Sista tiden i Vietnam

Hej!

Min sista tid i Vietnam gick alldeles för fort. Jag hann i alla fall göra det mesta jag önskade, gå i butiker och köpa några sista souvenirer. Nams familj gav mig ett hornsmycke som jag verkligen uppskattade. Promenera och höra alla gatuljud, åka moppe och cyklo, äta en massa god mat, jag åt chaka, den där fiskrätten jag berättat om i ett tidigare inlägg. Igår testade jag någon sorts ål som jag tyvärr inte tyckte särskilt mycket om. Jag avslutade resan  med att äta färska vårrullar vilket kändes helt rätt! Jag drack ett antal färska juicer och smoothies, det samt all färsk frukt kommer jag sakna något enormt! Sista kvällen lyssnade vi på när ett liveband spelade och innan vi åkte hem igår hörde vi en synskadad man sjunga vietnamesiska låtar. Vi köpte några småsaker av honom och gav lite mer pengar än vad sakerna kostar. Att sätta sig i en taxi som skulle ta oss till Vietnams flygplats kändes oerhört tråkigt och ledsamt...

Nu sitter jag på ett flygplan på väg tillbaka till Sverige. Det känns konstigt att snart komma hem till det jag lämnade för två veckor sedan. Allt var annorlunda där borta på andra sidan jorden och även om jag kanske inte tyckte om alla skillnader måste jag erkänna att jag inte alls längtat hem. För vad har jag egentligen att komma hem till? Jag har i och för sig förhoppningsvis några som väntar på mig. Men något arbete att gå till har jag inte och förutom att jag återgår till att söka en massa jobb behöver jag bland annat ta tag i min överklagan till förvaltningsrätten eftersom kommunen avslagit min ansökan om lSS och kontaktperson. Så jag kan lova att jag, om jag haft visum, definitivt bokat om min flygbiljett och åkt hem senare. Kajsa har inget jobb förrän i sommar och hon planerar att stanna i Asien tills dess. Det kanske är nu när jag inte har något jobb, familj och så vidare som jag borde resa och se världen. Min syster var även hon nyligen i Asien i fyra månader. Jag önskar verkligen att jag får chansen att göra något sådant i mitt liv. Men med tanke på att jag är blind medför ju det en hel del svårigheter och jag skulle tyvärr vara beroende av andras ögon under en sådan resa. Den här gången var det Nina som stod för Kajsas vistelse, både flygbiljett och boende, vilket ju fungerade nu när vi bara var borta två veckor. Om vi varit borta flera månader hade ju däremot en sådan sak varit nästintill omöjlig att ordna. Det känns himla segt att ha funktionshinder ibland och ja, i det här fallet är det verkligen hinder och ingen funktionsnedsättning som vissa föredrar att kalla det. Men men, nu ska jag inte klaga mer och jag hoppas verkligen inte att någon av er missförstår mig. Jag är självklart jätteglad över att ha fått möjligheten att åka till Vietnam och att resan äntligen blev av! Hela eller i alla fall en stor del av mitt hjärta vill åka tillbaka dit om inte alltför lång tid. Det får i alla fall inte dröja tjugofyra år tills nästa gång.

Jag kommer att sakna i princip allt, den härliga stämningen som alltid fanns när vi gick omkring på gatorna. Alla lukter som förändrades i vartenda andetag. Trafiken och alla tutande bilar, hur kommer jag att känna nu när allting blir mycket tystare igen? Människorna som var så öppna och trevliga, alla spontana samtal som uppstod på gatorna samt alla glada försäljare som sålde allt mellan himmel och jord. Känslan av att faktiskt ha råd med saker och ting och att inte behöva avstå något på grund av begränsad ekonomi. Den vietnamesiska musiken som vi kunde höra från diverse högtalare och ibland live. Vietnams fantastiska mat som jag tycker är hundra gånger godare än svensk husmanskost. Hanoi in guesthouse, hotellet där vi bodde, alla goda hotellfrukostar och till och med sängen som jag tyckte var oerhört hård att sova på i början. Värmen och att kunna gå i bara t-shirt dygnet runt. Det fuktiga klimatet som vi aldrig får uppleva i Sverige. 
 Ja, listan kan göras hur lång som helst. Eftersom jag ju bloggat om hela min vistelse hoppas jag att jag, dagar då livet känns extra tungt, med hjälp av inläggen kan drömma mig bort en liten stund. Det här har varit den bästa resan jag någonsin gjort och det är ju tyvärr så att det roliga alltid tar slut förr eller senare. Nu fortsätter det "vanliga livet". Tack till er som kikat in här varje dag och följt min resa. Även om jag mest skriver för min egen skull är det alltid roligt att få respons och att se att det faktiskt finns människor som tyckt om att läsa mina reseskildringar. Jag vet inte när jag uppdaterar bloggen nästa gång men ha det så bra som det bara går tills dess och efter det också så klart:)
/Vispen

Vietnam dag elva

Hej!

Nu är det natt här i Vietnam. Jag har sovit någon timme men vaknade igen och kan inte somna om på grund av huvudvärk samt för många tankar. Jag hoppas verkligen att huvudvärken är borta när jag vaknar imorgon bitti för det hade varit oerhört tråkigt att må dåligt sista dagen av min semester. Ja, på söndag åker Nina och jag tillbaka till Sverige. Kajsa stannar här två veckor till plus att hon förmodligen åker till Thailand efter det. Jag brukar alltid längta hem när jag varit borta i någon vecka eller så. Den här gången känner jag däremot att jag gärna kunnat vara borta minst en vecka till. Men men, nu blir det inte så och det kommer kännas tungt att packa resväskan imorgon.
Min fredag blev lugn men ändå helt okej. Kajsa och jag började dagen med en promenad precis som igår. Idag var det kallare ute och himlen såg lite grå ut. När vi kommit lite mer än ett varv runt sjön började det regna och när det regnar här kan jag lova att det känns. Det är inte som i Sverige där det ju kan duggregna en hel dag utan här regnar det jättemycket kortare stunder,. Med tanke på att jag inte direkt är någon så kallad lagom person, jag föredrar när saker och ting verkligen händer, när något verkligen känns, inget mesande helt enkelt, tycker jag om det vietnamesiska vädret.  Jag tror aldrig att jag upplevt något liknande tidigare och idag fick jag definitivt känna att jag levde. Regnet var starkare än en dusch och vi blev blöta på nolltid. Människor som inte hade paraplyer sprang med böcker på sina huvuden och de som inte hade bråttom tog skydd under träd och liknande. Kajsa och jag hade en tid att passa och blev stressade när vi såg att regnet inte ville sluta. En man med cyklo erbjöd sig att köra hem oss men så klart till ett högt pris, han ville så klart ta chansen och tjäna pengar nu när han kunde. Men vi vägrade och bestämde oss för att ta oss hem på egen hand. Jag kan säga att det tog tid eftersom gatorna var hala och det var stora vattenpölar överallt. Men hem kom vi till slut och efter att ha vridit ur och hängt upp mina kläder kunde jag som tur var konstatera att min mobil fortfarande fungerar.

Klockan tolv hade vi bokat tid på ett spa. Kajsa och jag varsin ansiktsbehandling och Nina en massage. Vi valde att gå till ett annat spa än sist vilket visade sig vara ett bra val. Här fick jag en ansiktsrengöring som kändes. På förra stället smörjde de in mitt ansikte i krämer och gav mig lite massage. Det gjorde de även här men tryckte dessutom ut en massa orenheter, vilket verkligen kändes och gjorde ont. Jag brukar sällan klaga över smärta men det här kändes på riktigt. På grund av dålig hud behöver jag genomgå det här regelbundet. Nu dröjer det några månader innan nästa gång och det känns jätteskönt. Ansiktsbehandlingen gjorde att jag blev väldigt hungrig och lunchen jag åt efteråt, fisk med ris och grönsaker, var väldigt god.

Under eftermiddagen har vi vilat samt gått runt  på stan. Nina köpte några souvenirer, jag tittade på lite allt möjligt men köpte inget. Till middag åt jag en krabbsoppa som var ganska god och efter det har vi varit på en konsert där de spelade traditionell vietnamesisk musik. Jag tycker bättre om konserten vi var på igår eftersom jag föredrar modern musik och därför spelade  jag inte in något idag. Även om jag inte direkt gillade vad jag hörde var det lite roligt att höra hur musiken lät i Vietnam för länge sen. De som spelade pratade mycket mellan låtarna och lät en i publiken spela tillsammans med dem.
Kvällen avslutades på café Helio som vi besökt ett antal gånger sen vi kom hit. De flesta caféer stänger klockan tio här medan Helio har öppet till tolv. I Sverige älskar vi ju att fika. Jag tycker att det kan vara lite överskattat ibland eftersom en fika idag ju kan kosta lika mycket som en lunch. Här är i princip allt mycket billigare och jag lär få en mindre chock när jag kommer hem och upptäcker att allt är oerhört dyrt och att jag inte har råd med någonting längre. Livet jag levt här i Vietnam har jag aldrig kunnat leva tidigare. Jag kan tala om att jag verkligen njutit av  att nästan kunna äta och köpa vad som helst, att faktiskt ha haft förhållandevis mycket pengar, att känna mig lite rik helt enkelt. Med tanke på att jag sparat pengar inför den här resan har jag levt dyrare än vad jag gör i Sverige men ändå. Snart kommer  dock verkligheten ikapp mig och då blir det varken några utemiddagar eller gofikor på ett tag. Därför unnade  jag mig en glass idag. Träna har jag all tid i världen att göra när jag kommer hem och sen älskar jag känslan av att kunna avnjuta en god glass utomhus. Det dröjer nog minst en månad innan vädret tillåter det i Sverige.
Nu ska jag göra ett nytt försök att somna om. Imorgon har jag som sagt min sista dag här och jag ska se till att ta tillvara på den på bästa sätt. Godnatt!
/Vispen

Vietnam dag tio

Hej!

Nu ligger jag här och har som vanligt svårt att kunna somna. Innan jag åkte till Vietnam sov jag hyfsat bra på nätterna, vi får se hur lång tid det tar för mig att vända tillbaka dygnet när jag väl är hemma igen. Något som är lite jobbigt är att myggen hittat hit. De fanns inte när vi kom medan de nu är ganska många, framförallt på nätterna och deras bett kliar som bara den. Men men, det är ju ett förhållandevis litet bekymmer.
Dagen började med frukost och efter det tog Kajsa och jag en rask promenad runt sjön. Med tanke på att jag sällan har möjlighet att promenera hemma, jag är tyvärr beroende av ledsagning för att klara det, passar jag på att gå så mycket som möjligt under tiden jag är här. Vi gick två varv runt sjön och bestämde att vi ska promenera samma sträcka även imorgon eftersom det ju både är kul och bra träning.
Resten av dagen har varit väldigt lugn. Jag åt färska vårrullar till lunch och efter det gick vi till en frisersalong. Kajsa fixade sitt hår för ett väldigt bra pris häromdagen och eftersom mitt hår är det jag är mest nöjd med hos mig själv tänkte jag att jag ju också kunde gå dit och få någon form av hårinpackning. Det visade sig dock att det skulle kosta jättemycket pengar ifall de skulle fixa mitt hår. Mitt hår är ju ganska långt, det slutar nedanför rumpan. Jag måste erkänna att jag fram tills igår, gick runt och trodde att det var många vietnameser som har lika långt eller längre hår än jag. Kajsa talade om att så inte är fallet och sen jag kom hit har jag faktiskt fått frågan om att sälja mitt hår. Okej, några tusen kronor hade inte suttit fel med tanke på att jag är arbetslös och så vidare. Men för mig är mitt hår mer värt än  alla pengar i världen, i alla fall mer värt än några tusenlappar. Det är en del av mig som jag skulle sakna något enormt om det försvann.

Trang hade sin sista dag här i Hanoi idag. Hon var ledsen över att behöva åka hem och eftersom jag ska åka härifrån inom en snar framtid kände jag mig också nedstämd. Sen har det så klart varit roligt att träffa Trang. Med tanke på att vi bor väldigt långtifrån varandra är det ju inte säkert att vi ses igen. Men Facebook finns och sen är det inte omöjligt att jag besöker Dhanang i framtiden. Kajsa och jag överraskade Trang med att köpa en klänning hon fastnat för men som hon inte hade råd att köpa själv. Trang studerar och i Vietnam måste man betala för studier och här finns varken studiebidrag eller studielån. Det var jätteroligt att se hur glad hon blev över klänningen även om det ju bara var en materiell sak. Presenter är bra när de verkligen uppskattas av personen som får dem.
Ikväll har vi ätit koreanskt igen och jag åt samma rätt som sist, bibimbap med extra mycket sjögräs:) Efter middagen råkade vi passera en scen där några vietnameser spelade och sjöng. De spelade på gamla traditionella instrument, ett av instrumenten liknade en fiol medan det andra var någon form av stränginstrument. Hur de lät har jag svårt att beskriva, därför har jag lagt upp en liten del av konserten på Audioboom, gå in där och lyssna om ni känner för det. Jag tycker hur som helst att musikerna var duktiga och att det var roligt att höra några vietnamesiska låtar. Vietnameserna sjunger ju på ett helt annat sätt än vad vi gör i Europa. Medan våra toner oftast är raka gör de diverse utsvävningar och glider mellan tonerna på ett särskilt sätt.
Kvällen har avslutats på ett café. Jag ville nämligen testa vietnamesiska bakverk. Det finns ju mycket jag tyvärr går miste om eftersom jag är blind. Därför försöker jag uppleva så mycket jag bara kan med hjälp av mina andra sinnen. Bakverk är dock inte vietnamesernas starka sida, i alla fall inte om ni frågar mig. Kajsa tog någon form av kaffekaka, jag en choklad och vaniljkaka plus att vi fick två småkakor på köpet. Jag fastnade inte för någon av dem och tyckte till och med att en av kakorna hade en så pass konstig smak att den inte kunde ätas upp. Nej, enligt mig är svenska bakverk mycket godare. Glassen här är inte heller lika god som i Sverige. Med tanke på att Vietnam är ett varmt land trodde jag att deras glass skulle vara väldigt god. Det var inget fel på den men den smakar väldigt annorlunda och det är inte ofta vi sett en vietnames gå förbi med varken  en kaka eller glass i handen. De föredrar nog frukt och deras juicer och smoothies är fantastiska!
Jag har tyvärr inget mer att berätta för tillfället. Ha det så bra och tack för att ni läser och kommenterar. Godnatt!
/Vispen

Vietnam dag nio

Hej!

Under tiden jag skriver det här kan jag höra regnet utanför fönstret. Åskar gör det också och jag är glad över att vara inomhus. Hittills har det bara regnat på nätterna så vi har haft tur. Hoppas att det fortsätter på det här sättet. Jag tycker att det kan vara mysigt när det regnar förutsatt att jag inte är utomhus just då.
Idag har jag haft en sådan där dag som många skulle kalla en klassisk semesterdag. Efter att ha ätit frukost vilade jag någon timme på mitt hotellrum. Kajsa och Trang behövde fixa några saker och Nina hade migrän. Runt elvatiden fick jag åka en sväng med Nam. Jag tyckte ju om att åka moppe igår och idag erbjöd han sig att köra runt lite i området vilket ju var snällt. Resten av förmiddagen umgicks jag med Kajsa och Trang. Eftersom kvinnor inte får bli solbrända, det betyder att man är fattig, var det jobbigt för Trang att vistas i solen. Jag tycker verkligen synd om alla kvinnor här. Män får nämligen bli hur solbrända de vill utan att någon anser att det är fel. Idag fick jag även veta att kvinnor förväntas göra allt när de gift sig, både sköta hushållet och jobba, såvida de inte har en massa barn att ta hand om. Så fort en kvinna gift sig förväntas hon dessutom ta hand om mannens mor mer än sin egen. Även om saker och ting ju inte är helt jämställda i sverige har vi alltså kommit mycket längre än Vietnam. Jag tror som tur är att Vietnam är på väg åt samma håll som vi. Det var ju till exempel inte jättelänge sen barnaga tilläts i Sverige och inte heller sen n normal arbets/skolvecka bestod av sex dagar istället för fem. Sen jag kom hit har  jag, vid flera tillfällen, sett när barn blivit slagna och det har så klart känts konstigt och fel. Vietnameserna vet ju inget annat så för dem är det ett naturligt beteende att slå barn när de gjort något de inte får. Här är det inte ovanligt att jobba tretton timmar om dagen och när man väl är hemma lär man ju vara väldigt trött och inte ha särskilt mycket tid för sina barn. Därför kan jag till viss del förstå varför det ser ut som det gör men i mina ögon känns det som sagt inte bra.
En positiv sak är i alla fall att många vietnameser sover middag mitt på dagen. Jag är säker på att jag både kunnat plugga eller jobba mer effektivt om jag hade några timmars vilopaus varje dag.
Idag besökte vi Nams butik igen eftersom Trang ville köpa med sig några souvenirer från Hanoi. I en klädaffär hittade jag en tröja med broderier som var handgjord. Kajsa tyckte att den passade mig bra så jag köpte den för ungefär 130 svenska kronor, jag tycker att det var ett bra pris. Vi gick in på ett café och köpte varsin dricka. Jag drack en yoghurtdrink med mango. Eftermiddagen gick utan att något särskilt hände. Jag passade på att lyssna på musik, vila en stund samt ta en lång dusch.

Ikväll var vi bjudna på middag hemma hos Nams familj. Jag tycker att det var roligt att besöka dem igen. Vi hade med oss en present från Sverige, en silverbricka med olika svenska motiv på. Här är det oartigt att öppna presenter under tiden man har gäster så vi fick aldrig veta om de gillade brickan men det får vi åtminstone hoppas.
 Nams familj är relativt stor och de äter alltid tillsammans. Vi var sjutton personer och alla satt vi  på två mattor som rullades ut på golvet efter att vi kommit dit. Att sitta på golvet och äta var en ny upplevelse för mig. Jag hade svårt att hitta en skön ställning för benen och ändrade därför sittställning ganska ofta. Bortsett från det kändes det bra att sitta där. Ingen i familjen var särskilt bra på engelska men de flesta försökte prata lite med oss. Även om det var uppenbart att vi inte alltid förstod varandra tyckte jag inte att stämningen var sådär tryckt och jobbig som den kan bli i ett sammanhang med människor som inte känner varandra.
Om ni någon gång blir hembjudna på middag hos en vietnamesisk familj ska jag härmed ge er ett gott råd, var hungriga när ni kommer dit! Vid svenska bjudningar eller finare tillställningar brukar det ju inte vara överdrivet mycket mat. Nej, det ska ju se fint ut på tallriken. Jag måste erkänna att jag inte förstår varför vi fortsätter ha det så. Jag menar, jag vet att jag inte är den enda som brukar gå hungrig ifrån sådana ställen. Ja, det är så klart bra ifall maten är exklusiv och god men om man ändå är tvungen att äta igen när man kommer hem kan i alla fall jag tycka att det känns tråkigt. Idag fick jag hur som helst mat så att det räckte och blev över. Med tanke på att vi som sagt var sjutton personer var det kanske inte särskilt konstigt att det serverades mycket mat. Men här räknade vi ut att det fanns minst sju rätter att välja bland. De hade bland annat krabbor, tigerräkor, vårrullar, chips, potatis, flera sorters nudlar, kyckling, andra kötträtter samt grönsaker. Nams mamma satt bredvid mig och hjälpte mig att lägga upp mat och skala skaldjur. Fastän jag både sa och visade att jag klarar av att äta själv envisades hon med att mata mig. Jag åt alltså själv samtidigt som hon skyfflade in stora tuggor i min mun lite då och då. När jag sa att jag var mätt försökte hon lägga upp ny mat till mig flera gånger och gav mig minst fem stora gafflar med mat innan hon till slut gick med på att inte ge mig mer. När middagen var undanplockad serverades te med en massa frukt. Jag smakade frukten pomelo för första gången och tyckte bra om den. Lite vattenmelon åt jag också men efter det kunde jag inte få ner en tugga till. Kajsa har berättat att vietnameser eller åtminstone Nams familj alltid äter väldigt mycket mat, inte lika lyxig mat som serverades idag men att det alltid finns tre eller fyra rätter framdukade. Jag kan säga att det är tur att jag inte bor hos dem med tanke på att det förmodligen inte skulle vara hälsosamt att äta sådär mycket varenda dag. Vietnameser är dock oerhört smala och jag tror att deras mat är hälsosammare än vår.
Kajsa och jag har gått en lång promenad ikväll vilket kändes skönt efter att ha ätit en massa. Vi passerade bland annat några gator där vi tror att några av de rikaste vietnameserna bor. I butikerna som låg i närheten fanns nämligen märkeskläder som kostade tusentals kronor. Det var alltså lika dyrt där som det kan vara i vissa svenska butiker.
Nu är klockan mycket och det är nog bäst att jag försöker sova. Jag blir ledsen när jag tänker på att jag bara har tre dagar kvar i Vietnam men har bestämt mig för att försöka göra det bästa av det och uppleva så mycket som möjligt innan det är dags att åka hem. jag skriver mer imorgon.
/Vispen

Vietnam dag åtta

Hej!

Tisdag idag då och jag ligger som vanligt i min säng och skriver. Det börjar bli en vana för mig att blogga och jag tycker att det känns skönt att skriva ner vad jag upplevt under dagen. Hittills är jag verkligen nöjd med den här resan och det är ju tur. Jag menar, jag hade sett fram emot att  besöka Vietnam sen jag var liten och om jag då inte gillat att vara här hade det nog känts som en stor besvikelse. Här kommer i vanlig ordning en sammanfattning av min dag.
Jag sov väldigt dåligt inatt vilket förmodligen berodde på att jag visste att vi skulle gå upp extra tidigt. Jag kände mig jättetrött vid frukostbordet och hade svårt att få i mig något. Nina, Kajsa, Nam och jag tog en taxi till en busstation och väl framme satte vi oss på en buss mot Hai Phong. Enligt vietnameserna skulle resan ta en timme och med tanke på att den tog en och en halv kan man ju konstatera att deras tidsuppfattning faktiskt var helt okej den här gången. Hai Phong var en något lugnare stad än Hanoi och det var lite lättare att ta sig fram. Det åkte visserligen förbi tutande bilar väldigt ofta men trottoarerna var något bredare och människorna färre. Husen vi gick förbi såg ut att vara finare och dyrare än i Hanoi. Det fanns papperskorgar på flera ställen vilket gjorde att folk slängt större delen av sina sopor där istället för direkt på gatan. Luften vi andades in kändes alltså fräschare här.
Vi har promenerat väldigt långt idag. Först besökte vi en pagod som tydligen var väldigt fint inredd. Det fanns bland annat en skulptur föreställande en trana och en sköldpadda. I Hanoi hade de ju offrat kakor till gudarna, här hade de offrat en massa frukter. Efter besöket i pagoden promenerade vi längs en sjö. Vi stannade till vid ett bageri och köpte en sorts vietnamesisk bulle med kokos. Jag tycker att den smakade ungefär som en croissant. Lunch åt vi på en restaurang som fått goda omdömen på nätet. Inredningen var påkostad men personalen var inte särskilt tillmötesgående. Jag åt bläckfisk med stark sås som var ganska god och det bästa av allt var att jag lyckades äta hela måltiden med pinnar:)
Efter lunchen bestämde vi oss för att försöka leta reda på en butik där jag skulle kunna köpa någon form av minne. Jag är född i Hai Phong och kände att jag verkligen ville passa på att köpa något nu när jag äntligen kommit dit. Att hitta något var dock lättare sagt än gjort. Vi passerade en massa butiker som endast sålde bastmattor, trädgårdsprylar, motorcyklar och annat som jag inte kände mig det minsta taggad på att köpa. Till slut kom vi fram till en butik som sålde smycken. Jag hittade ett liknande armband som jag fastnat för i Hanoi. Den enda skillnaden var att det här armbandet endast bestod av jadesten och därmed var billigare. Nam hjälpte oss att pruta ner priset från sexhundra till fyrahundra kronor och Nina gav mig armbandet i present. Hon sa att hon tyckte att det kändes bra att ge mig något som var köpt i min hemstad.
Oj vad trötta vi kände oss efter att äntligen ha hittat armbandet. Vi tog en taxi till busstationen men kom ganska snabbt fram till att vi blivit avsläppta på fel ställe. Jag hade ont i foten efter att ha trampat snett när jag missat en trottoarkant och de andra var som sagt också less. då tog Nam tag i situationen och efter att ha pratat med fyra killar som körde moped  sa han att vi kunde få åka till busstationen  med dem för en liten summa pengar. Nina fick lite panik och sa att hon vägrade åka moppe i den här trafiken. Men vi lyckades övertala henne att åka om de körde oss långsamt och försiktigt. Så vi satte oss på varsin moped och åkte iväg. Jag tyckte verkligen om känslan av att glida fram så pass nära allt annat, att höra alla ljud, känna en massa lukter samt bilarna som åkte i närheten av oss. Det är verkligen mycket roligare än att sitta  i en bil med stängda dörrar. Kajsa tyckte också att det var roligt att åka moppe och jag tror att killarna tyckte att det var roligt att köra oss för de skrattade ganska mycket. Jag somnade nästan direkt efter att ha klivit på bussen som tog oss tillbaka till Hanoi.

Ikväll har jag ätit sniglar för första gången. Det var något jag länge velat testa och när vi såg att det fanns på menyn var det ett självklart val för mig. Sniglarna serverades med banan, grönsaker, stark chili och ris. Jag har svårt att beskriva hur sniglarna smakade men de var lite sega att tugga. Inuti var de lite mjukare och  smakade väldigt speciellt. Gott var det i alla fall och jag är säker på att jag kommer beställa sniglar fler gånger. Efter middagen satte vi oss och avnjöt varsin dricka. Här finns cocktails som innehåller alkohol och mocktails som är alkoholfria. Jag drack en smoothie med min kära favoritfrukt mango. Resten av kvällen har jag deltagit på ett styrelsemöte via Skype. Med tanke på att det här var vårt första möte sen årsmötet hade det ju känts väldigt jobbigt att inte kunna närvara. Skype hackade lite men ljudet var okej och jag gick inte miste om någon information. Nu är det dags för mig att sova några timmar så att jag orkar med nästkommande dagar här.
/Vispen

Vietnam dag sju

Hej!

Hoppas att ni mår bra och att ni haft en fin start på veckan.  Jag har känt mig lite tröttare än vanligt men bortsett från det mår jag bra. Med tanke på att jag ska gå upp tidigt imorgon blir det ett lite kortare inlägg ikväll. Men bättre det än inget ju:)
Inatt regnade det mycket och idag har det varit något kallare än de andra dagarna vi varit här, någonstans mellan tjugotre och tjugosju grader. Temperaturen brukar ligga mellan trettio och trettiofem grader i vanliga fall och jag har haft tjocktröja på mig ikväll på grund av att jag frusit. Under förmiddagen har vi gått på stan. Nina och jag ville gärna besöka instrumentgatan men det visade sig att den ligger en bra bit ifrån där vi bor. Därför bestämde vi oss för att kolla runt i gamla stan först och där hittade vi, med hjälp av Nam, några små butiker som sålde olika instrument. Det fanns en hel del instrument gjorda av bambu, instrument som låter på olika sätt när man skakar dem, asiatiska stränginstrument samt instrument av sten eller metall. Många av dem var handgjorda och Nina köpte två ovala instrument som man spelar på genom att trycka ner små metallbitar. De låter ganska fint och lite annorlunda. Jag skulle kunna lägga upp en inspelning om någon är intresserad av att höra dem.
I en annan butik fanns klockspel som är relativt vanligt här. Jag köpte två stycken, ett av bambu och ett av metall. Enligt mig var båda sköna att lyssna på. En av mina vänner som älskar klockspel ska få välja ett av dem och det andra tänkte jag behålla som ett litet minne. I en butik såldes väldigt fina smycken. Nina köpte två par örhängen där. Jag tittade på ett armband av jade och silver som jag fastnade för. Men det kostade ungefär tusen svenska kronor och jag kände att det kanske är lite väl mycket pengar att spendera på ett smycke. Beroende på hur mycket pengar jag har kvar i slutet av veckan kanske jag går tillbaka till butiken och köper det, vi får se. Jag menar, jag brukar sällan unna mig saker och det är inte varje dag jag är i Vietnam. Vi hittade även en liten butik som sålde inredningsprylar och andra fina saker. Där hittade jag en present till min kära vän Reza eller gubbsingen som jag kallar honom. Ni som läste min blogg för några år sen kanske minns honom. Jag hoppas hur som helst att han blir glad över det jag köpt.
Till lunch åt jag kyckling med ris, citrongräs och chili. Jag började med att äta med pinnar men fick tyvärr lägga ner det när Nina och Kajsa ätit upp sin mat och tyckte att jag tog för lång tid på mig. Men jag tänker minsann äta en stund med pinnar varje måltid så att jag lär mig. Efter lunchen promenerade Kajsa, Trang och jag till en mataffär. Där hittade jag deodorant med lukter som inte finns i Sverige vilket jag tycker var roligt. Jag har åtminstone inte sett deodorant som luktar olika frukter. Även om ingen går runt och luktar mig under armarna är det ju viktigt att vara fräsch så jag köpte några olika sorter som jag ska testa. Jag hittade även flera sorters sjögräschips som jag köpte. Sjögräs är dock ganska dyrt här men det är ju både godare och nyttigare än vanliga chips.
 Efter att ha handlat färdigt gick vi tillbaka till hotellet och vilade några timmar innan det var dags att äta middag igen. När ni läser det här låter det säkert som att vi äter hela tiden men jag kan tala om att så inte är fallet. Portionerna är dock mycket mindre här än i Sverige vilket gör att du känner att du behöver äta regelbundet. Kajsa och jag brukar åtminstone alltid vara hungriga med några timmars mellanrum och vi båda blir tyvärr på oerhört dåligt humör om vi inte får mat då. Undrar om det är någon vietnamesisk gen vi ärvt, vem vet. Nina valde att äta på Gecko medan Kajsa visade mig en restaurang på gatan som hon gillar. Jag åt en kycklingrätt med glasnudlar och stora chilibitar. Kycklingen var inget för mig men nudlarna och grönsakerna var mättande och chilin fick mig att gråta en skvätt. Jag älskar verkligen stark mat och med tanke på att jag har svårt att gråta på naturligt sätt brukar jag rensa ut tårkanalerna med hjälp av chili. Jag tycker verkligen om känslan som uppstår när jag äter stark mat, när det starka liksom känns i hela kroppen.
Kvällen har avslutats hemma hos Nam och hans familj. I området där de bor passerade vi hus där stora familjer endast har ett rum att dela på. Nams familj däremot bor i ett hus med fyra våningar. Varje våning är visserligen ganska liten och de är många, cirka tio personer, men ändå. Ikväll var vi bara hos Nam en liten stund men vi ska förmodligen dit senare i veckan och äta middag. Jag tycker hur som helst att det var roligt att träffa Nams familj och se hur de bor. Vi blev bjudna på te och olika frukter, äpple samt frukter jag tyvärr inte kan namnen på. Något jag tycker kändes lite konstigt var att vi  fick äta och dricka färdigt innan de tog något. Men det är tydligen vanligt att göra på det sättet här. I Sverige får ju alltid gästerna ta först men att inte fika samtidigt var som sagt en ny upplevelse för mig.
Oj vad klockan går fort, nu hinner jag inte skriva mer. Imorgon ska jag som sagt upp tidigt eftersom vi ska åka och besöka Hai Phong, staden där jag föddes. Det blir förhoppningsvis roligt, en ny upplevelse om inte annat. Godnatt!
/vispen

Vietnam dag sex

Hej

Helgen är över vilket betyder att hälften av min vistelse i Vietnam passerat. Jag blir ledsen när jag tänker på det för det finns så oerhört mycket som jag skulle vilja hinna göra innan jag åker härifrån. Samtidigt är det ju jättebra att jag faktiskt klarar av att njuta av en semester trots att dagarna här är relativt lugna. I vanliga fall brukar jag ha svårt att slappna av när jag besöker nya platser. Det tar åtminstone alltid tid innan jag kan göra det. Här har jag däremot haft det bra sen dag ett. Min dygnsrytm är fortfarande inte densamma som lokalbefolkningens men jag har löst det genom att sova någon timme varje eftermiddag. Vi planerar alltid nästkommande dag i förväg vilket gör att jag slipper överraskningar och hinner ställa in mig på vad som ska hända. Många skulle kanske bli stressade av att planera sin semester på det sättet medan det för mig känns väldigt skönt.

Idag har jag fått träffa Kajsas kompis Trang som flugit hit från staden Dha nang. Vietnameser brukar sällan resa någonstans och det här är Trangs första gång i Hanoi. På förmiddagen tog vi en taxi till en park. Jag tycker om att promenera och med tanke på att det alltid är fullt med folk på gatorna är det inte möjligt att promenera i rask takt i närheten av där vi bor. Att åka taxi är billigt här. En resa på cirka tio minuter betalar du högst femtio svenska kronor för. 
Parken vi skulle besöka låg nära Ho chi Minh-mausoleet. Flera tusen personer stod i kö för att komma in och se Vietnams landsfader. Ingen av oss kände något större behov av att se Ho Chi Minhs grav och kropp men jag kan ju i alla fall säga att jag gått förbi både mausoleet och museet. Det var svårt att ta sig in i parken i och med alla köande människor. Vi hittade en liten ingång till slut men när vi väl kommit in  hade vi redan gått ganska långt och därför blev det ingen jättelång promenad därinne. Det kändes i alla fall skönt att andas in något friskare luft. På gatorna ligger sopor slängda överallt. Soporna samt alla gatukök gör att du i princip känner en ny lukt i vartenda andetag. Det kan visserligen vara lite roligt och fascinerande men kan också bli  jobbigt, för många intryck på en och samma gång.
Efter att ha åkt tillbaka till vårt hotell var det dags för lunch. Jag hade länge tjatat om att äta ute på gatan i och med att i princip alla vietnameser äter där istället för att sitta inomhus på en restaurang. När Nam varit med  brukar han sällan äta med oss utan han lämnar oss någonstans, äter ute på gatan och kommer sedan tillbaka och möter upp oss på restaurangen. Jag kan säga att jag förstår honom med tanke på att maten vi åt igår var lika god eller kanske till och med snäppet godare än likvärdig restaurangmat. Billigare var den också och både Kajsa och Nina har gått med på att äta på gatan fler gånger:) Jag tyckte verkligen om att sitta på en liten pall utomhus i solen och äta samtidigt som jag hörde ljudet från trafik och människor runtomkring. Nu har jag dessutom bestämt mig för att lära mig äta med pinnar. Tidigare har jag visserligen kunnat få upp mat med dem men jag vill lära mig att hålla pinnarna och använda dem på samma sätt som vietnameserna. Jag har en vecka på mig och tror att jag kommer vara helt okej lagom tills vi ska åka hem.
Under eftermiddagen tog vi det lugnt. Kajsa och jag pratade en del och efter det lyckades  jag sova två timmar.
På kvällen åt vi middag på en restaurang där de hade jättegod mat! Jag åt en skaldjurssoppa till förrätt och en papayasallad till huvudrätt. Papayasallad är något jag hört att vietnameser ska vara bra på att göra och det fick jag bekräftat idag. Smaken var lite annorlunda och det tog en stund att vänja sig men jag tycker som sagt att det var gott. Under tiden vi åt pratade vi om kulturella skillnader mellan Sverige och Vietnam. I Vietnam har de till exempel en högtid där de ger bort pengar istället för presenter, något jag tycker lät bra. Jag menar, de flesta av oss har nog varit med om att vi fått presenter som vi kanske förvisso uppskattat, det är ju tanken som räknas, men som vi sedan aldrig använt eller haft nytta av. Med pengar kan man ju köpa vad man vill plus att man ju sparar tid i och med att man då inte skulle behöva springa runt i affärer på jakt efter presenter.
Ytterligare en skillnad är att man inte visar kärlek på samma sätt här som i Sverige. Medan vi  är vana vid att till exempel krama de vi tycker om, visar vietnameserna uppskattning via kroppsspråk och ord. Trang berättade dock att den yngre generationen kramas mer  än den äldre, så det där kanske ändras med tiden.
Vi pratade om musik och att vissa sånger ju finns på många språk. När jag var fyra år besökte min familj Kina för att hämta min syster Lovisa. Då träffade vi en flicka som sjöng blinka lilla stjärna på kinesiska. Ikväll spelade jag in Trang när hon sjöng sången broder Jakob på vietnamesiska. Ifall någon av er vill höra hur det lät finns inspelningen på min audioboom.
Nu ska jag försöka somna om en stund innan det är dags för frukost.
/Vispen

Vietnam dag fem

Hej!

Hoppas att allt är bra med er och att ni passar på att njuta av helgen. Jag försöker njuta av min vistelse här och längtar inte alls hem till Sverige. Okej, det är klart att jag saknar mina vänner men det är faktiskt inget annat jag ser fram emot att återvända till.
Idag har vi besökt två marknader. Först en fruktmarknad som ligger lite utanför innerstan. Klasskillnaderna här är väldigt stora och i Hanoi ser du skillnad redan efter  att ha gått över en stor motorväg. Tidigare hade vi bara gått omkring i turistområden medan vi nu fick se lite av hur lokalbefolkningen lever. På andra sidan vägen såg man direkt att människor var mycket fattigare än inne i gamla stan där vi bor. Husen var slitna, butikerna små och människorna var klädda på ett mer primitivt sätt. Om några dagar ska vi besöka en annan stad. Det ska bli intressant att se hur befolkningen lever där. På marknaden fanns hur mycket frukt som helst, både frukter vi ser i sverige och även  asiatiska frukter. Man ser  stor skillnad på frukten här i jämförelse med den frukt vi köper hemma. Här är allt mycket större samt mognare och enligt mig både fräschare och godare. Kajsa köpte ett kilo passionsfrukt för ungefär tio svenska kronor. Hemma hade det varit betydligt mycket dyrare. Avokadon däremot kostar nästan som hemma, kanske för att den kräver mycket jobb.
 På den andra marknaden sålde de lite allt möjligt, många sorters sidentyger, kläder och mat. Vi såg kycklingar, fåglar och andra djur vi är vana vid men även grodor, sköldpaddor och larver. Under tiden jag är här funderar jag på att testa att äta  något jag inte kan få tag på i Sverige. Om och vad återstår att se men jag lovar att hålla er uppdaterade. Idag köptes hur som helst varken något sällskapsdjur eller annat djur som var tänkt att ätas upp. Jag köpte däremot några cd-skivor med vietnamesisk musik. Mycket går ju att hitta på till exempel Spotify idag men jag tycker att det kan vara roligt att ha några skivor också.

Ikväll åt vi på en vietnamesisk restaurang vi ätit på en gång tidigare som vi gillade och jag kan lova att maten var minst lika god idag. Nina beställde någon kyckling inlindad i bananblad och jag beställde en vietnamesisk rätt som kallas chaka som jag varmt kan rekommendera. Rätten består av fisk, risnudlar, grönsaker, bland annat dill, en sås samt jordnötter. Maten lades upp i en liten skål som man sedan fick tillaga på en liten spis. Chaka var bland det godaste jag ätit på länge och om ni besöker Vietnam tycker jag som sagt verkligen att ni ska testa det här. Ni kommer inte att bli besvikna.
Efter middagen promenerade vi till ett ställe där de har karaoke. Jag tycker jättemycket om att höra andra sjunga och hade verkligen sett fram emot det. Här är det dock inte som i Sverige där man ju är många som sjunger tillsammans i ett och samma rum utan här hyr varje sällskap ett eget rum. Med tanke på att jag förväntat mig något annat kändes det ganska segt. Nam var som tur var med oss och han sjöng några vietnamesiska låtar, både någon sorts discolåtar och romantiska ballader. Jag måste erkänna att det inte direkt var det vackraste jag hört men jag tycker om människor som vågar bjuda på sig själva. Nina, Kajsa och jag sjöng en hel del också eftersom det fanns låtar på engelska också. Abba är ju kända världen över och Celine Dion fanns även hon med.

Europa och Asien ligger ju långtifrån varandra och därför är det kanske inte särskilt konstigt att vi människor lever på väldigt olika sätt. Jag har lagt märke till vissa skillnader som jag tänkte berätta om. Som jag nämnt tidigare är vietnameser mer öppna än svenskar. Häromdagen var det som sagt några främlingar som stoppade oss på gatan och  pratade med oss i en kvart, sådant händer i princip aldrig i Sverige. Jag har fått känslan av att vietnameser visar mer känslor än svenskar. Här kan man nämligen ofta höra livliga diskussioner samt folk som både skriker och skrattar högre än vad som skulle klassas som normalt i sverige. Konflikträdsla finns inte på samma sätt här utan när man stör sig på något talar man om det direkt.
 I Sverige är det vanligt att äta smörgåsar på morgonen, här är det vanligt med nudelsoppa. Ytterligare en sak som är annorlunda är att mat du beställt ute på restaurang   inte alltid kommer in samtidigt  och det förväntas därför inte heller att man ska vänta tills hela sällskapet fått sin mat innan man börjar äta.
 Vietnameser verkar ha en ganska skev tidsuppfattning. Ifall du ska göra något eller åka någonstans här, kom ihåg att vara ute i god tid. Här stressar man nämligen inte utan här får saker och ting ta den tid det tar. Kajsa har berättat om en bussresa hon skulle göra. Enligt vietnameserna skulle resan ta tre timmar, den tog tretton. Om du frågar hur lång tid något tar eller hur lång en sträcka är, lägg alltid på ett antal minuter eller meter. Det har vi fått göra många gånger.  
En sak som jag alltid försöker undvika är att besöka offentliga toaletter. De kan ju vara oerhört ofräscha och jag tror inte att jag är ensam om att tycka det. Vietnameserna tycker åtminstone att det känns jobbigt att sitta på samma toalettstol som andra. Det har de löst genom att sätta fötterna på toalettstolen och sitta på huk så att de därmed inte nuddar den. Det tycker jag lät som en smart grej som jag definitivt ska testa.
Jag kommer så klart att skriva ner fler skillnader senare ifall jag upptäcker någon. Nu ska jag sova och önskar er därför en god natt!
/Vispen
Ps: bilder finns på Instagram


Vietnam dag fyra

Hej!

Ännu en dag har passerat och jag ligger på mitt hotellrum och skriver. Då det inte hänt något särskilt idag får det här bli ett lite kortare inlägg.
Frukost serveras fram till klockan nio här och eftersom Nina, Kajsa och jag är morgontrötta bestämde vi oss för att ta sovmorgon imorse. Det finns en hel del caféer som har frukost och vi åt på ett av dem. Jag beställde in yoghurt med olika frukter vilket var väldigt gott. Mango har varit min favoritfrukt i många år och jag kan säga att jag passar på att äta det så mycket som möjligt under tiden jag är här, dock inte mer än två gånger om dagen. Det hade känts tråkigt ifall jag föråt mig.
Under förmiddagen promenerade vi till en pagod som ligger ganska nära hotellet där vi bor. Jag tycker om att promenera här fastän det är mitt inne i stan. Skog och andra lugnare miljöer har absolut sin charm men jag har alltid tyckt bäst om storstadslivet. Något vidare kulturell har jag aldrig varit och att besöka museum och liknande sevärdheter ligger inte på min topplista över saker som inspirerar mig. Men jag har bestämt mig för att besöka några sådana platser under min Vietnamvistelse och pagoden var en av dem. Därinne fanns en stor uppstoppad sköldpadda som tydligen är känd för att den levde länge. Sköldpaddan symboliserar rikedom här och vi såg att man offrat både pengar samt stora kartonger med olika sorters kakor till gudarna. Det sistnämnda tycker jag var roligt. Jag menar, kakor är ju gott och klart att gudarna måste få unna sig godsaker dem också. Det finns förmodligen en annan   anledning till varför man ger bort just kakor men bara det att de är goda är anledning nog enligt mig. Några kvinnor satt och bad tyst och det enda som hördes var en gonggong som slog lite då och då. Pagoden liknade alltså en kyrka och var ett ställe man kan besöka om man vill meditera eller helt enkelt ta det lugnt en stund.

Kajsa har besökt Vietnam ett antal gånger eftersom Nam och hon var tillsammans tidigare. I och med det har hon lärt sig lite vietnamesiska och hon lär mig några nya ord varje dag. Det jag kan säga hittills är: hej, hur mår du? Jag mår bra. Jag är hungrig, vatten, ursäkta, tack, hur mycket kostar det? Kan jag få betala? Och så kan jag siffrorna ett, två och tre. Vietnamesiska är ett språk jag gillar. Man använder sig mycket av olika tonfall när man pratar och det kan nästan låta lite som att man sjunger ibland.
Pengar har stor betydelse världen över. Här finns sällan prislappar utan här gäller det att pruta och du som inte gör det anses vara konstig. Att känna folk har även det stor betydelse. I och med det bad vi Nam om hjälp med att boka bussbiljetter till oss för det behöver man göra några dagar i förväg här. Nam kan få de till ett betydligt bättre pris än vi turister. Igår kväll besökte vi ju en affär där Nam jobbar men eftersom de snart skulle stänga hann vi inte gå runt där särskilt länge. Idag gick vi dit igen och Nina passade på att köpa några souvenirer, bland annat skålar gjorda av bambu, ätpinnar och några sidenschalar. Jag fastnade för en sköldpadda av trä som Nam gav mig vilket ju var jättesnällt.

Det finns en restaurangkedja här som kallas Gecko där de serverar både vietnamesisk och europeisk mat. Där åt vi lunch och jag beställde pasta med skaldjur vilket var gott förutom att rätten innehöll lite för mycket vitlök för min smak. Efter lunchen gick vi till ett spa där vi köpte varsin behandling. Nina och Kajsa valde en timmes massage medan jag valde en ansiktsbehandling. Jag har nämligen i princip alltid haft problem med akne och liknande trots att jag ju passerat tonåren för länge sen samt  är noga med att tvätta ansiktet varje morgon och kväll. Ändå uppenbarar sig prickar och annat oromantiskt väldigt ofta. När jag är tillbaka i Sverige ska jag besöka en hudläkare eftersom jag verkligen är trött på att aldrig se någon förbättring. Idag fick jag i alla fall hjälp att avlägsna orenheter med hjälp av olika krämer, oljor, ansiktsmassage och en ansiktsmask. I Sverige kostar en sådan här behandling runt sexhundra kronor medan jag endast betalade tvåhundra kronor här.

På fredagar och lördagar är det alltid stormarknad här då saker som inte gått åt under veckan säljs för ett billigt pris. Vissa gator stängs till och med av för att marknaden ska få plats för ja, någon större marknad har jag aldrig sett. Den var utan överdrift flera kilometer lång och här såldes allt mellan himmel och jord. Jag köpte två t-shirtar, två träningströjor, en klänning och hör och häpna, torkad mango. Skämt åsido, mangon var faktiskt jättegod eftersom den var torkad på ett annat sätt än den mango jag ätit tidigare.
Ikväll åt jag tonfisk med citrongräs och chili till middag och nej, det var tyvärr inte lika gott som det låter. Efter det var det tänkt att vi skulle ta oss vidare någonstans men det blev inte så eftersom klockan blev mycket och de flesta ställen verkar stänga tidigt här, redan klockan elva. Vi får se om vi hittar något trevligt uteställe imorgon och att vi i så fall kan ta oss dit tidigare på kvällen så att vi hinner vara där en stund. Nu väntar förhoppningsvis några timmars sömn. Natti natti!
/Vispen

Vietnam dag tre

Hej!

Hur mår ni? Jag mår okej förutom att min  kropp dessvärre fortfarande är inställd på svensk tid. När jag var i Sydkorea förra året tog det ungefär en vecka innan jag vant mig vid tidsomställningen. Trots att jag var vaken hela dagarna och högpresterande i och med att jag tävlade i vM,  kunde jag inte sova på nätterna. Att jag har problem med sömnen är ingen nyhet och nu ska jag inte prata mer om det:)
Idag har det inte hänt något särskilt men jag tycker att det kan vara skönt med lugna dagar ibland. Tiden hade gärna kunnat gå långsammare. Jag har redan varit här tre dagar och ja, jag vet att jag har nio kvar men jag börjar redan känna att jag inte kommer hinna göra allt jag skulle vilja här samt att jag vill åka tillbaka till Vietnam snart igen! Värmen, människorna, maten och stämningen, att det alltid händer saker här, det kommer jag sakna något enormt när jag kommer hem.
Det är tur att Nina och Kajsa ledsagar mig när vi är ute. Alla människor, bilar, cykla och annat tar så pass stor plats att det är omöjligt för mig att använda min käpp. Det enda jag kan göra är att på sin höjd hålla den tio centimeter framför fötterna och känna hur hög en trottoarkant är eller liknande. Hur andra synskadade klarar av sin vardag här vet jag inte. Kajsa har berättat för mig att hon besökt ett ställe där det bor föräldralösa synskadade och att de tyvärr bara får sitta på en och samma plats hela dagarna. När jag hörde det kände jag så klart tacksamhet över att bo i Sverige. Det händer att jag stör mig på  en ickefungerande färdtjänst, att inte få särskilt mycket ledsagning, att helt enkelt vara  beroende av andra människor och samhällsinsatser. Men när jag kommer hem tror jag att jag kommer ha lite lättare att faktiskt uppskatta och värdesätta det jag har. Jag menar, om jag inte blivit adopterad hade jag förmodligen levt som de föräldralösa synskadade gör här medan jag nu ju faktiskt har möjlighet att leva ett helt okej liv. Sen kan saker och ting självklart alltid bli bättre. Än så länge vet jag inte vad jag vill jobba med i framtiden. Det enda jag vet är att jag skulle vilja jobba med människor och hjälpa dem på något sätt. Känslan av att kunna göra skillnad, det är den jag vill känna. För tillfället praktiserar jag på en SFI-utbildning för synskadade. Det som gör att jag trivs där är just att kunna hjälpa. Jag känner verkligen att alla elever uppskattar att jag finns där och  lär dem använda sina datorer och Iphones. Med tanke på att det finns många sätt att hjälpa andra på kommer jag förhoppningsvis kunna jobba med det, inom vilket område återstår att se.
här i Hanoi har vi hittills bara sett en synskadad kvinna. Hon gick tillsammans med någon, förmodligen en familjemedlem, och sålde saker. Vi kände så klart att vi ville sponsra henne, köpte lite av det hon sålde och gav henne mer än vad hon sa att vi skulle betala.

Här finns verkligen hur många affärer som helst! De som inte har råd att hyra en butikslokal står ute på gatan och säljer saker. Vissa saker som det är stor efterfrågan på har en hel gata med butiker som bara säljer något specifikt. Det finns till exempel en gata för kläder, en för smycken, en för siden och en för leksaker. Mitt vietnamesiska namn är Ngoc bich som betyder grön jade. I Vietnam finns det gott om jadestenar. Nina gav mig ett jadesmycke för några år sen men det rostade och gick sönder på grund av att materialet omkring jadestenen inte var äkta. Idag fick jag äntligen chansen att köpa ett nytt jadesmycke och jag valde två stycken. En jadesten jag kan bära runt halsen samt en silverring med en jadesten i.

Ikväll har vi ätit middag på en koreansk restaurang. Det var väldigt mysigt och maten var jättegod! Vi betalade cirka hundra kronor per person vilket ju är en hel del pengar här  men att äta en liknande måltid i Sverige kostar cirka femhundra. Först fick vi in en förrätt, skålar med olika sorters grönsaker. Till huvudrätt valde jag min koreanska favoriträtt bibimbap. Det är en skål med ris, olika  grönsaker och biff som jag dock valde att byta ut mot tofu. Till maten får man alltid en stark sås som jag tycker väldigt mycket om. När vi ätit färdigt drack vi kallt te som jag bland annat tror att de haft ingefära i, det kändes hur som helst väldigt fräscht!
Vi avslutade kvällen i en souvenirbutik. Nams familj har fyra butiker här i Hanoi och det är ju roligt att det går så pass bra för dem! Eftersom Kajsa känner Nams familj får vi köpa saker där till ett mycket bättre pris än på andra ställen. Jag köpte en tygget eftersom jag är född i getens år, en sten som symboliserar att jag är född i december samt små fåglar i ett snöre gjorda av olika tyger. Fåglarna symboliserar lycka och jag tycker att de var fina.
Nej, nu ska jag se om jag lyckas sova några timmar. Jag skriver igen imorgon eller senast på lördag.
/Vispen

Dag två i Vietnam

Hej!

Jag vill börja med att skriva att det verkligen känns roligt att det finns människor som vill följa min resa. Tack för att ni läser samt postar kommentarer både på facebook och andra sociala medier. Tala gärna om ifall ni önskar läsa mer eller mindre om något. Med tanke på att mat är något jag verkligen uppskattar kommer jag skriva om all spännande mat jag äter här. Sen kommer jag så klart skriva vad jag gör varje dag och det blir nog inte alltid jätterolig läsning  men ni som känner för det är givetvis välkomna att läsa vad jag har för mig.

Inatt har jag haft väldigt svårt att sova. Jag somnade runt tolvtiden efter att ha lyssnat på musik. Klockan två vaknade jag igen och då ville min kropp inte sova mer, den tyckte antagligen att det var för tidigt på kvällen, i Sverige är ni ju fem timmar efter oss och det tar nog några dagar innan jag ställt om mig helt till vietnamesisk tid. Därför blev det mer musiklyssnande samt några skypesamtal med vänner resten av natten. Jag försökte så klart somna om också men det var omöjligt och kändes oerhört frustrerande att ligga och göra ingenting. Klockan åtta imorse var det äntligen dags att äta frukost! Här är det få saker som står framme, förmodligen för att maten snabbt blir dålig i värmen. Man får istället beställa vad man vill ha från en meny, jag åt bananpannkakor, lite stekt ris med grönsaker samt en nudelsoppa med kyckling. Det var väldigt gott och jag uppskattar verkligen att äta varm mat på morgonen. Att börja dagen med att äta smörgåsar har aldrig varit min grej.
Efter frukosten gick vi till en mataffär för att köpa vatten. Här kan man varken dricka eller borsta tänderna i kranvattnet, vilket vi ju ser som en självklarhet att göra i Sverige. Förutom vatten köpte jag flera sorters mango, torkad frukt, iste och en liten påse  starka chips. Ja, chipspåsarna är mycket mindre här än i Sverige och det är ju lika bra med tanke på att vi ofta trycker i oss mer än nödvändigt. På väg till affären var det förresten flera vietnameser som ville prata med oss. De studerar engelska och utvecklas bland annat genom att prata med turister. Jag älskar att människor är så himla öppna och trevliga här. Vi stod och pratade med helt främmande människor i säkert en kvart. Något sådant händer ju i princip aldrig hemma. Nej, ifall jag skulle gå fram till en främling på gatan och ställa en massa frågor om personens liv skulle i alla fall 90% tycka att jag var skum.
Kajsa har en vän som heter Nam som hänger en hel del med oss här. Nam jobbar i en affär som vi gick förbi idag. Jag köpte två vykort som när man öppnar dem, föreställer saker man kan känna. Till lunch åt jag färska vårrullar precis som igår. De känns så himla fräscha plus att de serveras kalla vilket jag tycker är skönt eftersom det är ganska varmt här. Ännu en positiv sak är att juicen är fantastiskt god överallt! All juice är nämligen färskpressad och med tanke på hur dyrt det är i Sverige ska jag passa på att dricka det ofta under min Vietnamvistelse. På gatan kan du få ett ganska stort glas för tio kronor.
Nam hjälpte oss att få åka cyklo till ett billigt pris. Kajsa och jag åkte tillsammans medan Nina åkte ensam. Det var två killar som körde oss och jag måste verkligen säga att jag beundrar deras styrka. De orkade trampa omkring på oss i cirka tjugo minuter och på den tiden hann vi åka en ganska lång sträcka. Herre gud vilken motion de får varenda dag! Kajsa syntolkade lite av det vi åkte förbi och nina tog en massa kort. Ni som vill se bilder från vår resa kan kolla in min Instagram. Där heter jag Vispen91 precis som här på bloggen. Appen jag använder för att ta kort med fungerar bara när jag är ansluten till Wifi. I och med det har jag svårt att fotografera här. Men jag har som mål att åtminstone ladda upp tre bilder om dagen som jag fått hjälp att ta. Det sägs ju att en bild säger mer än tusen ord.

Ikväll blev det skaldjur till middag och vi åt på en restaurang där det i princip bara var vietnameser. Tidigare har vi ätit på mer typiska turistställen. Där har det visserligen serverats vietnamesisk mat men utan att några vietnameser ätit där. Nam valde att äta lunch ute på gatan idag medan nina och Kajsa gärna ville äta inomhus. Eftersom jag  vill testa att äta som vietnameser gör här har jag tjatat om att äta på gatan. Min syster Lovisa var dessutom i Asien nyligen och enligt henne är gatumaten både billigare och godare än maten som serveras inomhus. Därför hoppas jag på att äta ute på gatan någon gång inom de närmsta dagarna. Där vi åt middag idag var det som sagt en massa vietnameser och jag tycker att maten var god. Kajsa och Nam åt krabba med en jättegod stark sås som jag fick smaka. Nina och jag åt olika skaldjur med nudlar. Vi beställde även in någon sorts vietnamesiska skaldjur som serverades i små snäckor. De liknade bläckfisk men var tyvärr inget jag blev särskilt förtjust i.

Senare ikväll var vi och letade efter skor till mig. Här i Hanoi är butikerna öppna till tio på kvällen, något jag tycker är jättebra då jag föredrar kvällar framför dagar. Jag hittade dock inga skor. Är det något jag har svårt att hitta är det just skor. Jag testade säkert femtio par men inget av dem kändes bekväma. När jag äntligen trodde att jag hittat en sort som passade, då visade det sig att skorna inte fanns i en mindre storlek eftersom det var killskor. Himla killar alltså, de har, i alla fall enligt mig, verkligen lättare att hitta bra och bekväma grejer. Skönare skor samt byxor med rejäla fickor. Vi kvinnor förväntas minsann ha klackskor för att bli längre eller använda andra skor som ju tydligen ser fina ut men som inte alls är bekväma att gå omkring i.  Vi förväntas även bära runt på en himla handväska, vilket jag än idag inte lyckats vänja mig vid. Nej, jag har allt i min jacka istället samt lite i mina byxfickor. Det här med skor var som sagt inte lätt och vi gick in i fyra skoaffärer utan resultat. Vi får se om jag orkar ge det en chans imorgon eller senare under resan. Jag skulle nämligen behöva ett eller två par nya skor eftersom de jag har idag börjar bli slitna.
Kvällen avslutades på ett café där de serverade en massa god glass. En bägare med tre kulor kostade cirka fyrtio kronor, alltså ungefär lika mycket som vi betalar i Sverige. Jag valde smakerna grönt te, mörk choklad samt min absoluta favorit, mango! På caféet spelades vietnamesisk musik och jag måste säga att jag gillar den trots att jag inte förstår texterna. Låtarna jag hört hittills har varit pop eller ballader. Nu ska jag snart försöka sova så att jag orkar med morgondagen. Godnatt!
/Vispen

Första dagen i Vietnam

Hej!

Oj, vad fort tiden går! Tänk att jag redan varit här en hel dag. Klockan är visserligen bara halv nio här men eftersom Nina och kajsa var trötta fick det bli en tidig kväll. Vi har varsitt enkelrum här på hotellet vilket i alla fall jag tycker känns skönt med tanke på att vi ju kommer att umgås väldigt mycket, både med varandra och andra människor de här veckorna. Hotellrummen är stora och min säng är lika bred som en dubbelsäng brukar vara. Madrasserna är betydligt mycket hårdare än vad jag är van vid men det blir förhoppningsvis inga problem.

Så, vad tycker jag hittills då? Ja, det är faktiskt svårt att säga eftersom jag har sett så pass mycket nytt på en och samma dag. Jag tror i alla fall att jag kommer tycka om det här landet. Vädret är underbart och här kan jag gå i bara t-shirt!  Vi bor mitt inne i gamla stan och jag älskar att ha nära till allt samt att kunna höra trafiken utanför fönstret. Många brukar ju uppleva att sådant är lite störande men för mig är det en trygghet och jag har alltid tyckt om att ha liv och rörelse runtomkring mig. Med tanke på för lite sömn det senaste dygnet har vi vilat en hel del idag samt installerat oss på våra rum. Förutom det har vi ätit lunch på en restaurang där jag tycker att det var trevlig personal och att maten var jättegod! Jag åt färska vårrullar med grönsaker och drack en jordgubbsmilkshake. Under eftermiddagen hgick vi ut en sväng. Gatorna var verkligen proppfulla med folk, det fanns små butiker överallt plus att många hade gatukök eller stod utomhus och sålde andra saker. Även om det ibland kunde vara svårt att ta sig fram, det är ofta väldigt trångt och i trappor är trappstegen olika höga, tyckte jag om stämningen. Här kan man dessutom alltid höra tutande bilar eftersom alla tutar på varandra. Tänk vad konstigt och tyst det kommer att kännas hemma i Göteborg när jag kommer hem. Kontrasten är så pass stor att jag har svårt att beskriva den med ord. Vi hittade en liten butik där de bland annat sålde sjögrässnacks och jag som älskar sjögräs, gissa om jag blev glad :) Vi promenerade runt en sjö där det sägs att det lever en gammal sköldpadda. En sak som var lite rolig var att det finns ett ledstråk ganska nära sjön, alltså ränder i marken som man kan följa med sin käpp om man är synskadad. nära sjön satt en man och sålde saker han tillverkat av bambu. Nina köpte två skulpturer, en som föreställde en man på en cyklo och en som föreställde en man som bar två korgar. Till middag åt jag äggnudlar med kyckling och grönsaker. Jag måste erkänna att jag tycker att just den maten var ganska smaklös och därför ska jag testa något annat imorgon. Mangojuicen jag drack till maten var däremot desto godare. Ja, som ni säkert förstår finns det en massa gott jag vill hinna äta innan jag åker hem och vilken tur att jag har elva heldagar kvar här! Priserna är dessutom mycket lägre här i jämförelse med Sverige. En huvudrätt och en dricka kostar någonstans mellan fyrtio och femtio kronor.

Jag har tyvärr inget mer att berätta för tillfället men jag bloggar igen så fort jag upplevt något nytt. Ha det bra tills dess!
/Vispen


Äntligen på väg

Hej!

Nu var det ett bra tag sen jag uppdaterade bloggen men med tanke på att jag förhoppningsvis kommer uppleva en massa spännande och roliga saker under de närmsta två veckorna vill jag skriva så att jag kan läsa om det i framtiden. Ni som följde min blogg tidigare kanske minns att jag ofta skrev att jag skulle vilja resa till Vietnam. Även om jag bara var fyra månader när jag kom till Sverige har jag alltid undrat var jag kommer ifrån. Och vet ni vad? Idag är jag äntligen på väg!
Jag reser tillsammans med min mamma Nina och min kompis Kajsa som adopterades från Vietnam samtidigt som jag. Kajsa har besökt landet ett antal gånger medan jag ju åker dit för första gången. Vi har rest sen imorse och resan tar ungefär ett dygn. jag försökte sova så lite som möjligt inatt eftersom jag hoppades att det skulle göra att jag kunde sova under flygresan. Än så länge har jag bara lyckats sova en timme eller två, vilket känns sådär. Nnär vi är framme i Hanoi är det morgon där och tidsskillnaden är sex timmar. Jag lär vara väldigt trött då men ska försöka hålla mig vaken och vänja mig vid vietnamesernas dygnsrytm. Nu sitter vi som sagt på planet och jag längtar tills vi är framme! Vare sig jag gillar Vietnam eller ej är jag säker på att den här resan kommer vara minnesvärd. Jag skriver mer imorgon. Ha det bra så länge!
/Vispen

En fantastisk kryssning med Royal caribbean

Hej!
 
Nu är jag hemma igen och gissa om det känns tråkigt. Ja, jag har verkligen haft det hur bra som helst och trivdes väldigt bra ombord på Vision of the seas, fartyget som jag, min mormor Lia, min mamma Nina, min pojkvän Reza samt många andra passagerare och personer som jobbade ombord, har kryssat med den senaste veckan. Att kunna koppla av, äta en massa god mat och göra roliga saker när man känner för det har varit helt underbart! Jag har faktiskt knappt använt datorn överhuvudtaget. Internet har jag klarat mig utan och jag har överlevt och känt att det har varit roligt att göra annat än att sitta vid datorn hela dagarna. Tiden hade förmodligen inte gått lika fort utan min pojkvän. Vi hade många fina timmar tillsammans och de sju dagarna som vi har varit borta har gått alldeles för fort. Datorn användes som sagt inte särskilt mycket under resan men jag skrev några rader i söndags, måndags och tisdags. Jag klistrar in dem här och berättar sedan om de sista dagarna av resan.
 

Hej!

Nu har det redan hunnit bli söndag och jag sitter för tillfället i min och Rezas hytt och skriver. Jag har tänkt skriva någon sorts dagbok under min resa och börjar där jag slutade mitt förra blogginlägg. Ibland har man tur, Rezas tåg var visserligen försenat i fredags men inte mer än fyrtio minuter. Taxichauffören som skulle köra oss till Bromma gick som tur var med på att vänta på Reza som kom springande i sista sekunden. Vår kväll blev relativt lyckad. Vi åt glass, umgicks, kollade saker på nätet och lyssnade på ett gammalt sommarprogram med Laleh. Jag uppskattade att träffa min kära igen eftersom jag hade saknat honom väldigt mycket.

 

Natten mellan fredag och lördag kändes sådär. Reza somnade fort medan jag låg vaken flera timmar. Det var visserligen skönt att inte behöva sova ensam och jag hade dessutom ingenting emot att se Reza sova. Men med tanke på att vi skulle iväg bara några timmar senare hade det varit trevligt att få sova lite själv också. Men det ville tydligen inte John blund hjälpa till med. Min hjärna ville inte varva ner utan inuti den snurrade en massa tankar om allt mellan himmel och jord. Jag lyckades sova korta stunder men vaknade gång på gång för att se hur mycket klockan var. Försova mig var det sista jag ville göra. Det blev så småningom dags för oss att gå upp och vi åt en halvbra frukost innan Nina kom och hämtade oss. Vi gick över gatan där min mormor Lia väntade på oss. Bara någon minut senare kom en taxi som vi hade beställt. Chauffören hjälpte oss att ställa in alla våra väskor i bagageluckan och körde oss sedan till frihamnen. Båten som vi skulle åka hette Vision of the seas och även om den är en av Royal caribbeans minsta kryssningsfartyg var den inte alls svår att hitta. Innan vi fick gå ombord var vi tvungna att gå igenom en säkerhetskontroll som fungerade på samma sätt som på flygplatser. Det var bara att se glad ut och lägga sina saker i sådana där plastlådor som ni säkert vet hur dem ser ut. Det pep som tur var inte om någon av oss och vi kunde gå vidare till nästa kontroll. Där fick vi skriva på en massa papper och koppla våra visa-kort till så kallade seapass, kort som skulle användas som betalkort ombord och som nyckelkort till våra hytter. När det väl var gjort fick vi visa våra pass och seapass ett antal gånger, fotograferas minst två gånger och åka någon sorts litet tåg till båten. Jag vet verkligen inte varför det var nödvändigt att åka dit då det högst var tvåhundra meter att gå. Vi hade dessutom redan checkat in vårt bagage men det var trevligt att få sig en liten överraskning:) Efter att ha tagit oss igenom ytterligare några säkerhetskontroller fick vi äntligen komma ombord på fartyget. Väl där fick vi reda på att vi kunde äta lunch. Att hitta till lunchrestaurangen var dock inte det lättaste. Även om det här som sagt var en av Royal caribbeans minsta fartyg var det mycket större än de fartyg jag har kryssat med tidigare. Till slut hittade vi hur som helst restaurangen och där fick vi hjälp att ta mat från en buffé. Det fanns en del att välja bland, jag tog vegetarisk gryta med ris och olika sorters sallad. Sen åt jag någon sorts chokladkaka till efterrätt. Igår eftermiddag gick vi runt lite på båten för att försöka lära oss att hitta här. Jag tycker dock att det är svårt och kan lova er att jag inte skulle ha några som helst problem att gå vilse här. Till och med seende personer verkar ha svårt att komma ihåg var allt ligger. Jag håller hur som helst reda på vilka våningar/däck olika saker finns på. Det mesta finns på däck nio men vi har även varit en del på däck fyra och elva. Reza och jag bor i en hytt på däck två och Nina och Lia bor mittemot oss. En man som jag tyvärr har glömt namnet på för tillfället är housekeeper och har hand om våra samt några andra hytter. Han ser till så att hytterna blir städade två gånger om dagen och hjälper även till med andra saker. Roomservice ska tydligen vara gratis här under dagarna. Vi har inte testat det men funderar på att göra det någon dag.

 

Förutom att vi gick runt lite på båten igår eftermiddag fick vi även vara med när de testade en larmsignal ombord, vilket gick bra. Vi lyssnade på något mellanting mellan dans och jazzmusik, packade upp lite av våra saker och tog det lugnt en stund vid poolen innan det var dags att äta middag. Vi kommer alltid att äta sent, vilket jag tycker är skönt eftersom jag ofta brukar bli hungrig sent på kvällarna. Middagarna här verkar vara väldigt bra plus att servicen är något utöver det vanliga. Personalen är väldigt trevliga och hjälpsamma. De drar till och med ut stolen för en, skjuter in den när man har satt sig och lägger servetten i ens knä:) Personalen verkar dessutom vara väldigt uppmärksamma och märker direkt när man behöver något. Det märktes extra tydligt idag när Reza och jag åt lunch. Då fick vi hjälp att ta både mat och dessert plus att de kom fram till oss flera gånger för att fråga ifall vi ville ha mer av något. Som ni säkert redan har förstått äter man oerhört mycket här, både nyttigt och onyttigt. Det är tur att det finns bassänger, gym, löparbanor och klättervägg så att man kan träna:) God mat kombinerat med träning gör i alla fall att jag mår som bäst:)

 

Båten la till i Helsingfors imorse och här fick man chansen att gå av. Eftersom jag har varit i Helsingfors några gånger och dessutom vet om att det mesta brukar vara stängt på söndagar, brydde jag mig inte om att göra det. Då jag har känt mig trött i princip hela dagen har jag mest tagit det lugnt. Reza och jag blev som sagt glatt överraskade över den fantastiska servicen ombord när vi åt lunch. Vädret har varit fint och därför har vi suttit ute en del vid poolen. Något bad blev det dock inte idag men det lär vi hinna med någon dag framöver. Vi har ju trots allt fortfarande fem hela dagar kvar på vår resa. Under eftermiddagen gick vi till et ställe där man fick tillverka smycken. Pärlorna var dock bara i plast, vilket gav det hela en så kallad dagis eller fritidskänsla. Men det var roligt att pyssla en stund och dessutom helt gratis. Klädkoderna varierar på kvällarna. Ikväll behövde man vara formellt klädd. Jag hade en glittrig tröja och kjol, vilket kändes helt okej. Männen hade skjorta, kostym och liknande. Kaptenen för fartyget höll ett välkomsttal ikväll och alla fick ett glas champagne innan middagen. Vi pratade med några från USA medan vi drack champagnen. De vi pratade med verkade vara väldigt öppna och trevliga, vilket var roligt:) Ikväll fick vi extra fin mat. Jag åt hummersoppa till förrätt, skaldjurspett till huvudrätt och jordgubbscheesecake till efterrätt. På kvällen lyssnade vi på när folk sjöng karaoke. Jag tittade lite i pärmen med låtar men hittade inget som jag ville sjunga. Men men, jag kanske sjunger någon annan dag, det hade varit lite roligt. Nu väntar sängen på mig. Man ligger bekvämt medan kuddarna känns sådär under huvudet. Jag hoppas hur som helst att jag lyckas sova mer och bättre inatt.

 

Hej!

Nu har det hunnit bli måndag kväll. Tiden går verkligen fort när man är här, alldeles för fort om ni frågar mig. Jag trivs verkligen bra tack vare stämningen, alla trevliga människor man träffar, den goda maten och all underhållning. Sen tycker jag att det är mysigt att vara på en båt. Den tar oss till olika länder plus att jag tycker om känslan av att åka omkring på havet. Inatt sov jag dessutom ganska många timmar. Jag har dock känt mig lite trött idag men det kanske tar ett tag innan man vänjer sig vid det här. Idag har vi hur som helst varit i Sankt petersburg. Jag skulle inte iväg förrän under eftermiddagen och kunde därför ta det lugnt på morgonen. Det blev frukost på däck nio där vi fick hjälp av Veronica, en kvinna från Rumänien. Hon har hjälpt oss två gånger nu och jag tycker att det är roligt att hon har kommit fram och hälsat på oss även vid andra tillfällen:) Frukosten var god och det fanns mycket att välja bland. Jag åt bland annat omelett, en amerikansk pannkaka, olika sorters ost och grönsaker. Efter frukosten vilade Reza och jag en stund. Det känns förresten ganska bra att dela hytt med honom hittills. Vi tjafsar visserligen ibland men det hålls på en lagom nivå och vi har det som tur är mest bra och mysigt ihop. Under eftermiddagen valde vi att följa med på en utflykt. I Ryssland är de väldigt noga med vilka som kommer in och ut ur landet och för att få besöka staden var vi tvungna att fylla i några papper och visa upp våra pass för flera personer. Även om det tog lite tid blev vi godkända och när allt var fixat gick vi till en buss. På bussen fick vi hörsnäckor och någon sorts sändare så att vi skulle kunna höra när vår reseledare Andrei pratade. Jag tycker att det var svårt att höra vad han sa ibland på grund av att ljudet strulade men lyckades i alla fall uppfatta det mesta. Vi hade valt att åka en kanaltur med båt och att shoppa. Båtturen var helt okej. Reseledaren pratade som tur var väldigt mycket och förklarade vad vi åkte förbi. Vi fick lära oss lite allt möjligt om Ryssland och det är ju alltid trevligt att lära sig nya saker, eller i alla fall för det mesta. Efter båtturen fick vi besöka en souvenirbutik. Som ni säkert förstår var det mesta ganska dyrt där men jag köpte mig en keps att ha som minne av Ryssland. Nina köpte två små babushkadockor. När jag såg dem mindes jag att jag brukade leka med sådana hemma hos Lia när jag var liten. Reza tittade på lite allt möjligt men köpte ingenting.

 

Väl tillbaka på båten kände vi oss väldigt hungriga, i alla fall jag. Den här gången tog det tid att få hjälp med att ta mat men det mesta löste sig som tur var till slut:) Några timmar senare var det dags för middag. Servitören som har hand om vårt bord varje dag heter Sandeep och om jag inte minns fel är han ifrån Indien. Sandeep är hur som helt väldigt trevlig, social och hjälpsam. Även om det inte var en lika fin middag ikväll var maten god. Jag åt någon sorts rysk äggsallad till förrätt, abborre med dillpotatis och grönsaker till huvudrätt och någon sorts choklad och aprikoskaka till efterrätt. Kakan var god, dock inte lika god som efterrätten som Reza valde, rispudding med russin. Efter middagen tog vi det lugnt en stund innan vi gick till solariumet på däck nio. Där var det nämligen party ikväll. Det bjöds på snittar, frukt och annat smått och gott, musik från ett liveband, dans och lite annat kul. Om jag hade kunnat se kan jag lova er att jag definitivt skulle vilja jobba på ett sådant här fartyg. Även om det säkert kan vara stressigt tror jag att det kan vara väldigt roligt. Att få stå för underhållningen eller helt enkelt bara träffa andra människor, servera mat till dem eller hjälpa till på något annat sätt samtidigt som man tjänar lite pengar och åker runt i världen, skulle jag förmodligen ha gillat. Sen finns det så klart nackdelar med ett sådant här jobb precis som med vilket jobb som helst. Men men, kvällen var hur som helst trevlig. Jag blev glad av att höra mannen som höll i dansen ropa en massa peppande saker, av att höra folk klappa händerna i takt till musiken och dansa omkring. Nu är jag i hytten igen och klockan är nästan två. Reza och jag ska försöka sova snart, det brukar alltid ta tid för oss att somna och imorgon finns det en hel del att göra. Jag skriver mer då för jag vill gärna kunna läsa om den här resan i framtiden. God natt!

 

Hej!

Nu är det tisdag kväll och vi har alltså resan varit här fyra dagar av sju. Jag börjar redan få ångest över att lämna fartyget. Det finns så klart inget annat alternativ men ändå. Den här resan är utan tvekan en av de roligaste resor jag någonsin varit på. Tack underbara mormor för att du gav mig en sådan fin studentpresent! Även Reza verkar trivas bra här. När vi åt lunch idag sa han att han precis som jag förmodligen skulle tycka om att jobba här. Och vet ni om en sak? Trots att jag har varit utan Internet i fyra dagar saknar jag det nästan inte alls. Okej, det är klart att det hade varit trevligt att kunna gratulera folk på facebook, chatta med mina vänner, prata med folk på Skype, läsa mina mail, kolla ifall någon har skrivit något fint eller intressant på twitter eller lyssna på musik på youtube och sptofify. Men under den här resan känns det skönt att inte behöva lägga en massa tid och energi på sådant. Att istället endast kunna ha tid för Nina, Lia och min kära och att göra andra saker som jag tycker är roligt räcker för mig de här dagarna. I vanliga fall brukar jag vilja ha koll på vad mina vänner gör men jag har faktiskt inte skickat ett enda sms eller ringt någon sen i fredags. Reza använder sin mobil lite då och då men inte lika mycket som i vanliga fall. Jag måste erkänna att det enda som jag har saknat lite är Allsång på Skansen. Det hade varit roligt att se Måns på tv men medan han och några andra artister sjöng och underhöll svenska folket för några timmar sen åt jag middag och hade alltså inte möjlighet att se programmet. I vår hytt finns det tv och en eller två svenska kanaler men på dem visas i stort sett bara sport. Nu har ju OS satt igång. Jag känner ingen som deltar men vet däremot flera som ska tävla i Paralympics så småningom. Någon allsång går hur som helst inte att se här och därför är det tur att programmet kommer att finnas på svt play några veckor framöver.

 

Både Reza och jag somnade relativt fort inatt, vilket var skönt. Imorse var det en man som ringde till oss för att tala om att vår frukost snart skulle bli levererad till vår hytt. Jag tror aldrig att jag hade beställt roomserrvice tidigare och tyckte så klart att det kändes lyxigt. Då vi skulle äta en tidig lunch idag hade vi inte beställt särskilt mycket. Varsin kopp te, äppeljuice och lite frukt var alldeles lagom för oss. Under resan äter jag ganska mycket frukt, bland annat melon, kivi, vindruvor och banan. Reza och jag låg och drog oss extra länge imorse och det tror jag att vi behövde med tanke på tidsomställningen. Den var visserligen bara två timmar men ändå. På torsdag återgår vi till svensk tid:) Runt tolvtiden gick vi för att äta lunch. Eftersom vi har varit ute till havs hela dagen har alla restauranger varit öppna, även middagsrestaurangen. Till lunch brukar det vara buffé i vanliga fall men idag gick det till ungefär som vid middagarna. Vi fick välja rätter från en meny. Det finns alltid minst fem rätter att välja mellan samt ett vegetariskt alternativ, det gillar vi. På lunchen idag fanns det en salladsbuffé som vi fick hjälp att hämta mat ifrån. Jag tog bland annat räkor, tonfisk och mozarellaost. Efter det åt jag starkt kryddad fisk med ris och därefter väntade smakprov av några efterrätter. Då det fanns tre efterrätter som vi fastnade för och kvinnan som hjälpte oss talade om att ingen av dem skulle finnas någon annan dag under resan, erbjöd hon oss att smaka av alla tre. Det var riktigt fint och gott vill jag lova, framförallt någon sorts karamelliserad banan, bär och chokladmousse som förmodligen innehöll någon fin choklad. Ni kanske kan förstå att vi kände oss väldigt mätta efter lunchen. Då jag inte hittade till gymmet sprang och hoppade jag runt på stället i vår hytt samt gjorde några styrketräningsövningar. Fastän vi har den minsta hytten är det inte särskilt trångt. Okej, hytten går kanske inte att jämföra med ett hotellrum men jag tycker att den är stor för att vara en båthytt. Imorgon ska Nina och jag gå till gymmet tillsammans plus att vi eventuellt ska delta på en lektion där man får lära sig linedance.

 

Reza och jag deltog i en frågesport under eftermiddagen. När vi kom dit blev vi glatt överraskade då två tjejer, Linda och Sarah från Colorado, frågade om vi ville tävla i samma lag som dem. Det tackade vi så klart ja till och vi hade en trevlig stund tillsammans. Jag tycker att det var roligt att få prata engelska, att jag kunde göra mig förstådd och hänga med relativt bra i vår konversation. Kvinnorna var dessutom väldigt trevliga och öppna, vilket jag verkligen uppskattade. De flesta verkar inte ha något emot att komma fram och prata med en här. Det är stor skillnad om man jämför med Sverige där många är mycket kallare och stelare. Själva frågesporten gick däremot inte lika bra för oss idag. Jag tror att jag högst kunde svaret på tre av tjugo frågor. Då tio av frågorna var sant eller falskt-frågor hade vi turen att gissa rätt på några av dem plus att Linda och Sarah visste svaret på några frågor. Vi fick tretton av tjugo rätt. Senare under eftermiddagen tog vi det mest lugnt, duschade och gjorde oss i ordning inför middagen. Idag var det dock inte formell klädsel som gällde men lite extra fin ville jag ändå vara. Jag hade på mig en svart klänning. Klockan sju började en show i en stor teatersalong. Tracy, en kvinna som hade vunnit en sångtävling i London uppträdde. Hon sjöng en massa låtar av Celine Dion och jag måste säga att det lät väldigt bra. Tracy kunde i princip låta som Celine och klarade dessutom av att sjunga alla höga toner i låtarna, hålla ut dem och så vidare. Kvällens show var bland det bästa liveframträdande jag någonsin sett! Det var dessutom en orkester som spelade till låtarna och även de var duktiga. Sen var det några tjejer som körade på de flesta av låtarna och det är klart att även de bidrog till att framträdandet lät så pass bra som det gjorde! Efter showen var det dags för middag. Jag åt fisksoppa till förrätt, indisk gryta med bröd till huvudrätt och någon sorts bananmousse till efterrätt. Jag hann dock inte äta upp efterrätten eftersom vi skulle titta på en musiktävling. Den gick ut på att de spelade olika låtar och att man skulle fortsätta sjunga när de stoppade musiken. Jag testade faktiskt att gå upp på scenen men låten som jag fick, Waterloo med Abba, kunde jag inte. Melodin kände jag mig så klart säker på men av texten kan jag inte mycket mer än ordet Waterloo. Fastän jag inte kunde texten till låten fick jag en liten nyckelring som tack för att jag deltog i tävlingen:) Senare under kvällen lyssnade vi på när ett liveband spelade. Nina och jag dansade en stund och det var roligt. Det är synd att Reza varken dansar eller sjunger. Med tanke på att jag både spelar schack och seglar för hans skull tycker jag att vi ju i alla fall borde kunna dansa till några låtar utan att han ska klaga. Men vi får se hur det blir med den saken. Klockan närmar sig halv två nu och jag ska försöka få min kära att duscha fortare så att vi lägger oss i hyfsad tid. Ikväll har vi dessutom planer på att börja läsa en talbok som han har lånat. God natt!

 

Där tog mina dagboksanteckningar slut och såhär i skrivande stund ångrar jag att jag inte skrev något om resten av veckan. Eftersom dagarna har gått så pass fort tycker jag att det känns lite som att de har flutit ihop. Med tanke på att jag bara har sovit cirka tre timmar inatt känner jag mig dessutom trött. Därför orkar jag inte skriva mycket mer men lite ska jag så klart berätta för er:) Någon dans eller sång med Reza blev det inte den här resan, inte heller någon träning eftersom han inte hade med sig några träningskläder. Jag ville däremot träna och oj vad roligt jag hade igår när jag testade att klättra på en klättervägg. Jag hade testat att klättra för ett antal år sedan men hade glömt bort hur man gjorde. Första gången jag försökte igår gick det väldigt dåligt och jag kom bara upp några få meter på väggen. Men gången därpå gick det betydligt bättre. Då hade jag fått tips om att jobba mer med benen, vilket jag så klart borde ha tänkt på själv. Men när jag väl var uppe på väggen behövde jag lägga all fokus på att försöka hålla mig kvar där och då använde jag i princip bara armarna. Men men, andra gången klättrade en person bredvid mig och talade om för mig vilken hand eller fot jag skulle flytta. Även om det tog lite tid kom jag till slut upp på väggen, nådde en klocka som jag ringde i och fick sedan åka ner från väggen genom att mannen som höll i repen som jag var fastspänd i hissade ner mig på marken. I efterhand tycker jag att det var synd att jag inte klättrade fler gånger. Men jag får försöka göra det i Sverige vid tillfälle. Förutom att klättra har jag gjort en hel del andra saker. I onsdags var vi i Riga men då jag inte hittade någon utflykt som jag var intresserad av, när man gick av på land fanns det alltid några utflykter att välja mellan, stannade Reza och jag kvar på båten. Lia kände sig trött och stannade också kvar men Nina åkte en guidad tur med buss. Hmm, vad hände i onsdags då? Jag minns faktiskt inte riktigt. Vi var med under en frågesport och såg en show på kvällen. Den toppade dock inte tisdagens show. I de andra showerna fokuserade de dock en hel del på dans och den kan jag inte kommentera. Nina och Lia tyckte att dansarna var väldigt duktiga och det var ju trevligt. Reza och jag låg och läste en stund på kvällen. Jag minns tyvärr inte vad boken heter men ska ta reda på det. För att få det lite extra mysigt beställde vi roomservice, frukt, te, iste och lite ost:)

 

I torsdags la båten till i Polen. Där hade vi bokat en utflykt och på förmiddagen tog vi en buss in till Gdansk. Vår guide var från Polen och jag behövde anstränga mig en del för att förstå vad hon sa. Men jag vande mig som tur var efter en stund. Innan vi besökte Gdansk stannade vi vid en kyrka i staden Oliwa. I kyrkan fanns bland annat en stor orgel. Jag fick tyvärr inte möjlighet att se hur den såg ut men höra den fick jag. En person, förmodligen en kantor, spelade upp några sånger och jag tycker att orgelns ljud lät speciellt. Efter besöket i kyrkan åkte vi vidare till Gdansk. Där lyssnade vi en stund på när guiden pratade om olika hus och liknande innan vi fick egen tid för att shoppa. Vi satte oss först på ett fik och konstaterade att juicen var något billigare i Polen än i Sverige. Sen gick Reza, Nina och jag in i lite olika affärer. Jag köpte två kylskåpsmagneter, en tygkasse som det står Gdansk på och ett halssmycke i bernsten. Lia gav halssmycken till både mig och Lovisa, vilket jag tycker var väldigt snällt. I butikerna fick vi små presenter efter att ha handlat. På ett ställe fick vi en skulptur som föreställer en fontän och på ett annat någon sorts små stenar som man tydligen ska kunna lösa upp i någon form av dryck. Jag köpte även en liten vattenfågel och Reza köpte en tupp som lät väldigt underhållande, innan vi lämnade Gdansk. På vägen tillbaka till fartyget berättade guiden om städerna och byggnaderna vi åkte förbi och jag fick veta ganska mycket som jag inte visste innan. På kvällen åt vi en god middag och gick sedan till casinot och spelade bort lite pengar. Jag brukar oftast förlora men tycker att det kan vara värt det för att få höra de underhållande ljuden från spelautomaterna. Någon gång skulle jag vilja vinna en lite större summa så att jag får höra det underbara ljudet som hörs när man vinner och sedan trycka ut pengarna ur automaten. Man känner sig rik när det ramlar ner en massa mynt. De är ju inte värda särskilt mycket men känslan av att ha många kan räcka för att jag ska känna mig nöjd:)

 

Igår var sista dagen på vår underbara resa. Vi spenderade den på båten och jag förstår inte varför tiden skulle gå så himla fort. Men jag försökte göra det till en bra dag och känner att det mesta kändes bra och roligt. Efter att ha klättrat på klätterväggen åt jag en mjukglass vid poolen. Det fanns alltid gratis mjukglass som man kunde hämta när som helst. Jag åt dock bara en glass under hela veckan. På kvällen kollade vi runt lite i olika butiker. Jag försökte hitta någon bra souvenir och köpte en sorts flaska som det står Vision of the seas på och en handduk med texten Royal caribbean international. Reza köpte bland annat en babushkadocka som låter när man skakar den, två ryska ägg och en dvd-film som innehåller några små korta klipp från resan. Vi köpte oss även varsin liten modell av Vision of the seas. Igårkväll åt vi vår sista middag i Aquarius, middagsrestaurangen. Servicen var minst lika bra som vanligt. Förrätten var underbar, risotto med skaldjur. Huvudrätten, grönsaker i någon sorts panering, var jag dock inte lika förtjust i. En vanlig dag hade jag så klart ätit upp maten utan att klaga. Men då jag känt mig nöjd med maten alla andra kvällar, det här var sista kvällen och Sandeep dessutom sa att han kunde byta ut min mat lät jag honom göra det. Jag fick istället en indisk vegetarisk currygryta och efter att ha ätit den kände jag mig väldigt mätt, nöjd och glad. Alla servitörer i middagsrestaurangen sjöng för oss igårkväll, det var väldigt roligt. Sen tackade de oss för att vi hade valt att kryssa med Royal caribbean. De valde att tacka på fler språk än bara engelska:) Att säga hej då till Sandeep kändes lite jobbigt, han hade verkligen varit en bra servitör. Vi fick i alla fall hans mailadress och han spelade dessutom in en liten hälsning till oss. Efter middagen lyssnade vi lite på när ett liveband spelade och folk fick komma upp på scenen och sjunga tillsammans med dem. Alla som ställde upp var inte direkt några proffs men de sjöng åtminstone med inlevelse och det är ju tur att det finns människor som vill och vågar bjuda på sig själva:) Kvällen avslutades med att spela lite i casinot. Jag vann ingenting den här gången heller men ångrar inte att jag spelade! Reza och jag somnade nästan direkt efter att ha lagt oss i sängen.

 

Idag blev det en tidig morgon. Då vi skulle ha checkat ut senast tjugo i nio var vi tvungna att vakna klockan sju. Packningen var som tur var klar förutom lite småsaker som packades ner på några minuter. Utcheckningen gick bra förutom att det blev lite strul med en betalning men det löste sig till slut. Sen var det bara att gå av båten, hämta våra väskor och sätta oss i en taxi hem. Lia tog en taxi till Bromma, Reza släpptes av på Stockholms central och han är i Göteborg nu. Jag saknar honom. Det kan säkert låta konstigt men det är helt sant. Ibland bråkade vi och hårade väldigt högt för saker och ting. Oj vad jag kunde störa mig på den där himla gubbsingen vissa stunder. Han kunde så klart störa sig på mig också. Men vi hade det mysigt och bra för det mesta och imorgon åker jag till Göteborg, min favoritstad i Sverige!

 

Resan med Royal caribbean var som sagt fantastisk på alla sätt och vis! Det var en av de bästa presenter jag någonsin fått! Tack ännu en gång till min underbara mormor och tack för att du ville följa med oss! Utan dig och Nina hade varken Reza eller jag kunnat åka eftersom ingen av oss ser något. Vi ringde Royal caribbean innan resan och frågade ifall vi behövde ha med oss någon seende. Det behövde vi och därför var det ju tur att vi hittade någon att åka med. Jag kommer att sakna all god mat, den oerhört bra servicen, alla aktiviteter som fanns ombord, musiken och showerna om kvällarna, att resa runt på havet och framförallt den glada stämningen och alla trevliga människor som kom från länder över hela världen! Ja, de allra flesta som jag pratade med var väldigt pratglada, öppna och hjälpsamma. Fastän Varken Reza eller jag ser något behövde vi aldrig oroa oss över att inte få hjälp med frukost, lunch eller middag. Nina hjälpte oss så klart ibland men när vi kände för att äta vid olika tider fungerade det också väldigt bra! Servitörerna hjälpte dessutom inte bara oss utan även andra passagerare. De gav en alltid dricka vid måltiderna, plockade undan ens tallrikar och kom ofta och frågade om man ville ha något mer att äta. Resan kostade en hel del, runt tusen kronor per natt eller kanske någon hundralapp mer än så, exklusive utflykter och dricka. Vatten, iste, lemonad, kaffe och te var alltid gratis men läsk, juice och alkoholhaltiga drycker fick man betala extra för. Jag tycker hur som helst definitivt att resan var värd sitt pris. Det fanns alltid minst fem maträtter samt desserter i lunchbuffén, stor frukostbuffé, trerätters middag varje kväll, gratis roomservice sexton timmar per dygn, nästan alltid mjukglass, pizza, frukt och smörgåsar i närheten av poolen, en service som jag inte tror att man kan få på många andra ställen, en housekeeper som städar ens hytt två gånger om dagen, (vår housekeeper vek till och med små djur av handdukar som han la på våra sängar eller hängde upp i taket, till exempel apor och elefanter), en massa aktiviteter varje dag och säkert något mer som jag har glömt. Skillnaden mellan att bo på hotell någonstans och att bo på ett fartyg är ju dessutom att fartyget förflyttar sig och att man därmed har chans att se olika ställen av världen. Jag tänker definitivt försöka spara ihop pengar så att jag kan åka på en liknande resa i framtiden!

 

Att vara hemma igen känns i princip bara tråkigt. Man brukar ju säga borta bra men hemma bäst men i det här fallet håller jag inte med. Okej, jag kanske inte skulle vilja vara ombord flera månader i streck men några dagar eller en vecka till hade inte skadat. Nu ska jag hur som helst lägga mig och vila en stund. Hoppas att även ni läsare har haft en fin vecka vare sig ni har jobbat eller haft semester! Berätta gärna vad ni har haft för er:) Jag är ju arbetslös eller arbetssökande, kalla det vad ni vill. Det tänkte jag hur som helst försöka göra något åt de kommande veckorna och jag tänker inte ge upp förrän jag har hittat en sysselsättning! Det blir förhoppningsvis lite lättare nu när augusti har börjat. I juni och juli har det varit dåligt med nya jobb och svårt att få tag på folk. Men den här resan har gett mig ny energi. De kommande veckorna har jag även som mål att träna extra mycket.

/Vispen


Ett längre inlägg om helgen med Alireza

Hej!

Hoppas att allt är bra med er och att ni har haft en trevlig helg! Eftersom några av er läsare har bett mig uppdatera bloggen oftare försökte jag verkligen göra det förra helgen när jag ju faktiskt åkte iväg och gjorde något. Nu hade jag tänkt skriva ett längre inlägg om helgen så att jag kan läsa det här när jag är äldre och minnas allt fint som jag fick uppleva.

Att träffa någon en hel helg och att bara ha tid för varandra tror jag att alla behöver ibland. Jag känner åtminstone att jag mår mycket bättre efter att ha varit med min fantastiska vän Alireza. Tänk att en person som jag, för bara ungefär en månad sedan, tyckte verkade vara ganska dryg nu betyder oerhört mycket för mig. Nu är det ungefär en månad sen jag fikade tillsammans med Ronja, Hannah och Alireza. Det var först då som jag insåg vilken härlig människa jag faktiskt hade missat. Alireza och jag träffades igen ungefär en vecka senare på en releasefest. Efter den kvällen harvi sms-at, chattat och/eller pratat i princip varje dag plus att vi nu har träffats tre gånger sen releasefesten. Eftersom ingen av oss hade något särskilt att göra förra helgen bestämde vi oss för att ses och göra något roligt tillsammans. Vi bestämde oss ganska snabbt för att det vore trevligt att åka på en kryssning men det såg ganska mörkt ut. Många kryssningar var redan fullbokade och när vi väl hittade en kryssning där vi skulle ha fått plats visade det sig att man behöver vara minst tjugoett år för att få åka på en dygnskryssning såvida man inte har en förälder med sig. Jag tyckte att det kändes tråkigt att jag var för ung för något samtidigt som det faktiskt kändes lite skönt. Nu kommer jag ha något att se fram emot även efter att jag har fyllt tjugo år:) Alireza och jag kollade vidare och hittade till slut ett bra alternativ som var att gå av i Mariehamn. Allt gick bra, Alireza bokade kryssningen och ett bra hotell till oss och sen var det bara att vänta och räkna ner dagarna tills vi skulle ses:)

Efter skolan i fredags åkte jag in till ett hotell på Söder där jag skulle träffa Alireza. Jag blev lite nervös när jag hörde att hans tåg var nästan en timme försenat men allt gick som tur var bra och vi var framme vid Vikingterminalen i god tid:) Även incheckningen gick bra och en vakt hjälpte oss att komma på båten. När vi hade lämnat vårt bagage bestämde vi oss för att fika eftersom vi var hungriga. Det tog lite tid innan vi fick hjälp och kvinnan som jobbade i kafféet frågade varför vi inte hade någon ledsagare med oss. Vi hade självklart kunnat försöka ha med oss en ledsagare men att hitta någon som har tid att följa med en helg är inte det lättaste och sen kände vi att vi ville åka själva. När vi väl hade fått hjälp att hitta det vi skulle ha hade vi en trevlig stund tillsammans. Vi pratade, fikade och fick små chokladbitar av en person som jobbade på båten:) En stund senare bestämde vi oss för att gå ut på däck och det var då jag upplevde något riktigt romantiskt, fint och trevligt. Först var det dock inte särskilt trevligt för ute på däck var det många som stod och rökte och det kanske är fler som håller med mig om att det inte luktar särskilt gott. Vi lyckades som tur var hitta en plats en bit bort från alla människor där vi ställde oss. Solen sken och vi kunde höra vågorna och känna båten åka. Jag tycker verkligen att det kändes bra att stå där med Alireza och att vi nu hade en hel helg att se fram emot kändes helt underbart. Vi stod där och höll om varandra medan tiden gick och människor passerade. Plötsligt böjde sig Alireza fram och kysste mig. Några människor gick förbi just då och visslade och vi tolkade det som att de visslade på oss, vilket vi tycker var fint och roligt. Jag tycker verkligen att vi fick en fin och romantisk stund som jag sent kommer att glömma:) Romantik är enligt mig något som verkligen är fint och viktigt!

Vi bestämde oss så småningom för att gå in igen och nu hade det börjat hända saker på båten. Vi gick till en bar för att lyssna på när folk sjöng karaoke. De flesta sjöng på finska och eftersom språket ju inte direkt liknar svenska förstod vi inte särskilt mycket av sångtexterna. Men det var trevligt ändå och jag drack ananasjuice som jag tycker var riktigt god:) Lite senare gick vi till en restaurang för att äta middag. Alireza åt kött och jag åt vegetarisk pasta. Till efterrätt åt vi jordgubbar med glass och vi var nöjda med både maten och efterrätten. Efter middagen gick vi till ett diskotek där vi lyssnade på när ännu fler sjöng karaoke. Jag tycker att de flesta var duktiga och vi hann höra många duktiga sångare och sångerskor innan vi var framme i Mariehamn. Innan vi gick av båten träffade jag en person som jag har lärt känna på nätet. Han kände igen mig och kom fram och hälsade på oss, vilket ju var trevligt:) Vi träffade dessutom några trevliga tjejer i fredags som kallade oss "de blinda" och som ställde alla möjliga frågor.

Från Mariehamn tog vi en taxi till hotell Alandia där vi skulle bo. Hotellet låg nära båten och vi var där på mindre än fem minuter. Väl framme checkade vi in och fick nyckeln till vårt rum. Det var ett fint rum med sköna sängar och en stor dusch. Innan vi gick och la oss på kvällen gick vi ner i hotellbaren och lyssnade på en trubadur som var riktigt bra! I baren hann vi prata med en del trevliga människor och jag förvånades över hur trevliga och sociala alla verkade vara. En annan sak som var riktigt bra på Åland var att alla verkade vara väldigt lugna, i alla fall till skillnad från Stockholm där de flesta verkar vara väldigt stressade. Jag älskade den oerhört goda stämningen och jag kände mig riktigt nöjd och glad när vi checkade ut från hotellet morgonen därpå. Om ni åker till Åland kan jag alltså varmt rekommendera hotell Alandia.

Båtresan tillbaka till Sverige gick bra. Först fikade vi och jag åt en ostmacka som inte direkt var jättegod men som definitivt var ätbar. Efter det gick vi runt i taxfreen en lång stund. Jag förvånades över att det faktiskt finns människor som är segare än jag när det gäller att välja och bestämma sig för vad man ska köpa. Alireza tog hur lång tid som helst på sig att bestämma sig för vad han ville köpa och man märkte verkligen att de som hjälpte oss blev trötta på honom eftersom han hann ändra sig ett antal gånger innan han till slut betalade sina saker. Jag funderade på att köpa en parfym som luktade mango men ångrade mig i sista sekunden då jag kom på att jag hellre ville spara mina pengar. En mangoparfym får jag helt enkelt önska mig i födelsedagspresent eller köpa när jag har mer pengar. Många köper ju öl, vin och sprit i taxfreebutiker men det är inget som intresserar mig. Jag förstår ärligt talat nte hur man kan lägga ner en massa pengar på sådant. Okej, att dricka ett glas vin lite då och då ska tydligen vara bra men jag har inte lärt mig att tycka om det och jag känner fortfarande att jag klarar mig bra utan alkohol. Att träning och alkohol inte är en bra kombination är ytterligare en anledning till varför jag har valt att inte lära mig att dricka och uppskatta alkohol. Däremot är jag ju beroende av andra saker, till exempel mango:) Efter besöket i taxfreen gick vi för att lämna Alirezas saker. Jag störde mig eftersom han tog väldigt lång tid på sig att packa ner allt i väskan och bröt därför sönder en av hans chokladkakor. Även om jag inte tycker att det är rätt att förstöra andras saker kan jag inte låta bli att erkänna att det var lite roligt att förstöra den som hämnd för att han hade tagit lång tid på sig både i taxfreen och med att packa ner sina saker. När vi var på kryssning tyckte jag nämligen att det fanns annat som var mycket roligare att göra och packa kunde han väl göra någon annan gång? Eftersom chokladkakan var förstörd tyckte Alireza att det var lika bra att vi åt upp den och även om jag mådde illa efter fyra rutor tycker jag att den var ganska god:)

Vi hann äta middag och spela på spelautomaterna innan båten stannade i Stockholm. Jag tycker absolut att det var värt att spela bort lite pengar för att få höra de roliga ljuden från spelautomaterna:) När vi stod och väntade på att taxin skulle hämta oss på Vikingterminalen kom en man och en kvinna fram och pratade med oss. Det kvinnan sa till mig fick mig verkligen att känna glädje och lycka:) Natten mellan lördag och söndag sov vi på ett hotell i Kista, scandic hotel Victoria tower har jag för mig att det heter. Alireza hade samlat ihop poäng som gjorde att vi inte behövde betala något för att sova där. Hotellet var nybyggt och öppnade för ungefär en vecka sedan. Rummen var därför väldigt fräscha och som jag skrev i ett inlägg från mobilen hade vi verkligen ett fint rum. Hotellet hade hela trettiofyra våningar och vårt rum låg på tjugoandra våningen. Sängen var hur skön som helst och sen fanns det vattenkokare, te, kaffe och till och med godis. Toaletten var stor och jag blev imponerad över dess oerhört bra och coola akustik. Om jag hade varit ensam hade jag definitivt testat att sjunga därinne men nu lät jag bli för att jag inte ville att Alireza skulle behöva stå ut med att höra mig. Jag misstänker nämligen att risken att jag inte skulle kunna sluta sjunga när jag väl hade börjat var ganska stor.

I lördags kväll tog vi det ganska lugnt. Vi låg i sängen och åt godis, pratade i telefon med Oja, åt en pastasallad som vi köpte i receptionen och drack te:) Tiden gick fort och plötsligt var det söndag. Något som var skönt var att både Alireza och jag är väldigt morgontrötta och att vi tar ungefär lika lång tid på oss att göra oss i ordning på morgonen. Vi hade tur eftersom frukosten var öppen till klockan elva och kvinnan som hjälpte oss att ta frukost var jättetrevlig! Efter frukosten vilade vi en stund innan vi packade ihop våra saker och checkade ut. En taxi kom så småningom och efter att vi hade åkt och lämnat en kvinna någonstans i stan åkte vi vidare till kaffé Gunnarssons, kafféet där Alireza och jag fikade tillsammans för första gången:) Vi beställde smörgåsar och chokladbollar som vi hann äta innan det var dags för mig att åka vidare. Innan jag åkte hann vi dock prata en del och komma fram till att vi vill ses igen i framtiden:) Det lär dock ta ett tag eftersom både Alireza och jag är gasnka upptagna kommande veckor och på grund av att vi bor ganska långt ifrån varandra. Jag är säker på att jag kommer att sakna Alireza men det är ju alltid bra att sakna någon för då blir det ju förhoppningsvis mycket roligare när man väl ses! Dessutom är det nog bra att vi är ifrån varandra några veckor så att vi inte tröttnar på varandra:) En trevlig helg hade jag verkligen, jag är oerhört glad över att Alireza ville göra det här med mig och tycker att det känns skönt att allt gick bra! Att ingen av oss såg något gjorde ingenting. Okej, det är klart att det kanske hade varit lättare ifall någon av oss hade kunnat se lite för att vissa saker förmodligen hade gått snabbare i så fall. Men nu är det ju inte så och allt gick som sagt riktigt bra:) När vi frågade folk om hjälp var nästan alla trevliga och hjälpsamma. Jag orkar inte skriva mer ikväll men jag bloggar senare i veckan. Ha det bra tills dess!
/Vispen

Berlin, en oförglömlig resa

Hej!

Hoppas att allt är bra med er! Med tanke på att jag har sovit väldigt lite under de senaste dagarna, bara cirka en timme inatt till exempel, blir det här ett kort inlägg. När jag har skrivit färdigt det här förstår ni förmodligen vad jag tänker göra, nämligen sova. Det ska bli riktigt skönt att få sova i min egna säng inatt även om det kommer kännas tomt och ensamt. Jag älskar verkligen att ha andra människor omkring mig och det är då jag mår som bäst:)

I torsdags eftermiddag åkte jag in till Stockholms central för att möta upp de andra USS-arna. Färdtjänsten var i tid och det var dessutom ingen samåkning, vilket gjorde att allt rullade på som det skulle. Inne på centralen skulle de som åkte från Stockholm mötas vid caffé Ritazza. När jag kom in i den stora centralhallen kände jag mig osäker på hur jag skulle gå men blev glatt överraskat då en av SJ-s ledsagare plötsligt kom fram till mig och frågade om jag behövde hjälp någonstans. Eftersom jag kom fram mycket tidigare än väntat fick jag sitta och vänta en ganska lång stund innan resten av stockholmarna dök upp. Medan jag väntade åt jag en god smörgås och försökte dela upp ett wienerbröd och en bulle i exakt lika stora delar för att det skulle bli så rättvist som möjligt. Jag borde förresten skriva i lika små delar för det blev bara små bitar av bakverken efter att jag hade försökt dela dem.

Tåget som skulle ta oss till Malmö kom i tid och det var knappt några förseningar på hela resan:) Jag satt och pratade med en massa människor och hade faktiskt inte alls tråkigt förutom i början då det var lite svårt att få igång ett bra och underhållande samtal. På vägen mellan Stockholm och Malmö hoppade det på några andra som också skulle följa med till Berlin och det var verkligen roligt att träffa alla igen! Dessutom lärde jag känna en tjej som hette Nikolina som jag aldrig hade träffat tidigare:) Hannes och Helena, två av ledsagarna var också nya och jag måste säga att jag tycker att de gjorde ett fantastiskt bra jobb och att de dessutom var hur trevliga som helst! Alla fick varsin matlåda på tåget. Vegetarianerna som hade beställt falafel fick istället någon sorts ost med couscous. För mig gjorde det dock ingenting och jag tycker att maten var god. Efter att de flesta av oss hade ätit gick vi till bistron där vi hängde en stund innan vi var framme i Malmö.

Efter att alla hade kommit av tåget fick vi gå en bit för att hitta till nästa tåg som skulle ta oss till Berlin. Medan vi väntade på att tåget skulle gå träffade vi några som hade åkt från Göteborg och det var trevligt att få träffa ännu fler trevliga människor. Nattåget rullade så småningom in på ett spår, jag minns inte vilket, och vi fick trängas en stund med alla andra resenärer som skulle ta sig in i samma vagn som vi. Till slut hittade i alla fall alla rätt kuppé där de skulle sova och som ni kanske har sett passade jag på att skriva ett kort blogginlägg medan vi väntade på att tåget skulle bli något lättare att ta sig fram i. I högtalarna hörde man en man prata tyska och när han några minuter senare pratade lite engelska var det väldigt svårt att förstå vad han sa. Men det var trevligt ändå och jag tycker alltid att det är underhållande att höra folk prata ut i högtalarna. Jag hade aldrig åkt nattåg tidigare men jag måste säga att jag tycker att det var riktigt trevligt. Kuppéerna var sådär mysigt trånga och jag kände definitivt en härlig känsla då jag låg i kuppén och kände hur tåget rullade fram. Något som dock var ännu trevligare var när tåget åkte in på en båt och man kunde känna hur båten gungade över havet. På båten fanns det dessutom en taxfree som alla besökte. Jag kollade runt en stund bland parfymerna men hittade tyvärr ingen som jag tyckte om tillräckligt mycket för att vilja spendera en massa pengar på. Två små chokladkakor med yogurth köpte jag i alla fall:)

Det blev inte särskilt mycket sömn för mig natten mellan torsdag och fredag. för det första hörde jag något irriterande gnisslande ljud i cirka en timme och när det väl hade tystnat ersattes det av ett brummande ljud som också var ganska störande. Jag lyckades i alla fall sova några timmar men kände mig allt annat än utvilad när tåget var framme i Berlin klockan sex kommande morgon. Men det var bara att försöka se glad ut, gå upp och göra sig i ordning. Jag hade en liten väska på ryggen och en blå rullväska som jag alltid brukar ha när jag reser någonstans. Dock har jag märkt att den börjar gå sönder nu så jag måste antingen försöka laga den eller hitta en ny väska. Eftersom jag brukar ha väldigt svårt att tycka om väskor hoppas jag verkligen att rullväskan som jag brukar använda går att laga men vi får se.

De flesta verkade vara ungerfär lika trötta som jag i fredags morse. Det fanns dock några undantag, bland annat Ronja som pratade på om en massa saker medan vi åkte tunnelbana till hostellet där vi skulle bo. Eftersom det finns jättemånga olika linjer att välja bland tog det tid innan vi hittade rätt tunnelbana. Vi klev av på en station som vi trodde låg nära hostellet och även om det låg relativt nära fick vi gå ganska långt innan vi hittade dit. Det var i alla fall ganska skönt med en härlig promenad på morgonen och det fick mig att piggna till lite. Vi har faktiskt gått väldigt mycket under de här dagarna och jag tycker att det har känts riktigt skönt! Att ha träningsvärk är ju verkligen skönt samtidigt som det känns jobbigt att ha ont på en massa ställen. Men det är som sagt en skön smärta. Eftersom vi kom till hostellet ganska tidigt på morgonen kunde vi inte checka in utan fick istället ställa in våra väskor i ett bagagerum innan vi gick för att äta frukot. Jag kan ju inte säga att frukost är Tysklands starka sida. Det fanns flingor och mjölk plus bröd, smör, korv, ost, olika sorters sylt och någon nötkräm. Flingorna var ganska onyttiga och det verkade ligga choklad i alla. Brödet smakade inte som i Sverige och osten var sådär. Men jag har varit med om sämre frukost på andra ställen och jag överlevde definitivt att äta lite onyttigt i några dagar.

Efter frukosten åkte vi iväg för att träffa Tysklands motsvarighet till US, (Unga synskadade). De flesta av dem vi träffade pratade bra engelska, vilket ju var bra. Jag kommer inte ihåg vad den tyska organisationen kallas men det var i alla fall trevligt att höra vad dem hade att säga. Vi pratade bland annat om synskadades situation i Sverige och i Tyskland, skillnader och likheter, om att de flesta går i särskilda skolor för synskdadade i Tyskland medan vi inte gör det i Sverige, för och nackdelar med det och så vidare. Eftersom många av oss svenskar kände oss trötta pratade vi inte i tre timmar som det från början var tänkt. Jag tyckte att det var väldigt skönt för även om vi hade en intressant diskussion hade jag svårt att hålla ögonen öppna. Efter att ha träffat några från den tyska organisationen gick vi och åt lunch på ett ställe som serverade buffé. Jag åt en ganska god soppa, någon sorts grönsaksröra och stekt potatis.

När alla hade ätit sig mätta bestämde vi oss för att åka tillbaka till hostellet för att checka in och vila innan middagen. Jag delade rum med Ronja, Rakel och Lisa och det var verkligen roligt. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och jag hade väldigt trevligt tillsammans med dem. Dock tror jag att de tyckte att jag var lite jobbig eftersom jag nästan hela tiden tjatade om att jag ville hitta någon att trycka till:) Trycka till är ett uttryck som jag har börjat använda ganska mycket på sista tiden. Enligt mig kan det innebära olika saker och ni kommer förmodligen se mig skriva det ganska ofta i det här inlägget. I helgen letade jag mycket efter någon schyst kille att spana in. Nu när det är sommar är det ju nämligen perfekt att försöka hitta någon. Det är nu jag har tid med sådant och jag tycker dessutom att det är väldigt härligt att vara kär även om jag kanske aldrig vågar tala om för personen jag tycker om vad jag känner och jag kan till och med tycka om att vara kär när kärleken är obesvarad. Obesvarad kärlek kan enligt mig dock bli jobbig om den varar för länge. Men håller ni inte med om att kärlek är fint? Både förälskelsen man känner i början och den riktiga kärleken som så småningom kan växa fram.

I fredags åt vi middag på en vegansk restaurang. Jag åt seitan, alltså en sorts veganskt kött, grönsaker och en god tomatsås. Till maten drack jag bananjuice, något som jag aldrig hade hade druckit tidigare men som jag verkligen tyckte om. Efter middagen träffade vi återigen några från den tyska organisationen. Vi åkte till en bar där jag drack ischoklad med glass och även det var nytt för mig:) När vi hade suttit och pratat en stund åkte några av oss tillbaka till hostellet. Det tog sin tid med tanke på att det var något fel på spårvagnarna på vissa stationer. När vi äntligen var framme bestämde jag mig för att gå och lägga mig direkt eftersom jag kände mig ganska trött. Däremot kände jag mig lite piggare efter att ha borstat tänderna och jag låg och pratade med de andra tjejerna en ganska lång stund innan jag somnade.

I lördags delade vi in oss i grupper och man kunde välja mellan att gå på några museum, åka på en festival för lesbiska och att gå på stan och shoppa. Jag valde det sista alternativet och vi var en ganska stor grupp som åkte in till stan där vi hittade ett stort köpcentrum att gå runt i. Vi gick bland annat in på ett jättestort Media markt som var fyra våningar. Dessutom gick vi in på en hälsobutik där jag hittade goda fruktgodisar och på body shop hittade jag det bästa av allt, duschtvål som luktade mango, något som jag verkligen behövde med tanke på att duschtvålen jag hade tidigare började ta slut:) I det stora köpcentret fanns det en food caught, vilket jag tror att alla uppskattade eftersom alla fick äta något de tyckte om. Jag åt sushi och sushin i Tyskland var verkligen mycket billigare än i Sverige. Arton bitar kostade bara ungefär sjuttio kronor! Det fanns tjugofyrabitars sushi också men eftersom jag inte kände mig särskilt hungrig blev jag mätt på arton bitar.

Efter lunchen hann vi inte gå mer på stan utan åkte istället vidare för att möta upp de andra grupperna. Jag blev jätteglad när Lisa visade mig en påse med bland annat torkad mango som hon hade hittat i en butik som låg i närheten av tunnelbanestationen där vi väntade. Därför kände jag mig så klart tvungen att gå dit. Linus följde med mig och det var verkligen underhållande att gå med honom. Förutom att jag till slut hittade den torkade frukten hittade jag även en kudde som såg ut som en val. Jag tyckte att den var riktigt cool och eftersom jag ville ha med mig något minne hem från Berlin bestämde jag mig för att köpa den.

Alla träffades under eftermiddagen för att vi skulle besöka den tyska riksdagen. Den var verkligen noggrant bevakad och vi behövde visa våra pass, samt gå igenom en likadan säkerhetskontroll som finns på flygplatser för att få komma in. När vi väl kom in i riksdagshuset fick vi sitta i några sköna soffor och vänta på att en person skulle komma och visa oss runt. Jag nickade till flera gånger medan vi väntade men kände mig som tur var i alla fall lite piggare när vi gick runt i riksdagshuset en stund senare. Först fick vi sitta i ett rum där vi fick lära oss lite om hur den tyska riksdagen ser ut, hur de gör när de röstar och lite sådant. Vi fick även ställa frågor och det var det några som gjorde. Lite senare gick vi in i ett annat rum där det fanns en stor modell av riksdagshuset. Jag kände på modellen, samt något annat som jag tror föreställde staden Berlin. Därefter satt jag och pratade med några kompisar medan de flesta andra gick runt i några andra av riksdagshusets rum. Jag kände mig ganska trött och kände inte för att gå runt och känna på fler saker just då. Innan vi åkte för att äta middag lyssnade jag dock på en engelsk presentation av hur det såg ut utanför riksdagshuset och jag förstod det mesta, vilket ju var väldigt trevligt.

Vi åt middag på en turkisk restaurang. Maten var riktigt god och det enda som hade kunnat vara bättre var storleken på portionerna. Många av oss fick ganska lite mat och med tanke på att vi hade gått runt hela dagen var vi väldigt hungriga. Det tog lång tid innan maten kom och vi orkade inte vänta på att beställa någon efterrätt eftersom det förmodligen hade tagit lång tid att få den. Det var i alla fall trevligt att sitta och lyssna på när de andra runt bordet pratade och att kommentera det som sades lite då och då. Några ville gå ut i lördags kväll. Jocke, Cissi, Viktor, Sandra, Linus och några andra åkte till Hard rock caffé och Ronja, Sara, Helena, Nikolina, Peter, Jakob och säkert några till valde att åka till en nattklubb för homosexuella. Jag kände mig ganska trött, hade ont i fötterna och insåg dessutom att jag inte hade tagit med mig några finkläder. De andra tjatade på mig och ville att jag skulle följa med. Men jag orkade inte göra det och känner mig i efterhand faktiskt ganska glad över att jag valde att stanna på hostellet. Att dansa är inte riktigt min grej och jag vill gärna kunna prata när jag är ute någonstans och tycker att det kan vara jobbigt om musiken är för hög. Hard rock caffé hade kanske passat mig bättre än att vara på nattklubben men nu stannade jag som sagt på hostellet. Jag hade väldigt trevligt där och pratade väldigt länge med Rakel, Jeanett och Lisa innan jag somnade någon gång sent på natten.

Igår var det söndag och vi fick sovmorgon till klockan tio då vi checkade ut. Under frukosten pratade vi om gårdagens utekväll och jag fick veta att det tyvärr inte hade gått särskilt bra för vissa att trycka till medan det hade gått betydligt bättre för andra. Igår kunde man välja mellan att gå på en loppmarknad och att åka upp i något radiotorn och göra lite andra saker i Berlin. Jag valde att gå på loppmarknad och tycker att det var trevligt trots att det regnade under en ganska stor del av dagen. Det var som tur var väldigt varmt mellan regnskurarna och det gjorde att jag i alla fall inte frös hela tiden. På den kära loppmarknaden åt jag en ganska god brownie och köpte dessutom en tröja med pärlor som jag tycker var speciell. Jag tycker om tröjor som har någon typ av tryck som man kan känna på och som man inte bara kan se med ögonen. Förutom att jag ville hitta fina saker att handla ville jag som ni vet även hitta någon att trycka till. Hittills hade jag inte hittat en enda trevlig kille i Berlin och jag tyckte att det ju kändes oerhört tråkigt. Jag fick något ryck och kom på att jag ju kunde klappa någon på axeln som gick förbi för att se hur personen reagerade och för att jag ville att denne skulle trycka till tillbaka. Det gick dock inte lika bra som jag hade hoppats. Vissa verkade inte ens märka att jag rörde vid dem eftersom det var trångt och människor gick in i varandra i stort sett hela tiden. Dessutom fick jag en lång och stor man att se jätterädd ut och snabbt skynda iväg när jag sträckte ut handen mot honom. Jag förstår inte riktigt vad han hade att vara rädd för men ändå. Det kanske såg lite konstigt ut men eftersom jag har svårt att få ögonkontakt med folk och på det sättet få människor att förstå att jag är intresserad av att prata med dem tyckte jag absolut att jag hade kommit på ett bättre sätt. Men jag får väl finslipa lite på min idé och se om den fungerar i framtiden. Det är nog i alla fall inte alla korta tjejer som har skrämt iväg stora män och det var en ny upplevelse:) Eftersom jag hade svårt att förstå var jag skulle trycka till någonstans på människor försökte Rakel hjälpa mig med det men det gick dåligt trots hennes hjälp. När vi hade gått runt på loppmarknaden en stund till började jag må illa, få huvudvärk och känna mig yr. Jag har konstigt nog känt dessa saker ganska ofta på sista tiden och jag vet inte varför. Igår var det dock inte särskilt konstigt med tanke på att jag inte åt någon riktig lunch utan ju bara hade ätit en liten brownie. Min huvudvärk släppte hur som helst när karaoken började en stund senare. Alla som ställde upp och sjöng var verkligen hur duktiga som helst och det var stor skillnad om man jämför med hur det brukar vara i Sverige där det ju kan finnas folk som inte alls är särskilt duktiga. Det verkade vara väldigt populärt med karaoke i Tyskland för det var tydligen över femhundra personer som satt och lyssnade. Det förklarar förmodligen varför det bara var riktigt duktiga personer som ställde upp. Jag tror inte att någon som knappt kan sjunga hade vågat ställa sig där framme och sjunga inför en så pass stor publik där det skulle finnas människor som verkligen kunde sjunga och som visste hur musik ska låta. Jag njöt i alla fall av att få höra alla fantastiska människor! En riktigt snygg italienare gick upp och sjöng en lugn låt och jag blev verklien helt rörd av hans sång. Dessutom var det några andra män som hade coola röster, dock tyckte jag inte direkt om låtarna de valde att sjunga. Ronja och Lisa sjöng låten My heart will go on och de var helt fantastiska! Alla blev helt galna och applåderade och skrek. När jag hörde alla duktiga sångare och sångerskor önskade jag som vanligt att även jag skulle kunna sjunga. Jag måste sätta igång och börja öva oftare för annars lär det ju aldrig hända. Musik kunde man förresten höra överallt i Berlin. På många av tunnelbanestationerna var det någon som spelade gitarr och sjöng och när vi åkte tunnelbana sent en kväll var det folk som spelade andra instrument och som var riktigt bra! Varenda människa som jag hörde sjunga eller spela under dagarna då jag var i Berlin var jätteduktiga och det förvånade mig att det inte fanns en enda instrumentalist eller sångare som inte var bra på sitt instrument.

Igår åt vi en tidig middag på en thailändsk restaurang och det var ju tur att vi åt tidigt med tanke på att jag inte hade ätit så himla dåligt under dagen. Kvinnan som serverade maten försökte prata något språk med mig, förmodligen thailändska men jag förstod så klart inte ett enda ord av vad hon sa. Jag lyckades i alla fall beställa mat på engelska och jag åt tofu med glasnudlar och grönsaker som jag tycker var helt okej. Däremot blev jag besviken på min mat när jag fick smaka på det som Helena åt för min mat smakade verkligen ingenting i jämförelse med hennes som var jättegod och starkt kryddad. Det fanns mangojuice som jag så klart drack. Dock hade jag gärna druckit någon smoothieliknande dryck som tydligen också fanns med mangosmak men eftersom jag inte fick reda på att den fanns förrän senare på kvällen missade jag den. Vi hann äta efterrätt igår eftersom det gick snabbt att få maten. Jag åt banan som jag tror var stekt i någon sorts bananblad och ris. Till det fick man mangosås och även om jag tyckte att det kändes väldigt konstigt att äta ris och banan tillsammans med mangosåsen vande jag mig vid smaken och tyckte att det var ganska gott.

Efter middagen gick de flesta av oss för att handla godis. Vi gick till en stor mataffär där det fanns en massa godis att välja bland och jag blev oerhört stressad eftersom vi bara hade en kvart på oss att bestämma oss för vad vi ville köpa. Helena gick i alla fall runt i affären med mig och det är jag verkligen glad för. Hon var ganska snabb på att berätta vad som fanns och jag tryckte till och köpte några påsar med sega godisar och några olika sorters choklad. Inget av godiset jag köpte finns i Sverige och därför var jag ju tvungen att köpa ganska mycket. Det var jag inte ensam om och det var många som åt en massa godis på nattåget på väg tillbaka till Sverige. Direkt efter att vi hade handlat åkte vi till hostellet för att hämta våra väskor för att sedan åka vidare till tågstationen. Dagarna hade verkligen gått fort och jag kände mig lite ledsen innan jag gick på tåget som skulle ta oss till Malmö. Som tur var hade jag i alla fall en natt kvar tillsammans med alla underbara vänner! Jag satt först och pratade med Jeanett, Rakel, Jocke, Nikolina och Axel i några timmar. Vi hade riktigt trevligt och det var jätteroligt att höra Axels roliga kommentarer:) Ibland spelade det ingen roll vad han sa utan jag skrattade åt honom nästan hela tiden. Jeanett var som vanligt väldigt härlig och sa en massa kloka saker och Rakel var lika glad och positiv som vanligt. Med dessa människor gick det alltså inte att ha tråkigt. När klockan var lite över tolv var det många som tryckte in sig i en kuppé för att sjunga för Linus som fyllde sjutton år! Vi tände ett ljus som Linus snabbt fick släcka eftersom vi ville undvika att brandlarmet skulle sätta igång. Linus fick några jättegoda kakor med apelsin och chokladsmak och efter att alla hade sjungit för honom satt Rakel och jag kvar i kuppén och pratade med alla trevliga människor som bodde där. Det var flera nya kärlekspar som bildades i helgen och det var verkligen fint och roligt att se! Även jag tryckte till lite igår och det kommer jag förmodligen skriva mer om i ett senare inlägg:) Just nu känner jag mig för trött för att sätta ord på allt som hände och mina känslor. Jag hade hur som helst en underbar kväll igår tack vare alla fina människor!

Imorse var vi framme i malmö runt åttatiden och när vi väl stod på tågstationen samlades vi och blev utsedda till olika saker. Jag blev resans pusher! Det blev jag glad över för jag tycker ju om att prata om att trycka till och i princip alla började använda det uttrycket i helgen:) Eftersom folk skulle åka till olika städer med olika tåg sa vi hej då i Malmö och vi gjorde en sådan där kramring där alla gick runt och kramades. Eftersom vi var tjugo personer och jag dessutom har kramat vissa flera gånger har jag alltså fått över tjugofem kramar idag! Det är ju helt fantastiskt! Under resan tillbaka till Stockholm kände jag mig ganska trött. Men jag höll mig ändå, på något mirukalöst sätt, vaken nästan hela vägen. Runt tvåtiden var vi framme i Stockholm och alla fick bråttom till tåg och färdtjänstbilar. Det är ingen tvekan om att jag är nöjd med den här resan och jag har verkligen haft några helt underbara dagar! Stämningen har varit bra nästan hela tiden och folk har oftast varit glada. Jag har alltså varit i Tyskland för första gången i mitt liv, umgåtts med trevliga människor, gått långa sträckor, testat nya maträtter, besökt Tysklands riksdagshus, lärt känna nya människor, varit på en fantastisk karaoke, köpt några saker att ha som minne från den här resan, känt mig riktigt glad vid flera tillfällen och sist men inte minst tryckt till! Jag hoppas att USS åker utomlands även nästa år och att vi kan ha minst lika roligt då som i år! Sen jag kom hem har jag packat upp, sovit några timmar, ätit middag och skrivit det här. Det blev ju ett ganska långt blogginlägg ändå och jag hoppas verkligen inte att jag har glömt att skriva något roligt som har hänt. Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig för jag är som sagt riktigt trött. Ändå ångrar jag inte att jag var uppe sent de senaste nätterna. Det hör ju till när man reser bort:) Jag lovar att blogga igen när jag har något roligt att berätta! Ha en fortsatt trevlig vecka!
/Vispen

Musikläger i Danmark

Hej!

Nu är jag hemma igen och är väldigt trött. Det är ungefär en vecka sen jag sov ordentligt nu så ikväll ska jag se till att gå och lägga mig ganska tidigt för att orka med skolan imorgon. I måndags var jag precis som jag trodde nervös. Men färdtjänsten var i tid vilket jag tackade någon högre makt för. En person som jobbar med punktskriftsnoter och lite annat sånt, Rena och jag flög till Danmark tillsammans. Jag blev självklart glad över att få åka till kära Arlanda igen! En sak som var trevlig med flygplanet vi åkte var att de hade musik i bakgrunden när man gick på och av. Det har de inte haft på något annat plan som jag har åkt. Eftersom jag var otroligt trött i måndags somnade jag nästan direkt när jag hade satt mig på rätt plats. Jag märkte inte ens när planet lyfte utan vaknade inte förrän de väckte mig för att fråga ifall jag ville köpa någonting.

Assistansen mötte oss när vi kom fram och de verkade väldigt trevliga även om jag hade svårt att förstå vad de sa. En jobbig sak var att det inte alls verkar vara många i Danmark som kan förstå eller prata engelska, så var det i alla fall både på flygplatsen och i skolan där vi var. Några av ungdomarna kunde prata bra engelska men de vuxna verkade knappt föstå vad man sa. För första gången någonsin fick jag åka elbil på en flygplats. Jag tror faktiskt inte att jag hade åkt elbil tidigare och jag blev nästan rädd när jag trodde att jag bara skulle sitta och vänta på ett ställe och det jag satt på plötsligt började köra ganska fort. Men efter en stund tyckte jag baara att det var roligt, det fanns någon sorts ringklocka på bilen som man tryckte på när folk skulle flytta på sig:)

Efter att ha checkat ut allt bagage var det en person som körde oss till skolan där vi skulle vara. I bilen pratade jag med två tjejer från Norge, Kristin och Isabel, de var väldigt trevliga plus att båda kunde ganska bra svenska. Jag hade jättesvårt att förstå danska, norska gick däremot helt okej. När vi kom fram var det några som visade oss runt på skolan, en del gick där och andra visste väl hur det såg ut ändå tror jag. Jag gick med två personer, Anders som kallades Anas, vet inte hur det stavas, och Camilla. Senare under förmiddagen samlades vi och Lisbeth som höll i lägret plus några andra hälsade oss välkomna.

Efter lunchen började det roliga, vi hade körsång! Läraren hette Brian och han var verkligen jättebra på att lära ut saker plus att han sjöng jättebra och hade en cool ton när han sjöng:) En annan sak som var rolig var att alla var väldigt duktiga på att sjunga och att vi lärde oss stämmor och låtar snabbt. När man är synskadad eller helt blind kanske man har lättare att lära sig vissa saker utantill, ingen av oss hade papper men det gick ändå ganska fort, i alla fall mycket fortare än vad det gör i skolan om lärarna säger att vi ska lära oss saker på gehör. Jag läser ju knappt noter utan lär mig nästan bara på gehör nu så för mig kändes det inte konstigt och det verkade inte vara det för någon annan heller. Uppsjugningen var rolig eftersom vi gjorde roliga övningar. Efter det lärde vi oss en ramsa och två låtar, låtarna hette Do you love me och I opened my mouth tror jag. När vi hade fikat delades vi in i två grupper, min grupp lärde oss I´ll stand by you, jag hade hört låten tidigare men kunde inte texten. Det som tog mest tid var att lära oss stämmor, tjejen som sjöng solo hette Vicki och hon sjöng verkligen jättebra! Vi hann inte mer än att börja jobba med låten under eftermiddagen. På kvällen pratade jag med en massa folk, sjöng och hade trevligt:)

I tisdags var jag ganska trött på morgonen men det var ingenting om man jämför med hur jag till exempel kände mig imorse. De åt ungefär samma frukost som i Sverige, jag fick havregrynsgröt som gjorde mig på bättre humör:) Efter frukosten pratade vi om hur musikutbildningarna ser ut i olika länder och vad som finns att välja på. Jag kom fram till att det vore roligt att gå musikutbildning på skolan där vi bodde och jobbade. Där verkar man lära sig mycket plus att lärarna verkade bra där. Tyvärr vill jag ju inte jobba med musik i framtiden, det är ju nästan omöjligt att få ett sådant jobb, så att åka till ett annat land och studera det blir nog inte aktuellt för mig. I och för sig verkar det ju mest vara ett roligt år att gå där innan man börjar högskolan men det är ju tyvärr dyrt att studera utomlands.

När vi hade pratat om vad som finns i olika länder hade vi en lektion där vi mest tränade på olika rytmer, att gå runt i takt, klappa händerna och sjunga. Det kändes ganska segt men det var helt okej. Därefter fortsatte vi att jobba på låten både på för och eftermiddagen. Min grupp fick även lära oss stämmor på låten som den andra gruppen jobbade med, Unchain my heart. Brian frågade mig ifall jag ville sjunga andra versen på I´ll stand by you, jag blev väldigt förvånad eftersom det verkligen fanns folk som var bra. Det var ärligt talat konstigt att han ville att jag skulle sjunga när Vicki ändå var så bra och jag inte ens kunde låten innan. Jag tackade ja till att sjunga, fråga mig inte varför, annars brukar jag ju aldrig vilja sjunga solo, i alla fall inte i skolan men det beror nog på att allt handlar så mycket om betyg då och att man hela tiden känner att man måste prestera.

Innan middagen började vi spela in i studion. Anas som sjöng Unchain my heart sjöng verkligen hur bra som helst, jag har inte träffat många killar som sjunger så bra. De andra killarna som sjöng var också väldigt bra, några kunde sjunga på många olika sätt plus att de verkligen sjöng bra, det går inte att beskriva hur bra vissa var! För mig gick det inte så bra att spela in, vi hade bråttom så jag hann bara sjunga in vers och refräng jättesnabbbt två eller tre gånger och tycker att det alltid lät falskt på något ställe.

Efter middage åkte vi in till Köpenhamn där vi gick på något kafféliknande ställe. Det var trevligt för jag hann prata ganska mycket med folk:) Vi kom inte tillbaka till skolan förrän väldigt sent, klockan var i alla fall över tolv så jag var helt körd. Igår började vi dagen med att repetera alla stämmor och stod sedan i studion några timmar och spelade in dem. Det tog verkligen längre tid än jag trodde att det skulle göra men det gick bra till slut. Jag hann inte sjunga om min vers vilket jag nog hade velat göra men ändå.

Under eftermiddagen hade vi en konsert för några som jag tror gick eller jobbade på skolan, någon sa att det var runt hundra personer som tittade. Jag var dålig och glömde texten när jag skulle sjunga, som tur var verkade det inte märkas så tydligt men det var såklart ändå störande. De andra var i alla fall bra så jag hoppas att de som filmade, tv och några till, var bra och tog med det som verkligen borde visas! Innan middagen utvärderade vi lägret och pratade om vad vi ville skulle bli bättre till nästa gång och så vidare. Alla tyckte att det hade varit roligt men önskade att lägret kan bli lite längre nästa gång. Vi pratade även om hur alla ska hålla kontakten och de flesta har e-postadresser, facebook och skype så jag hoppas att det ska gå bra:)

Avslutningsmiddagen var trevlig och vi åt god mat och efterrätt. Efter det hade vi bara roligt, sjöng till musik, pratade och annat trevligt. Stämningen var verkligen bra hela kvällen! Det var så roligt ibland när man startade en låt och alla sjöng med! Jag tror inte att jag har varit så glad på länge. Den kvällen vill jag alltid komma ihåg!

Ni vill inte veta hur trött jag var imorse och hur tråigt det kändes att åka hem. Det känns som att tiden har gått för fort och som att vi knappt hann komma till Danmark förrän vi skulle åka därifrån. Ibland när jag sa hejdå till folk var jag nära på att börja gråta och det är inte ofta det händer. Jag har fått så många nya vänner och jag hoppas att jag kommer träffa alla igen någon gång i framtiden!

Flygresan tillbaka till Sverige gick bra förutom att vi landade senare än planerat. Sen jag kom hem har jag mest pluggat, jag har hur mycket som helst att göra nu men det kädes verkligen värt att ta ledigt fyra dagar för att åka på det här lägret. Jag önskar att jag kunde känna den glädje jag kände igårkväll oftare, nu känner jag mig bara trött och nere, hoppas att det känns bätre när jag har sovit några timmar:) Imorgon blir väl det mesta som vanligt igen när jag åker till skolan och har lektioner. Hoppas att alla får en trevlig helg!
/Vispen

Lördag, fjortonde och sista dagen

Hej!

Nu är det nästan slut, resan, det känns tråkigt. Jag vill stanna, om jag hade mina vänner här hade jag lugnt valt det men jag längtar även efter de och lite efter familjen. Det är dessutom näst sista gången jag skriver på den här datorn innan jag omformaterar den, Nina ska lämna in den på måndag och jag kan redan nu säga att jag inte kommer kunna blogga den veckan, kanske på fredagen men det är inte helt säkert. Den här dagen har varit bra, kanske den bästa eller den näst bästa. Igårkväll åt vi förresten kinamat igen, jag åt nudlar och vårrullar men det var nästan inga grönsaker i de så det var lite synd. Vi hann varken spela kort igår eller idag så vi hann sammanlagt spela tre gånger och jag förlorade sista gången, inte kul men ändå.

Igår var det lördag, alltså helg och det tycker jag om. Nu när jag har haft lektioner på vardagarna känner jag när det är helg och inte igen, därför kan jag njuta av de lediga dagarna:) Det är söndag nu, nytt dygt och det är därför jag skrev igår. Efter frukosten åkte Mary och jag och handlade, jag hittade två saker, ganska tråkiga men köpte de ändå. Sen letade vi länge efter någonting som man kan köpa i England som inte finns i Sverige, tyvärr hittade vi ingenting fastän vi frågade i ungefär fem affärer. Sakerna jag har köpt är inte till mig själv, allt är till Adam för han fyller ju år och jag hittade ändå ingenting roligt till mig själv eller någon annan. Adams saker är otroligt tråkiga de också, det blir hans sämsta födelsedagspresent hittills menmen. Anledningen till varför jag inte har köpt någonting till mig eller någon annan var för att allt jag har sett ändå går att köpa i Sverige, det känns inte lika viktigt att handla då. Lite senare åkte vi för att träffa en tjej som heter Alex. Efter att ha åkt runt länge och ringt på fel hus några gånger hittade vi rätt. Alex och jag pratade bara lite, hon var trevlig:)  Alex visade sina hästar och lite sådant, jag var inte särskilt intresserad men ändå, sen satt vi och pratade lite innan vi var tvugna att åka tillbaka till Mary och Nicks hus igen. När vi kom dit hade redan Naomi kommit, en tjej som också är musikintresserad. Vi började prata ganska mycket direkt och hon är fortfarande här och sover här inatt, därför får jag träffa henne innan jag åker imorgon också=) Efter lunchen spelade hon piano för mig och hon var verkligen jättebra på det, jag känner bara en kille som är ungefär lika bra som hon. Sen spelade hon upp när några av hennes vänner sjöng, de var otroligt bra, seriöst! Vi var inne på datorn och spelade upp låtar på youtube som vi tycker om, vi har lite olika musiksmak men det finns några artister som båda tycker om. Efter det åkte vi och handlade med Mary och sen åt vi middag, fish and chips. Det är verkligen en maträtt som man äter ofta i England, jag hade inte ätit den tidigare när jag var här så det var bra att jag fick göra det innan jag åkte hem. Direkt efter middagen åkte vi för att se en konsert, en från gospelkonserten sjöng plus några andra grupper. Den första gruppen spelade några rocklåtar, Hallelujah var en av dem, många verkar tycka om att sjunga den låten. Efter det sjöng tre tjejer som var riktigt duktiga, de var bara runt arton år och kunde ändå sjunga hur bra som helst med olika stämmor. Sist sjöng Emma, kvinnan från gospelkören, hon hade skrivit alla låtarna själv. Jag tyckte verkligen om hennes låtar, de hade bra melodier och texter och var för det mesta skrivna till olika personer. Det var synd att jag inte tog med mig pengar för man kunde köpa hennes cd-skiva och det skulle jag ha gjort. När vi kom tillbaka hit åt vi chokladglass och en chokladkaka som var mycket godare än den förra som både Nick och jag tyckte var torr. Nu ska jag snart gå och lägga mig för imorgon måste jag gå upp tidigt för att packa och sedan åka till flygplatsen. Det har i alla fall varit roligt att Naomi är här, hon är rolig att prata med för hon pratar mycket och jag känner att det är lätt att prata med henne. Jaha, det här var sista inlägget om resan, två veckor har gått så otroligt fort och det är synd. En annan sak som har hänt idag är att jag har testat cherry-coke som många säger ska vara god, enligt mig var den skum och smakade konstigt.
/Vispen


Fredag, trettonde dagen

Hej!

Näst sita dagen, det känns konstigt att jag åker hem snart, en del av mig längtar tillbaka till Sverige men en del av mig tycker om England väldigt mycket och vill stanna. Imorse hade jag engelska och började med att skriva dagboken för den här veckan. En dag skrev jag utan att göra ett enda fel, det var bara sex rader men ändå:) Efter det jobbade jag med lite allt möjligt och läste bland annat om horoskop. På skytten stod det att man kommer ta ett viktigt beslut någon gång i slutet av den här månaden och att man kommer vara nöjd med valet efteråt. Jag har funerat ganska mycket men kommer inte på vilket val det kan vara som jag kommer ta, vi får se om jag kommer på det senare. Sen stod det att man kanske säger konstiga saker utan att tänka men att det inte direkt verkar vara något problem och att man inte kommer göra det så länge till. Jag vet inte direkt om jag tror på horoskop men det är roligt att läsa ibland, en del likheter har jag med skytten:) I och för sig känner jag igen mig lite i alla horoskop men det är ju bra, de finns säkert för att alla på något sätt ska känna att de liknar det horoskop de tillhör. Vi läste olika brev som ungdomar hade skickat in till en tidning, de skrev lite olika saker som de tyckte var svårt i livet och det var roligt att sedan diskutera det. Mina sista tre timmar engelska var roliga och bra, jag fick lära mig lite nya saker. Efter lunchen åt jag mango, den var jättegod och mogen=)

Lite senare på eftermiddagen åkte Mary och jag för att titta lite i affärer, vi ska titta mer imorgon men jag hittade en sak som jag köpte till Adam. Han fyller nitton år nästa vecka, det är lite tråkigt att han nästan har allt, han önskar sig inget speciellt men därför köpte jag en sak som Mary föreslog, den är inte särskilt rolig men inte helt fel tror jag. Efter det var ungdomsgruppen, vi träffades utanför samma kaffé som förra gången. Jag drack en smothie som var jättegod! Det var förmodligen sista gången jag träffade alla ungdomarna därifrån idag och det känns lite tråkigt även om jag mest har suttit och lyssnat när de har pratat. De var glada och trevliga och lätta att prata med. Claire var tyvärr inte där idag men jag pratade med Simon och lite med Rosie. När vi kom tillbaka har jag hunnit se High school musical 3, de hyrde den idag eftersom jag tyckte om första filmen. Nu tittar jag på några klipp som inte visades i själva filmen, det är bra att sådant finns med när man hyr en film. Enligt mig är ettan bättre än trean, jag tycker mer om handlingen i den men trean har bra musik och en del scener är bra. När man hör en del låtar blir man glad och vill sjunga med, sen får man de på hjärnan. Musik är bra, jag skulle nog inte klara mig utan det. När jag inte har lyssnat på musik på några dagar brukar jag alltid börja sjunga för att på något sätt höra låtar, när man sjunger hör man ju sin egen röst i huvudet. Ikväll vet jag inte vad som händer, vi kanske spelar kort igen. Sedan ska vi äta någon god middag hoppas jag.
/Vispen

Torsdag, tolfte dagen

Hej!

Inatt sov jag faktiskt ganska bra, bättre än jag har gjort på många nätter. I och för sig var det svårt att somna men jag vaknade inte en enda gång på hela natten, rekord på länge:) Nick och jag hade engelska på morgonen, jag jobbade med allt möjligt. Efter det åkte jag till skolan där Mary jobbar och var med under två lektioner. Den första lektionen var samma som förra veckan med Jenny, Fernanda, Susan, Karen och alla andra. De testade att skriva på punktskriftsmaskinerna plus att vi spelade kort=) De var äldre än vad jag trodde, runt femton år och det var trevligt, jag pratade mycket med Jenny idag, hon sa några ord på kinesiska, har glömt de flesta men ändå. Lektionen tog slut väldigt fort vilket kändes lite tråkigt menmen. Nästa lektion hade Mary bara en elev som hette Nigina, hon är från Uzbekistan. Nigina kom till England i oktober och hade inte lärt sig någon engelska innan det, man märkte att hon tyckte att det var svårt men jag förstod i alla fall vad hon sa:) Vi skrev punktskrift och spelade kort, Nigina vann stort över både Mary och mig. Sedan läste Mary ett kapitel ur boken High school musical, jag visste inte att det från början var en bok utan trodde bara att det fanns filmer. Undrar om det finns fler sådana böcker för det finns ju tre filmer än så länge. Boken var bra och jag förstod nästan allt, de använde ganska lätta ord i den, Mary läste första kapitlet.

Efter lunchen tog jag det lugnt en stund innan jag sedan såg första High school musicalfilmen. Den är roligare än boken på grund av att man får höra musik ofta och för att de sjunger. Lovisa sjöng låtarna hemma väldigt mycket tidigare så jag kände igen dem:) Filmen var faktiskt väldigt bra, i och för sig visste man hur den skulle sluta väldigt tidigt men att höra låtarna  var roligt och handligen var bra. Jag tror faktiskt inte att jag hade förstått engelskan lika bra för två veckor sen men nu kunde jag förstå det mesta, jag märker att jag har utvecklas på det sättet för tidigare tyckte jag att det var jättejobbigt att se en film på engelska men nu känns det som att jag har lättare att hänga med, jag kan ha fel men hoppas inte att det är så. Mary och jag gjorde vitlöksbröd lite senare och det gick bra. Brödet blev dessutom jättegott, jag hjälpte även till med att göra en sallad och rensa krusbär som jag sedan lade i socker. Eftersom de köpte tre biljetter på gymmet förut gick jag dit igen idag. Vi hade bokat en person som visade oss några av maskinerna, han var bra på att förklara. Jag kände mig ganska trött efter att ha tränat i cirka en och en halvtimme men det kändes samtidigt väldigt skönt. Min kondition är fortfarande dålig och jag är dessutom inte ens stark men om jag tränar borde jag ju åtminstone få lite muskler kan man tycka. När vi kom tillbaka pratade jag lite med Mary och nu tänkte jag ta det lite lugnt innan jag går och lägger mig.
/Vispen

Tidigare inlägg
RSS 2.0