En fin helg med min kära Reza

Hej!
 
Hur är läget med er? Förlåt för att jag inte har bloggat ordentligt på nästan en hel vecka. Jag ska verkligen försöka bättra mig, både för min egen och eventuella läsares skull. Det vore ju kul att ha något att läsa i framtiden så att jag förhoppningsvis ska kunna minnas lite av allt som jag fick uppleva och vara med om som ung vuxen:) Nu var det ju som sagt några dagar sen jag skrev senast och jag kommer tyvärr inte ihåg vad jag gjorde i onsdags. Visst är det konstigt, det var ju bara fyra dagar sen. Men men, jag lär inte ha gjort något roligare än att söka jobb, äta middag och prata med min kära på skype. I torsdags letade jag jobb utan någon större framgång och på eftermiddagen åkte jag för att träffa Adam. Vi möttes på hans jobb i Tyresö där jag fick vänta en stund medan han jobbade färdigt. Eftersom Adam var ensam på jobbet den dagen hade han extra mycket att göra. Det var hur som helst roligt att se var Adam jobbade. När han var färdig med allt åkte vi in till stan och kollade runt i affärer. Vi hittade lite allt möjligt men jag köpte inget särskilt. Senare på kvällen åt vi middag hemma hos Adam innan jag åkte hem. På natten fick jag migrän, vilket var väldigt störande då jag ju verkligen hade sett fram emot fredagen. Ibland känns det lite som att min kropp inte vill att jag ska göra något roligt eller viktigt för det är inte ovanligt att jag blir sjuk dagen innan eller samma dag som jag ska göra det där lilla extra. Undrar vad det kan bero på. Okej att man kanske är lite spänd eller förväntansfull men man borde väl inte bli sjuk för det?
 
Min helg blev hur som helst väldigt lyckad! Jag hade det verkligen bra tillsammans med min kära. Huvudvärken försvann visserligen inte förrän i lördags men jag kände mig åtminstone helt okej efter att ha tagit två huvudvärkstabletter. I vanliga fall skulle jag inte ha tagit någon tablett utan istället väntat på att kroppen skulle göra sig av med värken själv. Men i fredags var det ju ingen vanlig dag. Som jag skrev i mitt förra blogginlägg var det exakt ett år sen jag blev kär i Reza då. Jag minns det som om det var igår, den sjunde september förra året när Reza och jag hade vår första fina natt ihop. Om någon hade påstått att jag skulle tillbringa en kväll med Reza i augusti samma år kan jag dock lova er att jag aldrig hade trott personen, för åh vad jag störde mig på den där himla gubben när jag träffade honom på US medlemsforum i början av augusti förra året. Jag kan störa mig på min gubbsing även idag men han har som tur är inte varit i närheten av så pass dryg mot mig som han var på forum. Jag vet om att Reza definitivt inte hade särskilt höga tankar om mig innan eller under forum. Första gången vi pratade med varandra var jag bara tolv år gammal och Reza har berättat för mig att han inte ville prata med mig igen efter det. Reza och jag träffades några få gånger innan medlemsforum men då pratade vi knappt med varandra. Det enda jag minns är att jag, när jag träffade Reza för första gången, uppfattade honom som väldigt skum.
 
Men tiderna ändras. Även om jag verkligen störde mig på att Reza var dryg mot mig på forum fanns det två tillfällen då jag tyckte att han var rolig och bra, i alla fall okej. Första dagen kom Reza fram och pratade med mig och gav mig en kram. Jag minns att jag blev lite förvånad men att jag kramade tillbaka och var tvungen att erkänna för mig själv att jag faktiskt tyckte att det kändes bra att krama honom. Andra tillfället kom näst sista dagen. Då hade Reza varit dryg mot mig mer än en gång men jag bestämde mig för att bortse från det och hade riktigt roligt tillsammans med honom och Alex, en tjej som var med under veckan:) Några dagar senare stötte jag på Reza på US och USS kansli eftersom han var på möte eller jobbade där. Jag fick höra av min kära vän Ronja att hon skulle fika med honom och Hannah. Då jag inte hade några planer den dagen frågade jag om inte jag också kunde få hänga med. Det fick jag efter att Reza hade sagt att Ronja fick bestämma det. Från början var det tänkt att jag skulle åka in till fiket tillsammans med Hannah och Ronja men då vi slutade olika tider i skolan bestämde vi att jag skulle åka dit med Reza istället. Att få tag på honom var dock inte det lättaste. Reza svarade inte fastän jag ringde hans mobil flera gånger, vilket är typiskt honom. Han kan vara nästintill omöjlig att få tag på och jag vet inte hur många gånger jag har stört mig på det. Men men, alla har vi ju våra negativa sidor. Att fika med Reza, Ronja och Hannah i augusti var hur som helst väldigt trevligt. Reza och jag hann fika en stund innan de andra kom och jag minns att jag blev förvånad över att det kändes förvånansvärt lätt att prata med Reza. Han hade dessutom humor som jag visserligen tyckte var dålig ibland men som jag också kunde skratta åt:) Senare samma kväll sms-ade Reza mig. Det enda som stod i sms-et var "vad gör du", vilket jag tyckte var väldigt tråkigt. I vanliga fall brukar jag aldrig svara på sådana sms men jag kommer ihåg att jag gjorde det den gången och att vi sms-ade en stund. Nästa gång jag träffade Reza var på en releasefest. Jag pratade en stund med honom medan han åt middag och umgicks sedan med både honom och andra människor resten av kvällen. Då restaurangen där releasefesten var skulle stänga hade jag inte hunnit beställa färdtjänst. Då Reza erbjöd mig att följa med honom till hotellet där han skulle bo tackade jag ja eftersom jag tyckte att det alternativet var mycket mer lockande än att stå ute själv sent på natten och frysa. Reza och jag umgicks en stund på hans hotellrum och köpte banan och drickyogurt i hotellets reception. Timmarna gick fort och jag minns att jag kände mig väldigt trött dagen därpå när jag var på släktmiddag med familjen.
 
Att Reza och jag skulle ses ganska kort därefter visste vi inte om. Men då Reza fick erbjudande om att jobba i Stockholm en kväll tackade han ja och åkte hit. Det var den sjunde september och vi sågs både innan och efter att Reza jobbade. Han var oerhört fin, bjöd mig först på middag på Pizza hut och lät mig sedan välja vad vi skulle köpa i hotellreceptionen med orden "det här är din kväll". Jag kände mig inte särskilt hungrig men gick till slut med på att dela pizza med Reza och låta honom betala den om jag skulle få betala nästa gång. Det fick jag göra och vi brukar alltid betala varannan gång när vi äter ute, vilket jag tycker känns bra. När Reza sa det där om att det var min kväll blev jag rörd men hade svårt att bestämma vad vi skulle köpa. Jag brukar ofta ha beslutsångest, vilket definitivt är en av mina negativa sidor. Det var inte tänkt att jag skulle sova med Reza natten mellan sjunde och åttonde september. Men då det blev sent, jag skulle till skolan tidigt dagen därpå och det skulle vara närmare att åka dit från hotellet än från Huddinge bestämde jag mig för att stanna. Jag kan lova er att jag är glad över att jag fattade det beslutet för den natten skulle bli en början på något helt fantastiskt!
 
Nu har Reza och jag träffats regelbundet i över ett år och det går inte en dag utan att vi hör av varandra på ett eller annat sätt. Jag skulle ljuga om jag påstår att det här året har varit bra till hundra procent. Det har funnits dagar och månader då jag önskat att jag inte var kär i just Reza. Jag fastnade för honom redan den sjunde september förra året och kände mig helt säker på vad jag ville. Om jag hade vetat att det skulle ta ungefär ett halvår innan Reza var säker på sina känslor vet jag ärligt talat inte om jag hade orkat kämpa för att det skulle bli vi. Men vi kan ju inte se in i framtiden, i alla fall inte jag och jag kände helt enkelt inte att jag hade något annat val än att leva på hoppet och visa Reza vem jag var, att jag tyckte om honom och hur mycket han betydde för mig. Det var definitivt ingen lätt uppgift och jag var nära på att ge upp flera gånger när Reza sa att han visserligen tyckte om mig men att han inte var kär. Vi hade dessutom inte de bästa förutsättningarna. Det var många som var emot att Reza och jag träffades. Människor försökte prata med både mig och Reza vid flera tillfällen. Reza verkade inte bli särskilt påverkad av det men jag måste erkänna att jag blev det och att det har funnits tillfällen då jag har varit nära på att lyssna på alla som sa åt oss att sluta ses. Att folk var väldigt skeptiska till Rezas och mitt förhållande kan jag förstå. Det är tolv år mellan oss, vilket gör att vi ligger på olika nivå när det gäller vissa saker. Rezas och min uppväxt ser dessutom väldigt olika ut och vi har inte samma värderingar om allt. Ingen av oss ser något och det är klart att det försvårar vissa saker. Att jag inte kan persiska/farsi är ganska jobbigt eftersom det gör att jag har svårt att kommunicera med Rezas familj. Reza är väldigt allergisk mot pälsdjur, vilket gör att vi inte kan vara hos min pappa Björn som har både hund och katt hemma. Reza bor i Göteborg och jag i Stockholm, vi bor alltså över femtio mil ifrån varandra och det är inte alltid lätt för oss att kunna ses då det är dyrt med resor och så vidare. Ja, listan kan säkert göras ännu längre. Men vi har så klart inte bara haft saker emot oss utan också försökt se möjligheter och tänka positivt. Ingen vet hur det blir i framtiden men jag tycker hur som helst att det här året mest har bjudit på fina stunder. Reza och jag har gjort det mesta som vi har känt för och inte låtit våra ickefungerande ögon hindra oss! Vi tycker om att resa och har varit på Åland tre gånger där vi bland annat firade nyår. Det var definitivt bland det romantiskaste jag någonsin upplevt! En gång när vi skulle kryssa fick vi inte gå ombord på fartyget, vilket vi störde oss oerhört mycket på. Men vi har hittat ett annat bolag att åka med och i sommar var vi dessutom på en underbar resa tillsammans med Nina och Lia då vi reste med Royal caribbean. Reza och jag har även tillbringat ett dygn på Yasuragi, ett fantastiskt spa. Det är den enda present jag känner mig riktigt nöjd med. Jag märkte nämligen att Reza verkligen uppskattade att vara där tillsammans med mig:) Vi har även haft ett antal fina hotellnätter tack vare att Reza har jobbat en del i Stockholm. Även om jag uppskattar att lyxa till det ibland, i synnerhet när jag inte har fått träffa min kära på länge, kan jag uppskatta vardagen med honom minst lika mycket. Vi har haft oerhört fina dagar i Rezas lägenhet i Göteborg och jag kommer förhoppningsvis åka dit ganska snart:) Det som jag uppskattar mest med Reza är att han är ärlig, lätt att prata med, kan ta initiativ, har humor, är bra på att trycka till/kramas och att han, när han bestämmer sig för det, verkligen kan vara oerhört romantisk och omtänksam.
 
Förlåt men eftersom jag ska upp tidigt imorgon ska jag försöka avsluta det här inlägget. Reza och jag har mest tagit det lugnt och haft tid för varandra i helgen. I fredags åt vi på restaurangen Two indians som enligt mig serverar väldigt god mat! Resten av kvällen blev ganska lugn. Vi lyssnade bland annat på musik och drack vin som Reza hade köpt till oss. Ingen av oss hade råd med några dyra presenter men jag tycker inte att det gjorde något. Det roliga var att jag, som har ganska dålig fantasi, också hade tänkt köpa vin till oss, inte för att jag direkt älskar det utan för att jag vet att Reza gillar det. Men eftersom Reza redan hade köpt vin fick jag inte göra det den här gången. Det enda jag hade med mig var en chokladask plus att jag bjöd på middagen i fredags. Sen håller jag på att skriva en låt till min kära. Den hann tyvärr inte bli klar till i fredags men jag är åtminstone nästan färdig med texten. Då jag såg att radiokanalen Lugna favoriter hade en programpunkt där man kan skicka in en text som de tonsätter, skickade jag in min text till dem. De satte melodi till lite av den, ringde upp Reza, spelade upp en kort hälsning från mig och sjöng för honom i torsdags. Jag hade helst velat att de skulle överraska honom i fredags men programpunkten skulle spelas upp då och behövde vara klar tidigare. Reza blev överraskad när de ringde och sa att han tyckte att det var en fin överraskning:) Då vi har väldigt olika musiksmak är jag nnästan säker på att min kära inte kommer att tycka om låten men jag har ändå bestämt mig för att göra färdigt den.
 
Varken Reza eller jag fastnade för vinet som Reza hade köpt. Därför drack vi te istället medan vi njöt av varandras sällskap. Igårkväll träffade vi vår kära vän Crystal och hon var lika underhållande som vanligt. Senare på kvällen terrade Reza mig, sa fina saker och gjorde mig lycklig genom att bara finnas där. Idag har vi inte gjort mycket alls utan bara sovit ut och sett till att umgås så mycket som möjligt innan Reza skulle åka hem. Nu dröjer det åtta dagar innan jag får träffa honom nästa gång. Åtta dagar är ju inte särskilt lång tid och tiden kommer förhoppningsvis att gå fort. Nu ska jag försöka sova. Det lär inte bli lätt med tanke på att jag vaknade väldigt sent idag och fortfarande känner mig pigg. Men jag ska göra ett försök. Imorgon ska jag nämligen gå på någon form av kurs på arbetsförmedlingen. Hoppas att även ni har haft en trevlig helg och att ni får en bra start på veckan som börjar imorgon.
/Vispen

Trött efter en fantastisk helg på Almåsa

Hej!

Hur mår ni? Hoppas att ni har haft en trevlig helg nu när det har varit midsommar. Jag känner mig väldigt trött men har ändå bestämt mig för att skriva ett kort inlägg där jag berättar hur jag har firat i år. Det här har utan tvekan varit en av de bästa midsomrarna i mitt liv och det vill jag kunna läsa om och minnas i framtiden! Jag känner verkligen att allt var helt fantastiskt i fredags. Att gå upp på morgonen var det enda som kändes lite jobbigt men resten av dagen flöt allt på. Jag behövde inte ens stressa för att hinna göra det jag skulle på morgonen utan hann duscha, klä på mig, fixa håret, äta frukost, borsta tänderna och packa ner det sista i lugn och ro. En färdtjänstbil kom och hämtade mig i tid och resan till Scandic Continental gick hur bra som helst, jag slapp både samåkning och bilköer:) Fint väder hade vi också, vilket jag tycker var mer än välkommet. Väl framme på Continental ställde jag mig för att vänta på min kära. Det visade sig att tåget var framme i tid och Reza kom bara några minuter efter mig. Han var hur fin som helst och sa att han tyckte att jag var fin, vilket jag tycker var trevligt med tanke på att jag hade lagt ner en del tid på mitt utseende den dagen. Vi hade beställt en färdtjänstbil och kan ni tänka er, den var i tid även den här gången och resan till Almåsa gick minst lika smidigt som den tidigare resan. Jag som hade ställt in mig på både förseningar, samåkning och långa bilköer blev glatt överraskad. I bilen lyssnade vi på persisk musik som taxichauffören spelade upp för oss. Jag måste erkänna att jag inte har lärt mig att tycka om musiken ännu men tror att jag lär göra det så småningom eftersom Reza lyssnar på det i stort sett varenda dag.

Innan man kommer fram till Almåsa åker man på en ganska lång grusväg. Jag kände mig både glad och förväntansfull där jag satt bredvid min kära i baksätet. Väl framme checkade vi in och fick program för helgen och nycklar till rum tjugofem där vi skulle bo. Vi hann både ställa in vår packning där och ta det lugnt en stund innan lunchen. Åh vilken tur jag hade som fick sill även i år. För mig är det nämligen tradition att äta det på midsommar! Reza var dock inte lika förtjust i maten och lämnade därför både sill, räkor och lax på sin tallrik. Jag som verkligen tycker om fisk var inte sen med att äta upp en del av hans mat också. Oj vad gott allt var och förutom att jag kände mig mer än nöjd med maten och personalen som serverade oss, kändes det dessutom underbart att vara tillsammans med Reza. Efter lunchen var det dags att resa en midsommarstång som några hade gjort i ordning under förmiddagen. Då Elin, en kvinna som hade hand om aktiviteter och lite annat, frågade efter starka personer som kunde hjälpa till att resa stången, trodde jag så klart inte att jag tillhörde den kategorin. Reza hade däremot en annan uppfattning och tyckte deinitivt att jag skulle hjälpa till. Därför fick jag hjälp fram till den långa midsommarstången och medan jag väntade på att andra skulle komma för att hjälpa till att resa den testade jag att lyfta upp den. Även om stången vägde en del konstaterade jag att jag orkade göra det och när jag dessutom fick hjälp av några andra var det inga som helst problem att flytta stången några meter, samt sätta ned den i ett hål i marken. När det var gjort var det så klart dags för dans. Vi var många som bodde på Almåsa i helgen, över sextio personer. Därför blev jag förvånad över att det inte var mer än högst tjugofem personer som ville vara med och dansa runt midsommarstången. Nog för att de flesta som var med i helgen var pensionärer men det betyder väl inte att man inte kan dansa för det?! Jag och några andra försökte peppa folk till att vara med oss och ansluta sig i ringen men det gick dåligt. Inte ens min kära gubbsing ville vara med. Jag tycker hur som helst att det var roligt att dansa. Nu var det ett antal år sedan jag gjorde det senast men i fredags bestämde jag mig för att försöka återuppta den fina och härliga traditionen. Att få hoppa runt till Små grodorna, slänga sig åt olika håll i Prästens lilla kråka och helt enkelt få dansa runt tillsammans med andra, var väldigt underhållande! En man vid namn Sten kompade oss på sin keyboard och jag tycker att det kändes som att alla var glada:)

Tiden gick fort och folk började så småningom bli trötta eller i alla fall tröttna på att dansa. Då vi dessutom visste att det skulle serveras jordgubbstårta klockan tre kanske ni förstår varför vi valde att gå tillbaka till huset där bland annat receptionen och restaurangen finns. Jag tycker att jordgubbstårtan var helt okej. Anledningen till varför den inte får ett högre betyg av mig berodde på att den innehöll för mycket grädde för min smak. Både Reza och jag tyckte dessutom att den gärna hade fått innehålla fler jordgubbar. Men men, man kan ju inte få allt här i världen och några jordgubbsbitar var definitivt bättre än inga alls:) En kvinna satt bredvid mig under fikastunden och hon berömde mig för allt möjligt. Att jag kunde gå själv och till och med äta utan hjälp var tydligen helt fantastiskt. Det är ju verkligen inte varje dag som man får beröm för något sådant och jag visste ärligt talat inte riktigt vad jag skulle säga för att säga tack kändes konstigt. Okej, nu börjar jag bli rejält trött och därför orkar jag inte skriva särskilt mycket mer. Men jag ska försöka avsluta det här inlägget på ett bra sätt... Reza och jag vilade en stund under eftermiddagen och jag lyckades sova lite, vilket var skönt:) Klockan sex serverades en god midsommarmiddag. Till förrätt fick vi bland annat gazpacho, en spansk soppa, med räkor, samt bröd med löjrom och lite annat. De som inte var vegetarianer fick någon kötträtt, minns inte exakt vilken, till huvudrätt medan vegetarianerna fick ett smördegsknyte med fetaost och paprika. Till efterrätt fick vi glass med passionssås och hallon. Jag är säker på att jag och många andra tyckte att både maten och efterrätten var fantastiskt god! Kvällen avslutades med att Sten spelade keyboard igen, jag missade tyvärr det mesta men tycker att det jag hörde var riktigt bra. Sen var det korvgrillning runt tolvtiden och jag åt en soyakorv med chilisås:) Någon timme senare låg jag i sängen bredvid min fina pojkvän. Jag kände mig trött samtidigt som jag inte ville somna förrän jag hade hunnit ligga och tänka en stund. Just då kände jag nämligen att livet var helt perfekt och jag önskade verkligen att jag kunde få leva kvar i just det ögonblicket. Årets midsommarafton hade enligt mig varit bra från början till slut och att få fira den tillsammans med Reza som på mindre än ett år har blivit en av de viktigaste personerna i mitt liv, var verkligen obeskrivligt fint! Jag kan omöjligt beskriva hur glad och tacksam jag är över att Reza kom in i mitt liv när jag som mest behövde någon. Att han dessutom har fått mig att känna både lycka och kärlek känns också bra, i alla fall än så länge. Det är klart att man alltid kan hoppas och önska att kärlek ska hålla för evigt och så vidare. Men när man ser hur verkligheten ser ut ser man att det inte är särskilt många par som är tillsammans mer än tio år. Jag känner att Reza känns rätt för mig och han har fått en speciell plats i mitt hjärta som ingen kille någonsin har haft tidigare. Det är klart att det finns en risk att det är nyförälskelsen som gör att jag känner såhär, det kan jag omöjligt veta. Samtidigt har jag tyckt att Reza har känts rätt sen vi kysstes för första gången. Då jag har pratat med människor som har varit gifta i ett antal år, har de flesta berättat för mig att de, när de hittade sin partner, kände att han/hon var rätt nästan direkt. Alla får hur som helst inte uppleva det som Reza och jag går igenom just nu. Det finns människor som aldrig hittar någon partner. Vad som än händer, även om jag kanske blir tvungen att inse att Reza och jag, av någon anledning, inte vill/kan ha någon form av kärleksförhållande i framtiden, kommer jag alltid kunna minnas hur fint vi hade det just den här dagen, fredagen den tjugoandra juni år 2012.

På midsommar förra året la jag blommor under kudden i hopp om att drömma om en framtida man. Jag drömde dock inget särskilt den natten och det var förmodligen därför som jag inte la ner någon energi på att försöka hitta sju sorters blommor i år. Det kanske jag borde ha gjort för oj vilka mardrömmar jag drömde natten mellan midsommarafton och midsommardagen. Jag är visserligen van vid att drömma jobbiga saker ganska ofta men just den natten var det värre än vanligt och hjärtat klappade fort när jag till slut lyckades vakna. Men men, till roligare saker:) Midsommardagen blev en trevlig dag även om vädret gärna kunde ha fått vara bättre. På morgonen åt jag en god frukost som bestod av Almåsas yogurth med hallon, gröt, guavajuice och te:) Senare under dagen kom Crystal, en tjej som både Reza och jag kände lite sen tidigare, på besök. Jag hade inte träffat henne på flera år och tyckte att det var roligt att få lära känna henne bättre då vi knappt hade pratat med varandra när vi har träffats tidigare. Vi gick en promenad till havet, var med på en musikfrågesport där jag dessvärre bara kunde svaret på två av frågorna, badade i en bassäng där jag faktiskt simmade lite, åt middag och pratade massor. Crystal hade med sig sin tvärflöjt och oj oj oj vad duktig hon var på att spela. Hon försökte lära mig lite men jag var seg som vanligt och lyckades knappt ta en enda ton. Men men, övning ger färdighet och jag har ju bestämt mig för att försöka lära mig att spela gitarr. Reza vill lära sig att spela flöjt och jag ser fram emot att höra honom utvecklas:)

Jag vet inte om det bara är jag men om jag pratar mycket i några timmar kan det hända att jag känner att det kan vara svårt att orka vara social sen. Det kan ju vara ganska opraktiskt om jag är i sammanhang där jag är tvungen att prata men igårkväll när jag kände att jag verkligen inte hade något att tillföra i samtalen jag hörde runtomkring mig, kunde jag som tur var gå iväg en stund. Det regnade lite ute och det var inte direkt varmt men jag bestämde mig ändå för att gå en promenad, vilket det visade sig att jag skulle uppskatta. Inga andra människor var ute och det var ganska tyst överallt... När jag kom in igen satte jag mig i en fåtölj och tog det lugnt tills Reza och jag gick och la oss en stund senare.

Idag är det söndag och jag känner att jag fick ett fint avslut på helgen tillsammans med min kära. Almåsas frukost är alltid lika god och jag hoppas att jag kommer att få äta den fler gånger. Då ingen skulle checka in i rummet där Reza och jag bodde fick vi behålla rummet hela dagen. Rezas tåg skulle inte gå förrän 20-10 och därför bestämde vi oss för att stanna och äta lunch. Vi fick någon sorts quornbiff och smultroncheesecake till efterrätt. Cheesecaken var bland det godaste jag har ätit på länge! Efter lunchen tog vi det lugnt några timmar, vi promenerade till havet även idag, umgicks med folk som bodde på Almåsa samtidigt som oss och passade så klart på att vara en hel del för oss själva också. Med tanke på att jag nästan alltid tycker att det är jobbigt när saker och ting tar slut kanske ni kan tänka er hur ledsen jag kände mig när Reza och jag lämnade Almåsa tidigare ikväll. Sen kanske ni kan förstå att det kändes ännu värre när jag tog farväl av Reza på Continental en stund senare. Jag vet inte när jag får träffa honom nästa gång och jag är rädd för att det kan ta tid. Därför är det tur att jag kan tänka tillbaka på den här fantastiska helgen när saknaden är som störst. Jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att åka på rekreation på Almåsa fler gånger för det fick mig verkligen att må bra! Nu ska jag posta det här innan jag somnar framför datorn. Jag hoppas som sagt att ni har haft en trevlig helg och önskar er en bra start på den nya veckan som börjar imorgon!
/Vispen

Unga synskadades releasefest och annat trevligt

Hej!

Helgen har verkligen gått fort och jag tycker att det är jättetråkigt att den redan är över. Men men, nu har jag studenten att se fram emot och det känns bra. Imorgon har jag lektioner som vanligt men sen lugnar det mesta ner sig och då kommer jag förhoppningsvis tycka att det känns helt okej eller kanske till och med roligt att vara i skolan:) Nästa helg ska jag handla inför studentmottagningen samt träna med landslaget i showdown och det känns skönt att ha saker inbokade.

Min helg har som sagt varit väldigt bra! Okej, vädret igår förstörde vår planering. Även om det inte alltid regnade särskilt mycket var kylan ett problem. Det var dessutom lite svårt att ta sig fram i stan på grund av Stockholm maraton. Men men, nu har jag klagat färdigt och tänkte istället berätta om allt roligt som hände. Eftersom vädret gjorde att vi inte kunde ha någon ljudanläggning när vi spelade på Sergels torg blev lösningen att vi bara hade en gitarr och att vi sjöng alla låtar akustiskt. Innan vi gick till Sergels torg åt vi lunch på Pizza hut. Då jag inte riktigt fick det jag hade beställt blev jag inte särskilt nöjd med maten men jag åt lite av Rezas mat och kände mig någorlunda mätt efter det. Klockan två hade vi ställt upp bord där vi hade lagt kakor, information om US och så klart den nya skivan. Johan spelade gitarr och alla som kunde låtarna fick sjunga med. Eftersom vi inte hade några mikrofoner hördes vi inte jättemycket men vi gjorde vårt bästa och sjöng så starkt vi kunde. Vi lyckades som tur var få vissa att stanna och lyssna på oss. Sen kände jag några som visste att vi skulle spela som kom förbi en stund trots regnet, vilket så klart var trevligt. Nina, Lovisa, Irre, Adam och hans föräldrar är exempel på folk som jag pratade lite extra med. Jag försökte även prata med andra som gick förbi. De flesta var stressade och hann inte lyssna men jag fick i alla fall några att vilja höra låtarna. Då någon började spela dragspel och överrösta oss som ju bara hade en vanlig gitarr och våra röster att höras med bestämde vi oss för att packa ihop våra saker och gå. Det kändes lite drygt men folk hade tröttnat lite på att sjunga och hjälpa till med andra saker så det kanske var lika bra. Vi lyckades som tur var sälja några skivor och dela ut en hel del information igår. Kakor var det dock svårare att dela ut för det verkade som att folk trodde att vi hade lagt gift i dem. Vissa blev rädda när vi räckte fram burken. Jag tycker hur som helst att eftermiddagen blev så pass bra som den kunde bli. Hoppas nu bara att US släpper en ny skiva innan jag blir för gammal för att vara med i organisationen. Jag skulle verkligen tycka att det hade varit roligt att uppträda på ett torg någon gång i mitt liv. Om nu inte US skulle släppa en skiva på länge får jag väl försöka släppa en skiva med egna låtar. Chansen att jag skulle lyckas genomföra ett sådant projekt är inte särskilt stor men man vet ju aldrig, hoppet är det sista som överger människan:)

Oj oj oj vad skönt det kändes att komma in i värmen efter att ha varit ute flera timmar. Jag frös i över en timme efter att jag hade kommit in i mitt och Rezas hotellrum fastän vi försökte värma varandra. Igårkväll var det hur som helst äntligen dags för releasemiddag. Dit kom det över fyrtio personer för att äta, umgås och framförallt för att höra skivan. Vi spelade upp alla låtar, även låtarna med de artister som inte var med igår. Artisterna som var med på middagen fick framföra sina låtar och nu hade vi som tur var en bra ljudanläggning. Jag tyckte verkligen att det var roligt att sjunga. Med tanke på att jag inte är nöjd med min inspelning på skivan tänkte jag att det inte kunde bli mycket värre och att jag inte hade något att förlora på att uppträda. Min hals gjorde lite ont, förmodligen på grund av att jag hade pratat både mycket och högt under eftermiddagen och därför vill jag inte veta hur det lät när jag sjöng. Eftersom jag hade roligt på scen känner jag mig faktiskt nöjd hur det än lät. Så länge jag inte behöver höra mig själv är jag glad och igår bestämde jag mig för att lyssna på mina fina vänner som sa att jag var duktig och på Reza som sa att han tyckte att jag var bäst. Kvällen blev lyckad och jag njöt av att höra alla andra. Jag tycker verkligen att alla var oerhört duktiga och jag kände verkligen att jag hade det bra där jag satt bredvid min kära och hade andra underbara människor och vänner runtomkring mig! Den sista låten på skivan heter Om mörkret tog mig och sjungs av Niklas. Låten har en sorglig och gripande text och Niklas gör den oerhört bra både på skivan och live. Jag måste erkänna att det var det bästa jag har hört på länge och jag tror inte att jag är ensam om att känna så. De flesta gick efter att den sista låten hade spelats. Jag stannade kvar och pratade med folk en stund innan jag åkte tillbaka till hotellet tillsammans med Reza, Niklas och Anders. Väl framme pratade jag lite med Johan, en kille som jobbar i receptionen som verkligen är hur skön och trevlig som helst, innan jag satte mig i en soffa med mina kära vänner. Vi åt glass och pratade om relationer och annat djupt i någon timme innan vi gick till våra rum. Reza och jag låg och pratade och hade det mysigt en lång stund innan vi somnade. Att ligga där bredvid min älskade och samtidigt höra regnet utanför fönstret var hur fint som helst!

Idag är det söndag och dagen började med en god hotellfrukost tillsammans med killarna. När vi hade ätit skulle både Niklas och Anders åka hem men Reza stannade några timmar till. Vi tog det lugnt på rummet under förmiddagen och jag tyckte att det var fint att få ha lite egentid med min kära. Tiden gick fort trots att vi inte gjorde särskilt mycket och vi fick som vanligt stressa för att hinna checka ut i tid. När det var gjort åkte vi och åt på en indisk restaurang som hette Two indians som jag verkligen kan rekommendera. Personalen var trevliga och maten var jättegod. Medan vi åt pratade vi om musik. Varken Reza eller jag kan ju spela något instrument men idag pratade vi om att ändra på det. Jag skulle verkligen tycka att det vore roligt att kunna spela något eftersom jag sjunger en del och det hade varit trevligt att kunna kompa sig själv ibland. Piano eller gitarr kanske hade varit något för mig. Med tanke på att gitarr är lättare att bära med sig än ett piano lutar det åt gitarr. Vi får dock se hur det blir med det där och om jag kommer att ha ork och tid att lära mig spela. Än så länge har jag ju inte ens någon gitarr att öva på men då jag vet att en gitarr inte behöver kosta särskilt mycket kanske jag går och köper en någon dag. Om Reza bestämmer sig för att också lära sig något instrument tror jag att jag skulle känna mig mer motiverad att öva på mitt eftersom vi skulle kunna spela tillsammans i framtiden. Reza vägrar nämligen att sjunga för mig men jag hoppas att även kunna ändra på det så småningom:)

Åh vad jobbigt det kändes att lämna Reza idag. Vår dag kunde definitivt ha slutat bättre än vad den gjorde. Någon eller några himla människor stal Rezas plånbok. Vi var på hotellet när det hände och när Reza märkte att plånboken var borta var det så klart ingen som visste var den var någonstans. Det låg som tur var inga pengar i den men däremot hade han sin legitimation och en massa andra kort där. Allt är så klart spärrat nu och han har ringt polisen men det är klart att man ändå stör sig när sådant här händer. Det värsta är att de som har stulit plånboken inte lär lämna in Rezas kort till polisen när de märker att de inte fungerar utan att de snarare lär slänga dem någonstans. Men men, man kan ju alltid hoppas att han får tillbaka dem, hoppet är som sagt det sista som överger människan. Sen jag kom hem har jag planerat min studentmottagning tillsammans med Nina och Lovisa. Vi räknar med att vi blir cirka sextiofem. Det kan hända att vi blir fler men med tanke på att det alltid brukar vara någon som blir sjuk samma dag eller inte kan komma av någon annan anledning tror jag att det blir lagom att beställa mat och fika till sextiofem personer. Hoppas nu bara att den räcker för det skulle vara både jobbigt och pinsamt annars. Nu tror vi hur som helst att det mesta kommer att lösa sig och jag hoppas att jag kommer att ha en bra och rolig studentmottagning den tolfte juni. Idag är det nio dagar kvar och när jag vaknar är det bara åtta. Nej, nu ska jag gå och lägga mig så att jag orkar med morgondagen.
/Vispen


Alla hjärtans dag 2012

Hej!

Jag ville bara posta ett kort inlägg för att önska er glad alla hjärtans dag. Nu har i och för sig nästan hela dagen och kvällen gått men bättre sent än aldrig och jag hoppas att ni känner er nöjda med dagen:) Har ni firat något? Det har faktiskt jag gjort och med tanke på att det var minst fem år sedan jag firade den här dagen ordentligt kändes det väldigt roligt att äntligen ha någon att fira med i år! Man kan ju fira den här dagen på olika sätt men eftersom det här är kärlekens dag kanske ni förstår att jag ville fira den med min kära! Reza och jag har haft det väldigt fint tillsammans precis som vanligt! Vi möttes på café Gunnarssons igår eftermiddag där vi köpte två bakelser för att ha något gott att äta senare på kvällen. Reza valde en sommarbakelse med bär och jag valde en chokladbakelse. Efter det gick vi till Ringens köpcentrum där vi köpte chokladhjärtan. De var väldigt dyra men vi tyckte att det var värt att betala för att förhoppningsvis få god choklad:) Vi gick förbi Ica för att köpa vindruvor och fryst mango och tror ni inte att jag blev besviken när vi fick veta att Icabutikerna tyvärr inte får in fryst mango för tillfället? Fryst mango fanns som tur var på Hemköp och det tog en stund för oss att hitta dit och tillbaka till hotellet där vi skulle bo men som ni vet gör jag mycket för att få mango:) Igårkväll var vi och åt middag på Agra tandori, en indisk restaurang som jag verkligen kan rekommendera. Det var en ganska liten restaurang och det kändes skönt att äta där. Personalen var trevliga och det spelades indisk musik i bakgrunden som jag tycker var underhållande. Maten var väldigt god och jag lär definitivt äta indiskt snart igen. Reza åt en kycklingrätt och jag åt en vegetarisk tallrik med några olika små rätter:) Efter middagen åkte vi tillbaka till hotell Scandic Plaza där vi bodde inatt. Jag tyckte om hotellet även om det så klart inte slog Continental som numera är mitt favorithotell:) Jag känner mig verkligen nöjd med kvällen och natten. Reza terrade mig väldigt mycket precis som vanligt och även om det kan vara lite jobbigt ibland måste jag erkänna att jag tycker om det på något sätt. Livet vore mycket tråkigare utan Rezas dåliga skämt, hans imitationer av mig och hans busiga slickningar i ansiktet lite då och då:) Vi kände oss ganska sega igårkväll och därför vilade vi en hel del. När klockan slog tolv inatt och alla hjärtans dag hade börjat åt vi våra bakelser och drack Liptons persika och mangote som är en av mina favoriter:) Efter det åt vi av den frysta mangon och pratade en stund med Dosse. Innan vi gick och la oss överraskade Reza mig genom att ge mig en present. Jag hade inte köpt något till honom eftersom jag trodde att vi hade kommit överens om att inte göra det då det ju kostar en del att äta ute och bo på hotell och vi dessutom vill spara pengar så att vi kan göra roliga saker i framtiden. Så när Reza gav mig en present blev jag väldigt överraskad men det var så klart en rolig överraskning:) Oj vad kär jag kände mig när jag öppnade presenten och såg att den innehöll en ask där det låg ett fint silverarmband som påminner lite om halssmycket som jag fick i födelsedagspresent. Jag som inte brukar använda armband har tyckt att det har känts ovant att ha det runt handleden hela dagen men jag vänjer mig nog snart. Reza sa att han var glad över att ge mig armbandet och att jag kan ha på mig det och titta på det när jag saknar Reza. Reza sa att armbandet symboliserar hans känslor för mig och det tycker jag är riktigt fint:) Nu har jag alltså både ett fint halssmycke och ett armband från Reza medan han inte har fått ett enda smycke av mig. Jag ska verkligen se till att hitta något fint att ge till min kära så fort jag får pengar!

Vår natt var som sagt väldigt fin och om jag kände mig kär tidigare är det lite i jämförelse med hur jag kände inatt. De starka känslorna har hållit i sig hela dagen och jag förvånas över hur det kan vara möjligt att känna såhär starkt för en person som jag inte ens har känt ett år. Tiden går verkligen fort och nu är det snart ett halvår sen jag kysste Reza för första gången. Det tog så klart lite tid innan jag ville erkänna för mig själv att jag var kär men jag har mått mycket bättre sen jag gjorde det och sen jag vågade tala om för Reza hur jag kände. I början försökte vi ta det lugnt men nu försöker vi ses så ofta som möjligt och både Reza och jag tycker att det känns jättebra! Ingen kan veta vad som händer i framtiden och det är dumt att ta ut något i förskott. Jag kan bara säga att jag hoppas av hela eller i alla fall en stor del av mitt hjärta, att Reza och jag kommer att ha det fint tillsammans. Det känns helt underbart att jag har upptäckt vilken oerhört fin människa han är och jag trivs och känner mig trygg med honom på ett sätt som jag inte har gjort med någon annan kille eller man tidigare. Ni kanske tycker att det här låter konstigt och att jag inte vet vad jag pratar om men det är såhär jag känner. Jag är helt enkelt väldigt kär, sådär härligt nykär som många är när de precis har träffat någon och jag hoppas att förälskelsen och kärleken håller i sig och att det här så småningom utvecklas till något fint.

Jag har känt mig trött hela dagen på grund av att det inte blev särskilt mycket sömn för varken mig eller min kära inatt. Men på alla hjärtans dag måste man få fira, eller hur?:) Vi hade väldigt svårt att komma ur sängen imorse men vi hann som tur var komma ner till frukosten innan den stängde. Sen vilade vi en stund på vårt hotellrum innan det var dags för mig att åka till skolan och ha vokalensemble. Vilken tur att alla hjärtans dag var just på en tisdag i år och att tisdagar är mina skönaste skoldagar. Vokalensemblen flöt på ganska bra och jag spelade in stämmor till olika låtar som jag ska öva in tills nästa vecka. Efter skolan hann jag träffa Reza en stund innan han skulle ta flyget tillbaka till Göteborg. Vi besökte Jensens där Reza åt lunch och efter det åkte vi till Gunnarssons där vi fikade i flera timmar. Jag tycker synd om Reza som fick stå ut med mig eftersom jag kände mig trött och var lite nedstämd på grund av det. Det blev som tur var bättre den sista timmen när vi delade på ett vaniljhjärta och jag lyckades ta Rezas temugg och dricka ur den flera gånger utan att han märkte det:) Jag vet, det var inte särskilt snällt av mig att göra så men med tanke på att Reza hade terrat mig på andra sätt tyckte jag definitivt att jag kunde sno lite te av honom. Reza och jag tog farväl på det gamla vanliga stället, Continental. Min färdtjänstbil kom innan Reza behövde gå till Arlanda express men vi hann som tur var pussa lite på varandra innan jag åkte. Jag somnade nästan direkt efter att ha satt mig i taxin och sov hela vägen hem och det kändes hur skönt som helst att äntligen ha tid att sluta ögonen en stund:) Sen jag kom hem har jag pratat lite med Danne och Lovisa och nu hade jag tänkt gå och lägga mig för att orka med morgondagen. Årets alla hjärtans dag blev definitivt en lyckad och underbar dag som jag kommer att minnas länge!
/Vispen

Engagerande helg med Unga synskadade, en god middag med familjen och femtioårsfest

Hej!

Hoppas att allt är bra med er! Det har redan hunnit bli måndag och vecka sex har börjat, tiden går verkligen fort. Jag hade tänkt posta ett kort inlägg innan jag fortsätter göra lite annat som behöver bli färdigt ikväll. Imorgon åker jag nämligen till Göteborg och det ser jag så klart fram emot. Med tanke på kylan och all snö skulle det inte förvåna mig ifall tåget ställdes in eller blev kraftigt försenat men vi får hoppas på det bästa:) Jag hade tänkt skriva om helgen som började efter en okej ljudtekniklektion i fredags. Läraren som vi brukar ha i vanliga fall var inte i skolan men vi fick träffa en annan lärare som pratade om hur mixerbord fungerar och visade ett jättestort mixerbord som skulle användas när yrkeslinjen skulle spela senare under dagen. Vi fick vara med när de soundcheckade och jag kände i alla fall att jag lärde mig några nya saker:)

Efter lektionen åkte jag till Continental där jag mötte upp Reza. Vi hade inte träffats på nio dagar och även om det inte är jättelång tid kan jag lova att jag hade hunnit sakna min kära väldigt mycket! Eftermiddagen blev lugn och vi satt mest i en soffa och tog det lugnt. Runt sextiden skulle vi åka till Almåsa. Det blev tyvärr lite stressigt och vi hade svårt att hitta till vår taxi men allt löste sig till slut och vi plus alla andra som skulle åka från centralen kom iväg med rätt taxibilar:) Under bilresan somnade jag en stund och det var skönt. Väl framme på Almåsa åt vi middag tillsammans. Maten var lika god som vanligt och till efterrätt fick vi gino:) Lite senare samlades vi och gick igenom vad som skulle hända i helgen, samt pratade om uppsökeri. Runt tiotiden fick vi göra vad vi ville och jag gick en trappa ner för att dricka te och umgås med alla trevliga människor:) Jag tryckte till några av mina kära vänner och pratade en del med bland annat Rakel, Patrik och Niklas. Det blev en ganska tidig kväll för mig eftersom jag kände mig trött och ville undvika att somna under lördagens pass. Reza och jag gick och la oss lite efter elva och vi pratade en kortare stund än vanligt innan vi sa god natt och somnade.

Jag känner mig nöjd med resten av helgen förutom med mig själv men det återkommer jag till lite längre ner. Frukosten var god och jag lyckades äta en hel del både i lördags och igår. Luncherna och middagarna var lika goda som vanligt, särskilt chokladpannacottan som vi fick till efterrätt i lördags och lasagnen som vi fick till lunch igår:) Under dagarna lyssnade vi på föreläsningar och pratade om uppsökeri och engagemang. Föreläsarna var bra, framförallt en tjej som hette Julia. Jag känner att jag lärde mig nya saker och att jag blev påmind om saker som jag har fått lära mig tidigare men som jag hade glömt bort eller inte funderat på på länge. Vi diskuterade bland annat hur vi kan göra för att engagera de som redan är medlemmar i Unga synskadade, skillnaden mellan att uttrycka sig i tal och skrift, att utnyttja allas starka sidor i en grupp, samt hur vi ska göra för att försöka värva så många nya medlemmar som möjligt. Jag tycker att det mesta var roligt och intressant. I lördags eftermiddag gick det dock väldigt dåligt för mig när vi skulle skriva ihop kortare texter eller komma på bra saker att säga. Min hjärna var helt tom på idéer och att skriva under press har aldrig varit min starka sida. Jag kände mig fruktansvärt dålig och oerhört frustrerad när jag hörde hur bra alla andra var på att prata och skriva och fick panik när det inte kom upp ett enda ord i mitt huvud. Jag kände att jag ville slänga min dator i golvet och önskade att ingen skulle se mig just då. Föreläsarna ville dessutom helst att vi skulle jobba enskilt med uppgifterna och att vi sedan skulle läsa upp dem för resten av gruppen. Jag kände att det blev jobbigare och jobbigare för varje gång det blev min tur och jag inte hade något att läsa upp för de andra. Även om det alltid var frivilligt att läsa upp vad man hade skrivit gjorde alla andra det men eftersom jag aldrig kom på något var det omöjligt för mig att göra det. Jag vet att det var flera andra som kunde komma på saker att säga under tiden de pratade och vissa av dem lyckades dessutom uttrycka sig på ett väldigt bra sätt trots att de inte hade något att anteckna på. Jag vet att man inte ska vara avundsjuk på anda men jag måste säga att jag också skulle vilja kunna göra sådant. Men jag verkar vara den enda som inte kan det och som inte har någon fantasi överhuvudtaget. Jag får ångest varje gång någon ber mig skriva något på grund av att jag aldrig har kunnat skriva. Okej, skriva kan jag ju alltid göra men att skriva texter som är roliga eller bra på något annat sätt har jag aldrig lyckats med. Det här med att uttrycka sig så att andra förstår vad man menar är ju inte det lättaste. Prata är jag ännu sämre på, så vad finns det kvar att hjälpa till med om man varken har talang för att skriva eller prata? I helgen fick vi ställa oss i olika hörn av rummet och fundera över på vilket sätt vi kan bidra till att utveckla en organisation. Jag visste verkligen inte var jag skulle ställa mig någonstans men ställde mig till slut tillsammans med dem som är nätverkare och vi som ställde oss där kom fram till att vi är bra på att hålla ihop grupper, ta kontakt med nya människor, sprida energi och höja stämningen. Jag kan inte direkt påstå att jag är bra på något av det även om jag gärna lär känna nya människor och sprider glädje. I en av fikapauserna försökte jag till exempel krama så många som möjligt både för att ge mig själv och andra lite ny energi inför nästa föreläsning. Det här med att sitta stilla längre stunder är nämligen inte heller min grej. Under söndagen, framförallt under eftermiddagen, kände jag att det var omöjligt för mig att koncentrera mig och att jag var tvungen att göra saker hela tiden. Min kära vän Rakel satt som tur var bredvid mig och jag slog och tryckte till henne väldigt mycket den sista timmen. Många störde sig på mig för att jag pratade för fort när det var min tur att prata och med tanke på att jag säkert inte sa en enda bra sak eftersom jag var jättetrött och ofokuserad, var det ju inte alls konstigt. När vi äntligen var klara för dagen sprang jag runt en ganska lång stund innan jag gick ner och fikade med de andra. I efterhand kom jag fram till att jag så klart borde ha tränat mer i helgen och det borde jag ju verkligen ha tänkt på med tanke på att jag vet hur svårt jag har att sitta stilla och koncentrera mig flera timmar i streck. Jag tränade inte en enda gång på hela helgen och gissa om jag uppskattade att springa på cross trainern imorse:) Jag kanske helt enkelt inte är rätt person för att åka och representera ett distrikt. När USS har pratat om vilka som skulle delta i helgen och vilka personer vi kunde skicka var det bara jag som hade tid att åka. Nästa gång hoppas jag dock att USS skickar minst två personer och att det då blir några som har något bättre att komma med än vad jag hade den här gången. Jag kanske skulle klara av att vara med på en sådan här helg i framtiden ifall jag rörde mer på mig under pauserna och om jag sov bättre på nätterna. Det blev väldigt lite sömn för mig i helgen och jag drömde jobbiga saker och vaknade flera gånger varje natt. Därför hade jag ju inte de bästa förutsättningarna att orka vara pigg och glad. Igår var jag nära på att bli arg på riktigt och med tanke på att det inte har hänt på flera år var det ju verkligen ett tecken på att saker och ting inte riktigt var som vanligt. Det känns ju tråkigt att jag misslyckas med det mesta just nu, skolan går sådär, showdownen har jag ju bestämt mig för att ta det lugnare med och sen har vi ju US, jag vill inte misslyckas totalt med US för om det händer vet jag inte vad jag gör. Att misslyckas i skolan och inom showdownen är en sak men om jag misslyckas med att vara en bra styrelseledamot är det ju inte bara jag utan i värsta fall ett helt distrikt som det går sämre för och det får absolut inte hända! Många av mina vänner är medlemmar i US och jag vill inte förstöra något i det som enligt mig är Sveriges bästa organisation för personer med synnedsättning! Någon gång i framtiden, när jag får en ny chans, ska jag se till att lyckas bättre för jag vill verkligen utvecklas, lära mig nya saker och bidra till att saker och ting blir bättre! Så om jag får en ny chans ska jag trycka till och ta den och då ska jag göra vad jag kan för att både jag själv och andra ska känna att det är okej att ha med mig! Att träffa alla människor som var med i helgen var verkligen helt underbart! Jag vet inte vad jag skulle göra utan mina fantastiska vänner som fanns där och gav mig en kram när jag behövde det trots att jag knappt lyckades med något på hela helgen. Jag hade extra roligt i lördags kväll när vi såg Melodifestivalen! Hade ni någon favorit? Jag tycker att både Loreen och Dead by april var värda varsin finalplats men hade gärna sett Afrodite och/eller Marie Serneholt i andra chansen istället för till exempel bidrag nummer sju som jag inte alls fastnade för. Att det gick lite sämre för The Moniker förvånade mig inte, jag tror att många hade förväntat sig att få höra en låt som var lik "Oh my god" som Daniel tävlade med förra året.

Igårkväll åkte Reza och jag till restaurang La familia där vi mötte upp min kära familj, min mormor Lia och mina kusiner Elsa och Matilda. På restaurangen åt vi en massa god italiensk mat och umgicks. Jag åt pasta med skaldjur till huvudrätt och mangosorbet till efterrätt. Reza hade aldrig träffat någon i min familj tidigare bortsett från Nina som han har ätit lunch med en gång i tiden. Men med tanke på att det var nästan tio år sedan och Reza som sagt inte hade träffat någon av de andra tyckte jag verkligen att det var på tiden att han fick äta middag med oss igårkväll:) Efter middagen åkte Reza till centralen för att hinna med ett tåg till Göteborg och det är klart att det kändes jobbigt att säga hej då till honom fastän vi ses redan imorgon. När jag kom hem en stund senare tog jag det lugnt och varvade ner någon timme innan jag gick och la mig. Jag kan lova er att jag sov gott inatt...

Idag är det ju måndag och alla som går i trean på Kulturama har projektvecka då det är tänkt att vi ska jobba med våra projektarbeten. Jag har en del kvar att göra och ska skriva en hel del under de här dagarna. Eftersom jag dessutom ligger efter i några andra ämnen ska jag se till att jobba ikapp så mycket som möjligt den här veckan så att jag förhoppningsvis får minst godkänt i alla ämnen i vår:) Idag åkte jag till skolan för att göra naturkunskapsprovet som de andra gjorde förra veckan. Eftersom jag hade pluggat ganska mycket kände jag mig inte särskilt nervös. Men när jag väl satt där med provet var det så klart några frågor där jag inte skrev särskilt mycket och jag måste erkänna att jag kände mig osäker på ganska många frågor. Men men, vi får se hur det går och om jag skulle få IG på något behöver jag som tur är endast komplettera det och alltså inte göra om hela provet, vilket så klart känns skönt!

Ikväll har jag varit och firat min kära vän Johnnie som fyller femtio år! Johnnie hade inte fått reda på att han skulle bli firad och blev väldigt överraskad när många av hans vänner plötsligt började sjunga för honom då han kom till en lokal där han trodde att det bara skulle vara två personer:) Förutom att Johnnie fick träffa både gamla och nya vänner fick han dessutom presenter, smörgåstårta och en jättefin prinsesstårta. Om jag blir femtio år hoppas jag att det finns någon som vill överraska mig på ett liknande sätt för håller ni inte med mig om att roliga överraskningar är bland det bästa som finns?! Jag hoppas att Johnnie kände sig nöjd med kvällen, det såg som tur är ut som att han hade trevligt och han verkade uppskatta att jag kom fram, gav honom en kram och pratade en stund med honom innan jag åkte hem. Resten av min kväll har gått åt till att packa färdigt allt inför morgondagen, prata en stund i telefon, säga hej då till Nina som jag inte kommer att träffa på ett tag eftersom hon åker till Nya Zeeland på torsdag, sjunga och skriva det här. Idag har jag alltså hunnit träna, sjunga, umgås med trevligt folk och därmed gjort vad jag kan för att ha de bästa förutsättningarna att klara av att vara trevlig mot Reza, hans mamma, Oja och alla andra som jag kommer att träffa den här veckan. Ni får ta hand om er så ska jag försöka få något vettigt gjort samtidigt som jag förhoppningsvis kommer att ha några trevliga, roliga och händelserika dagar i Göteborg!
/Vispen

Några dagar av mitt fina höstlov

Hej!

Hoppas att allt är bra med er och att ni som fortfarande går i skolan har haft ett trevligt höstlov. Nu uppdaterar jag äntligen bloggen från min dator och kan posta ett längre inlägg än de korta inläggen som jag brukar posta från min mobil lite då och då:) Eftersom jag är trött blir det inget jättelångt inlägg men en liten sammanfattning av vad jag har haft för mig kommer i alla fall:) I tisdags var jag på den kära ungdomsgården men det var ganska segt där eftersom många verkade ha annat för sig. Ida, Sara, Ronja, Jeanett, Jennifer, Adrian och jag var de enda som var där och även om vi var få föredrog jag att vara där framför att sitta hemma och ha tråkigt. Två personer från RFSU kom förbi gården och pratade med oss. Jag kände inte direkt att jag lärde mig något nytt men blev väldigt glad över att jag fick några gratis kondomer, det kan man aldrig ha för mycket av:) Innan jag åkte hem hann jag diskutera känslor med lite folk. På sista tiden har jag verkligen gått runt och känt olika känslor hela dagarna, vilket har varit ganska jobbigt men så kan det ju vara ibland.

I onsdags vet ni ju vad som hände. Jag kände mig rastlös och trött på att inte ha något att göra. Reza och jag hade pratat om att hitta på något och eftersom alla tågresor till Stockholm var dyra fick det helt enkelt bli jag som åkte till Göteborg:) Det tog tid innan vi hade lyckats hitta en bra och billig resa till mig och när den väl var bokad tog det ännu längre tid för oss att boka ledsagning men det löste sig till slut. När jag några timmar senare blev avsläppt vid fel ingång på centralen blev jag så klart väldigt stressad. Förutom att Stockholm central är stor tycker jag att det känns som att de bygger om den hela tiden, vilket gör att det är jättesvårt att hitta där. Jag försökte ta kontakt med människor för att be om hjälp men ingen hade tid att hjälpa mig. När jag väl hittade en tjej som verkade hitta pekade hon åt vilket håll jag skulle gå och när jag förklarade för tjejen att jag inte såg något kunde hon inte förklara hur jag skulle gå för att komma dit jag skulle. En stund senare hade jag turen att träffa en man som erbjöd sig att hjälpa mig. Mannen talade bara engelska och det tog en stund innan han förstod var jag skulle men när vi väl gick där bredvid varandra kändes allt väldigt bra och mannen pratade på om allt möjligt och fick mig att skratta flera gånger innan vi var framme vid ringen där jag mötte upp en av SJ-s ledsagare som hjälpte mig att komma på tåget mot Göteborg:)

Tågresan var ungefär lika seg som jag hade förväntat mig. Det enda som var positivt var att jag hade några trevliga dagar att se fram emot, att jag hann sova en stund under resan och att konduktören lät glad när han tittade på min biljett:) Under resan började jag förresten läsa en bok som i och för sig har en sorglig handling men som förhoppningsvis slutar lyckligt.
Ännu en positiv sak var att vi kom i tid till Göteborg! En ledsagare hjälpte mig till Forex där jag mötte upp Reza:) Det kändes minst lika bra som vanligt att träffa honom igen. Ni vet säkert precis hur bra det känns när man träffar någon som man verkligen tycker om som man har saknat enormt mycket. Vi hade en ganska lugn kväll i onsdags då vi mest pratade och åt middag tillsammans med Oja:) Jag åt fish and chips och även om det inte direkt är min favoriträtt tycker jag att det smakade bra, det kanske berodde lite på att jag inte hade ätit ordentligt på hela dagen. Vår natt var riktigt fin och även om jag tycker om att skriva om fina saker som jag får uppleva i livet tänker jag faktiskt inte skriva om natten här på bloggen. Jag går istället vidare och skriver om torsdagen:)

Vi var sega på morgonen och tog lång tid på oss att göra oss i ordning. Det är nog inte många som är lika sega som vi. När klockan hade hunnit bli halv tre hade vi inte hunnit göra mer än att duscha, äta frukost och ligga i sängen i timmar. Att tiden går fort när jag är med Reza är inget nytt men i torsdags slog vi ett nytt rekord i att vara långsamma:) Runt tretiden kom vi äntligen iväg med en spårvagn som vi åkte ganska många stationer med. Väl framme fick vi gå en bit innan vi kom fram till Dalheimers hus som vi hade valt att besöka eftersom vi ville träffa folk och se när olika företag visade upp hjälpmedel. Jag träffade mina fina vänner Claudio och Lappis. Mariah var där också men henne missade jag precis eftersom jag kom till mässan bara någon timme innan den skulle stänga. Förutom att fika hann jag gå runt en stund och titta på olika hjälpmedel. Jag fick se alla möjliga saker och fastnade särskilt mycket för ett bra anteckningshjälpmedel som jag funderar på att försöka få från syncentralen:) Lappis visade mig en skärmläsare som han tycker är bra och när jag ändå var inne på hans dator passade jag på att gå in på hans facebook och skriva en rolig status:) När mässan stängde mötte Reza och jag upp Oja för att äta middag på en grekisk restaurang. De åt kött och jag åt vegetarisk moussaka. Vi hade roliga och intressanta diskussioner under middagen som bland annat handlade om kärleken och framtiden och jag blev glad av att prata om allt som jag vill hinna göra samtidigt som jag blev stressad eftersom jag är rädd för att jag inte ska hinna göra allt innan jag blir gammal. Tiden går fort och det gäller att ta vara på varenda dag.

Efter middagen gick vi till en mataffär för att handla lite. Det gick hur bra som helst, vi fick hjälp direkt när vi klev in genom dörren och personalen som hjälpte oss var verkligen jättetrevliga:) En sak som jag gillar med Göteborg är att det finns hur många sköna och hjälpsamma människor som helst och att man inte verkar stressa lika mycket där som man gör i Stockholm. Jag skulle absolut kunna tänka mig att flytta till Göteborg i framtiden. Något som var mindre roligt i torsdags kväll var att vi först missade en buss på grund av att den bara körde ifrån oss och att vi, när vi väl kom på en buss, fick veta att stationen där vi skulle gå av var avstängd. Det löste sig som tur var och vi hittade hem till slut. Vi hade förresten väldigt roligt på bussen när vi pratade om backar och jag skrattade jättemycket åt Oja som tyckte att det var pinsamt eftersom hon hade en snygg kille bredvid sig som också skrattade åt vår knäppa diskussion:)

Förutom att jag skulle få komma hem till Reza för första gången skulle jag dessutom få träffa hans mamma som bor hos honom för tillfället. Ni kanske kan förstå att jag kände mig nervös när jag gick uppför trappan som ledde till Rezas lägenhet. När han öppnade ytterdörren fanns det inget annat att göra än att försöka se glad ut och känna mig avslappnad. Men jag kan lova er att det inte var det lättaste eftersom hans mamma inte kunde prata svenska, varken hon eller jag verkade känna oss särskilt bekväma med att prata engelska och jag inte kunde ett enda ord på persiska. Att ge ett bra första intryck är ju jätteviktigt och jag som verkligen hade velat att det här skulle gå bra misslyckades totalt. Jag kom inte på något bra att säga och kände mig hur dum som helst när jag satt i köket och drack te med Reza och hans mamma. Det kändes som tur var bättre när Oja kom för att vara med oss. Hon visade mig runt i den kära lägenheten och jag gillade den:) Jag hoppas verkligen att jag får komma tillbaka någon gång i framtiden och att allt går bättre då. Senare på kvällen åt vi underhållande nötter och efter det gjorde Reza och jag något galet som jag nog aldrig kommer att glömma. Att vara galen kostade ganska mycket pengar den här gången men vi lever ju bara en gång och nu har vi bestämt att vi ska vänta med att göra något sådant här tills vi båda har mer pengar.

Igår var det fredag och dagen började med att vi vaknade jättetidigt av att väckarklockan ringde. Eftersom Reza hade en tid att passa hos tandläkaren var vi tvungna att gå upp, vilket så klart var både jobbigt och oromantiskt. Medan jag väntade på att Reza skulle komma tillbaka från tandläkaren pratade och sms-ade jag med vänner och sjöng i över en timme! Det kändes oerhört skönt att sjunga ut ordentligt för första gången på över en vecka. När Reza kom tillbaka blev det lite jobbigt en stund innan vi gick till Göteborgs central för att boka en tågbiljett till mig. Det tog sin tid eftersom kvinnan som hjälpte mig hade problem med sin dator. Efter att ha bokat resan gick vi till en butik där vi köpte choklad till Thomas som vi skulle träffa senare på kvällen. Reza köpte något i en djuraffär också innan vi åkte hem till honom. Eftersom Reza behövde göra några saker innan vi skulle åka iväg blev jag lämnad hos Oja som bara bor några hus bort. Oja och jag hann lyssna en del på radio, gå och handla, äta och läsa innan det var dags att åka. Det var åratal sen jag läste en punktbok senast och när jag fick låna en av Ojas böcker insåg jag hur mycket jag faktiskt hade saknat att läsa själv. Därför ska jag se till att låna en bra punktbok någon dag! Igårkväll åkte Rebecca, Oja, Reza och jag hem till Thomas, en kille som jag aldrig hade träffat tidigare men som jag verkligen ser fram emot att träffa fler gånger! Thomas hade bjudit hem folk till sin jättefina lägenhet för att ha en whiskeykväll. Jag fick följa med eftersom jag inte hittade något bra tåg hem igår och jag kan lova er att jag inte ångrar att jag stannade i Göteborg med mina fantastiska vänner! Det här med alkohol är inte min grej, jag har åtminstone inte lärt mig att uppskatta det än. Igår testade jag en dryck som tydligen skulle lukta och smaka dumle och visst, den luktade dumle och smakade dumle blandat med något konstigt som jag inte alls tyckte om. Jag försökte dricka några klunkar för att vara artig och i hopp om att jag skulle vänja mig vid smaken men gav upp efter en stund. Vilken tur att vi hade köpt med oss mangojuice på vägen till Thomas så att jag hade något att dricka resten av kvällen. Någon whiskey ville jag nämligen inte testa trots att jag tyckte att whiskeyglasen var jättefina! Tidigare hade jag ingen aning om att man dricker whiskey i speciella glas men man lär sig något nytt varje dag:) Att jag varken testade någon whiskey eller följde med de andra ut när de rökte pipa, jag blir illamående bara av att känna lukten, kanske många tycker är konstigt. De flesta i min ålder verkar ha lärt sig att åtminstone uppskatta någon dryck som innehåller alkohol medan jag som knappt har varit med på en enda fest och som inte har känt att jag har velat lägga ner pengar på något som jag kanske bara kommer att dricka en klunk av för att sedan slänga, alltså inte har lärt mig att tycka om något än. Det här med att uppskatta alkohol verkar vara ganska viktigt när man umgås med andra människor. Jag märker det mer och mer ju äldre jag blir. Igår var jag yngst och jag har alltid trivts med att umgås med folk som är något äldre än jag. Däremot vet jag inte vad de andra tyckte om att ha med en tjej som varken drack eller rökte. Om de kände att de fick ut något av att ha med mig kan jag omöjligt svara på. Det enda jag vet är att jag tyckte om att umgås med dem! Innan jag var arton år var det lätt för mig att säga att jag inte ville dricka på grund av att det faktiskt var olagligt men nu har jag inte direkt någon ursäkt för att inte göra det. Om det nu är så att man måste dricka något flera gånger innan man lär sig att tycka om det har jag ärligt talat svårt att förstå hur människor kan ha stått ut med att trycka i sig flera glas av olika drycker som de inte alls tyckte om från början. Med tanke på att det kan vara hälsosamt att dricka ett glas vin lite då och då kanske jag borde lära mig att tycka om det men andra drycker ser jag egentligen ingen mening med att lära mig att gilla. Jag har läst och hört att det är jobbigt för kroppen att bryta ned alkohol och sen vet jag att alkohol och träning inte alls hör ihop. Att röka skulle aldrig falla mig in hur många andra som än gör det för det har jag bara hört negativa saker om! Igårkväll klarade jag mig alltså bra med juice och med att höra när de andra pratade om hur god whiskeyn var. Det var kanske tur att jag inte smakade för jag hade förmodligen dragit ner deras fina ord och betyg om de olika sorterna. Jag trivdes verkligen i allas sällskap och så klart mycket tack vare att jag fick vara med min kära:) När de diskuterade whiskeyn satt jag tyst och lyssnade men när de diskuterade andra saker pratade jag lite då och då och att sitta där och känna att jag hade fina människor omkring mig var verkligen en fin känsla! Att Thomas bjöd hem mig var hur snällt som helst och jag tyckte verkligen att han verkar vara jättetrevlig. Thomas är förresten den första som har beskrivit mig som harmonisk:)

Tiden flög iväg och från att ha sett att klockan var elva var den helt plötsligt halv två och Reza ringde och bokade en taxi till honom, Oja och mig:) Vi åkte hem till Oja och eftersom hon har en stor och skön dubbelsäng fick vi plats där alla tre:) Imorse blev det stressigt eftersom jag tog tid på mig att göra mig i ordning. Jag hann som tur var duscha, klä på mig och äta lite frukost innan Oja och Reza följde med mig till bussen. Där sa jag hej då till Oja innan Reza och jag fortsatte till Göteborgs central. Jag hann köpa en smörgås på Paprika, jag tycker verkligen om stället, och stå och prata med Alireza en stund innan jag fick hjälp att gå på tåget. Reza och jag hann som tur var säga hej då på ett bättre och finare sätt än sist jag åkte från Göteborg och jag måste erkänna att jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna. Det här med avsked är verkligen inte min starka sida. Jag hoppas att jag åker till Göteborg snart igen för jag har verkligen haft några helt underbara dagar där den här veckan tack vare Reza, Oja och alla andra fina människor som jag har träffat!

Tågresan tillbaka till Stockholm finns det egentligen inte så mycket att berätta om. Jag kände mig ledsen och försökte sova så mycket som möjligt för att få tiden att gå. Väl framme i Stockholm störde jag mig eftersom ledsagningen som vi hade bokat igår tydligen inte hade registrerats och det därför inte kom någon ledsagare och hämtade mig vid tåget. Jag hade tur och fick hjälp att gå dit jag skulle. Mannen som hjälpte mig var verkligen hur trevlig som helst och jag förvånas över hur trevliga människor det faktiskt finns! Sen i onsdags har jag träffat hur mycket trevligt folk som helst, vilket är helt underbart! Ikväll har jag varit hos Björn och firat Lovisa. Alla hjälptes åt att laga sushi som vi sedan åt tillsammans. Till efterrätt åt jag mango som min farmor Irre hade köpt:) Imorgon åker jag hem för att fira Lovisa med Nina och den sidan av familjen. Nu ska jag se till att få några timmars sömn. Ta hand om er!
/Vispen

Årets fotbollshelg med USS

Hej!

Hoppas att ni mår bra och att ni har haft en trevlig helg! I mitt förra inlägg nämnde jag att jag skulle åka iväg på en fotbollshelg, vilket ganska många, inklusive jag själv, blev förvånade över och tycker var ganska konstigt. Jag vet inte hur många gånger jag har klagat på att fotboll eller bollsporter överhuvudtaget inte är min grej och någon vidare bollkänsla kan jag ju inte direkt påstå att jag har. Men eftersom vi ju bara lever en gång, jag tycker om utmaningar och kände för att ge det en chans anmälde jag mig till USS fotbollshelg. Jag hade funderat på att åka på den tidigare år men eftersom helgen huvudsaklingen riktar sig till personer som är synsvaga har jag inte vågat göra det. I år blev det dock ändrig på det och jag fick komma trots att jag inte ser något:)

Vi både spelade och bodde på Bosön i helgen som enligt mig var ett trevligt och bra ställe:) Jag åkte färdtjänst direkt till Bosön och kom dit samtidigt som de flesta andra som hade åkt dit med buss. Jag hann hälsa på några och trycka till dem innan vi gick in i omklädningsrummen för att byta om. En stund senare samlades vi i en ring, så som man ju alltid brukar göra, för att få information om helgen. Vi fick även säga våra naman och berätta hur stor erfarenhet vi hade av fotboll. Jag blev glad när jag hörde att det inte bara var jag som var nybörjare:) Efter att ha fått lite info värmde vi upp. Jag joggade lite och testade att sparka på en fotboll. Det fanns som tur var några fotbollar som lät och det var nästan bara de som användes under helgen. Att man kunde höra fotbollen var ju väldigt bra men det betydde så klart inte att jag skulle ha lätt att träffa den. Johan, Jakob, jag och säkert någon mer passade bollen mellan varandra. Jag segade ner spelet något enormt och missade bollen nästan varenda gång det var min tur att sparka på den. De andra undrade säkert vad jag höll på med men de var snälla och försökte förklara för mig hur jag skulle göra för att det skulle gå bättre. Runt elvatiden fick vi träffa Andrea, en kvinna som i vanliga fall är fotbollstränare och som skulle visa oss olika moment och hålla i lördagens träning. Vi värmde upp igen, ordentligt den här gången och fick sedan träna på att skjuta straffar. Jag blev imponerad av många av de andra som sköt hårda bollar, åtminstone i jämförelse med mig som knappt lyckades få bollen att nå fram till målet. När vi hade tränat straffar minns jag inte riktigt vad vi gjorde. Vi hann i alla fall spela några korta matcher, jag blev ledsagad av Desirée under matchen och tycker att det gick bra trots att jag aldrig nuddade bollen.

De flesta av oss verkade vara väldigt hungriga när det äntligen var dags att äta lunch. Jag åt en massa pasta, någon sorts grönsaksgrattäng och en massa sallad. Under eftermiddagen fortsatte vi att träna och jag tycker att det var riktigt skönt att få anstränga mig för att sedan känna den där härliga tröttheten som man brukar känna när man har sprungit mycket och varit koncentrerad en längre stund. Vi tränade på några olika moment där bollkontroll så klart var en viktig del. Fastän det fortfarande gick dåligt för mig måste jag faktiskt säga att jag tycker att det gick bättre nu än vad det hade gjort på förmiddagen. Jämfört med alla andra var jag utan tvekan sämst men att jag åtminstone märkte en liten skillad kändes bra. Vi spelade några matcher och jag lyckades faktiskt, med Annamarias hjälp, träffa bollen en gång. När vi tog en paus för att fika hann jag prata lite med några trevliga människor, bland annat Rakel, Jakob, Sandra och Cissi. Eftersom vi kände oss trötta och flummiga kunde vi inte låta bli att försöka få våra festispaket att smälla genom att trampa på dem. Det är tur att det inte bara är jag som är omogen ibland:) Vi avslutade eftermiddagen med att träna på att göra någon sorts fint som jag aldrig riktigt hann förstå hur den gick till, stretcha och tacka Andrea för att hon hade varit med oss under dagen.

Igårkväll tog jag återigen en stor portion mat när vi åt middag. Jag kan lova er att jag kunde ha gjort nästan vad som helst för att få mat, jag var verkligen hungrig efter att ha rört på mig hela dagen. Efter middagen passade jag på att duscha, träna lite på min klassiska sång och vila medan de andra spelade mer fotboll, badade och bastade. Även om jag tyckte att det var roligt att spela fotboll var jag för trött för att orka fortsätta efter middagen, bada är inte riktigt min grej och sitta i en varm bastu kände jag definitivt att jag klarade mig utan. Jag var däremot med och fikade runt niotiden då jag fick höra både sjuka och intressanta diskussioner. Sen samlades vi en stund för att prata lite om dagen. Jag som i vanliga fall brukar vara uppe tills de sista går och lägger sig på nätterna bestämde mig för att gå och lägga mig tidigt igår. Det visade sig dock att jag gjorde det i onödan eftersom jag blev jättepigg när jag väl hade lagt mig i sängen. Jag låg och tänkte en lång stund innan jag till slut somnade och drömde en massa otäcka drömmar, vilket resulterade i att jag vaknade igen och inte kunde somna om på flera timmar. Med tanke på att jag alltid är morgontrött var det alltså extra jobbigt att gå upp imorse. Det kändes i alla fall lite bättre när jag hade tagit frukost och hamnade bredvid Johan, Lukas, Daneil, Tomas och Annamaria. Jag som dessutom alltid brukar ha svårt att äta något på morgonen lyckades få i mig gröt, äggröra, en bit av en smörgås och lite melon innan det var dags att samlas i idrottshallen.

Idag har vi spelat en massa matcher. Oj oj oj vad vi har sprungit och tryckt till! Om jag kände mig trött i kroppen när den här dagen började är det ingenting om man jämför med hur jag känner mig nu. Jag har i alla fall kommit fram till att fotboll måste vara ett väldigt bra sätt att träna kondition på. Det är klart att det kändes jobbigt att springa runt där på planen i flera timmar men när man har ett mål som ju i fotboll är att göra mål på motståndarlaget känns det enligt mig mycket mer värt att anstränga sig än om man endast sprinder för att förbättra sin kondition. Idag kände jag som sagt att det kändes jobbigt att springa men eftersom jag ju ville nå fram till bollen för att hjälpa mitt lag kändes det mycket lättare och jag hann nästan aldrig tänka på hur trött jag kände mig förrän matcherna var över.

Jag har verkligen haft roligt i helgen. Nu har jag en mycket bättre inställning till fotboll än vad jag hade när helgen började. Att spela fotboll med alla härliga USS-are har verkligen varit både roligt och lärorikt. Fastän jag missade bollen, det hände att jag sköt den åt helt fel håll och trots att jag inte var särskilt bra på att försvara målet var det ingen som klagade på mig. Alla peppeade varandra och jag älskade den oerhört goda och bra stämningen som varade hela helgen! Om man vann eller förlorade spelade knappt någon roll alls. Det var i alla fall inte som i showdownen där jag ofta känner press och där det är hård konkurans. Förutom att det var roligt att spela fotboll var det så klart minst lika roligt att träffa alla underbara människor! Det fanns många som gjorde mig glad i helgen. Idag gjorde vi dessutom en kramring när vi skulle säga hej då till varandra och jag blev glad av alla härliga kramar. Vissa var bättre än andra men så är det ju alltid. Nu ska jag gå och lägga mig så att jag orkar upp till skolan imorgon.
/Vispen

Unga synskadades medlemsforum 2011

Hej!


Jag lovade ju er att posta ett inlägg om medlemsforum så här kommer det:)
Eftersom jag inte kommer in på det trådlösa nätverket här i Malmö har jag skrivit om dessa dagar i ett dokument istället. Här kommer en sammanfattning av vad jag har haft för mig de senaste dagarna:) I fredags tog jag det väldigt lugnt. Jag packade allt inför Malmö, vilket tog sin tid eftersom man behövde ha med sig en hel del. På kvällen sjöng jag lite, pratade med några av mina vänner på skype, samt chattade.


Igår var det dags att åka till Malmö för att vara med på US medlemsforum. Jag var tvungen att gå upp redan klockan sex för att hinna göra mig i ordning. Med tanke på att jag hade vänt på dygnet kändes det väldigt jobbigt att gå upp så pass tidigt men jag måste faktiskt säga att det gick förvånadsvärt bra:) Jag åkte till Stockholm central där jag mötte upp Linus, Micke, Dolly, Jennifer och Ronja och vi gick tillsammans till tåget som skulle ta oss till Malmö. Något som jag tycker var lite synd var att vi satt ganska utspritt, vilket därmed gjorde att jag inte hade någon att prata med under den långa resan. Det kändes stundtals väldigt segt att sitta på en plats i flera timmar. Jag lyckades som tur var sova i åtminstone någon timme och resten av tiden lyssnade jag på musik, åt min matsäck och tänkte en massa.

Vi kom så småningom fram till Malmö station. Där mötte vi upp några Us-are som hade kommit dit med andra tåg samt några ledsagare. Jag tycker att det var jätteroligt att träffa alla:) Det fanns människor som jag inte hade pratat med på flera år. Efter att alla hade ropats upp tog vi en buss till folkhögskolan där vi skulle bo under de här dagarna. Under bussresan satt jag bredvid Jon och det var trevligt att prata med honom. Väl framme på folkhögskolan träffade vi ännu fler trevliga människor som redan kom hit i fredags. Några personer hjälpte till att dela ut rumsnycklar, jag delar rum med Ronja och med tanke på att vi känner varandra väldigt bra tror jag att det ska gå bra. Vi gick till våra rum och lämnade våra saker där innan vi sedan gick till huset där vi kommer att vara under de här dagarna. De som ville fick fika och vi fick dessutom träffa kökspersonalen som jag tycker verkade vara både roliga och trevliga:)


En stund senare samlades vi i en stor sal där medlemsforums årsmöte kommer att vara. Mötet började igår eftermiddag och beräknas hålla på fram till lunch iomorgon. Igår tog vi en del beslut tillsammans och diskuterade även två paragrafer samt några motioner i utskott. Jag måste säga att jag blev överraskad över hur roligt och intressant jag tycker att det vi har diskuterat faktiskt är. Det kanske beror på att det här handlar om Unga synskadade som är en organisaton som jag verkligen tycker är bra och eftersom jag dessutom vill jobba för att den ska bli ännu bättre! Trots att jag kände mig väldigt trött tycker jag att tiden gick fort och jag somnade inte en enda gång:) Jag hann prata med en massa trevliga människor igår, både under middagen och igårkväll efter att vi hade diskuterat det vi behövde gå igenom. Kvällen kunde ha slutat riktigt bra om det inte hade varit så att jag skulle spilla yogurth över mina byxor igår natt. Jag som tyvärr bara hade packat ner ett par extrabyxor på grund av att det inte fick plats några fler i väskan, fick panik och ställde mig i duschen för att försöka tvätta bort fläckrna. Nu hänger byxkorna på tork och jag håller tummarna för att fläckrna inte ska synas när byxorna har torkat.

Imorse var jag tvungen att vakna redan klockan halv sju. Trots att jag inte somnade förrän ungefär halv tre inatt och fastän jag vaknade flera gånger under natten kände jag mig ändå ganska pigg. Nu har jag dock börjat känna av tröttheten och jag misstänker att jag kommer somna flera gånger under dagen. Min kompis som sitter bredvid mig sitter faktiskt och sover, vilket i alla fall visar att jag inte är den enda som är trött:) Nu har jag inget mer att skriva. Jag vill dock avsluta med att skriva att jag trivs riktigt bra här. Det finns många fina killar och en av dem har redan gjort min dag:) Maten är fantastiskt god och kökspersonalen är som sagt trevliga, något som enligt mig är ett stort plus!
/Vispen

Hej!

Idag är det måndag och jag sitter för tillfället och väntar på att årsmötet ska fortsätta. Det är tänkt att hela årsmötet ska vara avslutat vid lunch men som det ser ut just nu kommer det förmodligen ta mycket längre tid. Som jag skrev igår tyckte jag verkligen att det som diskuterades var väldigt intrressant och att allt flöt på riktigt bra. Trots att vi låg efter i tiden under början av lördagen lyckades vi faktiskt göra allt vi skulle. Med tanke på att vi lyckades vara snabba i lördags kanske det händer även idag, vem vet?:) Jag tycker att det mesta gick bra igår förmiddag och allt tog ungefär lika lång tid som beräknat. Under eftermiddagen tog däremot saker och ting mycket längre tid. Utskottsarbetet verkade gå bra för alla men när vi sedan satt och skulle diskutera och ta beslut om några av de paragrafer vi diskuterat i utskotten var det mycket som tog oerhört lång tid. Vi pratade bland annat om rökning, om vi skulle behöva utforma en tobakspolicy och sedan om ifall det skulle finnas några regler för rökare som är under arton år. Enbart diskussionen om rökning tog över en timme och efter det pratade vi om vilka som ska kunna bli medlemmar i US, hur mycket man får se och så vidare. Även det tog lång tid, det var flera som upprepade sig och alltså sa samma eller liknande saker flera gånger. Dessutom verkade det som att vissa inte riktigt var säkra på vad de skulle säga och som att de inte hade börjat tänka på det förrän de stod framme vid mikrofonen och skulle prata. När vi till och med blev tvungna att ha en omröstning om ifall vi skulle ha en ny omröstning om en sak som vi redan hade tagit beslut om tidigare tycker jag absolut att det blev för mycket. Jag fick ont i huvudet av att höra alla diskussioner samtidigt som jag tycker att det fanns vissa som faktiskt sa riktigt bra saker. Det kändes dock skönt när det var dags att äta middag. Jag blev mycket gladare när jag väl fick äta och efter middagen fick jag många riktigt bra tilltryckingar:) Innan efterrätten delades ut pratade jag med Johan. Jag måste säga att jag blir glad varenda gång jag hör hans röst. Det är helt sjukt hur mycket en enda människa kan påverka en:) Jag tror att folk märkte på mig hur glad jag blev av att prata med Johan och när Jonas plötsligt sa att jag hade honom som idol och jag sa ja, svarade Johan att jag var hans idol! Efterrätten kom och jag tyckte att allt smakade helt underbart, till och med marrängerna och lakritssåsen som jag i vanliga fall inte skulle ha tyckt om:)


En stund senare delades inklussionspriset ut. I år var det Synliga som fick det! Några av medlemmarna i bandet var på plats och när de väl hade fått priseet spelade de några låtar. Johan spelade gitarr samt sjöng lite på två av låtarna. Jag som inte hade hört Synliga live på jag vet inte hur länge, tyckte att det var hur roligt som helst att höra dem! Synliga var, enligt mig, helt fantastiska och jag jublade och applåderade jättemycket! Efter den lilla konserten gick jag fram till Johan för att visa min glädje och tacksamhet. Jag sträckte automatiskt ut armarna och kramade Johan. Han kramde tillbaka och det var helt underbart!

Resten av kvällen var trevlig och vi röstade bland annat på vilka låtar som skulle vara med på US nya skiva som förhoppningsvis kommer att spelas in i höst. Vi vet ännu inte vilka låtar som kommer att vara med på skivan men det visar sig:) Efter omröstningen gick jag och la mig och jag somnade med ett leende på läpparna:) Nu börjar dagens möte så jag skriver mer imorgon!

/Vispen

Hej!

Nu sitter jag på tåget på väg tillbaka till Stockholm. Jag har verkligen haft några fantastiska dagar i Malmö! Alla jag har pratat med har varit hur trevliga som helst och jag har trivts jättebra på folkhögskolan där vi har bott. Jag är alltså riktigt nöjd med de senaste dagarna. I måndags tog mötet längre tid än beräknat, det var dock inte det roligaste men så kan det ju vara när det är många som vill säga vad de tycker. I måndags eftermiddag valde jag att gå på en workshop som handlade om teatersport. Det var roligt och intressant. Micke höll i workshopen vilket var trevligt, honom hade jag träffat tidigare. Min vän Jocke höll ett föredrag om att resa utomlands i måndags också där jag lärde mig lite nya saker:) På kvällen avslutade vi mötet. Vi valde in nya personer till riksstyrelsen samt ersättare och valberedning. Jag röstades in i valberedningen tillsammans med Ronja, Lisa och Mathias.


Igår kunde man välja att vara med på olika workshops igen:) På förmiddagen var det en workshop som handlade om arbetsmarknad och om hur man söker jobb. Jag kände mig ganska trött på att lyssna på en massa människor och valde därför att vara på en uteaktivitet istället. Vi som valde att vara ute gjorde olika saker. Först gick vi på en promenad och jag tycker att det var riktigt skönt att röra på sig efter att ha suttit på möten i flera dagar. När vi kom in från promenaden spelade vi pingis. Jag testade att serva och att ta emot bollar som sköts emot mig. Det var svårt men jag tror absolut att det går att lära sig. Jag gav upp pingisspelandet ganska fort och satte mig istället i en soffa tillsammans med några trevliga människor. Johan spelade gitarr medan några sjöng. Eftersom jag kände mig rastlös bad jag Alex att trycka till lite. Det tog lång tid att få henne att göra det men när hon väl kom igång kittlade hon mig och vi hade väldigt roligt:) Alireza var lika rolig som vanligt och vi hann prata en hel del:)


Igår eftermiddag var det workshops igen men det var ganska många som inte kände för att gå på någon av dem. Niklas, Ronja och jag satt och spelade piano och sjöng. Niklas både sjöng och spelade gudomligt bra! Eftersom vi skulle ha öppen scen senare på kvällen och många ville bli kompade av någon sa Niklas att det var okej för honom att spela på deras låtar. Därför spelade vi bland annat låtarna Kärleken är, Det vackraste, Till en ängel och en blueslåt som Ronja ville sjunga. Jag visste inte riktigt hur jag ville göra men eftersom många ville att jag skulle sjunga tränade vi i alla fall lite på Till en ängel. Eftermiddagen gick fort och så småningom var det dags för den sista middagen där vi åt en sorts svamp som jag faktiskt tycker var helt okej:) De som lagade maten var riktigt bra på det. Efterrätten var god och efter det var det dags för öppen scen. Jag tittade på några av de andras uppträdanden och tycker att alla var jätteduktiga. Vi röstade på vilken ljudlogga US ska ha. Det fanns tre att välja mellan. Jag tycker att nummer ett var bäst men nummer tre fick överlägset flest röster. På den tredje ljudloggan lät jag lite skum men det får jag lov att leva med. Om inte så lång tid lär jag väl vänja mig vid att höra ljudloggan:) Några spelade teater på öppen scen, både improvisationsteater och korta pjäser som de hade hunnit träna lite på. När Lisa sjöng låten Kärleken är började jag gråta. Jag har gråtit ganska ofta på sista tiden och det känns både bra och jobbigt. När Lisa hade sjungit hade jag hunnit bli väldigt nervös inför att sjunga och visste inte hur jag skulle göra. En del av mig ville göra det medan en del av mig inte ville det eftersom jag inte ville misslyckas inför mina vänner. Att sjunga för personer man känner är enligt mig mycket värre än att sjunga för personer man inte känner. Efter att Rakel hade tröstat mig och Micke hade kommit fram till mig flera gånger och sagt jättefina saker bestämde jag mig för att sjunga. När jag stod där visste jag inte riktigt vad jag skulle säga och eftersom jag var så pass nervös minns jag varken vad jag sa eller hur det kändes att sjunga. Orden och tonerna kom ut ur min mun utan att jag kunde kontrollera hur de skulle låta. När öppen scen var slut var det faktiskt ganska många som kom fram till mig, kramade mig och sa att de tyckte att jag hade sjungit bra. Det kändes verkligen roligt att höra och det var till och med människor som jag vet brukar vara ärliga och som själva håller på med musik:) Jag satt och pratade med en massa trevliga människor innan jag gick och la mig runt tvåtien.

Trots att jag gick och la mig ganska tidigt igår natt kände jag mig väldigt trött när jag vaknade klockan sju imorse. Att sova fem timmar på en natt är dock inte särskilt mycket och de tidigare nätterna har jag inte sovit mycket mer än så. Det ska bli oerhört skönt att förhoppningsvis sova mycket de kommande nätterna. Imorse var det bara att packa väskorna, äta frukost och därefter ta bussen in till Malmö. Vi skulle nämligen testa olika handikappidrotter. Eftersom allt tog längre tid än beräknat hann vi bara testa svå sporter, mattcurling och att köra rullstol runt koner. Det där med rullstolarna kanske inte direkt var någon sport men jag tycker att det var helt okej ändå:) Mitt lag var dock inte det roligaste. Ingen verkade vara taggad och det var inte särskilt många som kommenterade det som hände. Alex förklarade i alla fall hur de andra lagen spelade ibland och även om mitt lag förlorade de flesta av våra mattcurlingsmatcher överlevde jag förmiddagen:)


Efter lunchen var det dags att åka till Malmös tågstation och nu sitter jag som sagt på tåget. Tågresan tillbaka till Stockholm har varit mycket trevligare än resan till Malmö då jag satt helt ensam med en massa främmande människor. Nu har jag hunnit prata mycket med Johan, M-l och Ronja. Sen har jag hunnit säga hej då till de flesta vilket känns bra. Hittills är det Patrik som har gett mig den bästa kramen. Under de här dagarna har jag upptäckt att han är riktigt bra på att kramas. Nu ska jag packa ner datorn och ägna de sista minuterna av den här resan åt att prata med de som sitter närmast mig:) Jag vill avsluta med att återigen skriva att jag verkligen är nöjd med de senaste dagarna. Om ni vill lyssna på lite av vad vi pratade om på medlemsforum, bland annat mötet och konserten med Synliga kan ni gå in på:
Http://www.ungasynskadade.se
Där ska ni kunna hitta allt, jag har inte varit inne och kollat själv än men det lär inte vara särskilt svårt. Ni får ta hand om er! Jag kan tyvärr inte lova er bra uppdatering den kommande veckan eftersom Sven kommer vara hos mig men vi får se.

/Vispen


Tiden går fort när man har roligt

Hej!

Jag har verkligen haft fyra fantastiska dagar i Norrköping! Nu är det redan söndag kväll och jag kom hem för en stund sen. Jag kan verkligen inte förstå hur fyra dagar har kunnat gå såhär fort. Att få träffa både Jonas och Jakob har hur som helst varit jätteroligt! Jag tycker väldigt mycket om båda två! Efter att vi sa hej då till Jonas i fredags fick Jakob stå ut med mig i två dagar till och det är dessa dagar jag hade tänkt skriva om nu:) Fredagen blev ganska lugn, vi pratade mycket, lagade någon sorts wok till middag som blev jättegod, tittade på tv i några timmar och avslutade kvällen med att dricka te i Jakobs kök. Jag kände mig ganska glad innan jag somnade.

Igår fyllde många av våra vänner år, bland annat Rakel som vi ringde och grattade. Om ungefär två veckor får jag äntligen träffa henne och då ska det firas! Jakob och jag bestämde oss för att baka en kladdkaka igår och det var roligt och gick ganska bra. Vi lyssnade på en massa bra musik medan vi bakade och tiden gick fort. Kladdkakan blev inte den bästa jag har gjort men absolut inte den sämsta heller. Vi tryckte i oss hela kakan på två dagar så den var absolut ätbar även om den var lite hård på vissa ställen. Igårkväll tittade vi på film igen, jag som nästan aldrig brukar titta på film i vanliga fall gjorde det ändå varenda dag i Norrköping och jag måste säga att det var riktigt trevligt. Jag kan inte säga att jag tyckte om alla filmer vi såg under dessa dagar och om jag ska vara ärlig hängde jag inte alltid med på vad som hände. Men trots det tycker jag inte att det blev tråkigt och det beror nog mycket på att jag var med Jonas och Jakob. Ingenting kändes tråkigt när jag var med dem:) Igår såg vi filmen Sound of music som var en av mina favoritfilmer när jag var liten. Nu var det några år sen jag såg den senast och med tanke på att jag förstår engelska mycket bättre nu än vad jag gjorde då kunde jag förstå handlingen utan problem igår. När jag var liten brukade jag alltid somna på ett visst ställe men den här gången såg jag hela filmen utan att känna mig det minsta trött. Igår blev jag snarare förvånad över att filmen tog slut så fort och jag har svårt att förstå hur två och en halv timme kunde kännas som högst en timme. Efter att ha sett filmen kan jag i alla fall säga att Sound of music fortfarande är en av mina favoritfilmer och den väckte verkligen starka känslor hos mig. Det kändes jättebra att ha Jakob bredvid mig som kunde trösta mig under de sorgliga scenerna. När filmen var slut hände något riktigt trevligt, Jakob läste högt för mig. Jag är ju nitton år och nu är det många år sen någon läste högt för mig senast. Mina föräldrar brukade alltid läsa för mig när jag var yngre, jag kunde inte somna utan att någon läste för mig på kvällen och det var en tradition som jag hade svårt att släppa. Att lyssna på talböcker är enligt mig inte alls samma sak som att lyssna på när någon läser för en i verkligheten. Därför hade jag saknat det enormt mycket! Igår läste som sagt Jakob högt för mig och det var helt underbart att lyssna när han läste början av en berättelse som han skrev för några år sedan. Jag levde mig in i handlingen medan timmarna gick. Klockan blev så småningom ganska mycket och vi avslutade kvällen med att äta äggmackor och prata.

Jag sov dåligt inatt och kände mig ledsen över att jag snart skulle åka hem. När jag väl somnade drömde jag en del hemska saker som jag inte orkar gå in på. Det var i alla fall skönt att gå upp imorse och få annat att tänka på:) Idag skulle vi ha träffat vår kära vän Sandra men eftersom hon kände sig trött blev det inte av och det var verkligen synd. Det gjorde att även den här dagen blev ganska lugn. Förutom att vi pratade väldigt mycket laddade Jakob över några filer till en hårddisk som jag har fått låna. Sen lagade vi bön och kikärtsgryta till lunch och den blev verkligen hur god som helst! Efter lunchen blev det däremot inte lika roligt för då var det dags för mig att packa och som de flesta av er förmodligen vet vid det här laget är avsked och avslut på trevliga och roliga saker bland det värsta jag vet. Jag var nära på att börja gråta då jag gick igenom lägenhetens alla rum en sista gång. Jag tyckte verkligen om Jakobs lägenhet och att få vara där tillsammans med honom i fyra dagar var verkligen helt underbart! Om några år hoppas jag att jag bor tillsammans med någon och att vi då kan göra alla de saker som Jakob och jag gjorde under de här dagarna. Det sista vi gjorde innan det var dags att gå var att fika. När vi, en stund senare, gick till busstationen hade jag inte mycket att säga. Vi kom fram till stationen och hittade rätt buss nästan direkt. Jakob hjälpte mig att lägga in min blåa rullväska i bagageutrymmet innan det var dags att säga hej då. Jag kommer nog alltid att komma ihåg den sista kramen där på Norrköpings busstation. Själva kramen var egentligen inte något särskilt, i alla fall inte om jag jämför med några av de kramar jag fått tidigare i veckan. Ändå kommer jag alltid att minnas känslan jag kände just då. Jag vet inte om jag kan förklara exakt hur jag kände för jag kommer inte på något bra ord som beskriver det, i alla fall inte för tillfället. Det enda jag kan säga är att jag hoppas att jag kommer få känna samma känsla som jag kände idag igen någon gång i framtiden. Väl inne i bussen fick jag hjälp att hitta en sittplats. Säkerhetsbältet krånglade men jag kände mig för trött för att orka lägga ner någon energi på att fixa det. Bussens dörrar stängdes och några sekunder senare började bussen åka mot Stockholm. Det kändes verkligen tråkigt att lämna Norrköping och dessa fina dagar bakom mig men nu är det ju bara att försöka se framåt och längta till nya trevliga dagar och stunder.

Vi kom fram till Stockholm några minuter tidigare än beräknat. Jag fick hjälp till Cityterminalen där jag fick stå och vänta på en färdtjänstbil i nästan en timme, något som var ganska störande. När jag, efter att ha väntat en halvtimme, ringde och frågade var bilen var verkade det ha blivit något fel och de fick skicka ut en ny bil som kom efter ytterligare en stunds väntan. Väl hemma åt jag en smörgås och fick dessutom några smultron som var plockade här i närheten:) Efter det gick jag ner till mitt rum i källaren och här har jag suttit sen dess. Lovisa kom ner och sa hej för en stund sen och Adam har ringt eftersom han ville prata. Det känns skönt att några faktiskt verkar ha saknat mig medan jag har varit borta. Att vara hemma igen känns dock ganska tråkigt. Det enda som jag har hunnit sakna ganska mycket under dessa dagar, förutom familjen, är att kunna sjunga högt utan att behöva tänka på hur det låter. Jag har knappt någonting inskrivet i kalendern under de kommande veckorna men jag ska försöka hitta saker att göra eftersom jag vill undvika att sitta hemma och tänka för mycket. Vi får alltså se lite vad som händer nästa vecka. Nu ska jag gå och lägga mig eftersom jag helst inte vill vända på dygnet. Ta hand om er själva och varandra!
/Vispen

De sista dagarna i Ö-vik

Hej!

Hoppas att allt är bra med er läsare! Jag mår toppenbra och är på ganska bra humör. Däremot känner jag mig ganska trött eftersom jag knappt kunde sova någonting på nattbussen mellan Ö-vik och Stockholm. Bussresan tog cirka åtta timmar och jag måste säga att jag tycker att den blev riktigt tråkig efter bara någon timme. Jag kände ingen på bussen och personen som satt bredvid mig hade hörlurar på sig och lyssnade på ganska hög musik i princip hela resan vilket gjorde att han ju inte var något vidare sällskap. Musiken som personen lyssnade på var i alla fall helt okej, jag förstår dock inte hur personen kunde stå ut med att ha så pass högt ljud att jag kunde höra exakt allt som han/hon lyssnade på. Med tanke på att det är många ungdomar som går på konserter där det är högt ljud nuförtiden och eftersom vi ofta har högt ljud när vi lyssnar på musik i vår ipod eller mobil kommer vi förmodligen höra extremt dåligt när vi blir äldre. Min hörsel har säkert blivit skadad, dels på grund av att jag har haft ensemble i tre år för på de lektionerna brukade ljudet vara väldigt högt. Jag kan ju inte heller säga att showdownen är bra för hörseln så om några år kommer man nog bli tvungen att skrika för att jag ska kunna höra. För att återgå till bussresan var den som sagt inte särskilt underhållande. På andra sidan mittgången satt en man och snarkade mestadels av resan och han var alltså inte heller någon jag kunde prata med. Övriga passagerare som satt nära mig verkade också sova djupt och sen fanns det vissa som jag inte kände för att prata med på grund av att det de pratade om var sådant som jag inte är särskilt intresserad av. Dessutom gick människor av i olika städer mellan Ö-vik och Stockholm och i slutet av resan var det ganska tomt runtomkring mig. Mobiltelefoner fick man helst inte prata i, jag sms-ade dock en stund med några kompisar. Sen lyssnade jag på en talbok och försökte sova men efter att ha försökt i några timmar insåg jag att det inte skulle gå och gav upp. Jag satt istället och tänkte på allt som händer just nu och på de trevliga dagarna i Ö-vik.

När jag bloggade senast var ju Rebecka och spelade volleyball och när hon kom hem någon timme senare satte vi oss framför tv-n och såg Lotta på Liseberg. Det var trevligt även om jag inte direkt fastnade för någon av artisterna som var där och sjöng. Efter att ha tittat en stund på programmet gick vi upp och tog det lugnt en stund. Ida och jag fick prova lite kläder som Rebecka inte ville ha kvar och det visade sig att vissa saker passade och var fina på oss:) En stund senare ville Ida att jag skulle flyga flygplan på hennes ben och det gick bra tills jag råkade sparka henne och vi störtade:) Vi åt några mackor senare på kvällen och jag tror definitivt att någon hade lagt något skumt i mitt te eller att mackorna innehöll något skumt för jag blev extremt glad och kunde skratta åt vad som helst.

I tisdags förmiddag tog vi det lugnt och jag vaknade inte förrän ganska sent på förmiddagen. När vi hade ätit lunch åkte vi till Rebeckas mormor och det var trevligt att träffa henne. Vi hade dock svårt att förstå varandra eftersom Rebeckas mormor hörde dåligt och jag var dålig på att röra tillräckligt mycket på läpparna för att hon skulle förstå vad jag sa. Dessutom hade Rebeckas mormor svårt att förstå min stockholmska och jag hade svårt att förstå hennes norrländska. Vi förstod i alla fall varandra ibland och jag tyckte att Rebeckas mormor verkade vara trevlig och hon var helt klar i huvudet trots att hon var över nittio år. Ida som pratar mer norrländska än jag kunde prata med Rebeckas mormor utan problem. Vi åt rabarberkräm med plommon som Rebeckas mormor hade gjort och efter det gick vi ut och Rebecka visade oss hur det såg ut utanför huset. Rebeckas bror David var där och han underhöll oss en stund och försökte få Idas hund Lana att bada. I tisdags kväll grillade vi och åt jättegod mat:) Förutom att Rebeckas föräldrar var med kom även Rebeckas bröder Zimon och David och Davids flickvän Malin förbi. Klockan åtta tittade vi på Allsång på Skansen och mina favoriter var Måns och Ulrik:) När programmet var slut åt vi jordgubbar och glass, pratade och höll på lite med en pilatesboll innan Zimon, David och Malin åkte hem. Ida, Rebecka och jag lyssnade på när vår kära vän Mimpe var med i radio där hon sjöng fantastiskt bra! Efter det tror jag inte att det hände något mer roligt den dagen.

Igår var det onsdag och min sista dag i Ö-vik. Rebeckas farmor kom förbi under förmiddagen och vi sa hej till henne, åt frukost och låg sedan på gräsmattan och solade en ganska lång stund. När vi hade ätit lunch, då det som vanligt var jag som åt segast, åkte vi så småningom in till stan där Ida köpte ett par nya solglasögon och ett par strumpbyxor och jag fixade prestenter till Rebeckas föräldrar och till en kompis som fyllde år igår. Efter det besökte vi David och Zimons lägenheter. Det var trevligt att få komma dit och se hur de bodde:) Jag kommer förmodligen flytta om lite mer än ett år. Om två år är jag i alla fall nästan helt säker på att jag inte bor hemma längre. Igår fick jag, för första gången i mitt liv, erbjudande om en lägenhet! Det kändes riktigt kul att jag faktiskt har stått i en bostadskö tillräckligt länge för att jag, om jag hade velat, hade kunnat flytta redan nu. Eftersom jag fortfarande har ett år kvar på gymnasiet takcade jag dock nej till lägenheten och nu håller jag istället tummarna för att det finns en ledig lägenhet till mig om ett eller två år:)

Igårkväll åt vi ostmiddag hemma hos Rebecka innan jag började packa ihop mina saker. Jag hann titta lite på fotbollsmatchen mellan Sverige och USA, det var ju helt fantastiskt att SVerige vann, innan det var dags för mig att åka till busstationen i Ö-vik. Att säga hej då var tråkigt, det kommer dröja länge innan jag får träffa Zimon, David och Rebeckas föräldrar Lotta och Robert igen. Rebecka kommer bo kvar i Ö-vik tills i augusti så henne kommer jag inte heller träffa på några veckor men det får jag lov att överleva på något sätt. Jag blev som tur var ordentligt tilltryckt och kramad av alla innan vi åkte iväg i Rebeckas bil Röda faran.

Jag hade tur imorse när vi var framme i Stockholm. Busschauffören var jättesnäll och hjälpte mig till ett ställe där taxibilar stannar och jag hittade till slut till rätt färdtjänstbil, åkte hem och var hemma runt halv sju. Efter att jag hade fått några timmars sömn kände jag mig i alla fall lite utvilad. Jag tog en lång dusch och åt några smörgåsar innan jag åkte in till stan. Det var en del bilköer så jag är glad att jag åkte i god tid. När jag väl kom fram fick jag vänta en stund på Johan. Det var fint väder och solen sken så det var skönt att vara ute en stund. Johan kom efter några minuter och vi gick tillsammans in i studion Ljudolf. Direkt när jag klev innanför dörren insåg jag hur mycket jag faktiskt hade saknat att få vara i just den studion! För några år sen praoade jag där och sen har jag varit där några gånger när jag har varit på sommarläger, samt några gånger med USS:) Idag fick jag komma till studion för att hjälpa Johan att sjunga in några korta jinglar. I början kände jag mig nervös men efter bara några minuter kände jag mig både gladare och säkrare, sjöng och hade en fantastisk timme som bara flög iväg. Johan var lika trevlig som vanligt och han är definitivt en av de collaste och skönaste människor jag någonsin träffat! Vissa människor har verkligen något speciellt, något som i alla fall inte jag kan förklara i ord men som gör att man inte kan göra annat än att tycka om dem och känna en speciell värme och glädje varje gång man möter dem. Håller ni inte med om det?!

Nu är jag hemma igen och har precis packat och pratat en stund med en kompis. Jag har tänkt vila en stund för om några timmar bär det av mot Handen och ett träningsläger i showdown. Med tanke på att jag inte har tränat showdown på nästan en månad är det ju verkligen på tiden att jag tränar extra hårt några dagar framöver. Jag har faktiskt saknat showdownen och de människor jag brukar träna med. För en stund sen fick jag dock veta att två killar som skulle ha varit med i helgen tyvärr har hoppat av. Aja, det här kan säkert bli roligt ändå och att vara glad och ha en positiv inställning brukar ju ofta göra att saker och ting känns roligare än om man är negativ.
/Vispen

Studentskivan

Hej!

Nu hade jag tänkt skriva lite om gårdagens studentskiva eftersom jag vill komma ihåg så mycket som möjligt av den. det är ju trots allt bara en gång i livet som man får vara med på en sådan. Okej, jag kanske kommer att gå på någon annans studentskiva i framtiden men det är ju inte riktigt samma sak. Tänk att jag faktiskt tar studenten snart. Att jag sedan kommer gå ytterligare ett år på gymnasiet känns faktiskt inte alls särskilt jobbigt. Det kommer dock kännas konstigt för mig att inte längre träffa de människor som jag har gått i samma klass som i snart tre år i skolan. Jag hoppas att jag åtminstone kommer ha några lektioner tillsammans med de som kommer att gå i artistmusikertrean nästa år för jag har pratat med några av dem och dessutom gått i samma klass som två personer tidigare år.

Av någon anledning sov jag dåligt natten mellan måndag och tisdag. Det berodde förmodligen på att jag kände ångest inför att lämna in uppsatsen i samhällskunskap och på allt annat som händer just nu. Igår förmiddag träffades alla ensembler för att spela upp några låtar för varandra. Alla fick feedback av varandra och några lärare. Jag tror och hoppas verkligen att konserten kommer att gå bra imorgon! Eftersom varken Julia eller Elina var i skolan igår var jag den enda sångerskan i ensemblen jag är med i och därför kunde vi bara spela upp en låt för de andra, Trouble. Jag måste säga att det kändes ganska bra att sjunga med tanke på att jag inte hade orkat sjunga upp innan lektionen.

Efter lunchen jobbade jag med samhällskunskapen men eftersom skolans nätverk krånglade lyckades jag inte logga in på min mail och hämta min uppsats förrän nästan halva lektionen haed gått. Under den tiden kom jag såklart på en massa saker som jag hade glömt att ha med i uppsatsen och det störde mig med tanke på att jag inte skulle ha särskilt mycket mer tid på mig att skriva färdigt den. För några år sedan skulle jag aldrig sitta med en uppsats samma dag som den skulle lämnas in utan då hade jag istället skrivit färdigt den en eller flera dagar innan den sista inlämningsdagen. Från och med att nästa termin startar har jag bestämt mig för att jag måste börja satsa mer på skolan än vad jag har gjort i år, lägga ner mer tid på att plugga och så vidare. I höst hoppas jag även att jag ska känna mig lite mer motiverad för det vore trevligt. På gårdagens psykologilektion tittade vi på en föreläsning om autism som jag tycker var väldigt intressant. Efter lektionen skickade jag iväg samhällskunskapsuppsatsen till min lärare. Den skulle egentligen lämnas in senast klockan tolv inatt men eftersom jag visste att jag skulle vara borta hela kvällen och inte komma hem tills dess bestämde jag mig för att skicka den innan jag åkte iväg, för att sedan dessutom slippa tänka på den mer. Jag funderade en stund på att hoppa över studentskivan för att istället sitta hemma och plugga men kom ganska snabbt fram till att jag skulle ångra det i framtiden. Även om jag bara kommer få godkänt på den här uppgiften, eller kanske till och med ig om jag har otur, går man ju trots allt bara på studentskiva med sin klass en gång i livet. Ifall jag skulle få ig i samhällskunskap kan jag alltid skaffa mig ett g på något annat sätt. Nuförtiden är det ju till exempel ganska många som faktiskt läser upp ämnen på komvux. Det är såklart något som jag hoppas att jag inte ska behöva göra men ändå.

Efter att ha stått ute i regnet och väntat på färdtjänsten en stund, suttit i bilkö och efter att dessutom ha åkt med och lämnat en kvinna på grund av att det tyvärr var samåkning, var jag äntligen framme hos Rebecka. Igår fick jag äntligen träffa hennes vän André som hon bor tillsammans med och han var verkligen social och trevlig:) Rebecka och jag fikade lite snabbt innan vi sedan var tvungna att skynda oss för att hinna föra oss i ordning inför studentskivan. Det var filmtema och alla skulle klä ut sig till någon i en film. Rebecka klädde ut sig till Sandy från musikalen Grease och jag till Pocahontas. Jag hade på mig klänningen som jag köpte för några dagar sen, någonting som liknade strumpbyxor, ett band runt huvudet, ett halsband med snäckor och ett par sandaler som jag fick låna av rebecka. Rebecka målade dessutom någon röd färg på min arm eftersom Pocahontas tydligen har något rött märke där, fråga mig inte varför. Jag har aldrig sett filmen men måste ju ta och göra det någon dag med tanke på att jag ju faktiskt har varit utklädd till människan en hel kväll. Jag vet att det fanns vissa som tog kort igår så jag kanske lägger in en bild på hur jag såg ut på bloggen om några dagar:)

Vi hade tur som åkte färdtjänst till studentskivan. Det hade tagit längre tid att åka kommunalt och nu fick vi ändå stressa för att hinna göra oss i ordning innan taxin kom. Det spöregnade och åskade ute och jag, som hade väldigt tunna kläder på mig, frös bara av att gå utanför dörren. Efter en stunds bilresa var vi äntligen framme på Blekholmen där studentskivan skulle vara. Vi gick in till ett stort rum där vi träffade resten av min klass, parallellklassen, samt de som går storband. Några föräldrar och lärare var där också, bland annat min förra kontaktlärare Ola. Jag hann tyvärr aldrig säga hej till honom men det var ju trevligt att han var där:) Många av dem jag pratade med igår sa att de tyckte att jag passade som Pocahontas och det var ju tack vare Rebecka. Jag får be henne styla mig fler gånger:) Det var såklart roligt att se hur de andra såg ut igår också. Jonas hade till exempel en jätterolig mask och Oliver hade blivit sminkad till ett monster.
Många av tjejerna hade klätt ut sig till karaktärer jag inte kände till sen tidigare och som jag för tillfället har glömt namnet på men de var fina. Alla fick varsin välkomstdrink innan middagen. Jag testade först alkoholfritt vin som jag tyvärr inte alls tyckte om och bestämde mig därför för att dricka sprite istället. Det var ganska länge sen jag drack det senast och sprite såg tydligen finare ut än fanta. Jag vet om att jag är seg som inte har lärt mig att dricka vin, cider och öl än men det har jag tid att göra i framtiden. Kaffe dricker jag ju inte heller medan jag däremot älskar te. Läsk tycker jag kan vara helt okej eller till och med gott lite då och då. Med tanke på att läsk varken är bra för tänderna eller hälsan dricker jag bara det vid speciella tillfällen, till exempel när jag vill fira något.

Middagen var faktiskt helt okej igår. Till förrätt åt vi mozareallaost och tomat, till varmrätt kött och potatisgrattäng och till efterrätt blåbärspannacotta. Vegetarianerna fick såklart inte kött utan vi fick istälet fylld zucchini som i alla fall jag tycker var väldigt god. Under middagen var det många som höll tal. Alla fick lappar under sina tallrikar där det stod något som de skulle göra och därför var det vissa som sjöng, höll tal om något eller sa roliga saker. Pontus var tvungen att prata om det fina vädret, som var långt ifrån fint, varenda gång efter att någon hade talat och Fabian var dessutom tvungen att säga hur rörd han blev av varenda tal, vad det än handlade om. Igårkväll delades det även ut diplom till alla. I min klass fick vi rösta på olika saker som man kunde bli utsedd till och i den andra klassen var det några som bestämde det. Det var många roliga saker som folk fick diplom för, bland annat utsågs klassens satsare, klassens sötnos, klassens drama queen, klassens pratkvarn, klassens bitch, klassens bad ass, klassens clown och klassens angel. Jag blev utsedd till klassens plugghäst, något som jag blev lite förvånad över med tanke på att jag inte direkt ser mig som en sådan. I och för sig är det väldigt få personer i klassen som verkar lägga ner tid på att plugga medan jag gör det lite då och då. Vissa saker tar ju hundra år för mig och därför är det ju inte särskilt konstigt att man ofta ser mig sitta och skriva och läsa när jag är i skolan. Det gör jag mycket för att ha så lite som möjligt att göra hemma. Om man ser till mina betyg är jag absolut ingen plugghäst men något var jag ju tvungen att bli och jag måste erkänna att jag hellre är klassens plugghäst än klassens bitch eller klassens sötnos.

Tiden gick ganska fort igår och plötsligt var klockan tio, vilket betydde att middagen var över och att eftersläppet skulle börja. Eftersom många av mina vänner bor långt ifrån mig och eftersom vissa hade skola eller jobb att gå till tidigt idag hade jag svårt att hitta folk som ville komma. Adam och hans kompis Agge kom i alla fall förbi en stund och sa hej. På eftersläppet träffade jag dessutom Magdalena och det var verkligen roligt att träffa henne igen och att få prata med henne om allt roligt vi har hunnit göra sen sist och om saker som händer i våra liv just nu:) Runt elvatiden öppnade de dansgolvet och musiken blev högre och högre i takt med att tiden gick. Jag tycker åtminstone att det kändes så. Låtarna som spelades var typiska discolåtar. Först var det mest engelska låtar som är inne just nu men efter en stund började det även spelas gamla svenska hits. Rebecka och jag var nere på dansgolvet en stund. Med tanke på att jag inte kan dansa för fem öre måste jag ha sett oerhört dum ut där jag stod tillsammans med Rebecka och alla andra och försökte dansa, eller snarare röra mig lite för att smälta in i mängden. Rebecka visade mig hur de andra gjorde och jag försökte härma henne, vilket var roligt en stund. Men jag började ganska snabbt få ont i huvudet av den höga musiken och därför gick vi upp och satte oss i en soffa och pratade istället.

Lokalen där vi var igår var tydligen öppen till klockan tre inatt och jag funderade en stund på att stanna kvar tills dess. Men eftersom jag kände mig ganska trött och insåg att jag inte skulle orka lyssna på hög musik länge till bestämde jag mig för att åka hem. Middagen var som sagt trevlig för då kunde man i alla fall prata med varandra. Men under eftersläppet verkade de flesta vilja dansa, något som jag inte direkt kände mig taggad att göra i flera timmar till. Dessutom var musiken så pass hög att man inte kunde prata med varandra på dansgolvet. Där var man tvungen att skrika för att höras och att höra vad någon sa var inte heller lätt. Många drack och jag har hört att det fanns de som drack lite väl mycket igår. Jag tycker alltså att det finns bättre ställen och sätt att umgås på. Rebecka och jag fick sitta och vänta en halvtimme på att pendeltåget skulle gå och när vi väl var framme i Solna frös jag när vi gick till Rebeckas lägenhet. Det regnade fortfarande ute och det kändes blött överallt. Att ha sandalder kan vara skönt ibland men det kommer jag vänta med att använda i minst en månad till. Jag somnade i taxin på väg hem och när jag väl kom hem tog det inte många minuter innan jag somnade i min säng. Då var klockan bara halv tre men det var nog bra att jag åkte hem sådär tidigt. För det första hade jag förmodligen varit för trött för att orka uppskatta festen länge till och när jag åkte hem kände jag mig glad, vilket jag inte är säker på att jag skulle ha gjort någon timme senare. En trevlig kväll och studentskiva hade jag i alla fall och den kommer jag alltid att minnas!

Idag har jag haft min sista sånglektion med Kitte. Jag sjöng igenom låten Till en ängel som jag ska sjunga på terminsprovet nästa vecka och jag fick som vanligt tips på saker som jag måste träna på. Att jag faktiskt hade den sista sånglektionen idag känns lite sorgligt. Sånglektioner har jag ju fått i tre år nu och innan det tog jag sånglektioner på ett annat ställe. Nu däremot är jag inte säker på att jag kommer ta en enda sånglektion till i hela mitt liv. Idag kanske jag alltså var på den sista sånglektionen någonsin. Kitte sa dock att hon tror att jag kommer ta fler sånglektioner i mitt liv. Vi får väl se hur det blir med det. Nu ska jag ta det lugnt en stund innan ensmblen börjar. Ha en fortsatt bra dag!
/Vispen

Uppsökeriutbildning

Hej!

Nu är jag hemma efter att ha varit på unga synskadades uppsökeriutbildning. Det har verkligen varit en bra helg och jag känner att jag har lärt mig en hel del. Eftersom jag är ganska trött för tillfället och vi diskuterade en massa saker i helgen är det mycket som har pressats in i min hjärna på kort tid och därför känns det som att jag inte kommer ihåg särskilt mycket av det vi pratade om. När jag har vilat några timmar och efter en natts sömn tror jag dock att jag kommer minnas det mesta, det brukar ju alltid ta lite tid för saker att sjunka in, i alla fall för mig och min hjärna. Helgen var hur som helst väldigt trevlig och jag träffade en massa trevliga människor från hela landet. Några av dem hade jag träffat tidigare men sen lärde jag även känna lite nya människor och sådant tycker jag alltid är trevligt:) Jag var den första som kom till Almåsa i fredags. De andra kom med en buss bara några minuter senare och när de hade kommit checkade vi in på våra rum. Rakel och jag delade rum, vilket var trevligt. Det var ganska länge sen jag träffade henne senast. I fredags åt vi en god middag tillsammans och efter det körde vi några olika improvisationsövningar och lärde oss att hitta på Almåsa. Till och med jag som har väldigt dåligt lokalsinne lärde mig faktiskt att hitta lite i helgen. På Almåsa hade jag i och för sig bott några gånger tidigare men det var länge sen sist.

Igår och idag har vi alltså pratat mycket om uppsökeri. Vi har bland annat fått lära oss vad som kan vara bra att veta och annat som kan vara bra att tänka på när man ringer och värvar nya medlemmar eller om man ringer någon för att tipsa om ett kommande läger eller något annat roligt. Idag pratade vi till exempel om hur man kan inleda ett samtal, beroende på vem man ringer till och sen diskuterade vi även på vilket sätt alla distrikt har jobbat med uppsökeri tidigare och på vilket sätt vi vill fortsätta jobba med det i år. Eftersom jag inte tror att uppsökeri är något som intresserar er särskilt mycket ska jag inte tråka ut er genom att i detalj skriva vad vi pratade om. Men vi hade många långa och intressanta diskussioner, lite argumentation och som sagt en del improvisationsövningar:)

Förutom att jobba med uppsökeri hann vi även med att göra lite andra saker i helgen. Igårkväll var det till exempel många som badade och bastade. Jag var istället i ett rum där de hade olika träningsmaskiner och det passade mig mycket bättre än att bada:) Vatten har nog aldrig varit min grej, det är gott att dricka och det är tur att man kan duscha i det men det är enligt mig inte alls roligt att bada och simma runt i. Det lilla gymmet var i alla fall trevligt:) Varje gång jag är på Almåsa brukar jag förresten äta en massa mat och den här helgen var inget undantag. De hade alltid god mat och sen kändes det som att vi fikade väldigt ofta. Eftersom jag sov väldigt lite i helgen, det brukar inte bli många timmars sömn på US-läger, drack jag många koppar te och choklad för att orka hålla mig vaken och det kändes i alla fall som att det gjorde mig lite piggare. Kaffe hade kanske varit det bästa men det har jag inte lärt mig att dricka än och det kanske är lika bra med tanke på att jag vet att det är lätt att bli beroende av det. Det bästa med den här helgen var absolut att träffa alla och jag känner att vissa gav mig lite ny energi och de spred verkligen glädje omkring sig:) Alla intressanta diskussioner och allt roligt som hände fic mig verkligen att må bra. Nu är det bara fyra dagar kvar till Finland och dessa dagar kommer jag ha en del att göra men jag ska träna lite och kämpa på i skolan den här veckan. Jag bloggar igen innan jag åker iväg.
/Vispen

Terminskonsert, bra föreläsning och lite annat

Hej!

Nu har det äntligen blivit helg igen och det känns otroligt skönt! Den här veckan har jag nämligen gjort saker i princip varenda dag och hela tiden haft inlämningar att göra på kvällarna. Träningen har tyvärr kommit i andra hand vilket jag såklart har dåligt samvete över. Under jullovet kommer jag i alla fall kunna lägga ner mycket mer tid på att träna för trots att jag behöver plugga en del då kommer jag ha mycket mer fritid än vad jag har haft de senaste kvällarna:)

I torsdags kom jag nästan en timme försent till skolan vilket jag störde mig på. Jag kan verkligen bli arg när det är en massa köer och förseningar i trafiken. Som tur var tittade de bara på film på historian och jag fick en sammanfattning av filmen som jag har läst eftersom jag tycker att det kan vara svårt att hänga med när klassen ser film. På religionen tittade vi också en del på en film som hette Ghandi som verkar helt okej. Sen pratade vi lite om hinduismen eftersom vi ska ha prov på den efter jullovet.

Efter lunchen hade vi först soundcheck och sedan genrep av konserten vi skulle ha senare på kvällen. Precis som jag hade trott började jag känna mig nervös på onsdag kväll innan jag skulle sova vilket gjorde att jag inte kunde sova särskilt mycket under natten. På genrepet kände jag mig ganska otaggad och hörde knappt mig själv när jag sjöng och det tror jag var en anledning till varför jag inte kände att jag kunde prestera till hundra procent. Efter att min ensemble hade repat följde jag med några tjejer och underhöll de lite medan de gjorde i ordning sig, sminkade sig, tog på sig finare kläder och sådant. Innan vår sista konsert i vår ska jag verkligen köpa några fina kläder som jag kan använda då. Dessutom behöver jag köpa några fina kläder till studentskivan med klassen, studentdagen och studentmottagningen men det kommer säkert ordna sig. Trots nervositeten jag kände i torsdags gick tiden ganska fort. En av mina vänner ringde dessutom innan konserten och önskade mig lycka till. Det var verkligen jättesnällt och det är verkligen synd att de flesta av mina vänner bor långt från Stockholm. Annars hade de ju kunnat komma och kolla på oss:)

Klockan sex började vår kära konsert och det var ganska många som kom och tittade vilket såklart var roligt. Vi var fem ensembler som spelade upp fyra, fem eller sex låtar var. Det var både äldre och nyare låtar och vi hade inget särskilt tema som vi har haft på de tidigare uppspelen. Jag måste i alla fall säga att jag tycker att det var en jätterolig konsert och att alla var helt fantastiska! Det märks verkligen att alla har utvecklats enormt mycket sen ettan! Min ensemble spelade fyra låtar och vi började med I want it all där jag tyvärr tappade bort mig i början men jag kom som tur var in i låten efter en stund. Elina sjöng i alla fall hur bra som helst! Efter det kändes det som att det flöt på bättre och jag kände att det gick bra att sjunga stämmor och annat. Låten jag sjöng solo på var Calleth you Cometh I och det kändes faktiskt ganska bra att sjunga den. Eftersom det inte alls är min typ av låt eller musikstil var det verkligen en utmaning för mig att sjunga just den låten men på konserten var medhörningen mycket bättre än på genrepet och sen taggade jag till lite extra när jag stod framför all publik:) Dessutom hade jag hört en massa duktiga människor spela före mig och det gjorde att jag blev glad och också ville prestera. Nervosieten släppte faktiskt en hel del när jag stod på scenen. Vår tredje låt var Indestructable som Julia sjöng lead på och hon var grym! Vi avslutade med Master blaster där vi även hade några från storbandslinjen som spelade, det blev riktigt bra! Instrumentalisterna var såklart också hur duktiga som helst, jag blev särskilt imponerad av några av gitarristerna:) En sak som jag blev väldigt glad över i torsdags var att jag faktiskt kände att jag tyckte att det var roligt att uppträda trots låten. Det kändes skönt att ha de andra som stöd bakom mig hela tiden och eftersom många sa till mig att de tyckte att jag var duktig och att de uppskattade det de hörde gjorde det mig väldigt glad. Några som jag aldrig hade pratat med tidigare kom fram och pratade med mig efteråt och det kändes jätteroligt! Jag har hört en del av dem sjunga och tycker verkligen att de är duktiga. Därför kändes det extra roligt när de pratade med mig efter konserten. Under ungefär två år har jag känt mig väldigt trött på att sjunga men nu har jag börjat bli mer inspirerad igen efter att ha hört många jätteduktiga sångare och sångerskor:) Nu har jag ju bara en termin kvar av trean och den ska jag verkligen försöka utnyttja för jag vill verkligen utvecklas och lära mig så mycket som möjligt nu. Nästa år kommer jag inte få sjunga alls men jag har funderat på att se ifall jag kan byta ut någon av mina valbara kurser mot vokalensemble eller något annat instrument. Jag tror nämligen att jag skulle sakna att sjunga annars och att gå På Kulturama utan att ha någon musik skulle inte vara samma sak. Det känns nästan lite konstigt att jag tycker om att sjunga igen. Vi får se hur länge den känslan håller i sig men efter att ha varit ganska trött på något i två år och sedan börja uppskatta det igen känns otroligt skönt. Dessutom går jag ju estet musik och jag har länge funderat på ifall jag gjorde rätt val efter nian men det känns faktiskt så. Att få sjunga och känna att man blir uppskattad och att dessutom få höra en massa andra duktiga människor är riktigt roligt. Det är inte mycket som slår det. Jag skulle inte vilja sjunga om jag inte kunde beröra andra och förmedla något med min sång. Ett tag har det mest känts som att jag har sjungit för att jag har varit tvungen att göra det. Det har gjort att jag har känt mig pressad på grund av betyg och annat. Men eftersom flera har sagt till mig att de har blivit berörda av min sång på sista tiden tror jag att det har hjälpt mig att hitta glädjen med musik och fått mig att uppskatta att sjunga igen:)

En riktigt bra sak som fick mig att bli ännu mer inspirerad var gårdagens föreläsning. Andreas Carlsson kom till Kulturama och föreläste. Han pratade om sitt liv, vad han har jobbat med inom musiken och hur mycket han har fått kämpa för att lyckas. Andreas är verkligen en person som jag respekterar oerhört mycket, särskilt efter att ha hört honom prata. Han har skrivit en massa bra låtar till kända artister, bland annat Celine Dion, jobbat med en massa projekt och nu har han ju även suttit med i idoljuryn i några år. I och med det vet han ju verkligen mycket om musikbranschen och har en massa erfarenhet om hur det är att jobba med musik. Gårdagens föreläsning inspirerade mig som sagt väldigt mycket och jag skrev ju min första låt den här veckan. vi får se om det blir fler i framtiden. Den första låten som man skriver helt själv blir ju sällan bra och min blev långtifrån en bra låt. Men jag kände ändå att jag lyckades få ihop en text och en melodi. Det lilla jag kan på piano hjälpte mig lite och igår träffade jag dessutom en av mina vänner som lärde mig några nya ackord:)

Eftersom föreläsningen var väldigt intressant kom jag väldigt mycket försent till samhällskunskapen. Till min stora lättnad satt de andra bara och pratade när jag kom till lektionen och vi hade alltså inte prov som jag hade oroat mig över:) Ibland har man tur, till och med jag:) Samhällskunskapen var dessutom min sista riktiga lektion den här terminene! Min fredagkväll spenderade jag ute med några vänner. Det var verkligen skönt att få koppla av utan att ha dåligt samvete över något jobbigt skolarbete och jag träffade dessutom lite nytt folk vilket ju alltid är trevligt:) Eftersom det blev en ganska sen kväll sov jag över hos Adam inatt. Det var ett tag sen jag var hemma hos honom senast och det var riktigt trevligt att få träffa hans föräldrar igen! Adam och jag har dessutom inte haft någon egen tid på otroligt länge även om det fortfarande händer att vi pratar med varandra ett antal timmar i telefon vissa kvällar. Jag tycker hur som helst att det känns otroligt skönt att vi fortfarande är såpass nära vänner trots att vårt förhållande tog slut för ungefär ett och ett halvt år sen, tiden går verkligen fort. Men att sluta träffas helt tycker jag skulle kännas fel, när vi var tillsammans pratade vi flera timmar om dagen och träffades nästan hela tiden. En person som en gång har betytt såpass mycket för en skulle i alla fall inte jag kunna släppa särskilt lätt. Dessutom fungerar det ju bra så som det är nu och även om vi inte är tillsammans längre kan vi fortfarande göra nästan allt som vi kunde göra då:)

Idag kom Björn och hämtade Lovisa och mig ganska tidigt på morgonen. Efter att vi hade varit och handlat lite, jag fick bland annat ett par tofflor i tidig julklapp, åt vi på Subway innan vi åkte hem hit. Maria och hennes barn kom lite senare och idag har vi bakat pepparkakor och gjort julgodis. Det är något som vi har gjort nästan varenda år och den traditionen hoppas jag ska kunna vara kvar länge, i alla fall några år framöver:) Idag har vi bland annat gjort chokladkola, trillingnötter och sen ska vi göra knäck lite senare. Snart är det jul och imorgon ska Rebecka följa med mig och handla de sista julklapparna. På måndag ska jag skriva färdigt reflektionen i estetisk verksamhet och berätta om tanken bakom låten jag skrev för några dagar sen. Dessutom har jag julkonserten med Sonja, Sanna och Shirley att se fram emot! Nu ska jag gå ner en stund och se vad som händer där. Hoppas att ni har det bra och att ni också känner den härliga julstämningen och har julkänslor precis som jag:)
/Vispen

Idolfinal, sjuttioårsfest och julfest

Hej!

Hoppas att allt är bra med er. Jag mår bra men just nu händer det en massa saker före jul. Det ska bli riktigt skönt med jullov snart! I torsdags hade jag först historia och religion. Jag kände mig trött och det kändes lite som att jag sov mig igenom lektionerna. Självklart antecknade jag och lyssnade men jag satt mest och tänkte på en massa annat medan lärarna pratade om kungar, hinduismen och sådant. På eftermiddagen hade vi sånguppspel och det var som vanligt roligt att höra de andra sjunga. Jag fick lite ångest när jag skulle sjunga. Det berodde nog på att det gick väldigt dåligt för mig att sjunga Round midnight på det tidigare uppspelet. I torsdags gick det väl inte särskilt lysande men jag lyckades sjunga igenom verserna och sticket och fick jobba lite med låten. Det som är bra när sångarna har våra uppspel tycker jag är att vi ofta får jobba lite med låten vi håller på med och att en lärare säger något vi ska tänka på. Det är ju bra att få åsikter från någon av de andra sånglärarna eftersom det förmodligen ganska ofta är så att läraren man har i vanliga fall har glömt bort att säga något man ska tänka på eller att läraren inte har tänkt på något som en annan lärare tycker är viktigt.

I torsdags var det träning igen som flöt på ganska bra och sen var det fredag och en lång skoldag som jag inte orkar skriva om. Vi hade förresten prov i historian som jag faktiskt kände gick riktigt bra:) Vi får se om jag får vg, vilket jag verkligen hoppas.

I fredags var jag på Idolfinalen tillsammans med några Ussare:) Det var väldigt trevligt och jag hade riktigt roligt. Idolerna var jätteduktiga och jag tyckte väldigt mycket om vinnarlåten. Däremot tycker jag att det var lite tråkigt att det var uppenbart att Jay skulle vinna men han har verkligen varit bra varenda vecka. Minnah var däremot min favorit i fredags och jag hoppades lite extra på henne men Jay var självklart värd att vinna! Jag skrek väldigt mycket under programmet och jag har nog aldrig skrikit lika mycket som jag gjorde i fredags. Men allt blev så mycket roligare då tycker jag och vi satt längst bak i Globen på handikapplatser. Det gjorde att det kändes som att vi satt väldigt långt ifrån resten av publiken. Därför ville jag skrika lite extra eftersom det inte var särskilt många av oss som skrek. En äldre kvinna som satt framför mig verkade ha en riktigt dålig dag för hon lät hur otrevlig som helst när hon klagade och sa att jag inte skulle skrika. Men när man åker till Globen på Idolfinal tycker jag att man får vänta sig att folk skriker. Om man vill slippa sådant kan man ju lika gärna gå hem och se programmet på sin egen tv där man får bestämma volymen själv, det sa jag till kvinnan. "Vilka är det som tar hand om er egentligen?" sa hon då. Det var lite kul för det var faktiskt ingen som tog hand om oss, vi är ju tillräckligt gamla för att kunna ta hand om oss själva. Dessutom var kvinnan otrevlig och därför orkade jag inte direkt bry mig om henne. Jag ångrar i alla fall inte att jag skrek. Min röst är fortfarande kvar även om den ibland låter lite konstigt. I pauserna sjöng förresten Andreas, elin, Linnea och Olle. När Olle sjöng blev jag lite galen och kände mig helt förälskad:) När jag stod och väntade på taxin lite senare på kvällen hade jag jätteroligt tillsammans med några andra tjejer. Vi pratade om en massa roliga saker, spanade efter heta killar och hade roligt när vi pratade med några av dem:) Hoppas att Uss åker på något liknande snart igen för jag hade som sagt en riktigt rolig och trevlig kväll!

Igår var jag hemma hos min farmor Irre som hade sjuttioårsfest. Där träffade jag kusinerna och lite andra bekanta, vilket såklart var trevligt. Vi åt en massa mat, fikade och åt sedan mat igen. Jag kommer fira julafton med Björn i år och då kommer jag åka till irre igen och det blir säkert trevligt:) Hon bor i en stor och fin lägenhet. Igårkväll åkte jag och träffade bland annat Madde och Kristen på radion där de hade karaokekväll. Madde och jag sjöng som vanligt och det var bra stämning:)

Idag vaknade jag väldigt sent men det kändes skönt att få sova ut. Klockan ett mötte jag upp Rebecka i Skanstull för att återigen handla julklappar. Vi gick runt hur länge som helst utan att hitta något roligt. Vissa dagar går sämre än andra. Jag köpte hur som helst fem julklappar på ett och samma ställe, vad jag köpte skriker jag efter jul:) Men butiken där jag köpte fem julklappar är väldigt bra och de som jobbar där är verkligen trevliga:) Det tog lång tid för mig att välja vad jag skulle ha men de orkade med mig och lät ändå trevliga hela tiden:) Rebecka gav mig förresten en födelsedagspresent. Tuggummin med olika smaker och julskivan Vår jul med Sonja Aldén, Sanna Nielsen och Shirley Clamp! Det blev jag verkligen glad över.

Ikväll har jag varit på Uss julfest där jag har varit de senaste åren. Vi åt en massa julmat, lekte en musiklek som mitt lag vann, delade ut och fick julklappar och åt ris ala malta. Min julklapp var en cd-skiva med julmusik. Jag fick choklad i julklapp men den gav jag bort eftersom jag kände att jag ändå kommer äta en massa choklad i jul och för att jag tyckte att en kompis behövde den bättre än jag:) Ikväll har jag förresten träffat en massa trevliga människor, både lärt känna lite nytt folk men även träffat några av mina vänner. Många av dem har jag dessutom fått krama och av en persn fick jag en extra lång julkram:) Jag läste någonstans att vi behöver få ett antal kramar varje dag för att må bra och jag märker verkligen att jag mår bättre när jag får en kram lite då och då. Det är verkligen en anledning till varför jag saknar en pojkvän. När jag hade Adam kramade jag honom väldigt ofta. Nu har jag mina vänner och det är i och för sig också trevligt men jag saknar som sagt en pojkvän. Tänk om jag kunde få en i julklapp. Det hade ju varit roligt ifall jag fick ett stort paket och att jag märkte att en kille stod inuti det när jag öppnade det:) Det drömde jag häromdagen och det är tur att drömmar kan vara väldigt fantasifulla och bra:) Nu ska jag snart gå och lägga mig. Imorgon är det Lucia vilket jag tycker ska bli riktigt mysigt! Nina hjälpte mig att leta fram mitt gamla Lucialinne som fortfarande passar eftersom jag inte har växt någonting sen i nian då jag använde det senast. Som ni vet kommer jag förmodligen sjunga solo på Stilla natt imorgon, jag är lite nervös och vi får se hur det går. Ha det bra tills nästa gång jag bloggar.
/Vispen

En fullbokad helg

Hej!

Jag ska alldeles snart gå och lägga mig i min kära säng. Men jag ville bara uppdatera bloggen lite och skriva lite om vad jag har gjort i helgen:) I fredags var jag med mina vänner Ida och Mariah. Vi var hos Ida och lagade mat tillsammans, vegetarisk lasagne som blev jättegod:) Sedan gjorde vi päronpaj till efterrätt som också blev lyckad. Idol tittade vi på och jag tyckte att det var jättetråkigt att Olle åkte ut. Minnah och Jay är också duktiga såklart och de förtjänar verkligen att stå i finalen båda två men Olle tycker jag är speciell och jag blir alltid glad när jag hör honom sjunga. Jag får hur som helst se honom nästa vecka när han sjunger i pausen eftersom jag ska på finalen i globen! Min fredagkväll var hur som helst väldigt trevlig och jag skrattade och var glad och träffade ju trevliga människor:)

Igår kom mina kusiner Elsa och Mathilda, deras föräldrar och min mormor Lia på besök. Eftersom Nina, Lovisa och jag fyller år ganska nära varandra firar vi oss samtidigt varje år. Av kusinerna fick jag tvål som luktar mango som jag såklart tycker var en bra present. Jag tycker om presenter som det är en tanke bakom och eftersom jag älskar mango var det ju roligt att de kom ihåg det:) Lia gav mig en tröja med en ros på och sen ska jag få lite pengar så att jag kan köpa mig ett par bättre vinterskor eller kanske en tjockare dunjacka, jag behöver båda delarna så jag får se vad jag väljer att lägga pengarna på:) Vi fikade igår och åt en massa onyttiga saker, bland annat frukttårta, lussebullar, pepparkakor och dammsugare. Jag åt inte särskilt mycket men det jag åt var gott. Sen körde vi något frågesportspel som jag tycker var ganska tråkigt eftersom frågorna var svåra och ointressanta men det har börjat bli en tradition att vi kör frågesport när vi träffas och jag gillar traditioner:)

Igårkväll var jag ute på krogen tillsammans med några vänner, bland annat Adam. Det var faktiskt första gången som jag var ute på en riktig krog och jag måste tyvärr säga att jag blev ganska besviken. Musiken var otroligt hög och jag trodde flera gånger att öronen nästan skulle lossna, okej inte riktigt men jag trodde att jag skulle få tinitus eller något sådant. Som tur var hände det inte för jag höll för öronen när de höjde musiken och gick ut emellanåt för att slippa höra musiken hela tiden. Det tråkiga var bara att man knappt kunde prata på grund av att musiken var hög och därför kände jag inte att jag fick ut särskilt mycket av att vara där. Men det var trevligt att träffa vännerna igen såklart. Sen kom det fram några killar till oss igårkväll, en av dem pratade med mig och sa att han hade sett mig på en konsert och att han tyckte att jag sjöng bra. Det gjorde mig väldigt glad och jag uppskattar verkligen när folk kommer fram och pratar. Det har hänt flera gånger att människor jag har chattat med har skrivit att de har sett mig ibland men att de aldrig har vågat komma fram och säga hej. På den senaste tiden har jag dock träffat flera personer som jag har chattat med på nätet och då har jag alltid blivit glad och överraskad när de har kommit fram och pratat:)

Idag träffade jag Rebecka på förmiddagen. vi var i Sickla och handlade julklappar. Jag är faktiskt väldigt nöjd med mig själv för jag lyckades handla julklappar till fem personer på ungefär två timmar. Det är ovanligt bra för att vara jag:) Utan Rebecka hade det såklagt gått, det är bra att hon hjälper mig att komma på vad jag kan köpa. Eftersom det är ganska många som läser min blogg och även de jag handlade till idag kan jag tyvärr inte skriva vad jag köpte. Men efter jul kan jag ju berätta.

Under eftermiddagen och kvällen har jag, för första gången i mitt liv, varit på spa. Yasuragi hette stället vi var på och det var verkligen ett trevligt ställe. Jag var där tillsammans med några från USS, vi som sitter i styrelsen eller är ungdomsledare fick en eftermiddag och kväll på spa i julklapp:) Det kändes verkligen som att jag behövde få koppla av lite för nu innan jul är det verkligen hur mycket som helst som jag måste hinna göra. Idag gick vi bland annat på en aktivitet som hette klangresa där vi fick ligga på madrasser och slappna av, jag somnade till och med en stund medan kvinnan gick igenom muskelavslappningen men vaknade igen när hon bad oss tänka och föreställa oss någons vackra leende. vem jag tänkte på håller jag för mig själv:) De hade ett antal olika bassänger på Yasuragi och några av oss badade i en utomhusbassäng. Utomhus var det minusgrader medan det var fyrtio grader varmt i bassängen. Därför var det verkligen en häftig känsla att bada där. Till middag åt vi olika japanska rätter som jag inte tänker försöka stava till eftersom det inte skulle bli särskilt lyckat. Maten var hur som helst god, jag åt bland annat en förrätt som liknade sushi, en soppa till huvudrätt och hjortron och chokladmousse till efterrätt:) Att gå på spa var verkligen trevligt och det gör jag gärna om igen i framtiden:) Alla fick med sig en baddräkt och en kimono, en sorts rock som de brukar ha i Japan, som minne av Yasuragi, vilket ju är roligt. Sen jag kom hem har jag pratat lite med Sven på skype och nu ska jag sova. Min helg har i alla fall varit väldigt trevlig och jag har träffat många människor som jag tycker om:) Hoppas att ni också har haft det bra!
/vispen

Musikhelgen med USS 2010

Hej!

Idag är det måndag och jag hade tänkt skriva lite om helgen. Egentligen skulle jag ha gjort det igår men då hade jag problem med att komma in på hemsidan där man publicerar nya inlägg. Helgen var enligt mig helt okej och den blev faktiskt roligare än vad jag trodde att den skulle bli. Självklart hade showdowntävlingen varit roligare men för att vara en musikhelg var det i alla fall ganska roligt:) Lappis och jag var kursledning under helgen och jag tycker att det gick bättre för mig den här gången än på statskattjakten som var för några veckor sen:)

Efter att ha slutat den kära skolan klockan fem, som jag alltid på fredagar, åkte jag till Zinkensdamm där vi bodde i helgen. Där träffade jag de andra och vi ställde in våra saker på rummen, bäddade våra sängar och så. Det var inte särskilt många som var med i helgen, många avanmälde sig och det var ju jättetråkigt. Men vi var ändå ett ganska bra gäng som kom och vi hade ju som sagt ganska roligt tillsammans. Ledsagarna var bra också, en kille som heter Michael var där och honom hade jag inte träffat på flera år så det var extra roligt att äntligen få träffa honom igen:) I fredags kväll åt vi middag och körde sedan en musiktävling. Man fick höra olika intron och skulle höra vilka låtar det var och min grupp vann, vilket såklart var trevligt:) Efter det tog jag det mest lugnt, pratade med folk och lyssnade på när några spelade gitarr. När jag kom till rummet lite senare satt alla tjejer vid datorn och därför satt även jag uppe en liten stund med dem. Det var alltså inte bara jag som är lite databeroende:) I och för sig har jag faktiskt märkt att jag kan klara mig utan datorn ganska länge. När jag åker någonstans och tävlar brukar jag till exempel aldrig orka ta med mig en extra väska bara för att få plats med datorn. Jag vaknade jättetidigt på lördagen eftersom en tjej ville gå upp klockan sju. Frukosten skulle inte börja förrän halv nio och jag förstår verkligen inte hur det är möjligt att förbereda sig i en och en halv timme. Det skulle ju bara vara en vanlig dag. Men det var bara att försöka vara trevlig och glad trots att det var så tidigt. Jag är glad över att jag kan göra mig i ordning på bara några minuter på morgonen. Eftersom jag alltid är morgontrött brukar jag alltid gå upp så sent som möjligt, duscha, klä på mig det som ligger längst fram i garderoben, äta en snabb frukost och sedan åka iväg dit jag ska. Frukosten är nästan aldrig något jag orkar lägga energi på, i alla fall inte under veckorna. Där vi bodde i helgen var det ganska bra frukost. De hade gröt och det räddade min morgon:)

Efter frukosten kom Ulf, en låtskrivare, och hjälpte oss att skriva låtar. Vi delade in oss i två grupper och hade sedan förmiddagen på oss att skriva en låt. I min grupp hade vi en tjej som hette Kristina som hade väldigt många idéer. För mig tog det lång tid att komma igång men när jag väl hade gjort det kom jag på några rader till låten. Vi skrev förresten en jullåt som jag tycker blev väldigt rolig. Min grupp har pratat lite om att lägga upp låten på Internet och om det händer kan jag ju länka till hemsidan så att ni som vill får lyssna:) Den andra gruppen skrev en låt om hat.

När vi hade ätit lunch åkte vi in till Skanstull och gick till en studio där vi fick träffa några riktigt sköna killar. Tillsammans med de bestämde vi hur musiken till våra låtar skulle låta och alla i gruppen tyckte att musiken till jullåten blev väldigt bra:) Studion där vi var är förresten samma studio som jag praoade i för ett antal år sen. Det var roligt att få komma dit igen och stämningen var, precis som då, väldigt bra:)

Under eftermiddagen hann min grupp även gå och fika på Blå lotus där flera av oss åt kladdkaka som var ganska god. Sen hann vi gå på stan en stund och jag köpte ett par nya vantar eftersom jag hade glömt att ta med mig några i helgen. Det har ju verkligen varit jättekallt ute de senaste dagarna och idag såg jag att det var ungefär tio minusgrader plus att det har snöat hela dagen. Undrar hur kallt det kommer bli i vinter, jag läste någonstans att den här vintern kommer bli den kallaste vintern på länge men jag håller tummarna för att det inte händer.

I lördags åt vi middag på restaurangen Camarina. Där har de ju verkligen jättegod grekisk mat och jag tog, precis som förra gången jag var där, en vegetarisk tallrik. Efter middagen följde jag med Linus och Lappis till Konsum och handlade godis och frukt till kvällen. Vi handlade cirka tre kilo godis, ett antal mandariner, vindruvor, läsk och lite chips, det kanske låter mycket men det är ju ganska vanligt att man handlar sådär mycket när det är många som ska äta sen:) Godiset brukar ju alltid gå åt, den här gången var det ganska mycket som blev över men jag tror inte att någon störde sig på att ta hem lite:) Lördagkvällen blev väldigt lugn och vi gjorde inte särskilt mycket. Jag var social med lite folk och lyssnade på när några sjöng och spelade gitarr.

Igår var det ju söndag och första advent! Tiden går verkligen fort och nu har jag börjat räkna ner dagarna tills det är jul, idag är det tjugofem dagar kvar till julafton:) Min grupp fick sovmorgon igår, tyvärr spelade det inte direkt någon roll eftersom jag vaknade när tjejerna från den andra gruppen gick upp. Sängarna var dessutom inte direkt de skönaste jag har sovit i men överlevde gjorde man såklart. Efter att ha ätit lite frukost gick vi ut i kylan igen och åkte tunnelbana till studion:) Vi skulle nämligen lägga sång på låtarna och det såg vi fram emot:) Ingen i min grupp kunde texten till jullåten som vi hade skrivit. Därför hade det såklart varit smidigast ifall någon som kunde läsa texten som fanns på ett papper kunde sjunga verserna. Men det var det ingen som ville göra och Johan som var med och hjälpte oss i studion tyckte att jag skulle göra det. Jag var inte uppsjungen och kände mig ganska otaggad men sjöng ändå. Det var faktiskt roligt! Ja, jag trodde inte att jag någonsin skulle uppskatta att behöva sjunga solo men eftersom det var en sådan rolig låt som man blev glad av och Johan och resten av gruppen stöttade mig kändes det faktiskt roligt. Det fick mig att känna mig gladare än vad jag har gjort på länge, det berodde mycket på de som var där, särskilt en viss person, men ändå! Dessutom kändes det skönt att jag faktiskt vågade sjunga för först kändes det knappt som att jag skulle göra det men det gick:) Att jag sjöng var som sagt inte det smidigaste sättet att spela in låten på. Jag fick sjunga in små bitar av låten i taget och glömde texten hur många gånger som helst men det blev till slut en helhet och lät som en låt:) De andra fick sedan spela in kör på refrängerna medan jag peppade dem och därefter lade vi till lite eko på sången och spelade in lite andra ljudeffekter som lades till på vissa ställen i låten:) Det var som sagt roligt trots att jag inte blev särskilt nöjd med min sång. Känslan och glädjen borde i alla fall finnas där för jag kände mig glad när jag sjöng och om det inte hörs på inspelningen är det verkligen konstigt. En annan sak som gjorde mig glad var att alla var så otrligt snälla och jag tyckte verkligen om gruppkänslan och stämningen! Johan sa att jag sjöng bra och jag fick en kram av honom innan vi gick, det gjorde mig otroligt glad. Han är verkligen en av de härligaste människor jag någonsin träffat! Sen sjunger han ju hur bra som helst också!

Igår avslutades musikhelgen med att vi åt lunch, lyssnade på låtarna vi hade spelat in, den andra gruppen hade verkligen skrivit en bra låt, och med att vi utvärderade helgen. Det fanns såklart en del saker som vi som planerade helgen kunde ha gjort bättre och det ska jag tänka på nästa gång jag planerar en aktivitet. Helgen verkade i alla fall uppskattas av alla som kom dit, vilket jag tycker kändes jätteroligt! Nu hinner jag inte skriva mer eftersom jag snart ska åka och träna, jag har verkligen saknat att spela showdown. Det var förresten Zebben som vann den första tävlingen i svenska cuppen vilket ju inte var särskilt oväntat:) Hoppas att ni har det bra!
/Vispen

USS statsskattjakt 2010

Hej!

Hoppas att allt är bra med er! Idag mår min fot i alla fall lite bättre och det känns bra. Tyvärr har jag dock såpass ont att jag inte kan träna showdown. Nu sitter jag och stör mig på det och tycker lite synd om mig själv. Varför skulle det här just hända nu på lovet? Då har man ju tid att träna och göra en massa annat roligt. Aja, det var inte det jag skulle skriva om utan jag hade tänkt skriva lite om USS statsskattjakt som var i helgen:) Dit åkte jag eftersom jag var med och planerade helgen tillsammans med Ronja och Maja. Jag hade verkligen inte stått ut med att sitta hemma, ha tråkigt och veta att andra hade jätteroligt!

Jag trodde först att taxichauffören hade kört mig till fel ställe i fredags eftersom det var väldigt dött där jag blev avsläppt. Men som tur var hade jag hamnat på rätt ställe och var dessutom den första personen som kom dit. Efter en stund kom de kära ledsagarna, vi hade tre ledsagare i helgen och fastän ingen av de hade varit ledsagare tidigare tycker jag att det fungerade väldigt bra. Förra året då vi bara hade nya ledsagare på statsskattjakten var det mycket sämre så vi hade tur i år:) Ledsagarna som var med i år var dessutom väldigt roliga och sociala:) En av dem verkade vara lite osäker i början men det gick hur bra som helst för honom både under själva skattjakten och på kvällarna. När alla roliga deltagare äntligen hade kommit och alla hade ställt in sina saker på rummen gick vi och åt middag på en pizzeria. De hade god mat där och jag åt någon sorts vegetarisk pasta. Efter middagen fick jag hålla i en presentationsrunda men jag gjorde den inte särskilt lång eftersom alla redan visste vilka alla var, i alla fall de flesta. Sen märktes det att folk tyckte att det var tråkigt och att då ha en lång sådan där tråkig namnlek hade ju inte alls varit populärt. Det var däremot många som ville titta på Idol eller bara prata så jag lät folk göra det. Vi hann se några av idolerna sjunga och när Idol var slut höll Ronja i parlamentet som vi brukar köra varje år. En del av frågorna var svåra men det var en rolig lek:) Lite senare tittade vi på Idol igen och jag tycker att det var väldigt synd att Daniel åkte ut eftersom han var en av mina favoriter. Men alla som är kvar nu är ju otroligt duktiga och jag har verkligen ingen aning om vem som kommer vinna i år. I finalen hoppas jag i alla fall att Olle är med! När Idol var slut gick de flesta och la sig.

Några timmar senare var det lördag och dags att gå upp. Alla hade fått frukostlådor i rummen och även om jag inte direkt tyckte om frukosten åt jag lite. Efter det delades deltagarna in i två lag, fick en massa uppgifter som de skulle göra och gick sedan ut på stan. Några av uppgifterna var bland annat att sjunga eller dansa på plattan, hälla diskmedel i en fontän, få något från Hötorget, krypa genom en galleria, skaffa kondomer, smöra för domarna och sånt. Det fanns även lite seriösare frågor som handlade om US eller andra bra saker, till exempel att hitta skyltar som stod i vägen, hitta en tunnelbanestation där det inte fanns ledstråk och att skriva upp numret till nummerupplysningar. Medan lagen var utetillsammans med två av ledsagarna var Ronja och jag och handlade godis och frukt till eftermiddagen och kvällen. Det gick ganska bra även om det tog lite tid eftersom jag hoppade runt på kryckor. Jag tyckte synd om de andra som behövde stå ut med att jag var så seg hela tiden och för att de alltid var tvugna att gå väldigt långsamt för att jag skulle kunna hänga med. Efter att ha gått med kryckor ett tag blev jag dock bättre på det och i lördags kväll gick det faktiskt ganska bra:)

Lunch åt vi i ringens köpcentrum och efter det åkte vi till Odenplan för att se en teater. Det tog lång tid innan vi hittade till den kära teatern men när vi väl äntligen hittade till rätt adress och jag satt i en stol kändes det mycket bättre! Skådespelarna spelade jättebra och handlingen fick mig verkligen att börja tänka mycket och inse hur bra vi faktiskt har det här i Sverige. Teatern vi såg hette Jag skulle ha ropat för länge sen. När teatern var slut fortsatte skattjakten en stund innan middagen. Vi åt middag på Bamboo city där vi även åt förra året. Det verkade som att i alla fall de flesta tyckte om maten:) När vi var tillbaka på boendet igen gick vi igenom alla uppgifter och lagen visade vad de hade gjort. Båda lagen hade hunnit göra fler uppgifter än vad vi trodde att de skulle hinna göra på en dag och det var såklart roligt. Kvällen var ganska bra annars, jag pratade med en massa folk, åt frukt, godis och drack te lite senare på kvällen:) Jennifer, Angelica, Anneli och jag delade rum och vi hade väldigt trevligt:) Alla blev flummiga och glada när klockan var över tre på natten, som tur var var den då bara lite över två eftersom vi bytte till vintertid i söndags.

Igår fick vi sovmorgon och träffades inte förrän klockan halv tio då alla hade packat färdigt och började bli lite piggare. Vi hade en kort utvärdering där alla fick säga vad de tyckte hade gått bra och vad som kan göras bättre nästa år. Alla tyckte att det hade varit en rolig helg och en tjej sa till och med att det var den roligaste helgen hon någonsin varit på:)

Istället för att både äta frukost och lunch igår åt vi brunch på Fåfängan. Jag åkte färdtjänst dit eftersom jag förmodligen inte hade kunnat komma upp för alla trappor med min onda fot. Som tur var hittade taxichauffören till slut en väg att köra upp för berget på:) Jag tycker att de hade bra brunch på Fåfängan och jag hade faktiskt aldrig ätit brunch tidigare, i alla fall inte på ett särskilt brunchställe. Men det var som sagt väldigt trevligt och gott! Vi avslutade helgen med att dela ut pris till lagen. Egentligen skulle vi ha köpt någon liten sak som gick att spara men eftersom alla affärer där man kunde köpa sådant var stängda när vi hade tid att handla vann lagen bara lite godis. Vinnarna fick varsin godispåse medan förlorarna bara fick en liten chokladbit. Alla ledsagare fick en chokladask för vi brukar alltid köpa något till de som är ledsagare. När vi hade delat ut allt sa alla hejdå till varandra och åkte sedan antingen kommunalt eller tog en färdtjänst från brunchstället:) Jag tycker som sagt att statsskattjakten var rolig i år och jag kanske är med och planerar den någon mer gång. Även om Ronja höll i mer saker än jag den här gången kändes det bra att för första gången vara med och planera och hålla i en hel helg. I och för sig kändes det lite konstigt att vara äldst av alla som var med i helgen. Till och med ledsagarna var yngre än jag men som tur var kände jag mig inte särskilt gammal:) Om några veckor kommer jag tillsammans med en person hålla i en musikhelg som USS ska ha sista helgen i november. Dit hoppas jag att det kommer en massa trevliga människor!

Jag åkte hem till Rebecka igår och det var trevligt att få vara i deras kära lägenhet några timmar:) Vi skulle egentligen ha gått på stan men det gick inte eftersom jag hade ganska ont i kroppen sen i lördags och för att min fot gjorde ganska ont. Därför blev det en ganska lugn söndag då vi segade oss, lyssnade en del på musik, pratade, sjöng, tittade på tv-programmet Vem vet mest i några timmar, åt middag och tittade på Ensam mamma söker.

Idag har det verkligen inte hänt något roligt överhuvudtaget. Jag hoppas på att foten är bättre tills imorgon så att jag kan träna igen för det vore både roligt och behövligt. Det här blir förmodligen ett av de segaste och tråkigaste loven på länge men jag ska försöka vila ut, hinna träna och även träffa några av mina kära vänner. Hoppas att ni som har lov den här veckan har roligare än jag och vem vet, det kanske i alla fall händer något kul:)
/Vispen

Nu har jag klippt mig

Hej!

Ja, som rubriken säger har jag klippt mig nu. Seende personer kan se hur jag ser ut på min profilbild. Lovisa tog som tur var bilder både före och efter klippningen och jag har sparat en bit av det hår som Nina klippte av. Det känns seriöst ganska deprimerande att ha kort hår nu. Jag visste redan att jag skulle sakna det innan det åkte av och jag hade helt rätt. Nu slutar håret bara helt plötsligt på ett och samma ställe och även om det kanske ser bra ut kan jag tala om att jag inte tycker att det känns bra överhuvudtaget. Dessutom känner jag mig inte som mig själv utan långt hår. Det var ju en del av mig och nu är den borta. Jag lever fortfarande, tydligen, vilket kanske inte är särskilt förvånande men ändå. Nu kommer det dröja ungefär fem år innan jag har långt hår igen, kanske till och med längre tid än så. Undrar om jag ens kommer hinna uppleva att ha långt hår igen i mitt liv men det hoppas jag för nu har jag testat hur det känns att klippa av det och det var ju inte alls roligt. För varje gång som Nina klippte med den där himla saxen och det försvann mer och mer hår kände jag verkligen hur en massa hår försvann och istället åkte ner på golvet. Som sagt sparade vi en bit av håret vilket ju är tur. Nu har i alla fall ni som har tjatat på mig om att jag ska klippa mig för att se hur det är fått se resultatet och det har jag själv också fått uppleva. Om man kunde backa tiden, bara några få timmar, skulle jag absolut göra det och i så fall klippt mig men inte ta bort en sådan lång bit av håret som jag gjorde. Som sagt, nu är det bara att börja spara igen och hoppas att det dröjer ett tag innan jag börjar få gråa hår.
/Vispen

Uss årsmöte 2010

Hej!

Jag kom ju hem igår och hade sagt att jag skulle blogga då men jag kände mig tyvärr för trött för att göra det. Egentligen borde jag inte ha varit särskilt trött med tanke på att jag faktiskt sov ganska mycket den här helgen men att sitta i möte hela dagen gör ju att man blir ganska trött, i alla fall jag. När jag kom hem sov jag i någon timme, efter det åt jag middag och sen dröjde det inte länge förrän jag gick och lade mig igen. Tyvärr blev ja väckt senare på kvällen då någon gick in i mitt rum vilket ju var väldigt jobbigt för sen hade jag svårt att somna om. Taxin var sen imorse också och när jag hade väntat i mer än tjugo minuter och stått i kö till den kära resegarantin i några minuter var jag inte direkt glad. På resegarantin sa de att chauffören hade sagt att han hade stått och väntat på mig men det kan han verkligen inte ha gjort när jag var klar redan innan taxin skulle komma och hade stått och väntat hur länge som helst. De skickade en ny taxi som kom ungefär en kvart senare, jag kom mer än en halvtimme försent till skolan och missade en del av en genomgång som läarre hade, inte roligt... Nu har jag håltimme till tjugo i fyra och det är fortfarande ett tag kvar tills ensemblen börjar men det får jag överleva på något sätt, nu bloggar jag ju och sen har jag en del att plugga. I helgen tog jag en paus från pluggandet och tog inte ens med mig datorn dit jag skulle, det kändes skönt att slappna av lite. Sen klockan tio när första lektionen slutade har jag pluggat lite och efter lunchen lyssnat lite på en lunchkonsert där en person uppträdde som skriver egna låtar. Det vore kul att kunna göra det men fastän jag har försökt ganska många gånger har jag aldrig lyckats. På öppen scen var det en kvinna som pratade om hur vi känner oss när vi blir nervösa och lite om hur vår kropp fungerar. Det var ganska intressant för den känslan har jag ju känt många gånger. Nu ska jag i alla fall skriva om helgen.

Fredagen var väl helt okej, på engelskan läste vi en text som jag knappt förstod förutom att personen som hade skrivit den tyckte att man kunde lösa problem genom att äta upp sina barn, normalt, eller inte. På spanskan lyssnade vi på lite musik som jag tycker var sådär, låten vi sjöng i tisdags var i alla fall bättre. Sen pratade vi om imperfekt och preteritum som jag inte riktigt har lärt mig än men som jag i alla fall börjar förstå hur det fungerar.

Efter att ha tränat styrketräning och packat det sista åkte jag till Zinkensdam och mötte upp de andra som skulle vara med i helgen. Jag träffade några som jag inte har träffat på länge vilket var trevligt:) När vi hade lämnat våra saker på våra rum och väntat på lite folk som var sena, så är det alltid, gick vi och åt middag på en restaurang som heter Ellora. Där hade de god indisk mat, min mat var inte särskilt stark men den var ändå helt okej, jag åt en vegetarisk grönsaksgryta och drack mangojuice!

När vi kom tillbaka till vandrarhemmet igen samlades vi, fick lite information om lördagen och lekte några lekar. Först var det den här vanliga namnleken när man går runt och skakar hand med folk och byter namn med varandra och efter det var det en lek där man fick en lapp på ryggen där det stod ett djur. Sedan skulle man ställa frågor till varandra och hitta någon som hade fått samma djur som än själv, det var svårt eftersom man bara fick ställa frågor som den andra personen fick svara ja och nej på men jag kom till slut på att Ronja och jag var hästar. Efter att ha lekt färdigt tog vi det mest lugnt, åt godis och spelade kort. Vi spelade vändtia både på fredagen och lördagen och det gick ganska dåligt för mig, jag vann aldrig men kom tvåa två gånger. Jag gick och lade mig lite efter klockan ett men sen tog det en stund innan jag somnade, jag har ju tyvärr nästan alltid svårt att sova när jag åker till nya ställen.

Några timmar senare var det i alla fall dags att gå upp och äta frukost, de hade havregrynsgröt och ägg, det var bra:) Efter frukosten delades vi in i grupper och skulle gå till olika livsmedelsbutiker och dela ut lappar där det stod lite information om hur man kan göra det enklare för synskadade att handla där. Det var väldigt roligt och jag tycker att de flesta vi pratade med lät som att de tyckte att det var bra att de fick informationen. Nu hoppas jag att de lämnar lapparna till sina butikschefer och sätter upp de någonstans så att de andra som jobbar i butikerna också kan ta del av informationen. Min grupp hann lämna lappar till ungefär tolv butiker och det var ju ganska bra. Vi hade ganska roligt när vi gick runt också och hann köpa lite godis och en gurka på vägen. Gurkan gav vi till Ronja igår eftersom hon var årets funktionär, hon blev glad över gurkan:) Sen var det ganska skönt att få gå en del under lördagen eftersom jag mest satt på en stol under söndagen.

Vi skulle ha ätit lunch på ett ställe där de har creps men det blev tyvärr inte av eftersom de inte släppte in ledarhundar där vi hade bokat bord, det borde de ju ha kunnat göra eftersom det ändå bara var vi skom var där och eftersom det dessutom var ledarhundar. Vi åt istället på lite olika ställen, de flesta åt pizza eller pasta, några åt sushi och några åt italiensk mat, jag åt tofu och grönsaker.

Efter lunchen åkte vi till Gamla stan för att gå på en chokladprovning:) Jag träffade några jag kände på vägen dit, bland annat min kära ledsagare:) Det var roligt att gå på chokladprovning för jag hade aldrig varit på något liknande tidigare. Mannen som pratade med oss var väldigt trevlig och berättade intressanta saker om choklad. Vi fick testa några olika sorters choklad och jag tycker att det mesta var gott, för inte så länge sen har jag börjat uppskatta mörk choklad men jag tycker att ljus choklad kan vara minst lika gott:) Vi fick en tallrik med olika choladbitar, när vi hade testat dem och sedan åt en bit av en marabou var den inte alls god, man kände verkligen skillnad i smak jämfört med andra chokladsorter. Alla testade en choklad som var hundra procent kakao, den var inte särskilt god för den smakade väldigt starkt. Sen var det några som testade en starkare choklad som innehöll spansk fluga, jag vågade knappt testa den utan slickade bara lite på den men bara det fick mig att känna mig mycket gladare:) Det skulle man ju kunna bli väldigt påverkad av och spansk fluga kan man ju dö av om man äter för mycket haha, det vore ju kanske lite synd.

Middag åt vi på en kinesisk restaurang och det var ganska många som tog buffé:) Efter det visade Ronja massage då jag lärde mig några nya massageövningar. Sen skulle vi ha kört en lek som är lik parlamentet men eftersom vi var för få personer kunde vi inte göra det. Istället satt vi mest och pratade och sen spelade vi kort innan de flesta av oss lade oss.

Igår flyttade vi ju fram klockan en timme till sommartid. Nu måste det bli varmare snart för annars är det ju bara onödigt att behöva flytta fram klockan. Efter frukosten packade vi ur våra rum och det kändes som vanligt lite tråkigt att ännu en rolig helg snart skulle vara slut. Men först skulle vi ju ha årsmöte:) Igår kom det en del nya människor som bara var med under mötet men det var ju trevligt:) Nu har jag ju gått på en del av Uss årsmöten och därför är jag ju ganska van vid det, vi har gjort på ungefär samma sätt varje år och diskuterat ungefär samma saker. Två gånger satt vi i mindre grupper och sedan diskuterade vi sålart vissa frågor tillsammans. Jag tycker att både mål och verksamhetsplanen var bra och att verksamhetsberättelsen för 2009 var bra skriven:) Det nya i år var att ovanligt många kandiderade till Uss styrelse, därför blev det personval. Det har aldrig hänt så länge jag har varit med i USS och igår skulle vi rösta fram nio av fjorton personer. Jag som var en av dem fjorton gick runt och var nervös inför det hela helgen och tyckte att det skulle bli jobbigt att behöva rösta. När vi hade valt ordförande fanns det tretton personer att rösta på och man fick lägga ner högst åtta röster i ett kuvert, jag lade i fem. De fem personer jag röstade på tyckte jag kändes självklara i styrelsen och de jag röstade på kom faktiskt med:) Lite senare när några skulle tala om hur omröstningen hade gått kände jag mig väldigt nervös för det känns ju aldrig roligt att inte bli vald. Sen var det jobbigt att de skulle läsa upp exakt hur många röster alla hade fått, jag tycker att det var onödigt för om man väl har fått tillcäkligt många röster för att komma med vill jag inte veta vem som har fått minst eller flest röster. Men det var det tyvärr många som ville veta så de läste upp det, Ronja hade fått nitton av nitton röster, alla hade alltså röstat på henne! Det var ju verkligen hur bra som helst och roligt för henne! Sen var det några andra som hade kommit med också och jag blev glad för deras skull:) Jag kom sexa och fick elva av nitton röster, det var alltså sju personer som inte röstade på mig plus jag själv såklart. Jag vet att en del röstade på sig själva och jag hade tänkt göra det ett tag eftersom jag verkligen ville komma med i styrelsen men det var någonting som fick mig att inte lägga ner mitt eget namn i kuvertet. Jag tycker att det kändes fel på något sätt och tänkte att jag, om jag skulle komma med, ville göra det på grund av att andra hade röstat på mig och tycker att det hade känts fel om det hade varit en röst som avgjorde ifall jag kom med eller inte och det hade varit jag själv som hade lagt den. Nu kom jag ju i alla fall med, jag trodde knappt att jag skulle få någon röst överhuvudtaget så det kändes roligt. Jag ser fram emot att få sitta i styrelsen ett år. Det ska bli väldigt roligt, intressant och såklart lärorikt! Sen känns det roligt att få sitta i styrelsen med de andra som blev framröstade igår, två av dem är trettio år och är med sitt sista år i US. Jag vill inte tänka på hur tråkigt det kommer kännas när jag blir för gammal för att vara med! Men det är ju som tur är några år kvar tills jag är trettioett:) När mötet var avslutat tackade vi av några personer som har suttit i styrelsen tidigare och det kändes ganska tråkigt för en av dem är snart för gammal för att få vara med i US, det kommer inte bli likadant utan honom! Som jag skrev tidigare var jag väldigt trött efter helgen. Men jag tycker att det var en väldigt rolig helg och att årsmötet gick bra! Nu ska jag plugga lite till för det är ju skönt om jag kan plugga så mycket som möjligt när jag är i skolan så att jag inte behöver göra det ikväll när jag kommer hem.
/Vispen

Uss julfest

Hej!

Nu kom jag nyss hem efter att ha varit på Uss julfest men innan jag skriver om den skriver jag kort om gårdagen. Anledningen till varför jag skriver kort om den är att jag knappt gjorde någonting på hela dagen. Nu har jag i alla fall jullov vilket känns enormt skönt, jag har inte riktigt hunnit inse det än men ändå. En hemsk sak som jag märkte idag var att det jag ska plugga på i musikteori under lovet finns i en volym som jag naturligtvis har kvar i skolan. Min lärare kommer inte bli glad om jag inte kan det vi gick igenom i måndags när jag har fått hela lovet på mig att plugga in det, det var ju riktigt dåligt av mig att tro att det skulle finnas i den volym som jag alltid bär med mig till och från skolan. Alltså känner jag mig både dum och väldigt körd nu men jag får väl antingen se om skolan har öppet någon dag innan vi elever egentligen ska börja och försöka ta mig dit på något sätt, eller också får jag fråga någon som läser musikteori b om de har gått igenom det jag går igenom nu. Chansen borde vara ganska stor med tanke på att jag ligger väldigt långt efter i kursen, ännu en anledning till varför det var dåligt att inte kolla upp sidorna i boken. Det är verkligen en nackdel med punktskriftsböcker, de tar ju hur stor plats som helst och en bok som inte alls är tjock på svartskrift, vanlig text, är oftast flera tjocka volymer på punktskrift. Aja, jag får verkligen skylla mig själv som inte kollade upp det, jag hade för mycket annat att tänka på förra veckan.

Hursomhelstvar det julavslutning igår och jag tycker fortfarande bättre om de julavslutningar och skolavslutningar som min grundskola hade. Det beror nog mycket på att vi alltid samlades i klassrummet efter varje avslutning och då fick tillfälle att säga hejdå till alla. På Kulturama gör man inte så, där går man bara på en stor avslutning och går därefter hem, alla verkar inte ens komma på den eftersom det inte är obligatorisk närvaro. Själva avslutningen tyckte jag i alla fall om igår, man fick höra när musikal plus några andra sjöng och det var trevligt. Musikaleleverna sjöng en väldigt rolig låt och så tror jag att det var treornas kör som sjöng en låt. En tjej sjöng solo också och hon var duktig. Sen såg man några dansa och några av låtarna de dansade till blev man glad av. Två personer spelade teater och så fick man se bilder som de elver som går konst och design hade gjort, bilderna var säkert jättefina men jag kunde ju inte se dem, konstigt va? eller inte haha=) Rektorn höll tal som vanligt och jag kommer inte ihåg mycket av det även om det faktiskt var bland de roligare talen jag har hört. En del rektorer tycker jag kan vara ganska tråkiga och verka lite stela men jag tycker att Kulturamas rektor verkar bra:) Ellen och jag skulle ha bytt julklappar igår men det hann vi inte med eftersom min taxi stod och väntade på mig när avslutningen var slut och jag inte kunde se henne någonstans. Men vi kanske hinner ses någon dag under lovet, annars har jag en julklapp kvar att öppna även när skolan har börjat igen och det vore ju i och för sig trevligt:) Av någon anledning som jag inte riktigt förstod sjöng aldrig min vokalensemble igår, jag såg att läraren var där så jag förstår verkligen inte problemet. Det kan ha att göra med att vi inte kom tidigare på morgonen och repade men det berodde på att vi aldrig hade fått veta vilken tid vi skulle komma.. Det hade varit roligt att sjunga upp de två låtarna med tanke på att vi verkligen hade tränat jättemycket och länge på dem. Men det känns ändå inte så tråkigt att det inte blev av. När jag kom hem igår tränade jag lite kondition och efter det tog jag det mest lugnt, lyssnade på olika versioner av Fly me to the moon men orkade inte plugga mer sen. Jag brukar alltid försöka undvika att plugga första dagen jag får lov, vilket lov det än är, att skjuta upp saker är bland det jobbigaste som finns men när jag precis har fått lov brukar jag vilja njuta lite av det innan jag börjar göra tråkiga saker.

Idag åkte jag till ungdomsgården vid halv tolv och taxin var bara lite sen även om det är en massa snö ute. Det är tydligen väldigt halt på vägarna. När jag kom dit pratade jag med lite trevliga människor, Majaplantan och Ronja var bland annat där:) Man fick förresten glögg när man kom idag, den var god och gav mig julkänslor! En stund satt jag och gjorde figurer av mandelmassa som jag sedan doppade i choklad. Eftersom jag har ganska dålig fantasi gjorde jag bara tomtar och snögubbar men det var kul:) Sen satt jag och pysslade lite med Maja, jag började göra ett armband som aldrig blev klart. Till lunch åt vi risgrynsgröt med julbröd och julost, förstå vad mysigt! Efter det hade nästan alla en femkamp men jag fick istället hjälpa en person att baka pepparkakscheesecake. Ingen av oss hade gjort sån tidigare och därför måste jag säga att det gick ganska bra förutom när jag skulle riva apelsinskal och jag skar mig på fingrarna flera gånger. Själva kakan blev ganska god förutom att jag tycker att den innehöll lite för mycket gelatinblad. Jag hann vara med lite under femkampen och körde knorren på grisen eller vad det heter, det hade jag inte gjort på evigheter men det var kul, min knorr blev tydligen ganska bra:) Det jag missade var några grejer som de andra gjorde utomhus, bland annat att gå med en sked i munnen med en snöboll på, göra en snögubbe och ha snöbollskrig. Snöbollskrig kan verkligen vara roligt, i alla fall om alla är blinda eller synskadade för det känns ju mer rättvist än om bara en person är blind och kör mot seende personer. En tråkig sak var att vi skulle ha satt upp showdownbordet men att klockan hann bli så mycket att vi inte hann göra det. Jag saknar verkligen att spela showdown och det är ungefär en månad kvar tills jag får göra det nästa gång, förstår ni hur jag känner? För det första kommer jag ha hunnit bli dålig tills dess för jag blir verkligen dålig när jag inte har spelat på ett tag och för det andra tycker jag verkligen om att spela showdown! Det är verkligen en tråkig sak med alla lov, träningar och sånt gör också uppehåll, egentligen borde ju folk bara vilja träna mer när man ändå kanske inte har jättemycket att göra men så tänker tydligen inte folk, inte många i alla fall. Det känns seriöst hur tråkigt som helst att inte kunna spela på länge för det är verkligen en av de bästa sakerna i livet! Ni som läser min blogg kommer verkligen bli uttråkade när jag tjatar om att jag saknar showdown under lovet, de dagar jag har riktigt tråkigt kommer jag klaga jättemycket, tyvärr.

Julfesten började klockan fem och alla drack glögg igen, man måste ju passa på att göra det när det är jul för det är ju bara då man gör det. Adam kom till gården och vi hade mycket att prata om, det var trevligt och jag hoppas att jag hinner träffa honom igen innan han åker till Christine. Vi hinner ju nästan aldrig ses längre men det känns alltid roligt när vi väl ses, det är skönt att ha en person som man känner så bra för Adam är nog den jag känner bäst av mina vänner, det finns kanske några till som jag känner lika bra men det är nästan ingen. Till middag var det en massa god julmat! Jag åt jättegoda vegetariska köttbullar och korvar. Sen åt jag Janssons frästelse, tofu, lax och julost. Jag åt lite annat också som jag har glömt, just det ägg till exempel. Under middagen fick jag julkänslor och nu känner jag att julen är nära! Ronja höll i allsång lite senare då vi sjöng lite olika jullåtar, bland annat Nu är det jul igen, Nu tändas tusen juleljus och Tänd ett ljus. Efter det kom tomten! Jag tror fortfarande på tomten, allt blir ju så mycket roligare då. Tomten sa lite roliga saker och delade ut paket, fastän man fick välja lite vilket paket man ville ha var jag dum nog att inte känna så noga och ta en chokladask. Det var inte bara jag som fick choklad men jag hade gjort mycket för att få något annat. Det känns lite tråkigt att bara få en chokladask när man själv har ansträngt sig och verkligen tänkt ut en julklapp som skulle kunna passa alla. Ni avgör ifall ni tycker att min julklapp var bra men jag köpte ett sånt där fiskespel, man har fiskespön med någon sorts magnet på som suger upp små fiskar. Jag tycker i alla fall att det vore roligare att få en sån sak än att få choklad. Några fick lite kluriga saker, knep och knåp, Adam fick till exempel två metallsaker som man ska försöka ta loss från varandra, de liknade det jag fick på Uss statsskattjakt, det stör mig att jag fortfarande inte har lyckats komma på hur man tar isär nycklarna. Efter julklappsutdelningen var kvällen slut och alla åkte hem. Men jag har verkligen haft en rolig och trevlig dag och kväll! Imorgon ska jag gå på stan med Rebecka för att försöka hitta julklappar till folk, det lär inte bli lätt men ändå. Det finns många jag skulle vilja köpa till men eftersom det kostar pengar och många inte säger vad de önskar sig kommer jag nog inte köpa till så många. Dessutom köper jag främst till de som jag vet kommer köpa något till mig för det är alltid kul att byta julklappar med folk:) Imorgon blir nog tyvärr sista dagen jag har fillfälle att hitta julklappar så jag får se hur mycket jag hinner med.
/Vispen

Tidigare inlägg
RSS 2.0