Vispen Sjob

Hej!

Förlåt för att jag inte har uppdaterat bloggen sen i lördags. Men jag har helt enkelt inte haft ork eller tid att göra det. I lördags kväll hade jag fullt upp, igår träffade jag några kompisar under dagen och igårkväll blev jag sjuk. Ja, visst är det typiskt att jag som nästan aldrig blir sjuk skulle börja må dåligt just nu när jag hade ett skönt lov att se fram emot. Något som är riktigt störande är att allt brukar komma på en gång när jag väl blir sjuk. Förutom att jag hade trettionio grader feber igår hade jag ont i hela kroppen och blev magsjuk. Jag hade aldrig varit magsjuk tidigare utan bara hört av andra hur otroligt jobbigt det är. Nu kan jag lova er att jag vet precis hur det känns och att det inte är roligt någonstans att behöva gå på toaletten flera gånger i timmen. Igårkväll och inatt låg jag alltså i sängen och tyckte synd om mig själv. Brukar inte ni också göra det när ni mår dåligt? För visst är det jobbigt att inte orka göra någonting och att inte veta när man kommer att bli frisk? Jag har bestämt mig för att bli frisk så snart som möjligt eftersom jag åtminstone vill hinna göra något roligt på mitt allra sista höstlov och jag måste faktiskt säga att det går åt rätt håll. När jag vaknade imorse hade jag ingen feber plus att värken i magen nästan var helt borta:) Värken i kroppen kommer jag nog vara tvungen att stå ut med några dagar till men det är inte hela världen eftersom den inte direkt hindrar mig från att orka göra roliga saker. För att inte riskera att börja må sämre igen har jag vilat hela dagen och imorgon får vi hoppas att jag mår som vanligt:)

Innan jag lägger mig och vilar hade jag tänkt skriva lite kort om helgen och European top twelve. Jag tyckte verkligen att det var roligt att träffa alla fina människor i fredags! Utan alla duktiga spelare, domare och andra som hjälper till på olika sätt hade en sådan här tävling aldrig varit möjlig. Förutom att jag pratade med mina gamla vänner pratade jag en hel del med Antje, en tjej från Tyskland som bara har tränat showdown sen förra året. Antje blev elva i år men jag är övertygad om att hon kommer att placera sig mycket högre i framtiden. Mina fyra matcher i fredags gick riktigt bra och jag kände mig nöjd med alla förutom en. Anders, Ida och Mimpe kom förbi och det var jätteroligt att få träffa dem! På kvällen blev jag tilltryckt av Ida, låg och trängdes i en säng med Zebben, Claudio, Ida, Mimpe och Madde, det börjar bli tradition att göra det, såg när Linni fick lämna Idol, pratade med lite folk, störde mig på att några var extremt dryga och fick några fina kramar av Mimpe innan jag gick och la mig.

Lördagen började relativt bra. Trots att jag knappt hade kunnat sova någonting under natten lyckades jag komma upp i tid och jag hann till och med äta frukost och värma upp en stund innan jag skulle spela min första match. Jaana, kvinnan som jag mötte, verkade vara lika trött som jag och vi spelade en riktig morgonmatch där ingen av oss sköt hårt eller spelade särskilt varierat. Jag vann matchen med tre-noll, vilket ändå gjorde att jag kände mig nöjd. I nästa match mötte jag Jaana från Slovenien och jag måste säga att jag känner mig nöjd med matchen fastän jag förlorade. Tidigare hade jag aldrig ens lyckats vinna ett enda set emot Janna medan jag den här gången vann två set. Femte set blev också ganska jämnt men det slutade med att Jaana gjorde två snygga mål och vann. Från och med lördagens tredje match sträckte jag armen och efter det kunde jag inte spela lika bra som i vanliga fall. Det har hänt att jag har sträckt armen tidigare men aldrig så pass mycket som jag gjorde i lördags. Jag hoppades att värken skulle gå över till efter lunch men hade tyvärr inte sådan tur utan hade ont resten av dagen. Ändå hade jag värmt upp inför alla matcher och därför förstår jag verkligen inte varför jag skulle sträcka mig och få så himla ont. Att ge upp kändes fel och därför spelade jag mina sista matcher också och jag tycker faktiskt inte att någon kan säga att jag inte kämpade och gjorde mitt bästa. Okej, i matchen emot Hanna tog jag det lite lugnt för att försöka prestera bättre i matchen emot Tanja. Tanja och jag spelar alltid jämnt och det gjorde vi även den här gången. I femte set hade jag stor lust att skrika rakt ut på grund av smärtan i armen. Christoffer coachade mig och om ni frågar mig är han definitvt en av de bästa coacherna man kan ha! Han fanns alltid där och stöttade mig trots att jag förlorade vissa matcher. Han lämnade mig inte ens i min sista match när jag var otrevlig och dryg emot honom för att jag hade ont. Det var verkligen jättesnällt och fint av Christoffer! Jag tryckte till bollen så gott jag kunde där i sista set men det räckte tyvärr inte utan Tanja vann setet med tretton-tio. Nästa gång jag möter Tanja hoppas jag att min arm är helt återställd och att jag vinner för nu har Tanja vunnit över mig tre eller fyra gånger i rad, vilket jag tycker är för mycket. Att jag skadade mig i lördags kändes så klart jättetråkigt med tanke på att jag hade sett fram emot den här tvälingen väldigt länge och dessutom hade en bra start i fredags. Sen är jag säker på att jag skulle ha placerat mig bättre om jag inte hade skadat mig. Det hade räckt för mig att vinna en enda match till för att jag skulle komma trea. Nu kom jag alltså på en av de värsta platserna, nämligen fyra, precis som förra året. Jag förlorade som tur är inga rankingpoäng på världsrankingen och nu får jag helt enkelt vila armen och försöka prestera bättre på nästa tävling. På lördagkvällen åt vi middag på China station och efter det delades det ut priser till spelarna som hade vunnit det. På damsidan kom Jana Führer från Slovenien etta, Hanna Vilmi från Finland tvåa och Tanja Oranic från Slovenien trea. På herrsidan kom Sven van de Wege från Holland etta, Zebastian Modin från Sverige tvåa och Peter Zidar från Slovenien trea. Vi kan alltså säga grattis till alla spelare som placerade sig så pass bra. Från Sverige var det ju Zebben som placerade sig bäst. Zebben vann över Sven men kom tvåa i tävlingen eftersom han förlorade emot två andra spelare. Därför vann Sven European top twelve för tredje året i rad och det visar ju verkligen att han har talang. Nästa år hoppas jag dock att vi får se en annan vinnare eftersom jag inte tror att det är bra för någon att vinna för många gånger i rad. Då är det mycket bättre att den hårda konkuransen gör att olika spelare vinner. Jag tror faktiskt att alla spelare, även vinnarna, förlorade en eller två matcher den här tävlingen, vilket ju visar hur hård konkurans det faktiskt är och att ingen spelare är mycket bättre eller sämre än någon annan. Så tycker jag verkligen att det ska vara när man tävlar på en såhär hög nivå! Resten av lördagkvällen blev lugn. Jag kände mig trött och nedstämd men satt uppe och pratade med lite folk en stund innan jag gick och la mig. Alla härliga människor fick mig åtminstone att bli på lite bättre humör.

Natten mellan lördag och söndag hade jag väldigt ont i kroppen, vilket gjorde att jag tyvärr inte lyckades sova särskilt många timmar. När väckarklockan ringde kände jag mig inte det minsta sugen på att gå upp och Madde och jag missade nästan frukosten på grund av det. Efter att ha ätit frukost, checkat ut och fått låna tigerbalsam av Claudio åkte jag för att träffa Mathilda, Frida och Philip. Philip träffade jag på ICC-lägret förra året, Mathilda har jag träffat på olika läger och Frida träffade jag för första gången igår. Några som har träffats på ICC-lägren hade nämligen bestämt sig för att ses i helgen. Eftersom jag tävlade kunde jag bara träffa dem igår och när jag väl kom hem till Mathilda hade Alexander redan åkt hem, vilket jag tycker var väldigt synd eftersom vi hade jätteroligt förra året! Att komma hem till Mathilda var hur som helst trevligt och hon bodde i ett jättefint hus tillsammans med sin mamma, styvpappa och två hundar. Jag hade verkligen en trevlig eftermiddag då jag åt lunch, drack te, lyssnade på musik och pratade med Frida, Philip, Mathilda och hennes familj:) Det var som tur var inte bara jag som kände mig trött efter helgen och därför hade i alla fall inte jag någonting emot att vi tog det lugnt. Philip var jättesnäll och tryckte till mig eftersom jag hade ont efter tävlingen. När jag kom hem började jag må väldigt dåligt och sen dess har jag bara vilat. Det behövdes verkligen eftersom jag sov dåligt hela förra veckan och dessutom hade ansträngt kroppen enormt mycket. Christoffer räknade ut att jag spelade fyrtiotvå set på två dagar. Nu ringde min fina vän Jonas så nu ska jag prata en stund med honom innan jag går och lägger mig. Ta hand om er!
/Vispen

Hej!

Rubriken beskriver verkligen hur jag har känt mig hela veckan. Jag har känt mig trött på att vissa saker tar mycket längre tid än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Sen har jag känt mig trött både psykiskt och fysiskt. På grund av nervositet har jag sovit dåligt de senaste nätterna, vilket i och för sig inte alls förvånar mig med tanke på att jag alltid är nervös inför och under stora tävlingar. I tisdags var jag hos en kurator som tipsade mig om att försöka tänka på upp till tre positiva saker innan jag somnar om kvällarna för att det förhoppningsvis ska hjälpa mig att känna mig mindre nervös samt få mig att tänka på något annat än showdown. Jag försökte med det både i tisdags och igår men tycker tyvärr inte att det har gett något resultat. Det kanske inte fungerar på en gång och därför ska jag försöka med det här några veckor till innan jag kan säga ifall metoden fungerar för mig. Sömnsvårigheteterna har gjort att jag har känt mig trött på dagarna och därmed har haft svårare att koncentrera mig, både i skolan och på kvällarna. Mitt tålamod har definitivt inte varit det bästa den här veckan och jag har gått runt och känt mig irriterad och nedstämd, känslor som jag verkligen inte tycker om att känna. Eftersom det var flera år sen jag var riktigt arg känns det som att jag kommer att bli det inom en snar framtid, frågan är bara när. Det skulle förmodligen bara vara bra för mig att få vara arg. Senast jag var det minns jag att det kändes bra efteråt. Jag hoppas dock att jag kommer att vara ensam när det väl händer. Imorgon börjar European top twelve som jag tror att många anser är den största tävlingen i år eftersom det varken är något EM eller VM. De tio bästa spelarna i Europa samt två wild cards möter varandra och jag är säker på att konkuransen kommer att vara stenhård både på dam och herrsidan. Förutom att jag tror att kondition och koncentration kommer att avgöra vem som vinner den här tävlingen tror jag att dagsformen kommer att spela ännu större roll. Med tanke på att många spelare ligger på ungefär samma nivå tror jag att det kommer att bli många jämna matcher där det dels gäller att ha turen med sig och även att ha skickligheten att spela bra i sådana situationer. Att lyckas göra de poäng som krävs för att vinna kan vara väldigt svårt, i synnerhet om det är jämnt eftersom det gör att nervositeten och pressen ökar. Jag ser fram emot att träffa alla och att få äran att möta alla duktiga spelare samtidigt som jag känner pressen.
För er som inte tävlar på en såhär hög nivå kan det förmodligen vara svårt att förstå hur jobbigt det faktiskt är att veta att man tillhör de bästa spelarna och därmed förväntas prestera. Att få tävla för Sverige känns så klart väldigt roligt samtidigt som jag är medveten om att jag inte kommer att få hur många chanser som helst. Ifall jag inte vinner en medalj snart är jag säker på att Sverige kommer välja att satsa på en yngre och nyare spelare som fortfarande kan utvecklas mer och i en snabbare takt än jag. Att åka ur landslaget och att inte längre få tävla för Sverige skulle kännas jättejobbigt. Jag vill verkligen det här enormt mycket och känner mig oerhört frustrerad över att jag sällan presterar lika bra på tävlingar som på träningarna. Det är klart att jag får skylla mig själv som har gett mig in på det här och att konkuransen är hård är ju egentligen inte särskilt konstigt. Vi kan ju se konkurans överallt, till exempel när vi söker jobb, letar bostad, spelar om platserna i ett lag och framförallt när vi tävlar. Sen tycker jag att det känns lite som att vissa människor tycker om personer så länge de presterar medan de inte ger lika mycket kärlek till någon som inte gör det. Några som jag har pratat med verkar tycka att det är en självklarhet att välja en stark person framför någon som det inte går lika bra för. Det är inte förrän den svagare personen på något sätt presterar som många märker att personen finns, pratar med personen och väljer att vara med personen. Jag har sett det här hända flera gånger. Något som jag tycker är bland det tråkigaste jag har sett är när många valde att vara med en person på grund av att personen var känd. När personen inte var i närheten var det många som snackade skit om personen. En period gick det riktigt bra för personen men när det sedan gick sämre var det inte längre någon som ville umgås med personen. Det tycker åtminstone jag är hemskt. Varför måste det vara så? Jag känner mig helt enkelt trött på att känna all stress och press och ser verkligen fram emot nästa vecka då jag äntligen har höstlov! Även om jag kommer behöva plugga en del under veckan kommer jag förhoppningsvis hinna vila ut ordentligt innan en ny skolvecka drar igång.

Jag har hunnit få en hel del gjort den här veckan trots att jag har känt mig trött. Långtifrån allt har känts jobbigt och/eller tråkigt. I söndags kväll träffade jag Alireza och vi hade en minst lika trevlig kväll och natt som vanligt:) Fastän vi egentligen inte gör särskilt mycket när vi ses mår jag väldigt bra av att vara med Alireza och jag hoppas verkligen att vi kommer att utveckla något riktigt fint. Om det blir en djup vänskap eller om det till och med blir mer än så får tiden utvisa. Eftersom vi kände oss ganska trötta i söndags, Alireza hade varit på kongress hela helgen och jag hade tränat, blev det en tidig kväll för oss och vi gick och la oss nästan direkt efter att vi hade ätit middag och pratat en stund med Oja:) Jag hann träffa Alireza efter skolan i måndags också. Då var vi på Jensens där vi bland annat åt jättegoda efterrätter! I tisdags tränade jag för sista gången inför European top twelve. Christoffer och jag spelade i ungefär två timmar, det blev många jämna set och vi vann exakt lika många set var:) Igårkväll träffade jag Adam och hans flickvän Sarah. Eftersom jag inte hade träffat Sarah på flera år var det jätteroligt att träffa henne igen! Det blev en lugn kväll hos Adam då vi pratade om allt mellan himmel och jord, lyssnade på musik, lagade middag som inte blev särskilt god men som åtminstone var ätbar och pratade med Adams pappa Magnus:) Idag har jag tränat orientering och trots att det går väldigt segt måste jag ändå säga att det går framåt.

Som jag säkert har skrivit i ett eller flera av mina tidigare blogginlägg är jag väldigt skoltrött och därför känns det som att skoldagarna går väldigt långsamt. På svenskan har vi haft boksamtal om Therese Raquin. Jag känner inte att jag lyckades vara särskilt delaktig i diskussionen eftersom det hela tiden var andra som hade saker att säga. Sen vet vi ju sen tidigare att muntliga redovisningar aldrig har varit min starka sida. Att jag inte fick se bedömningsmatrisen som de andra hade framför sig under hela samtalet gjorde att det gick sämre för mig och det fanns flera saker som jag missade att prata om på grund av det. Men med tanke på att läraren sa att vi kunde gå igenom betygskriterierna efter samtalet hoppas jag verkligen att hon förstår att det var svårare för mig att veta vad som var viktigt att prata om. Om det inte skulle vara så får jag åtminstone hoppas att jag får ett högt betyg på min argumenterande text, något som inte är särskilt troligt men ändå. Jag vill utveckla mitt skrivande och bli bättre på att prata inför andra människor. Därför hoppas jag att jag kommer att lyckas bättre i de kommande kursmomenten och att jag kommer att lära mig en massa saker som kan vara bra att kunna i framtiden:) Musikteorin kändes riktigt bra i måndags. Micke sa att han hade gett mig en för svår läxa och att vi inte skulle börja jobba med sådana saker förrän nästa termin:) Jag känner att jag fick en relativt enkel läxa i måndags och tror därför att jag bara behöver titta på den några få gånger innan jag lär mig den:) Vokalensemble är definitivt det roligaste på hela veckan. I tisdags blev vi förhörda på några låtar som vi hade tränat in plus att vi äntligen har börjat träna inför luciatåget där vi kommer att sjunga en eller två låtar! På naturkunskapen har vi prov om några veckor och jag har massor att läsa och lära mig tills dess. Projektarbetet känns segt och att hitta personer som känner sig stressade och som dessutom känner att de vill och har tid att hjälpa mig är inte alls lika lätt som jag trodde. Därför funderar jag på att formulera om målet med mitt projektarbete till att bara hjälpa mig själv att känna mig mindre stressad. Jag skulle ha haft klassisk sång idag men när jag kom till lektionen föreslor läraren att vi skulle lyssna på när några av vuxeneleverna hade lunchkonsert istället. Jag tackade inte nej eftersom jag tycker att jag lär mig mycket av att höra andra sjunga, jag blir åtminstone inspirerad och taggad att vilja prestera och bli lika duktig som de elever jag hörde idag. Oj oj oj, vilka röster alla hade! Det är ungefär det som har hänt sen jag bloggade senast. Imorgon eftermiddag startar tävlingen och jag lovar att uppdatera bloggen och berätta hur det går för mig, Zebben och Claudio:) För er som är intresserade av att få information om alla matcher och lyssna på matcher, vissa matcher kommer gå att höra live i webbradio, kan gå in på:
Http://showdownsweden.se
/Vispen

Hej!

Hur mår ni? Jag vet att det är över en halv vecka sen jag skrev senast och jag lovar att försöka uppdatera bloggen oftare eftersom jag vet att ni föredrar att läsa korta inlägg plus att jag faktiskt hinner glömma en del av allt fint som jag får uppleva i livet på grund av att jag skriver så pass sällan. Nästa vecka är det lov och då hinner jag lägga ner mer tid på att blogga. Dessutom tävlar jag i helgen och eftersom jag vet att det finns människor som är intresserade av att veta hur det går för mig lovar jag att hålla er uppdaterade:) Något som jag tycker är lite tråkigt är dock att jag har många läsare som inte kommenterar mina inlägg. En del av er väljer att maila mig och ni som känner mig brukar ringa ibland, vilket är väldigt trevligt. Men med tanke på att jag har sett att jag har mellan femtio och hundra besökare per dag tycker jag att det vore jätteroligt ifall fler ville kommentera mina inlägg och helt enkelt säga vad ni tycker om dem. Trots att jag skriver här mycket för min egen skull vore det kul att veta vad ni vill läsa om för eftersom det faktiskt finns människor som tittar in på min blogg dagligen antar jag att ni gör det av olika anledningar. Nu menar jag så klart inte att ni måste kommentera oftare. Jag följer ett antal bloggar och jag måste erkänna att jag är minst lika dålig på att kommentera som många andra. Ibland känner jag helt enkelt inte att jag har något att skriva och eftersom jag brukar ha mycket att göra hinner jag helt nekelt inte kommentera allt jag läser. Jag har dock lovat mig själv att bli bättre på det för håller ni inte med mig om att man blir glad varje gång man ser att någon har skrivit en fin kommentar?:)

Min helg har varit riktigt trevlig på många sätt och vis. Ljudtekniken var dock inte särskilt trevlig i fredags eftersom det fortfarande är mycket som inte fungerar. Det känns riktigt segt och orättivst att de andra eleverna kan starta upp datorer där allt fungerar som det ska medan jag är tvungen att försöka fixa mycket själv på grund av att det inte finns någon som har tid att hjälpa mig eller någon som vet hur de ska göra för att få saker och ting att fungera. Jag använder dessutom inte samma musikprogram som de andra, vilket gör att jag inte riktigt förstår hur jag ska göra för att använda mina program. När läraren förklarar hur de andra eleverna ska använda sina program använder han i princip bara datormusen som ju jag aldrig använder. Därför känner jag ärligt talat inte att jag får ut särskilt mycket av att vara på lektionerna. I fredags fick jag sitta och försöka lära mig ett av programmen tillsammans med min assistent men eftersom ljudet inte fungerade som det skulle och eftersom jag inte har lärt mig särskilt många kortkommandon gick det knappt att göra något. Det finns en person som förmodligen skulle kunna göra så att allt på min dator skulle fungera men eftersom det skulle kosta pengar för skolan att ta dit honom är det så klart något som de vill undvika. Min ljudteknikslärare skulle ha kontaktat en person för länge sen för att få en snabb genomgång om hur programmen som jag ska använda fungerar eftersom läraren aldrig har jobbat med dem tidigare. Nu har halva terminen gått utan att läraren ens har kontaktat den här personen och eftersom de inte ens har bokat in en tid när de ska ses lär det ju ta lång tid innan det händer. Även om det finns hjälp att få får man ju tänka på att personerna som finns för att ge stöd till lärare har mycket att göra, blir uppbokade av andra lärare och därmed inte har tid när som helst. Tänk om den här personen och läraren inte hittar en tid som passar förrän i december eller senare? Jag stör mig på att saker tar sådan tid eftersom det ju leder till att jag missar saker och kommer efter. Allt som jag inte hinner göra kommer jag bli tvungen att göra på min fritid medan alla andra ju har kunnat göra uppgifterna på lektionerna som det ju är tänkt. Förlåt för att jag klagar men jag blir verkligen frustrerad och arg på att saker inte fungerar eftersom jag såg fram emot att lära mig mer om inspelning. Men eftersom ingenthing händer funderar jag ärligt talat på att hoppa av kursen på grund av att jag inte har någon lust att lägga ner en massa tid och energi på att försöka få programmen att fungera. Sen har jag inte hur mycket tid som helst över på fritiden att jobba med ljudtekniken. Å andra sidan har jag faktiskt fått hjälp att installera de här programmen och även om det inte hände förrän en bit in i terminen känns det fel att lägga ner nu när en stor del av arbetet faktiskt är gjort. I torsdags hade jag en tid med en person som skulle komma och hjälpa mig med programmen men eftersom vi inte kunde höra något ljud från midi-keyboarden kunde vi inte göra särskilt mycket. Det visade sig att jag behövde ett nytt ljudkort till datorn, något som jag tycker att skolan borde ha haft koll på, eller är det tänkt att jag som elev själv ska hålla reda på vad jag behöver? Hur ska jag kunna veta det när jag aldrig har jobbat med ljudtektnik och dessutom inte vet särskilt mycket om hur datorer är uppbyggda? Skolan hade ett ljudkort som vi kopplade in i datorn men eftersom det var några år gammalt tog det tid innan vi lyckades installera allt som behövdes för att använda det. När vi väl hade gjort det lyckades vi dock ändå inte få det att fungera. Datateknikerna på skolan har mycket att göra och jag har fått veta att det inte är någon av dem som har använt något av musikprogrammen som jag har. Därför tvivlar jag på att de kommer kunna vara till särskilt stor hjälp när de väl har tid att försöka hjälpa mig. Sen tror jag knappast att skolan lär köpa in ett nytt ljudkort till mig och om det mot all förmodan skulle hända lär ju det ta x antal veckor. Ni kanske tycker att jag överreagerar och att jag klagar för mycket. Jag är verkligen tacksam för att det finns människor som vill hjälpa mig. Men jag är samtidigt trött och less på all tid jag måste lägga ner och på att jag verkligen behöver ligga på för att saker och ting ska hända, något som de seende eleverna inte ens behöver tänka på. Jag minns hur jobbigt det var i ettan och tvåan när jag kom efter i olika ämnen på grund av att jag inte fick den hjälp jag behövde. Det fanns stunder då jag bara kände för att lägga ner och strunta i allt eftersom jag låg långt efter de andra i bland annat musikteori och eftersom jag dessutom inte fick saker inscannade i tid. Men eftersom jag tänkte på framtiden och visste hur viktigt det är att få bra betyg fanns det ju inget annat att göra än att plugga på och göra mitt bästa. Det slutade bra i ettan och jag fick mvg i flera ämnen eftersom jag valde att lägga ner x antal timmar om dagen på att plugga. I tvåan hade jag dock fått en plats i landslaget för showdown, vilket gjorde att jag inte kunde lägga ner lika mycket tid på luggandet. Eftersom jag började må väldigt dåligt och inte kunde sova ordentligt på nätterna, något som jag försökte ignorera i ettan men som jag helt enkelt inte orkade med i tvåan, bestämde jag mig för att läsa gymnasiet på fyra år. Jag kan säga att jag inte ångrar att jag gjorde det valet eftersom jag inte mådde bra av att plugga i princip hela tiden. När jag gick i ettan gjorde jag inte särskilt mycket på fritiden och jag tror att det är viktigt att få göra någonting som man brinner för. Att få slappna av och lägga koncentration på något annat än skolan tror jag att alla behöver göra för att må bra. Jag klarade av att göra färdigt det mesta i ettan och jag har bestämt mig för att klara av det här året också på något sätt. Frågan är bara hur mina betyg kommer att se ut i vår. I ljudtekniken lär jag ju inte ens få gokdänt om det fortsätter såhär och i musikteorin känner jag mig osäker på hur programmet som jag ska använda fungerar eftersom jag behöver ett mer komplicerat program än i ettan. Det är samma person som hjälper mig med ljudteknik och musikteori men eftersom jag bara träffar henne ungefär en gång i månaden är jag rädd för att jag inte kommer hinna lära mig programmen på den korta tid vi har när vi väl ses. Man måste ju lära sig att prioritera saker i livet och jag får väl helt enkelt välja vad jag vill lägga ner mest tid på. Jag som vill få bra betyg i båda ämnena tycker att det är väldigt svårt och jobbigt. Men nu ska jag verkligen inte klaga mer utan nu lovar jag er att försöka vara så positiv som möjligt i resten av det här blogginlägget:)

Efter skolan i fredags åkte jag hem och jag hann lyssna en stund på vad som hände på SRF-s kongress innan jag åkte till Handen. Claudio, Mariah och jag hade nämligen bestämt oss för att ses och träna inför European top twelve och trippeltävlingen i Lithauen som är om några veckor:) Jag blev verkligen glad över att träffa mina fina vänner igen plus att både Krister och Madde var med i helgen. I fredags hade vi en trevlig och lugn kväll tillsammans då vi bland annat pratade, tittade på Idol, sjöng karaoke och var på China station där flera av oss drack mangojuice:)

I lördags la vi ner en ganska stor del av dagen på att träna. På förmiddagen tränade vi på olika skott plus att vi spelade några set. Det gick dåligt för mig och jag kände mig inte alls nöjd med min insats. Runt tretiden kom Rebecka och Henke förbi och jag fick jättefina tilltryckningar av dem:) Det kändes jätteroligt att träffa Henke igen och sen är det ju alltid lika roligt att träffa Rebecka. Vi gick till Haninge centrum och åt lunch på ett ställe där åtminstone jag tycker att de hade god lasagne. Efter lunchen hann jag lyssna lite på webbradion som sändes från SRF-s kongress. De som skulle få sitta i den nya förbundsstyrelsen valdes in och gissa om jag blev glad för Alirezas skull när han valdes in och dessutom fick näst flest röster av alla! Efter att ha fått veta det taggade jag till och spelade mycket bättre resten av eftermiddagen. Jag vann över Claudio, något som jag aldrig hade gjort tidigare. Det var visserligen bara träning men jag kände mig ändå nöjd och glad. Dessutom kände jag hur min vinnarinstinkt kom tillbaka och att jag faktiskt kan spela mycket bättre när jag väl är taggad! Det kändes verkligen hur bra som helst att känna den känslan eftersom jag trodde att jag hade tappat den och inte längre kunde njuta av att vinna.

Efter träningen tog jag en skön dusch innan det var dags att äta middag. Eftersom det var karaokekväll var det en massa folk som hade kommit för att äta och dricka gott, umgås och sjunga:) Förutom att jag fick umgås med Madde, Krister, Claudio och Mariah kom Daniel förbi på lördagkvällen. Jag hade en oerhört trevlig kväll och trivdes riktigt bra bland alla människor! Sen var det roligt att höra folk sjunga och jag vågade faktiskt gå upp och sjunga flera gånger. Först sjöng jag en låt tillsammans med Siggan och senare under kvällen sjöng jag med Madde och Claudio:) Jag gick ifrån karaokesångarna en stund för att ringa till Alireza. Han lät mig höra den oerhört härliga stämningen bland kongressdeltagarna plus att jag fick prata lite med de flesta som var där och representerade US:) Eftersom jag ville orka vara någorlunda pigg på söndagen blev det en ganska tidig kväll för mig. Några av de andra valde att vara uppe och spela showdown till sent på natten, något som jag gärna hade gjort men som jag får passa på att göra någon annan dag istället:)

Söndagen började med att vi gick till pressbyrån och köpte frukost och när vi hade ätit den tränade vi en stund. Efter att ha värmt upp tränade vi på att skjuta servar. Jag kan ju inte direkt säga att det gick lysande för mig men jag lyckades i alla fall hitta ett sätt att få mina servar att bli något hårdare än vad de har varit tidigare:) Vi tränade på att skjuta några andra typer av skott innan vi avslutade dagen med att spela träningsmatcher mot varandra. Jag vann över Mariah med två-noll plus att jag vann över Claudio med tre-ett när vi spelade i bäst av fem set:) Det var roligt att vinna över Claudio igen och nu känner jag mig riktigt taggad inför European top twelve som börjar på fredag! Då hoppas jag verkligen att motivationen som jag kände i lördags och söndags finns kvar för i så fall tror jag att jag åtminstone lyckas vinna några matcher.

Jag hann duscha, göra mig i ordning, äta lite och säga hej då till mina fina vänner innan jag åkte vidare till centralen för att möta upp Alireza. Vi hade en riktigt fin kväll tillsammans men eftersom jag känner mig väldigt trött och det börjar bli sent skriver jag om den i nästa inlägg. Om ni vill läsa det kan ni titta in här på onsdag eller torsdag:) Ha en fortsatt trevlig vecka!
/Vispen

Hej!

Hoppas att allt är bra med er, här kommer en liten sammanfattning av vad jag har haft för mig de senaste dagarna:) I måndags var det skola som vanligt och jag var segare än någonsin på musikteorin. Jag tycker ärligt talat synd om läraren som i princip alltid behöver förklara det som jag ska lära mig minst tio gånger innan jag förstår. En nackdel med att inte ha musikteori med resten av klassen är definitivt att jag känner mig oerhört mycket segare än vad jag gjorde i ettan då jag oftast hann förstå saker medan läraren förhörde de andra. När det väl var min tur visste jag exakt hur jag skulle tänka och svarade oftast rätt på lärarens frågor. Eftersom jag är ensam med läraren i år ställer han mycket högre krav på mig och jag blir yr i huvudet av alla svåra ackord som jag håller på att lära mig. Vi får se om jag ens får godkänt i kursen. Måndagen fortsatte med svenska då läraren gav oss tid att förbereda vår argumenterande text som skulle lämnas in igår. Jag hann knappt skriva någonting eftersom det tog lång tid för mig att komma igång. Att skriva långa texter har aldrig varit min grej och att skriva på beställning är enligt mig bland det svåraste som finns! Jag förstår så klart att det är bra att vara bra på svenska och att det är viktigt att kunna uttrycka sig och prata så att andra förstår. Men jag kan ju lugnt säga att det inte är lätt alla gånger. Aja, man kan ju inte vara bra på allt.

Efter skolan gjorde jag något riktigt trevligt tillsammans med min kära klass och vår kontaktlärare Maria. Eftersom det fanns pengar över som klassen kunde göra något roligt för var det några lärare som bestämde att vi skulle få besöka Svartklubben. Förutom att vi fick äta i mörker fick vi dessutom underhållning av Ulf, Ulrika och Sara som sjöng och spelade några låtar. Låttexterna handlade om att vara synskadad och jag tyckte att de flesta av låtarna var roliga och hade bra texter:) Ulf sjöng minst lika bra som vanligt och jag blev glad av att få höra honom sjunga, det var ett tag sen sist! Att äta i mörker var inget nytt för mig eftersom jag ju inte ens ser någon skillnad på ljus och mörker hur mörkt eller ljust det än är. De flesta i klassen verkade i alla fall tycka att det blev en lyckad kväll och jag måste faktiskt säga att jag tycker att många klarade sig väldigt bra för att aldrig ha testat att göra saker utan att använda synen tidigare.

I tisdags gjorde jag inget särskilt. Först var det skola men eftersom vokalensembleläraren hade mycket att göra fick vi öva på låtarna själva. Eftersom jag känner mig säker på allt som vi har gått igenom hittills var det inga problem för mig att hänga med när vi sjöng igenom dem. Eftersom vi inte började med något nytt i tisdags och vi själva bestämde när vi skulle sluta hann jag plugga och vara en stund med Néa innan jag åkte till träningen. Tisdagsträningen kändes ovanligt seg och jag kände aldrig att jag kom igång trots att jag verkligen försökte. Nivån på mitt spel var katastrofal, i alla fall stundtals och jag kan upplysa er om att jag faktiskt inte alls ser fram emot att tävla nästa helg. De andra spelarna kommer att krossa mig om jag inte lyckas hitta ett sätt som kan få mig att känna mig motiverad att kämpa. På något sätt känns det lite som att jag har tappat motivationen och jag som alltid har varit en tävlingsmänniska har ingen aning om vad som håller på att hända med mig. Om jag vinner eller förlorar har känts mindre viktigt de senaste veckorna, vilket oroar mig. Förutom att det känns som att jag har tappat motivationen att kämpa och vilja vinna känner jag inte att jag får mitt spel att stämma. Vi får helt enkelt hålla tummarna och hoppas att jag har roligt i helgen när jag ska träna inför European top twelve:) Då kanske det åtminstone finns en liten chans att jag börjar känna samma motivaion och glädje av showdown som jag kände för några månader sen.

Igår var det en riktigt bra dag, definitivt en av de finaste dagarna på ett ganska bra tag:) På svenskan skrev jag färdigt min argumenterande text och jag tror inte att någon av er kan föreställa er hur skönt det kändes när jag
hade lämnat in den till läraren! Nu hoppas jag verkligen att jag aldrig någonsin behöver läsa Therese Raquin igen! Om min text blir godkänd återstår att se men med tanke på att man kommer få chans att bearbeta den i efterhand känner jag mig ganska lugn. Efter svenskan var det naturkunskap då jag läste om skog och olika träd samt jobbade med instuderingsfrågor till ett stort prov som vi har efter höstlovet. Jag hade dock svårt att koncentrera mig på grund av att många av tjejerna skrek jättehögt eftersom de var tvungna att använda spindlar när de labbade. Hur kommer det sig att många tjejer är rädda för just spindlar? Giftspindlar är ju en sak medan små spindlar som inte är giftiga inte kan skada oss människor på något sätt. Jag har ingenting emot små spindlar så länge jag är medveten om var dem är. När jag var yngre klappade jag en spindel som var större än min hand som jag fastnade för direkt. Sen har jag ju alltid tyckt om ormar, sköldpaddor och sniglar. Pälsdjur har jag däremot aldrig varit särskilt förtjust i. Många har frågat mig varför jag inte skaffar ledarhund. Även om jag känner att en ledarhund förmodligen skulle kunna vara till stor hjälp skulle jag inte vilja lägga ner den tid som krävs för att ta hand om en hund. Det vore trevligt ifall man kunde få något annat djur att jobba på samma sätt som ledarhundar:)

Efter att skoldagen var slut igår stannade jag kvar i skolan och pluggade en stund innan jag åkte till ett hotell som ligger nära centralen. Där träffade jag Alireza som jag verkligen hade hunnit sakna trots att vi sågs förra helgen. Det är konstigt att en enda människa kan göra en så himla glad och lycklig. Glädje och förälskelse är som tur är härliga känslor som jag inte har något emot att känna:) Jag har alltid tyckt om att vara med Alireza och gårdagen var inget undantag:) Vi hade en riktigt fin och romantisk kväll! Först tog vi det lugnt på hotellrummet en stund innan vi åkte in till Söder för att äta middag. Efter en ganska lång diskussion bestämde vi oss för att äta på pizza hut. Även om det inte direkt är världens mest romantiska ställe att äta på var det bra på sitt sätt. Jag åt en pizza med mozarellaost, tomatsås, fetaost, räkor, ananas och majs och Alireza åt pasta med spenat och svampsås:) Kvinnan som tog emot vår beställning och serverade vår mat var trevlig, vilket vi så klart uppskattade. När vi hade ätit färdigt åkte vi tillbaka till hotellet. Väl framme handlade vi dricka, fruktsallad och vertes original av Erik, mannen som jobbade igårkväll. Efter det gick vi upp på rummet där vi bland annat hann sms-a med lite folk, prata i telefon med Oja, dricka te som jag tycker var gott men som tyvärr hade någon skum bismak, störa oss på varandra, diskutera både fina och mindre fina saker, bada en stund och så klart trycka till innan vi somnade.

　

Imorse hade jag ställt klockan på sju för att vi verkligen skulle hinna vakna till innan vi skulle gå upp. Det är tur att Alireza och jag är ungefär lika sega på morgonen för det finns ju människor som gärna går upp så fort väckarklockan ringer medan det också finns de som väljer att ligga kvar i sängen och snooza så länge som möjligt innan de känner sig tillräckligt pigga för att orka ta sig ur sängen. Jag tillhör den senare gruppen och har, enda sen jag var liten, varit morgontrött och tyckt om att sova till sent på mornarna. Därför har jag svårt att förstå att det faktiskt finns människor som sprudlar av energi och hoppar ur sängen så fort klockan ringer. Imorse hann vi gå upp i tid och jag hann faktiskt äta en ordentlig frukost innan jag åkte till skolan. Sara väntade på mig när jag kom dit, vilket var trevligt:) Idag hann vi dock nästan inte gå igenom någonting eftersom vi inte fick något ljud i midikeyboarden som vi kopplade in i min dator. Trots att vi försökte installera ett externt ljudkort samt läsa manualen och ändra olika inställningar fick vi det inte att fungera. Vi hann som tur var åtminstone gå igenom några tecken som jag inte förstår i musikteorin. Det här med punktnoter är inte särskilt lätt att lära sig och eftersom jag är den enda på hela skolan som lär mig det för tillfället finns det ingen som jag kan få hjälp av när jag fastnar. Efter att ha stört mig på att saker och ting tar oerhört lång tid att fixa på grund av alla möjliga saker som jag inte orkar gå in på, åt jag lunch och hade klassisk sång. Det kändes tyvärr inte bra att sjunga idag heller och jag blir alltid lika arg och besviken på mig själv när jag misslyckas. Jag ska i alla fall inte ge upp för det skulle ju inte hjälpa någon. När jag faktiskt får lektioner en gång i veckan ska jag verkligen ta vara på tiden och försöka utvecklas så mycket som möjligt.

　

Under eftermiddagen har jag tränat oerientering och jag måste faktiskt säga att jag tycker att det gick ganska bra för mig, i alla fall med tanke på hur trött jag kände mig. Nu känner jag mig relativt säker på vägen mellan blindhuset och tunnelbanan. Idag hann vi till och med åka tunnelbana och kolla in två tunnelbaneperronger. I framtiden hoppas jag att jag ska kunna gå på och av tunnelbanan utan att känna mig osäker och att jag ska kunna gå på olika perronger utan att vara rädd för att ramla ner på spåret. Efter orienteringsträningen åkte jag till USS kansli för att vara med på ett styrelsemöte. Mötet gick snabbt idag och jag tycker att vi var riktigt duktiga och effektiva:) Nu ska jag gå och lägga mig så att jag orkar upp imorgon. Ta hand om er och ha en trevlig helg!
/Vispen

Hej!

Det var ett tag sen jag uppdaterade bloggen nu men det är ju ingen nyhet att jag har blivit sämre och sämre på att uppdatera er för varej vecka som går. Hoppas hur som helst att ni mår bra och att jag fortfarande har några läsare kvar:) Jag har verkligen haft en trevlig helg. Den började i fredags morse då jag åkte in till Stockholms central. Där fick jag stå och vänta en stund på Sara och jag var glad över att jag bytte jacka i torsdags eftersom det var kallt ute. Bortsett från kylan var det ganska underhållande på centralen. Alla som gick förbi verkade vara lagom stressade och sen kunde jag höra några väldigt intressanta diskussioner medan jag väntade. När Sara kom gick vi runt en stund på centralen och jag hann både träna på vägen till spår tio och köpa någon sorts mangojuice på Pressbyrån innan jag gick på tåget. Vi fick förresten fråga människor om hjälp för att hitta på centralen men det gick bra och alla vi pratade med var trevliga:)

Tågresan var ganska seg och det finns inte direkt något att säga om den. Det var som tur var inga förseningar och tåget var till och med framme i Göteborg några minuter för tidigt. En kvinna som jobbade på SJ-s ledsagning kom och mötte upp mig vid tåget. Det var roligt att prata med henne eftersom hon sa en massa underhållande saker:) Jag blev ledsagad till en bänk där jag satte mig och väntade på Alireza. Han var lite försenad men när han äntligen kom blev jag så klart glad:) Eftersom vi inte hade träffats på nästan tre veckor hade jag verkligen saknat honom! Vi gick till hotellet där jag skulle bo och vi hann ta det lugnt en stund på Karros och mitt rum innan det var dags för oss att åka till Göteborgs stadsbibliotek där vi skulle möta upp några andra US-are. På vägen dit gick vi igenom Nordstan och jag fastnade för stället direkt. Vi hann inte gå runt där särskilt länge men vi gick i alla fall in på Paprika där man kunde köpa smörgåsar och sallader. Resten av eftermiddagen gick fort. På biblioteket hade US hand om en frågesport och ett punktskriftslotteri. Jag hjälpte till att dela ut frågeformulär och pratade med lite folk som gick förbi. US delade förresten ut fika också som man fick ta om man hade speciella glasögon på sig. Sandra hade bakat jättegoda kakor:) Senare på kvällen åt jag middag på en grekisk restaurang tillsammans med Alireza och Karro. Det var trevligt och maten var god. Sen delade Alireza och jag på en god efterrätt som bland annat bestod av valnötter, grekisk yogurt, äpple och banan:) Kvällen avslutades på vårt hotellrum. Alireza somnade i min säng nästan direkt när vi kom dit och eftersom det hade hunnit bli ganska sent när han väl vaknade och han helst inte ville åka hem då tyckte vi att det var lika bra att han sov kvar. Jag kände mig ganska trött när jag gick och la mig och somnade ovanligt fort.

Jag känner mig nöjd med lördagen som började med frukost. Karro och jag kom dit före Niklas, Markus och Fredrik men vi blev klara ungefär samtidigt och gjorde sällskap till spårvagnen. Vi blev något sena till kansliet där vi skulle samlas men missade som tur var ingen viktig information. Om ni inte redan visste det var det ju Vita käppens dag i lördags. US uppmärksammade dagen på olika sätt runt om i landet. US väst som jag hade valt att vara med i helgen hade en aktion på ett osäkert övergångsställe. Övergångsstället där vi valde att vara var osäkert eftersom det varken hade några rödljus eller ticksignaler. Som ni kanske förstår är det svårt för en synskadad eller blind person att ta sig över sådana övergångsställen eftersom det kan vara svårt för oss att se när vi kan gå över gatan utan att riskera att bli påkörda. Vi stod vid övergångsstället i några timmar och turades om att visa hur vi vill att ett bra övergångsställe ska fungera genom att spela upp ticksignaler och hålla upp röda och gröna lampor. Jag tycker att det var en rolig aktion och att det gick bra för oss. Det var många som stannade och pratade och som blev intresserade av att veta mer om aktionen. När jag inte stod och höll upp lampor delade jag ut vykort med information. Det gick dock inte särskilt bra eftersom det inte gick förbi särskilt många människor, i alla fall inte där Oja och jag stod.

Efter aktionen var det många som åkte hem. Alireza, Oja, Niklas, Alex och jag bestämde oss för att hitta på något kul. Vi gick till Espresso house och fikade, jag åt kladdkaka och drack vatten ur en rolig mugg:) Efter det gick vi till hotellrummet som Alireza hade bokat. Där tog vi det lugnt en stund. Alireza, Oja och jag la oss i sängen, Alex tog bilder på oss och Niklas spelade in eftersom vi vill kunna lyssna och minnas hur roligt vi hade någon gång i framtiden när vi är äldre:) Jag funderar absolut på att köpa en bra ljudinspelare så att jag kan spela in när jag är på olika ställen. Eftersom jag inte kan se bilder vore det ju bra om jag åtminstone kunde spela in. Vi hann spela in alla möjliga roliga saker innan vi bestämde oss för att äta middag. Alex och Oja åkte hem och därför blev det bara Alireza, Niklas och jag som gick till Jensens och åt. Innan vi gick dit hann jag förresten få jättefina och bra kramar av Niklas. Det slog mig plötsligt att vi aldrig hade kramat varandra och därför kände jag att det var hög tid för oss att göra det. Eftersom det nästan aldrig har hänt att jag har tyckt att den allra första kramen med någon är bra blev jag förvånad över att det kändes så pass bra att krama Niklas. Det var så klart fint och jag hann få fler kramar av honom under kvällen:)

Jag tycker att vi hade en väldigt trevlig kväll på Jensens. Eftersom de inte serverade en enda vegetarisk rätt åt jag lax, de andra åt kött. Niklas och Alireza pratade mycket om båtar medan vi åt och jag lyssnade mest på dem och sa inte särskilt mycket. När vi väl hade ätit färdigt började vi prata om musik och då hade jag däremot mer att säga. Eftersom både Niklas och jag tycker om att spela och sjunga bestämde vi att vi ska ses någon helg och göra det och det ser jag verkligen fram emot:) Efter middagen var klockan över elva och eftersom Niklas skulle gå upp ganska tidigt igår sa vi godnatt till honom. Alireza och jag gick in på hotellrummet där vi skulle sova. Jag blev väldigt förvånad när Alireza gav mig en present som han hade köpt i Turkiet. Gissa hur glad jag blev när jag hade öppnat den och förstått att jag hade fått en parfym som luktade mango! Eftersom jag aldrig har hittat en parfym som bara luktar mango blev jag så klart väldigt glad och att Alireza ville köpa den till mig var ju verkligen hur fint och snällt som helst! Resten av kvällen och natten gick fort och vi hade några riktigt fina timmar tillsammans. Att ha egen tid med någon man tycker om är enligt mig bland det finaste som finns!

Igår tog vi sovmorgon, vilket jag tycker var skönt och som jag verkligen kände att jag behövde efter att ha gått upp tidigt och haft en massa saker att göra i stort sett hela veckan. Vi hann inte göra särskilt mycket igår eftersom jag tyvärr var tvungen att åka hem tidigt på grund av att tågbiljetten skulle ha varit jättedyr annars. Jag hann i alla fall äta frukost, prata och trycka till en stund med Alireza, duscha och packa innan det var dags att checka ut och gå till tåget. Oja och Alireza följde med mig dit men eftersom det blev stressigt hann vi knappt säga hej då till varandra. Det visade sig dock att vi hade stressat helt i onödan. Eftersom det var något fel på tågets dörrar och tåget inte kunde köra förrän de hade stängts tog det nästan en timme innan problemet var löst. Därför blev jag väldigt sen till Stockholm men jag hann som tur var åka med taxin som jag hade bokat. Rebecka och jag hade bestämt oss för att ses och eftersom jag inte hade träffat henne på tre veckor kändes det oerhört roligt att äntligen träffa henne igen! Vi åt middag och tittade på True talent. Mina favoriter i tävlingen är Dimitri och Sofia. När programmet var slut kom Ida hem och vi sjöng en stund. Rebecka hade nämligen skrivit färdigt en låt och ville att vi skulle hjälpa henne att hitta stämmor som passade i refrängerna. Det gick helt okej och efter det åkte jag hem:) Jag känner mig jättenöjd med helgen och hoppas definitivt att jag åker till Göteborg snart igen!
/Vispen

Hej!

Förlåt för den extremt dåliga uppdateringen här på bloggen. Jag förstår ärligt talat inte att de flesta som bloggar uppdaterar sin blogg dagligen eller till och med flera gånger om dagen. Hur gör ni för att hinna? De senaste fyra dagarna har gått ganska fort. I söndags kväll kände jag mig jättetrött efter tävlingen och hemresan och därför somnade jag nästan direkt när jag kom hem. Min måndag var ganska seg. Det enda som hände var att vi fick börja skriva en argumenterande text på svenskan eftersom vi äntligen har läst ut boken Therese Raquin. Jag kom ingenstans med min uppsats och är väldigt glad över att vi bara behövde lämna in ett utkast som vi kommer att fortsätta jobba med nästa vecka:) När jag kom hem såg jag förra veckans avsnitt av Idol. Jag är säker på att jag inte är den enda som blev förvånad över att det blev Roshanak som fick lämna Idol. Även om hon inte gjorde sitt bästa framträdande i fredags tycker jag att hon hade förtjänat att åtminstone stanna kvar några veckor till. Med tanke på hur duktig Roshanak är är jag dock säker på att hon kommer att jobba med musik i framtiden. I måndags kväll pratade jag äntligen med Alireza och oj vad glad jag blev av att höra hans röst igen, jag hade verkligen saknat honom när han var i Turkiet!

I tisdags började jag dagen med att försova mig. Det var inte roligt någonstans men jag hann som tur var åka med Nina till syncentralen för att träffa en kurator där som även hon heter Nina. Eftersom jag inte hade pratat med någon kurator på väldigt länge tycker jag att det kändes oerhört skönt att äntligen få göra det. Att veta att det finns någon som har tystnadsplikt som orkar lyssna på en tycker jag känns riktigt bra. Med tanke på att en kurator har som jobb att lyssna på människor och försöka hjälpa dem med deras problem känner jag att jag nästan kan prata om vad som helst utan att få dåligt samvete. Jag beundrar verkligen alla kuratorer och psykologer som har lärt sig att skilja på jobb och fritid och som kan skjuta undan allt jobbigt och tråkigt som de får höra hela dagarna. Nu säger jag inte att alla går hos en kurator för att prata om sådant som man upplever är svårt men jag tror att det är väldigt vanligt. Eftersom jag träffade kuratorn för första gången i tisdags pratade vi mest om ytliga saker, jag berättade om mig själv och pratade lite om skolan, träningen, familjen och studenten. Vi bokade in några fler tider och jag ser fram emot att träffa kuratorn igen. Ett bra samtal kan verkligen göra en hel dag bättre vare sig man pratar om roliga eller jobbiga saker:)

Tisdagen fortsatte lika bra som den hade börjat. När jag åkte taxi träffade jag en jättetrevlig tjej som älskade musik och sång. Vi hann prata en stund och till och med byta nummer, jag tycker verkligen om att lära känna nya människor:) I skolan hade jag vokalensemble då jag fick sjunga tillsammans med alla duktiga sångare och sångerskor:) Att sjunga tillsammans med andra är bland det bästa jag vet! Eftersom det tyvärr inte var någon träning i tisdags åkte jag till ungdomsgården. Där träffade jag en massa trevliga människor, bland annat mina fina vänner Rakel, Mickis, Ronja, Hannah, Kim, Christoffer och Daniel. Temat i tisdags var böcker och vi gav varandra boktips. Senare under kvällen kom Elin och hennes kompis Viktoria fröbi gården. Eftersom jag inte hade träffat Elin på väldigt länge var det jätteroligt att äntligen få träffa henne igen. En gladare och trevligare människa får man verkligen leta efter. Vi hann prata en stund och eftersom det var många som ville sjunga med Elin spelade hon gitarr och sjöng med oss en stund:) Sen fikade vi och sjöng för Niklas som fyllde sexton år igår:) Niklas var hur snäll som helst för han hade tagit med sig blåbärsmuffins till alla:)

Igår var det onsdag och jag tog det ganska lugnt på grund av att jag vaknade med huvudvärk. Vi hade som tur var elevhälsovårdsdag och eftersom det var tänkt att treorna skulle jobba med sina projektarbeten behövde jag inte åka till skolan. Jag laddade ner några talböcker som jag ska läsa för att lära mig mer om stresshantering och låg och vilade och läste i stort sett hela dagen.

Idag har det däremot hänt mer än igår. Jag har varit i skolan där jag har ätit lunch och haft klassisk sång. Idag kände jag inte alls att det gick bra att sjunga, vilket störde mig. Läraren gav mig en ny låt i läxa som har en svår melodi men som jag ska försöka öva in tills nästa vecka. När lektionen var slut bokade jag min första tågbiljett någonsin. Tidigare har jag alltid fått hjälp med det och jag kan tyvärr inte säga att jag gjorde det helt själv idag heller men nästan:) Eftersom jag har gått och varit orolig för att jag inte skulle lyckas boka någon biljett kände jag mig oerhört lättad när det väl var gjort. Nu får vi bara hoppas att jag kommer på tåget imorgon bitti. Något som känns skönt är att Sara ska möta mig på centralen imorgon och eftersom hon hittar ganska bra där ska jag nog kunna ta mig till tåget på något sätt. SJ-s ledsagning litar jag inte riktigt på eftersom den inte alltid har fungerat när jag har besällt den tidigare plus att man inte kan få ledsagning ifall man bokar sin resa mindre än tjugofyra timmar innan man ska resa. Aja, jag ser faktiskt fram emot att gå runt på centralen imorgon. Ifall vi går vilse är vi ju i alla fall två och om det skulle hända finns det förhoppningsvis någon som vill hjälpa oss. När Sara och jag gick på stan sist tyckte vi att det var jätteroligt att prata med en massa människor och det var inte svårt för oss att hitta dit vi skulle eftersom det fanns många som var trevliga och hjälpsamma:)

Efter skolan åkte jag till Hökarängen där jag mötte upp Sara. Eftersom hon går en kurs där det ingår att träna orientering med någon ska vi ses några gånger och göra det. Katarina, en person från syncentralen som jag kommer att träffa lite då och då var med oss idag också. Jag har ganska svårt att lära mig att hitta på olika ställen och behöver gå en och samma väg ett antal gånger innan jag har lärt mig den. Att ha dåligt lokalsinne är inte roligt och jag brukar alltid lära mig att hitta på ett visst ställe när det är dags att åka därifrån. Eftersom jag förmodligen kommer att flytta till Hökarängen om något år är tanken att jag ska lära mig att hitta lite där så att jag inte behöver göra det när jag väl flyttar för då lär jag ju ändå ha en massa andra saker att tänka på. Idag lärde jag mig vägen från tunnelbanan till huset där det bor en massa synskadade människor. Om jag nu inte skulle flytta dit själv kommer jag alltså ändå ha nytta av att hitta dit. Jag hann gå runt en stund vid tunnelbanan idag också och även om jag inte riktigt minns hur allt ser ut där tror jag inte att det borde vara alltför svårt för mig att lära mig att hitta där:) Det var ett tag sen jag tränade orientering senast och det dröjde inte länge förrän jag kände mig trött. Vi tränade i alla fall i en och en halv timme och jag tycker att det gick helt okej.

Efter orienteringsträningen var det dags för annan träning, nämligen showdownträning! Eftersom det bara var Christoffer och jag som tränade idag blev det en väldigt ansträngande träning. Det kändes skönt att träna och kämpa och jag känner mig nöjd med dagens träning trots att Christoffer vann fler set än jag:) Nu ska jag sova eftersom det blir en tidig morgon imorgon. Då åker jag till Göteborg för att träffa Alireza och en massa andra US-are. Ta hand om er och ha en trevlig helg!
/Vispen

Hej!

Tiden går verkigen fort, idag är det redan måndag och om tre veckor har jag höstlov! I lördags hade jag bara två månader kvar som tonåring och det känns lite jobbigt att jag snart kommer behöva inse att jag är helt vuxen. I helgen var jag som ni kanske redan visste på tävling i Holland. Eftersom jag inte hinner skriva särskilt mycket idag ska jag bara skriva en kort sammanfattning. Allt gick bra i fredags och efter skolan åkte jag till Handen för att möta upp resten av svenskarna. Vi satte oss i en bil och åkte till Skavsta. Även om jag inte tycker om den flygplatsen lika mycket som Arlanda är den trevlig på sitt sätt:) Vi checkade in, gick igenom säkerhetskontrollen och åt lite innan vi gick till gaten:) Flygplanet som vi skulle åka med landade senare än beräknat och därför fick vi vänta en ganska lång stund innan vi fick gå ombord. Själva flygresan gick i alla fall bra, jag satt bredvid Claudio och Christoffer och lyssnade på musik med Claudio. Väl framme i Holland hämtade vi vårt bagage, hyrde en bil och åkte sedan till hotellet där vi skulle bo. Eftersom vi var hungriga kollade vi ifall det fanns något att äta. Det enda hotellet hade att erbjuda var tårta och därför åt vi varsin tårtbit innan vi gick och la oss:)

Hotellrummen var fina, vi hade ett jättestort badkar och jättesköna sängar. Trots de sköna sängarna var jag inte den enda som hade svårt att somna i fredags. Madde som jag delade rum med kunde inte heller somna och vi låg och pratade en lång stund innan vi till slut lyckades somna. Jag vaknade dock bara en eller två timmar senare, låg i sängen och tänkte jättelänge för att sedan somna om och vkkna en liten stund senare av att alarmet på Maddes mobil ringde. Att jag alltid ska bli nervös inför tävlingar är verkligen jobbigt och att nervositeten dessutom sitter kvar tills varje tävling är slut känns riktigt jobbigt. Den påverkar mig definitivt på ett negativt sätt och gör att jag spelar sämre, har svårt att koncentrera mig och helt enkelt inte skjuter och försvarar mig lika bra som jag gör på träningarna. Jag orkar inte skriva särskilt mycket om tävlingen. Mina första matcher både i lördags och söndags hade jag svårt att komma igång. Jag vet egentligen inte vad det berodde på eftersom jag hade värmt upp båda dagarna och försökt tagga till. Ändå förlorade jag dem, vilket kändes jobbigt. Den enda match som jag känner mig ganska nöjd med under hela tävlingen är matchen emot Ieke i lördags. Eftersom jag aldrig ens hade vunnit ett enda set emot henne tidigare kändes det riktigt bra att jag faktiskt vann över henne med två-ett i set den här gången. Det var något konstigt som hände där när jag stod vid showdownbordet. I första set spelade jag ganska dåligt och var lika nervös som jag hade varit tidigare under dagen. Men jag tror att det var innan det andra setet skulle börja som Sven ställde sig bredvid mig. Det kändes bra att han var där och en bit in i andra set märkte jag att nästan all nervositet som jag känt tidigare hade försvunnit. Plötsligt kände jag hur mycket jag ville vinna matchen, hur min hjärna äntligen verkade vilja samarbeta med min kropp, jag lyckades helt plötsligt göra en massa mål och vinna både andra och tredje set. Något som var synd var dock att nervositeten kom tillbaka under resten av lördagen och söndagen. Igår vann jag en match och förlorade tre. En av matcherna som jag förlorade var jämn medan de andra inte var lika jämna. Jag hade ingen coach förutom i matchen emot Tanja där Claudio coachade mig. Det var roligt att möta Tanja igen även om hon vann ganska överlägset den här gången. Om tre veckor på European top twelve får jag se till att spela bättre så att jag åtminstonde vinner ett eller två set.

Det var tyvärr ganska dålig planering under tävlingen. Vi fick inte direkt några tider när vi skulle spela våra matcher och trots att det fanns tio showdownbord och många domare var det många som inte hann spela färdigt alla sina matcher på söndagen. Jag skulle till exempel spela om plats ett till sex men hann bara spela en match innan vi var tvungna att åka för att hinna med vårt flyg. Även Claudio fick spela om plats ett till sex och trots att han bara hann spela en match som han förlorade kom han trea i tävlingen. Jag tror att alla blev förvånade över det men sen var det så klart många som blev glada och eftersom Claudio kom trea förra gången vi var i Holland var det ju roligt att han gjorde det den här gången också:) Jag känner mig inte särskilt nöjd med mitt spel under den här tävlingen. Jag försökte koncentrera mig när jag väl spelade men bortsett från matchen emot Ieke kände jag aldrig att jag spelade så pass bra som jag kan spela i vanliga fall. Trots att jag hade tränat en del på vissa saker använde jag de knappt under matcherna fastän folk talade om för mig hur jag skulle spela och jag vet ärligt talat inte varför det blev så. Det var som att min hjärna hade glömt bort hur man gjorde sådant som jag har tränat på. Trots att jag hela tiden kunde höra vad domaren sa och även om min kropp slog på bollen kände jag inte att hjärnan var med trots att jag som sagt verkligen försökte koncentrera mig. Att komma sexa kändes ändå helt okej och nu är det bara att jag tränar på inför European top twelve som börjar om arton dagar. Även om man nog inte kan utvecklas särskilt mycket på den korta tiden ska jag så klart göra mitt bästa. Jag vet tyvärr inte exakt vilka platser Christoffer och Adde kom på, båda placerades sig i alla fall bland de tjugo bästa:)

Trots att det var jobbigt att aldrig vara säker på när man skulle spela sina matcher hade jag oftast roligt medan jag väntade på att få spela. Alla svenskar verkade ha hängt upp sig på att jag råkar ha träffat en kille och det pratade de om hela tiden. Men det är ju tur att det finns folk som kan terra mig lite och förutom allt tjat om en viss person var de lika trevliga och härliga som vanligt. Att de gjorde mig lite arg ibland var dessutom bra eftersom jag faktiskt brukar prestera bättre när jag är lite irriterad. Innan matchen emot Ieke hjälpte det förmodligen att Krister och Christoffer drog sina extremt dåliga skämt, att Claudio vägrade att tala om för mig vem som hade åkt ut ur Idol och att Adde och jag slog lite på varandra:) Jag pratade så klart med folk från andra länder i helgen, särskilt en italienare som jag hade skrivit en del till på facebook. Nu pratade vi äntligen med varandra på riktigt och det kändes kul:) Alla italienare jag har träffat hittills har varit väldigt kärleksfulla och trevliga. De flesta holländarna var lika glada som vanligt och jag fick förresten en rolig kommentar av en man som sa att han lätt hade velat gifta sig med mig om jag hade varit några år äldre. Sven och Danique tävlade inte själva den här gången men de kom förbi och tittade på matcherna i lördags, vilket var trevligt. En tävling utan Helma och Bianca skulle vara tråkig och sen brukar jag alltid bli lika glad av att prata med Wim och Gerard. Jag hann prata lite med några av slovenerna också och jag måste säga att jag tycker om dem mer och mer för varje gång jag träffar dem:) Maten vi fick i Holland var helt okej, jag är dock säker på att jag skulle ha svårt att vänja mig vid att äta smörgåsar till både frukost och lunch varenda dag. Middagen vi åt i lördags var i alla fall god och jag känner mig nöjd med lördagkvällen då jag och många andra var i killarnas rum och vi tjockade oss och åt godis och chips. Jag tycker förresten väldigt mycket om holländskt godis:)

Att tävlingen var ganska dåligt organiserad kanske tyvärr gör att många länder väljer att inte åka på den om två år. Även om jag så klart tycker att det var tråkigt att jag inte fick spela färdigt mina matcher trivdes jag bra i Holland. Jag anser dessutom att en tävling blir vad man gör den till och jag kände mig faktiskt glad i stort sett hela helgen. Igår var nog första gången någonsin som jag inte har brutit ihop efter en internationell tävling. Det är klart att jag kände mig trött och ledsen när det inte gick bra för mig men jag tycker inte att jag tog förlusterna lika hårt som jag har gjort tidigare, vilket känns bra. Att åka hem och ta farväl av alla kändes också lättare än vad det brukar göra. Det berodde förmodligen på att jag har European top twelve att se fram emot nu men ändå. Holland är som sagt ett land som jag tycker om och att ha trevliga människor omkring sig tycker jag är lika viktigt som matcherna. Nej, nu måste jag plugga en stund innan jag går och lägger mig:)
/Vispen

Hej!

Nu sitter jag i mitt rum och skriver. Jag packade färdigt för en stund sen men misstänker att jag har glömt en massa saker och ska därför kolla igenom väskan några gånger innan jag åker hemifrån imorgon bitti. Imorgon eftermiddag åker jag till Holland tillsammans med Adde, Claudio, Christoffer och några andra. Även om jag ser fram emot att tävla börjar jag känna mig sådär jobbigt nervös som jag alltid brukar göra inför och under varje tävling. Några av europas bästa spelare kommer att ställa upp den här gången och jag har dessutom sett att det kommer några nya tjejer som tydligen ska vara riktigt duktiga. Jag kan ju inte direkt säga att samtalet som jag nyss hade med en person gjorde mig lugnare eftersom personen sa att han förväntar sig att jag som sämst borde bli sexa i den här tävlingen. Vad är det som säger att det kommer att gå bra för mig bara för att jag råkar ligga bra till på den där himla världsrankingen? Jag anser inte att man får ut särskilt mycket av att läsa den listan. Nya spelare som aldrig har tävlat finns för det första inte med på den plus att alla spelare inte är med på alla tävlingar, vilket gör att de har en sämre placering än vad de borde ha egentligen. Att känna press är alltid lika jobbigt men eftersom jag är den enda tjejen som tävlar för Sverige sätts ju all press på mig. På herrsidan skickar Sverige däremot tre killar och jag tror och hoppas att det ska gå bra för dem:) Ni håller väl tummarna för oss?

Jag känner ärligt talat inte att jag har särskilt mycket att berätta om den här veckan. Många av mina vänner är i Turkiet och jag saknar dem något enormt! Eftersom det är dyrt att ringa varandra har jag istället skickat ett antal sms till Alireza som har berättat lite om vad de gör om dagarna och sagt att alla har det bra:) Även om inte alla mina vänner är i Turkiet har jag känt mig ganska ensam på sista tiden. Det kändes jättebra i helgen när jag fick vara med alla härliga showdownmänniskor men direkt efter att jag kom hem i söndags började jag känna mig ledsen och nedstämd. Dessa känslor har mer eller mindre suttit kvar sen dess och jag förstår verkligen inte vad det är med mig. Om nätterna drömmer jag antingen hemska eller riktigt bra drömmar. Att vakna upp från de hemska drömmarna kan så klart kännas jobbigt medan det nästan kan kännas ännu värre att vakna upp från de riktigt bra drömmarna eftersom jag då inser att det som jag trott att jag precis har varit med om bara var en dröm. Många känslor snurrar runt i mitt huvud just nu. Samtidigt som jag vill kunna lita på människor känner jag mig rädd för at göra det. Att bli besviken och ledsen är enligt mig bland det värsta som finns men sen kanske det faktiskt är så att man måste riskera att få sitt hjärta krossat och verkligen våga lita på andra människor för att både få nya vänner och finna kärleken. Livet består ju både av att känna glädje och besvikelse. Något som verkligen gjorde mig arg, ledsen och besviken var när jag för bara lite mer än en vecka sedan upptäckte att någon hade varit inne i mitt rum. Förutom att personen hade rotat runt på mitt skrivbord, öppnat och stängt mina lådor och rotat runt i mina hyllor hade personen tagit både pengar och godis. Eftersom det inte bara är jag som har blivit av med godis här hemma på sista tiden börjar jag verkligen undra vad som händer. När vi tog upp problemet vid matbordet häromdagen var det varken någon som erkände att de hade tagit något från mig eller någon annan. En person erkände visserligen att han/hon hade tagit godis av mig tidigare utan att fråga eller tala om det efteråt. Att något sådant här skulle behöva hända för att en person ska berätta att han/hon alltså har varit inne i mitt rum när jag inte har varit hemma, kollat efter godis och helt enkelt tagit det, tycker jag är oerhört respektlöst. Jag är nämligen inte den som brukar säga nej när folk frågar mig om de får smaka godis eller låna saker. Det enda jag brukar kräva är dock att jag vill ha tillbaka mina saker lika rena som de var innan och att sakerna som lånas ska läggas tillbaka exakt där de låg tidigare. Att det både har försvunnit väldigt mycket godis och pengar, visserligen bara lite mer än hundra kronor men ändå, ifrån mitt eget rum gör mig väldigt besviken. Att lita på de man bor tillsammans med är något som jag anser borde vara en självklarhet eller ska man behöva låsa dörren till sitt rum för att vara säker på att ingen går in och rotar runt bland ens saker? När man ändå delar allt annat, kök, vardagsrum, toaletter, dusch och mat med resten av familjen borde man väl åtminstone inte behöva oroa sig över att människor rotar runt och tar saker från ens rum?! Sen finns det så klart en risk att någon av Lovisa, Johan eller Edvins vänner skulle ha varit härinne men jag anser verkligen att man borde hålla koll på de man bjuder hem. Att märka ifall ens vänner går in i någons privata rum borde väl inte vara särskilt svårt? Om någon tar en stor dumlekartong, pengar, andra påsar med godis, en duschkräm och kanske även något mer som jag ännu inte har upptäckt har försvunnit, tycker jag att någon borde ha reagerat och sagt ifrån. Pengar kan man i och för sig stoppa i fickorna men dumlekartongen och godispåsarna är jag säker på att man skulle behöva en stor väska för att dölja. Jag är helt säker på att dessa saker har försvunnit vid ett eller högst två tillfällen. Pengar och godis är visserligen bara materiella saker som man kan skaffa sig relativt lätt. Jag är självklart ledsen över att en del av godiset som försvann inte går att få tag på i Sverige och att förlora pengar är inte heller roligt. Det värsta är ändå att veta att någon eller kanske till och med flera personer som det inte ens är säkert att jag känner har varit inne i mitt rum, tittat överallt och tagit det som personen/personerna ville ha. Att ens tänka tanken att göra såhär finns inte i min värld och det här är alltså ytterligare ett bevis på att man tydligen inte kan lita på människor som man trodde att man kunde lita på eller åtminstone ville tro att man kunde lita på. Ingen i huset sa att de hade märkt något av det här, vilket jag har väldigt svårt att tro. När jag var yngre hade jag kompisar i mitt rum ganska ofta och jag kan säga att jag blev besviken flera gånger när jag såg att de antingen hade flyttat på saker eller faktiskt tagit saker av mig. Ska man inte våga bjuda hem sina vänner eller vad är det frågan om? Förlåt men jag tycker faktiskt att jag har rätt att känna mig arg och besviken på sådana här saker... Ni kanske tycker att jag överreagerar men jag kan lova er att man inte blir glad när man märker att någon har stökat ner och tagit saker från ens rum.

Nu är vi inne i oktober månad och det märks verkligen att hösten har börjat. Idag har det blåst och regnat hela dagen. Skolan känner jag mig oerhört trött på för tillfället men jag fortsätter att kämpa på. Vi har inte haft något stort prov än men det första kommer på måndag då vi ska skriva en argumenterande text på svenskan om boken Therese Raquin. Jag har kommit en bit med boken och måste helt enkelt försöka läsa så mycket som möjligt under helgen. Vokalensemblen flyter på och jag tycker att det mesta vi gör känns enkelt, vilket är skönt:) Den klassiska sången har jag däremot större problem med och det känns knappt som att jag gör några framsteg överhuvudtaget fastän jag tränar nästan varje dag. Projektarbetet känns ganska segt men jag har i alla fall kommit igång och börjat läsa om stresshantering och vilka metoder man kan använda för att bearbeta stress. Kvällarna har varit lugna och jag har varit hemma och ätit, pluggat, hjälpt Lovisa med hennes läxor, sjungit och spelat med Lovisa samt packat inför helgen. Har ni gjort något roligt på sista tiden? Jag hoppas som sagt att ni håller tummarna och tänker lite på oss showdownspelare i helgen! Ta hand om er själva och varandra tills jag skriver nästa gång:)
/Vispen

Hej!

Förlåt för att jag inte har uppdaterat bloggen på några dagar. Jag försökte blogga från mobilen flera gånger i helgen men det jag skrev verkar konstigt nog inte ha kommit fram. När jag kom hem igårkväll kände jag mig för trött för att blogga och därför skrev jag ingenting då heller. Nu har jag dock äntligen tänkt uppdatera er:) Förra fredagen började med skola och ljudteknik. Vi spelade in det sista på låten Johnny be goode som vi har jobbat med några lektioner. Nästa vecka kommer vi att jobba med att mixa ihop alla spår och då kommer alla att jobba individuellt. Jag får se hur det går för mig som aldrig har mixat musik tidigare, något nytt lär jag definitivt lära mig:)

Efter skolan åkte jag direkt till Quality hotel i Handen och jag hann checka in, ta det lugnt en stund på mitt rum och prata med några av mina fina vänner innan vi skulle samlas. Eftersom det var flera som inte hade kommit fick vi inte särskilt mycket information då utan vi fick istället börja spela nästan direkt. Lite senare samlades vi igen och fick information om vad vi skulle göra under helgen. Vi som tillhör landslaget fick reda på att vi skulle få coacha en av de nyare spelarna, något som jag tycker var väldigt roligt. Middag fick vi inte förrän runt åttatiden och då var alla väldigt hungriga. Madde, Mariah och jag tittade på Idol från Maddes dator medan vi åt och när vi hade ätit gick alla tillbaka till hotellet, satte oss i lobbyn och såg slutet av programmet. Jag tycker att det var synd att Maikel åkte ut i fredags men kan samtidigt förstå det med tanke på att han inte sjöng särskilt bra. Att Roshanak fick ett wildcard och gick vidare bland de elva bästa tycker jag var jätteroligt. Förutom Roshanak är André, Olle, Molly och Amanda P mina favoriter. När Idol var slut var jag uppe en stund till och pratade med alla trevliga människor innan jag gick och la mig. Trots att det var ganska sent tog det dock tid innan jag somnade och det kändes jobbigt och segt att ligga där i sängen och tänka i över en timme. Jag vet inte varför jag har börjat känna mig orolig och stressad på sista tiden men det har gjort att jag sover sämre. Antingen har jag svårt att somna eller också somnar jag i tid men vaknar flera gånger under natten.

Det tog tid för mig och Shakti som jag delade rum med att göra oss i ordning i lördags morse. När vi väl kom till frukosten var klockan tjugo över åtta och eftersom vi skulle samlas tio i nio hade vi inte särskilt lång tid på oss att äta. Jag som har väldigt svårt att äta på morgonen tyckte att det var ganska jobbigt. Det kändes dock bättre när vi hade kommit ut och jag kände hur varmt det var. Jag har hört att Sverige har haft sin sista varma dag för i år och nu är det alltså bara att se fram emot nästa sommar. Lördagens träning kändes både bra och givande, i alla fall enligt mig. Efter att ha kört en gemensam uppvärmning tränade vi på olika moment. Det handlade mycket om att ha bollkontroll och att lära sig att behärska olika slag. Jag tränade bland annat med Sven och det kändes bra, särskilt när vi tränade på ett visst slag. För mig gick det ganska dåligt tills Sven kom på att vi kunde tävla och se vem av oss som gjorde flest mål. Eftersom jag gärna ville vinna över Sven blev jag helt plötsligt mycket mer fokuserad och lyckades göra mål åtta gånger på tio försök:) För Sven gick det dock inte lika bra, han lyckades bara göra tre mål men att tävla fungerade alltså åtminstone bra för mig:) Dessutom var Sven riktigt bra på att peppa mig, vilket gjorde att jag tyckte att det kändes som att momentträningen gick mycket fortare än i vanliga fall.

Lunch beställde vi från George pizzeria och efter lunchen hann vi sitta ute i solen en stund och äta varsin glass innan vi satte igång att träna igen. Jag kände att jag hade mycket svårare att koncentrera mig under eftermiddagen. Att höra lljudet från alla showdownbord blev ganska jobbigt efter en stund och jag tror att huvudvärken jag hade berodde på det. Dessutom blev jag trött efter att ha koncentrerat mig i flera timmar. Servarna satt inte alls och min bollkontroll brukar vara bättre i vanliga fall. När vi tränade på attack och försvar gick det varken bra för mig att skjuta mål eller att försvara mig. Vi avslutade dagens showdownträning med att spela några set mot varandra. För mig gick det sådär, jag vann över Anders och Claudio men förlorade mot Sven. Eftermiddagen avslutades med ett träningspass på ett gym som fanns på hotellet. Man fick välja mellan att cykla, springa eller att köra cross training. Eftersom alla cyklar blev upptagna när jag fick välja vad jag ville göra valde jag att köra cross training. Sven tränade bredvid mig och det kändes skönt att se att det inte bara var jag som blev trött av träningspasset:)

Efter att ha stretchat och duschat var det äntligen dags för middag. Vi gick till China station och där var det lika trevligt som vanligt. Det tog dock ganska lång tid innan vi fick vår mat men jag drack mangojuice medan jag väntade så det kändes ändå helt okej:) Efter middagen var jag en stund med Sven. Vi hann prata om en massa saker och kom bland annat fram till att det nog är bäst för oss båda att jag inte åker till Holland i november. När jag beställde flygbiljetten för några veckor sedan kändes det självklart att jag skulle åka och därför tyckte jag att det var onödigt att betala några hundra kronor extra för ett avbeställningsskydd. Idag har dock saker och ting förändrats och med tanke på att både Sven och jag känner att det nog är bäst att jag inte åker får jag tyvärr inse att jag förlorade en del pengar på att inte betala något avbeställningsskydd. Nu har jag dock lärt mig något av det här och sett att jag nog borde göra det nästa gång hur säker jag än känner mig när jag beställer en biljett. Det är ju av våra misstag vi lär oss saker och att stanna hemma känns säkrare än att åka till Holland i fyra dagar och inte veta om jag kommer att trivas där och hur allt kommer att kännas. Att ångra mig när jag väl är där går ju inte. Nu har jag alltså ingenting inplanerat under höstlovet och jag tycker därför att det vore jätteroligt ifall någon skulle vilja träffa mig då!

Även om samtalet med Sven inte direkt gjorde mig glad känner jag att vårt samtal var nödvänligt och att det dessutom fick mig att känna mig säkrare på vad jag vill och känner. Efter att ha varit ganska förvirrad de senaste månaderna känns det åtminstone skönt att ha en sak mindre att fundera över:) Lördagkvällen avslutades på ett trevligt sätt tillsammans med några av de andra, bland annat Mariah, Claudio, Shakti, Sven, Adde, Zebben, Krister och Madde. Jag som oftast brukar vara uppe tills de flesta har gått och lagt sig gick och la mig tidigare än ganska många av de andra den här gången. Men eftersom jag kände att jag ville orka träna och prestera något under söndagen kändes det bra:)

Gårdagen började med frukost som jag faktiskt hann njuta av trots att vi skulle börja träna en halvtimme tidigare än i lördags:) Dagen började med att landslagsspelarna skulle träna på att vara coacher. Adde och jag fick tillsammans äran att coacha Lappis eller Micke som han hellre vill bli kallad och jag måste säga att jag tycker att det gick bra. Världens bästa coach är jag definitivt inte men jag försökte så gott jag kunde och det gick faktiskt bra för Micke som gjorde ett strålande jobb! Han vann alla set förutom ett som han förlorade med tretton-tio:) Förmiddagen avslutades med att vi fick spela några set mot varandra. Jag lyckades vinna över Sven och Anders men förlorade istället mot Zebben med tolv-tio. Menmen, det är ju i helgen som det verkligen gäller och då får ni hålla tummarna för att det går bra för Claudio, Adde, Christoffer och mig!

Eftermiddagen blev ganska lugn och jag hann prata med lite folk innan de skulle åka hem, bland annat Tobbe som jag knappt hade sagt ett enda ord till under helgen. Dessutom hann jag säga hej då till Claudio och Sven som jag ju kommer att träffa igen i helgen! Ja, nästa helg åker vi till Holland och jag är övertygad om att det kommer bli en rolig och ansträngade helg. Vi landar i Holland sent på fredag kväll för att sedan spela hela lördagen plus en stor del av söndagen. Sen åker vi hem igen på söndag kväll och då vet jag åtminstone en person som kommer att vara trött. Att ha tränat hela förra helgen känns dock bra och nu känner jag mig taggad inför nästa tävling! Jag vet i alla fall att några av de nya spelarna tycker att det var bra att få träna tillsammans med landslaget och jag förstår dem. När de ser vilka duktiga spelare vi har i Sverige och Europa, förutom svenska landslaget var även Sven från Holland och Stine från Danmark med i helgen, tror jag absolut att det får de att vilja kämpa hårdare för att bli lika duktiga som vi i framtiden. Oj, vad tiden går fort, nu måste jag sätta igång och plugga. Jag bloggar någon dag senare i veckan. Ta hand om er tills dess!
/Vispen