Vispen Sjob

Hej!

Den här morgonen har varit stressig och jobbig. Jag sov dåligt inatt och när klockan ringde imorse kände jag mig allt annat än utvilad. Det var bara att se glad ut och gå upp. Taxin kom i tid men på grund av bilköer och stopp i trafiken missade jag projektarbetet som var första lektionen. Nu har jag cirka tre timmars håltimme innan den klassiska sången börjar och gissa om jag stör mig. Jag kunde ha legat hemma i min säng istället för att sitta i skolan och inte ha något att göra. Men men, jag ska försöka plugga lite, jag har några sånger att öva på samt skrivningar som jag bör ta tag i. Efter den klassiska sången åker jag hem och vilar. Ikväll får jag, om saker och ting blir som planerat, träffa min kära några timmar och jag ser fram emot att få trycka till honom:) I helgen åker jag förhoppningsvis till Göteborg. Med tanke på att det är valborg snart lär tågbiljetterna kosta en del och vi får se om jag har råd. Jag hoppas så klart att jag kan åka för nu var det flera månader sen jag besökte min favoritstad:) Om jag stannar hemma lär jag ha saker att göra också men det är klart att jag skulle föredra att umgås med min pojkvän då vi kanske inte kommer ha möjlighet att ses under maj månad. Vad jobbigt det hade varit... Men men, juni börjar så småningom och då händer det en massa trevliga saker i mitt liv! Det är fortfarande över en månad kvar tills juni börjar och jag ska försöka uppskatta de sista veckorna på Kulturama. Gårdagen var dock allt annat än rolig och jag kände mig jättetrött efter att ha suttit och skrivit på min uppsats i nästan sex timmar. När jag äntligen hade lämnat in mitt arbete pratade jag lite med läraren som satt provvakt just då. Vi kom fram till att ingen av oss ville veta hur många timmar vi har pluggat i våra liv eftersom det skulle bli flera tusen timmar. Nej, nu ska jag försöka göra något bättre än att blogga, jag skriver igen så fort jag har något roligt att berätta.
/Vispen

Hej!

Idag är det fyrtioåtta dagar kvar tills jag tar studenten! Det är det enda positiva jag har att skriva idag. Jag vill därför varna dig redan nu. Läs inte det här inlägget om du känner dig glad och vill fortsätta vara det. Jag känner att jag behöver få skriva av mig lite och idag blir det tyvärr inget glatt inlägg. Men jag ska bättra mig i fortsättningen både för min egen och er skull! Tur att jag har en privat blogg där jag kan skriva ner alla mina tankar, här försöker jag mest skriva om sådant som eventuellt intresserar de som fortfarande följer min blogg. Av någon anledning har jag några trogna läsare som tittar in här lite då och då och det är fint! Om några dagar lovar jag att skriva ett gladare inlägg, titta in då vetja! Ha det underbart tills dess!
/Vispen

Jag räknar ner dagarna till studenten och nu är det fyrtioåtta nätter och fyrtiosju dagar kvar. Fyrtiosju dagar är inte en särskilt stor del av mitt liv och nu är det bara att kämpa på. Ändå känns det som att jag inte orkar. Min kropp visar det på olika sätt. Jag har haft huvudvärk dagligen de senaste veckorna, den har känts mer eller mindre men alltid funnits där. Idag har jag börjat blöda näsblod tre gånger och imorse hade jag ont i hela kroppen. På nätterna drömmer jag mardrömmar och får aldrig mer än fem timmars sömn per natt. I skolan är det stressigt. Idag skrev jag nationella prov i svenska B och det tog cirka fem och en halv timme för mig att skriva en kort debattartikel. Jag vet, det är något fel på mig eftersom jag segar så. Det var som vanligt jag som satt kvar sist av alla och när jag satt där och skrev funderade jag över varför jag la ner sådan tid på arbetet. Jag har så klart svaret, för att nå godkänt i svenska B. Med tanke på att jag varken producerar bra texter eller blev klar med mitt tal i tid lär jag ha svårt att klara det. Men nu är det försent att ge upp, jag måste kämpa lite till, det är inte långt kvar nu... Det är samma sak med musikteorin och den himla ljudtekniken. Jag kan säkert klara det om jag kämpar. I ettan klarade jag ju av att lära mig en hel hundrapoängskurs på två-tre månader trots att det egentligen var tänkt att man skulle klara kursen efter ett eller två år. I och med det borde jag ju kunna klara ljudtekniken på femtio poäng på några veckor. Frågan är bara om min kropp skulle må bra, förmodligen inte, men men, alla mår ju dåligt ibland och jag kan inte göra mer än mitt bästa. Vad vore ett liv utan motgångar? Det skulle definitivt inte vara något för mig, jag tycker oftast om utmaningar och behöver känna att jag gör bra saker och utvecklas på olika sätt för att må bra. Vi kommer alltid vara tvungna att göra saker som känns mer eller mindre roliga och måsten har vi ju hela tiden. Det är bara att gilla läget och trycka till och köra på! Även om jag tror att jag kommer må något bättre när jag inte känner mig lika stressad och när min kropp förhoppningsvis får vila lite i sommar är jag fullt medveten om att allt inte kommer att bli bra över en natt och att jag fortfarande kommer att ha mängder av måsten och saker att ta tag i efter gymnasiet. Men det känns bra att få göra något nytt, vi längtar ju ofta efter det vi inte har tyvärr, istället för att njuta av livet och det vi går igenom just nu. Vi borde försöka vara glada för man vet aldrig hur länge vi får leva här här på jorden. Den här veckan har börjat mindre bra och jag har knappt skrattat överhuvudtaget. Jag önskar att jag vore mer lättroad och att jag skulle hitta någonting som alltid eller i alla fall oftast skulle få mig att skratta. Mängder av undersökningar har ju visat att det är hälsosamt att skratta. Vad gör er glada? Skriv och berätta!

Varför sitter jag här och klagar? Jag har ärligt talat ingen aning för mitt liv är ju bättre än många andras. Men åh vad jag önskar att jag kunde vara glad. Jag vill vara så som man bör vara i dagens samhälle och ge ett bra och positivt intryck. Jag försöker verkligen och det verkar fortfarande som att jag lyckas, i alla fall då och då. Många säger att jag verkar vara en glad tjej och det känns bra att veta att jag åtminstone lyckas med något här i livet för att sprida glädje omkring sig är fint! Jag vill göra andra glada, inte motsatsen! Ingen blir gladare av att jag visar att jag inte är glad och jag skulle kanske må bättre av att sluta tänka och känna efter hur jag mår. Men det går inget vidare för nu när jag försöker att inte tänka är det istället kroppen som krånglar. Varför? Varför kan jag inte bara få ett dygn utan huvudvärk och hemska drömmar? Jag förstår inte vad det är jag ska göra för jag kan omöjligt både göra det som min kropp och hjärna skulle må bäst av just nu, det går helt enkelt inte... De här dagarna känns det lite som att jag inte lever till hundra procent. Jag går upp på dagarna och försöker göra så mycket som möjligt och jag föredrar dagarna. Då slipper jag drömma konstiga saker och jag slipper dessutom känna ensamhet. Men på nätterna, då är det inte alltid roligt. Nu börjar snart en ny natt och jag väntar på att bli tillräckligt trött för att låta kroppen sova. Jag har lärt mig att jag drömmer mindre om jag tröttar ut hjärnan och kroppen ordenligt innan jag sluter ögonen. Det kanske blir ett litet konditionspass innan jag sover. Det skulle göra att jag fick mindre tid att sova på men med tanke på att det är bra att röra på sig och det förhoppningsvis skulle göra att jag drömde mindre är det nog värt det. Idag har jag haft en dålig dag och det beror nog på den där himla skrivningen och på en jobbig grej som jag fick höra idag. Varför tar vi ofta åt oss mer av taskiga kommentarer än av sådant som är positivt? Det är förmodligen psykiskt. Ja, det är relativt lätt att psyka mig. Jag känner på mig att jag kommer att få någon sorts utbrott snart, det känns i hela kroppen. Att jag inte kan gråta eller vara arg lite då och då är inget nytt utan när jag väl blir arg eller ledsen kan det ta timmar innan jag känner mig okej igen. Medan jag har mina så kallade utbrott kan jag knappt kontrollera mig och därför hoppas jag att jag alltid är ensam när jag får dem. Är det någon som känner igen sig och som också har det på det här sättet? Om några timmar är det torsdag och jag hoppas att jag känner mig gladare då, det kommer jag säkert att göra.
/Vispen

Hej!

Hoppas att allt är bra med er! Jag känner mig inte helt återställd ännu utan har känt mig trött i stort sett hela helgen. Huvudvärken har inte riktigt velat lämna mig plus att jag har sovit dåligt de senaste nätterna. Unga synskadade har haft organisationsträff i helgen och jag har varit i Jönköping, nu är jag på väg hem därifrån och tåget är lite försenat. Men men, förseningar får man räkna med när man åker tåg och jag har inte bråttom hem. Okej, det hade i och för sig varit lite skönt att få lägga mig i min egen säng. Sängen i Jönköping var inte direkt jätteskön och jag lär somna nästan direkt när jag kommer hem. Jag har lite ångest över att jag inte har haft ork eller tid att plugga särskilt mycket varken i veckan eller i helgen och nu ligger jag lite efter i vissa skolämnene. Men det är bara att bita ihop och köra hårt nästa vecka. Helgen har hur som helst varit bra förutom huvudvärken. Jag har lyssnat på olika föreläsningar, haft möte med valberedningen, alla USS-are, besökt ett kulturhus, ätit mat och fikat några gånger. Igårkväll släpptes US nya skiva och jag tycker att det var jätteroligt att få höra låtarna! Om ni frågar mig tycker jag att allt lät jättebra förutom låten där jag sjunger. Jag hör som tur är inte någon jättefalsk ton men jag känner ändå att jag kunde ha gjort bättre ifrån mig i studion och att resultatet därmed kunde ha blivit bättre. Att jag inte direkt älskar låten som jag sjunger är förmodligen förklaringen till varför jag tycker att det hörs att jag sjunger utan känsla. Men men, jag lär få höra låtarna på US-skivan många gånger framöver och vänjer mig nog vid den himla låten så småningom. Även om jag som sagt inte är nöjd med den ångrar jag inte att jag valde att vara med och spela in skivan. Jag hade riktigt roligt under inspelningshelgen och får helt enkelt sikta på att göra bättre ifrån mig nästa gång jag är med på en skiva, om det händer får tiden utvisa. Stämningen var på topp igår och alla var glada, även jag eftersom huvudvärken inte var som jobbigast just då. Det var vissa som lyssnade på skivan tre-fyra gånger och att höra folk sjunga med i låtarna gjorde mig glad. Många var hur fina som helst, särskilt mina vänner som har varit med och spelat in skivan. Jag fick en massa tilltryckningar av dem och det kändes bra! Jag skriver mer om skivan någon dag när jag känner mig piggare. Skivan släpps för allmänheten den andra juni och jag är säker på att det kommer att bli en fantastisk dag! Hmm, jag funderar på om det har hänt något roligt som jag inte har skrivit om. Jag har så klart umgåtts med en massa trevliga människor i helgen. Igårkväll hade jag jätteroligt åt saker som Rakel berättade och sen har jag pratat en del med Kristin, Anders, Sandra, Niklas, Johan, Oja, Ronja, Lars och många andra. Vi var hela fyrtiofyra personer exklusive ledsagare! Att vi var så pass många var ju jätteroligt. Jag hann tyvärr inte prata med alla men ändå. Just det, jag får inte glömma bort att några personer, framförallt Johan, retade mig lite för att de tyckte att jag pratade göteborska. Jag förstår inte vad det kan bero på för jag har inte varit i Göteborg på flera månader. Okej, min pojkvän och några av mina vänner bor där men jag har inte märkt att jag har börjat prata som dem, men men. Några personer och även jag själv har ifrågasatt min packning. Jag kunde ha haft en mindre resväska med mig men då det blev stressigt i fredags hann jag inte byta från min sportbag, vilket så klart var lite jobbigt. Den var tung och jobbig att släpa runt på. Folkhögskolan som vi bodde på i helgen var dessutom inte alls lätt att lära sig att hitta på, vilket gjorde det hela ännu jobbigare. Nästa gång jag åker iväg ska jag definitivt packa i min rullväska för det skulle göra saker och ting mycket enklare! Johan har dessutom lärt mig hur man kan vika ihop sina kläder så att de tar väldigt lite plats. Nu ska jag packa ner datorn eftersom vi snart är framme i Stockholm.
/Vispen

Hej!

Jag har tyvärr mått lite dåligt de senaste dagarna. Ögonen har gjort ont, förmodligen på grund av att jag har haft huvudvärk och på grund av att trycket i mina ögon blir lågt ibland. Att må dåligt är alltid lika jobbigt. I tisdags kväll och hela dagen igår har jag inte orkat göra mer än att ligga i min säng och tycka synd om mig själv. Okej, jag har försökt att inte göra det sistnämnda men med tanke på att det ju aldrig är roligt att må dåligt är det ju inte särskilt konstigt att man tycker lite synd om sig själv. En positiv sak är i alla fall att mina ögon har krånglat ovanligt lite de senaste månaderna och att även huvudvärken bara har kommit lite då och då. Skolan känns sådär, jag har orkat vara där alla dagar förutom igår. Musikteori, naturkunskap och svenska är de svåraste ämnena. Klassisk sång är också svårt på grund av att jag alltid måste anstränga mig mycket på lektionerna men det är så det ska vara och jag känner faktiskt att jag utvecklas även om det går väldigt långsamt. Läraren är jag hur som helst väldigt nöjd med! Den här veckan har som sagt mest känts jobbig på grund av sjukdom. Jag hoppas att den blir något bättre ikväll för då får jag äntligen träffa min kära Reza! Vilken tur att han jobbar i Stockholm ganska ofta så att vi får möjlighet att ses. Imorgon eftermiddag sätter jag mig på ett tåg mot Jönköping. Jag ska nämligen delta på Unga synskadades organisationsträff där jag bland annat kommer att träffa styrelseledamöter, folk som är intresserade av att göra repotage till US tidning, samt folk som sitter i US valberedning. Förutom att ha möten och lyssna en massa i helgen kommer US nya skiva att släppas på lördag kväll. Det är dock bara ett internt skivsläpp men US kommer så klart att ha ytterligare en release den andra juni då vem som helst får komma och lyssna på när vi sjunger samt köpa en skiva:) Boka in det datumet redan nu om ni vill vara med om något roligt! Jag ser fram emot att höra den nya skivan även om jag ska försöka undvika att höra låten där jag sjunger, det skulle bara göra att jag blev missnöjd och skämdes. Den här gången överdriver jag inte, jag sjöng extremt dåligt när låten spelades in. Nej, nu ska jag försöka få tag på Reza och ta reda på när han slutar jobba.
/Vispen

Hej!

Tiden går fort när man har roligt. Nu är påsken över för i år och jag måste säga att jag känner mig nöjd med årets påskdagar. Har ni firat något? Att ha skilda föräldrar är mest bara jobbigt och tråkigt. En positiv sak är i alla fall att jag alltid brukar få fira både jul och påsk två gånger eftersom mina föräldrar inte firar tillsammans. I lördags firade jag ju påsk hos min kära pappa Björn. Påskdagen blev en lugn dag då jag vilade och pluggade en hel del. Jag läste bland annat en bok som vi kommer att ha boksamtal om i svenskan senare i vår. Boken som jag har valt heter Jane Eyre och jag tycker att den verkar vara ganska bra:) Igår träffade jag mina kära vänner Hannah och Christoffer. Vi var i Christoffers lägenhet och eftersom jag inte har varit där på några månader var det trevligt att få hälsa på honom igen. Först visste vi inte vad vi skulle göra men det slutade med att vi åkte till Gubbängen och handlade fika. Efter att ha pratat, lyssnat på musik och fikat åkte jag hem till Huddinge. Igårkväll firade vi nämligen påsk här och det var trevligt. Min kära mormor Lia var här och det är alltid lika roligt att träffa henne. Kvällen blev lyckad, vi åt traditionell påskmat, letade påskägg och åt efterrätt. Innan jag gick och la mig passade jag på att städa mitt rum. Det behövdes verkligen och det känns skönt att det äntligen är gjort! Nu ska jag snart åka och träffa Reza. Kan ni tänka er, han satte sig faktiskt på ett tåg till Stockholm för några dagar sen och det ska bli underbart att få trycka till honom! Hoppas att ni får en fortsatt bra vecka!
/Vispen

Hej!

Jag vill börja med att skriva glad påsk! Hoppas att ni som firar påsk har firat den tillsammans med er familj, släkt eller helt enkelt med någon annan som ni tycker om, att ni har ätit god mat och fått något påskägg! Julen och påsken är utan tvekan mina favorithögtider och jag tycker alltid att det är lika trevligt att få äta en trevlig lunch eller middag tillsammans med släkten och familjen. Sådana traditioner är enligt mig bland det bästa som finns! Idag har jag firat med min pappa Björn och släkten på hans sida och det har varit trevligt. Jag kan dock inte säga att den här påsken har varit lika bra som förra året. Vi var fler då plus att jag ju hade Sven här. Tänk vad tiden går fort. Idag har både Sven och jag hittat nya partners och nu hoppas jag verkligen att jag får ha kvar min Reza i många år till för att behöva inse att ett förhållande inte fungerar är aldrig roligt. Att Reza inte kunde vara med idag var så klart synd men jag hoppas att vi kan fira tillsammans nästa år:) Idag har vi gjort det gamla vanliga här hemma, ätit påsklunch och i vanlig ordning klagat på att vissa ägg var för löskokta. Att tjafsa om just det var ett tecken på att det verkligen är påsk! Efter lunchen letade vi så klart påskägg. I år blev det dock väldigt enkelt eftersom det fortfarande är snö och blött utomhus. Vi behövde bara leta reda på Åse som satt inne i lekstugan och delade ut ägg till alla. Att hitta henne tog dock en stund och eftersom det var kallt ute blev jag glad när vi väl hitade henne:) Min kusin Berthine har försökt lära mig hur man virkar idag men det gick dåligt och jag tror inte att det är något för mig. Sen har vi fikat och ätit cheesecake och jordgubbar:) Eftersom jag fick ganska ont i ögonen under eftermiddagen har jag legat och vilat en stund. Nu mår jag lite bättre, i alla fall tillräckligt bra för att orka blogga:) Jag har alltså haft en bra påskafton, vissa saker kunde så klart ha varit bättre men jag känner mig ändå nöjd med dagen:)

Innan det blev påskafton har det ju varit skärtorsdag och långfredag. I torsdags började jag med att träna på musikprogrammet Sonar som det är tänkt att jag ska lära mig. Programmet bestämde sig dock för att krångla även den här veckan, vilket så klart var störande. Nu har vi dock bett min lärare i ljudteknik att försöka fixa fram en bättre synth till mig eftersom det förmodligen skulle göra att programmet fungerar bättre. Synthen som jag har nu har vi nämligen aldrig fått igång. Efter lunchen hade jag klassisk sång då jag fick göra diverse övningar som förhoppningsvis både tränar upp mina stämband och min mage. Oj oj oj vad trött man blir av att sjunga, i alla fall jag. Jag tycker som tur var att det kändes ganska bra att sjunga i torsdags och att det mesta gick bättre än förra veckan. I och med det har jag fått tillbaka lite motivation och vilja att utvecklas och bestämt mig för att göra mitt allra bästa de sista veckorna av terminen! Min milestone krånglade i torsdags så jag kunde inte spela in någon ny klassisk sång men jag får träna med de sånger och uppsjungningsövningar jag redan har fått tills nästa gång:)

I torsdags kväll åkte Nina och jag iväg på artistmusiker och storbandstreornas studentskiva. Temat för kvällen var superhjältar och superskurkar men som jag skrev i mitt förra blogginlägg hade jag tyvärr inte möjlighet att klä ut mig. Alla andra var utklädda så jag kan tänka mig att jag såg både tråkig och konstig ut som inte hade på mig något annat än lite finare kläder. Jag hade hur som helst en trevlig kväll som började med en välkomstdrink innan middagen. Eftersom jag inte har lärt mig att uppskatta vin ännu drack jag läsk och med tanke på att jag inte gör det särskilt ofta var det helt okej. Medan jag väntade på att middagen skulle börja pratade jag lite med Arvid och Joel, två killar från storbandsklassen som jag aldrig hade pratat med tidigare. De var väldigt trevliga och det visade sig som tur var att en av dem hade gjort som jag och inte heller klätt ut sig:) Själva middagen var trevlig och jag satt bredvid Helena i min klass. Hon var rolig och skrattade i stort sett hela tiden:) Min tidigare engelskalärare satt ganska nära oss och det var roligt att se att även hon verkade ha väldigt roligt! Jag tycker att maten var ganska god och att stämningen var väldigt bra. Under middagen var det några som gick fram och pratade och/eller sjöng. Sen var det några tjejer som delade ut små diplom till alla. Några av deras nomineringar var verkligen både bra och roliga och det verkade som att alla var glada när de gick fram och tog emot sina diplom. Förra året blev jg klassens plugghäst och i år blev jag klassens trevliga. Jag måste säga att jag föredrar att vara klassens trevliga men vet samtidigt inte om årets diplom var särskilt genomtänkt. Med tanke på att jag sällan har lektioner med artistmusikerklassen visste de nog inte vad de skulle säga om mig. Men det är ju självklart bra om jag ger intryck av att vara en trevlig tjej:) Jag måste säga att jag tycker att alla jag har pratat med i min klass är väldigt trevliga. Eftersläppet skulle börja klockan tio men eftersom jag mest tycker att det är jobbigt att vara på ställen där det är hög musik där jag dessutom inte hittar, eftersom det är svårt att prata med folk på grund av musiken och jag inte har lärt mig att känna mig bekväm med att dansa bestämde jag mig för att åka hem. Jag kände mig väldigt glad när jag satt i taxin på väg hem och var definitivt nöjd med kvällen!

Igår var det långfredag och jag måste säga att den här långfredagen kändes kort i jämförelse med många andra långfredagar som jag har fått uppleva. I princip alla affärer hade öppet, vilket gjorde det möjligt för mig att handla lite saker. Under eftermiddagen umgicks jag med Adam, Anton och Sarah. Stämningen var lite dålig i början men den blev som tur var bättre efter en stund. Vi gick i affärer och åkte sedan hem till Adam där vi åt någon sorts lunch innan de skulle iväg för att festa och jag åkte till Björn. Färdtjänstresan dit blev dock lång på grund av att chauffören hade svårt att hitta och inte riktigt förstod Björns vägbeskrivning. Det slutade med att Björn bestämde sig för att åka och leta efter oss och när han väl gjorde det visade det sig att vi nästan var framme:) Idag har jag som sagt firat påsk, vilket jag verkligen har uppskattat. Nu väntar två relativt lugna dagar då jag hoppas på att hinna plugga lite innan det äntligen är tisdag. Jag ska inte hoppas för mycket men om saker och ting blir som planerat får jag äntligen träffa min älskade då! Oj oj oj vad underbart det hade varit. Nu ska jag gå och kolla om det finns något att äta. Ha en fortsatt trevlig påsk och kom ihåg att ta hand om varandra!
/Vispen

Hej!

Hoppas att ni mår bra! Jag har tyvärr fortsatt att må lite dåligt de senaste dagarna men man kan ju inte alltid vara på topp. Från och med imorgon eftermiddag har jag i alla fall påsklov och gissa om jag ser fram emot det. Jag kommer visserligen behöva plugga en del under lovet men bättre att kunna göra det hemma än att behöva åka till skolan varenda dag. Morgondagen blir dock en ganska jobbig dag och jag känner varken för att försöka lära mig ljudtekniksprogrammet eller att sjunga klassisk sång men det är bara att bita ihop och köra på. Imorgon kväll ska jag på artistmusiker och storbandstreornas studentskiva. Temat är superhjältar och superskurkar men eftersom vi inte har några utklädningskläder hemma och jag inte har hunnit fixa något lutar det åt att jag blir tvungen att komma dit som jag är. Jag vet, det är ju fruktansvärt tråkigt men jag gjorde åtminstone en bra insats förra året då jag var utklädd till Pocahontas och även om inte jag känner mig glad över att inte ha köpt utklädningskläder kan jag lova att min plånbok är det. De sista månaderna innan sommaren lär jag spendera en hel del pengar. Att få vara med på studentskivan kostar en hel del plus att det kostar att få åka flak på studentdagen, studentklänning och sist men inte minst min studentmottagning. Jag känner dock att studentmottagningen gärna får kosta lite för jag har inte haft någon stor fest på länge och studenten tar man ju bara en gång i sitt liv! Nu är det mindre än tio veckor kvar och jag har en känsla av att dessa veckor kommer att gå relativt fort. April kommer att bli en tuff månad och maj blir nog inte särskilt lätt heller. Men när det väl är juni ska alla uppgifter vara inlämnade och jag hoppas faktiskt att jag kommer att se fram emot att vara på Kulturama de sista dagarna innan sommaren. I höst lär jag nämligen sakna skolan för stämningen är det absolut inget fel på.

De senaste dagarna har varit precis som vanligt. Jag har saknat min kära något enormt och han finns alltid i mina tankar på ett eller annat sätt. Även om vi är inne i en lite jobbig period känner jag definitivt att det är värt att kämpa för att vår relation ska fungera. Det kommer bättre tider så småningom och då kommer jag förhoppningsvis känna att de här månaderna var viktiga och nödvändiga. Nu känns det dock inte riktigt så bra och ibland känner jag för att ge upp allt, skolan, träningen och kärleken. Men när jag har varit ledsen en stund brukar det som tur är alltid vara något som får mig att inte göra något dumt och som får mig att bestämma mig för att fortsätta kämpa. Det som jag tycker har varit roligast den här veckan är gårdagens showdownträning. Jag uppskattade att kunna slå till showdownbollen med hela min kraft och att försvara mitt mål. Det var mest Stine och jag som spelade och jag tycker om att möta henne eftersom vi är väldigt jämna och det nästan alltid är jämnt när vi möts. Vi pratade om en massa trevliga saker igår också, bland annat om påsken som vi båda ser fram emot att fira i helgen. Jag ser verkligen fram emot att få fira tillsammans med min familj och mina kära släktingar och det enda som är synd är att min pojkvän inte har möjlighet att fira med oss. Men men, man kan ju inte få allt här i världen och vi har förhoppningsvis många fler år tillsammans och då lär vi få uppleva ett antal trevliga påskhelger. Showdownträningen är det enda roliga som har hänt på hela veckan. Jag ska inte tråka ut er med att skriva ner allt som känns jobbigt just nu för det gör ju ingen glad. Ni får ha en fortsatt bra vecka!
/Vispen

Hej!

Hoppas att allt är bra med er! Jag skulle ljuga om jag sa att jag mår på topp men kan i alla fall säga att jag lever och att min fysiska hälsa är bättre än den psykiska. Mitt humör är skiftande men de senaste dagarna har jag varit ganska nedstämd. Det vill jag så klart ska förändras för jag vill må bra och sprida glädje omkring mig! Jag försöker tänka positivt men det har gått dåligt med det på sista tiden. Vissa märker det mer än andra och jag tycker nog mest synd om min pojkvän som får stå ut med mig. Ändå fortsätter han att ringa varenda kväll och jag vet inte varför. Men det är så klart fint och betyder väldigt mycket. Jag saknar honom något enormt och längtar tills vi ses. På grund av lite olika saker kan vi inte ses som planerat och nu får vi se när vi lyckas hitta några lediga dagar då någon av oss kan åka till Stockholm eller Göteborg. Jag stör mig på att vi bor femtio mil ifrån varandra och nu när vi har det lite tufft är det ännu jobbigare. Men det är bara att försöka tänka framåt och hoppas att det här gör oss starkare.

Den här helgen har varit helt okej även om jag så klart kunde ha mått bättre. Igår åkte jag för att träna tillsammans med några landslagsspelare. På grund av att färdtjänsten strulade kunde jag inte ta mig till Handen förrän runt halv ett men det gjorde att jag hann plugga en stund under förmiddagen, vilket förmodligen var behövligt. Att träna showdown igen kändes ganska bra. Jag märkte så klart att jag inte hade spelat på länge men tycker åtminstone att det var roligt och att det gick bättre än vad jag hade förväntat mig. När vi spelade några set mot varandra var jag som tur var inte helt borta. Men när vi möttes i en trippelmatch en stund senare spelade jag mycket sämre. Därför var jag varken på min bästa eller sämsta nivå igår. Senare under eftermiddagen hade jag ett samtal som kändes lite jobbigt men som både var nyttigt och bra. Efter det gick vi för att köra ett konditionspass på ett gym. Jag blev övertalad att springa på löpband, vilket jag i princip aldrig hade gjort tidigare. Att springa har aldrig varit min grej och igår fick jag det bekräftat både av mig själv och av andra. Jag sprang inte lika långt som de andra och kände dessutom att min kondition var katastrofalt dålig. Men men, jag har inte tränat särskilt mycket de senaste månaderna och det är klart att det både märks och syns. Igårkväll åt vi middag på restaurang Viking och efter det satte vi oss och pratade, lyssnade på musik och spelade spel på Claudio och Mariahs iphones. Eftersom jag inte hann vara med på hela träningslägret åkte jag hem igårkväll.

Den här söndagen har varit som många andra söndagar, ganska händelselös och tråkig. En positiv sak är i alla fall att jag har haft träningsvärk, vilket ju visar att gårdagens träning gav resultat:) Idag har jag lyssnat på musik, deppat, försökt plugga lite och i alla fall hunnit läsa en del av ett häfte som vi har fått inför nationella provet i svenska, samt läst igenom några andra saker. När jag tyckte att allt kändes som jobbigast hade jag turen att bli uppringd av Mariah. Både hon och Ida tyckte att jag skulle åka till Ida och trycka till dem och eftersom jag kände att det var precis vad jag behövde åkte jag dit med en färdtjänstbil som faktiskt kom i tid:) Jag hade trevligt hos Ida även om jag inte kände mig lika glad som vanligt. Mina vänner fick mig i alla fall på lite bättre humör, vilket jag så klart uppskattade! Fastän vi inte gjorde något särskilt ikväll var det trevligt att ses och prata om både seriösa och mindre seriösa saker:) Nu är jag hemma igen och hade tänkt gå och lägga mig ganska snart. Imorgon börjar en ny vecka och jag ser fram emot fredag då mitt sista påsklov börjar! De första dagarna av lovet lär dock bli väldigt sega men jag hoppas i alla fall på att få fira påsk med familjen och släkten. Sen får vi se om jag och min kära pojkvän kan få ihop en träff. Innan lovet är slut ska jag tävla i SM i showdown och det ser jag fram emot:)
/Vispen