Vispen Sjob

Hej!

 

Ja, snart är augusti slut. Jag har svårt att förstå hur jag kan tycka att tiden går relativt fort fastän jag knappt har något att göra om dagarna. Det är klart att jag gör saker men jag har varken skola eller jobb, vilket känns tråkigare och tråkigare för varje dag som går. Någon skola vill jag inte tillbaka till, inte än men ett jobb hade varit mer än välkommet, en praktikplats också för den delen. Igår var jag på min första riktiga arbetsintervju. Jag kände mig väldigt nervös och med tanke på att nervositeten började störa mig redan i onsdags kväll kunde jag knappt sova natten till igår. Det hände att jag somnade till ibland men jag vaknade alltid kort därefter och trodde att jag försovit mig. Utvilad kände jag mig alltså inte när jag till slut gick upp, duschade och försökte äta något. Att äta var dock inte lätt då jag inte kände mig sugen på något och jag hade svårt att svälja. Ungefär en timme senare var jag hur som helst framme vid adressen där arbetsintervjun skulle äga rum. Jag var tidig och hann stå ute och andas en stund innan det var dags att gå in. Portkoden hade jag fått i ett mail och in kom jag utan problem. Jag kunde dock omöjligt veta vilken dörr jag skulle ringa på sen. Men jag hade turen att stöta på en kvinna som hjälpte mig till rätt dörr:) När klockan var ungefär fem i tio ringde jag på och en stund senare fick jag träffa kvinnan som skulle intervjua mig. Jag är nästan säker på att jag kunde höra på hennes röst att hon lät lite förvånad när jag sa varför jag hade kommit. Men efter att jag förklarat det fick jag följa med in i ett litet arbetsrum och bli intervjuad. Jag måste vara ärlig och säga att jag inte minns särskilt mycket av intervjun. Det enda jag minns är att nervositeten tyvärr inte släppte och att jag tyckte att det var svårt att ge bra svar på alla frågor. Men jag gjorde så klart så gott jag kunde och mer än så kunde jag ju inte göra, försökte berätta om vem jag var, varför jag vill jobba med just telefonförsäljning, hur jag använder en dator och så vidare. Nu är det bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa. Jag är fullt medveten om att telefonförsäljningsjobb inte ger mycket pengar i jämförelse med en hel del andra jobb. Men jag känner att det viktigaste för mig är att hitta en sysselsättning. När jag har pratat med vänner som jobbar eller har jobbat med telefonförsäljning har de flesta tyckt att stämningen på arbetsplatsen varit bra och sådant är ju också viktigt. Igår kände jag mig som sagt lite för nervös för att lyckas prestera. Jag tror dessutom att det hade gått bättre om jag hade kunnat sova under natten. Men men, det känns skönt att ha varit på intervju och sett lite hur det går till. Att vara nervös när man går på arbetsintervju ser jag inte som något konstigt. Men det är klart att första intervjun känns extra speciell. Jag minns när jag sökte till olika gymnasieskolor och skulle sjunga för en massa lärare för att de skulle bedöma min insats. Alla lärare jag sjöng för verkade vara trevliga men jag lyckades aldrig sjunga lika bra som när jag inte är nervös och känner press. Men men, jag kände mig säkrare för varje skola jag sökte och kom ju in på Kulturama där jag har trivts bra. Samma sak gäller arbete, jag tänker inte ge upp förrän jag har fått ett jobb. Det kommer förmodligen ta tid men jag kommer att lyckas förr eller senare, något annat alternativ finns inte!

 

Förutom att gå på intervjun har jag sökt fler jobb och hoppats på att bli uppringd. Telefonen har tyvärr varken ringt igår eller idag men det skulle ju kunna hända när man som minst anar det. Hmm, vad har hänt mer då? Jo, i tisdags fyllde min kära mormor Lia år. Det firade vi genom att äta på restaurang med släkten och jag tycker att vi hade en trevlig kväll. Jag åt en silltallrik till förrätt, tyckte att det kunde vara bra att passa på att äta det nu eftersom det lär dröja till jul innan jag får äta sill igen, en sallad till huvudrätt och jordgubbar med glass till efterrätt. Innan efterrätten sjöng vi för Lia. Min gubbsing sjöng jättemörkt och gubbigt nära mitt öra och han berättade efteråt att han gjort det för att terra mig. Men men, om han inte gjorde sådana saker skulle han ju inte vara gubbsing:) Reza fortsatte att terra mig hela vägen till hotellet där vi hade bokat en frinatt. Kvällen slutade på ett fint sätt, jag uppskattar alltid att vara med min kära. Han får mig ofta att skratta och jag tycker även om att jag inte alltid behöver prata en massa när jag är med honom. Ibland kan jag tycka att det är skönt att vara tyst fastän jag har sällskap av någon. Rezas och min kväll blev lugn, vi pratade om att åka båt och lite annat trevligt. På morgonen kände vi oss sega som vanligt och jag tycker att onsdagen och framförallt gårdagen har känts sådär. Igår hände i och för sig en hel del. Först var jag ju på intervjun och på kvällen åkte jag och träffade mina vänner Karro och Manja. Karro brukar jag ju träffa lite då och då medan det var länge sen jag träffade Manja senast. Vi åkte till Farsta och åt kinamat och tog det sedan lugnt i Karros lägenhet. Det kändes som att vi hade en hel del att prata om och jag tycker att vi får ta och boka in ännu en tjejkväll snart:) Igårkväll pratade jag med min kära och det känns som att både han och jag är lite trötta på livet just nu. Men det kanske känns såhär på hösten. Man vet ju att det snart kommer en kall vinter och jag tror definitivt inte att jag är den enda som inte ser fram emot kyla, is och snö. Men men, än så länge är det ju bara höst och jag vet flera som tycker om den här årstiden. Att vintern kommer kan man ju dessutom inte göra någonting åt utan det är bara att försöka gilla läget. Paralympics satte ju igång för några dagar sen. Jag hejar så klart på alla svenskar som är där och hoppas att Sverige tar lika många eller till och med fler medaljer än på OS. Men vi får se hur det går. Nu ska jag hur som helst försöka leta reda på lite fler jobb att söka innan jag tar helg. Hoppas att ni hittar på något kul ivkäll, det är ju fredag:)

/Vispen

Hej!

 

Hoppas att allt är bra med er! Nu tar jag en paus ifrån jobbsökandet och skriver ett kort blogginlägg. Det var ju ett tag sen jag bloggade och nu hade jag tänkt berätta vad jag har haft för mig i helgen. I fredags eftermiddag åkte jag till arbetsförmedlingen för att ha ett första möte med en arbetsförmedlare. Kvinnan som jag träffade verkar trevlig och vi kommer att ha fler möten så småningom. I fredags fick jag berätta lite om mig själv, vilken typ av jobb jag söker, visa upp mina betyg och så vidare. Det känns bra att ha kommit igång och nu är det bara att fortsätta söka jobb och hoppas att arbetsförmedlingen kan hjälpa mig på något sätt:) Jag vet flera stycken som har fått hjälp med att hitta en praktikplats via dem och det hoppas jag så klart också på om jag nu inte skulle få ett jobb snart. En sysselsättning vill jag ha, praktik kan ju leda till jobb och därför är det ju definitivt ett bra alternativ.

 

Senare i fredags lyckades jag hitta två jobb att söka. Nya jobb växer ju inte på träd. Förra veckan hittade jag bara fem jobb. Än så länge har jag fått svar från två. Intervjuer är inbokade, en på telefon och en på plats. Jag har aldrig varit på några arbetsintervjuer tidigare och därför känns det lite nervöst. Men jag kommer så klart att göra mitt bästa eftersom jag mer än gärna skulle vilja ha ett jobb! Det är det i och för sig väldigt många som vill men att jag har tagit mig till intervju är ju i alla fall ett steg i rätt riktning:) Det finns dock en sak som kanske kommer att vara ett problem, att jag är blind. Jag vet om att alla program som brukar användas när man arbetar med telefonförsäljning tyvärr inte fungerar med jaws, skärmläsaren som översätter texten på datorskärmen till punktskrift. Sen finns det ju även andra problem som kan uppstå på grund av att man inte ser. Att människor kan ha fördomar är ju ingen nyhet. Med tanke på att jag har varit med om att folk har fått för sig att jag varken kan prata eller gå själv bekräftar det. Då jag vet om det här har jag inte skrivit något om att jag är synskadad i de senaste breven som jag har skickat in till olika arbetsgivare. Nu är det tyvärr så att jag inte har fått något svar på breven där jag faktiskt har nämnt att jag inte ser medan jag har fått svar på de brev där jag inte har skrivit något om det. Det skulle i och för sig kunna bero på en massa saker samtidigt som många säger att man ska undvika att prata om sin synskada och att det först ska visa sig när man träffar en arbetsgivare. Men jag måste erkänna att jag tycker att det där är svårt. Just telefonjobb skulle man ju kunna klara minst lika bra som blind bara man hade en anpassad dator. Prata kan man ju göra precis som vem som helst. Men det kanske är som min pojkvän och några andra jag har pratat med säger, att man tyvärr blir bortsorterad direkt om man berättar att man är blind. Jag ställer mig dock frågan om det blir bättre av att vänta med att berätta något sådant. När man väl kommer till intervjun blir det ju ändå uppenbart. Då får man kanske i och för sig en bättre chans att visa upp vem man är och även försöka bevisa att man skulle klara av att ha jobbet, än om man hade gjort det via telefon eller mail. Jag kan dock säga att jag, om jag hade varit arbetsgivare, hade tyckt att det var bra att få veta ifall någon var syn eller hörselskadad så fort som möjligt då man behöver få hjälp med att fixa en del praktiska saker innan personen kan börja jobba. Men alla kanske inte tänker som jag, hur tänker ni om det här? Berätta gärna hur ni gör eller har gjort när ni söker/har sökt jobb!

 

I fredags kväll umgicks jag med några av mina kära vänner. Kvällen började hemma hos Rakel. Vi pratade och tittade lite på Fångarna på fortet. Jag hade inte sett programmet på flera år och tycker att det var ganska underhållande. Någon timme senare åkte vi till Farsta för att träffa några US-are. De flesta dissade oss när vi väl kom dit och jag blev oerhört trött på vissa personer. Det var inte bara jag som tyckte att de var egoistiska och otervliga. Men men, det är helt enkelt inte värt att lägga någon energi på människor som inte förtjänar det. Jag har ganska lätt att tycka om, tro och tänka gott om andra människor. Men på sista tiden har jag fått bekräftat att alla inte är som jag önskar, hoppas, förväntar mig eller vad man ska säga. Några har bevisat för mig att jag inte betyder något för dem, åtminstone inte lika mycket som de betyder för mig. I och med det tänker jag inte längre behandla dessa människor som mina vänner. Okej, det är en sak om de nu skulle be om ursäkt och inse att de hade gjort fel. Men då vissa människor inte ens verkar förstå det eller kanske helt enkelt inte bryr sig om att jag inte pratar med dem längre, visar det bara att det inte är människor som jag tänker lita på och räkna med i fortsättningen. Jag orkar inte med att bli besviken och att folk bara ska vara med mig och vara trevliga när det passar dem. Förlåt om jag låter bitter, nu ska jag inte klaga mer:) Jag lät inte kvällen förstöras på grund av dessa människor utan umgicks istället med folk som ville umgås med mig och som jag tycker om att umgås med. Vi hade trevligt, pratade fina och romantiska minnen och annat kul. När jag skulle åka hem en stund senare var det dock mindre roligt igen. Taxin som skulle hämta mig stod och väntade i Märsta istället för i Farsta och medan jag väntade på att en ny skulle komma var det en gubbe som luktade alkohol som trängde sig på och försökte ta på mig. Jag vet visserligen om att jag får skylla mig lite själv som stod ute sent på kvällen. Tanken var att jag skulle åka först och att ingen skulle behöva stå ensam och vänta men då bussen som mina vänner skulle ta kom några minuter före min taxi och området där vi stod var väldigt lugnt, trodde vi inte att det skulle vara någon fara. Vi hade gått en bit ifrån hotellet för att komma närmare buss och taxi och jag ville inte ringa och störa vännerna på hotellet då det ju bara handlade om några få minuter. Det var ju otur att jag skulle stöta på den där gubben just i fredags och att han dessutom skulle börja tafsa på mig. Jag sa ifrån, skrek, försökte backa undan och ta bort hans händer utan större resultat. När något sådant där händer blir man ju chockad, i alla fall jag och jag minns att det tog några sekunder för mig att förstå vad som höll på att hända. Gubben frågade först om jag inte ville följa med honom. Jag sa så klart nej och trodde inte att han skulle börja ta på mig där ute på vägen men det var precis vad han gjorde. Nu hade jag dock tur för bara någon minut efter att gubben började hålla på kom en bil körande. Då den saktade in tror jag att gubben kände sig rädd eller något för han släppte mig och sprang iväg. Förlåt men jag kände mig verkligen både arg och ledsen efter händelsen. Jag har varit med om betydligt värre saker i mitt liv men jag kan säga att det inte alls är roligt när någon främling försöker ta på en. Nästa gång ska jag verklien försöka undvika att vara själv och dessutom köpa ett överfallslarm eller vad det heter. Efter händelsen med den himla gubben kom jag hur som helst hem som jag skulle och pratade en stund med min kära innan jag till slut lyckades somna.

 

När larmet på min mobil ringde några timmar senare kände jag mig långtifrån utvilad. Men det var bara att gå upp och göra mig klar. Jag skulle nämligen besöka Gröna lund tillsammans med USS:) Dagen blev lyckad och vi slapp regn trots några moln som visade sig en stund under eftermiddagen. Jag träffade en hel del härliga människor, både från USS och andra distrikt och njöt av att åka en massa roliga attraktioner. Min favorit på Grönan är definitivt Popexpressen. Jag tycker om att höra musik samtidigt som jag åker plus att jag tycker att den snurrar på ett härligt sätt. Berg och dalbanorna gillar jag också, framförallt Twister:) Att vara på Grönan med alla fina vänner bidrog så klart till att jag hade roligt. Under eftermiddagen satte vi oss på en bänk och fikade samtidigt som vi hörde några artister repa inför sommarkrysset. Vi fastnade för en låt som Miss li sjöng, hon var riktigt duktig. Jag skulle egentligen ha stannat och sett sommarkrysset i lördags men då alla mina vänner bestämde sig för att se en annan spelning följde jag med dem. Vi tog färjan från Grönan och åkte vidare till Skanstull där spelningen skulle vara. Banden började spela först runt åttatiden. Jag tycker att musikerna var duktiga men fick väldigt ont i öronen då jag satt relativt nära scenen. Det var hur som helst roligt att få höra lite livemusik:) Jag åkte hem ganska tidigt eftersom jag kände mig trött och hade huvudvärk.

 

Igår var jag med Adam och med tanke på att vi inte hade setts sen jag tog studenten och det var ett bra tag sen jag var hemma hos honom och hans föräldrar kändes det väldigt roligt! Vi hade en lugn dag då Adam skulle upp tidigt och jobba idag och jag kände mig ganska seg. Det blev som vanligt en god middag tillsammans med Adam och hans föräldrar. De var hur snälla som helst och köpte både räkor och iste för min skull:) Innan jag åkte hem drack Adam och jag varsin kopp te, även det en fin tradition som började redan när vi blev tillsammans för ungefär sju år sen. Vi hann prata en hel del igår och jag tycker att det känns oerhört bra att vi fortfarande har en så pass bra relation. Det blir tyvärr inte så att vi träffas särskilt ofta numera men det känns som att vi kan prata om i princip allt när vi väl ses:) Efter att jag kom hem igårkväll hjälpte jag Reza att välja ut talsynteser till hans jobbdator innan jag gick och la mig. Idag har jag mest tagit det lugnt och det ser inte ut att hända något särskilt ikväll. Imorgon får jag äntligen träffa min kära och det ser jag så klart fram emot! Nu ska jag fortsätta leta och förhoppningsvis hitta några fler jobb att söka. Hoppas att ni får en fin vecka!

/Vispen

Hej!

 

Hoppas att allt är bra med er! Jag har känt mig lite off de senaste dagarna. Det känns verkligen som att tiden har stått stilla. Jag har självklart gjort saker men inget särskilt. I Nykvarn har det varit minst lika lugnt som det alltid brukar vara. Jag har hunnit umgås en del med Björn på kvällarna, vilket har varit trevligt. Sen har jag letat jobb på dagarna och faktiskt hittat tre telefonjobb som jag har sökt. På kvällarna har jag även försökt förstå mig på vissa människor men det känns som att jag befinner mig på en annan våglängd än de flesta just nu, i alla fall tankemässigt. Människor kan verkligen vara oerhört komplicerade ibland. Det är ju bra att man inte kan läsa alla som en öppen bok. Jag tycker om människor som tänker mycket och som är oförutsägbara. Men sen finns det stunder då jag önskar att jag kunde läsa tankar.

 

Med tanke på att det knappt hänt något sen sist har det känts lite som att dagarna flyter samman och jag har längtat och längtar fortfarande efter att få göra något nytt och annorlunda. Ikväll har jag till exempel känt för att göra något galet men eftersom jag inte har kommit på exakt vad än blev det inte av. Imorgon är det fredag och den kanske bjuder på någon överraskning, vem vet:) Det enda jag är helt säker på är att jag har möte på arbetsförmedlingen klockan två. Jag är glad över att jag fick mötet på eftermiddagen eftersom det gör att jag hinner sova ut, duscha, äta och göra mig i ordning i lugn och ro innan det är dags att åka dit:) Arbetsförmedlaren som jag kommer att träffa brukar tydligen arbets med personer med funktionsnedsättning. Jag hoppas att jag får bra hjälp och stöd av henne:)

 

Eftersom jag inte hade något inplanerat idag ringde jag upp min kära vän Rakel. Det visade sig att hon gärna ville ses och det tackade jag så klart ja till:) Runt fyratiden åkte jag till Hökarängen där jag träffade henne, Sandra och Cissi. Vi hade en trevlig kväll och jag tycker verkligen att det kändes som att jag behövde den här tjejkvällen. Först åt vi middag och efter det låg vi i en säng och tryckte till varandra, lyssnade på musik och pratade. Ronja kom någon timme senare och efter att ha legat en stund till i sängen gick vi och handlade. Det regnade lite ute men jag tycker ändå att det kändes skönt att komma ut i friska luften. Senare på kvällen bakade vi chokladbollar. Alla ville vara med och rulla dem och det blev lite trångt men gick bra till slut:) När vi fikade bjöd Rakel in Christoffer som kom över en stund. Det var trevligt och Christoffer drog ungefär lika många och dåliga men roliga skämt som vanligt:) Stämningen blir oftast väldigt bra när han är med:) Jag åkte hem en stund efter att vi hade fikat och nu sitter jag i mitt rum och pratar med min kära på skype samtidigt som jag försöker varva ner. Helgen ser ut att bli lugn. Det enda som är bestämt är att jag ska besöka Gröna lund på lördag tillsammans med medlemmar i Unga synskadade Stockholm och det ska bli kul. Nu såg jag att klockan är väldigt mycket och att det är hög tid för mig att sova. Hoppas att ni får en underbar helg. Kram!

/Vispen

Hej!

 

Hoppas att ni har haft en bra start på den nya veckan! Den himla förkylningen som jag skrev om i mitt senaste inlägg höll i sig i tio dagar. Det var inte förrän igår morse som jag började känna mig lite piggare. Även om min röst inte är helt återställd hostar jag inte lika mycket och ofta längre, vilket känns oerhört skönt! Under tiden jag var sjuk hände inte mycket alls. Jag låg mest och vilade. Ibland läste jag en bok och ibland låg jag och tänkte. Jag känner att jag har mycket att fundera över just nu och väntar på att mer än en insikt ska landa. Vi får verkligen hoppas att allt känns bättre snart! Igår kände jag mig som sagt piggare och på eftermiddagen åkte jag för att hälsa på min kära vän Crystal. Hon hade bjudit hem många av sina vänner. Jag hade bara träffat två av dem tidigare och tycker att det var trevligt att få lära känna en massa nya människor i alla åldrar. Det var fortfarande så pass varmt att det gick bra att sitta ute:) Runt sjutiden åkte jag hem till Björn och kvällen avslutades med ett fint samtal med min kära. Nu har vi äntligen bestämt när vi ska ses nästa gång, det är inte förrän om åtta dagar men det känns lite skönt att ha något att se fram emot! Att behöva vänta två veckor på en enda kväll och natt känns dock inget vidare och att dessutom veta att det blir lång väntan efter det också känns ännu värre. Men distansförhållanden fungerar uppenbarligen på det här sättet... Jag antar att jag inte kan göra annat än att försöka gilla läget, söka så många jobb som möjligt i Göteborg och hoppas att jag får ett så småningom.

 

Jag skulle så klart ta i princip vilket jobb som helst! Nu börjar det nämligen kännas väldigt tråkigt att inte ha något att göra om dagarna! Det är nästan så att jag skulle vilja plugga ett år till men bara nästan. Jag känner dessutom att jag gärna flyttar hemifrån så snart som möjligt och för att kunna göra det behöver jag pengar så att jag har råd att betala hyra, mat, andra räkningar och kanske något nöje lite då och då. Även om jag både skulle vilja ha jobb och flytta vet jag dock inte om jag skulle kunna tänka mig att flytta var som helst i Sverige. Jag tror till exempel att jag skulle känna mig väldigt ensam i Norrland. Nu är det ju inte omöjligt att lära känna nya människor men jag skulle ha långt till allt, i alla fall till familj, pojkvän och många av mina vänner. Sen tror jag att jag skulle ha svårt att stå ut med de långa avstånden till saker och ting. Men vem vet, det kanske blir där jag hamnar om jag inte hittar något annat. Idag har jag letat jobb i flera timmar utan framgång. Ge upp tänker jag definitivt inte göra men jag kan inte direkt påstå att det är roligt eller utvecklande att söka jobb. Men men, det kommer förhoppningsvis lösa sig i slutändan! Lovisa och jag gick en promenad i skogen under eftermiddagen och det kändes skönt med frisk luft. Nu ska jag gå och se om jag hittar något att äta istället för att sitta här och deppa:)

/Vispen

Hej!

 

Hur mår ni? Jag hoppas så klart att ni mår bra! Jag vill börja med att skriva att jag blev glad när jag loggade in på blogg.se och såg några fina kommentarer från er läsare. Det är alltid lika kul att ha något att läsa! Nu har det redan hunnit bli sextonde augusti och jag tycker att det känns som att sommaren är slut trots att augusti ju är en sommarmånad. I tisdags sändes Allsång på Skansen för sista gången den här sommaren och gissa om jag tyckte att det var oerhört tråkigt. Att jag fortfarande var förkyld gjorde inte saken bättre. Om jag hade varit frisk hade jag självklart varit på plats. Men nu fick jag istället sitta hemma och se programmet på datorn. Det kändes inget vidare kan jag lova. Jag har dessutom fått reda på att det var många som fick träffa Måns efter sändningen och det hade jag så klart velat göra. Måns rakade ju förresten av sig sitt skägg under sändningen, vilket väckte stor uppmärksamhet. Jag som bara hört om hans skägg hade gärna velat klappa på det innan det försvann men det hann jag alltså inte göra. När Måns gästade P4 extra för några dagar sen sa han i alla fall att han kommer att ha en julturné och jag ska göra allt för att få tag på minst en biljett till den. Sen släpper han ju en ny skiva snart och det ser jag fram emot!

 

Ytterligare en sak som får mig att känna att sommaren är slut är att många har börjat jobba igen efter semestern, bland annat min kära. Gissa om det känns tomt och ensamt utan honom. Vi fick hur som helst två underbara veckor tillsammans den här sommaren. Den första veckan var vi på kryssning med Royal caribbean, en underbar resa som jag kommer att minnas länge. Jag har skrivit en liten sammanfattning om vår resa i ett tidigare blogginlägg. Läs det om ni vill veta hur vi hade det. Sen var vi hemma hos Reza en vecka. Även om ingen av oss kände oss på topp och vädret inte var det bästa kände jag mig oftast glad. Att få tid med min pojkvän som betyder väldigt mycket för mig, mer än vad jag kan förklara, är alltid lika fint! Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag får uppleva fler veckor tillsammans med min älskade Reza i framtiden! Men då det mesta känns osäkert just nu har jag ingen aning om hur saker och ting kommer att utveckla sig. Det känns som att mycket skulle kunna hända och förändras de kommande månaderna. Jag måste tyvärr säga att magkänslan inte är alltför bra men hoppet är det sista som överger människan och jag kan inte göra mer än att försöka visa och tala om vad jag vill och känner, samt göra vad jag kan för att så mycket som möjligt ska bli som jag önskar. Sen är jag fullt medveten om att man inte kan få allt. Om jag hade fått bestämma hade jag till exempel inte varit arbetslös idag och jag hade inte heller bott kvar i Huddinge. Det är inte mycket som jag känner mig säker på just nu men de få sakerna som jag faktiskt vill tänker jag kämpa för. Ibland lyckas man och ibland inte. Om saker och ting går som jag hoppas kommer jag förhoppningsvis att må väldigt bra så småningom. Om jag inte skulle lyckas med det jag vill vill jag åtminstone känna att jag har kämpat och gjort vad jag kan innan jag ger upp.

 

Det är en dryg vecka kvar tills skolorna drar igång igen. Jag som är van vid att ha något att återvända till efter sommaren tycker att det känns både konstigt och tråkigt att inte ha det. Nu tillhör jag ju inte ens någon klass längre. Då jag fortfarande är sjuk, ja, jag har varit sjuk i en hel vecka nu, har jag inte orkat lägga särskilt mycket tid på att leta/söka jobb. Jag har istället varit tvungen att vila mycket eftersom det i princip är det enda jag orkar när jag mår såhär. Det var länge sen som jag var sjuk mer än fem dagar. Jag tycker definitivt att min kropp får ta och bli frisk snart. Om jag inte känner någon förbättring inom de närmsta dagarna funderar jag på att besöka en vårdcentral. Förkylningar brukar visserligen kunna hålla i sig ett tag men det kanske är bäst att gå dit för säkerhets skull. På grund av den himla förkylningen har jag alltså inte orkat göra något de senaste dagarna. Då halsen gör ont, näsan är igentäppt och jag har feber har jag knappt kunnat prata, ännu mindre sjunga och definitivt inte träna. På nätterna har jag svårt att sova på grund av hosta och jag har ingen matlust på dagarna eftersom maten ju ändå inte smakar något. Nej förlåt, nu ska jag sluta klaga och istället se till att bli frisk! Helgen ser ut att bli lugn och jag har ingenting inplanerat förrän nästa fredag då jag ska på mitt första möte med arbetsförmedlingen. De kan förhoppningsvis ge mig några bra tips inför framtiden. Som ni säkert förstår lär jag inte ha något att skriva om på ett tag. Därför tar jag en paus från att blogga tills vidare.

/Vispen

Hej!

 

Hur mår ni? Jag är sjuk och trött. Kul, eller inte. Min hals har gjort ont i flera dagar plus att jag har feber och huvudvärk. Det var precis det här jag önskade mig just den här veckan, eller inte. Varför blir jag nästan alltid sjuk när jag är ledig? Är det för att min kropp inte vill att jag ska ha roligt eller vad? Vädret har varit halvbra. Igår var det sol och varmt men då orkade jag inte segla som vi hade planerat utan jag låg och vilade i stort sett hela dagen. På kvällen var jag i alla fall en stund med Reza, Dosse och Ponkidonk. Vi grillade korv, drack te och pratade. Det har blivit mycket te med honung den här veckan:) Efter att ha suttit ute några timmar med mina kära vänner var jag tvungen att gå in och lägga mig på sängen. Det är konstigt att man, i alla fall jag, kan sova över tio timmar på ett dygn när man är sjuk.

 

Att vara med min kära har varit trevligt men jag hade verkligen önskat att vi hade kunnat göra mer. Jag är ju inte direkt i Göteborg varenda dag och jag hade till exempel gärna hunnit med Liseberg den här sommaren. Men det får bli nästa år. Reza har också känt sig lite krasslig och det var ju jobbigt att vi skulle bli sjuka samtidigt, men men. Vi har åtminstone orkat laga lite mat, lyssna på musik/radio, läsa en bok och prata. Idag har jag dock knappt orkat prata överhuvudtaget och det är fruktansvärt frustrerande när man har en massa saker som man skulle vilja säga men som man inte orkar/kan på grund av att det gör ont i halsen så fort man öppnar munnen... Förkyld har jag varit tidigare men jag tror aldrig att jag har haft så pass ont i halsen som jag har nu. Nu har jag varit hes och hostat i flera dagar och inte pratat mer än nödvändigt. Därför hoppas jag verkligen att halsen är bättre imorgon. Ja, jag blir trött på mig själv för att jag mår såhär och inte orkar göra något. Sen har jag känt mig trött på att jag inte förstår persiska eftersom det i princip är omöjligt att känna sig bekväm här om man inte kan det. Okej, det fungerar när det bara är Reza och jag men när någon i hans familj är här pratar de i princip bara persiska. Nej, det är verkligen inte lätt när man kommer ifrån olika länder, har olika värderingar och så vidare... Reza och jag har inte övat persiska heller, vilket ju inte direkt gör att jag utvecklas. Varför vi inte övar har jag ingen aning om. Men jag vet att jag behöver göra det om jag ska ha en chans att lära mig språket. När jag är här lyssnar jag en hel del på persisk musik, radio och framförallt på när Reza pratar persiska med familjen. Det kanske är jag som är osmart och dum men jag lär mig inte på det sättet, okej, kanske något enstaka ord men inte mer än så. Språk har aldrig varit min starka sida och det är synd. Jag borde hur som helst försöka sova nu. Tåget till Stockholm går klockan sex imorgon bitti. Jag bloggar igen när jag känner mig piggare, gladare och friskare!

/Vispen

Hej!

 

Hoppas att allt är bra med er! När ni läste rubriken förstod ni säkert var jag är någonstans, i den härliga staden Göteborg:) Hit kom jag till slut, efter en hel del stress och krångel. Min älskade gubbsing blev tyvärr magsjuk efter kryssningen. Med tanke på att vi var väldigt noga med hygienen hela veckan, tvättade händerna och använde handsprit innan varenda måltid, förstår jag inte varför han blev så pass sjuk. Maten var det definitivt inget fel på heller. Nina, Lia och jag har inte känt av något, vilket är skönt. Men klart att det var synd att min älskling skulle må dåligt. Då han inte ville att jag skulle komma i söndags fick jag boka om min tågbiljett och åka i måndags istället. Söndagen blev alltså väldigt lugn och jag gjorde i princip ingenting förutom att vila, äta och läsa en bok.

 

När jag bokade om min biljett i söndags fick jag reda på att jag skulle få ledsagning och att allt var som det skulle. ÄNdå visade det sig att den skulle krångla. Allt kan inte alltid fungera men ledsagningen som SJ erbjuder kan man verkligen inte lita på. Det har hänt flera gånger att den inte har fungerat och den här gången blev jag extremt irriterad. Ledsagaren skulle möta mig en kvart innan tåget skulle gå men då ingen dök upp ringde jag ett telefonnummer som det stod att man skulle ringa om det uppstod problem. Jag fick höra att jag var placerad i kö och att det skulle ta mindre än en minut tills det blev min tur. En minut verkar dock kunna vara olika lång ibland. När det handlar om tunnelbana, tåg och annat som man väntar på kan en minut bli två, tre eller till och med fem minuter utan några som helst problem. När jag äntligen hörde att en person svarade fick jag höra att jag skulle dröja kvar i luren. Minuterna gick utan att personen kom tillbaka och tåget som jag skulle ta skulle gå om fem minuter. Vid det här laget började jag bli stressad och frågade en man om hjälp. Han verkade vara stressad precis som jag och skulle ta ett annat tåg. Det enda jag fick veta var att mitt tåg skulle gå från ett spår som låg en ganska bra bit bort ifrån centralhallen där jag stod och väntade. Kvinnan som bett mig dröja kvar hade fortfarande inte kommit tillbaka och jag bestämde mig därför för att ringa upp samma telefonnummer igen. Den här gången behövde jag bara vänta i ungefär tre minuter innan en annan kvinna tog emot mitt samtal. Jag förklarade att ingen ledsagare dykt upp fastän jag bokat ledsagning, att tåget nu hade gått och frågade vad jag skulle göra. Kvinnan sa att hon tyvärr inte kunde hjälpa mig och att hon inte heller kunde ge mig ett svar på vad jag skulle göra. Oj vad trött jag blev då. Om det nu finns ett telefonnummer som man ska ringa om det uppstår problem ska man väl kunna få hjälp när man ringer dit? Vad finns det annars för medning med att ringa det? Kvinnan lyckades till slut hitta mitt namn i systemet men sa att det bara hade bokats ledsagning i Göteborg, vilket jag tycker var väldigt konstigt då jag fått en bekräftelse på att ledsagning även var bokad i Stockholm.

 

Då kvinnan som sagt inte kunde hjälpa mig bad hon mig istället att ringa till SJ-s kundservice. När jag ringde dit fick jag höra att min kötid beräknades vara mindre än tjugo minuter. Härligt tänkte jag, det är såhär jag önskar att det ska vara varenda gång jag ska åka tåg... Efter att ha stått i kö en liten stund kom plötsligt en ledsagare springade. Jag frågade henne om inte ledsagning varit bokad för över en kvart sen. Jo, svarar tjejen men det var ju en massa folk här där vi skulle mötas och då jag inte hittade dig trodde jag att du hade gått till tåget. Ja, jag orkade inte ens kommentera hennes svar och gör nog inte det idag heller förutom att ställa mig frågan att det väl är konstigt ifall man ska beställa ledsagning om man ändå förväntas hitta till sitt tåg? Men men, ledsagaren hjälpte mig till kundservice. Då jag fick höra att jag väl kunde ta ett tåg som gick om ungefär två timmar blev jag så klart lite irriterad. Okej, jag förstod att jag behövde vänta men varför skulle jag behöva vänta så pass länge? Tåget som kvinnan erbjöd skulle dessutom köra långsammare än tåget som jag skulle ha åkt egentligen. Ni kanske tycker att jag var otacksam men jag bad om att få åka med ett tidigare tåg. Efter att kvinnan tittat en stund i sin dator bestämde hon sig till slut för att sätta mig på ett tidigare tåg. Hon förklarade för mig att hon kunde göra ett undantag den här gången. Så jag kom på tåget till slut, det körde till Göteborg och utan några förseningar dessutom. Ledsagaren som hjälpte mig till tåget förklarade att hon skulle ringa och tala om vilket tåg jag skulle komma till Göteborg med, så att jag skulle kunna få hjälp där. När jag kom till Göteborg fick jag dock reda på att de inte alls hade blivit meddelade om tågbytet och att min ledsagare stått och väntat på ett annat ställe. Men men, jag får hoppas att ledsagningen fungerar bättre nästa gång. Nu lovar jag att inte klaga mer på ett tag, åtminstone att försöka undvika det:)

 

Det har varit ganska lugnt sen jag kom hit. Jag har umgåtts mycket med Dosse, Ponkidonk och så klart min kära. Hans föräldrar åkte hem i måndags och det känns ovant att vara ensam här med honom. Men jag tycker samtidigt att det känns bra att vi får möjlighet att vara själva och se hur det fungerar. Tidigare har vi bara kunnat vara ensamma och få egentid när vi har rest tillsammans medan vi nu kan få det i Rezas lägenhet. Än så länge har han fått göra det mesta. Om jag ska vara ärlig måste jag erkänna att jag är lite rädd för att hjälpa till. Reza är extremt noggrann med saker och ting och vill att allt ska göras på speciella sätt. Jag som fortfarande bor hemma är inte lika bra på att städa, laga mat och så vidare men jag hoppas så klart på att bli bättre snart. När jag får ett jobb och börjar tjäna egna pengar så småningom hoppas jag dessutom på att kunna flytta hemifrån. Det börjar bli dags nu känner jag och jag skulle förmodligen lära mig mycket om jag flyttade. Att hjälpa till hemma är en sak men det är klart att det är en viss skillnad på att bo tillsammans med fem andra personer i en villa och att bo själv i en liten etta. Då Reza fortfarande kände sig hängig i måndags var jag hemma hos Dosse under eftermiddagen och kvällen. Där umgicks jag med henne och Ponkidonk. Vi lagade mat, lyssnade på radio, pratade och hade trevligt. Sen vilade jag en stund i Dosses soffa plus att vi drack te. Det är tradition att dricka te hos henne! Jag har dessutom en mugg som jag alltid brukar dricka ur när jag är där:) Igår var det också lugnt. Då det regnade i stort sett hela dagen kände vi inte för att gå ut. Vi åt soppa till lunch, drack en massa te och pratade. På kvällen tittade jag på Allsång på Skansen och tycker att det var underbart att Måns fick sjunga flera låtar! Nu är det bara ett allsångsprogram kvar den här sommaren och jag kommer förmodligen att vara på Skansen på tisdag! Sen kommer jag så klart att längta ihjäl mig tills nästa sommar när allsången sätter igång igen. Hoppas att Måns får vara programledare ett år till! Jag tycker att han gör ett strålande jobb!

 

Dosse bakade en äppelpaj igårkväll som blev riktigt god och när jag hade ätit en bit av den blev jag rastlös och dansade runt en stund i Rezas lägenhet. Idag är det onsdag och jag har inte hunnit göra mycket mer än att äta frukost, lyssna på musik, prata med Reza och sitta här. När jag kollade mailen såg jag att jag har fått tid för möte på arbetsförmedlingen, kul:) Reza ska ha möte snart men sen får vi se vad som händer. Solen skiner och jag hoppas att den här dagen och kvällen bjuder på något underhållande! Jag skriver igen någon annan dag, ta hand om er tills dess.

/Vispen

Hej!

 

Nu är jag hemma igen och gissa om det känns tråkigt. Ja, jag har verkligen haft det hur bra som helst och trivdes väldigt bra ombord på Vision of the seas, fartyget som jag, min mormor Lia, min mamma Nina, min pojkvän Reza samt många andra passagerare och personer som jobbade ombord, har kryssat med den senaste veckan. Att kunna koppla av, äta en massa god mat och göra roliga saker när man känner för det har varit helt underbart! Jag har faktiskt knappt använt datorn överhuvudtaget. Internet har jag klarat mig utan och jag har överlevt och känt att det har varit roligt att göra annat än att sitta vid datorn hela dagarna. Tiden hade förmodligen inte gått lika fort utan min pojkvän. Vi hade många fina timmar tillsammans och de sju dagarna som vi har varit borta har gått alldeles för fort. Datorn användes som sagt inte särskilt mycket under resan men jag skrev några rader i söndags, måndags och tisdags. Jag klistrar in dem här och berättar sedan om de sista dagarna av resan.

 

Hej!

Nu har det redan hunnit bli söndag och jag sitter för tillfället i min och Rezas hytt och skriver. Jag har tänkt skriva någon sorts dagbok under min resa och börjar där jag slutade mitt förra blogginlägg. Ibland har man tur, Rezas tåg var visserligen försenat i fredags men inte mer än fyrtio minuter. Taxichauffören som skulle köra oss till Bromma gick som tur var med på att vänta på Reza som kom springande i sista sekunden. Vår kväll blev relativt lyckad. Vi åt glass, umgicks, kollade saker på nätet och lyssnade på ett gammalt sommarprogram med Laleh. Jag uppskattade att träffa min kära igen eftersom jag hade saknat honom väldigt mycket.

 

Natten mellan fredag och lördag kändes sådär. Reza somnade fort medan jag låg vaken flera timmar. Det var visserligen skönt att inte behöva sova ensam och jag hade dessutom ingenting emot att se Reza sova. Men med tanke på att vi skulle iväg bara några timmar senare hade det varit trevligt att få sova lite själv också. Men det ville tydligen inte John blund hjälpa till med. Min hjärna ville inte varva ner utan inuti den snurrade en massa tankar om allt mellan himmel och jord. Jag lyckades sova korta stunder men vaknade gång på gång för att se hur mycket klockan var. Försova mig var det sista jag ville göra. Det blev så småningom dags för oss att gå upp och vi åt en halvbra frukost innan Nina kom och hämtade oss. Vi gick över gatan där min mormor Lia väntade på oss. Bara någon minut senare kom en taxi som vi hade beställt. Chauffören hjälpte oss att ställa in alla våra väskor i bagageluckan och körde oss sedan till frihamnen. Båten som vi skulle åka hette Vision of the seas och även om den är en av Royal caribbeans minsta kryssningsfartyg var den inte alls svår att hitta. Innan vi fick gå ombord var vi tvungna att gå igenom en säkerhetskontroll som fungerade på samma sätt som på flygplatser. Det var bara att se glad ut och lägga sina saker i sådana där plastlådor som ni säkert vet hur dem ser ut. Det pep som tur var inte om någon av oss och vi kunde gå vidare till nästa kontroll. Där fick vi skriva på en massa papper och koppla våra visa-kort till så kallade seapass, kort som skulle användas som betalkort ombord och som nyckelkort till våra hytter. När det väl var gjort fick vi visa våra pass och seapass ett antal gånger, fotograferas minst två gånger och åka någon sorts litet tåg till båten. Jag vet verkligen inte varför det var nödvändigt att åka dit då det högst var tvåhundra meter att gå. Vi hade dessutom redan checkat in vårt bagage men det var trevligt att få sig en liten överraskning:) Efter att ha tagit oss igenom ytterligare några säkerhetskontroller fick vi äntligen komma ombord på fartyget. Väl där fick vi reda på att vi kunde äta lunch. Att hitta till lunchrestaurangen var dock inte det lättaste. Även om det här som sagt var en av Royal caribbeans minsta fartyg var det mycket större än de fartyg jag har kryssat med tidigare. Till slut hittade vi hur som helst restaurangen och där fick vi hjälp att ta mat från en buffé. Det fanns en del att välja bland, jag tog vegetarisk gryta med ris och olika sorters sallad. Sen åt jag någon sorts chokladkaka till efterrätt. Igår eftermiddag gick vi runt lite på båten för att försöka lära oss att hitta här. Jag tycker dock att det är svårt och kan lova er att jag inte skulle ha några som helst problem att gå vilse här. Till och med seende personer verkar ha svårt att komma ihåg var allt ligger. Jag håller hur som helst reda på vilka våningar/däck olika saker finns på. Det mesta finns på däck nio men vi har även varit en del på däck fyra och elva. Reza och jag bor i en hytt på däck två och Nina och Lia bor mittemot oss. En man som jag tyvärr har glömt namnet på för tillfället är housekeeper och har hand om våra samt några andra hytter. Han ser till så att hytterna blir städade två gånger om dagen och hjälper även till med andra saker. Roomservice ska tydligen vara gratis här under dagarna. Vi har inte testat det men funderar på att göra det någon dag.

 

Förutom att vi gick runt lite på båten igår eftermiddag fick vi även vara med när de testade en larmsignal ombord, vilket gick bra. Vi lyssnade på något mellanting mellan dans och jazzmusik, packade upp lite av våra saker och tog det lugnt en stund vid poolen innan det var dags att äta middag. Vi kommer alltid att äta sent, vilket jag tycker är skönt eftersom jag ofta brukar bli hungrig sent på kvällarna. Middagarna här verkar vara väldigt bra plus att servicen är något utöver det vanliga. Personalen är väldigt trevliga och hjälpsamma. De drar till och med ut stolen för en, skjuter in den när man har satt sig och lägger servetten i ens knä:) Personalen verkar dessutom vara väldigt uppmärksamma och märker direkt när man behöver något. Det märktes extra tydligt idag när Reza och jag åt lunch. Då fick vi hjälp att ta både mat och dessert plus att de kom fram till oss flera gånger för att fråga ifall vi ville ha mer av något. Som ni säkert redan har förstått äter man oerhört mycket här, både nyttigt och onyttigt. Det är tur att det finns bassänger, gym, löparbanor och klättervägg så att man kan träna:) God mat kombinerat med träning gör i alla fall att jag mår som bäst:)

 

Båten la till i Helsingfors imorse och här fick man chansen att gå av. Eftersom jag har varit i Helsingfors några gånger och dessutom vet om att det mesta brukar vara stängt på söndagar, brydde jag mig inte om att göra det. Då jag har känt mig trött i princip hela dagen har jag mest tagit det lugnt. Reza och jag blev som sagt glatt överraskade över den fantastiska servicen ombord när vi åt lunch. Vädret har varit fint och därför har vi suttit ute en del vid poolen. Något bad blev det dock inte idag men det lär vi hinna med någon dag framöver. Vi har ju trots allt fortfarande fem hela dagar kvar på vår resa. Under eftermiddagen gick vi till et ställe där man fick tillverka smycken. Pärlorna var dock bara i plast, vilket gav det hela en så kallad dagis eller fritidskänsla. Men det var roligt att pyssla en stund och dessutom helt gratis. Klädkoderna varierar på kvällarna. Ikväll behövde man vara formellt klädd. Jag hade en glittrig tröja och kjol, vilket kändes helt okej. Männen hade skjorta, kostym och liknande. Kaptenen för fartyget höll ett välkomsttal ikväll och alla fick ett glas champagne innan middagen. Vi pratade med några från USA medan vi drack champagnen. De vi pratade med verkade vara väldigt öppna och trevliga, vilket var roligt:) Ikväll fick vi extra fin mat. Jag åt hummersoppa till förrätt, skaldjurspett till huvudrätt och jordgubbscheesecake till efterrätt. På kvällen lyssnade vi på när folk sjöng karaoke. Jag tittade lite i pärmen med låtar men hittade inget som jag ville sjunga. Men men, jag kanske sjunger någon annan dag, det hade varit lite roligt. Nu väntar sängen på mig. Man ligger bekvämt medan kuddarna känns sådär under huvudet. Jag hoppas hur som helst att jag lyckas sova mer och bättre inatt.

 

Hej!

Nu har det hunnit bli måndag kväll. Tiden går verkligen fort när man är här, alldeles för fort om ni frågar mig. Jag trivs verkligen bra tack vare stämningen, alla trevliga människor man träffar, den goda maten och all underhållning. Sen tycker jag att det är mysigt att vara på en båt. Den tar oss till olika länder plus att jag tycker om känslan av att åka omkring på havet. Inatt sov jag dessutom ganska många timmar. Jag har dock känt mig lite trött idag men det kanske tar ett tag innan man vänjer sig vid det här. Idag har vi hur som helst varit i Sankt petersburg. Jag skulle inte iväg förrän under eftermiddagen och kunde därför ta det lugnt på morgonen. Det blev frukost på däck nio där vi fick hjälp av Veronica, en kvinna från Rumänien. Hon har hjälpt oss två gånger nu och jag tycker att det är roligt att hon har kommit fram och hälsat på oss även vid andra tillfällen:) Frukosten var god och det fanns mycket att välja bland. Jag åt bland annat omelett, en amerikansk pannkaka, olika sorters ost och grönsaker. Efter frukosten vilade Reza och jag en stund. Det känns förresten ganska bra att dela hytt med honom hittills. Vi tjafsar visserligen ibland men det hålls på en lagom nivå och vi har det som tur är mest bra och mysigt ihop. Under eftermiddagen valde vi att följa med på en utflykt. I Ryssland är de väldigt noga med vilka som kommer in och ut ur landet och för att få besöka staden var vi tvungna att fylla i några papper och visa upp våra pass för flera personer. Även om det tog lite tid blev vi godkända och när allt var fixat gick vi till en buss. På bussen fick vi hörsnäckor och någon sorts sändare så att vi skulle kunna höra när vår reseledare Andrei pratade. Jag tycker att det var svårt att höra vad han sa ibland på grund av att ljudet strulade men lyckades i alla fall uppfatta det mesta. Vi hade valt att åka en kanaltur med båt och att shoppa. Båtturen var helt okej. Reseledaren pratade som tur var väldigt mycket och förklarade vad vi åkte förbi. Vi fick lära oss lite allt möjligt om Ryssland och det är ju alltid trevligt att lära sig nya saker, eller i alla fall för det mesta. Efter båtturen fick vi besöka en souvenirbutik. Som ni säkert förstår var det mesta ganska dyrt där men jag köpte mig en keps att ha som minne av Ryssland. Nina köpte två små babushkadockor. När jag såg dem mindes jag att jag brukade leka med sådana hemma hos Lia när jag var liten. Reza tittade på lite allt möjligt men köpte ingenting.

 

Väl tillbaka på båten kände vi oss väldigt hungriga, i alla fall jag. Den här gången tog det tid att få hjälp med att ta mat men det mesta löste sig som tur var till slut:) Några timmar senare var det dags för middag. Servitören som har hand om vårt bord varje dag heter Sandeep och om jag inte minns fel är han ifrån Indien. Sandeep är hur som helt väldigt trevlig, social och hjälpsam. Även om det inte var en lika fin middag ikväll var maten god. Jag åt någon sorts rysk äggsallad till förrätt, abborre med dillpotatis och grönsaker till huvudrätt och någon sorts choklad och aprikoskaka till efterrätt. Kakan var god, dock inte lika god som efterrätten som Reza valde, rispudding med russin. Efter middagen tog vi det lugnt en stund innan vi gick till solariumet på däck nio. Där var det nämligen party ikväll. Det bjöds på snittar, frukt och annat smått och gott, musik från ett liveband, dans och lite annat kul. Om jag hade kunnat se kan jag lova er att jag definitivt skulle vilja jobba på ett sådant här fartyg. Även om det säkert kan vara stressigt tror jag att det kan vara väldigt roligt. Att få stå för underhållningen eller helt enkelt bara träffa andra människor, servera mat till dem eller hjälpa till på något annat sätt samtidigt som man tjänar lite pengar och åker runt i världen, skulle jag förmodligen ha gillat. Sen finns det så klart nackdelar med ett sådant här jobb precis som med vilket jobb som helst. Men men, kvällen var hur som helst trevlig. Jag blev glad av att höra mannen som höll i dansen ropa en massa peppande saker, av att höra folk klappa händerna i takt till musiken och dansa omkring. Nu är jag i hytten igen och klockan är nästan två. Reza och jag ska försöka sova snart, det brukar alltid ta tid för oss att somna och imorgon finns det en hel del att göra. Jag skriver mer då för jag vill gärna kunna läsa om den här resan i framtiden. God natt!

 

Hej!

Nu är det tisdag kväll och vi har alltså resan varit här fyra dagar av sju. Jag börjar redan få ångest över att lämna fartyget. Det finns så klart inget annat alternativ men ändå. Den här resan är utan tvekan en av de roligaste resor jag någonsin varit på. Tack underbara mormor för att du gav mig en sådan fin studentpresent! Även Reza verkar trivas bra här. När vi åt lunch idag sa han att han precis som jag förmodligen skulle tycka om att jobba här. Och vet ni om en sak? Trots att jag har varit utan Internet i fyra dagar saknar jag det nästan inte alls. Okej, det är klart att det hade varit trevligt att kunna gratulera folk på facebook, chatta med mina vänner, prata med folk på Skype, läsa mina mail, kolla ifall någon har skrivit något fint eller intressant på twitter eller lyssna på musik på youtube och sptofify. Men under den här resan känns det skönt att inte behöva lägga en massa tid och energi på sådant. Att istället endast kunna ha tid för Nina, Lia och min kära och att göra andra saker som jag tycker är roligt räcker för mig de här dagarna. I vanliga fall brukar jag vilja ha koll på vad mina vänner gör men jag har faktiskt inte skickat ett enda sms eller ringt någon sen i fredags. Reza använder sin mobil lite då och då men inte lika mycket som i vanliga fall. Jag måste erkänna att det enda som jag har saknat lite är Allsång på Skansen. Det hade varit roligt att se Måns på tv men medan han och några andra artister sjöng och underhöll svenska folket för några timmar sen åt jag middag och hade alltså inte möjlighet att se programmet. I vår hytt finns det tv och en eller två svenska kanaler men på dem visas i stort sett bara sport. Nu har ju OS satt igång. Jag känner ingen som deltar men vet däremot flera som ska tävla i Paralympics så småningom. Någon allsång går hur som helst inte att se här och därför är det tur att programmet kommer att finnas på svt play några veckor framöver.

 

Både Reza och jag somnade relativt fort inatt, vilket var skönt. Imorse var det en man som ringde till oss för att tala om att vår frukost snart skulle bli levererad till vår hytt. Jag tror aldrig att jag hade beställt roomserrvice tidigare och tyckte så klart att det kändes lyxigt. Då vi skulle äta en tidig lunch idag hade vi inte beställt särskilt mycket. Varsin kopp te, äppeljuice och lite frukt var alldeles lagom för oss. Under resan äter jag ganska mycket frukt, bland annat melon, kivi, vindruvor och banan. Reza och jag låg och drog oss extra länge imorse och det tror jag att vi behövde med tanke på tidsomställningen. Den var visserligen bara två timmar men ändå. På torsdag återgår vi till svensk tid:) Runt tolvtiden gick vi för att äta lunch. Eftersom vi har varit ute till havs hela dagen har alla restauranger varit öppna, även middagsrestaurangen. Till lunch brukar det vara buffé i vanliga fall men idag gick det till ungefär som vid middagarna. Vi fick välja rätter från en meny. Det finns alltid minst fem rätter att välja mellan samt ett vegetariskt alternativ, det gillar vi. På lunchen idag fanns det en salladsbuffé som vi fick hjälp att hämta mat ifrån. Jag tog bland annat räkor, tonfisk och mozarellaost. Efter det åt jag starkt kryddad fisk med ris och därefter väntade smakprov av några efterrätter. Då det fanns tre efterrätter som vi fastnade för och kvinnan som hjälpte oss talade om att ingen av dem skulle finnas någon annan dag under resan, erbjöd hon oss att smaka av alla tre. Det var riktigt fint och gott vill jag lova, framförallt någon sorts karamelliserad banan, bär och chokladmousse som förmodligen innehöll någon fin choklad. Ni kanske kan förstå att vi kände oss väldigt mätta efter lunchen. Då jag inte hittade till gymmet sprang och hoppade jag runt på stället i vår hytt samt gjorde några styrketräningsövningar. Fastän vi har den minsta hytten är det inte särskilt trångt. Okej, hytten går kanske inte att jämföra med ett hotellrum men jag tycker att den är stor för att vara en båthytt. Imorgon ska Nina och jag gå till gymmet tillsammans plus att vi eventuellt ska delta på en lektion där man får lära sig linedance.

 

Reza och jag deltog i en frågesport under eftermiddagen. När vi kom dit blev vi glatt överraskade då två tjejer, Linda och Sarah från Colorado, frågade om vi ville tävla i samma lag som dem. Det tackade vi så klart ja till och vi hade en trevlig stund tillsammans. Jag tycker att det var roligt att få prata engelska, att jag kunde göra mig förstådd och hänga med relativt bra i vår konversation. Kvinnorna var dessutom väldigt trevliga och öppna, vilket jag verkligen uppskattade. De flesta verkar inte ha något emot att komma fram och prata med en här. Det är stor skillnad om man jämför med Sverige där många är mycket kallare och stelare. Själva frågesporten gick däremot inte lika bra för oss idag. Jag tror att jag högst kunde svaret på tre av tjugo frågor. Då tio av frågorna var sant eller falskt-frågor hade vi turen att gissa rätt på några av dem plus att Linda och Sarah visste svaret på några frågor. Vi fick tretton av tjugo rätt. Senare under eftermiddagen tog vi det mest lugnt, duschade och gjorde oss i ordning inför middagen. Idag var det dock inte formell klädsel som gällde men lite extra fin ville jag ändå vara. Jag hade på mig en svart klänning. Klockan sju började en show i en stor teatersalong. Tracy, en kvinna som hade vunnit en sångtävling i London uppträdde. Hon sjöng en massa låtar av Celine Dion och jag måste säga att det lät väldigt bra. Tracy kunde i princip låta som Celine och klarade dessutom av att sjunga alla höga toner i låtarna, hålla ut dem och så vidare. Kvällens show var bland det bästa liveframträdande jag någonsin sett! Det var dessutom en orkester som spelade till låtarna och även de var duktiga. Sen var det några tjejer som körade på de flesta av låtarna och det är klart att även de bidrog till att framträdandet lät så pass bra som det gjorde! Efter showen var det dags för middag. Jag åt fisksoppa till förrätt, indisk gryta med bröd till huvudrätt och någon sorts bananmousse till efterrätt. Jag hann dock inte äta upp efterrätten eftersom vi skulle titta på en musiktävling. Den gick ut på att de spelade olika låtar och att man skulle fortsätta sjunga när de stoppade musiken. Jag testade faktiskt att gå upp på scenen men låten som jag fick, Waterloo med Abba, kunde jag inte. Melodin kände jag mig så klart säker på men av texten kan jag inte mycket mer än ordet Waterloo. Fastän jag inte kunde texten till låten fick jag en liten nyckelring som tack för att jag deltog i tävlingen:) Senare under kvällen lyssnade vi på när ett liveband spelade. Nina och jag dansade en stund och det var roligt. Det är synd att Reza varken dansar eller sjunger. Med tanke på att jag både spelar schack och seglar för hans skull tycker jag att vi ju i alla fall borde kunna dansa till några låtar utan att han ska klaga. Men vi får se hur det blir med den saken. Klockan närmar sig halv två nu och jag ska försöka få min kära att duscha fortare så att vi lägger oss i hyfsad tid. Ikväll har vi dessutom planer på att börja läsa en talbok som han har lånat. God natt!

 

Där tog mina dagboksanteckningar slut och såhär i skrivande stund ångrar jag att jag inte skrev något om resten av veckan. Eftersom dagarna har gått så pass fort tycker jag att det känns lite som att de har flutit ihop. Med tanke på att jag bara har sovit cirka tre timmar inatt känner jag mig dessutom trött. Därför orkar jag inte skriva mycket mer men lite ska jag så klart berätta för er:) Någon dans eller sång med Reza blev det inte den här resan, inte heller någon träning eftersom han inte hade med sig några träningskläder. Jag ville däremot träna och oj vad roligt jag hade igår när jag testade att klättra på en klättervägg. Jag hade testat att klättra för ett antal år sedan men hade glömt bort hur man gjorde. Första gången jag försökte igår gick det väldigt dåligt och jag kom bara upp några få meter på väggen. Men gången därpå gick det betydligt bättre. Då hade jag fått tips om att jobba mer med benen, vilket jag så klart borde ha tänkt på själv. Men när jag väl var uppe på väggen behövde jag lägga all fokus på att försöka hålla mig kvar där och då använde jag i princip bara armarna. Men men, andra gången klättrade en person bredvid mig och talade om för mig vilken hand eller fot jag skulle flytta. Även om det tog lite tid kom jag till slut upp på väggen, nådde en klocka som jag ringde i och fick sedan åka ner från väggen genom att mannen som höll i repen som jag var fastspänd i hissade ner mig på marken. I efterhand tycker jag att det var synd att jag inte klättrade fler gånger. Men jag får försöka göra det i Sverige vid tillfälle. Förutom att klättra har jag gjort en hel del andra saker. I onsdags var vi i Riga men då jag inte hittade någon utflykt som jag var intresserad av, när man gick av på land fanns det alltid några utflykter att välja mellan, stannade Reza och jag kvar på båten. Lia kände sig trött och stannade också kvar men Nina åkte en guidad tur med buss. Hmm, vad hände i onsdags då? Jag minns faktiskt inte riktigt. Vi var med under en frågesport och såg en show på kvällen. Den toppade dock inte tisdagens show. I de andra showerna fokuserade de dock en hel del på dans och den kan jag inte kommentera. Nina och Lia tyckte att dansarna var väldigt duktiga och det var ju trevligt. Reza och jag låg och läste en stund på kvällen. Jag minns tyvärr inte vad boken heter men ska ta reda på det. För att få det lite extra mysigt beställde vi roomservice, frukt, te, iste och lite ost:)

 

I torsdags la båten till i Polen. Där hade vi bokat en utflykt och på förmiddagen tog vi en buss in till Gdansk. Vår guide var från Polen och jag behövde anstränga mig en del för att förstå vad hon sa. Men jag vande mig som tur var efter en stund. Innan vi besökte Gdansk stannade vi vid en kyrka i staden Oliwa. I kyrkan fanns bland annat en stor orgel. Jag fick tyvärr inte möjlighet att se hur den såg ut men höra den fick jag. En person, förmodligen en kantor, spelade upp några sånger och jag tycker att orgelns ljud lät speciellt. Efter besöket i kyrkan åkte vi vidare till Gdansk. Där lyssnade vi en stund på när guiden pratade om olika hus och liknande innan vi fick egen tid för att shoppa. Vi satte oss först på ett fik och konstaterade att juicen var något billigare i Polen än i Sverige. Sen gick Reza, Nina och jag in i lite olika affärer. Jag köpte två kylskåpsmagneter, en tygkasse som det står Gdansk på och ett halssmycke i bernsten. Lia gav halssmycken till både mig och Lovisa, vilket jag tycker var väldigt snällt. I butikerna fick vi små presenter efter att ha handlat. På ett ställe fick vi en skulptur som föreställer en fontän och på ett annat någon sorts små stenar som man tydligen ska kunna lösa upp i någon form av dryck. Jag köpte även en liten vattenfågel och Reza köpte en tupp som lät väldigt underhållande, innan vi lämnade Gdansk. På vägen tillbaka till fartyget berättade guiden om städerna och byggnaderna vi åkte förbi och jag fick veta ganska mycket som jag inte visste innan. På kvällen åt vi en god middag och gick sedan till casinot och spelade bort lite pengar. Jag brukar oftast förlora men tycker att det kan vara värt det för att få höra de underhållande ljuden från spelautomaterna. Någon gång skulle jag vilja vinna en lite större summa så att jag får höra det underbara ljudet som hörs när man vinner och sedan trycka ut pengarna ur automaten. Man känner sig rik när det ramlar ner en massa mynt. De är ju inte värda särskilt mycket men känslan av att ha många kan räcka för att jag ska känna mig nöjd:)

 

Igår var sista dagen på vår underbara resa. Vi spenderade den på båten och jag förstår inte varför tiden skulle gå så himla fort. Men jag försökte göra det till en bra dag och känner att det mesta kändes bra och roligt. Efter att ha klättrat på klätterväggen åt jag en mjukglass vid poolen. Det fanns alltid gratis mjukglass som man kunde hämta när som helst. Jag åt dock bara en glass under hela veckan. På kvällen kollade vi runt lite i olika butiker. Jag försökte hitta någon bra souvenir och köpte en sorts flaska som det står Vision of the seas på och en handduk med texten Royal caribbean international. Reza köpte bland annat en babushkadocka som låter när man skakar den, två ryska ägg och en dvd-film som innehåller några små korta klipp från resan. Vi köpte oss även varsin liten modell av Vision of the seas. Igårkväll åt vi vår sista middag i Aquarius, middagsrestaurangen. Servicen var minst lika bra som vanligt. Förrätten var underbar, risotto med skaldjur. Huvudrätten, grönsaker i någon sorts panering, var jag dock inte lika förtjust i. En vanlig dag hade jag så klart ätit upp maten utan att klaga. Men då jag känt mig nöjd med maten alla andra kvällar, det här var sista kvällen och Sandeep dessutom sa att han kunde byta ut min mat lät jag honom göra det. Jag fick istället en indisk vegetarisk currygryta och efter att ha ätit den kände jag mig väldigt mätt, nöjd och glad. Alla servitörer i middagsrestaurangen sjöng för oss igårkväll, det var väldigt roligt. Sen tackade de oss för att vi hade valt att kryssa med Royal caribbean. De valde att tacka på fler språk än bara engelska:) Att säga hej då till Sandeep kändes lite jobbigt, han hade verkligen varit en bra servitör. Vi fick i alla fall hans mailadress och han spelade dessutom in en liten hälsning till oss. Efter middagen lyssnade vi lite på när ett liveband spelade och folk fick komma upp på scenen och sjunga tillsammans med dem. Alla som ställde upp var inte direkt några proffs men de sjöng åtminstone med inlevelse och det är ju tur att det finns människor som vill och vågar bjuda på sig själva:) Kvällen avslutades med att spela lite i casinot. Jag vann ingenting den här gången heller men ångrar inte att jag spelade! Reza och jag somnade nästan direkt efter att ha lagt oss i sängen.

 

Idag blev det en tidig morgon. Då vi skulle ha checkat ut senast tjugo i nio var vi tvungna att vakna klockan sju. Packningen var som tur var klar förutom lite småsaker som packades ner på några minuter. Utcheckningen gick bra förutom att det blev lite strul med en betalning men det löste sig till slut. Sen var det bara att gå av båten, hämta våra väskor och sätta oss i en taxi hem. Lia tog en taxi till Bromma, Reza släpptes av på Stockholms central och han är i Göteborg nu. Jag saknar honom. Det kan säkert låta konstigt men det är helt sant. Ibland bråkade vi och hårade väldigt högt för saker och ting. Oj vad jag kunde störa mig på den där himla gubbsingen vissa stunder. Han kunde så klart störa sig på mig också. Men vi hade det mysigt och bra för det mesta och imorgon åker jag till Göteborg, min favoritstad i Sverige!

 

Resan med Royal caribbean var som sagt fantastisk på alla sätt och vis! Det var en av de bästa presenter jag någonsin fått! Tack ännu en gång till min underbara mormor och tack för att du ville följa med oss! Utan dig och Nina hade varken Reza eller jag kunnat åka eftersom ingen av oss ser något. Vi ringde Royal caribbean innan resan och frågade ifall vi behövde ha med oss någon seende. Det behövde vi och därför var det ju tur att vi hittade någon att åka med. Jag kommer att sakna all god mat, den oerhört bra servicen, alla aktiviteter som fanns ombord, musiken och showerna om kvällarna, att resa runt på havet och framförallt den glada stämningen och alla trevliga människor som kom från länder över hela världen! Ja, de allra flesta som jag pratade med var väldigt pratglada, öppna och hjälpsamma. Fastän Varken Reza eller jag ser något behövde vi aldrig oroa oss över att inte få hjälp med frukost, lunch eller middag. Nina hjälpte oss så klart ibland men när vi kände för att äta vid olika tider fungerade det också väldigt bra! Servitörerna hjälpte dessutom inte bara oss utan även andra passagerare. De gav en alltid dricka vid måltiderna, plockade undan ens tallrikar och kom ofta och frågade om man ville ha något mer att äta. Resan kostade en hel del, runt tusen kronor per natt eller kanske någon hundralapp mer än så, exklusive utflykter och dricka. Vatten, iste, lemonad, kaffe och te var alltid gratis men läsk, juice och alkoholhaltiga drycker fick man betala extra för. Jag tycker hur som helst definitivt att resan var värd sitt pris. Det fanns alltid minst fem maträtter samt desserter i lunchbuffén, stor frukostbuffé, trerätters middag varje kväll, gratis roomservice sexton timmar per dygn, nästan alltid mjukglass, pizza, frukt och smörgåsar i närheten av poolen, en service som jag inte tror att man kan få på många andra ställen, en housekeeper som städar ens hytt två gånger om dagen, (vår housekeeper vek till och med små djur av handdukar som han la på våra sängar eller hängde upp i taket, till exempel apor och elefanter), en massa aktiviteter varje dag och säkert något mer som jag har glömt. Skillnaden mellan att bo på hotell någonstans och att bo på ett fartyg är ju dessutom att fartyget förflyttar sig och att man därmed har chans att se olika ställen av världen. Jag tänker definitivt försöka spara ihop pengar så att jag kan åka på en liknande resa i framtiden!

 

Att vara hemma igen känns i princip bara tråkigt. Man brukar ju säga borta bra men hemma bäst men i det här fallet håller jag inte med. Okej, jag kanske inte skulle vilja vara ombord flera månader i streck men några dagar eller en vecka till hade inte skadat. Nu ska jag hur som helst lägga mig och vila en stund. Hoppas att även ni läsare har haft en fin vecka vare sig ni har jobbat eller haft semester! Berätta gärna vad ni har haft för er:) Jag är ju arbetslös eller arbetssökande, kalla det vad ni vill. Det tänkte jag hur som helst försöka göra något åt de kommande veckorna och jag tänker inte ge upp förrän jag har hittat en sysselsättning! Det blir förhoppningsvis lite lättare nu när augusti har börjat. I juni och juli har det varit dåligt med nya jobb och svårt att få tag på folk. Men den här resan har gett mig ny energi. De kommande veckorna har jag även som mål att träna extra mycket.

/Vispen