Trött på desperata människor...
Hej!
Jag är trött och ska snart sova men vet om att jag inte kommer kunna göra det förrän jag skrivit av mig. För mig brukar det oftast hjälpa lite. Nu har jag svårt att hitta ord för att jag känner mig så pass less men åh vad jag stör mig på desperata män. Nu finns det självklart desperata kvinnor också och för mig får egentligen vem som helst vara desperat så länge personen inte ger sig på någon som inte är det och som inte vill bli tafsad på. Jag har som sagt svårt att hitta ord just nu och vet ärligt talat inyr varför vissa människor inte klarar av att bete sig som folk. De flesta tjejer i min ålder, i alla fall de som jag pratat med, har någon gång varit med om att en man försökt tafsa på dem. Det visar ju att det faktiskt är ganska vanligt och därför kanske ni tycker att det här ämnet är uttjatat. Trots att det är relativt vanligt tycker jag definitivt inte att någon ska acceptera att bli tafsad på av en främling.
Jag var ute med min älskade gubbsing i fredags, vilket var väldigt trevligt. Vi hade roligt hela kvällen och allt var bra. Eftersom vi kände oss lite osäkra på vägen frågade vi en man om hjälp. Han visade oss till en hiss och gick in i den med oss. När vi står där känner jag plötsligt hur någon drar mig i kinderna. Gubbsingen kan göra mycket skumt men eftersom han aldrig gjort just det frågade jag om det var han, vilket han försäkrade mig om att det inte var. Några sekunder senare känner jag att den främmande mannen klämmer mig på ena bröstet. Min reaktion blir att jag ganska högt säger vad som händer och slår bort hans hand. Gubbsingen sa så klart också åt mannen att lägga ner. Att bli tagen på bröstet av en man som druckit lite väl mycket, det kändes på lukten, var kanske inte värsta grejen men jag tycker att det var obehagligt och accepterade det inte. Jag kände mig äcklig efteråt och var glad över att jag inte var ensam när det hände.
Idag hände en annan sak när jag skulle åka hem. Att gå på tåget gick bra och ledsagningen fungerade som den skulle:) När jag kom fram till min plats satt redan en man på platsen bredvid min. Han lät trevlig och sa att jag fick säga till om jag behövde hjälp med något. Jag hade köpt med mig mat och eftersom jag var vrålhungrig åt jag den direkt efter att tågvärden kommit och godkänt min tågbiljett. Maten hade jag köpt på restaurang Andrum i Göteborg, en vegetarisk restaurang som jag verkligen rekommenderar! Mannen som satt bredvid mig pratade mest i telefon och när han inte gjorde det lyssnade han på musik. Ljudet var så pass högt att jag kunde höra exakt vad han lyssnade på och ifall han hade hörlurarna i öronen skulle det definitivt inte förvåna mig om mannen har eller kommer att få tinnitus så småningom. När jag ätit färdigt beslutade jag mig för att sova en stund, lutade mig tillbaka i sätet och slöt ögonen. Jag slumrade till men vaknade tvärt när jag kände något underligt. Det tar några sekunder innan jag förstår vad som händer. Mannen har lagt sin jacka över sig och ett av mina ben, har lagt sin ena hand på mitt lår och har placerat en av mina händer på sin snopp. Jag kan ju säga att jag var helt oförberedd på att något sådant skulle hända och när jag väl förstår rycker jag till och drar till mig handen. Då det inte dröjer länge förrän mannen tar tag i min hand igen, ganska hårt, säger jag åt honom att sluta och att jag faktiskt inte vill. Jag vet, jag kunde ha skrikit, slagit till honom eller gjort något värre men jag var helt enkelt för chockad för att få ur mig mer och handla annorlunda. Usch alltså, jag känner mig fortfarande chockad när jag tänker på vad som hände. Jag menar, vi hade ju knappt sagt hej till varandra och ändå gör mannen sådär. Hur desperat är man inte då? Tänker man överhuvudtaget? Det är ju så pass tragiskt att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta... Att bli tagen på låret av honom och värst av allt, att känna hans snopp under en av mina händer och hans hand ovanpå den som håller på, jag mår illa vid tanken. På grund av att jag ju är blind har jag ingen aning om hur mannen såg ut och det bryr jag mig inte om heller. Jag vill bara försöka glömma det som hände. Mannen skrattade bara lite när jag sa ifrån, drog bort jackan, pratade i telefon och lyssnade på musik resten av resan. Jag satt där, skakade och kunde så klart inte slappna av och somna om igen. Direkt efter att tågvärden ropat ut i högtalarna att vi snart var framme i Stockholm reste sig mannen upp och gick utan ett ord. Ja alltså, jag är arg på mig själv för att jag var så pass mesig för jag vet vad jag borde ha gjort, ni behöver verkligen inte tala om det för mig! Men sen kan jag säga att det är lätt att tala om vad någon annan borde ha gjort och hur dum man varit som inte handlat på ett visst sätt. Det är något helt annat att uppleva själva grejen och eftersom man inte kan vrida tillbaka tiden tänker jag försöka att inte hänga upp mig vid att jag var mesig och störa mig på att jag inte gjorde mer, det hjälpder ju varken mig eller någon annan...
Man måste vara stark, alla som är med om sådant här måste försöka vara starka. Fastän vi absolut inte ska acceptera att någon tar på oss mot vår vilja får vi diskutera det här med andra människor och sen kanske vi så småningom blir så pass starka och förberedda nästa gång någon tar på oss att vi faktiskt kan skrika åt personen och få ut vår agression där och då. Jag kan säga att jag inte känner mig det minsta stark just nu. Men det finns ju ett ordspråk som säger att det som inte dödar härdar och det stämmer nog. Nästa gång någon ger sig på mig hoppas jag verkligen att jag vågar och har mod att säga ifrån högt och tydligt och om inte det hjälper skrika eller till och med använda våld. För några månader sen kanske ni minns att jag berättade att en man kom fram och tafsade på mig när jag stod och väntade på en taxi. Den gången vågade jag faktiskt skrika och gjorde allt för att försöka få loss mannens händer från privata delar. Däremot gick jag aldrig så pass långt att jag försökte skada honom men det kanske jag hade gjort om en bil, bilen som fick mannen att springa sin väg, inte kommit körande längs vägen. Några gånger har det hänt att någon tagit mig på brösten när jag varit ute, alltså besökt uteställen och liknande. De gångerna har jag dock sällan förstått vem det varit eftersom personerna bara tagit på mig någon eller några få sekunder innan de släppt mig och gått vidare. Första gången någon gav sig på mig var jag bara tretton år gammal. Man skulle ju nästan kunna klassa mig som barn då och med tanke på att jag förlorade min oskuld på ett väldigt hemskt och tråkigt sätt satte händelsen djupa spår. Okej, nu räknar jag visserligen inte våldtäkten som första gången jag hade sex eftersom jag inte valde det själv men ändå. Jag minns det så väl, att jag även då sa ifrån och försökte frigöra mig men att det inte hjälpte. Nej, jag vet inte varför jag aldrig försökte skada personen som våldtog mig och i och med det kanske man skulle kunna säga att jag får skylla mig lite själv. Samtidigt tycker jag inte att det är rätt att säga något sådant. I så fall är det snarare fel på mig nu som trots att jag blivit tafsad på ett antal gånger, fortfarande inte blivit tillräckligt bra på att säga ifrån. Jag vet, det är illa... Men men, man kan bara bli bättre, eller hur? Nu ska jag försöka sova några timmar. Sådana här människor är inte värda att gråta över, bry sig om eller lägga energi på. Imorgon väntar ett tandläkarbesök och sen hoppas jag att det finns någon som vill träffa mig under eftermiddagen/kvällen. God natt, ta hand om er själva, era nära och kära och alla andra som förtjänar det!
/Vispen
Länge sen sist
Hej!
Hur är det med er? Händer eller har det hänt något roligt i ert liv på sista tiden? Berätta gärna vad ni har för er:) Nu har det ju gått några dagar sen bloggen uppdaterades och jag har väl mest stört mig på olika saker. Ja, jag ska vara ärlig och säga att jag faktiskt känt mig trött och less på både saker och människor. Det är helt sjukt hur vi kan hålla på ibland och det finns stunder då jag skulle vilja slippa allt och alla. Att vara på kursen om dagarna känns i alla fall bra och roligt. Häromdagen var vi bara tre men det gjorde ingenting. Vi hade nämligen en väldigt intressant diskussion under förmiddagen. Samma dag skickade jag iväg tre jobbansökningar, vilket ju var bra:) För någon dag sen besökte vi en kurs för döva. Jag tycker att det var tråkigt att inte kunna kommunicera med kursdeltagarna. Det gick så klart när tolkarna översatte men jag tycker inte att det kändes särskilt naturligt. Under besöket fick vi höra två föreläsningar, en om arbete och en om ergonomi. I slutet av dagen var vi ute på promenad och när vi gick förbi ett caffé kunde jag inte låta bli att köpa en stor kanelbulle. Bullar är inte min grej men jag köpte den just för att cafféet var känt för att de bakar stora bullar. Det är väl klart att jag störde mig när alla pratade om dem och jag var den enda som inte såg hur de såg ut?! Bullen var dyr men jag ångrar inte att jag köpte den. Under dagen pratade vi förresten om vad vi skulle välja av att vara blind eller döv? Jag som varit blind hela livet skulle så klart välja det, dels för att musik betyder oerhört mycket för mig och dels för att jag tror att jag skulle tycka att det var jobbigt att inte kunna kommunicera med hjälp av rösten. Det är klart att man kan visa mycket med hjälp av kroppspråk men ändå. Vad skulle ni välja?
När man stöter på många mindre svårigheter på en och samma gång tycker jag helt enkelt att det kan bli lite jobbigt. Som jag nämnt tidigare bloggar jag framförallt för min egen skull och det är här jag skriver ner mina tankar om olika saker. Resten av inlägget innehåller mest tankar och jag kommer att vara ganska negativ, läs inte vidare om du känner dig glad för tillfället:)
Just nu är jag inne i en period då jag tänker väldigt mycket, säkert mer än vad som är hälsosamt för mig. Jag menar, jag ligger ofta vaken om nätterna på grund av att en massa tankar envisas med att snurra runt i min lilla hjärna och gör så att det är nästintill omöjligt för mig att kunna slappna av. Att jag sover dåligt påverkar uppenbarligen min kropp för jag har börjat må sämre på sista tiden, både fysiskt och psykiskt. Ibland händer det att jag inte vill sova på grund av mardrömmar som gör mig ledsen och rädd. När jag tänker efter är det kanske inte särskilt konstigt att jag fått höra av nära och kära att jag är förändrad och att jag klagar hela tiden. Men hur glad skulle du vara om du högst lyckades sova fyra timmar varje natt under en längre tidsperiod, flera månader i mitt fall? Att jag är helt slut när jag kommer hem om dagarna är väl inte särskilt underligt? Nej, jag får trycka till och försöka ändra på det!
Imorse hade jag en av de jobbigaste morgnarna på länge. Eftersom gubbsingen skulle iväg på möte idag och imorgon och han vägrade låta mig stanna i Göteborg under tiden, fick han mig till slut att gå med på att också åka till Stockholm. jag har självklart min familj här samt någonstans att bo. Men jag måste ändå säga att jag störde mig på att behöva betala en resa tur och retur som kostar runt tusen kronor vilket är mycket pengar för mig. Att dessutom behöva missa två dagar av kursen jag går i Göteborg kändes också fel. Samtidigt hade jag ju inget val eftersom det är gubbsingens lägenhet och han bestämmer över den. Med tanke på att jag vet hur han håller på varenda dag när vi är där förstår jag att han inte vill lämna mig ensam. Vi har haft olika uppväxt, vilket gjort att vi har olika åsikter om boende, hur man sköter det och så vidare. Ett exempel är att Gubbsingen vill ha oerhört rent hemma. Han dammsuger i princip varenda dag och torkar ställen där han anser att det är kladdigt och smutsigt. Jag kan säga att jag hört att jag är nojig med sådant men det är verkligen ingenting i jämförelse med gubbsingen. Det som jag tycker är jobbigast är att jag verkligen försöker göra mycket för att undvika onödiga bråk. Jag sätter upp håret i fläta varje dag för att håra ner så lite som möjligt(har till och med besökt en speciell hårdoktor för att få bekräftat att jag inte fäller mer hår än normalt), äter på bricka för att inte kladda ner bordet alltför mycket, låter gubbsingen göra allt som han anser att jag lärt mig på fel sätt och inte klarar av, väntar med att laga mat tills vi båda har tid att vara med och liknande. Jag känner helt enkelt att jag gör allt för att det ska fungera så bra och smidigt som möjligt att bo där. Ändå blir gubbsingen inte nöjd, han anser fortfarande att jag gör fel hela tiden eller i alla fall ofta. Det är klart att det alltid finns saker att förbärtra och då jag inte är van vid hans standard är det så klart ett litet problem. Vissa saker tar ju tyvärr längre tid när man är synskadad eller helt blind, vilket jag har fått inse mer och mer de senaste månaderna. Jag som har oerhört dåligt lokalsinne har svårt att lära mig hitta på nya platser. Eftersom de vägrar att hjälpa synskadade i matbutiken som ligger närmast oss blir vi tvungna att åka till en annan butik där vi inte heller är garanterade hjälp. Att laga mat tar tid både för gubbsingen och mig. Vi klarar det men ingen av oss har särskilt bra tålamod. Jag har svårt att förstå hans noggrannhet och hur vissa saker som bara skulle ta någon minut för mig tar minst en kvart för honom medan han anser att saker måste ta så pass lång tid. Gubbsingen stör sig i sin tur på att jag kladdar ner, att jag inte torkar upp tillräckligt bra efter mig utan att det tar flera timmar att städa efteråt och att jag äter väldigt konstig mat. Hela den här grejen med att laga mat känns jobbig på grund av det, att vi inte äter samma sorts mat och att det nästan alltid bara är jag som behöver laga mat då gubbsingen oftast får matlådor av sin brors flickvän. I början hade jag svårt att förstå det men gubbsingen menar att han hellre lägger tid på andra saker och att han hjälper sin familj med annat. Sen äter han inte vad som helst och när det finns någon som har mer tid och utan problem kan lägga två timmar på matlagning, är det ju bra att kunna hjälpa varandra.
Okej, jag har tappat tråden lite. Till saken hör dock att morgonen blev jobbig på grund av att vi inte kom med det tåg vi skulle och jag inte hade en ombokningsbar biljett. Gubbsingen mådde dåligt, vilket man så klart inte kan hjälpa men då jag la ner över en timme på att boka min himla resa igår, det var fel på SJ-s system, blev jag så klart irriterad över att inte hinna med tåget och att jag inte skulle få tillbaka några pengar. Då jag dessutom inte kände att gubbsingen visade någon hänsyn när jag mådde dåligt för några dagar sen hade jag svårt att bortse från det. Ja, det var självklart fel av mig att behandla honom dåligt imorse bara därför och det står jag för. Att han fortfarande inte kan förstå hur jag kan störa mig på att han störde sig på att jag inte orkade äta något och låg i sängen nästan ett dygn i streck, tyckte att alla ljud var jobbiga och störde mig när det kom dit folk och förde liv, tycker jag är lite sådär. Jag menar, när någon är sjuk kan man väl vara någon annanstans? Okej att familjen går före allt annat men att avstå från att ses en dag när man ses flera gånger i veckan eller att som sagt ses någon annanstans, hade väl inte varit någon stor uppoffring?
Idag löste det sig hur som helst till slut och jag fick åka med ett senare tåg tack vare gubbsingen:) Då vi båda är väldigt morgontrötta och var på dåligt humör eftersom ingen av oss kunde eller ville förstå den andra, började vi ta upp allt som vi stör oss på hos varandra. Oj oj oj alltså, ingen av oss är den som håller tyst i första taget och vi diskuterade i över två timmar. Några exempel på saker som inte fungerar har jag ju tagit upp, det finns fler men jag blir trött bara jag tänker på dem. Att vi kommit fram till att vi inte klarar av att bo ihop en längre tid förstår ni kanske. Nu gäller det bara att vi försöker göra det bästa av situationen och håller ut den sista månaden vi delar lägenhet. Jag ska verkligen försöka göra något bra av den för gubbsingen och jag kan ha väldigt roligt och det är definitivt inte alltid vi är osams om något. Men så småningom får vi nog försöka hitta en hemmafru till den kära gubbsingen för det är det han vill ha och behöver, någon som bryr sig om honom och ger honom det han önskar sig som jag uppenbarligen inte klarar av att fixa. Det ska nog bli bra till slut:)
Här i Stockholm är det betydligt fler grader kallare än i Göteborg. Jag frös fastän jag hade tjocktröja, jacka, vantar och vinterskor. Sen jag kom hit har jag hunnit störa mig på färdtjänsten som jag ärligt talat hittar fler och fler brister hos ju längre tiden går. Ja, det är sorgligt och jag önskar att jag inte behövde ha med dem att göra. Men men, över till något roligare:) Sen jag kom hit har jag varit i Huddinge och fikat med Lovisa, Nina, Johan och Edvin, blivit upphämtad av Maria eftersom färdtjänstsystemet inte fungerade, åkt förbi Ica maxi och handlat middag, åkt till Nykvarn och träffat min kära pappa, ätit, tittat på tv(flera skumma program), ätit några rutor mörk choklad och nu sitter jag här, framför en dator som jag inte startat på över ett år. Den är ganska seg men fungerar:) Det börjar bli väldigt sent och den enda anledningen till att jag är uppe fortfarande är att jag sov en stund tidigare idag. Jag tror att jag ska försöka sova några timmar till nu. God natt, hoppas att ni får en trevlig helg så småningom!
/Vispen
PS: Lovisa gav mig en försenad julklapp, en gosedjursko. Jag vet inte om jag nämnt det här på bloggen tidigare men jag samlar på kor av olika slag och blev väldigt glad för den:)
Kampanjhelg med Unga synskadade
Hej!
Hoppas att allt är bra med er och att er helg börjat på ett bra sätt! Just idag känner jag att jag mår lite bättre än vad jag har gjort på länge. Till viss del beror det säkert på att det är helg men jag tror framförallt att det beror på att jag befinner mig på Almåsa tillsammans med en massa fina us-are. Här har jag varit ett antal gånger i mitt liv och jag trivs verkligen jättebra. Maten är alltid lika god, personalen är trevliga, alla rum är fina och mysiga att vara i och sängarna är sköna:) Inatt kunde jag sova hela sex timmar i streck, vilket är ovanligt lång tid för mig. Att jag är här nu beror på att US har kampanjhelg och idag händer lite allt möjligt. Vi har haft besök av två personer från greenpeace under förmiddagen. De pratade bland annat om aktioner och med tanke på att jag inte visste särskilt mycket om det lärde jag mig en hel del. Vi fick dessutom jobba mycket i grupp och det gjorde att man höll sig vaken. Nu har vi precis ätit lunch och ska snart lyssna på en föreläsning som jag tror kommer att handla om olika medier, hur man skriver och sådant. Ikväll kommer vi att ha tid att umgås och även det är ju guld värt. Jag berättar mer om helgen i mitt nästa blogginlägg.
Dagarna innan jag åkte hit var ganska lugna. Kursen har rullat på som vanligt och i torsdags hade Lisa sin sista dag där. Vi fikade och fick höra en jättefin text som Lisa hade skrivit där hon berättade lite kort om hur hon upplevt kursen och varför hon kommer att sakna alla kursdeltagare. Åh, jag blev väldigt berörd, det var fint! I onsdags kväll var jag och fikade med US Göteborg, vilket var lika trevligt som vanligt. Igår morse blev jag tvungen att gå upp klockan fem för att hinna med ett tåg som skulle gå klockan sex. Att gå upp var jobbigt och jag var på dåligt humör hela morgonen. Gubbsingen var pigg eftersom han kunnat sova mycket mer än jag under natten. Jag har nog aldrig träffat någon som har så pass lätt att somna som han. Det räcker med att han bestämmer sig för att sova och sen dröjer det mellan tio sekunder och två minuter innan han sover djupt. Tänk om jag också kunde göra det. Men nej, för mig brukar det ta mellan en och tre timmar... Vi är ju olika och det är tur. Det jag störde mig på var dock att den himla gubbsingen inte hade någon som helst förståelse för att jag var trött och att han höll på mot mig hela resan, kommenterade mitt humör, tryckte jättehårt på nerver på mina armer och händer och allt möjligt skumt. Sen skulle han som vanligt kommentera andra tjejer, att de lät glada, fräscha och annat. Ja mina vänner, blinda har ju svårt att döma folk efter utseendet men jag kan lova att många av oss skaffar oss en bild av människor genom att lyssna på deras röster och att vi därmed är minst lika ytliga. Att jag kan störa mig på gubbsingen ibland är ju ingen nyhet och igår undrar jag verkligen varför jag gick med på att åka iväg så pass tidigt. Om det inte var för honom hade jag kunnat åka på eftermiddagen istället. Men nu åkte jag för att han övertalat mig att göra honom sällskap och därför tycker jag att det var fel och onödigt av honom att hålla på. Jag menar, han vet ju om att jag inte är rolig på morgnarna för det påpekar han nästan varenda dag och jag tycker att resan enbart var jobbig. Gubbsingen sov den sista timmen och då fick jag äntligen lite lugn och ro.
Resten av dagen blev som tur var bättre. Jag åkte in till US kansli för att hjälpa till att packa post. Det tog en stund innan jag lärt mig hur jag skulle göra men när jag väl gjort det kändes det så småningom som att jag gjorde allt utan att behöva tänka efter. Jag packade i flera timmar, säkert flera hundra kuvert och tycker att det var skönt att känna att jag gjorde någon nytta. Sen var det trevligt att praata med folk på kansliet. Hmm, jag tror att det är det som hänt, i alla fall det som är värt att skriva om. Nu ska vi snart börja eftermiddagspasset. Ta hand om er!
/Vispen
Tjejhelgen och andra tankar
Hej!
OBS! Förvänta er inget välstrukturerat eller välskrivet inlägg. Jag är hungrig, trött och känner mig lite splittrad. Men men, jag skriver framförallt för min egen skull ikväll. Hur mår ni? Jag vill börja med att skriva tack, tack för att ni fortfarande tittar in här lite då och då och läser mina inlägg. Jag menar, många av er har ju kommenterat det här med att jag luktat morfar de senaste dagarna. Att ni såg just de få raderna visar ju verkligen att ni läser och bryr er och det tycker jag är fint! Med tanke på att det inte, i alla fall inte vad jag har kunnat se, finns något forum för att diskutera gubblukt, åtminstone inte sådan som jag verkar lida av, kände jag att jag ville skriva om det. Som några av er skriver kan gubblukten så klart bero på att jag känt mig krasslig. En jobbig sak är dock att jag mår mycket bättre nu men att gubblukten tydligen fortfarande sitter i. Men men, det är inte alla kvinnor och tjejer som får äran att lukta morfar och jag ska försöka se det positivt istället för att störa mig:) När gubbsingen terrar mig och kallar mig morfar terrar jag honom genom att gå långsammare än vanligt:)
Dagarna och tiden går. Jag lever men stör mig bland annat på att jag har stora sömnsvårigheter. Inatt kunde jag knappt sova överhuvudtaget och tidigare nätter har jag drömt mardrömmar och vaknat med hjärtklappning, vilket verkligen inte varit någon härlig upplevelse. I helgen hade jag som tur var desto roligare. Då var jag på en tjejhelg som Forum för kvinnor och funktionshinder(FQ) ordnat. Min kära vän Dosse var ansvarig, hon var busig och gjorde ett bra jobb. Under helgen fick vi lyssna på olika föreläsningar. Jag tycker att de var intressanta men att de kunde ha kortats ner en hel del. De som föreläste kunde definitivt ha anpassat sig mer till sin publik och gjort något för att få oss att "vakna till" ibland. Att många tröttnade efter en stund gick inte att undgå, i alla fall inte när folk började gäspa och viska saker till varandra. Hur svårt hade det då varit för föreläsarna att försöka fatta sig kort eller kanske ställa någon fråga till oss? När man föreläser gör man väl inte bara det för pengarna? Men nej, framförallt en kvinna verkade inte känna av stämningen eller också pratade hon bara för att hon var tvungen. Jag tycker att sådant där kan märkas väldigt tydligt. I skolan var det lätt att märka vilka lärare som verkligen försökte göra ett bra jobb och som brydde sig om sina elever. Jag gillade en av föreläsningarna som handlade om jämställdhet. Då fick vi vara med i samtalet och det var roligt att höra andras åsikter och inte bara föreläsarens. Resten av föreläsningarna var som sagt helt okej men tyvärr inte mer än så. Sådant där kan ju bara bli bättre nästa gång och jag har bestämt mig för att gå med i kvinnoorganisationen. På kvällen hade de bjudit in en komiker och det var tydligen fler än jag som inte gillade hennes humor. Tjejen som satt bredvid mig sa att hon bara skämdes och sen kunde jag endast höra att komikern fick med sig publiken två gånger på en halvtimme. Nej, det var alltså inte godkänt... En rolig helg hade jag ändå tack vare alla fina människor som jag träffade där! Det var både gamla och nyfunna vänner. På grund av det intensiva programmet fick vi tyvärr inte särskilt mycket tid till att umgås, vilket var synd. Det är ju därför jag och många andra åker på aktiviteter. Men den lilla tid vi fick tillsammans var guld värd och jag hoppas att jag får träffa alla igen någon gång i framtiden. Vi hade nämligen väldigt roligt. På kvällen diskuterade vi bland annat queer, homosexualitet och rakning. Det var väldigt underhållande. Jag fick även lite information om en hemsida, couchsurfing.org, där folk lägger upp profiler och erbjuder människor en sovplats. Ja, jag hade ingen aning om att det fanns något sådant men tycker att idén är rolig och jättebra. Nu vet jag ju att man ska vara försiktig som tjej och allt det där men om jag reste med en kompis skulle jag definitivt kunna tänka mig att testa att sova över hos någon. Varför inte? Och ja, man måste så klart skriva till den man vill sova hos först och se om och när personen vill och har möjlighet att ta emot en. En tjej berättade att hon fått nya vänner på det här sättet och jag vet andra i min ålder som övernattat hemma hos folk de inte känt tidigare.
Att träffa människor med olika former av funktionsnedsättningar var dessutom väldigt lärorikt. Maten var god även om portionerna gärna hade fått vara lite större. Sen blev det tåg hem på söndagen då jag mest sov. Igår och idag har jag varit på kursen. Vi ska försöka få tag på min handläggare på arbetsförmedlingen för att se om jag kan få gå kvar på kursen lite längre. Den skulle ju ha slutat den sista januari men nu är det bestämt att den kommer att fortsätta tills en ny kurs startar, vilket jag tycker är bra eftersom det förhoppningsvis innebär att jag har någonstans att ta vägen om dagarna:) Ifall en ny kurs startar i Stockholm så småningom får vi se om jag flyttar tillbaka dit eller om jag stannar här i Göteborg. Det beror på om jag hittar boende här eller får boende i Stockholm. Nej mina vänner, nu är jag hungrig och ska trycka till och äta något innan jag hoppar in i duschen.
/Vispen
Tjejhelg imorgon
Hej!
Hoppas att allt är bra med er och att ni haft en okej vecka! Jag mår bättre nu än vad jag gjorde i början av veckan, vilket känns bra. Halsen har jag fortfarande ont i och huvudet värker ibland. Men sånt är livet:) Efter mycket tjatande, telefonsamtal med både trevliga och otrevliga människor, irritation och andra störningsmoment lyckades jag ta mig till akuten och träffa en läkare som skrev ut mediciner till mig. Att det sedan blev något fel som gjorde att e-recepten inte skickades till apoteket resulterade i att jag fick besöka akuten ännu en gång. Nu är allt som tur är fixat och jag hoppas att min kropp klarar av att trycka till och bli frisk med hjälp av medicinerna.
Okej, jag ska vara ärlig och säga att jag inte vet varför jag bloggar ikväll när jag ändå inte kommer på något roligt att berätta. Veckan har rullat på och jag har varit på kursen alla dagar förutom en då jag mådde som sämst. Jag är verkligen glad över att jag får träffa andra människor om dagarna för om jag inte gjorde det skulle jag nog varit utbränd för länge sen. Vi har jobbat en hel del med arbetsmarknad den här veckan. Jag har bland annat fyllt i några blanketter, diskuterat saker med resten av gruppen, varit på möte och försökt uppdatera och jobba med olika dokument, bland annat personligt brev och cv. Mitt cv är inte direkt något att hänga i julgranen och ingen annanstans heller för den delen. Nej, jag hoppas verkligen att jag får mer arbetserfarenhet snart för det skulle definitivt inte skada. Att få jobb när man inte jobbat innan och bara haft praktik i grundskolan är ju jättesvårt. Därför hoppas jag på att hitta någonstans där jag kan praktisera. Även det är ju svårt men det verkar i alla fall inte vara helt omöjligt.
Vad har jag gjort under min fritid då? Inte mycket alls faktiskt, på grund av att jag mått dåligt större delen av veckan har jag känt mig trött och orkeslös. Jag har i alla fall umgåtts en del med Dosse och Ponkidonk och det är alltid lika underhållande att träffa dem. Dosse och jag bakade för några dagar sen. Det jobbiga var bara att vi misslyckades med något så pass enkelt som chokladbollar. Jag tyckte i och för sig att de smakade helt okej men ingen annan höll med mig om det. Dagen därpå hade Dosse köpt sådan där fusksmet som man bara behöver blanda ut med vatten och röra om innan man ställer in den i ugnen. Jag hade aldrig testat att baka på det sättet tidigare och måste säga att jag tycker att muffinsen smakade gott för att vara fuskmuffins:) Gubbsingen stör sig en del på mig och jag på honom. Vissa saker känner jag dock att jag har svårt att göra någonting åt. Han hävdar till exempel att jag luktat gubbe, ja, som en gammal morfar, i flera dagar. Jag har gjort allt för att försöka ändra på det, vädrat i sovrummet, tänkt på vad jag äter och så klart allt det där vanliga som att borsta tänderna, byta kläder, duscha, ta parfym och deodorant. Men vad gör man när man fortfarande luktar gubbe efter det? Nej, jag kan inte komma på vad som skulle kunna framkalla gubblukten. Någon gubbe eller gumma vill jag inte vara eller lukta som, inte än. Ni får gärna komma med förslag på vad jag skulle kunna göra för gubbsingen får panik så fort jag närmar mig, vilket är väldigt frustrerande. Nu är jag dock i Stockholm eftersom jag ska på en tjejhelg imorgon. Vem vet, tjejerna kanske gör mig lite mer tjejig, alltså lär mig att uppskatta sådana saker som många klassar som tjejiga:) Någon "tjejig" tjej har jag aldrig varit och jag har ärligt talat svårt att förstå varför och hur vissa orkar hålla på som dem gör. Nej, jag lägger hellre min energi på andra saker som jag anser är viktigare. Men sådant där kan ju ändras med tiden. Jag tror hur som helst att jag postar det här nu för jag känner mig trött efter att ha rest i fyra timmar. Ha det bäst eller i alla fall så bra som möjligt!
/Vispen
Kort sammanfattning av år 2012
Hej!
Hoppas att allt är bra med er! Jag vet att det är den sjätte januari och att ett nytt år redan har börjat. Men bättre sent än aldrig. Här kommer en kort sammanfattning av år 2012. På grund av att jag fortfarande mår sådär orkar jag helt enkelt inte skriva lika långt som jag brukar göra i vanliga fall. Även om det här året, framförallt de sista månaderna, känts ganska tunga och sega, finns det vissa saker som jag tycker är värda att minnas.
År 2012 började på Åland. Åh vad kär jag var då, eller borde jag skriva förälskad? Ja, kanske för då hade jag knappt lärt känna min kära gubbsing. Jag minns det hur som helst som om det var igår. Reza och jag hade ätit en jättegod middag, suttit och pratat i flera timmar och haft det väldigt mysigt och bra. Vid tolvslaget tittade vi på fyrverkerier, kysstes och skålade i champagne. När jag skriver låter det varken romantiskt eller speciellt men jag lovar att det är något som jag sent kommer att glömma. Då kände jag mig lycklig och glad över att ett nytt år börjat. Efter besöket på Åland fick Reza sin födelsedagspresent, ett dygn på Yasuragi spa. Eftersom jag redan då visste att han ställer höga krav och att det krävs en hel del för att han ska bli nöjd, oroade jag mig för att han inte skulle uppskatta presenten. Men det gjorde han som tur var och vi hade väldigt fint, badade i varma källor både inom och utomhus, åt en god fyrarättersmiddag, drack te och åt lite sötsaker som jag beställt till rummet, hade en fin natt, åt en jättegod frukost då jag bland annat åt en massa sushi, satt och pratade i sköna vilstolar samtidigt som vi lyssnade på lugn musik, åt frukt och bäst av allt, fick bra kvalitetstid tillsammans. Jag tror definitivt att man behöver unna sig sådant där ibland.
Några dagar senare började jag min sista termin på Kulturama gymnasium. Jag såg fram emot studenten redan då och kände mig skoltrött i stort sett hela terminen. Vilken tur att det fanns saker som gjorde att allt kändes lite roligare. Jag var bland annat på kampanjhelg med Unga synskadade, på showdowntävling i Finland och såg så klart alltid fram emot dagarna då jag fick umgås med gubbsingen. Att han bodde i Göteborg och jag i Stockholm var väldigt jobbigt.
I februari tillbringade jag ännu en helg med medlemmar i Unga synskadade. Reza fick vara med under en släktmiddag och träffa min familj för första gången och några dagar efter det firade jag min kära vän Johnnie som fyllde femtio. Oj, när jag läser rubrikerna på de inlägg jag skrev i februari ser jag att jag hann göra en massa saker då. Jag var i Göteborg, firade alla hjärtans dag med gubbsingen, var på mitt sista styrelsemöte med Unga synskadade Stockholm, började följa melodifestivalen och spelade in US-skivan. Att sjunga i studio var väldigt roligt! Helt plötsligt var det sportlov då jag mest tog det lugnt. Jag träffade Adam och Sarah och klippte av mycket av mitt hår som fortfarande var ganska långt men som nu är väldigt mycket kortare.
Den första mars bestämde vi oss för att göra det officiellt, att Reza och jag var ett par. Oj, som jag hade väntat på att Reza skulle bestämma sig för vad han ville och kände. Jag hade känt mig säker på vad jag ville i nästan ett halvår. Därför kändes det oerhört skönt att äntligen kunna säga att vi var ett par. Senare samma månad blev Reza och jag nekade att gå ombord på ett av Tallink Siljas fartyg, vilket vi så klart störde oss något enormt på. Vi anmälde händelsen till diskrimineringsombudsmannen men eftersom det tyvärr inte finns någon lag som säger att allt ska vara tillgängligt kunde man inte göra något åt problemet. Resten av mars var lugnt. Jag pluggade en hel del och tillbringade lite tid med gubbsingen och några andra av mina kära vänner.
April började med att jag var på träningsläger med resten av landslaget. Sen blev det påsk då jag firade med familj och släkt. På påskafton var vi som vanligt hemma hos Björn, åt en massa sill och ägg och letade påskägg i skogen:) Någon vecka efter det tävlade jag i SM i showdown och blev svensk mästarinna för tredje året i rad:) I år hoppas jag att vi får se en annan vinnare. I slutet av april var jag på US-helg i Jönköping.
Vad hände i maj då? Jag såg så klart fram emot studenten, började planera inför studentfirande och kände mig som ni säkert förstår väldigt glad och förväntansfull. Jag tävlade i Haninge open, vilket var roligt, framförallt att träffa alla spelare. Sen träffade jag US valberedning och firade Björn som fyllde år. Ännu en bit av mitt hår klipptes av och jag trivdes inte alls med den stora förändringen. Nu har jag börjat vänja mig lite men måste säga att jag ångrar att jag klippte mig. Sverige och Loreen vann Eurovision song contest och jag minns att många var glada den kvällen:)
Juni var en bra månad på många sätt. Unga synskadade släppte sin nya skiva "Listen to US" och jag minns att jag verkligen hade roligt på releasefesten, framförallt på kvällen då vi åt middag på Camarina och alla framförde sina låtar:) Studentdagen var nära och det var mycket som behövde planeras och handlas. Veckan innan studenten hade jag alltså en hel del att göra. I skolan hade allt som tur var lugnat ner sig, vilket kändes skönt och jag minns att mina sista dagar på Kulturama kändes helt okej. Den enda jag saknade var min dåvarande assistent Jonas som tyvärr slutat redan i maj på grund av att han fått ett annat jobb. De betyg som jag känner mig mest nöjd med förra året är VG i klassisk sång och MVG i musikteori och vokalensemble. Innan jag själv tog studenten hann mina kusiner Jakob och Matilda göra det och det firades så klart på olika sätt. Sista helgen innan studenten handlade jag det sista, träffade min kära mormor Lia och deltog lite på ett träningsläger i showdown.
Sen var den äntligen här, den tolfte juni och studentdagen! Den kan ni läsa om i ett inlägg som postades den fjortonde juni. Dagen var bra från början till slut. Jag hade en fin morgon, en bra avslutning på gymnasiet, en rolig timme på studentflaket och en underbar studentfest på kvällen med de människor som betyder mest för mig! Oj oj oj mina vänner, det är en dag som jag alltid kommer att minnas! Undrar om jag någonsin kommer att få uppleva något lika roligt och stort igen, den som lever får se.
Senare i juni tog jag det lugnt, skrev in mig på arbetsförmedlingen och firade midsommar med min kära. Vi var på Almåsa där vi åt jättegod mat, träffade roligt folk, dansade runt midsommarstången och hade en fin natt. I slutet av månaden träffade jag Karro och Johanna, var några dagar hos Björn och såg årets första Allsång på Skansen där bland annat Laleh sjöng låten Some die young. Varje gång jag hör den tänker jag på gubbsingen:)
Okej, jag har hunnit bli väldigt trött sen jag började skriva det här och tänkte därför snabbt gå igenom de största händelserna under det senaste halvåret. Jag tillbringade en hel del tid i Göteborg i somras. Förutom att umgås mycket med gubbsingen träffade jag även Dosse och Ponkidonk som jag lärt känna mycket bättre på sista tiden. Åh, tack för att ni finns underbara människor! Sen gick jag en kort matlagningskurs på syncentralen där jag fick laga lite allt möjligt, både mat och bakverk. En kväll var jag på konsert med Anna Ternheim och Melissa Horn. Sen besökte jag Skansen två gånger, vilket var väldigt roligt. En av gångerna fick jag träffa Måns igen och han gjorde mig hur lycklig som helst! Vilken tur att jag frågade vem som satte sig bredvid mig där på bänken. Om jag inte gjort det hade jag ju missat Måns helt och hållet. Att få krama om honom var verkligen helt underbart och jag hoppas att jag träffar honom någon gång under år 2013 och att vi hinner prata lite då!
Eftersom jag skulle tävla i EM blev det en hel del träning också. Jag kände mig inte riktigt i form men hade så klart bestämt mig för att göra mitt bästa under tävlingen. EM spelades i Milano och jag upplevde dagarna som trevliga och ganska intensiva. Min placering blev inte den bästa men killarna placerade sig desto bättre. Claudio kom tvåa och Zebben etta!
I slutet av månaden åkte jag på en av de roligaste och bästa resorna någonsin. Lia, Nina, gubbsingen och jag åkte på kryssning med Royal caribbean. Lia gav mig resan i studentpresent och det var en av de bästa presenter jag någonsin fått! Vi hade en fantastisk vecka med väldigt bra service, god mat och roliga aktiviteter. Det mesta fungerade jättebra och jag hoppas på att få åka på en liknande resa i framtiden. I slutet av sommaren träffade jag bland annat Rakel, Ronja och Sandra:) Sen besökte jag Göteborg igen och det var lika trevligt som vanligt.
Vad har hänt i höst då? Jag har stört mig på arbetsförmedlingen, varit trött på att ingenting händer, sökt jobb utan framgång, mått dåligt(psykiskt), känt mig stressad och rastlös, varit på en arbetsintervju, deltagit på en höstkurs med Unga synskadade väst, varit sjuk, flyttat hemifrån, från Stockholm till Göteborg där jag går en arbets och studieförberedande kurs(jag trivs ganska bra och hoppas att kursen ska hjälpa mig att nå målet att få jobb eller praktik), tillbringat tid med vänner, umgåtts extra mycket med gubbsingen, Dosse och Ponkidonk, besökt Trollhättan och tävlat i svenska cupen, haft en underbar dag med Niklas som fick mig att må väldigt bra, så småningom firat min födelsedag, handlat julklappar, varit på julbord med några av deltagarna på kursen, bakat pepparkakor och julgodis, firat jul med familj, släkt och vänner, gett bort och fått fina julklappar(de som jag kommer att ha mest nytta av är matlådorna, kläderna, mixern, ugnsformen, iphonen och den tunga rockringen), tittat på Kalle Ankas jul och stört mig på de bortklippta scenerna, umgåtts med nära och kära, ätit en massa julmat och avslutat året på Åland.
Tänka sig att jag levt ännu ett år och att jag hunnit fylla tjugoett! År 2011 satte jag upp några mål som jag hoppades kunna nå förra året. Ett av dem var att finna kärleken. Med tanke på att jag blev tillsammans med Reza anser jag att jag nått målet. Om Reza och jag kommer att leva ihop resten av våra liv vet vi inte och mycket känns fortfarande ovisst och komplicerat. Men ingenting är ju omöjligt, vi får se vad som händer och hur allt blir. Jag har hur som helst haft väldigt roligt med gubbsingen i år.
Ett annat mål var att ta studenten med minst godkänt i alla ämnen. Jag fick godkänt i 2500 poäng men blev tvungen att hoppa av ljudtekniken, vilket var synd. Inom målet om studenten hade jag en önskan om att ha en rolig studentfest, vilket jag definitivt hade! Jag hoppades att jag skulle ha några planer till hösten. Det hade jag ju tyvärr inte och jag har fortfarande varken hittat praktik eller jobb. Innan året är slut har jag som mål att ha jobbat i minst en månad och praktiserat på minst två ställen.
Ytterligare ett mål jag hade var att flytta hemifrån under årets gång och det har jag ju gjort. Det är ju en bit mellan Stockholm och Göteborg och jag känner mig stolt över att jag genomförde flytten. Att hitta något eget är ju svårt och det har jag inte lyckats med. Men jag känner mig nöjd med att bo hos någon tills jag bestämt mig för vad jag vill i livet. Nu vet jag ju inte ens hur länge jag stannar i Göteborg utan det beror på om kursen fortsätter, om jag hittar praktik eller jobb här och om jag har någonstans att bo.
Mitt mål om att åka till Vietnam har jag tyvärr inte uppnått. När året är slut hoppas jag att jag antingen har besökt landet eller att jag åtminstone bestämt datum för en resa och bokat den. Jag känner verkligen att det är dags att åka dit snart, se landet, besöka sjukhuset där jag föddes, prata med några av människorna som bor där, äta vietnamesisk mat och helt enkelt känna stämningen.
Mina sista mål med år 2012 var att sjunga mer, hjälpa människor på olika sätt, samt hålla kontakten med nära och kära. Även om jag tyvärr inte hittat någon kör att sjunga i har jag sjungit mer hemma förra året än vad jag gjorde år 2011, vilket känns bra:) Jag fick ju dessutom sjunga på US-skivan plus att jag sjöng i vokalensemble under vårterminen. Det här med att hjälpa andra människor har det varit lite dåligt med men det är klart att det funnits tillfällen då jag gjort det. Jag tycker att jag hört av och träffat nära och kära relativt ofta under årets gång. De flesta bor ju i Stockholm och det händer så klart att jag saknar dem ibland. Men fastän det kan dröja mellan gångerna då vi ses känner jag inte att kontakten mellan oss är sämre nu än tidigare.
Förutom att vissa mål får stå kvar sen förra året vill jag lägga till några nya. Eftersom det blev ganska dåligt med träning förra året har jag som mål att träna minst en gång i veckan i år. Det kanske låter lite men med tanke på att jag vill nå målet känns det bra att skriva minst en gång i veckan. Sen skulle det ju inte skada om jag tränar oftare än så:) Att hitta någon form av fritidsaktivitet hade varit roligt och innan året är slut hoppas jag att jag hittat en sport, någonting som har med musik att göra eller någon annan aktivitet där jag deltar minst en gång i veckan. Sist men inte minst hoppas jag att jag, när året är slut, känner mig lite säkrare på vad jag vill utbilda mig till i framtiden. Än så länge vet jag ju bara att jag vill plugga vidare så småningom men har ingen aning om vilken utbildning jag skulle vilja komma in på. Hmm, jag tror att det var allt. Med de orden önskar jag er ett fortsatt bra 2013!
/Vispen
2013
Hej!
God fortsättning, hoppas att ni mår bra och att ni gjorde något kul på nyår! Nu har 2013 börjat och jag hoppas att det blir ett bra år på många sätt. Med tanke på att vi kan påverka våra liv, i alla fall till viss del, ska jag försöka göra så gott jag kan för att få ut så mycket som möjligt av varje dag. Okej, vissa dagar kommer att vara trista och sega men långtifrån alla. På grund av att jag fortfarande känner mig trött och har ont lite överallt har jag svårt att fokusera på skrivandet. Anledningen till att jag bestämde mig för att blogga just nu är att det ju var ett tag sen jag tittade in här senast. Eftersom jag inte har något inplanerat i helgen ska jag se till att vila mycket och även skriva en kort sammanfattning av året som gått.
Sen ni hörde av mig senast har jag vilat en hel del, framförallt de senaste dagarna. Igårkväll hade jag väldigt ont i både huvudet och magen, vilket störde mig något enormt. Någon vidare matlust hade jag inte på hela dagen och på kvällen hände lite saker som inte gjorde det hela bättre. När jag beklagade mig lite inför gubbsingen bet han mig i benet för att försöka få mig att sluta tänka på hur ont jag hade. Då jag till en början mest kände värken i benet hjälpte det ju först men det dröjde tyvärr inte länge förrän jag kände av den himla huvudvärken igen. Men men, jag ska trycka till och bli frisk snart, något annat finns inte!
På tal om gubbsingen firade jag ju nyår med honom. Eftersom både han och jag kände oss lite krassliga blev inte allt som planerat. Men vi kom till Åland till slut och där tillbringade vi nyårsafton och större delen av nyårsdagen:) Det var mycket som gjorde att jag uppskattade resan, bland annat Åland, människorna vi träffade där(det var flera som vi träffat tidigare som kände igen oss), den goda maten vi unnade oss och att gubbsingen och jag umgicks på ett ställe där vi inte behövde känna någon stress. Ja, det var verkligen skönt att vara borta några dagar. Vi åt en god middag på hotellet där vi bodde, jag åt bland annat åländska ostar och fisk. Sen låg vi och pratade på rummet, sms-ade gott nytt år till nära och kära(en positiv sak med Iphone är att man ju kan sms-a gratis med iMessage), pratade med några roliga Göteborgare, tittade på fyrverkerier vid tolvslaget(jag tycker verkligen om att höra när det smäller), skålade och drack champagne med killen som jobbade i receptionen(tro det eller ej men jag drack en tredjedels glas, något som jag aldrig ens varit i närheten av tidigare), lyssnade på livemusik som spelades i baren på hotellet(Gubbsingen önskade låten Hönan Agda som spelades näst sist) och tog det sedan lugnt en stund och åt lite godis innan vi somnade några timmar senare:)
På nyårsdagen åt vi en god frukost och la oss därefter för att vila eftersom det inte blev särskilt många timmars sömn under natten. Sen var det bara att packa och ta båten tillbaka till Sverige. På båten åt vi lite och passade även på att besöka taxfreen. Gubbsingen köpte några alkoholhaltiga drycker medan jag nöjde mig med att köpa mörk choklad. Jag har inte riktigt lärt mig att uppskatta alkohol än. I onsdags åkte vi till Göteborg. Resan gick bra och vi slapp förseningar:) Sen dess har det som sagt inte hänt något särskilt. Nu ska jag försöka äta något så att jag förhoppningsvis piggnar till lite. Efter det väntar duschen och sängen. Vi hörs snart igen.
/Vispen
