd till alkohol men nu tycker jag som sagt att det kan vara positivt om man dricker för att man tycker att det är gott och i sociala sammanhang. Reza beställer ofta vin när vi är ute och jag brukar alltid dricka en klunk ur hans glas. Än så länge har jag inte lärt mig att tycka om smaken men det kanske kommer så småningom. Jag känner dock ingen stress med det där eftersom jag ju klarat mig hittills, känner att jag kan ha kul ändå och alkoholhaltiga drycker ju dessutom kostar ganska mycket. Därför måste jag erkänna att jag störde mig lite på gubbarna igår då jag bad om att få något annat att dricka och dem inte lät mig få det förrän jag druckit x antal klunkar av drycken jag ogillade. När jag väl gjort det och de fortsatte hålla på blev jag irriterad på riktigt och när jag väl fick ett glas som enligt de andra bara innehöll juice, tyckte jag att även den smakade konstigt. Det var även nära att Ponkidonk lyckades blanda i den skumma drycken i ett glas vatten men Dosse hindrade honom som tur var. Jag gick ut till toaletten och kände mig både yr och illamående de kommande minutrarna. Om det berodde på alkoholen eller på att jag helt enkelt inte tyckte om det jag druckit vet jag inte. Med tanke på att jag inte ens druckit ett helt glas tror jag att det andra alternativet är mer rimligt. Nu var det tydligen 21% alkohol, vilket vad jag förstått kanske är en del om man inte är van vid att dricka men ändå. Jag konstaterade dock att jag nog ska ta det lite lugnare nästa gång eftersom jag kanske inte tål särskilt mycket. Mina vänner får helt enkelt stå ut med mig fastän jag inte dricker mig full eller också får de festa utan mig. Resten av eftermiddagen och kvällen mådde jag bättre och kände mig gladare! Oja har ett elpiano hemma och eftersom Niklas är hur duktig som helst på att spela bad jag honom göra det. Åh, det var verkligen helt underbart och Niklas sjöng så att jag blev kär. Ja, jag tycker verkligen om hans röst, oj oj oj alltså... Niklas är dessutom en av de snällaste människor jag känner. Fastän jag fortfarande var lite förkyld och inte hade sjungit på länge ville han sjunga tillsammans med mig, var fin och sa att han tyckte om att höra mig. Ja, det var riktigt fint kan jag lova och jag verkligen älskar när människor sjunger för mig, det är bland det bästa jag vet! Om personen som vill göra det dessutom är duktig ja, då vill jag bara leva i den stunden. Allt annat glöms bort och jag mår helt enkelt väldigt bra!

 

Senare på kvällen åkte vi in till stan för att äta middag. Vi mötte upp vår kära vän Emma utanför Jensens och eftersom det var länge sen jag träffade henne senast var det lätt att komma på saker att prata om. Jag hade inte pratat särskilt mycket med Emma tidigare och upptäckte att hon var både trevlig och rolig. Därför hoppas jag så klart att vi ses snart igen! Kvällen gick väldigt fort. Vi åt, drack, pratade och hade det bra. Niklas åkte hem vid halv tolv medan Emma stannade en stund till. Vi gick vidare till Scandic, satte oss där och fortsatte att umgås. Reza beställde cider med granatäpplesmak som jag smakade och faktiskt tyckte var helt okej:) Samtalsämnena runt bordet var definitivt inte särskilt positiva men det märktes att vissa behövde prata ut. Reza och Ponkidonk gubbade sig på vägen hem och jag tyckte att deras humor var väldigt dålig. Men men, vi var inte hemma förrän runt tvåtiden och Reza och jag gick och la oss nästan direkt efter att ha klivit in genom dörren. Jag hade som sagt en trevlig lördag, tack finaste älskling och vänner för det! Idag är det söndag och det har varit en lugn dag då jag vilat upp mig inför kommande vecka. Ikväll har jag tittat på X factor och inspirerats av alla talangfulla sångare/sångerskor! Oj vilka begåvningar vi har i Sverige! Nej, nu ska jag gå och lägga mig för jag ska upp tidigt imorgon bitti och jag är alltid på dåligt humör när jag sovit för lite. Det brukar dessutom alltid ta en stund innan jag lyckats komma till ro. Ta hand om er själva och varandra, godnatt!

/Vispen

Hej!

 

Förlåt för att jag bloggar väldigt sällan nuförtiden. Men det har inte hänt särskilt mycket sen sist. Även om jag har blivit lite förkyld igen, nej, jag vet inte vad det är för fel på mig, mår jag bättre än vad jag gjorde förra veckan. I fredags bestämde jag mig för att åka in till akuten eftersom jag knappt kunde sova på grund av värken i magen. Läkarna kunde som tur var hitta vad felet var och jag fick medicin, vilket kändes bra. Jag tycker att det hade varit både konstigt och irriterande om de inte hittat vad felet var. I helgen vilade jag en del medan jag väntade på att medicinen skulle värka. Det enda jag orkade göra var att följa med Björn och Lovisa och fira Tora i söndags. Hon fyllde år och vi åt mat och tårta hemma hos henne. I måndags var jag på arbetsförmedlingen där jag fick prata om vad jag vill jobba med i framtiden, samt höra när andra berättade vad de skulle vilja göra. På eftermiddagen fick vi prata om vad som är viktigt att tänka på när man går på arbetsintervju och diskuterade lite annat. På kvällen träffade jag min kära pojkvän, vilket var trevligt. Vi hade en lugn kväll tillsammans. Fastän Reza låg bredvid mig hela natten hade jag svårt att sova. Tidigare nätter hade jag haft så pass ont i magen att jag sov dåligt men i måndags vet jag inte vad problemet var. Igår kände jag mig risig och vilade mycket. Det verkar ha gett resultat för på kvällen hade jag knappt ont i halsen längre, orkade gå ut och få i mig lite mat. Inatt sov jag bättre och idag har jag varit på en intervju. Jag fick svara på frågor om hur jag har upplevt min skoltid, samt hur jag ser på framtiden och det är klart att det fanns både positiva och negativa saker att säga. De som intervjuade mig verkade nöjda med mina svar. Vi får dock se hur det blir på filmen som kommr att visas för ett antal tusen rektorer så småningom. Jag är väldigt täppt i näsan idag och det lär höras på mig att jag är förkyld. Men men, huvudsaken är ju att man hör vad jag säger, vilket jag hoppas att man kommer att göra:) Jag hoppas hur som helst att filmen kommer kunna hjälpa många rektorer att veta lite hur de ska tänka ifall en elev med funktionsnedsättning börjar på deras skola.

 

Nu är jag hemma och har precis packat en resväska med kläder och lite andra saker. Om några timmar ska jag nämligen ta tåget till Göteborg, vilket jag ser fram emot. Okej, att sitta stilla på ett tåg i över tre timmar är visserligen ingen hit men det lär vara värt det. Att få tillbringa en vecka med min fina pojkvän i min favoritstad känns väldigt roligt. Med tanke på att jag dessutom sökt en hel del jobb där hoppas jag på att få komma på en eller flera arbetsintervjuer. Men vi får se vad som händer. Jag hinner inte skriva mer nu utan återkommer när det hänt något i mitt liv som jag känner att jag vill berätta om. Ta hand om er tills dess!

/Vispen

Hej!

 

Hur mår ni? Jag har tyvärr känt mig lite krasslig de senaste dagarna och inte orkat göra särskilt mycket. Det är verkligen konstigt. På högstadiet och gymnasiet kände jag mig ofta stressad på grund av att jag hade mycket att göra. Nu när jag varken har skola eller jobb kanske ni tror att jag känner mig lugn och avslappnad. Men nej, jag känner mig stressad även nu, vilket förmodligen beror på att jag har för lite att göra om dagarna. Många är ju sjuka på hösten men det var länge sen som jag mådde så pass dåligt som jag har gjort de senaste veckorna. För några veckor sedan fick jag en förkylning som höll i sig i två veckor. Tidigare hade jag aldrig varit förkyld mer än en vecka. När förkylningen väl släppt kände jag mig visserligen piggare i ungefär två veckor. Men sen dess har jag känt mig hängig, trött och less nästan varenda dag. I söndags natt fick jag värk i både mage och huvud. Värken har kommit och gått i snart fyra dygn. Förlåt för att jag klagar men det är verkligen inget vidare att må dåligt och ibland ha så pass ont att man bara orkar ligga i sängen. Min matlust har dessutom minskat de senaste veckorna. Jag äter fortfarande men känner mig nästan aldrig hungrig, vilket tyvärr lett till att jag slarvat med vissa måltider. Träningen känns sådär. Jag försöker köra kondition och styrka minst en gång i veckan, vilket jag tycker känns okej med tanke på att jag inte vill tävla på landslagsnivå längre, i alla fall inte just nu. Tidigare år har jag aldrig mått såhär. Nog för att jag har varit sjuk ibland och att det funnits dagar då jag knappt orkat stiga upp ur sängen på grund av att jag helt enkelt haft svårt att känna motivation och att det faktiskt finns någon mening med livet. Men även om det funnits och fortfarande finns sådana stunder och dagar har min kropp aldrig reagerat på det här sättet. Jag känner att jag inte vill/orkar ha det såhär länge till. För att jag ska må bra och vara glad behöver jag ha saker att göra, saker att se fram emot och allra helst känna att jag gör någon nytta. Det gör jag definitivt inte när jag sitter hemma och letar jobb varenda dag. Det är klart att det kan kännas bra när jag letat i flera timmar utan resultat och plötsligt hittar ett jobb som jag inser att jag skulle kunna få. Men jag kan lova att det för det mesta är oerhört tråkigt. Av alla jobb jag har sökt har jag inte ens fått svar från en tiondel, vilket i och för sig inte är särskilt konstigt. Det finns ju människor som söker flera hundra jobb innan de får ett. Men jag mår som sagt dåligt av att leva på det här sättet och tror även att min stress beror på att jag tänker för mycket. När man bara går hemma kan jag lova er att man hinner tänka en hel del och känna sig dålig då det man gör, söker jobb i det här fallet, inte ger resultat. Okej, det är som sagt många som är sjuka såhär års och att jag mår lite sämre just nu kanske bara är en tillfällighet. Men men, det är bara att bita ihop, trycka till och kämpa vidare. Det är bara jag som kan göra något åt min livssituaion. Allt går ju om man vill och jag har lovat mig själv att inte låta depression eller något annat jobbigt ta över. Löften är till för att hållas, så är det bara.

 

Det är ju även viktigt att ha en aktiv fritid, det tycker i alla fall jag. Därför letar jag för fullt efter en kör eftersom jag verkligen uppskattar att sjunga tillsammans med andra. Om ni har tips på en eller flera körer i Stockholm får ni jättegärna kommentera det här inlägget och berätta om dem! Jag ska förresten inte glömma bort att skriva att jag blir väldigt glad över era fina kommentarer, både i senare och äldre inlägg. Tack för att ni tar er tid att skriva några rader. Det är alltid lika välkommet och roligt att läsa vare sig ni är positiva eller negativa. Att veta att det faktiskt finns människor som går in här och läser ibland känns jätteroligt! Förutom att jag letar efter en kör funderar jag på att börja träna mer. Showdown har jag ju tröttnat lite på och därför skulle det kännas bra att hitta en ny sport eller någon annan typ av aktivitet där man rör på sig. Vi får se hur det går med den saken, jag lär skriva mer om det framöver. Sen fick jag ju en gitarr i studentpresent och det vore så klart roligt att komma igång så att jag förhoppningsvis hinner lära mig spela lite innan jag blir gammal. Ju äldre vi blir desto svårare har vi ju att lära oss nya saker. Jag har även börjat fundera på att bli aktiv inom politik eftersom jag känner att det är viktigt att vara med och påverka. Sen vore det riktigt skönt att flytta hemifrån så snart som möjligt. Men för att kunna göra det behöver jag ha ett jobb och det är mycket tack vare att jag är medveten om det, som gör att jag orkar lägga flera timmar på jobbsökande varje dag.

 

Även om jag har mått sådär de senaste dagarna har jag försökt hinna med så mycket som möjligt när magen och huvudvärken inte stört mig alltför mycket. I måndags och tisdags var jag på en vägledningskurs för synskadade. Målet med kursen är att ta reda på/bestämma oss för vilken typ av jobb vi vill inrikta oss på. Jag känner mig visserligen redan ganska säker på vad jag vill just nu men tänkte att jag lika gärna kunde delta på kursen, dels för att ha något att göra om dagarna och dels för att få träffa andra människor, samt utbyta erfarenheter med dem. Hittills har vi fått lära känna varandra lite, prata om tidigare erfarenheter, göra ett test, samt berätta vad vi tycker är viktigast för att vi ska trivas på en arbetsplats. Jag kan tyvärr inte påstå att jag blivit mycket klokare men hoppas att åtminstone en ny insikt landar någon gång nästa vecka när kursen fortsätter. Att träffa nya människor har hur som helst varit trevligt:)

 

Med tanke på att jag mått dåligt de senaste dagarna har jag försökt vila så mycket som möjligt på kvällarna. Igårkväll orkade jag inte göra mer än att leta jobb, låna en talbok, leta nytt mobilabonnemang och prata en stund med min kära. Imorse åkte jag till ungdomsmottagningen för att få ett recept utskrivet, samt hämta några kondomer. Jag brukar alltid ha en kondom i fickan utifall att något hemskt skulle inträffa. Om någon skulle få för sig att försöka göra något vill jag åtminstone inte att personen ska kunna ge mig könssjukdomar. Att en sådan person skulle gå med på att ha kondom är kanske inte särskilt troligt men det är ju aldrig fel att vara förberedd. Nu menar jag så klart inte att jag vill eller planerar att något sådant ska hända men jag vill ändå ta det säkra före det osäkra. Så fort jag får lite pengar nästa vecka ska jag dessutom se till att köpa ett överfallslarm. Man lär sig ju av sina misstag och efter att en äcklig gubbe försökte tafsa på mig för några veckor sen har jag lärt mig att det är viktigt att vara förberedd och åtminstone ha något mer än sin egen kropp när man är ute. På ungdomsmottagningen passade jag även på att ta kontakt med en kurator, vilket verkligen kändes bra. Under hela grundskoletiden gick jag till en kurator minst en gång i månaden och hade även kontakt med en psykolog när jag mådde som sämst. På gymnasiet hade jag kontakt med kuratorer till och från. Jag känner hur som helst att jag skulle bli hjälpt av att ha någon att prata med ibland som får betalt för att lyssna på mig och som dessutom har tystnadsplikt. Att prata med sina nära och kära är en sak men jag skulle aldrig vilja belasta dem med för många problem. Jag vill inte att någon ska må dåligt på grund av mig och känner dessutom att det är svårt att veta vem/vilka man verkligen kan lita på. För mig är det istället viktigt att ha en person som inte känner mig privat och som jag fritt kan prata om problem och känslor med. Kuratorn som jag träffa idag verkar bra eftersom jag känner att hon var lätt att prata med. Vi bokade in ett nytt möte och jag ser fram emot att träffa henne igen. Jag tycker förresten att barnmorskan som jag fick träffa idag också var väldigt bra. Att gå upp imorse var definitivt inte det lättaste men jag kan lova att det kändes värt det efter att ha träffat två personer som var oerhört trevliga och gjorde ett bra jobb! När man har ett yrke där man jobbar med andra människor, framförallt barn och ungdomar, anser jag att det är enormt viktigt att tycka om sitt jobb, ha lätt att prata med andra människor, kunna vara trevlig även om man har en dålig dag, ha förmåga att lyssna och gärna ge bra tips och råd om/när det behövs. Av alla jag har träffat har jag fastnat för ungefär hälften. Det är ju tur att det finns många typer av människor så att alla får möjlighet att hitta en samtalskontakt som passar dem bra. Jag känner mig som sagt nöjd med dagens besök på ungdomsmottagningen.

 

Under eftermiddagen har jag gjort något som jag tycker känns lika jobbigt varenda gång. Men eftersom utseendet är viktigt, tror tyvärr att det lär bli ännu viktigare med åren, och eftersom jag vill ha kvar min pojkvän, var det bara att försöka gilla läget, boka in en tid på en frisörsalong och låta frisören klippa av allt hår som växt ut sen jag var där för ungefär fyra månader sen. Även om många fortfarande anser att jag har långt hår håller jag inte med. Nu var det visserligen några centimeter hår som blivit slitet sen sist men frisören klippte bort mer än vad som hade behövts egentligen. Men men, ibland får man kompromissa och fastän jag som sagt tycker att det är tråkigt med kort hår får jag väl helt enkelt försöka vänja mig vid att mitt hår aldrig kommer att bli längre än vad det är idag... Att klippa sig kostar ju en hel del, idag fick jag betala femhundra svenska riksdaler. Nästa gång ska jag dock låta en trainee/elev klippa mig eftersom jag ser flera fördelar med det. Med tanke på att eleven får handledning och dessutom redan har gått en frisörutbildning tror jag inte att resultatet skulle bli dåligt. Om jag skulle vilja göra en stor förändring skulle jag kanske inte låta en elev klippa mig men jag går ju endast till frisören för att toppa mitt hår. Elever behöver ju dessutom kunder att klippa för att utvecklas och slutligen få sina gesällbrev. Kvinnan som klippte mig idag talade om för mig att det lär ta något längre tid för en elev att klippa mig men jag tycker inte att det skulle göra något utan känner snarare att det kan vara värt det. Att det dessutom skulle kosta lite mindre att klippa sig hos en trainee har också betydelse då jag inte har särskilt mycket pengar. Men men, nog pratat om frisörer för den här gången. Nu ska jag istället gå till köket och laga mig någon form av middagsmat. Sen blir det till att förhoppningsvis hitta ett eller flera jobb att söka:) Hoppas att ni får en bra fredag och en fin helg!

/Vispen

Hej!

 

Hur är läget med er? Förlåt för att jag inte har bloggat ordentligt på nästan en hel vecka. Jag ska verkligen försöka bättra mig, både för min egen och eventuella läsares skull. Det vore ju kul att ha något att läsa i framtiden så att jag förhoppningsvis ska kunna minnas lite av allt som jag fick uppleva och vara med om som ung vuxen:) Nu var det ju som sagt några dagar sen jag skrev senast och jag kommer tyvärr inte ihåg vad jag gjorde i onsdags. Visst är det konstigt, det var ju bara fyra dagar sen. Men men, jag lär inte ha gjort något roligare än att söka jobb, äta middag och prata med min kära på skype. I torsdags letade jag jobb utan någon större framgång och på eftermiddagen åkte jag för att träffa Adam. Vi möttes på hans jobb i Tyresö där jag fick vänta en stund medan han jobbade färdigt. Eftersom Adam var ensam på jobbet den dagen hade han extra mycket att göra. Det var hur som helst roligt att se var Adam jobbade. När han var färdig med allt åkte vi in till stan och kollade runt i affärer. Vi hittade lite allt möjligt men jag köpte inget särskilt. Senare på kvällen åt vi middag hemma hos Adam innan jag åkte hem. På natten fick jag migrän, vilket var väldigt störande då jag ju verkligen hade sett fram emot fredagen. Ibland känns det lite som att min kropp inte vill att jag ska göra något roligt eller viktigt för det är inte ovanligt att jag blir sjuk dagen innan eller samma dag som jag ska göra det där lilla extra. Undrar vad det kan bero på. Okej att man kanske är lite spänd eller förväntansfull men man borde väl inte bli sjuk för det?

 

Min helg blev hur som helst väldigt lyckad! Jag hade det verkligen bra tillsammans med min kära. Huvudvärken försvann visserligen inte förrän i lördags men jag kände mig åtminstone helt okej efter att ha tagit två huvudvärkstabletter. I vanliga fall skulle jag inte ha tagit någon tablett utan istället väntat på att kroppen skulle göra sig av med värken själv. Men i fredags var det ju ingen vanlig dag. Som jag skrev i mitt förra blogginlägg var det exakt ett år sen jag blev kär i Reza då. Jag minns det som om det var igår, den sjunde september förra året när Reza och jag hade vår första fina natt ihop. Om någon hade påstått att jag skulle tillbringa en kväll med Reza i augusti samma år kan jag dock lova er att jag aldrig hade trott personen, för åh vad jag störde mig på den där himla gubben när jag träffade honom på US medlemsforum i början av augusti förra året. Jag kan störa mig på min gubbsing även idag men han har som tur är inte varit i närheten av så pass dryg mot mig som han var på forum. Jag vet om att Reza definitivt inte hade särskilt höga tankar om mig innan eller under forum. Första gången vi pratade med varandra var jag bara tolv år gammal och Reza har berättat för mig att han inte ville prata med mig igen efter det. Reza och jag träffades några få gånger innan medlemsforum men då pratade vi knappt med varandra. Det enda jag minns är att jag, när jag träffade Reza för första gången, uppfattade honom som väldigt skum.

 

Men tiderna ändras. Även om jag verkligen störde mig på att Reza var dryg mot mig på forum fanns det två tillfällen då jag tyckte att han var rolig och bra, i alla fall okej. Första dagen kom Reza fram och pratade med mig och gav mig en kram. Jag minns att jag blev lite förvånad men att jag kramade tillbaka och var tvungen att erkänna för mig själv att jag faktiskt tyckte att det kändes bra att krama honom. Andra tillfället kom näst sista dagen. Då hade Reza varit dryg mot mig mer än en gång men jag bestämde mig för att bortse från det och hade riktigt roligt tillsammans med honom och Alex, en tjej som var med under veckan:) Några dagar senare stötte jag på Reza på US och USS kansli eftersom han var på möte eller jobbade där. Jag fick höra av min kära vän Ronja att hon skulle fika med honom och Hannah. Då jag inte hade några planer den dagen frågade jag om inte jag också kunde få hänga med. Det fick jag efter att Reza hade sagt att Ronja fick bestämma det. Från början var det tänkt att jag skulle åka in till fiket tillsammans med Hannah och Ronja men då vi slutade olika tider i skolan bestämde vi att jag skulle åka dit med Reza istället. Att få tag på honom var dock inte det lättaste. Reza svarade inte fastän jag ringde hans mobil flera gånger, vilket är typiskt honom. Han kan vara nästintill omöjlig att få tag på och jag vet inte hur många gånger jag har stört mig på det. Men men, alla har vi ju våra negativa sidor. Att fika med Reza, Ronja och Hannah i augusti var hur som helst väldigt trevligt. Reza och jag hann fika en stund innan de andra kom och jag minns att jag blev förvånad över att det kändes förvånansvärt lätt att prata med Reza. Han hade dessutom humor som jag visserligen tyckte var dålig ibland men som jag också kunde skratta åt:) Senare samma kväll sms-ade Reza mig. Det enda som stod i sms-et var "vad gör du", vilket jag tyckte var väldigt tråkigt. I vanliga fall brukar jag aldrig svara på sådana sms men jag kommer ihåg att jag gjorde det den gången och att vi sms-ade en stund. Nästa gång jag träffade Reza var på en releasefest. Jag pratade en stund med honom medan han åt middag och umgicks sedan med både honom och andra människor resten av kvällen. Då restaurangen där releasefesten var skulle stänga hade jag inte hunnit beställa färdtjänst. Då Reza erbjöd mig att följa med honom till hotellet där han skulle bo tackade jag ja eftersom jag tyckte att det alternativet var mycket mer lockande än att stå ute själv sent på natten och frysa. Reza och jag umgicks en stund på hans hotellrum och köpte banan och drickyogurt i hotellets reception. Timmarna gick fort och jag minns att jag kände mig väldigt trött dagen därpå när jag var på släktmiddag med familjen.

 

Att Reza och jag skulle ses ganska kort därefter visste vi inte om. Men då Reza fick erbjudande om att jobba i Stockholm en kväll tackade han ja och åkte hit. Det var den sjunde september och vi sågs både innan och efter att Reza jobbade. Han var oerhört fin, bjöd mig först på middag på Pizza hut och lät mig sedan välja vad vi skulle köpa i hotellreceptionen med orden "det här är din kväll". Jag kände mig inte särskilt hungrig men gick till slut med på att dela pizza med Reza och låta honom betala den om jag skulle få betala nästa gång. Det fick jag göra och vi brukar alltid betala varannan gång när vi äter ute, vilket jag tycker känns bra. När Reza sa det där om att det var min kväll blev jag rörd men hade svårt att bestämma vad vi skulle köpa. Jag brukar ofta ha beslutsångest, vilket definitivt är en av mina negativa sidor. Det var inte tänkt att jag skulle sova med Reza natten mellan sjunde och åttonde september. Men då det blev sent, jag skulle till skolan tidigt dagen därpå och det skulle vara närmare att åka dit från hotellet än från Huddinge bestämde jag mig för att stanna. Jag kan lova er att jag är glad över att jag fattade det beslutet för den natten skulle bli en början på något helt fantastiskt!

 

Nu har Reza och jag träffats regelbundet i över ett år och det går inte en dag utan att vi hör av varandra på ett eller annat sätt. Jag skulle ljuga om jag påstår att det här året har varit bra till hundra procent. Det har funnits dagar och månader då jag önskat att jag inte var kär i just Reza. Jag fastnade för honom redan den sjunde september förra året och kände mig helt säker på vad jag ville. Om jag hade vetat att det skulle ta ungefär ett halvår innan Reza var säker på sina känslor vet jag ärligt talat inte om jag hade orkat kämpa för att det skulle bli vi. Men vi kan ju inte se in i framtiden, i alla fall inte jag och jag kände helt enkelt inte att jag hade något annat val än att leva på hoppet och visa Reza vem jag var, att jag tyckte om honom och hur mycket han betydde för mig. Det var definitivt ingen lätt uppgift och jag var nära på att ge upp flera gånger när Reza sa att han visserligen tyckte om mig men att han inte var kär. Vi hade dessutom inte de bästa förutsättningarna. Det var många som var emot att Reza och jag träffades. Människor försökte prata med både mig och Reza vid flera tillfällen. Reza verkade inte bli särskilt påverkad av det men jag måste erkänna att jag blev det och att det har funnits tillfällen då jag har varit nära på att lyssna på alla som sa åt oss att sluta ses. Att folk var väldigt skeptiska till Rezas och mitt förhållande kan jag förstå. Det är tolv år mellan oss, vilket gör att vi ligger på olika nivå när det gäller vissa saker. Rezas och min uppväxt ser dessutom väldigt olika ut och vi har inte samma värderingar om allt. Ingen av oss ser något och det är klart att det försvårar vissa saker. Att jag inte kan persiska/farsi är ganska jobbigt eftersom det gör att jag har svårt att kommunicera med Rezas familj. Reza är väldigt allergisk mot pälsdjur, vilket gör att vi inte kan vara hos min pappa Björn som har både hund och katt hemma. Reza bor i Göteborg och jag i Stockholm, vi bor alltså över femtio mil ifrån varandra och det är inte alltid lätt för oss att kunna ses då det är dyrt med resor och så vidare. Ja, listan kan säkert göras ännu längre. Men vi har så klart inte bara haft saker emot oss utan också försökt se möjligheter och tänka positivt. Ingen vet hur det blir i framtiden men jag tycker hur som helst att det här året mest har bjudit på fina stunder. Reza och jag har gjort det mesta som vi har känt för och inte låtit våra ickefungerande ögon hindra oss! Vi tycker om att resa och har varit på Åland tre gånger där vi bland annat firade nyår. Det var definitivt bland det romantiskaste jag någonsin upplevt! En gång när vi skulle kryssa fick vi inte gå ombord på fartyget, vilket vi störde oss oerhört mycket på. Men vi har hittat ett annat bolag att åka med och i sommar var vi dessutom på en underbar resa tillsammans med Nina och Lia då vi reste med Royal caribbean. Reza och jag har även tillbringat ett dygn på Yasuragi, ett fantastiskt spa. Det är den enda present jag känner mig riktigt nöjd med. Jag märkte nämligen att Reza verkligen uppskattade att vara där tillsammans med mig:) Vi har även haft ett antal fina hotellnätter tack vare att Reza har jobbat en del i Stockholm. Även om jag uppskattar att lyxa till det ibland, i synnerhet när jag inte har fått träffa min kära på länge, kan jag uppskatta vardagen med honom minst lika mycket. Vi har haft oerhört fina dagar i Rezas lägenhet i Göteborg och jag kommer förhoppningsvis åka dit ganska snart:) Det som jag uppskattar mest med Reza är att han är ärlig, lätt att prata med, kan ta initiativ, har humor, är bra på att trycka till/kramas och att han, när han bestämmer sig för det, verkligen kan vara oerhört romantisk och omtänksam.

 

Förlåt men eftersom jag ska upp tidigt imorgon ska jag försöka avsluta det här inlägget. Reza och jag har mest tagit det lugnt och haft tid för varandra i helgen. I fredags åt vi på restaurangen Two indians som enligt mig serverar väldigt god mat! Resten av kvällen blev ganska lugn. Vi lyssnade bland annat på musik och drack vin som Reza hade köpt till oss. Ingen av oss hade råd med några dyra presenter men jag tycker inte att det gjorde något. Det roliga var att jag, som har ganska dålig fantasi, också hade tänkt köpa vin till oss, inte för att jag direkt älskar det utan för att jag vet att Reza gillar det. Men eftersom Reza redan hade köpt vin fick jag inte göra det den här gången. Det enda jag hade med mig var en chokladask plus att jag bjöd på middagen i fredags. Sen håller jag på att skriva en låt till min kära. Den hann tyvärr inte bli klar till i fredags men jag är åtminstone nästan färdig med texten. Då jag såg att radiokanalen Lugna favoriter hade en programpunkt där man kan skicka in en text som de tonsätter, skickade jag in min text till dem. De satte melodi till lite av den, ringde upp Reza, spelade upp en kort hälsning från mig och sjöng för honom i torsdags. Jag hade helst velat att de skulle överraska honom i fredags men programpunkten skulle spelas upp då och behövde vara klar tidigare. Reza blev överraskad när de ringde och sa att han tyckte att det var en fin överraskning:) Då vi har väldigt olika musiksmak är jag nnästan säker på att min kära inte kommer att tycka om låten men jag har ändå bestämt mig för att göra färdigt den.

 

Varken Reza eller jag fastnade för vinet som Reza hade köpt. Därför drack vi te istället medan vi njöt av varandras sällskap. Igårkväll träffade vi vår kära vän Crystal och hon var lika underhållande som vanligt. Senare på kvällen terrade Reza mig, sa fina saker och gjorde mig lycklig genom att bara finnas där. Idag har vi inte gjort mycket alls utan bara sovit ut och sett till att umgås så mycket som möjligt innan Reza skulle åka hem. Nu dröjer det åtta dagar innan jag får träffa honom nästa gång. Åtta dagar är ju inte särskilt lång tid och tiden kommer förhoppningsvis att gå fort. Nu ska jag försöka sova. Det lär inte bli lätt med tanke på att jag vaknade väldigt sent idag och fortfarande känner mig pigg. Men jag ska göra ett försök. Imorgon ska jag nämligen gå på någon form av kurs på arbetsförmedlingen. Hoppas att även ni har haft en trevlig helg och att ni får en bra start på veckan som börjar imorgon.

/Vispen

Hej!

 

Idag är det exakt ett år sen jag blev kär i Reza. Det ska jag fira tillsammans med honom. Jag tror dock att vi båda känner oss ganska trötta idag. Reza var tvungen att gå upp klockan fem imorse på grund av ett tidigt tåg och jag har haft migrän hela natten och morgonen, vilket inte har varit någon hit. Men men, huvudsaken är att vi ses och får vara tillsammans idag. Nu måste jag skynda mig så att jag hinner äta något innan jag ska åka och möta upp min kära. Man kan ju aldrig vara hundra procent säker på att tekniken fungerar men om allt går som det ska postar jag ett längre blogginlägg senare idag eller imorgon. Hoppas att ni får en underbar helg!

/Vispen

Hej!

 

Hoppas att allt är bra med er! Jag mår bra men känner mig väldigt trött på grund av att jag inte fick många timmars sömn inatt. Varför jag inte kunde sova har jag ingen aning om och jag hoppas att jag lyckas sova mer de kommande nätterna. Nu skriver jag mest för att visa att jag fortfarande lever. Dagarna ser i princip likadana ut. Jag lägger alltid ner några timmar på att leta jobb och om jag har tur, vilket händer lite då och då, hittar jag något att söka. Musik lyssnar jag på ganska ofta eftersom jag tycker att det lätt blir tråkigt utan det. De senaste kvällarna har varit relativt lugna. I fredags träffade jag min kära vän Kim och det var roligt. Eftersom vi båda har haft ganska fullt upp under våren och sommaren var det länge sen vi sågs sist. Vi pratade, sjöng, gick en promenad, åt och pratade med Kims mamma. I lördags åkte jag till Kista där jag träffade Sandra, Cissi, Peter och Jakob. Vi pratade om allt möjligt och Peter försökte få mig att störa mig på honom:) Det gick helt okej men inte lika bra som han hade förväntat sig. Sen åt vi mackor, drack te och pratade ännu mer. Jag tycker att kvällen blev lyckad. Söndagskvällen blev lugn och det enda jag gjorde var att prata med min gubbsing. Han har tyvärr gått och blivit förkyld och det känns jobbigt att inte kunna ta hand om honom. Men men, jag får göra det på fredag när vi ses. Då hoppas jag så klart att han är frisk eller att han åtminstone mår lite bättre. Tiden går verkligen fort, på fredag är det ett år sen jag blev kär i Reza och den dagen känns så klart speciell. Det tog visserligen tid innan Reza var säker på vad han kände men då både Reza och jag tycker att sjunde september förra året var en väldigt fin dag kommer vi att unna oss en extra god middag på fredag kväll. Ingen av oss har särskilt mycket pengar just nu och därför har vi kommit överens om att inte köpa några presenter till varandra, i alla fall ingenting dyrt. Men huvudsaken är att vi får tid tillsammans och presenter kommer vi ha tid att ge varandra i framtiden. En liten överraskning har jag dock ordnat, den blev tyvärr inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men det är ju tanken som räknas och jag kommer utveckla det jag har påbörjat så småningom. Reza brukar inte läsa min blogg särskilt ofta nuförtiden men jag vill ändå vara på den säkra sidan utifall att han skulle få för sig att kika in här. Jag ser hur som helt fram emot fredag!

 

Idag har jag varit på ganska dåligt humör, vilket förmodligen beror på sömnbrist. Klockan två skulle jag ha möte på arbetsförmedlingen. Det visade sig dock att en av de två personerna jag skulle träffa hade glömt bort mötet, vilket gjorde att jag fick sitta och vänta på att personen skulle åka igenom hela stan för att komma till Huddinge. Nu var det ju tur att mötet blev av idag och att jag inte åkte till arbetsförmedlingen i onödan. Men ni kanske förstår att mitt dåliga humör inte blev bättre av att behöva vänta i nästan en och en halv timme. Jag hade dessutom ingenting att göra under tiden men men, jag ska inte klaga mer nu:) Själva mötet gick fort och jag fick bland annat information om så kallade vägledningsgrupper. Vi får se om jag får plats i en sådan så småningom. Jag kommer hur som helst fortsätta söka jobb och leta praktikplats som vanligt. Ikväll har jag varit och tränat showdown. Med tanke på att jag inte hade rört en showdownboll sen EM i juli kanske ni förstår att det tog ett tag innan jag kom igång. Det kändes hur som helst skönt att få röra på sig och att få ut aggressioner och annat ur kroppen:) Sen var det så klart kul att träffa Krister, Johnnie och Madde igen. De var speciella på ett sätt som bara de kan:) Paralympics har ju förresten satt igång nu och jag är oerhört glad för Majas skull. Igår vann hon ju guld, vilket var helt underbart! I goalballen går det dock inte lika bra för Sverige. Herrarna åkte ut idag medan damerna fortfarande har chans att vinna. Jag håller tummarna för dem och alla andra svenskar som fortfarande tävlar. Nu ska jag gå till köket och se om det finns något att äta. Min matlust har varit sådär de senaste dagarna utan att jag vet varför. Nu känner jag mig till exempel knappt hungrig fastän jag inte har ätit på över åtta timmar. Med tanke på att jag har hållit igång och tränat är det ju lite konstigt men men. Hoppas att ni får en fortsatt trevlig vecka och glöm inte att ta hand om varandra. Kram!

/Vispen