En underbar kväll på Allsång på Skansen, Måns gjorde mig lycklig i år igen:)

Hej!
 
Jag är fortfarande uppe i varv för jag har verkligen haft en fantastisk kväll på alla sätt och vis! Därför ber jag om ursäkt ifall det här inlägget blir rörigt och dåligt skrivet. Men jag måste säga att det inte spelar någon som helst roll för mig, inte idag. Nu känner jag mig nämligen gladare än vad jag har gjort på länge och det vill jag fortsätta med. Ingenting kan förstöra den här kvällen eller natten! Att det tog närmare två timmar att komma hem på grund av bilköer störde mig inte ett dugg och inte heller att klockan är halv ett när jag skriver det här...
 
Ni kanske minns att jag har skrivit att jag gärna har velat gå på Allsång på Skansen i år och ikväll blev det äntligen av! Syntolkning nu hade ordnat så att kvällens program blev syntolkat och fått några jättebra platser långt fram nära scenen. Jag såg allsången tillsammans med några av mina kära vänner i Unga synskadade samt några andra. Rakel, Cissi, Bewar, Sandra och Ronja kände jag sen tidigare. De andra som var med hade jag bara träffat några få gånger. Kvällen blev hur som helst väldigt lyckad, i alla fall enligt mig. Det var Peter som syntolkade idag. Jag hade hört honom syntolka en gång tidigare när jag var i Göteborg och såg en deltävling av Melodifestivalen för några månader sen. Den gången tycker jag att han gjorde ett strålande jobb och även om jag inte hade hörlurarna på mig hela tiden ikväll tyckte jag om det jag hörde idag också:) Peter lät glad och pratade med inlevelse, vilket jag tycker var väldigt bra! Jag hoppas verkligen att allsången och även andra roliga musikprogram syntolkas fler gånger! Syntolkning gör att det blir mycket lättare att hänga med på vad som händer och det är dessutom bra att man får höra den i ett par hörlurar istället för att alla i publiken behöver lyssna på någon som berättar vad som händer hela tiden. Som seende upplever man det mest som störande. Jag tänker på alla de gånger då vi har tittat på film i skolan. Då har jag så klart alltid behövt någon som syntolkar filmen för mig men eftersom vi inte har haft någon särskild utrustning för det har mina assistenter alltid varit tvungna att prata så att alla hör. Okej, de som satt långtifrån mig i klassrummet stördes inte av det medan de som satt nära definitivt gjorde det. Jag minns ett tillfälle extra tydligt när min assistent var sjuk. Läraren var väldigt bra och såg det inte som ett hinder utan han startade filmen och började förklara vad som hände högt och tydligt så att hela klassen hörde det. Jag kan säga att jag verkligen uppskattade det eftersom jag vet att många lärare inte skulle ha brytt sig om att jag inte kunde hänga med. Det har jag varit med om många gånger. Den här läraren gjorde det däremot mer än gärna och med en oerhört bra inlevelse. Resten av klassen uppskattade dock inte att läraren pratade sönder filmen, det märktes tydligt och det slutade med att en tjej erbjöd sig att syntolka för mig istället. Men men, det var ju inte det jag skulle skriva om nu utan jag skulle ju berätta om min fantastiska kväll på allsång på Skansen! Jag tycker att alla artister var hur bra som helst och att alla gjorde ett fantastiskt jobb på scenen! Charlotte Perelli sjöng Tusen och en natt, en låt som jag har tyckt om enda sen jag hörde den för första gången. Då var jag bara ungefär tio år och när jag var tolv minns jag att jag spelade in en cover på den i en studio:) När jag hörde Charlotte sjunga sin låt idag sjöng jag så klart med samtidigt som jag tänkte tillbaka på den gamla goda tiden när jag var liten och inte ens hade hunnit bli tonåring. Kalle Moraeus sjöng sin låt Underbart som han, om jag inte minns helt fel, tävlade med i melodifestivalen för två år sen. Jag måste erkänna att jag inte fastnade för låten från början men att jag däremot har börjat tycka om den mer på sista tiden. Min favorit ikväll var Loreen. Jag behöver nog inte tala om vilken låt hon sjöng. Men det är klart att det var en euforisk och underbart härlig stund när hon framförde låten som hon vann hela Eurovision song contest med för några veckor sen:) Oj oj oj alltså, alla sjöng med och jublade. Jag lär knappt ha någon röst kvar imorgon med tanke på hur mycket jag skrek. Men men, man går inte på allsången varenda dag och därför är det definitivt värt att ha lite ont i halsen efteråt:) Det som jag tycker är bra med just Allsång på Skansen är att man kan sjunga med i låtarna utan att någon tänker på det och tycker att det är konstigt. När jag har sjungit med till låtar på andra konserter har det hänt att folk har frågat mig vad jag håller på med. Jag tycker dock alltid att man ska kunna sjunga med utan att bli ifrågasatt. Program där man uppmuntras att sjunga med är hur som helst perfekt för mig och andra som tycker om att sjunga:)
 
Nu kommer jag till det bästa, till det som gjorde att jag tycker att den här kvällen blev så pass underbar som den blev. Vi satt på några av VIp-platserna längst fram. Innan sändningen skulle börja fick jag reda på att de jag satt bredvid behövde flytta på sig eftersom någon annan behövde sätta sig där. Jag funderade inte mer på det utan tänkte mest på hur härligt det var att äntligen vara på Skansen igen. Det var då det hände, jag kände att någon satte sig bredvid mig. "Hej, vem är det?" frågade jag och svaret kom så klart som en överraskning. "Det är Måns" Ja, ni kan kanske tänka er hur jag kände där och då. Jag kände att jag fick svårt att tänka och jag kommer inte ihåg mycket av den korta stunden då Måns satt bredvid mig. Jag minns dock att jag kramade honom och att det kändes minst lika bra som förra året. Ja, det gjorde det verkligen! Sen minns jag att jag talade om för Måns att jag tyckte att han var väldigt duktig på att sjunga, att han var bäst och att jag sa något mer som jag inte kommer ihåg för tillfället. Måns var hur fin som helst, kramade tillbaka, tackade och sa dessutom något mer som jag har glömt. Det är svårt att minnas exakt vad som händer när man pratar med någon som är så pass speciell för en. Men oj vad bra det kändes. När jag skriver ner det här på bloggen låter det säkert inte som en speciell upplevelse men jag kan lova er att det var det för mig. Om ni någon gång har haft en Idol, en person som ni verkligen avgudar, då kanske ni förstår. Jag har alltid tyckt att Måns har varit enormt duktig som artist och sen förra året när jag kramade honom har jag tyckt om honom ännu mer. Ytterligare en sak som jag gillar med Måns är att han verkar vara väldigt trevlig. Hur han är privat kan jag så klart inte uttala mig om men han har varit trevlig de gånger jag har pratat med honom och tydligen även mot alla andra som har berättat om när de har träffat honom. Kramen som jag fick av Måns förra året var speciell på ett sätt som jag tyvärr inte kan beskriva hur mycket jag än önskar att jag kunde göra det. En sådan kram måste man få uppleva själv för att förstå och jag tror att man måste få den av någon som är väldigt bra på att kramas, någon som man ser upp till, någon som betyder väldigt mycket för en eller kanske en av sina största idoler. Kramen i år kändes som sagt minst lika underbar och fin som kramen jag fick förra året. Jag önskar verkligen att jag får möjlighet att krama Måns igen. Eftersom Måns har väldigt många fans är jag fullt medveten om att det är svårt att få tillfälle att krama honom. Tänk om jag hade fått känna den här känslan med någon annan som inte har tusentals andra fans. Det hade förmodligen gjort saker och ting mycket lättare. Men men, nu är det som det är. Idag hade jag ju väldigt tur som fick sitta bredvid Måns. Om jag vill krama Måns igen, vilket jag vill, lär jag få kämpa hårt och eftersom jag inte ser något behöver jag någon som kan hjälpa mig att ta mig fram till honom vid något bra tillfälle. Att hitta någon som är beredd att trängas med en massa andra fans och som tycker att det skulle vara okej att sova utomhus för att jag skulle få träffa Måns, är ju inte det lättaste. Att dessutom få någon att förstå varför det känns så pass viktigt för mig att få krama just Måns igen, gör man inte heller bara sådär. Men jag har bestämt mig för att jag ska göra vad jag kan för att få fler kramar av Måns i framtiden. När jag skriver ner mina känslor och funderingar om det här på min blogg vet jag om att det låter konstigt i mångas öron. Jag kan hålla med er om att det är konstigt att en kram kan göra sådan stor skillnad och jag kräver definitivt inte att ni ska eller behöver försöka förstå mig. Men jag önskar verkligen att alla borde få uppleva känslan som jag fick uppleva för några timmar sen. Den var verkligen något utöver det vanliga och jag kan lova er att det här var en kväll som jag sent kommer att glömma! Förra året drömde jag om Måns flera veckor efter att jag hade kramat honom, vi får se hur det blir efter ikväll:) De orden får avsluta kvällens inlägg. Hoppas att även ni som läser min blogg har haft en fin och underbar kväll!
/Vispen
PS: Om ni är intresserade av att läsa mer om syntolkning och om kommande filmer och program som ska syntolkas kan ni besöka den här hemsidan:
Http://www.syntolkning.nu/

Äntligen!

Hej!

Jag känner mig trött och orkar därför inte skriva något långt inlägg ikväll. Det lovar jag däremot att göra imorgon eller på söndag för då kommer jag att ha en massa tid framför min kära dator. De senaste dagarna har varit väldigt lugna, både för att jag har velat det och på grund av en väldigt tråkig sak som jag förmodligen kommer att berätta om i mitt nästa blogginlägg. Idag vill jag dock fokusera på något som jag har väntat på länge och som verkligen känns helt underbart bra och fantastiskt roligt. Ni kanske vet att jag har varit kär i en och samma person ett bra tag nu och att jag har gått och undrat hur vår relation kommer att se ut. Den här veckan bestämde vi oss äntligen för att göra det officiellt, att Reza och jag är ett par! Jag tycker verkligen att det känns bra att vi nu äntligen är säkra på att vi vill ta vår relation ett steg längre. Sen känns det skönt att ingen, varken vi eller någon annan, behöver fundera över ifall vi är ett par eller inte. De senaste månaderna är det väldigt många som har frågat oss om hur vår relation ser ut och eftersom vi inte har känt oss tillräckligt säkra på vad vi ville tidigare har vi haft svårt att ge alla ett tydligt svar. Nu är det som sagt officiellt och jag tror och hoppas att Reza och jag kommer att få det fint ihop. Vi är medvetna om att det skiljer ett antal år mellan oss och att vi därmed ligger på lite olika nivå när det gäller vissa saker, vilket ju inte är särskilt konstigt. Enligt Reza pendlar jag från att vara som en omogen treåring till en mogen kvinna som skulle kunna vara i trettiofemårsåldern och jag kan verkligen hålla med honom om det. Det här med att vara vuxen är inte alltid lätt och jag oroar mig ofta över om jag kommer att klara av att ses som vuxen och leva upp till alla förväntningar som samhället och alla människor jag träffar har. Sen ställer jag mig ofta frågan om jag någonsin kommer att trivas med att vara vuxen. Nu menar jag så klart inte bara att det är jobbigt och negativt men att det kräver en hel del jobb och ansvar är ju ett faktum. Jag har svårt för en massa saker, till exempel att göra val och ta beslut, stora som små och det behöver jag verkligen bli bättre på. Sen händer det att jag kan bli väldigt barnligt när jag blir riktigt glad över något. Ytterligare ett problem jag har är att jag ibland glömmer bort att tänka på vad som händer runtomkring mig, dels på grund av att jag dagdrömmer väldigt mycket och dels på grund av att jag kan snöa in på saker och ting. Jag vet inte vad jag vill göra i framtiden och har därför ingen aning om vad jag ska göra i höst. Eftersom jag fortfarande pluggar på gymnasiet bor jag alltid hemma hos någon av mina föräldrar, vilket alltså betyder att jag inte har lärt mig att sköta ett eget hem ännu. Som ni säkert förstår är Rezas och mina förutsättningar inte de bästa men det mesta går ju om man vill och ingenting är omöjligt. Så länge vi mår bra av det här kommer vi att köra på och fortsätta att utveckla vår relation. Ingen vet ju vad vi kommer att känna om en månad, ett halvår, ett eller flera år. Det enda jag kan säga just nu är att jag är väldigt kär och att jag tycker att det här känns riktigt bra och fint! Nu har det gått ungefär ett halvår sedan Reza och jag började prata och träffas regelbundet och under de här månaderna har Reza blivit väldigt speciell för mig. När vi inte är tillsammans saknar jag honom något enormt och han finns nästan alltid i mina tankar! Jag känner att jag mår bra av att vara med Reza och när vi inte ses ser jag fram emot en massa fina sms och minst ett telefonsamtal om dagen med honom. Att jag nu har en pojkvän efter att ha varit singel i snart tre år har inte sjunkit in än men det lär det göra så småningom, i alla fall om det skulle visa sig att den här relationen håller i sig, vilket jag så klart hoppas. Däremot kommer jag nog alltid att ha svårt att förstå hur det kunde finnas någon som tyckte om mig så pass mycket att personen ville vara tillsammans med mig och att det dessutom var samma person som jag gick runt och var kär i. Men det sägs ju att det finns någon för oss alla och tänk, det kanske även gäller mig! Kärlek kan verkligen vara fruktansvärt jobbig, göra oerhört ont och vara komplicerad på många sätt och vis samtidigt som den kan vara vacker, hur fin som helst och helt underbar! Jag är säker på att jag kommer att göra mycket för att Rezas och min relation ska hålla och för att allt ska kännas så bra som möjligt, både nu och i framtiden. Därför hoppas jag att vi kommer att ha tålamod och ork att utvecklas tillsammans men det återstår att se. Att vara medveten om vilka problem som finns, vad som känns svårt just nu och vad som kan bli jobbigt och svårt i framtiden är i alla fall ett steg i rätt riktning. Det är ju först när man har insett vad man behöver jobba på som man kan välja att försöka göra något åt det. Att vara ärlig och säga vad man tycker har alltid varit viktigt för mig och i och med att Reza och jag alltid talar om för varandra när vi tycker att något känns dumt, konstigt eller fel, vi talar så klart om för varandra vad som känns bra också, får det mig att känna mig säker på att jag verkligen vill det här. Nu ska jag lyssna på min trötta kropp och gå och lägga mig. Ett längre inlägg kommer som sagt senare i helgen.
/Vispen

Mina första dagar år 2012

Hej!

Hoppas att allt är bra med er och att ni har haft en bra och fin start på det nya året! 2012 har börjat och jag måste säga att jag tycker att det känns väldigt bra. Imorgon börjar jag min sista termin på gymnasiet och jag längtar verkligen tills jag tar studenten och gymnasietiden är över! Allt pluggande har gjort mig trött och fått mig att känna mig ganska omotiverad. Därför ser jag fram emot att få göra något nytt i höst. Eftersom jag inte är helt säker på vad jag vill göra känner jag mig lite stressad över det. Men jag ska läsa om folkhögskolor, gå till arbetsförmedlingen och börja kolla efter något jobb eller en praktikplats under våren och jag får helt enkelt hoppas att jag hittar något som känns okej.

Jag har egentligen inte hunnit göra särskilt mycket sen året började. Men det har känts skönt att ta det lugnt emellanåt och när man har sällskap av någon som man verkligen tycker om tycker jag att det kan vara bland det bästa som finns! Som ni kanske har sett har jag bloggat från mobilen några gånger de dagar då jag inte har varit hemma eller haft tillgång till någon dator. Jag har nämligen varit på lite olika ställen sen den trettionde december fram till söndag kväll när jag kom hem igen. Reza och jag valde att fira in det nya året på Åland och jag kan lova er att vi hade en oerhört fin helg där. Att kryssa är enligt mig alltid lika trevligt och Reza och jag har alltid kul, vilket gjorde att resorna till och från Åland gick fort. Vi fikade, åt god mat, handlade i taxfreen, spelade på spelautomaterna och satt och hade det trevligt i en soffa. Sen lyssnade vi på när folk sjöng karaoke och Reza fick mig faktiskt att våga sjunga en låt eftersom han sa att det ju kunde vara roligt att göra något sådant innan år 2011 var slut. Min röst var inte på topp, jag hade inte sjungit upp och jag hittade ingen låt som jag tyckte passade mig men jag gjorde det ändå. Efteråt ville jag försvinna någonstans och jag försökte springa iväg men Reza tog tag i mitt hår och drog tillbaka mig, ibland kan det alltså vara en nackdel att ha långt hår:) Även om båtresorna var trevliga blev vi så klart glada när båten la till på Åland. Vi tog som vanligt en taxi till hotell Park Alandia där vi skulle bo och vi fick rum hundratre precis som i november. Oj vad vi båda hade längtat efter att få vara för oss själva. Vår första natt var hur fin som helst och helt underbar! Eftersom det knappt var något som var öppet på Åland under nyår tog vi det ganska lugnt. Vi gick och handlade, tittade en del på tv, pratade och tryckte till på många sätt:) På lördagskvällen gick vi ut och åt på en fin restaurang. Där satt vi och hade det hur trevligt som helst, njöt av den goda maten, pratade, kramades, gav varandra en puss lite då och då och drack te tills klockan nästan var tolv och det var dags att gå ut för att fira in det nya året. Jag glömmer aldrig de fina minuterna då vi kysstes samtidigt som vi hörde en massa fyrverkerier runtomkring oss, klockan hann bli över tolv och det nya året hade börjat. Det var riktigt fint och jag fick till och med tårar i ögonen på grund av att jag blev väldigt rörd och glad. ”Gott nytt år hjärtat” sa Reza innan han kysste mig ännu en gång. Någon minut senare skålade vi och drack någon sorts vin som jag faktiskt drack ganska mycket utav, inte för att jag tyckte om smaken utan för att jag tyckte att allt kändes helt underbart just då. Jag lovar er att jag kunde ha druckit nästan vad som helst utan att alkoholsmaken, som jag fortfarande inte har lärt mig att uppskatta, skulle ha förstört vår fantastiska stund. Det där nyårsfirandet lär jag aldrig glömma! Reza och jag gjorde om ungefär samma sak när klockan slog tolv i Sverige. Då tog vi dessutom emot en massa fina sms och vi pratade med Oja, Nina, Björn och Lovisa innan vi gick ut för att skåla med Kim som jobbade i receptionen på hotellet där vi bodde. Reza somnade ganska tidigt den natten och eftersom jag kände mig klarvaken passade jag på att starta spellistan i min mobiltelefon. Där fanns både julsånger och andra låtar och eftersom jag inte tycker att man kan lyssna på julsånger efter nyårsdagarna kändes det skönt att kunna höra dem i lugn och ro en sista gång innan november eller december 2012. Sen kändes det hur skönt som helst att kunna sjunga och veta att Reza faktiskt inte hörde mig. Det finns mycket som jag gör för honom men jag vågar definitivt inte sjunga vad som helst än, den spärren lär dock släppa i framtiden. Jag hann dansa runt och sjunga till nästan varenda låt innan Reza vaknade och märkte att jag inte låg bredvid honom. Vi pratade en stund, tryckte till och åt mandariner innan vi sedan somnade med armarna om varandra.

Som jag har skrivit tidigare har jag svårt att acceptera när roliga händelser tar slut och våra härliga dagar på Åland var inget undantag. Jag kände mig väldigt ledsen när vi checkade ut från vårt hotellrum och åkte till hamnen för att så småningom lämna Åland. Reza och jag behövde som tur var inte ta farväl av varandra ännu utan hade ytterligare några fina dagar tillsammans:) Väl tillbaka i Stockholm åkte vi till ett hotell där vi hade bokat en frinatt. Vi bodde i en fin svit som jag i och för sig nästan tyckte var lite för stor för oss men som jag ändå fastnade för på något sätt. Det fanns till exempel två tv-apparater, en underhållande soffa och en skön säng. Reza och jag pratade en ganska lång stund med Oja, umgicks med varandra, drack te och åt risifrutti innan vi somnade den kvällen. Några timmar senare hade det hunnit bli måndag och dagen började med att vi försov oss, något som ju alltid är lika jobbigt. Vi hann som tur var äta en snabb frukost innan vi gick tillbaka till vårt hotellrum. Jag hann sova en stund medan Reza badade och vi hann precis göra oss i ordning innan det var dags att checka ut. Vi åt lunch som ingen av oss uppskattade men som åtminstone var ätbar. Efter det var det dags för oss att åka vidare. Eftersom Reza har fyllt år och det dessutom har varit jul ville jag ge honom något. Att ge bort någonting till någon som har det mesta och som är trettiotvå år och kille är inte det lättaste. Reza ville dessutom inte hjälpa mig utan sa bara att han inte behövde något och att det viktigaste för honom var att få vara med mig. En gång fick jag honom att säga att om han nu önskade sig något skulle han vilja ha en klon av mig, vilket ju är något som jag i och för sig gärna skulle ge honom men som jag tyvärr inte kan ordna. Jag ville antingen ge bort något som Reza alltid ska kunna minnas eller något särskilt som Reza ska kunna spara resten av sitt liv. Mitt mål är att hitta ett föremål, ett speciellt smycke eller något annat som på något sätt ska få Reza att tänka på mig och att det jag ger bort ska symbolisera all eller åtminstone lite av den kärlek som jag en gång eller kanske för alltid kommer att känna för honom. Eftersom jag inte hittade något sådant, det kommer nog ta lite tid innan jag gör det, bestämde jag mig till slut för att försöka ge bort någon sorts upplevelse. Med tanke på att Reza hade sagt att han gärna skulle vilja uppleva saker med mig tänkte jag att det bästa ju vore ifall vi kunde uppleva något tillsammans. Därför började jag fråga familjen, vännerna och andra bekanta vad de har gjort med sina nära och kära. Jag tillbringade även x antal timmar framför datorn där jag läste om olika upplevelser eftersom jag så klart ville hitta en upplevelse som förhoppningsvis både Reza och jag skulle uppskatta. Ni kanske minns att jag preliminärbokade en upplevelse redan på Rezas födelsedag. Trots att jag letade vidare i ytterligare en vecka kom jag fram till att upplevelsen som jag hade bokat från första början förmodligen skulle passa oss bäst. Veckorna innan jag skulle ge bort min upplevelse var det så klart vissa saker som behövde göras och när det väl var gjort var det bara att vänta och räkna ner dagarna. Med tanke på att jag vet att det kan krävas en hel del för att Reza ska bli riktigt nöjd var jag väldigt nervös över att han inte alls skulle tycka om upplevelsen som jag hade fixat. Därför vågade jag inte tala om för honom vad vi skulle göra fastän han tjatade på mig och sa att han ville göra det jag hade ordnat vad det än var. Men eftersom jag inte ville göra Reza besviken och jag dessutom tycker om att överraska andra människor talade jag inte om något. När vi satt i taxin på väg till stället där upplevelsen skulle vara sa jag att vi i alla fall skulle ha möjlighet att bada. Eftersom Reza har föreslagit att vi ska göra det ett antal gånger när vi har träffats och det aldrig hade blivit av tänkte jag att det ju kunde vara en rolig grej att äntligen göra tillsammans. Reza lät inte direkt jätteglad när jag sa det och med tanke på att jag inte visste hur standarden på rummen där vi skulle bo var förstod jag att han var skeptisk. Tidigare hade jag fått Reza att lova att han skulle tala om ifall han inte skulle tycka om det jag hade fixat och att vi i så fall skulle göra något annat istället. Det fick mig åtminstone att känna mig lite lugnare när jag hörde på Rezas röst att han tyckte att det hade varit onödigt av mig att inte tala om vad vi skulle göra om vi ändå bara skulle bada. Reza frågade mig om det inte var något mer jag hade planerat att vi skulle göra och när jag svarade att vi nog mest skulle ta det lugnt lät han lite besviken. När Reza frågade mig ifall det inte fanns någon typ av aktivitet på stället där vi skulle vara och jag inte kunde svara på det eftersom jag inte hade särskilt stor koll på just det blev jag ännu nervösare. Min upplevelse blev som tur var bättre än vad vi båda hade förväntat oss. Taxichauffören släppte av oss på en grusplan, vilket fick mig att bli förskräckt och undra var vi hade hamnat. Vi gick in i en byggnad och när vi kom fram till receptionen blev jag som tur var lättad när jag förstod att vi hade kommit rätt och att vi befann oss på Yasuragi som är ett fint spa i Stockholm.

Jag måste säga att jag verkligen älskade att vara på Yasuragi. Personalen var hur trevliga som helst och vi fick alltid hjälp när vi behövde det. Rummet där vi bodde var väldigt fint och sängen var skön. Stämningen var hur bra som helst och jag blev väldigt lugn av att vara på Yasuragi. Det fanns en pool och varma källor där man kunde bada. Reza och jag hann dock bara bada i de varma källorna som fanns både inomhus och utomhus. Innan vi badade tvagade vi oss på japanskt vis. På Yasuragi var det nämligen japanskt tema, vilket jag tycker var roligt, dels för att jag är intresserad av Asien och dels för att jag tycker att saker och ting ofta blir lite roligare när det finns ett tema. Alla hade speciella morgonrockar på sig under hela sin vistelse på Yasuragi, vilket i alla fall jag tycker kändes mysigt och speciellt. Vi hann, förutom att bada, ligga i vilstolar och dricka te och äta frukt samtidigt som vi hörde fin musik och andra härliga ljud. Jag kan verkligen inte beskriva hur fint jag tycker att det var på Yasuragi och själva känslan som man känner när man är där tror jag att man behöver uppleva själv för att förstå. Därför kan jag varmt rekommendera er att åka dit tillsammans med någon eller några som ni tycker om ifall ni har lite pengar över och vill unna er något riktigt bra! Jag är säker på att jag kommer att åka dit fler gånger! Maten var hur god som helst! Vi åt en fyrarättersmiddag då vi fick välja bland några olika rätter från en meny. Jag åt bland annat sushi, någon annan fisk som jag har för mig var lax, krabba samt jättegod glass med tryfflar och körsbär till efterrätt. Senare på kvällen drack Reza och jag te och åt choklad som jag hade beställt till oss. Om ni inte redan visste det älskar jag romantik och att överraska någon med choklad tycker åtminstone jag är romantiskt. Ytterligare en sak som var riktigt fin under vår vistelse var frukosten. Tack vare det japanska temat fanns det både misosoppa och sushi. Sen kan jag inte klaga på allt annat som fanns på frukostbuffén utan jag tyckte om allt, smoothien, det goda teet och äggröran är bara några få exempel. Jag tyckte att frukosten var så pass god att jag åt mer än vad jag har gjort på länge och oj vad mätt jag kände mig efteråt... Eftersom jag verkligen stortrivdes på Yasuragi kan ni säkert förstå att jag kände mig lite nedstämd när det var dags att checka ut. Men det var bara att försöka se glad ut och jag är som sagt säker på att jag kommer att åka dit igen när jag har råd. Det fanns flera aktiviteter som man kunde delta på, Reza och jag valde dock att inte göra det. Tiden gick mycket fortare än vad vi hade räknat med och eftersom vi inte ville stressa hann vi inte göra särskilt mycket den här gången. Att njuta av den fina stämningen och av varandra räckte dock för min del. Trots att jag hade det hur bra som helst på Yasuragi blev jag ännu gladare över att märka att Reza blev överraskad, glad och nöjd med min present. Förutom att han sa att han var nöjd kände jag faktiskt att han precis som jag, verkligen trivdes och hade det bra. Jag kände att ett dygn på Yasuragi var precis vad vi behövde. Det bästa av allt var när Reza la armen om mig och sa att jag nog kommer att nå hans hjärta en dag och att jag närmar mig det redan nu:)

Reza och jag hann äta lite på Max innan vi satte oss på ett tåg mot Göteborg. Att hinna med tåget var dock inte det lättaste. Det gick från ett spår som vi inte hittade till. Vi hade turen att få hjälp men på grund av att det var rusningstrafik var det flera som sprang in i mig och min käpp eftersom de uppenbarligen inte hade tid att se sig för. Tågresan blev i alla fall lyckad, Reza och jag turades om att ligga i varandras knä, vi handlade goda hallonmuffins i bistron, pratade, terrade varandra och rensade bort gamla sms från Rezas mobil. Väl framme i Göteborg hade vi några fina dagar tillsammans. Vi var väldigt mycket med Oja och jag fick även träffa deras vän Ponkidonk och besöka US västs kansli där jag träffade Rebecca, Mikaela, Catta och Mathias. Vi lagade så klart mat ibland men det hände även att vi valde att äta ute. Det fanns en vegetarisk restaurang som hette Andrum där jag åt två gånger plus att Reza, Oja och jag åt på en restaurang där de serverade persisk mat, åh vad jag tyckte om den! En förmiddag köpte jag en smörgås på Paprika också, något som har blivit lite av en tradition för mig:) En kväll åt jag middag tillsammans med Reza och hans mamma. Den här gången kändes det inte lika nervöst att träffa henne och även om det fortfarande kan kännas lite jobbigt att vi inte förstår varandra särskilt bra tycker jag att hon verkar vara både trevlig och underhållande:) Något som däremot inte alls var underhållande var att jag började må dåligt i torsdags. Jag kände av att något var på gång redan i onsdags och i torsdags fick jag det bekräftat då jag vaknade med feber, yrsel och värk i huvud och hals. Med tanke på att jag var förkyld i över en vecka innan jul tycker jag verkligen inte att jag förtjänade att bli sjuk igen när jag dessutom skulle ha åkt på träningsläger i showdown dagen därpå. Men eftersom min kropp sa ifrån var mitt enda alternativ att vila och sova så mycket som möjligt. När jag vaknade i fredags morse och märkte att jag blev yr så fort jag rörde huvudet tyckte jag riktigt synd om mig själv. För det första kändes det jobbigt att jag låg och svettades ner min kära vän Ojas säng och att jag inte var hemma. För det andra ville jag träna med landslaget eftersom det är tävling i Finland nästa helg och jag dessutom saknar alla spelare enormt mycket! Sist men inte minst kände jag mig trött på att vara sjuk och inte orka göra annat än att ligga i sängen och tycka synd om mig själv. Jag behövde som tur var inte vara ensam särskilt länge. Eftersom det var röd dag behövde varken Reza eller Oja vara borta på möten och annat någon längre stund. Båda två var hur fina som helst och tog hand om mig i helgen när jag var ganska nedstämd och inte orkade göra särskilt mycket. Många timmar tillbringades i en soffa i Ojas lägenhet som jag verkligen tycker om. När jag orkade läste jag böcker och när jag inte orkade göra det lyssnade jag på radio. Ibland hände det att Reza kom och la sig bredvid mig och vi hade några riktigt bra och fina samtal. I söndags kväll kände jag mig tillräckligt pigg för att orka ta mig hem. Jag kände mig så klart minst lika ledsen som vanligt när jag tog farväl av Reza vid tåget. När vi inte är tillsammans är saknaden enormt stor och jag saknar verkligen allt, att trycka till honom, att pussa honom, att busa med honom och till exempel slicka honom i ansiktet, att göra roliga saker, umgås med andra eller att vara ensam med honom. Det finns inte mycket som slår våra fina kvällar och nätter. Trots den stora tomheten och saknaden kände jag mig i alla fall tryggare och säkrare i söndags än vad jag brukar göra när Reza och jag lämnar varandra. Att vara med Reza i nio dagar var helt underbart. Jag tröttnade aldrig på honom och kände mig alltid lika lycklig när han var i närheten. Nu vet jag att både Reza och jag är säkra på att vi vill ses fler gånger och den här gången är jag dessutom säker på när vi ses nästa gång! Reza har verkligen blivit viktig för mig och fått en stor plats i mitt hjärta och nu när jag har fått veta att jag närmar mig hans hjärta känner jag mig motiverad att fortsätta orka kämpa för att nå dit och få hans kärlek! Jag är fullt medveten om att det inte är lätt och att det kommer ta tid men jag känner att det är värt att hoppas, vänta och längta. Kärlek är ingenting man kan stressa fram och alla behöver olika lång tid på sig innan de kan säga vad de känner och vill. Jag tror verkligen att Reza och jag skulle kunna ha det väldigt bra tillsammans och det känns helt underbart att vi båda känner att vår relation utvecklas åt rätt håll, att vi trivs ihop och att vi hela tiden lär känna varandra bättre och utvecklas tillsammans! Jag tänker kämpa för det jag känner och vill, i alla fall så länge jag ser att det ger resultat och så länge mina känslor är såhär starka. Oj vad tiden går, nu behöver jag göra några andra saker innan jag ska gå och lägga mig. Imorgon börjar som sagt en ny termin och nu är det bara att köra på fram till studenten! Ta hand om er!
/Vispen


Allsång på Skansen med USS, en oförglömlig kväll då jag kramade och dansade med Måns Zelmerlöw

Hej!

Nu får ni räkna med många stavfel, dålig meningsbyggnad och liknande men jag vill skriva om den här kvällen nu för att inte glömma någon av de viktigaste tankarna som snurrar runt i mitt huvud för tillfället. Jag har verkligen haft en underbar och oförglömlig kväll, framförallt på grund av de få sekunder jag fick uppleva med Måns men eftersom jag vill kunna minnas hela den här kvällen i framtiden börjar jag från början:)

Jag kom fram till Skansen några minuter före fyra. Ett tag trodde jag nästan att jag skulle komma försent på grund av en samåkning med färdtjänsten som tog längre tid än beräknat. Med tanke på att jag faktiskt hade varit med och planerat och var lite ansvarig för den här aktiviteten hade det ju därmed varit extra jobbigt om jag hade blivit försenad. När jag väl kom fram hälsade jag på några glada USS-are som redan hade kommit och satte mig sedan på en bänk och väntade på att resten skulle dyka upp. Jag kände mig oerhört taggad inför kvällen och började leta reda på någon som ville sitta bredvid mig under allsången. Det fanns några som inte ville göra det och deras argument till varför var att de trodde att de skulle bli döva med tanke på att jag kan skrika ganska högt. Som tur var ville min kära vän Kim också skrika högt och därför passade det ju perfekt att vi satt bredvid varandra. Några minuter senare droppade Sandra och Rakel från US mitt in och efter att ha kramats lite med dem betalade vi och gick in på Skansen. Vi satte oss vid kvarnarna och åt picknicken som vi hade tagit med oss. Genrepet av allsången hördes en bit bort och jag förvånades över att jag faktiskt kände igen några av de allsånger som skulle sjungas under kvällen. Klockan sex gick vi tillbaka till huvudentrén där vi mötte upp några som skulle syntolka kvällen. De delade ut allsångshäften på punktskrift samt hörlurar som vi behövde för att höra syntolkningen. Efter det gick vi runt lite på Skansen och lyssnade på när en kvinna förklarade hur saker och ting såg ut, när de byggdes och så vidare. En stund senare stannade vi utanför en glasskiosk där några av oss köpte glass. Jag kände mig lite sugen och köpte därför en kulglass med smakerna blåbär och choklad. Medan jag stod i glasskön fick jag reda på att några redan hade gått till bänkarna för att ta bra platser och jag fick genast bråttom att handla min glass och gå dit. När jag kom fram såg det mörkt ut och jag kunde inte se en enda bra plats. De flesta satt i bänkar långt fram som redan var fullsatta men jag fick till slut hjälp av en man att hitta en plats som enligt honom var bra eftersom den låg bredvid gången där artisterna brukar gå förbi ibland. Anledningen till att vi fick sitta på bänkar i år var att syntolkning.nu hade fixat det till oss:)

Så småningom började publikuppvärmningen då Måns och några andra pratade, en komiker berättade roliga historier och de helt enkelt ville få igång publiken. Jag skrek som aldrig förr och hade jätteroligt när vi tränade på några av allsångerna, Stockholm i mitt hjärta var min favorit. När vi en stund senare sjöng en låt som hette Någonting att äta, någonting att dricka, som jag aldrig hade hört tidigare, kom Måns gåendes i mittgången. Jag kände hur personen bakom mig tryckte till min axel och frågade henne vad som hände. "Måns gick precis förbi och sträckte fram handen mot dig men eftersom du inte tog den gjorde jag det istället." Glädjen jag känt bara några sekunder tidigare försvann och ersattes av sorg och besvikelse. Jag hade så klart missat att Måns sträckte fram handen mot mig och därmed en chans som man inte får särskilt ofta. Att vara blind kan vara riktigt jobbigt ibland och med tanke på att Måns är en av mina idoler kanske ni kan förstå lite hur jag kände. Efter att kvinnan bakom mig hade lovat att hon skulle säga till ifall någon gick förbi igen bestämde jag mig för att ändå försöka ha så roligt som möjligt. Jag kunde ju tyvärr inte spola tillbaka tiden så det var bara att gilla läget.

Klockan åtta började allsången sändas. Jag skrek, applådderade, sjöng med i låtarna och hade jätteroligt! Ingen klagade på att jag skrek utan de som satt runtomkring mig verkade ha minst lika roligt som jag:) En kvinna syntolkade allsången men jag glömde bort att lyssna efter bara några minuter, det får bli ändring på det nästa gång. Jag tycker hur som helst att alla artister var jätteduktiga och det märktes att folk har lyssnat mycket på Veronica Maggios låt Jag kommer för det lät verkligen som att hela Skansen sjöng med. Hur glad jag blev av att höra Måns prata förstår ni nog och jag tycker verkligen att han gjorde det bästa programmet hittills! Plötsligt såg jag i mitt allsångshäfte att allsången Någonting att äta, någonting att dricka, skulle spelas. Om Måns går förbi igen får jag bara inte missa honom tänkte jag. Det var då det hände, några sekunder efter att låten hade börjat spelas och Måns började gå i mittgången. Kvinnan bakom mig tryckte på min axel och den här gången förstod jag vad jag skulle göra. För att inte missa Måns ställde jag mig upp och jag vet inte hur det gick till men plötsligt stod jag där mittemot honom och hörde honom sjunga. Jag blev så glad att jag bara inte kunde låta bli att krama Måns och oj vad han var bra på att kramas. Jag har inte fått en sådan bra och skön kram på länge. Trots att jag aldrig hade kramat Måns tidigare kramade han mig ordentligt med båda armarna, så som många inte gör förrän man känner dem riktigt väl. Många tror ju på kärlek vid första ögonkastet, kramen jag fick idag fick mig absolut att tro att kärlek vid första kramen också är möjlig. Med tanke på att jag inte kan se hur människor ser ut kanske jag faktiskt behöver krama dem för att få en uppfattning om det. Nu kände jag inte särskilt noga på hur Måns såg ut utan det enda jag la märke till var att han var oerhört bra på att kramas. När jag hade kramat Måns i några sekunder började han dansa och jag försökte röra mig i takt medan vi stod där och höll om varandra. "Du är bäst" hörde jag plötsligt mig själv säga. "Du är bäst" svarade Måns och han fick mig att, i några sekunder, glömma bort att vi faktiskt stod där på Allsången. Att stå där med Måns kändes helt underbart, allt runtomkring oss kändes väldigt långt borta och jag tycker att det kändes som att tiden stod stilla! Jag är säker på att jag hade kunnat stå och krama Måns hur länge som helst men insåg snabbt att han behövde dansa vidare längs bänkraderna. Därför släppte jag Måns bara någon sekund senare samtidigt som jag kände hur någon, som jag efter att programmet var slut fick reda på förmodligen var en vakt, drog i min jacka. Jag satte mig ner på bänken igen och kände att jag hade svårt att förstå vad som hade hänt. Människor runtomkring mig kramade om mig och skrattade. När jag stått där med Måns hade jag ju glömt bort vad som hänt runtomkring oss. Nu när jag satt ner igen kände jag hur några tårar började rinna nerför mina kinder, förmodligen på grund av både glädje, lycka och chock.

Resten av kvällen kände jag mig gladare än vad jag har gjort på länge! Jag sjöng med i allsången Drömmen om Elin och sjöng med när Veronica Maggio sjöng låten Välkommen in. En stund senare var tv-sändningen över och det som visades på webben, samt för oss på Skansen började. Förutom att Sara Varga sjöng en riktigt bra låt fick vi även höra Måns sjunga. Jag satt och log hela låten och en stund senare var även webbsändningen över. Vi började gå mot utgången och efter att jag hade sagt hej då till de flesta gick några av oss och åt hamburgare innan min färdtjänstbil hämtade upp mig. Nu är jag hemma och ska packa det sista innan jag går och lägger mig. Imorgon åker jag nämligen till Norrköping för att träffa några kompisar, bland annat Jakob och Jonas. Hoppas att ni har haft en bra kväll, jag är verkligen jättenöjd med kvällen och jag är helt säker på att jag aldrig kommer glömma varken kramen eller dansen med Måns! Stort tack till syntolkning.nu och USS som gjorde den här kvällen möjlig!
/Vispen

Studenten 2011

Hej!

Eftersom jag känner mig ganska trött blir det inget långt inlägg. Men jag har ändå valt att blogga ikväll för att jag vill komma ihåg så mycket som möjligt av denna underbara dag! Det är ju bara en gång i livet man får uppleva det som jag har upplevt idag och det är sådana här dagar man ska minnas för livet. Jag är säker på att jag alltid kommer att minnas den här dagen med både glädje och sorg! Sorg känner jag eftersom jag idag har lämnat en fin tid bakom mig med klassen som jag har hängt med i tre år. Glädje känner jag för att den här dagen blev så pass lyckad och för att det har funnits många i min omgivning som har bidragit till att den här dagen skulle bli så pass bra som den faktiskt blev! Vi får se hur det blir nästa år. Om jag trivs med klassen jag kommer att gå med då kommer jag förmodligen fira lite med dem när de går ut nästa år men den här gången kändes det väldigt speciellt eftersom jag tog studenten tillsammans med min klass som jag har fått tillhöra i tre år. Dock har jag ju fortfarande ett år kvar på gymnasiet. Men det känns faktiskt inte alls jobbigt eftersom jag ändå inte har bestämt mig för vad jag vill göra senare i livet.

Jag sov inte särskilt bra inatt, förmodligen för att jag tänkte för mycket. När väckarklockan ringde imorse råkade jag stänga av den helt istället för att trycka på snooze-knappen. Som tur var vaknade jag ändå en stund senare och fick då bråttom att kliva ur sängen. Jag kände mig riktigt trött men lyckades till slut hitta allt jag skulle ha på mig och efter att ha klätt på mig gick jag upp till köket för att äta en snabb frukost innan jag skulle åka till skolan. Lovisa hjälpte mig att fixa mitt hår och hon gjorde en inbakad fläta,, satte i några andra toffsar, samt några hårspännen som mest fick fungera som prydnad eftersom mitt hår var för tjockt för dem. Taxin var som tur var i tid imorse och jag slapp dessutom samåkning!

När jag kom till skolan satte jag mig i kafféet och pratade med några andra i klassen som också var tidiga. Alla var vädlgit glada och hade dessutom väldigt fina kläder på sig. Jag tror att alla tjejer hade vita klänningar så det var ju tur att jag, som i vanliga fall inte skulle ha på mig en vit klänning, faktiskt valde att ha det idag:) Fler och fler började så småningom droppa in och klockan nio var det dags för fotografering. Fotograferingen var utomhus och det var en kvinna som hade hand om gruppfotot. Vi fick antingen sitta eller stå på strolar och sen kanske det även var några som stod på marken. Att jag är kort är ju ingen nyhet och därför fick jag sitta på en stol i raden längst fram. Kvinnan knäppte några bilder och vi fick se glada ut, säga krokodilfis och lite annat:) Efter det fick de som ville ta porträttfoton tillsammans med en annan fotograf. Eftersom jag ändå inte hade särskilt mycket att göra lät jag fotografen ta några bilder på mig. Jag vet dock inte om eller när vi kommer få se våra studentfoton men det lär vi ju märka.

Efter frotograferingen gick alla till Lumaparken för att börja firandet genom att dricka och äta jordgubbar. Jag hade glömt att ta med mig något att dricka, vilket ju var lite synd. Men jag fick smaka både dricka och jordgubbar så det gjorde inte särskilt mycket. Stämningen var verkligen på topp! Vi sjöng studentsången, tog kort på varandra, jubladde och pratade:) Jag blev förvånad över att det faktiskt är väldigt många som vill satsa på musiken och söka till andra skolor för att få sjunga och spela mer. Några vill till och med åka till USA och plugga musik. Det verkade i princip bara vara jag som inte riktigt vet vad jag vill göra efter gymnasiet. Därför är det ju skönt att jag har ett år kvar innan jag måste bestämma mig. Alla hade givetvis på sig sina studentmössor idag och de flesta ville att andra skulle skriva i deras mössor. Jag fick de flesta att skriva sina namn i min mössa och vissa skrev till och med en kort hälsning. Däremot suddades en del text ut senare under dagen när min mössa blev blöt och det var lite tråkigt, menmen. Några hälsningar har jag i alla fall kvar och jag vet att det kommer kännas roligt när jag tar fram min mössa om tio eller tjugo år och ser allt fint som några av mina klasskamrater skrev. Alla verkade som sagt vara glada idag, glädjen smittade av sig och jag skrattade och skrek en hel del:)

Klockan elva var det dags för studentlunch och alla treor samlades i multihallen. Teatereleverna sjöng och skrek en massa vilket gjorde att de andra inriktningarna också hängde på. Efter en stund kom det in några lärare i multihallen, kontaktlärarna för de klasser som skulle ta studenten, rektorerna för de olika inriktningarna och säkert några andra också. Rektorerna för de olika inriktningarna höll tal och jag måste säga att jag tycker att alla tal var riktigt fina och bra:) Det var dessutom några elever som höll tal och jag blev särskilt imponerad av en tjej som verkligen sa jättemånga bra saker. Lunchen var väldigt god idag, kött potatisgrattäng och kryddsmör. Vegetarianerna fick någon sorts vegetarisk biff istället för kött. Till efterrätt fick vi kladdkaka med jordgubbar som verkligen var gott. Dock hann jag knappt ens börja på min kladdkaka eftersom alla fick bråttom att gå till olika klassrum med sina kontaktlärare.

Min klass gick till ett klassrum på sjätte våningen dit även vår kära kontaktlärare Aleks och några andra lärare kom. Aleks började med att dela ut brev till oss som vi skrev första dagen i ettan. Jag fick dock inget brev, förmodligen på grund av att jag mailade det till Ola för länge sen och han inte jobbar kvar på skolan längre. Det var hur som helst roligt att höra när några av de andra läste upp sina brev och man märkte verkligen att vissa har förändrats oerhört mycket sen de började ettan. De flesta förändras nog en hel del under gymnasietiden. jag tycker att jag har utvecklats väldigt mycket sen jag började på gymnasiet. Då var jag en blyg och tyst tjej medan jag nu faktiskt känner att jag kan prata med de flesta utan att det känns konstigt. För mig var det väldigt bra att få börja om på nytt och börja i en ny klass där det inte fanns någon som kände mig och som visste hur jag hade varit under grundskoletiden. Förutom att jag känner att jag har utvecklats som människa har jag ju dessutom lärt mig en massa saker under de här tre åren och läst en massa intressanta ämnen. Aleks gav oss våra betyg och jag blev riktigt glad när jag såg att jag hade fått MVG i sång! Det betydde väldigt mycket för mig. I början av ettan låg jag bara på G+ och i slutet av tvåan låg jag på VG. Men nu ansåg tydligen min sånglärare att jag låg på MVG och det var ju verkligen helt underbart! Trots att jag ibland har misslyckats på sånguppspelen och sjungit katastrofalt dåligt flera gånger tyckte hon tydligen ändå att jag har kämpat på tillräckligt bra och att jag har utvecklats mycket sen tvåan. Efter att alla hade fått sina betyg och många hade blivit glatt överraskade över att det hade gått bättre än vad de hade förväntat sig var det äntligen dags för utspring! Innan vi gick ut fick alla en kram av Aleks och när Aleks tackade oss för de här tre åren, önskade oss lycka till i livet och så vidare, kände jag att tårarna var väldigt nära. Det fanns faktiskt några som jag såg gråta idag och jag hade uppskattat att göra det eftersom jag då verkligen hade haft anledning att vara ledsen. Men inga tårar har fallit från mina ögon på hela dagen vilket egentligen kanske är lite konstigt. Jag kommer nog inte träffa min klass på tio eller femton år och det är klart att det kommer kännas konstigt för mig att gå på Kulturama i höst utan klassen.

Oj vad jag såg fram emot utspringet. Jag var verkligen förväntansfull då jag stod och väntade på att få springa ut tillsammans med klassen och alla andra treor. Artist och musikerklassen skulle springa ut som tredje klass och jag tycker att det var skönt att få vara någonstans i mitten. Innan det var dags att springa ut kramades alla med alla, vissa grät och andra skrattade och var glada. När klockan var någon minut efter ett var det dags för den första klassen att springa ut och därefter gick det väldigt snabbt. Min klass sprang ut till en marsch och vi försökte marschera i takt, jag hoppas att det åtminstone såg lite bra ut:) När vi hade kommit ut en bit började vi jubla, hoppa runt och vara glada och efter att ha stått och fått känna den känslan i några sekunder tystnade musiken och det var över. Tänk att man ser fram emot utspringet i flera år fastän det bara tar cirka en minut. Alla sprang åt olika håll för att hitta sina nära och kära som förhoppningsvis stod och väntade på dem någonstans. Eftersom det var många som hade kommit för att se oss springa ut tog det en stund innan Jonas och jag fick syn på Lovisa och Nina och ytterligare en stund innan vi lyckades hitta Lia och Maria. Jag blev väldigt glad över att de orkade komma! Istället för att de hade med sig ett stort plakat med en bild av mig hade de valt att ta med sig ett kassettband med en inspelninge från när jag tre år. När de spelade upp bandet hörde jag att det var jag som sjöng Blinka lilla stjärna. Jag måste säga att jag blev lite besviken på att de valde just den inspelningen med tanke på att jag sjöng oerhört falskt. Jag har nämligen hört mig själv sjunga mycket bättre på andra inspelningar men lite kul var det i alla fall:) Förutom att de spelade upp mig som liten fick jag även blommor, någon grej av tyg som jag har glömt vad den föreställde och en nalle som jag tror att det står grattis på. Efter att ha pratat med alla en stund var det dags för mig att byta om eftersom vi snart skulle få gå på lastbilsflaket!

Lastbilen stod redan parkderad och väntade på att alla skulle gå på flaket när jag kom. Eftersom jag ville ha en plats där jag kunde hålla i mig i något gick jag på flaket en stund innan lastbilen började åka. Nästan direkt efter att jag hade kommit upp på flaket kände jag hur någonting hälldes över mig och det tog inte lång tid för mig att inse att det var öl. Bara några sekunder senare regnade ännu mer öl ner över mig och jag blev chockad när jag kände hur blöt jag redan var. Ölregnet fortsatte och det blev ännu värre när lastbilen väl började åka. Nog hade jag varit förberedd på att man skulle få öl på sig men jag hade aldrig trott att folk skulle hälla sådana stora mängder öl över andra som de faktiskt gjorde. Även om jag inte fick en burk på mig åt gången kan jag lova er att det sammanlagt hälldes ett antal burkar över mig. Det var verkligen som att duscha förutom att öl ju varken luktar eller smakar gott. Alla på flaket jublade, visslade i visselpipor eller tutade i olika sorters tutor. En kille hade en tuta som lät jättehögt och sen fanns det tutor som tack och lov inte lät lika högt. En gång blev jag tutad rakt i örat och en gång när jag skrek och alltså öppnade munnen var det plötsligt någon som hällde öl i hela mitt anstike och i min mun. Det var inte särskilt trevligt och när ölen så småningom började torka lite började den lukta ännu mer och jag blev dessutom kladdig överallt. Men öldusch upplever man nog bara på studenten och det är ju speciellt på sitt sätt:) När jag väl hade insett att jag var nerölad och att jag inte skulle kunna göra något åt saken på väldigt länge försökte jag ha roligt åt att folk sprutade öl på mig istället för att bli irriterad. Det gick faktiskt ganska bra, låtarna som spelades för oss var riktigt roliga och jag njöt av det fina vädret och att höra alla glada människor. Jag kunde känna mig riktigt glad stundtals och skrek tills jag fick riktigt ont i halsen:)

När lastbilen hade åkt runt i ungefär två timmar stannade den vid Sankt eriksplan. De flesta gick av där men det fanns även några som valde att åka en stund till. Eftersom jag kände att jag hade känt hur det var att åka på ett lastbilsflak, känts hur det kändes att skrika tills rösten i princip hade försvunnit och dessutom fått en öldusch gick jag av tillsammans med de flesta andra tjejerna i klassen. Jag hann säga hej då till några av dem innan de sprang iväg. Det kändes faktiskt jobbigt när jag insåg att jag nog inte kommer träffa dem på flera år men sånt är livet. Jonas kommer i alla fall jobba kvar som min assistent nästa år och det känns skönt att inte behöva byta nu när jag ändå bara har ett år kvar:)

Jag kan lova er att det kändes oerhört skönt att komma hem någon timme efter att ha gått av flaket och äntligen få duscha på det normala sättet. Allt jag hade på mig luktade öl, studentmössan hade jättemånga fläckar på sig och när jag äntligen stod där i duschen fick jag tvåla in mig flera gånger innan öllukten försvann. När jag hade duschat var det bara att klä på sig igen för att åka in till Vasastan och äta med familjen. Det var dock inte lätt för mig att hitta något att ha på mig. Som tur var hade jag ju inte klänningen på mig på flaket vilket gjorde att jag kunde använda den. Däremot luktade min vita BH öl och även mina vita tights var ofräscha. Efter att ha sköljt av både tightsen och BH-n luktade de i alla fall lite bättre. Däremot luktar studentmössan fortfarande jätteäckligt och eftersom många har skrivit i den och jag inte vill att ännu mer text ska försvinna vill jag inte råka tvätta mössan på fel sätt.

Ikväll har jag alltså varit och ätit tillsammans med familjen. Lovisa kunde inte vara med eftersom hon var på bal och Maria, Danne och min kusin Matilda fick förhinder. Vi var i alla fall sju personer idag, mina föräldrar Nina och Björn, min mormor Lia, min farmor Irre, Ninas bror Olle, hans fru Eva och jag. Restaurangen där vi åt ikväll hade enligt mig väldigt god mat. Den ligger på Gästrikegatan i Stockholm och jag tycker absolut att ni ska gå dit någon dag om ni är i närheten. Jag ville äta på en vietnamesisk restaurang eftersom det var många år sen jag gjorde det senast och eftersom jag är adopterad från Vietnam. Jag ville gärna göra något speciellt när jag tog studenten och tyckte därför att det passade bra att äta vietnamesiskt ikväll. Jag åt glasnudelsallad till förrätt som jag tycker var god förutom att den innehöll någon krydda som smakade för starkt och gjorde att hela maträtten i princip bara smakade skum krydda. Till varmrätt åt jag någon sorts skaldjursrätt med räkor, musslor och bläckfisk som jag tycker var riktigt god. Efterrätten bestod av ananas, ingefära, honung och vaniljglass och jag tycker att den kombinationen fungerade riktigt bra. Till maten drack jag mangojuice som var hur god som helst. Jag skulle kunna gå till den där restaurangen någon dag enbart för den goda juicen! En trevlig kväll har jag verkligen haft och det var verkligen trevligt att få äta middag tillsammans med en del av familjen och släkten. Ikväll fick jag förresten några presenter. Irre gav mig lite pengar och en fin silverbricka eftersm jag har börjat samla på saker som kan vara bra att ha när man flyttar hemifrån. Nina gav mig ett halsband som är köpt i Vietnam. På halsbandet är det en sköldpadda med en grön jadesten. Mitt vietnamesiska namn är Ngoch Bich som betyder grön jade och därför blev jag riktigt glad för halsbandet. Jag tycker dessutom om sköldpaddor. Av Lia fick jag en fin ask med en silverkedja i plus att hon bjöd alla på middagen ikväll, något som ju var hur snällt som helst! Nu ska jag gå och lägga mig eftersom jag knappt orkar hålla ögonen öppna längre. Men jag bloggar igen när det har hänt något roligt i mitt liv. Nu har jag ju faktiskt sommarlov i hela sextioåtta dagar och det ska verkligen bli helt underbart! Dock har jag inte planerat att göra särskilt mycket i sommar utan jag ska mest ta det lugnt. Det här blir mitt allra sista långa sommarlov i hela mitt liv och därför ska jag försöka njuta av varenda dag! Jag vill avsluta det här inlägget med att skriva att jag verkligen är nöjd med den här dagen och att jag är oerhört tacksam över att jag faktiskt har en familj och släkt, för att jag fick tillhöra en oerhört fin och bra klass och för att jag har haft väldigt många bra och positiva lärare. Utan alla dessa människor hade jag inte kunnat känna glädje.
/Vispen

Slutkonserten 2011

Hej!

Jag vet varken var jag ska börja eller hur jag ska skriva detta inlägg. Det enda jag kommer på just nu är att jag känner mig glad. Trots att jag sjöng dåligt ikväll och trots att jag tyvärr inte lyckades prestera på den allra sista konserten, den som jag hade tränat inför så himla länge. När jag sjöng hörde jag knappt mig själv och det lät falskt och dåligt på många sätt. Jag tror att jag hade övat för mycket för när jag väl skulle sjunga hade jag ont i halsen och lät väldigt hes. Hela familjen var på konserten och såg mig sjunga sådär hemskt på det allra sista uppspelet någonsin. Faktum är att jag kanske aldrig mer kommer stå på någon scen. Fastän jag alltså misslyckades ikväll känns det ändå inte som ett totalt misslyckande. Att hela familjen faktiskt kom och tittade betydde väldigt mycket! Att höra alla andra ikväll var jätteroligt och att få uppträda var också roligt. Efter att jag hade sjungit låten jag sjöng solo på kände jag att jag kunde slappna av på ett annat sätt och jag kände mig verkligen glad när ensemblen jag är med i avslutade konserten med låten Kom igen Lena. Glädjen jag kände är svår att förklara och jag vet faktiskt inte hur jag kunde känna mig sådär glad fastän jag ju precis hade misslyckats. Det kommer jag hinna vara ledsen över i framtiden, hela livet kommer det sitta kvar i mitt huvud, att jag sjöng dåligt på sista konserten. Men ikväll har jag känt mig glad och ingen har kunnat ta den glädjen ifrån mig! Åh vad alla var duktiga ikväll och när jag säger alla menar jag verkligen alla! Jag är säker på att jag kommer få höra åtminstone några av dem igen i framtiden! Det är dock synd att det ofta finns någon som det går lite sämre för på våra konserter och ikväll var det jag som inte lyckades prestera fullt ut. Att jag fick äran att uppträda med klassen var hur som helst helt fantastiskt och jag kommer alltid att minnas slutkonserten och jag hoppas att jag faktiskt ska kunna minnas de positiva sakerna mer än min falsksång. Den här dagen har varit fantastisk på många sätt och vis och idag slog det mig att jag, om bara tre veckor, kommer att säga hejdå till klassen. Det är precis nu innan de slutar som jag faktiskt förstår hur mycket jag uppskattar dessa härliga människor. Även om jag har haft många tuffa perioder under de tre åren jag har gått på Kulturama kommer jag att minnas de bra stunderna, till exempel alla konserter vi har haft tillsammans. Jag har inte direkt några jättenära vänner i klassen men när man går i samma klass tycker jag ändå att man lär känna varandra ganska bra. Man har nog sett alla ha både sina bra och dåliga dagar och dessutom fått se alla sjunga eller spela, något som vi alla brinner mer eller mindre för. För mig känns det mer personligt att sjunga än att spela showdown. När jag sjunger känns det som att jag lämnar ut mer av mig själv på något sätt. Alla kan höra hur min röst låter och alla har ju unika röster. När jag spelar showdown känner jag också press men på ett annat sätt. Jag känner att man kan träna och bli bättre på en sport men där handlar det om att lyckas göra mål och att kunna skjuta och försvara bra. Men ett mål ser ju ofta likadant ut vem som än gör det för även om man kan göra mål på olika sätt kan skott se identiska ut. Även om man som sångare/sångerska kan försöka härma andra och försöka sjunga som någon annan har alla en unik röst och i och med det anser jag att alla låter olika när de sjunger. Det är klart att vi kan ha en egen spelstil när vi tävlar i någon sport men när vi gör det tränar vi som sagt på samma sorts servar, samma sorts skott och så vidare eftersom bollen bara kan rulla i ett visst antal vinklar för att det ska kunna bli mål. Okej, jag tror inte att någon av er förstår min jämförelse. Det jag vill komma fram till är i alla fall att sången känns viktig och personlig för mig och att jag som sagt kände mig glad när jag stod på scenen idag trots att det gick dåligt. Det börjar bli en tradition att jag aldrig lyckas prestera när det väl gäller. I helgen är SM i showdown och vi får se hur det går då.
Jag vill avsluta detta blogginlägg med att skriva tack till alla som har gjort min dag och kväll bättre. Tack till alla artistmusikertreor som sjöng och spelade fantastiskt bra ikväll, tack till alla lärare plus alla andra som gjorde den här konserten möjlig, tack till er som kom för att se konserten, tack till alla som har stöttat mig idag och tack till min familj och alla andra som tog er tid att komma för min skull! Det betydde som sagt väldigt mycket för mig. Att vi dessutom åt middag tillsammans allihopa, något som jag har velat göra länge men som inte har blivit av, kändes verkligen roligt och god mat var det också:)
/Vispen

Fem underbara dagar

Hej!

Hoppas att allt är bra med er. Eftersom jag känner mig ganska trött blir det här inget långt inlägg men jag ville ändå logga in här och skriva lite:) Som ni kanske redan vet har jag spenderat de fem senaste dagarna med min helt fantastiska och underbara vän Sven! Det här har verkligen varit en av de bästa veckorna i mitt liv, utan tvekan! Att få träffa någon som betyder otroligt mycket för en, hinna lära känna personen ännu bättre och att helt enkelt bara hinna umgås har verkligen betytt mycket för mig! Tidigare hade jag bara träffat Sven på showdowntävlingar och eftersom man då behöver tänka på sina matcher och vara koncentrerad hela dagarna har vi inte hunnit umgås särskilt mycket då. Jag kan inte uttrycka i skrift hur oerhört tacksam jag är över att Sven ville komma till Sverige den här veckan och att han faktiskt tog ledigt från sitt jobb några dagar för att komma hit. Under dessa dagar har vi bland annat varit på ungdomsgården men eftersom jag skrev om det i tisdags ska jag inte säga mer om det förutom att det var trevligt:) Mina vänner som var där och som aldrig hade träffat Sven tidigare sa att de tyckte att han var trevlig och det var ju roligt:) Tränat har vi såklart gjort för showdown är något vi båda tycker om. Tyvärr känner jag fortfarande att min högra hand gör ont ibland, vilket nog innebär att jag får ringa och boka en ny tid på vårdcentralen. Läkraren jag träffade senast fick det att låta som att mitt finger skulle vara helt återställt efter bara några dagar men eftersom det har gått några veckor sen jag var där är det kanske bäst att jag åker och kollar det igen för säkerhets skull. Jag orkade i alla fall spela några matcher med högerhanden och det var trevligt även om jag inte vann någon av dem. Några set lyckades jag i alla fall vinna och jag blev extra glad när jag vann över Sven. Han och Christoffer är nog de som kan få mig att tagga till mest för tillfället:) När jag spelade med min vänstra hand gick det ungefär lika dåligt som vanligt. Som tur var är det inte bara jag som är dålig med vänsterhanden utan det blev jämnt när jag spelade mot Sven och att faktiskt lyckas vinna en match med vänsterhanden kändes oerhört skönt!

Våra kvällar har varit trevliga också. Vi har spenderat mycket tid med bland annat Krister och Madde. I onsdags var vi och åt på China station och i fredags var vi på en grekisk restaurang som ligger på Söder:) Maria kom förbi en stund och träffade oss också och det var trevligt:) Hon sjöng karaoke med oss och var lika glad och skrattade lika mycket som vanligt:) Vi har varit både hos Nina och Björn. Hos Nina hann vi inte göra särskilt mycket förutom att sova och ta det lugnt. Nina och Danne har jobbat den här veckan, vilket gjorde att vi inte hann umgås särskilt mycket med dem. Igårkväll var vi i alla fall hos Björn där vi åt en god middag, drack milkshake, jag drack mangomilkshake såklart, och tittade på melodifestivalen tillsammans med honom och Lovisa. Jag tycker att det var roligt att the Moniker gick vidare eftersom jag tycker att hans låt är rolig! Sven, Lovisa och jag har gått runt och nynnat på den både igårkväll och idag. Att Sara Varga skulle gå vidare trodde jag inte men jag blev faktiskt ganska glad när hon gjorde det, hennes låt är ju ganska speciell:) Däremot tror jag att hennes låt kanske inte skulle bli lika bra om den översattes till engelska. Det enda som jag tycker var synd med gårdagens program var att Shirley's angels inte gick vidare. När vi hade tittat på melodifestivalen igårkväll spelade vi kort och jag blev som vanligt lite irriterad när jag förlorade. Spel som bara bygger på tur är inte riktigt min grej. Resten av kvällen var i alla fall trevlig förutom att jag redan då började tänka på att vi knappt hade någon tid kvar tillsammans. Ibland önskar jag att jag kunde njuta för stunden istället för att bara tänka framåt hela tiden. Jag brukar ofta känna mig ledsen innan roliga händelser ens är slut, då jag istället borde lägga min energi på att försöka ha roligt så länge som möjligt. När det roliga väl är över brukar jag tänka tillbaka på det som har hänt och vara lite ledsen, då jag istället borde tänka framåt och se fram emot kommande saker som ska hända. Det där är alltså något jag borde försöka träna på för jag vill verkligen kunna ha trevligt så länge som möjligt. När det roliga väl är slut tycker jag dock att det kan kännas skönt att få vara ledsen en stund om det behövs. Självklart känner jag mig ledsen över att dessa fem dagar redan är över och att tiden har gått fort men det är ju samtidigt ett tecken på att jag verkligen har haft trevligt. Samtidigt som jag känner mig lite nere och ensam är jag oerhört glad över att jag faktiskt har haft så pass trevligt och att jag dessutom alltid kommer kunna minnas de här dagarna! Ibland kändes det nästan som att jag drömde och nu när jag sitter här och skriver har jag nästan lite svårt att tro och förstå att min vän, som bor i Holland väldigt långt ifrån mig, faktiskt har varit här. Jag har verkligen känt många känslor den här veckan men jag har oftast känt mig glad och lycklig tack vare min underbara vän och jag hoppas verkligen att vi ses snart igen!

Den här dagen har alltså varit jobbig på många sätt och vis samtidigt som jag också har några underbara minnen från den. Vår sista natt var till exempel helt underbar, trots att jag kände mig ledsen imorse fick Sven mig att känna mig glad och skratta en del och jag känner dessutom att vi hann ta farväl av varandra på ett bra sätt innan vi lämnade sven på Arlanda:) Eftersom jag inte känner att jag kan uttrycka min glädje, tacksamhet och kärlek i ord över allt jag känner just nu avslutar jag med att säga att det här som sagt var en av de bästa veckorna i mitt liv! Imorgon börjar skolan igen och det är nog en hel del att göra innan nästa lov som är om ungefär en och en halv månad. Som tur är kan jag tänka tillbaka på dessa underbara dagar när det känns tungt och om inte allt för många veckor kan jag börja räkna ner dagarna till då jag, tillsammans med det svenska landslaget, åker till Milano! Nu ska jag snart gå och lägga mig, jag har inte sovit särskilt mycket den här veckan men det har absolut känts värt det och nu har jag all tid på mig att sova.
/Vispen

Årets julkonsert

Hej!

Jag känner mig väldigt glad för tillfället och är bara tvungen att posta ett inlägg på bloggen innan jag går och lägger mig. Som jag skrev tidigare ikväll skulle jag se Sonja Aldén, Sanna Nielsen och Shirley Clamp ikväll och det gjorde jag också. Nina och jag åkte in till Cirkus där konserten skulle vara och färdtjänsten var nästan i tid! Förutom Sonja, Sanna och Shirley var även Måns Zelmerlöw, Björn Kjellman och Brandur, samt en massa duktiga musiker som spelade instrument med på julkonserten. Alla var verkligen helt fantastiska och de spelade och sjöng en massa jullåtar och även lite andra låtar. Shirley Clamp sjöng bland annat Aretha Franklin's låt Natural woman. Den låten är ju lite speciell för mig eftersom jag sjöng den på ett intagningsprov när jag sökte till gymnasiet:) Ikväll hade de även gjort om låtarna de sjöng när de deltog i melodifestivalen till jullåtar och de nya texterna de hade skrivit var roliga:) Sonja, Sanna och Shirley fick mig som vanligt att bli otroligt glad, de sa en massa trevliga saker mellan låtarna och verkade dessutom ha väldigt roligt själva! Låtarna från deras nya skiva är verkligen bra, låten Tänd ett ljus har de till exempel gjort om till en ballad:) Jag kände dock att jag saknade en del av de låtar som de har sjungit på de tidigare julkonserterna men det är ju bra med lite förändring ibland:) Nästa år hoppas jag hur som helst att de har sin julkonsert igen! Det är verkligen en av årets höjdpunkter för mig!

Efter konserten kom artisterna ut så att man kunde träffa dem. Jag köpte ingen skiva eftersom jag redan har de flesta men jag spelade in hälsningar från Sonja, Sanna, Shirley och Måns på min milestone. Brandur och Björn hann jag tyvärr inte prata med. En inspelning betyder såklart mycket mer för mig än en bild:) Nu har jag två inspelningar med Sanna och Shirley och en med Måns och Sonja:) Det kändes jätteroligt att få träffa Sanna, Sonja och Shirley igen för det var verkligen länge sen jag träffade de senast! De var snälla som vanligt och önskade mig en god jul!:) Måns var också trevlig och frågade mig om jag hade haft roligt och den frågan svarade jag såklart ja på. Kvällen har verkligen varit fantastisk! Nu ska jag sova så att jag orkar med morgondagen. Då är det julavslutning i skolan som säkert kommer bli underhållande. Godnatt allihopa!
/Vispen

Upptaktshelg med Unga synskadade

Hej!

Nu är det söndag kväll och lovet är slut. Men som tur är har jag studiedag imorgon vilket känns väldigt skönt med tanke på att jag inte har sovit särskilt mycket i helgen. Det brukar inte bli så mycket sova för mig när jag åker iväg på läger och helger. Men det är ju verkligen värt att vara uppe sent plus att det ju är lite tradition för mig:) Nu ska jag i alla fall skriva om vad jag har gjort den här helgen och jag vill varna för att det här inlägget kommer bli dåligt, jag kommer skriva många stavfel eftersom jag inte kommer orka läsa igenom inlägget så noga innan jag postar det, sen blir det förmodligen ganska kort. Jag känner mig ganska borta nu så jag kommer tyvärr glömma att skriva en massa roliga saker som hände men om jag väntar med att skriva kommer jag hinna glömma ännu mer.

I fredags var jag i alla fall med Adam och det var trevligt som vanligt. Vi åt lunch på stan och sen hjälpte han mig till t-centralen där vi skulle samlas. Runt sextiden åkte vi buss till Almåsa där vi skulle bo. Jag har ju sjukt dåligt lokalsinne så jag var nära på att hoppa på fel buss då jag råkade gå åt lite fel håll men det gick bra till slut:) Jag tror faktiskt att jag hade haft dåligt lokalsinne även om jag kunde se, nu i helgen lärde jag mig till exempel knappt att hitta där vi var men ändå, det gick bra när jag gick efter folk.

En sak som jag och många andra har gjort mycket i helgen är att äta. Förutom frukost, lunch och middag fikade man två gånger om dagen och åt efterrätt till middagen. Nu kommer jag inte våga väga mig på länge. Det här med att jag skulle träna mer på sportlovet har jag tyvärr misslyckats med. Träningen har ju varit inställd både tisdag och torsdag den här veckan plus att jag av någon anledning knappt har tränat kondition eller styrka heller. Nästa vecka måste det bli ändring på det och jag ska försöka att inte äta kakor på ett tag nu. Maten på Almåsa var i alla fall god som vanligt:) De gör alltid bra vegetarisk mat i alla fall.

Efter middagen började vi som på alla aktiviteter med att berätta lite om oss själva. Förutom att vi skulle säga våra namn skulle vi också säga vilket som är eller var vårt favoritämne i skolan plus tre ord, antingen som beskrev oss själva eller något annat som vi kom på. Jag tycker att det var lite svårt men mina tre ord blev glad, musik och träning, det tycker jag beskriver lite vem jag är. Glad sa jag eftersom jag inte kom på något annat, jag kunde ha sagt sommar också men det var så många andra som redan hade sagt det. Att vara glad är ju dessutom en härlig känsla så varför inte?:) Jag kan ju inte direkt säga att andra skulle beskriva mig som glad, i alla fall inte alla som känner mig. Jag känner verkligen att jag är på olika sätt när jag pratar eller är med olika människor och så är det nog för de flesta. En del vänner kan jag ha roligt och skratta mycket med medan jag är mer allvarlig när jag är med andra. Men när jag är med andra som är glada eller när jag är någonstans där jag trivs brukar jag oftast känna mig glad, i alla fall inuti. Dessutom känner jag mig oftast glad när jag har träffat någon, även om jag kanske inte har skrattat så mycket, okej, det där var ju väldigt ointressant så nu ska jag skynda lite här. Det var i alla fall många andra som sa bra ord:) Efter presentationen såg vi en film där några diskuterade funktionshinderkunskap som vi pratade mycket om i helgen. US vill nämligen att det ska bli obligatoriskt för personer som utbildar sig till lärare att ha en kurs där man får lära sig mer om funktionshinder. Det tycker jag skulle vara en riktigt bra grej, hur många gånger har man inte set att det inte fungerar när det är som det är nu? Det är klart att det finns lärare som verkligen är bra och förstående från första början men det är ju långt ifrån alla som är det. I och för sig tror jag kanske inte att en kort kurs skulle göra så att alla lärare blev jättebra men det skulle ju absolut underlätta. Det beror ju också på vilket funktionshinder en elev har. US ska i alla fall vara med i Almedalen under politikerveckan i sommar och prata om det. Ni kan läsa mer om det här på unga synskadades hemsida:
Http://www.ungasyn.se/funktionshinderkunskap

I fredags kväll satt jag först och lyssnade på några underhållande diskussioner och tittade därefter på medan några spelade biljard. När klockan var runt halv två började jag känna mig trött och gick till rummet. Men självklart blev jag piggare när jag la mig i sängen och tjejen jag sov med hade inte somnat än så vi låg och pratade väldigt länge. Sen lyckades jag somna runt tretiden men tyvärr sov jag ganska dåligt, det berodde säkert på att jag nästan alltid sover dåligt när jag sover någosntans första natten.

I lördags var det frukost klockan åtta och jag var morgontrött som vanligt. Det var i och för sig värre att gå upp idag så jag ska inte klaga. Frukosten var bra och jag åt bland annat yogurth med hallon:) Klockan nio samlades vi för att diskutera kampanjen om funktionshinderkunskap och delades in i grupper för att prata om olika situatiner där vi tycker att det hade fungerat bättre ifall lärarna hade läst funktionshinderkunskap. Vi kom på ganska många exempel i min grupp och det som folk hade haft mest problem med var idrotten. Sen hade några haft problem med att läsa vad läraren skrev på tavlan. Det var fler än jag som tyckte att matten var svår:) När vi hade pratat om det en stund fikade vi och åt hallongrott som i alla fall jag tycker var goda:) Lite senare kom en person och pratade om media, han pratade om några olika tidningar som finns, lite om hur media fungerar, hur man gör för att synas, hur tv och radio gör när de spelar in olika inslag och så vidare, det var ganska intressant.

Efter lunchen följde jag med några andra ut på en kort promenad. Att sitta och lyssna en hel dag kan ju kännas lite jobbigt och jag känner faktiskt att det hjälpte att vara ute och att jag blev piggare av det. En kille som heter Jonas som var med i helgen och jag märkte att vi tycker om ungefär samma musik, han tycker också väldigt mycket om melodifestivalen, Sonja Aldén men framförallt Shirley Clamp. Om ni vill läsa hans blogg är adressen:
Http://jonte85.blogg.se
Han skriver bra och tipsar ibland om bra musik:) Vi lyssnade i alla fall lite på Shirley Clamp och Eva Cassidy medan vi var ute och gick. Det var trevligt och igår var första dagen i år som jag faktiskt kände att det var varmare ute, solen sken:) Då passade det extra bra att lyssna på fina låtar. Elin som också gick med oss tyckte också om låtarna.

Vi samlades igen runt ettiden för att fortsätta prata om funktionshinderkunskap. Alla grupper fick välja ut en av de situationer vi pratade om på förmiddagen och skulle sedan skriva ner situationen som en film. Senare i vår ska US spela in några korta filmer som kommer att användas under politikerveckan.. Min grupp valde en situation där en tjej var med om att hon inte fick åka skidor med sin klass i skolan. Det tycker vi såklart är dåligt för om alla seende får göra det borde ju även en synskadad person kunna klara det. Istället fick tjejen gå en promenad med en lärare och hur kul är det om man jämför med att åka skidor? Dessutom hade ju läraren kunnat ha tid att åka skidor med tjejen om hon nu ändå fick gå ut och gå helt själv med en lärare. Jag har varit med om liknande situationer och det är ju verkligen hur störande som helst när jag inte får göra någonting på grund av att jag är blind. Det finns situationer som jag mycket väl kommer ihåg. I filmen vill vi i alla fall också lyfta fram ett positivt exempel där vi tycker att det fungerar bra. Där är det istället läraren som får en tjej att följa med och åka skidor och eftersom hon inte har testat det tidigare åker läraren med henne de första gångerna och visar hur hon ska göra. Gruppen hann skriva ner alla repliker och så även om jag inte direkt kan säga att alla var koncentrerade hela tiden. Men vad då, man måste ju ha roligt också:) Sen var det fika där vi åt äppelpaj, jag var ganska mätt sen lunchen och åt bara en liten bit men ändå.

Klockan tre fick vi testa på kundalini-yoga. Jag tror faktiskt att jag har testat det tidigare, yogapasset liknade i alla fall ett annat pass som jag har fått vara med på en gång. Men det var väldigt skönt med yogan, även om jag kände mig väldigt trött under passet och var nära på att somna flera gånger kände jag mig piggare efteråt. Kvinnan gav däremot ett jättebra tips som jag inte har hört tidigare. Om vi känner oss trötta och vill bli piggare ska vi andas genom den högra näsborren några minuter och om vi känner oss pigga och vill bli lugnare ska vi andas genom den vänstra näsboren. Jag har ingen aning om ifall det stämmer men igår fick det i alla fall mig att känna mig piggare då jag testade det:)

Nästa pass handlade om sociala medier. En kvinna som arbetar på en tidning som heter Makalösa föräldrar kom och pratade om hur man kan göra för att synas på till exempel internet. Hon pratade bland annat om bloggar, nyhetsbrev, facebook och twitter. Jag tycker att det hon sa var väldigt intressant. Nu har jag kollat in hennes blogg och läst några inlägg, det är verkligen roligt att man lätt kan hitta folk på internet. Adressen till hennes blogg är:
Http://heleneblogg.blogspot.com

Middagen var väldigt god igår, potatisgrattäng med fyllda paprikor. Till efterrätt åt vi gino med glass:) Efter det var det tävling och vi delades in i fyra lag och skulle gå till fyra olika stationer. På den första stationen fick varje person i laget sätta på sig ett par hörlurar och nynna på den låt man hörde. Det var roligt, låten jag fick hade jag bara hört några gånger tidigare men de andra kunde ändå höra vilken låt det var och det var ju trevligt. Men det var svårt att komma ihåg att bara nynna, jag var nära på att börja sjunga texten istället. På den stationen fick mitt lag fyra av sex poäng och det var ju helt okej. På nästa station skulle vi testa fem olika sorters choklad vilket ju var gott:) Uppgiften var sedan att från mörkast till ljusast chklad bestämma en ordning från ett till fem. Vi tyckte att det var ganska lätt och fick alla rätt:) Numera har jag börjat tycka väldigt mycket om mörk choklad och ibland kan jag nästan känna att jag mår illa av ljus choklad. På den tredje stationen skulle vi jämföra fem påsar med frukt och lägga de i ordning, från lättast till tyngst. Det var ganska svårt för några påsar vägde ungefär lika mycket men vi hade med lite tur alla rätt:) På den fjärde och sista statinen skulle vi svara på frågor om US och det var roligt. Jag måste erkänna att jag inte hade klarat alla frågor utan laget så det var ju tur att jag inte behövde tälva ensam den här gången:) Mitt lag var det enda laget som hade alla rätt på den stationen, tyvärr har jag glömt vad vi döpte vårt lag till och det är ju lite synd menmen. Efter stationstävlingen ledde mitt lag med tjugo av tjugotvå poäng. För varje rätt vi hade fick vi en bokstav och ingen av oss tyckte att det var särskilt svårt att lista ut vilket ord det var som vi skulle få till slut. Funktionshinderkunskap såklart:) Men tävlingen var inte slut än utan vi fick nu försöka komma på så många ord som möjligt som skulle innehålla samma bokstäver som finns i ordet funktionshinderkunskap. Det var ganska lätt för det finns ju många ord man kan skriva med hjälp av de bokstäverna. Vi fick tio minuter på oss och jag tror att mitt lag kom på ungefär etthundratjugo ord och det tycker jag var bra av oss:) Det vi skulle göra sen tog tid, nämligen att säga vilka ord vi hade kommit på, alla lag fick säga ett ord i taget. Så höll vi på tills varje lag hade slut på ord. Men det var ganska underhållande och mitt lag vann till slut. Det kändes roligt för som ni vet tycker ju jag om att vinna:)

Jag hade verkligen jätteroligt igårkväll! Tyvärr missade jag ju andra chansen men jag fick höra att det var Pernilla Wahlgren och Jessica Andersson som gick vidare till finalen och det tyckr jag var roligt, båda förtjänade verkligen det. Efter tävlingen satt jag i alla fall och pratade med lite folk en stund och sen träffade jag Mariah som var där på någon ledarhundskurs. Men det var väldigt roligt och jag hade roligt när vi skulle hämta te och jag hällde en massa honung i det:) Sen tittade jag medan några spelade biljard och jag hejade på alla men på olika lag varje gång:) Sen var det några som spelade piano, lite gitarr och sjöng. Det var underhållande! Ida och Elvira sjöng verkligen hur bra som helst! Helt plötsligt var klockan över tre och eftersom de skulle stänga huset där vi satt gick de flessta av oss för att sova.

Imorse var jag hur trött som helst men när jag hade duschat kändes det i alla fall lite bättre. Efter frukosten gick vi till ett ställe som hette Svartkrogen som är et rum där det är helt mörkt. Eftersom jag inte ser ljus och mörker kände jag ju ingen skillnad på att vara där jämfört med andra ställen men det var ändå roligt. Det märktes ganska tydligt på vissa andra och därför förändras ju stämningen en del. Vi testade att släcka ner i rummet för att några av oss skulle få se hur det var. Senare på eftermiddagen satt vi nämligen i samma rum igen och det ska jag berätta mer om snart. Det vi gjorde på förmiddagen var i alla fall att prata mer om kampanjen och en person som tidigare har suttit i riksdagen kom och pratade om politik. Jag känner att jag faktiskt redan visste det mesta sen tidigare tack vare samhällskunskapsläraren jag hade förra året men det var bra med lite repetition:) Dessutom var föreläsaren helt blind och det var intressant att höra hur jobbet fungerade för honom. Politik är ju något som jag tycker är intressant. Sannorlikheten att jag kommer jobba med det är inte särskilt stor men ändå, man vet ju aldrig.

Efter lunchen var det en debatt med tre politiker och två Us-are. Politikerna jobbade inom Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Moderaterna, en person från Folkpartiet skulle ha kommit också men det blev tyvärr inte så. Annars hade jag gärna velat höra honom prata lite, deras skolpolitik är ju inte direkt den bästa enligt mig. Debatten var hur som helst väldigt intressant och bra. Jag har inte hört så många debatter tidigare men nu vill jag börja lyssna på det oftare. Det de debatterade om var mest funktionshinderkunskap, skola och arbetsmarknad. Sen fick politikerna prata lite om det parti de jobbar inom och säga vilka frågor de tycker är viktiga. Senare i år är det ju val och jag är lite osäker på vilket parti jag ska rösta på men jag är nästan säker på att det antingen blir Miljöpartiet eller Socialdemokraterna. Det tyckte jag även innan idag och idag när jag fick höra mer om deras politik fick det mig att känna mig ännu säkrare. Men jag tycker att alla politiker sa bra saker idag och jag förstår allas åsikter.

Efter en sista fika på Almåsa var det dags att åka tillbaka till T-centralen. Ett tag trodde jag nästan inte att jag skulle hinna med bussen då jag inte hittade till rummet där jag skulle hämta min väska. Eftersom det var halt utomhus, särskilt på vissa ställen, halkade jag och det var verkligen inte skönt, min armbåge kändes lite svullen efteråt men det går säkert över snart:) Att säga hejdå till alla kändes som vanligt tråkigt för jag kommer inte kunna vara med på en aktivitet med US förrän kanske i juli då politikerveckan är. Men jag är inte ens säker på att jag kan då så vi får se när det blir nästa gång. Nu är jag i alla fall hemma igen men jag måste säga att jag tycker att den här helgen var riktigt bra! Det finns ingenting negativt som jag kan komma på och det är ovanligt för jag brukar för det mesta både komma på saker som är bra och saker som kan bli bättre. Men jag tycker som sagt att de som planerade den här helgen gjorde det väldigt bra! Sen var det såklart roligt att träffa alla som vanligt och den här helgen lärde jag känna flera nya människor:) Dessutom lärde jag mig en del nya saker och hade intressanta diskussioner med folk, det gillar jag:) Det vore rligt att kanske gå med i någon styrelse snart, kanske i USS styrelse, alltså för Stockholms distrikt. Men jag vet varken ifall jag skulle ha tid till det eller ifall det skulle passa mig för jag har både svårt att skriva och prata så lycka till. Jag kan ju såklart både skriva och prata men inte på ett sånt där bra sätt och använda bra och komplicerade ord. Men i framtiden kanske. Aja, det här inlägget blev ganska långt ändå men det fanns en del att skriva när jag väl kom igång. Nu postar jag det här. Hoppas att alla har haft en lika bra helg som jag!
/Vispen

Sonja Aldén, Sanna Nielsen, Shirley Clamp och Måns Zelmerlöws julkonsert räddade min dag!

Hej!

Rubriken stämmer verkligen, konserten är nästan det enda som har varit roligt den här dagen men det väger också upp det tråkiga och jobbiga. Den här dagen får ändå ett stort plus av mig. Om ni läser det här inlägget förstår ni nog hur mycket jag tycker om dessa artister och hur otroligt bra de var idag! Men först skriver jag lite om gårdagen.

Jag försökte verkligen plugga mycket igår för att få in kultur och idéhistorian i huvudet, det kändes både tråkigt och onödigt, jag förstår inte varför man ska behöva lära sig saker om romantiken och upplysningstiden, det är ju inte direkt så att man ofta hör folk prata om det. Nutida konst som vi kommer bli tvugna att läsa nästa år förstår jag inte heller varför just alla esteter ska behöva läsa, det borde ju räcka med kultur och idéhistoria. Björn kom och hämtade Lovisa och mig runt halv två och därefter åkte vi för att fira min farmor Irre. Som varenda år drack vi glögg när vi kom dit, det är en tradition när man kommer dit innan jul. Jag tycker verkligen om glögg, den som är utan alkohol alltså, en gång testade jag att dricka glögg som innehöll alkohol och den gillade jag inte alls. Det var förresten trevligt att träffa alla igår, mina kusiner Berthine och Jakob var där plus att det var folk som kände Irre och lite andra släktingar.

Lunchen var hur god som helst, ett litet julbord som fick mig att börja längta till julen. Det var igår som jag började få julkänslor på riktigt och kände att julstämningen var påväg. Det fanns en hel del att välja mellan på julbordet även för mig som är vegetarian så det var trevligt:) Efter lunchen satte jag mig i ett rum och luggade en stund innan det var fika. Kakor, lussebullar och tårta, väldigt gott. Därefter gjorde vi för första gången en rolig lek som jag hoppas kan bli en tradition framöver. Istället för att vi barn fick en paketkalender som vi har fått de flesta tidigare åren hade vi istället en lite annorlunda julklappsutdelning. Man la små paket på ett bord och använde två tärningar, när någon av tärningarna visade en sexa fick man ta ett paket från bordet. Alla turades alltså om att slå och det gjorde man tills paketen tog slut. Efter det bestämde man en viss tid och skulle sedan slå tärningen igen, den som fick en sexa då fick ta ett paket från vem som helst. När leken var slut kunde man alltså antingen ha noll eller jättemånga paket. För mig gick det inte så jättebra i leken, jag fick inte särskilt många sexor men sen var det inte heller någon som tog paket av mig när jag väl hade fått något. I och för sig berodde det nog mycket på att jag aldrig tog något paket som såg särskilt roligt ut, många ville till exempel ha ett stort rött paket. Jag hade fyra paket när leken var slut vilket ju inte var särskilt illa. Det var godis och te i mina paket och det blev jag nöjd med:) Först var det förresten någon sorts öppnare som man använde för att öppna flaskor med men den bytte jag bort. Lovisa fick bland annat en lampa, Björn fick en bok och så var det någon som jag tror fick någon kffesak. Till middag stannade vi på en sushirestaurang, jag har verkligen lätt att bli beroende av det och trots att jag hade ätit mycket tidigare under dagen åt jag ändå ganska många sushi, man måste ju passa på när man kan:)

Oj, klockan går, nu skyndar jag mig och skriver lite dåligt. Imorgon har jag också en lång dag framför mig. Men det var ju egentligen konserten jag skulle skriva om. Det blir jobbigt när man har mycket man vill skriva och det är sent på kvällen. Jag pluggade mycket igårkväll och pluggade till och med i taxin påväg till skolan i förhoppning om att något skulle fastna. Taxichauffören körde väldigt segt vilket gjorde att jag kom sent till lektionen, typiskt när det var prov. Läraren mailade provet till mig och det tog också en stund. När det väl kom fram märkte jag att jag nästan inte kunde en enda fråga som stod med. Som tur var visade det sig att läraren hade skickat fel dokument och jag fick istället skriva ner frågorna. En del frågor försökte jag svara på men jag skrev inte på en fråga där man skulle jämföra två saker, den var svår, mvg-frågan hoppade jag över också. Vi får hoppas att jag åtminstone får g på provet, vg försvann tyvärr trots att jag hade lagt ner mycket tid på att plugga. Jag föredrar kanske ändå att få skrivningar att göra för då slipper man ju att lära sig allt utantill.

Efter provet hade jag direkt datorkunskap där jag förberedde mig inför det prov jag skulle ha senare samma dag. Det kändes inte särskilt roligt för min hjärna kände sig ganska död och så hade jag fått ont i huvudet. Det verkar som att jag ofta får det när jag anstränger mig. Jag gjorde några övningsuppgifter och insåg att det fanns saker som jag verkligen hade behövt träna mer på innan det riktiga provet skulle vara. Innan lunchen kom en person och installerade lite program på min dator, bland annat Dothit som jag använder när jag skriver noter. Nu kan jag alltså äntligen börja träna på det under jullovet, inte kul att plugga då men jag ska verkligen försöka ge musikteorin en chans och försöka få in saker i huvudet nu när jag väl har program som fungerar:) Musikteorilektionen blev kortare än vanligt eftersom läraren skulle på möte. Micke gick i alla fall igenom någonting som hade med dominanter att göra, om jag ska vara ärlig kommer jag inte ihåg mycket mer än så. Därför var det nog tur att lektionen var kortare idag, jag tror att de flesta har märkt på mig att jag har känt mig lite konstig idag, dels har jag tyvärr haft ont i halsen plus att jag ibland har varit lite borta när folk har pratat med mig. Men såna dagar måste man ju också klara av och det blev ju bättre senare på kvällen:)

Datorkunskapsprovet gick inte så bra som jag hade förväntat mig. Datorn ville inte samarbeta med mig kändes det som och punktdisplayen slutade visa tecken ibland. Tyvärr fick jag be läraren om hjälp flera gånger plus att jag inte gjorde färdigt provet på fyrtio minuter som jag egentligen skulle ha gjort. Ändå gav läraren mig vg vilket jag blev nöjd med, det är vg jag satsar på i datorkunskap. Efter provet ringde jag en från radio som hade sökt mig. På onsdag ska jag äntligen få prata om den kära hemsidan Fronter, oj vad mycket jag har att säga om den. Jag har verkligen min chans att säga vad jag tycker och kanske få folk att förstå och lyssna när det kommer att sändas i radio. Jag vet varken vilken dag eller tid det är men jag tror inte heller att någon vill lyssna på när jag pratar om det, det är nog mest äldre människor som kanske är intresserade i så fall, eller också kommer alla byta kanal när ni hör mig haha. För er som inte vet vad Fronter är, är ju det den där hemsidan där lärarna lägger upp allt material och där de helst vill att vi elever ska lämna in uppgifter. Jag har inte fått sidan att fungera överhuvudtaget och därför tycker jag att det är bra att jag nu ska få prata om det.

Ensemblen gick inte särskilt bra med tanke på att jag hade ont i halsen så fort jag sjöng en ton. Varför ska min hals krångla nu när det är konsert imorgon? I våras hade jag också jätteont i halsen en gång vilket gjorde att versen jag sjöng blev förstörd. Det får inte hända imorgon, jag kommer verklien försöka sjunga eller skrika, bara det kommer ut toner. Det får verkligen göra mig hur hes som helst, bara läraren blir nöjd med mig för jag vill faktiskt få minst vg i ensemble. Läraren sa att jag måste bli bättre på att röra mig på scenen också vilket inte är någon nyhet, han visade lite hur jag kan gunga på ett sätt som tydligen ser naturligt ut. Det som jag tycker är svårt är att gunga och sjunga samtidigt, jag tappar ofta bort mig när jag försöker göra det, huvudsaken är nog att jag visar att jag försöker imorgon, det sa i alla fall läraren.

När jag kom hem åt jag lite och därefter ställde jag mig och väntade på taxin. Självklart var det så att den inte kom, när den var femton minuter sen började jag få panik. Det dåliga med färdtjänsten är ju att man måste vänta tjugo minuter innan man kan ringa resegaratin och fråga var taxin är. Då kan det ju vara så att det har blivit något fel med beställningen eller att taxichauffören ljuger och säger att den har varit på min adress och kanske till och med ringt trots att jag vet att det inte alls stämmer. Det som händer då är ju att de måste skicka en ny taxi som man måste vänta ytterligare femton eller tjugo minuter på, ni kanske förstår varför jag inte tycker om färdtjänsten. Dessutom kan man aldrig veta om taxin är samplanerad och i så fall var den andra personen som sitter i taxin ska åka. När de inte ens svarade på resegarantin slutade det med att Nina fick köra mig. Om hon inte hade gjort det hade jag missat konserten, tur att hon orkade göra det för ja, jag vill inte tänka på hur det hade varit att missa julkonserten på grund av färdtjänsten. Jag kände verkligen att jag ville slå någon när taxin inte kom och det tog lite tid innan jag blev på bättre humör igen. Som tur var kändes det bättre när jag träffade Rebecka vid konserthuset och vi gick in.

Konserthuset är ju väldigt stort och det fanns många trappor där, jag märkte att det kändes lite som att vara på Kulturama eftersom trapporna hade lika många trappsteg där och avsatserna kändes ganska lika varandra. Vi satte oss på våra platser, jag hade skymd sikt och Rebecka hade lite mindre skymd sikt, ändå visade det sig att hon såg scenen ganska bra. Jag däremot såg ju inte scenen alls haha men hörde gjorde jag i alla fall:) Vi satt väldigt högt upp och det kändes lite coolt.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska säga om själva konserten. Men den gav mig verkligen energi och den fick mig att känna mig gladare än jag har gjort på länge. Julkänslorna kom till mig ännu mer och jag blev verkligen helt lycklig av att höra Sonja, Sanna, Shirley och Måns. Måns var ju inte med förra året och när jag såg honom idag tänkte jag först att det inte var så speciellt. Men när han sjöng lite senare märkte jag hur bra jag tycker att han är, han sjöng en lugn låt hur fint som helst plus att jag tyckte om hans röst när han sjöng ut. Det var kul när alla sjöng om tomten och när Sonja, Sanna och Shirley i en låt skämtade om att de ville ha måns:) Alla sjöng en lugn låt var och jag tycker verkligen att alla var hur bra som helst. Sonja sjöng Ave Maria minst lika bra som förra året och Shirley sjöng Holy night hur bra som helst, när hon sjöng de höga tonerna, då satt jag där och ja, dog lite. Sannas låt vet jag inte vad den hette men den var väldigt fin och jag tror att det var i den låten som man hörde något instrument som man spelar på med stråke. När de sjöng stämmor lät det hur bra som helst, de avslutade till exempel konserten med att sjunga Jul jul strålande jul accapella. De gjorde även en annan rolig sak, när de snurrade på ett hjul fick Sonja sjunga falsksång, det lät falskt men det lät ändå som att hon ansträngde sig för att det skulle låta falskt. Sanna visslade och det lät faktiskt riktigt bra, Shirley steppade och det var roligt att höra. Måns sjöng lite med de andra, har glömt vad det han gjorde kallas. De sjöng två julmedleyn med kända jullåtar plus att de sjöng några låtar från skivan Our christmas som släpptes förra året. Dessutom hade de lagt in lite nya låtar som jag inte hade hört innan, Shirley sjöng en låt som hon och en annan hade skrivit. Sedan sjöng Sonja För att du finns, Sanna sjöng Empty room, Måns sjöng lite av både Caramia och Hope and glory och Shirley sjöng Min kärlek där hon även lät publiken vara med:) Det är nog ungefär det jag hade att skriva om konserten. Jag hoppas verkligen att de fortsätter att ha sina julkonserter och att jag kan se de nästa år också! Den här julkonserten hade jag sett fram emot väldigt länge och den var nog till och med bättre än örra året. Att höra folk som sjunger bra är bland det bästa som finns! Utan sin kör och alla som spelade instrument hade det ju aldrig blivit så bra som det var så det är tur att det finns folk som gör det:)

Efter konserten träffade jag Ronja och hon verkade tycka att den var lika bra som jag. Det kändes roligt att prata med någon som verkligen var lika glad som jag och som dessutom hade varit lite nere tidigare under dagen. Det visar ju att konserten kunde göra fler glada, det var inte bara jag som blev det:) Konserten gjorde som sagt den här dagen bra och jag är så glad över att jag fick se dem i år igen! Om de bara visste hur mycket deras sång hjälper mig. Deras röster är verkligen helt underbara! Jag kände mig glad hela vägen hem och känner fortfarande att jag har en massa energi i kroppen. Nu måste jag försöka sova men jag skriver mer någon annan dag. Sova känns som det minsta jag kan göra just nu men vila är i alla fall bättre än att sitta vid datorn halva natten. Men jag kände mig verkligen tvungen att skriva ikväll när jag hade all känsla och inspiration kvar, att skriva imorgon hade inte varit samma sak.
/Vispen

Funkishelg med US

Hej!

Det här blir nog den kortaste sammanfattningen jag någonsin har skrivit men det beror på att jag är väldigt stressad när jag skriver det här. Imorgon ska jag gå upp jättetidigt för att sedan ta en taxi klockan halv sju, hoppas att den kommer i tid. Eftersom man inte kan åka direkt till Arlanda med färdtjänsten ska jag åka dit med en vanlig taxi tillsammans med min kompis Rena och en till. Från Arlanda går flygplanet till Danmark vid niotiden så jag håller tummarna för att allt ska gå bra. När jag packade var jag stressad men min kära mamma hjälpte mig vilket nog var tur, jag är glad över att jag fortfarande bor hemma och att jag har hjälpsamma föräldrar. Att bara komma hem, packa om väskan och vända, det känns som gjort för att glömma någonting. Ikväll ska jag bara duscha snart och sen gå och lägga mig. I och för sig vet jag att jag inte kommer kunna sova inatt, jag blir alltid såhär när jag ska åka någonstans och när jag är stressad. Dessutom har jag dåligt samvete över att jag åker bort nu och missar skolan, jag vill inte att folk ska tro att jag är en person som inte pluggar och anstränger mig, det är verkligen inte så! Till viss del ångrar jag att jag tackade ja till att åka med men ja... Nu går det inte att ändra på och nu kommer jag vara körd när jag kommer tillbaka till Sverige igen.

Jag är hur som helst i alla fall jättenöjd med den här helgen. Unga synskadade, (US), är verkligen en jättebra förening! Jag blir verkligen glad av att träffa folk plus att jag har lärt mig en massa bra saker den här helgen. Tågresorna fram och tillbaka till Örebro gick bra även om jag fick stressa mycket för att hinna i fredags. Vandrarhemmet vi bodde på var jättebra och hade bra frukost och mat:) Den vegetariska maten var mycket bättre än på många andra ställen! Jag träffade många som jag aldrig har träffat tidigare, några som jag kom på vilka det var efter en stund och några som jag kände lite. Det var väldigt trevligt, stämningen var bra hela helgen och jag pratade med ganska många nya människor=) Under helgen kunde man välja mellan att lära sig mer om hur man gör reportage, ansvarar över ekonomi eller håller i möten. Jag valde föreningskunskapsdelen och lärde mig en del svåra ord som brukar användas på möten. Vi jobbade en del i grupper och fick bland annat testa att skriva en kallelse, en verksamhetsberättelse, en verksamhetsplan och planera en aktivitet, skriva vad allt skulle kosta och så vidare. Dessutom testade jag att vara ordförande på ett möte som vi låtsades ha, det gick inte särskilt bra men ändå. Idag hade vi en tävling där vi skulle kunna en del svåra ord som vi lärde oss igår och min grupp vann över de andra två grupperna med tio-ett, vad bra vi var haha. Jag blev mer taggad att komma ihåg saker när man skulle tävla mot andra men det brukar ofta vara så med mig, jag hatar verkligen att förlora, vad det än är man tävlar om. När vi spelade kort idag gick det förresten ovanligt bra för mig, jag vann bluffstopp, de andra märkte inte att jag bluffade en enda gång:)

Förutom att bara lära oss saker hann vi göra annat också. De som ville fick bada i en varm tunna, det kallades så, jag hoppade över det. Jag såg däremot en jättebra film igårkväll som hette Ping pong kingen. Den var verkligen hur bra som helst, i början var den lite seg men i slutet blev den verkligen spännande! Filmen fanns syntolkad och personen som syntolkade var bra, en del som gör det tycker jag låter väldigt uttråkade och robottaktiga men den här personen var i alla fall bättre än så. Sovit har jag inte gjort särskilt mycket i helgen, det var kallt i stugan där jag bodde plus att jag inte direkt ansträngde mig för att sova när det fanns andra som var vakna:) Vi lekte en jätterolig lek igår som kallades mördarleken, alla verkade skratta mycket och tycka att den var rolig. Nu hinner jag inte skriva mer men jag är som sagt jättenöjd med helgen och ser fram emot att åka på fler helger med US! Nästa gång jag bloggar blir förmodligen på torsdag eller fredag kväll. Hoppas att alla får en bra vecka!
/Vispen

Söndag, haft en jätterolig dag på Gröna lund!

Hej!

Ja, den här dagen har varit en av de roligaste och bästa på länge! Igårkväll hann jag faktiskt både plugga, träna och läsa så det var ju lite bra av mig. Men jag hann inte plugga så mycket som jag kanske egentligen borde ha gjort så det var väl inte så bra. Men jag kommer inte längre på engelskan hur mycket jag än vill göra det och därför känns det onödigt att sitta med den i flera timmar och kanske ändå bara komma på en eller två meningar.

Imorse kändes det segt att gå upp. Inatt hade jag lite svårt att sova och det berodde nog mycket på nervositet. Jag förstår inte hur man kan bli nervös trots att man bara ska köra lite men sån är jag. Lite frukost hann jag äta och jag stressade såklart i onödan. När klockan var tio över tio var jag färdig med allt och kände mig bra. Men då ringde någon från taxi och sa att den skulle bli tjugo himla minuter sen. Det störde verkligen men tur att jag hade beställt den så att den skulle kunna vara sen utan att jag skulle komma sent till grönan. När jag kom dit träffade jag Rebecka och alla andra. Vi gick och lämnade våra saker i något rum och fick sedan vänta jättelänge medan allt ställdes upp på scenen. Sådant tar ju alltid ganska lång tid, det har jag märkt på Kulturama. Men scenen var jättestor, tycker jag i alla fall, jag har aldrig sjungit på en så stor scen tidigare så det var coolt. Vi hann spela igenom lite av en låt och testa mickarna, jag hörde inte mig själv först. Sen blev klockan tolv efter ett tag och då skulle vi äntligen börja sjunga. Rebecka och Alex sjöng två låtar först, en av låtarna hette I will remember you och jag gillade den väldigt mycket. Rebecka sjöng hur bra som helst och grejer! Efter att de hade sjungit var jag med och körade på de där åtta Elvis Presleylåtarna. Det kändes faktiskt ganska bra eftersom vi hade repat en del innan. Jag minns bara att jag råkade sjunga fel stämma en eller två gånger, då kom jag in på Rebeckas eller Karins stämma och det var ju dåligt men ändå. Låtarna gick snabbt att sjunga igenom, det kändes i alla fall så. Vissa låtar var roligare att sjunga än andra också, en av de bästa tycker jag var Thats alright mama. Det verkade inte vara särskilt många som tittade när vi sjöng men de flesta hörde nog det eftersom musiken från stora scenen även brukar höras när man åker attraktioner. När vi hade sjungit färdigt lyssnade vi på när Rebecka och Alex sjöng en till låt som jag har glömt vad den heter men som var ganska bra. Lite senare gick vi och åt lunch på någon restaurang där man fick vänta på maten ganska länge. Som tur var var den i alla fall god när den äntligen kom:)

Efter lunchen åkte jag några attraktioner. Alex åkte några med mig och på några kunde jag åka själv. Rebecka var lite tråkig och ville inte åka någonting. Vi började med fritt fall som var ganska tråkig. Sen åkte vi Insane tre gånger och sen åkte jag popexpressen, uppskjutet och berg och dahlbanan. Per-Martin fick åka berg och dahlbanan med mig och det gick bra, vi åkte den två gångeer och han sa att han mådde lite illa andra gången eftersom han hade ätit en våffla precis innan. Han köpte i alla fall en bild från när vi åkte, det är ju en kamera som alltid tar bild på alla som åker när man åker berg och dahlbanan. Jag fick bilden efter att han hade fotat den med sin mobilelefon så nu har jag ett minne från idag, synd bara att jag inte kan se det. När jag åkte lite saker kunde jag ibland höra vad som hände på scenen, det var ganska många barn som sjöng. En tjej var verkligen hur bra som helst, hon lät äldst av alla barn. Lite senare fikade vi och jag åt en god morotskaka=) Den var nog mycket godare än nyttig, nu kommer jag bli tjock om jag inte redan är det. Men idag var faktiskt en speciell dag så jag tyckte att jag kanske kunde äta en kaka. Innan vi åkte från Grönan åkte jag popexpressen som sista sak. Det är nog det roligaste på hela Grönan och nu dröjer det ungefär ett år innan jag kan åka den igen. På något sätt blir jag så glad av att höra musik samtigit som man snurrar runt. Popexpressen snurrar ju på ett speciellt sätt.

Vi åkte färjan från Grönan så det var lite trevligt, det var några år sen jag åkte den senast. Nu är jag hemma och har tråkigt. Det är synd att tiden alltid går fort när man har roligt och långsamt när man har tråkigt. Det känns bara som att det var någon timme sen jag åkte hemifrån fastän det egentligen var åtta timmar sen. Men jag hoppas att jag får vara med och köra fler gånger för det var verkligen roligt, mycket roligare än att sjunga solo! Det var lite extra roligt att det var på Grönan också för jag tycker verkligen om stämningen där, alla är så glada! Den här dagen kunde inte bli mycket bättre, först sjunga, sen äta god mat och sen åka en massa roliga saker! Alla jag pratade med idag var dessutom trevliga. Det enda som förstör dagen är att jag borde plugga ikväll, vi får se om jag orkar göra det. Men nu när jag har gjort så mycket roligt känns det som att jag faktiskt skulle orka plugga lite.
/Vispen

Lördag, en rolig dag med Uss, mormor och kusiner:)

Hej!

Den här dagen har verkligen varit bra, det enda dåliga är att dagen snart är slut och att jag känner hur trött jag är. Mitt internet är inte snällt mot mig heller för det tar bort ovanligt många bokstäver när jag skriver. Imorse gick jag upp extra tidigt för att träna lite och det kändes bra efteråt, för ovanlighetens skull känns det i benen att jag har ansträngt mig. Till frukost åt jag bland annat kokt ägg och det var länge sen jag gjorde det, eller okej, det var på VM, jag längtar tillbaka dit!

Taxin kom i tid och det var tur eftersom det var bilkö överallt och broöppning på ett ställe. Jag blev ungefär tio minuter sen till Gröna lund men det fanns andra som också kom senare än halv ett då vi skulle samlas. När vi kom dit fick alla kuponger för inträde och mat och såklart ett åkband:) Efter det gick vi i olika grupper, jag gick med Maja, Ronja, Sara och Nina på förmiddagen. Vi började med att åka berg och dahlbanan som var ganska rolig men tyvärr får jag alltid lite ont i huvudet när jag åker den. Sen åkte vi katapulten som också var ganska rolig. Ronja åkte den för första gången idag och hon tyckte att den var läskig. Jag tycker att katapulten i alla fall är roligare än fritt fall eftersom man får åka upp och ner flera gånger istället för bara en gång, fritt fall åker i och för sig högre upp i luften än katapulten men fritt fall tar ju slut hur fort som helst. Slänggungorna var nästa sak vi åkte och det var ganska tråkigt, gungorna snurrade bara runt lite långsamt. Men man kände vinden när man åkte och det var lite skönt. Nästan alla ville åka en snabbare attraktion sen så det blev insane som är ny på Gröna lund i år. Många har sagt till mig att insane ser roligare ut än vad den är och jag skulle nog kunna hålla med om det. Jag ser ju inte hur den ser ut men eftersom många tycker att det ser ut som att den åker fort och verkar läskig kanske det är så. Jag tycker inte att den var speciellt läskig, Liseberg har attraktioner som går fortare och är roligare. Men insane är enligt mig en av Gröna lunds roligaste attraktioner. Vi fick sitta kvar två gånger när vi åkte insane och det var bra eftersom vi fick köa till den ganska länge. De som skötte attraktionerna sa att vi kunde gå in bakvägen och slippa alla köer om vi ville så vi gjorde det ganska många gånger. Sen var det ju bra att man fick sitta kvar också, Liseberg har också den regeln:) Vi hann åka Extreeme och popexpressen innan vi tog paus för att äta. Jag gillar åda attraktionerna, extremme är ganska skön att åka när man åker upp och ner och på sidan. Men man stannade bara upp och ner första gången vi åkte den, andra gången gjorde man aldrig det så det var ju skumt. Popexpressen är rolig för att man får höra musik när man åker och för att den på något sätt snurrar så att man blir glad, i alla fall jag=)

Det finns ju en del matställen på Grönan så vi köpte från lite olika ställen. Jag åt nachochips med ost, gräddfil och guacamole och det var väldigt gott:) Efter lunchen gick jag med ungefär samma personer som innan, Johan och Micke var med också. Jag tror att vi åkte kvasten först, ja, det gjorde vi. Där var det tur att vi fick gå in från utgången eftersom vi annars hade fått stå i kö i säkert en timme, kön brukar vara längst, eller i alla fall ta längst tid, till fritt fall, katapulten, extreeme, vilda musen och kvasten, säkert till insane nu också eftersom den är ny. Kvasten gick lite segt men den är skön att åka, jag får inte ont i huvudet av den och den åker på ett skönt sätt. Lustiga huset gick vi i sen, det roligaste där tycker jag är trapporna man ska gå upp för i början och flygande mattan man åker i slutet. Sen är tunneln man springer igenom och golvet som snurrar ganska roligt också. Jag gick i lustiga huset med Johan och han var rolig att gå med:) Efter lustiga huset kommer jag inte ihåg vad vi åkte men jag tror bara att vi åkte saker jag hade åkt tidigare under dagen. Klockan blev halv sju alldeles för snabbt och insane var den sista attraktionen jag åkte idag. Jag hade jättegärna velat stanna kvar på Grönan lite längre för jag vet att i alla fall några av mina kompisar skulle göra det. Dessutom var ju sommarkrysset idag men som tur var var ingen av mina favoritartister där. Jag hann i alla fall höra lite av när Alcazar repade. Eftersom jag skulle åka och fira Lia behövde jag åka från Grönan senast halv sju. Taxin var tidig och chauffören lät jättearg när jag kom trots att jag kom runt tjugo över sex för hans skull, han måste ha haft en riktigt dålig dag. Oftast blir man ju bara glad ifall färdtjänsten kommer tidigare än när den är beställd men idag var det inte roligt eftersom jag inte hann säga hejdå till någon förutom Maja. Maja skulle säga hejdå till alla från mig, hoppas att hon kom ihåg att göra det:)

Alla hade precis kommit till restaurangen när jag kom. Mathilda var sjuk idag och det var synd och Elsa var jättehes men hon orkade i alla fall komma så det var ju bra. Alla åt räkchips till förrätt, det brukar vi göra varje gång vi äter på den restaurangen, det är en restaurang som serverar både thailändsk och kinesisk mat. Vi har ätit där ganska många gånger, varje gång Lia fyller år brukar vi göra det. Jag beställde tofu med ris och grönsaker sen och det var gott, jag tror att jag åt det förra eller förrförra året också. Tidigare har jag aldrig orkat äta upp all mat eftersom man får ganska mycket mat där men idag orkade jag göra det. Jag kände mig hungrigare än vanligt, nu när jag tränar märker jag att jag äter mer men det kanske är normalt. Till efterrätt åt jag friterad banan med glass men den var inte lika god som förra året. Det kändes lite som att de kanske hade friterat bananen för länge och som att friteringen var för tjock. Lia åt friterad ananas som jag testade, den var helt okej men banan är helt klart godare:) Restaurangen gör i alla fall väldigt god mat.

Som vanligt gick vi hem till Lia efter middagen och där drack de vuxna kaffe. Vi tittade på filmer med oss när vi var små, några av oss var i alla fall med på filmerna. Jag såg mig själv när jag var ungefär två år då jag undersökte en stol i säkert en halvtimme. Stolen var lite speciell eftersom det fanns snören på undersidan av den, jag förstår inte varför jag tyckte så mycket om snören när jag var liten. Sen förstår jag inte heller hur någon kunde förstå vad jag sa när jag pratade men Nina, Björn och Lia var nästan de enda som förstod mig när jag var liten. Jag höll på med en docka som man kunde plocka isär och sätta ihop ganska länge på filmen också och den kommer jag faktiskt ihåg. Lia hittade dockan idag och jag fick ta hem den. Det är nog en av de få leksaker jag kommer ihåg från när jag var riktigt liten och det är ju lite roligt. När jag kände på dockan idag vägde den mycket mindre än vad jag kommer ihåg plus att den var jättelätt att både ta isär och sätta ihop, när jag var liten tyckte jag att man behövde trycka ganska hårt för att sätta ihop delarna med varandra. Vi såg en film med Elsa också men där var ljudet tyvärr jättedåligt så man hörde knappt vad någon sa. Men man förstod mycket bättre vad Elsa sa när hon var liten. Det fanns en film från när Nina och Olle var små också men den hade inget ljud och det var tråkigt. Även om de beskrev vad de såg kunde jag inte direkt få någon bra bild i huvudet, det får jag aldrig. Jag drömmer inte ens i bilder utan bara i ljud. När det händer olika saker i drömmanra är det som att jag känner vad som händer med händerna eller som att jag hör saker som får mig att veta vad som händer. Nu är jag hemma och hade snart tänkt gå och lägga mig om det inte händer något roligt här vid datorn. Jag är i alla fall väldigt nöjd med dagen:)
/Vispen

Lördag, sista lägret på alnön är slut

Hej!

Jag har precis märkt att min bärbara dator är trasig, sladden som man laddar datorn med har gått sönder inuti och en bit av den har på ett skumt sätt fastnat i datorn. Det är tur att jag har sommarlov nu i alla fall men jag får hoppas att man inte behöver lämna in datorn för att den ska fungera igen. Här kommer det jag skrev om onsdag och torsdag och sen skriver jag en snabb sammanfattning om fredag och lördag, hoppas att jag hinner göra det innan datorn laddar ur.

Onsdagen den 29 juli

Hej!


Igår på tonårssnacket pratade vi om vänskap, alla verkar tycka att en bra vän ska vara snäll, trevlig, omtänksam, pålitlig och lite annat. Vi gav varandra komplimanger också, det är ju både roligt att ge och få. Därefter blev det jobbigt när vi satt på ett rum senare eftersom vi inte fick prata särskilt högt och det var många som skrattade eller pratade högt. När vi till slut fick det att fungera skulle vi gå och lägga oss men vi får hoppas att vi lyckas få en bättre stämning ikväll. Sandra, Isabel och jag hade roligt sen för Sandra och jag bestämde oss för att träna lite. Vi cyklade med benen, gjorde armhävningar, sit ups, sådan där jägarvila och lite annat jobbigt. Jag höll på i en timme och det var roligt och ganska jobbigt. Sandra hejade på mig hela tiden vilket gjorde att jag orkade mer än vanligt.


Imorse var det havregrynsgröt till frukost, jag tror att mannagryn är min favorit men havregrynsgröt är godare än risgrynsgröt. De hade gjort ägg också men alla var väldigt löskokta. När jag smakade ett hårdkokt ägg var det alldeles för hårdkokt för min smak. På samlingen sjöng vi faktiskt en ny låt som de tydligen sjöng för första gången på Sikar. Låten var faktiskt ganska bra, i alla fall efter att ha hört den en gång. Den kommer nog att vara bra hela lägret och eftersom det här är mitt sista år kommer jag nog aldrig höra den igen sen. Förmiddagen gick ganska segt, vi åkte och badade men eftersom det var kallt i vattnet klarade jag mig utan det. En nackdel med sandstränder är verkligen att man blir sandig överallt även om man bara sitter ner någonstans hela tiden. Jag blev väldigt irriterad när två personer skakade sina handdukar så att jag blev helt sandig men nu har jag som tur är duschat. Sanden kändes verkligen jättestörande för den är ju ganska jobbig att få bort ibland plus att det känns äckligt på händerna efter att man har tagit på den.


På eftermiddagen skrev vi fyra frågor till en tipspromenad, i år behövde inte varje grupp göra varsin tipspromenad, så har det varit tidigare år. Våra frågor var vad den nya marabouchokladen heter, någon tennisfråga, vem som vann Idol förrförra året och något mer som jag har glömt. Efter det fick jag låna internet för att hitta låttexten till en låt som jag förmodligen kommer sjunga på fredag. Låten heter Utan dina andetag, en tjej i min klass sjöng den hur bra som helst i våras! Kent sjunger låten egentligen men Erik Linder som var med i Talang i år har även spelat in en cover. Erik Linder har ju till och med fåtts pela in ett album, det har ingen annan från Talang fått göra tror jag. Jag ska se ifall någon kanske kan spela gitarr när jag sjunger för jag tror inte att det skulle passa att sjunga låten utan musik. Det fanns tydligen ingen instrumental version heller.


En del frågor på tipspromenaden var lätta och andra svåra. En fråga som har varit många gånger var vad Harry Potters kompisar heter, oj vad svårt verkligen, eller inte. Vi grilladee och åt korv till middag. Sen har jag handlat godis och sjungit men mest lyssnat på när andra sjöng. Nu är det snart tonårssnack så jag ska börja gå nerför trappan.

/Vispen


Torsdagen den 30 juli

Hej!


På gårdagens tonårssnack började vi med att spela rollspel. Det tycker jag är väldigt svårt, i alla fall om man spelar det över internet. Men igår förstod jag allt även om jag inte spelade själv. Man fick ge exempel på olika situationer som man kanske kunde tycka var svåra i vårdagen och sedan fick några personer spela upp dem. Ibland stoppades roppspelet för att andra kunde hjälpa de personer som spelade att de förbättra saker. Jag tycker att idén med roppspel var bra men att en del situationer kändes overkliga. Alla förutom jag ville ha massage efter en stund så jag satt och tittade på medan folk masserade någon och blev masserade samtidigt. Det var tydligen svårt att massera någon samtidigt som man blev masserad själv eftersom vissa slappnade av mycket och glömde bort att massera personer som satt framför. Kvällen blev ganska tråkig fastän jag var med alla tonåringar. Därför gick jag till rummet redan vid elvatiden. Men när jag kom dit tränade Sandra och jag lite innan vi somnade.


Samlingen var som vanligt idag och vi fick lära oss en ny vers på låten vi sjöng igår. Efter det pratade vi lite i gruppen och en sak vi måste ha med på uppträdandet imorgon är musikal. Killarna i min grupp ska göra en musikal om Johan Palm, de tycker inte om honom särskilt mycket så de kanske kommer vara taskiga mot honom. Tur att det bara är en pjäs och inte på riktigt. Innan lunchen tränade jag mycket på Utan dina andetag, nu kan jag texten ganska bra. Till lunch åt vi ugnspankaka som var ganska god och efter det satt jag mest och tittade när några gipsade sina händer. Gips tycker jag inte om att ta på, det är helt okej när det är blött men när det har torkat tycker jag inte om känslan av det. Klockan tre åkte vi för att bowla men jag åkte mest dit för att vara social och för att man får lite träning när man kastar iväg klotet. Mitt bra humör höll tyvärr inte i sig under bowlingen eftersom det nog var den sämsta bowlingserien jag har spelat i hela mitt liv. Ni ska bara veta vilka dåliga poäng jag fick och när jag dessutom spelade på samma bana som två personer som satt i rullstol tog det ju oftast lång tid mellan gångerna man fick spela. Killarna som spelade på en annan bana gick det mycket snabbare för och de hann spela ungefär dubbelt så mycket som oss. Jag säger inte att jag var jättesnabb heller eller att jag har någonting emot folk som sitter i rullstol men de kunde ju ha blandat oss mer så att alla kunde få spela så mycket som möjligt. En sak som störde mig jättemycket var när jag precis hade fått sperr och tiden gick ut, det gjorde ju att jag inte fick några poäng för kastet när det äntligen hade gått lite bra för mig en gång. Nej, bowling vill jag inte spela på länge nu, det är ju mest tur och inte skicklighet ifall bollen träffar många av käglorna. Det finns ju i och för sig några som är riktigt bra på bowling men när man inte har spelat det särskilt mycket skulle jag mer säga att det är tur om man råkar få strike. När vi åkte tillbaka till lägergården Stornäset pratade jag med en av ledarna om pengar och försäljning. Han jobbar med att sälja städsaker och det var intressant att höra hur han gör för att sälja så mycket som möjligt. Pengar är jag väldigt intresserad av ibland, han berättade också om hur mycket pengar var värda tidigare och lite annat, det var trevligt att höra honom prata om det.


Efter middagen var det lekar och idag tävlade man en och en. En fördel med att inte tävla i lag är att man inte kan skylla på någon annan om man förlorar. Vi skulle tävla i sju grenar och eftersom vi var sju personer i min grupp fick varje person tävla en gång. Min grupp var bra och vann fyra av sju grenar. Till och med jag lyckades vinna när man skulle kasta sin egen sko så långt som möjligt. Jag trodde verkligen att det skulle gå hur dåligt som helst men av någon skum anledning lyckades jag kasta iväg min sko ganska långt. Det måste ha berott på att det var tävling och jag hatar ju att förlora plus att det hade gått dåligt på bowlingen tidigare. Efter tävlingar var det godiskiosk och jag köpte slut mina pengar. Anledningen till att jag inte handlar godis på fredagarna när jag är på sikargården eller alnön är för att jag antingen brukar tappa bort mitt godis när jag dansar på discot eller för att det mesta av det goda godiset brukar ha tagit slut då. Det kändes riktigt tråkigt att handla för sista gången eftersom det här är mitt sista år på alnön och mitt sista år på sikargården var för två år sen. Jag räknade ut att jag under alla år har handlar godis för tvåtusen trehundra femtio  kronor, det är ju en hel del pengar men jag har å andra sidan varit på sikargården tio gånger och på alnön sex gånger nu. Varje gång jag har varit där har jag tagit med mig hundrafemtio kronor förutom i år då jag tog med mig hundra kronor. Då kan vi räkna ut att det blir en del. Den sista kronan ville jag lägga på godis som har funnits alla år då jag hr varit på sikargården och alnön och jag kom fram till att det var meshmallows, vet inte hur det stavas och sockerbitar.


För en stund sen tränade jag på låten med Elin, en av lägerledarna. Hon är både duktig på att sjunga och spela gitarr, imorgon ska hon spela när jag sjunger. Jag märkte att jag glömde bort en del av texten när jag sjöng utan musik, tidigare hade jag bara sjungit låten med musik samtidigt som artisten sjunger men det blir ju alltid svårare när man ska försöka sjunga själv. Vi kom i alla fall fram till en bra tonart och ett ganska bra tempo, jag vet dock inte om jag tycker att låten passar jättebra med gitarr. Men det är bättre med gitarr än att sjunga med bakgrundsmusik där artisten sjunger eller att sjunga accapella. Imorgon har jag bestämt mig för att verkligen försöka sjunga bra nu när det är mitt absolut sista år på SRF-s sommarläger. Sandra har lovat att filma när jag sjunger, både på genrepet och på det riktiga uppträdanet. Ifall det går dåligt en av gångerna har jag i alla fall förhoppningsvis en bra inspelning sen. Nu ska jag gå och se vad de andra gör, alla försvann för en stund sen.

/Vispen

Det var inget tonårssnack i torsdags eftersom många behövde träna på sina uppträdanden. Igår hände inte särskilt mycket på förmiddagen, det enda vi gjorde var att träna och ha ett genrep. Men då kar det bara killarna som ville uisa sin teater för de andra ville vänta med att uppträda tills det riktiga uppträdandet och jag ville inte sjunga eftersom  Elin inte var med. Till lunch var det spagetti och köttfärsås, qornfärsen var hur god som helst! Efter lunchen var jag nervös ganska länge, det som kändes jobbigt var ifall jag kanske skulle sjunga jättedåligt. På mitt sista år ville jag göra ett så bra uppträdande som möjligt. Jag satt och pratade med två ledare och några tjejer medan jag väntade på att tiden skulle gå. Oj, seriöst vad jobbigt det är att skriva utan att sladden är i, det går jättelångsamt att både läsa och rätta alla stavfel.

Alla grupper var i alla fall bra igår och för mig gick det väl halvbra, det kunde ha gått sämre. Men när jag hörde en inspelning av när jag sjöng senare var jag tyvärr inte särskilt nöjd. Sandra läste en dikt som hon hade skrivit, hon skriver verkligen bra! Mickis och Fritti sjöng, inte tillsammans men ändå. Isabel spelade på en synth, Sarah var nyhetsuppläsare, Killarna i min grupp spelade en teater om Johan Palm plus att det hände annat roligt. Jag tror att ledarna egentligen skulle ha spelat upp någonting eftersom de talade om att de tränade inför det innan men det gjorde de ändå inte. Till middag var det hamburgare och pommes frittes, det var helt okej men hamburgare är ingen rätt som jag direkt älskar. Efter middagen var det disco och jag dansade ganska mycket. Jag var inte med på limbo eftersom jag inte alls är vig, Elin klarade att gå under pinnen när den var jättelåg. Någon danstävling var det tyvärr inte i år och det var synd tycker jag. Sista låtarna vi dansade till igår var I kissed a girl och Ikaros, Ikaros är alltid sista låten. Som vanligt sjöng vi Ta mig härifrån och gick i ett tåg genom hela lägerhuset efter discot, det var roligt och jag sjöng mitt högsta för första gången trots att jag hade haft jätteont i halsen hela dagen:) Tidigare år sjöng jag aldrig med på den låten eftersom jag tycker att den är ganska tråkig och dålig. På kvällen pratade jag med alla trevliga människor och jag somnade vid halv tre inatt, det är ovanligt tidigt för att vara sista natten på ett läger men ändå.

Imorse blev vi väckta med att Wille och någon mer ledare kom in och spelade och sjöng. De slängde glassen på min hals i år:) Jag åt upp glassen trots att det var en isglass som jag aldrig skulle äta i vanliga fall. Sen blev det stressigt när jag skulle packa allt på bara tio mnnuter men det gick bra=) Efter frukosten var sista samlingen och jag sjöng med på varenda låt. Sandra spelade in de flesta låtarna och hon har lovat att maila de till mig, jag måste spara dem! När Wille frågade ifall någon ville säga någonting innan samlingen var slut tackade Aron och jag för alla år. Jag har ju varit tio gånger på sikargården, sex gånger på alnön och tio gånger på teaterlägret. Ledarna har alltid varit samma, i alla fall några av dem! När jag stod där och pratade kände jag verkligen hur jobbigt det var att det i år var mitt sista år och började gråta. Det har jag aldrig gjort på någon avslutning tidigare, inte på skolavslutningen, på något annat läger eller någon annanstans. Men jag började gå på sikargården när jag var sex år och har sen dess träffat samma ledare och lärt känna en massa underbara männirkor! Att vara för gammal för det nu känns så otroligt tråkigt, jag grät medan ledarna sjöng Ikaros och grät i minst en halvtimme efteråt. När vi gick ut från vandrarhemmet, satte oss i olika bilar och ja, sa hejdå, det var hur jobbigt som helst verkligen! SRF-s sommarläger kommer jag aldrig att glömma, det är något jag alltid kommer att minnas! Jag ska skriva ett inlägg om alla lägerminnen jag har någon dag.

Tågresan hem var väldigt seg, alla verkade trötta och jag satt mest och kände mig ledsen hela resan. Men jag måste träffa alla vänner utanför läger också! Ledarna får jag hoppas att jag träffar någon mer gång i mitt liv! Tots att jag inte kände någon av de jättebra har de varit bra och jag har ju träffat de varje år under en lång tid. Nu sitter jag hos Björn men eftersom datorn krånglar åker jag hem idag, imorgon fyller Rebecka år och då ska jag åka dit. Jag skriver förmodligen mer imorgon, den här datorn är som sagt väldigt jobbig just nu och att köpa en ny sladd kostar tydligen flera tusen kronor. Innan jag lämnade in datorn till syncentralen glappade inte sladden men det är klart att den krånglade när jag fick tillbaka datorn, det är klart att man blir irriterad då!
/Vispen


Lördag, har tränat showdown tre dagar

Hej!

Förlåt för att jag uppdaterar dåligt men jag har varken hunnit eller orkat blogga de senaste dagarna trots att jag sov hemma från torsdag till fredag. Imorgon åker jag på läger i Sundsvall, det blir mitt absolut sista läger på alnön. Det är i och för sig några som är ett år äldre än jag som åker dit men jag kommer känna mig lite gammal om jag åker nästa år eftersom jag ändå egentligen redan är två år för gammal för alnön. Att träffa vänner och andra människor är roligt och imorgon kommer jag träffa folk som jag inte har träffat på ett helt år! Ett år har gått ganska fort och det är både bra och dåligt. Hur som helst känns det skönt att det nu har börjat hända saker för då känner jag inte att smmarlovet slösas bort, det känns bättre att göra roliga saker än att bara sitta hemma och ha tråkigt.

I torsdags skulle vi börja träna klockan tio, Nina körde mig till Haninge och jag träffade killarna i landslaget. Den enda som inte var med de här dagarna var Ida och det var ju tråkigt men jag träffar henne på VM:) Killarna heter Claudio, Andreas, Jonnie, Anders och Zebastian. Efter att ha värmt upp lite tränade jag bland annat attack och försvar. När man tränade försvar hade man ett mindre racket och det blev mycket svårare då tycker jag. Showdownbordet vi spelade på var annorlunda mot de bord jag har testat tidigare men det är bra att jag fick spela på det bordet för de kommer använda sådana bord på VM. Jag köpte förresten ett showdownracket eftersom jag inte hade något innan så det var bra. Vi åt mat från en pizzeria till lunch och mannen som kom och lämnade maten till oss var rolig. På eftermiddagen spelade vi i lag, det kommer man att göra första dagen på VM. Jag visste inte att man ibland tävlar i lag även i showdown. Det tog ganska lång tid innan jag förstod reglerna för lagtävlingen men det gick bra och det kommer bli roligt att spela i lag=) Man är tre personer i varje lag och sen byter man av varandra efter tre servar. Det lag som får trettioen poäng vinner matchen. Mitt lag förlorade för det mesta eftersom jag är mycket sämre än killarna men det var ändå roligt att spela. På kvällen åt jag middag med de andra och det var trevligt. Lite senare åkte jag hem för att sova men eftersom jag kom hem vid tolvtiden orkade jag inte blogga.

Igår började vi spela klockan halv elva och på förmiddagen tränade jag på att skjuta bollen på olika sätt, det var jättesvårt. Hmm, jag kommer faktiskt inte ihåg mer av vad som hände innan lunchen förutom att jag mest tränade på det och spelade någon match. Vi gick till en kinarestaurang för att äta lunch, när vi märkte att den var stängd hittade vi en annan. Där åt vi buffé som var ganska god, jag åt mest nudlar, vårrullar och friterade räkor. Efter lunchen spelade vi i lag igen och sen spelade vi matcher, alla spelade mot alla. För mig gick det otroligt dåligt men jag lärde mig väldigt mycket av att spela mot alla. Jag märkte att jag bara på en dag hade utvecklats en del eftersom jag fick bättre poäng i varje set då än i torsdags=) Två set var jag ganska nära på att vinna men förlorade ändå vilket var tråkigt menmen. På vägen tillbaka köpte vi glass, jag tror att ganska många både köpte glass i torsdags och i fredags men jag köpte bara det en gång och då tog jag en magnum strawberry white. Den brukar inte finnas i alla affärer längre och därför passar jag på att äta den när den väl finns. Till middag åt jag en sallad som var jättegod. Efter dt bestämde jag mig för att sova över i Haninge eftersom jag tyckte att det var roligt att vara med alla, några föreslog att jag kunde sova där och en person var jättesnäll och lånade ut lakan. Vi lyssnade på jättebra musik igår, det var allt möjligt men bland annat en idol jag hade förut och som jag fortfarande har men som jag inte har hört några låtar med på jättelänge. Igår hörde jag en ny låt med honom som jag tyckte om men som jag bara fick höra en gång, det var störande. Jag kallar personen Hägle men jag tror inte att det är många som känner till honom. Efter att några hade varit och lämnat av en kille på tåget kom de tillbaka och jag var uppe till över fem inatt. Vid den tiden kände jag mig ganska körd och var väldigt trött. Men det var roligt att lyssna och prata med alla, jag lyssnade mest men pratade en del. När klockan var runt sex somnade jag äntligen men tyvärr sov jag inte särskilt bra, det kan ha berott på att jag sov på ett nytt ställe.

Jag vaknade flera gånger under natten och när klockan var halv tio kunde jag inte somna om. Men jag låg och tänkte och halvsov ganska länge efter det. När vi hade ätit en sen frukost gick vi för att spela showdown en sista gång och jag vann äntligen ett set! Det kändes verkligen roligt, okej, jag kunde ha förlorat eftersom vi låg lika men jag lyckades göra mål och vinna setet. Jag duschade direkt efter att jag kom hem, det kunde jag ju inte göra igår eftersom det inte var planerat att jag skulle sova över där. Nu känner jag mig i alla fall ren och jag ser fram emot morgondagen. Att sitta på ett tåg länge känns inte särskilt lockande men jag får i alla fall vara med vänner så tiden kommer säkert gå fort. De här tre dagarna har verkligen hjälpt mig jättemycket! Jag känner att jag har utvecklats väldigt mycket och alla i landslaget är trevliga och har hjälpt mig och gett mig tips om hur jag ska göra för att bli bättre. Nästa gång jag träffar de är på träningsdagarna innan VM, jag längtar dit! Jag bloggar på lördag igen, det är en hel vecka dit men jag tror att jag tar med mig datorn och skriver dagbok för jag vill komma ihåg vad jag gör på mitt sista alnöläger! När man är sjutton år är man både för ung och för gammal för saker, en del läger är jag egentligen för gammal för och en del saker får man ju inte göra förrän man fyller arton år.
/Vispen

Fredag, fest hos Adam, lyssnat på spelning och annat roligt:)

Hej!

Nu hade jag tänkt skriva igen och nu är jag inne på den bärbara datorn. Men den fungerar verkligen inte som jag vill för tillfället. Precis när den kom tillbaka idag var det såklart någonting som inte fungerade, vissa hemsidor fungerar inte, jag kan inte ens komma in på vissa plus att jaws ibland gör att punktdisplayen hänger sig på något skumt sätt. Jag tror att det kan vara så att det internet jag använder inte fungerar bra till det nya jaws som är installerat. Tidigare hade jag en äldre version av internet explorer som fungerade jättebra till den jaws jag använde men nu verkar det som att syncentralen har installerat ett nyare internet eller en nyare jaws för det jag har nu går inte alls ihop med varndra. Dessutom har jag märkt att alla bokstäver inte skrivs in när jag är inne på internet och det är ju otroligt irriterande, ni får räkna med många stavfel tills jag har fått ordning på datorn. Att inte kunna vara inne på de hemsidor jag brukar känns tråkigt, alla vänner är ju inne där och nu fungerar det inte för mig, förstå hur jobbgt det känns. Omformateringen av datorn gjordes bara på grund av att skrivaren som skriver ut punktskrift inte fungerade tidigare, vi får hoppas att den gör det nu för om den inte gör det har jag omformaterat datorn helt i onödan. Alla filer har dessutom försvunnit men som tur var sparade jag de på en hårddisk innan. Ikväll ska jag försöka lägga in dem för jag hade några bra låtar och en del bilder och dokument som jag vill använda. Alla notprogram försvann också och de kommer jag nog inte få installerade förrän skolan har börjat. Hmm, jag måste få ordning på allt snart! Det är synd att det är helg nu för nu måste jag vänta tills jag måndag innan jag kan ringa syncentralen och be om hjälp. Det är så dåligt, när allt är färdigt, då är det alltid någonting som inte fungerar. Tur att datateknikern jobbar en vecka till, hoppas att det kan lösa sig då, jag klarar inte av den här datorn. Men nog om tråkiga saker nu utan nu ska jag skriva vad jag har gjort alla dagar då jag inte har kunnat blogga:)

I söndags var det roligt att träffa Adam igen, vi pratade mycket om festen som skulle börja på måndagen och lyssnade på musik. På måndagen skulle jag åka och simma med Rebecka, vi bestämde det i söndags. Men när jag ringde i måndags sa hon att hon hade ont i halsen och därför inte ville bada, det kunde man ju förstå. Därför var vi hemma hos henne istället, pratade, åt mat och tittade på filmen Så som i himmelen. Gabriellas sång är ju från den filmen, jag vet många som är bra på att sjunga den sången! Filmen var både bra och sorglig, den var tillräckligt bra för att jag skulle vilja se den igen! Lite senare åkte jag hem till Adam igen, då hade Aron kommit. Han bor i Kramfors vilket gör att vi inte träffas särskilt ofta, därför var det verkligen jätteroligt att han kunde komma några dagar:) Vi badade och åkte runt i Adams lilla gummibåt, det stod att den skulle klara av etthundra sextio kilo men fastän vi vägde mer kunde vi sitta i den. Till och med när vi alla fem senare testade båten höll den och alla fick plats. På kvällen i måndags spelade vi monopol, för mig gick det dåligt och jag gav upp efter några timmars spelande. Det kändes lite segt att sitta och spela samma spel från klockan halv tio till klockan ett då ingen ens var i närheten att förlora. När Adam och Aron slutade spela hade Adm mer än hundra tusen kronor. Vi fick leta efter Arons hörapparater sen för han hittade de inte. Till slut kom Adams pappa på att han hade råkat slänga de eftersom han tyckte att de såg ut som aprikoskärnor, de hade aprikoser hemma. Vi ringde till något ställe där vi försökte få hjälp att hitta de ur soporna men när en person väl kom hade han ingen nyckel. Nästa morgon fick vi reda på att de tyvärr har sopsug hos Adam och därför kunde vi tyvärr inte hitta hörapparaterna igen. Men Aron får nya genom försäkringar och annat som tur är, jag tyckte ändå synd om honom som fick klara sig utan hörapparater hela festen eftersom han sa att han hade ont i huvudet väldigt ofta.

På tisdagen kom Anton och Rakel, jag följde med och hämtade de på t-centralen. Den dagen badade vi, otroligt att båten höll. Sedan var vi ute och gick lite, lagade och åt mat och pratade. Vi gjorde någon lek på kvällen där man skulle komma på länder, städer, maträtter, djur och kända personer på olika bokstäver, det var roligt. Jag var ganska mycket med Rakle, henne träffar jag ju nästan aldrig. Adams faster Kerstin kom förresten över och lagade pajer till oss, jättegoda ostpajer, alla tyckte om dem!

I onsdags fyllde Adam år, efter frukosten segade vi oss lite innan vi gick och badade igen, jag satt på bryggan och tittade på. Det var ganska kallt i vattnet plus att det var djupt, över tjugo meter på vissa ställen och ibland fyrtio, Adam bor jättenära Mälaren. Men de andra hade roligt och jag kunde skrika saker till de ibland. Vi skulle ha grillat korv till lunch men vi stekte korven istället eftersom det hade börjat regna och vi ville åka till stan senare. Det hände inte särskilt mycket på stan, vi gick mest runt men ingen köpte någonting speciellt. Jo, Rakel köpte förresten en present till sin tvillingbror som fyller år snart, sedan köpte vi några stinkbomber som vi testade men som inte luktade särskilt mycket, i alla fall inte utomhus. När vi kom tillbaka till Adam skålade vi för att börja fira hans födelsedag, vi sjöng för honom också. När vi sjöng på tunnelban tidigare verkade det inte vara någon som störde sig på oss eller reagerade. Till middag åt vi lax, skinka och de goda pajerna, alla blev jättemätta. Jag ringde och smsade lite folk medan alla andra tog ett kvällsdopp, det regnade ute och därför hade jag ingen lust att följa med. Hela den här veckan har varit regnig och tråkig men man överlever, i England hade jag två veckor med mycket värme:) Jag längtar tillbaka hur mycket som helst, när jag tänker på resan blir jag delvis glad över att jag hade det bra och delvis lite ledsen för att jag inte stannad längre och för att jag vill åka dit igen! När killarna spelade fotboll kom i alla fall Rakel in och pratade med mig. Senare på kvällen åt vi tårta, swartzwald kallades den. Men ingen av oss tyckte om den eftersom den nästan bara innehöll grädde. När vi beställde tårta ville vi ha en tårta som innehöll så lite grädde som möjligt och vi trodde att swartzwald nästan inte hade någon grädde utan var någon sorts chokladtårta. Aron hade köpt kladdkaka som jag fick smaka av istället:) Adam tog fram sin rökmaskin och vi dansade till en massa musik efter tårtan, sedan öppnade hans sina paket. Av sin pappa fick han en box med fem sommarskivor, Sonja, Sanna och Shirley sjöng varsin låt där plus att det såklart var en massa andra kända svenska artister som var med. Alla låtar var på svenska tror jag, det var i alla fall bara svenska artister. Adam fick även något mer av sin pappa som jag för tillfället inte kommer ihåg plus att han ska få pengar. Det är ju alltid bra att ha, särskilt på sommaren. Av rakel och Aron fick Adam hundra kronor, han ska få trehundra kronor av Anton på alnön, av Kerstin fick han femhundra kronor och av mig fick han en radio som man kan använda i duschen, den tål vatten. Sedan fick han en bok med olika maträtter och annat som jag köpte i England, Adam tyckte att boken var svår att förstå men när Mary läste för mig förstod jag det mesta så det tycker jag var lite konstigt. Adam sa att han tyckte att mina presenter var tråkiga så jag kanske får försöka hitta något annat till honom. Det är i alla fall bra att han är ärlig och sa vad han tyckte:) England var inte direkt ett lätt ställe att hitta presenter på, det är inte Sverige heller, jag är extremt dålig på det. Vi pratade ganska länge den kvällen men jag var redan trött klockan tre, det berodde på att jag hade varit vaken till klockan tre och halv tre de två tidigare nätterna och att jag bara sov fem timmar då.

Igår var det torsdag men alla tyckte att det kändes som sönd. Jag låg och segade mig på en madrass större delan av dagen, det gjorde de andra också. Rakel spelade upp musik på sin mobil, vi har ganska olika musiksmak men vi lyssnar på det mesta. Klockan fem skulle de andra åka till sitåg men jag stannade hos Adam för att duscha innan jag skulle träffa Rebecka. Senare fick jag veta att Anton missade sitt tåg och att de var tvugna att köpa en ny biljett till honom för ungefär fyrahundra kronor, Adam var snäll och betalade den men det blev ju ändå dyrt, tåget hade tydligen åkt tidigare än det skulle. Anton stannade tills idag men jag hann tyvärr inte träffa honom eftersom jag skulle vara hemma och städa mitt rum. Jag kom till Rebecka klockan halv sju och åt grekisk sallad med henne, hennes pojkvän Alex och hans föräldrar. I måndags hade jag svårt att välja ifall jag ville äta en grekisk sallad eller en skaldjurssallad. Rebecka lovade att hon skulle göra grekisk sallad innan året var slut och det höll hon ju verkligen, hon gjorde det bara tre dagar senare=) Alex föräldrar var trevliga men det var svårt att veta vad jag skulle säga till dem, hans mamma pratade i alla fall ganska mycket. Jag drack jättegott smultronte efter middagen och åt lite av en apelsinchoklad. Efter det åkte vi till en nattklubb där Alex och två till skulle spela. Jag fick komma in där eftersom Alex spelade där och eftersom vi ringde dit och frågade om det innan. Stället vi var på var ganska litet och stämningen var bra, sist jag var på någon sorts nattklubb var när jag var fjorton år, den var mycket större och där skrek många plus att musiken var jättehög, det var den inte igår:) När vi kom dit hälsade jag på några av Rebeckas vänner, de verkade vara jättetrevliga! Sedan lyssnade jag först på när en man sjöng och spelade gitarr, han var jätteduktig och hade skrivit de flesta låtarna själv. Efter det uppträdde Alex och de andra två, Alex och Joel spelade gitarr och sjöng och en kille spelade trummor. Alex sjöng tydligen mest på alla låtar men jag tycker att det lät som Joel ibland, det var jätteskumt för Alex röst ändrades hur mycket som helst och lät precis som Joels på vissa låtar. Jag tyckte väldigt mycket om låtarna de spelade, några var extra bra, man fick känslor när man hörde de live! Alex hade jättemycket känsla i rösten när han sjöng och det tycker jag är viktigt hos en sångare/sångerska. De har en myspace, där kan man höra en del av deras låtar, gå in där för de är verkligen hur bra som helst!
Http://www.myspace.com/themankind
Här är Rebeckas också:
Http://www.myspace.com/rebeckasjoberg
Det blev ganska bråttom sen när vi skulle åka tillbaka för jag hade beställt en färdtjänst som jag verkligen trodde att jag skulle missa men som jag precis hann ta innan den åkte iväg. Jag hade i alla fall en rolig kväll igår, hoppas att jag får höra de spela igen någon gång i framtiden! Nu har jag kommit på en fördel med att vara arton år, att få komma in på nattklubbar och annat och höra folk spela där=) Klockan var nästan två då jag kom hem men jag låg och tänkte länge innan jag somnade.

Jag vaknade ungefär klockan tolv idag och började redan göra i ordning lite i mitt rum efter frukosten. När jag ska göra tråkiga saker vill jag gärna ha de gjorda så fot som möjligt men städningen tog ändå väldigt lång tid, klockan tio började det i alla fall se bättre ut härinne. Om inte datorn hade krånglat och jag skulle behöva hålla på med den hade jag förmodligen blivit färdig tidigare. Jag har försökt fixa datorn i flera timmar men har inte lyckats, datorer är bra när de fungerar men inte annars. Lia och en av Ninas kompisar kom och fikade med oss på eftermiddagen. Lia hade köpt med sig en frukttårta utan grädde:) Hon hade dessutom köpt en liten visp med ett snöre som man kan ha runt halsen och ett litet kohuvud som man kan sätta fast på tröjan till mig. Sedan hade hon köpt en burk med honung eftersom hon tror att det kan hjälpa mot nervositet ibland, ni vet ju hur jag blir innan jag ska uppträda eller göra prov:) Till middag grillade vi och nu sitter jag här efter att ha stört mig på datorn och städat färdigt, nu har jag läst samtidigt som jag har skrivit det här, datorn hoppar till och med över att skriva en del ord. Vi får hoppas att det här inlägget blir läsligt för andra som vill läsa, annars vore det tråkigt. Jag får se när jag skriver nästa gång, på sommaren händer det ju inte särskilt mycket och därför kanske jag inte kommer skriva varje dag. Men att inte skriva på fem dagar känns mycket, under de här fem dagarna har jag hunnit göra mycket och jag har inte ens hunnit skriva någonting varje dag. Men ni får ha en trevlig helg, jag ska försöka att inte sitta vid datorn för jag blir bara arg av min bärbara, den stationära är jätteseg och därför orkar jag inte med den heller.
/Vispen

Onsdag, ensemblekonsert

Hej!

Eftersom det är ganska sent tänkte jag skriva ett kort inlägg trots att mycket har hänt idag. Men jag vill bara säga att det är roligt att så många läser min blogg, både folk jag känner och folk jag inte känner. Många orkar däremot inte läsa igenom mina långa inlägg, det förstår jag, ni som orkar göra det måste ha oändligt med tid och bra tålamod.
Dagen började i alla fall med idrott, när jag kom dit var bara fyra personer där. Senare under lektionen kom några till men jag tror att vi efter cirka halva lektionen var åtta eller nio personer. Vi skulle egentligen ha spelat brännboll, fotboll eller ett annat spel där man skulle rita och andra skulle gissa vad man ritade, det är ju inte direkt idrott men sakerna man skulle rita har med idrott att göra tror jag. Anledningen till att vi skulle göra just de tre sakerna var för att vi har elevhälsovårdsdag nästa vecka och då ska tävla i lag mot alla andra inriktningar. Den här gången tror jag att jag vill gå på hälsovårdsdagen, bara det inte regnar jättemycket och vädret är dåligt. Ola sa att jag fick göra som jag ville eftersom han inte trodde att jag skulle få ut någonting av dagen. Det enda jag skulle få ut skulle vara att vara social och jag kan lika bra åka dit med tanke på att det är sista veckan i skolan och för att det är roligt att träffa klassen innan sommaren. Idag gjorde vi ingenting förutom att sitta och prata, några ställde frågor till Ola som svarade på de flesta, min assistent fick också prata lite om hur han tycker att det har varit att jobba med musik och lite annat. Vi gjorde inte det vi skulle ha gjort egentligen, dels för att ingen verkade vilja det och dels för att vi inte var tillräckligt många.

Jag åkte tillbaka till skolan med Hedda och några andra, när vi skulle gå från tunnelbanan spöregnade det, vi fick gå jättesnabbt men blev ändå ganska blöta innan vi kom in. Jag bar min dataväska och mina idrottskläder, det gjorde att jag blev trött av att gå snabbt till skolan men det var min idrott för dagen:) Matteläraren kom till matten men vi gjorde ingenting, de som inte hade fått veta sina resultat på nationella provet fick veta det idag, läraren sa att jag hade ett väldigt bra vg, jag vet inte hur många poäng jag fick men det måste i alla fall innebära att mitt vg i matte är räddat:)

Eftersom vi skulle samlas klockan tolv åt jag en tidig lunch vilket var bra med tanke på att jag åt en tidig middag också. En ensemblelärare pratade med alla klockan tolv, min ensemble skulle börja repa direkt efter samlingen. Det kändes bra att hinna spela igenom alla låtar två gånger och testa allt. På julkonserten fick vi knappt någon tid alls till att göra sådant. Jag kände mig i alla fall mer taggad när jag stod på scenen än när jag sjunger i ensemblesalen, det blev en lite annorlunda känsla.
När min ensemble hade repat färdigt tittade jag på nästa ensemble i en timme, de var riktigt duktiga! Efter det åkte Ellen och jag till Skanstull. Där köpte Ellen en t-shirt med en dödskalle på, den kändes lite vilket var coolt. Gruppen Tokio hotel hade designat tröjan men Ellen köpte den trots att hon nästan aldrig har hört gruppen, tröjan var ganska fin. En del av pengarna gick dessutom till att stödja Aids och därför var det bra att köpa just den tröjan, jag skulle kanske också ha gjort det men jag orkade inte testa en tröja som passade mig. Man fick till och med kondomer när man köpte tröjan och det var lite roligt. Efter att ha tittat runt lite i affärer satte vi oss på en bänk och väntade på att tiden skulle gå. Innan det hade vi gått runt, först snabbt men sen långsamt men till slut tröttnade vi på det. Ellen går förresten lika fort som jag, vissa brukar klaga på att jag går för fort ibland när jag är ute. Men Ellen går nästan fortare än jag ibland och det är skönt, om man ska komma någonstans kan man ju gå fort, orka hålla på att sega. Det är bara i trappor som går neråt som jag inte vill gå fort. När jag går med nya människor som aldrig har ledsagat förut brukar jag vilja gå ganska långsamt också men inte annars.
Ellen och jag åt middag på Mc donalds eftersom allt annat var väldigt dyrt. Jag tog en mc bean och en glass, det var gott:)
Efter att ha ätit åkte vi tillbaka till skolan men träffade Magdalena på vägen. Det var ju hundra år sen vi träffades senast så det var verkligen hur roligt som helst! Vi har bestämt att vi ska ses i sommar, då ska vi sova över hos varandra någon gång. Det är roligt att åka till andra men hemma hos mig är det tråkigt och här finns det verkligen ingenting att göra. Det är bara Huddinge centrum som ligger i närheten och där är det ganska tråkigt. Men någon dag kanske vi ska vara hos mig också, vi får se.

Magdalena köpte kakor innan vi gick till skolan för att byta om. Det var roligt att handla för jag kände igen en massa kakor, sen fick jag testa att anänvda Icas snabbkassalite, den är rolig men fungerar inte för synskadade eftersom knapparna på den inte känns. Det är dåligt tycker jag med tanke på att snabbkassan ändå pratar och säger vad man ska göra, det vore ju hur lätt som helst att bara anpassa knapparna lite. Om man bara vill köpa en eller två saker är det klart att man väljer snabbkassan istället för att stå i en lång kö och vänta medan folk handlar flera kassar mat.
Att byta om gick snabbt för mig, jag tog den långa lila tröjan som liknar en klänning lite. Till den fick jag låna ett par strumpbyxor av Ellen, både Ellen och Magdalena tyckte att kläderna passade mig. Ellen lockade håret och det tog nästan tjugo minuter, det kanske inte är ovanligt men ändå. Jag hann sjunga upp lite medan Ellen gjorde sig i ordning, det var bra eftersom min röst blir konstig när jag har ätit. Magdalena hjälpte och underhöll oss, hon ska förresten sjunga på skolavslutningen och på någon annan grej snart:)

Innan konserten hann jag säga hej till en del i min klass, alla verkade ha väldigt fina kläder vilket var trevligt. Konserten började lite efter klockan sju och höll på till nästan halv tio. Alla var otroligt duktiga, man märker att vissa har utvecklats jättemycket under det här året! Det var många som kom för att se oss också, jag frågade flera om hur många de trodde satt i publiken och de flesta trodde att det var runt trehundra personer. Alla ensemblar hade nästan valt olika låtar, det var bara en låt som spelades två gånger, High way to hell. Men den låten är ju väldigt känd, Ellen och Cattis sjöng den låten och båda var jätteduktiga! Antonia spelade fiol på en låt och det var hur bra som helst, jag har hört att fiol är väldigt svårt att lära sig och jag visste inte ens att hon spelar det. Carla sjöng jättebra, hon sjöng å två låtar som jag inte minns vad de heter. Alla killar var duktiga också, det var några jag aldrig hade hört sjunga tidigare så det var roligt. Josefine sjöng All right now, den låten som jag skulle ha sjungit ifall jag inte tog Easy. Låten passade Josefine väldigt bra i alla fall, hon passar till att sjunga rock. Instrumentalisterna var hur bra som helst, utan de hade det ju aldrig gått att få en så bra konsert! När min ensemble skulle sjunga sjöng Hedda Peace of my heart först. Det gick bra och hon sjöng bättre än vanligt men det gjorde nog de flesta, när det är uppspel blir man nog lite extra taggad och tänker att man ger allt eftersom man sjunger inför publik. Efter den låten sjöng Roshanak Strange kind of woman, det gick bra för henne också. Sen sjöng jag Easy och det kändes helt okej efteråt, jag var inte jättenervös innan. Men min låt var nog den tråkigaste på hela kvällen, det var en lugn och lite soulaktig låt kanske. Nästan alla andra sjöng rock idag, i julas sjöng ju jag en rocklåt men då var det istället inte alls lika många som gjorde det. Jag vet att jag bode ha rört mig mer till min låt, Ellen och jag pratade lite om det innan konserten och att jag kanske kunde göra någonting med ena armen men att min låt var lugn och att jag inte behövde stampa med foten eller något, i julas rörde jag mig i alla fall mer men det var jag ju tvungen att göra. Dessutom är det lättare att röra sig om man sjunger en snabbare låt. Det gick jättebra för Ellen att sjunga, det skrev jag ju förut också! Fastän hon hade feber både igår och idag lyckades hon vara hur bra som helst!
Det var sex ensemblar som sjöng och det tog ju ganska lång tid men låtarna var bra och tiden gick fort. Rebecka kom förbi en stund men hon hade missat mig eftersom hon hade en elev då, det kanske var lika bra.
Efter konserten sa jag hejdå till några innan jag åkte hem. De som jag kände som var där idag var Nina, Lia, Lovisa och Magdalena. Många hade sina släktingar med sig, det verkar vara många mormödrar och annat som vill höra sina barnbarn sjunga. Lia gav mig en nessesär med en hårborste och en plånbok. Det var roligt, jag har i och för sig ganska många nessesärer, många verkar tycka att det är bra att ge bort det, jag har ungefär fem stycken. En av dem är gammal och väldigt använd men jag kommer nog ändå spara den som minne, jag har nämligen sytt den själv. De nessesärer jag har fått av andra har jag inte använt särskilt mycket, jag är dålig på att använda nessesär men jag ska göra det när jag åker till England. Jag fick femhundra kronor också och det var bra inför sommaren. På fredag ska jag åka och handla kläder med Rebecka men sen orkar jag inte köpa mer kläder på ett tag.
Nu börjar det bli sent och jag ska sova så att jag orkar med morgondagen:) Jag är i alla fall nöjd med dagen och kvällen.
/Vispen

Sm i showdown 2009

Hej!

Nu var det länge sen jag bloggade senast, eller i alla fall mer än två dygn sen. I vanliga fall brukar jag ju blogga varje dag och jag hade faktiskt tänkt göra det både i fredags och igår eftersom det fanns internet på hotellet men det blev inte av eftersom min dator var skum igår och fastän jag skrev in rätt användarnamn och lösenord kom jag inte in, Rebecka gjorde det vilket var skumt menmen.
Nu hade jag tänkt blogga om denna roliga helg och jag börjar med att skriva lite om fredagen:

Som jag skrev i förra inlägget pratade vi om personliga brev och cv-n på samhällskunskapen. Nu är det mindre än två veckor kvar tills man ska lämna in sitt personliga brev och cv. Det verkar ganska svårt att skriva eftersom man måste söka ett jobb som man skulle kunna få i verkligheten, vad finns det för jobb som jag skulle kunna söka i nläget? Ärligt talat kommer jag inte på någonting och läraren sa att man får sänkt betyg om man skriver om ett jobb som man omöjligt skulle kunna få, till exempel lärare eller liknande. Men jag får försöka komma på något bra, när jag väl har kommit på det får jag försöka skriva ihop något kort om mig själv plus ett cv där jag knappt kommer kunna skriva någonting heller.
Efter lektionen fick jag vänta på Rebecka som hade sånglektion med någon elev, hon var vikarie för en lärare. Men när hon kom gick vi till tvärbanan och som jag hade trott var det inte alls skönt att bära väskorna. Vi hade två väskor var plus att jag hade käppen och hon hade en matkasse. Det var i alla fall tur att hon hade köpt mat innan för det skulle vi aldrig ha hunnit göra innan tåget skulle gå. Jag blev orolig när tvärbanan stod stilla en ganska lång stund efter att den hade kommit, det var något fel på någon dator och därför kunde man inte åka. Det gick bra att byta till tunnelbanan senare och när vi kom fram till t-centralen var det fullt med folk där. En fredageftermiddag i Stockholm, alla verkade ha bråttom och pratade ganska högt. Vi fick stressa ganska mycket men kom i tid innan tåget gick som tur var:)

Att ha fem timmars tågresa framför sig kändes inte jättelockande men eftersom jag såg fram emot helgen väldigt mycket gjorde det ingenting. Sen var vi ju i alla fall två och resan gick ändå ganska snabbt. Det fanns uttag på tåget vilket gjorde att jag kunde använda datorn och jag hann plugga ganska mycket matte. Till middag åt vi smörgåsar med mozarella och briost bland annat. Sen åt jag en yogurth men råkade spilla ut halva den över mina byxor. Det var inte alls roligt, en stor fläck syntes på dem och jag hade bara ett par extrabyxor med mig eftersom jag inte hade planerat att byxorna jag tog på mig i fredags skulle bli smutsiga samma dag. Vi träffade en jättesocial människa på tåget, hon pratade jättemycket med både oss och några andra men det är ju trevliga med sociala människor:) Förutom att plugga pratade jag mest med Rebecka om lite allt möjligt. När vi var nära Östersunds tågstation blev det något fel på tåget som gjorde att vi nästan blev en halvtimme försenade. En som var ansvarig för helgen kom i alla fall och hämtade oss och körde oss till hotellet där vi skulle bo. När vi kom fram dit tittade vi på Singing bee, vi hade bara missat lite av programmet och jag blev glad över att jag hann se det. En kille som hette Thomas var jättebra på att sjunga men han åkte tyvärr ut ganska snabbt, jag satt och var deprimerad över det ganska länge men ändå:) Kim ringde lite senare på kvällen och vi pratade, det kändes bra att få säga hej till henne innan tävlingen:)
Jag tror att vi somnade lite innan tolv i fredags, det var bara tråkiga program på tv efter Singing bee och därför gick vi och lade oss ganska tidigt, sen ville jag vara pigg inför lördagen. Min första natt på hotellet var helt okej och jag vaknade inte särskilt många gånger under natten, det brukar jag annars göra när jag sover på nya ställen.

Väckarklockan var ställd på sju igår och jag låg kvar i sängen till lite över halv åtta, då hade Rebecka redan hunnit duscha. Men jag älskar att låta väckarklockan ringa flera gånger innan jag går upp och känna att jag kan ligga kvar länge i sängen, det är först då som jag börjar känna hur skönt det är att sova. Hotellets frukost var väldigt bra och det fanns en hel del att välja på. Efter frukosten skulle sm i showdown invigas men innan det kontrollerades licenser och spelarutrustning som man hade med sig. Jag fick allt godkänt och fick vänta ganska länge innan invigningen började.
Men sen skulle jag spela första matchen mot en tjej som heter Anna. Som vanligt var jag jättenervös, mitt hjärta slog snabbare än vanligt och jag hade en sådan där nervositetsvärk i magen. Första set förlorade jag men i andra och tredje set började jag komma igång mer och vann matchen med två-ett i set. Men det var roligt att spela mot Anna för vi var ungefär lika bra tycker jag och det blev spännande i slutet.
Efter matchen tittade jag på en annan match där två tjejer spelade och efter det spelade jag mot Ida. Oj, vad bra människan var! I och för sig visste jag det innan men hon var verkligen hur bra som helst! Jag förlorade med två-noll i set men det var inte oväntat. Lite senare var det lunch och jag hade hunnit bli ganska hungrig. Men innan jag spelade mot Ida fick jag jätteont i magen, det var någon värk som jag aldrig hade känt tidigare vilket var lite läskigt men som tur var gick den över sen=) På lunchen pratade jag med Christoffer och hans ledsagare och det var roligt att prata med dem.

Min tredje och sista match för dagen var mot Viktoria. Det blev ganska jämnt men jag vann med två-noll i set men hennes servar var jättebra och hon spelade bra:)
Senare under eftermiddagen hann jag sola, titta på några av killarnas matcher och äta glass. Det fanns ett badhus i närheten som sålde glass, jag köpte en magnum strawberry write, den brukar jag inte se särskilt ofta längre och därför ville jag köpa den igår. Rebecka köpte en lakritspuck.

Innan middagen gick vi tillbaka till hotellet där jag duschade och vilade lite. Alla åt middag på hotellet där vi bodde och det var trevligt men jag hamnade bara vid samma bord som en massa vuxna eller i alla fall folk jag inte kände och det var ju lite tråkigt. Men rebecka satt i alla fall där och pratade med mig, de andra var såklart trevliga men det hade ju varit roligare att sitta brevid någon jag kände. Efter middagen talade de om resultatet och Ida som hade kommit först i gruppspelet fick välja att antingen spela mot Viktoria eller Anna och hon valde Anna. Det innebar alltså att jag skulle spela semifinal mot Viktoria idag. Det var även fyra killar som hade tagit sig vidare till semifinal igår. Efter att dem flesta förutom jag och kanske någon annan hade druckit kaffe åkte nästan alla iväg dit där de skulle sova. Eftersom jag inte direkt kände någon som skulle sova på hotellet gick Rebecka och jag upp till rummet. Men vi hade väldigt tråkigt ett tag och gick till Statoil en stund och tittade runt lite där. Men det fanns inte särskilt mycket att se och därför gick vi tillbaka till hotellet, ingen av oss hade med oss någon film att se eller något att göra och min dator kom ju inte ut på internet. Men till slut kom vi på att vi kunde se Så ska det låta och vi såg programmet från i fredags. Där var bland annat Caroline Af Ugglas med, hon hade någon kille i sitt lag som sjöng jättebra, sen var det en tjej i andra laget som sjöng bra också.
Vi hade väldigt svårt att somna inatt och jag somnade inte förrän lite efter klockan ett. Men Rebecka sjöng en godnattsång för mig innan hon somnade och det hjälpte faktiskt lite, hon somnade i alla fall av sin egen sång:)

Imorse hade vi ställt klockan ännu tidigare än igår eftersom vi skulle packa ihop våra saker och tjecka ut från hotellet på morgonen. Tyvärr sov jag dåligt inatt vilket gjorde att jag var jättetrött och på ganska dåligt humör innan frukosten, stackars Rebecka som fick stå ut med mig. På frukosten pratade jag med en av killarna och hans ledsagare, eller han hade med sig sin pappa. Men det var trevligt för de fick mig på lite bättre humör:)
Lite senare skulle jag spela mot Viktoria igen och matchen blev väldigt jämn. Det kändes som att hon hade blivit bättre från igår och hon spelade jättebra idag! Men jag vann med tre-noll i set till slut. Idag spelade man om bäst till fem istället för tre set. Efter det gick Rebecka och jag runt på en loppmarknad som fanns i samma hus som alla showdownmatcher spelades i. Det måste verkligen ha varit ett stort hus för loppmarknaden var verkligen inte liten. Rebecka hittade ett armband för fem kronor som hon köpte.
Jag tittade på när Anna och Viktoria spelade matchen om tredje och fjärde pris och Anna vann till slut med tre-ett i set. Sedan tittade jag på när killarna spelade om tredje och fjärde pis och en kille som heter Andreas vann matchen. Efter ytterligare en stund skulle jag spela final mot Ida. Ida vann stort igen med tre-noll i set. Det var jättemånga som titttae på matchen och det var jobbigt för de såg ju när jag skämde ut mig men ändå. Domaren vi hade var i alla fall bra för det fanns en domare som stressade mig jättemycket, hon hade en stressande röst på något sätt. Men jag blir stressad av alla domare för de låter väldigt lugna hela tiden. Efter att Zebastian och Claudio hade spelat om första och andra pris var det prisutdelning. Det blev förresten Claudio som vann matchen. En som hade varit med i Paralympics delade ut priserna, jag fick en medalj och en pokal eftersom jag kom tvåa i sm. Ida vann och det förtjänade hon verkligen, hon var hur bra som helst! Anna kom trea av tjejerna och hon spelade också jättebra, Ida och Anna fick såklart också medaljer och pokaler:) Jag blev ganska nöjd med att komma tvåa eftersom folk sa att Ida är en av de bästa tjejerna i Sverige, jag har ju bara tränat sen efter jul och då kanske tvåa i sm ändå är helt okej. Men jag förlorade stort mot Ida och det var ju synd och att komma etta är mycket bättre än att komma tvåa.

Efter lunchen var jag med Christoffer och hans ledsagare. Vi gick och köpte en glass och lite annat och satt och pratade en stund innan tåget till Stockholm skulle komma. Idag köpte jag en magnum temptation med mandlar och karamell, den heter något särskilt som jag inte kommer ihåg för tillfället.
Det var verkligen roligt att träffa Christoffer igen för det var väldigt länge sen senast, han var i och för sig med på den förra tävlingen jag var med i men där hann vi knappt prata med varandra. Men vi kanske ska ses i sommar och träna showdown för det lär ju inte vara någon träning i sommar och han skulle säkert kunna lära mig en hel del. Han lärde mig en serv i helgen som jag provade några gånger men eftersom den blev fel ibland vågade jag inte göra den särskilt ofta under matcherna.

När jag satt på tåget hem insåg jag hur fort den här helgen har gått. Jag har verkligen haft jätteroligt, att få spela showdown och dessutom träffa en massa roliga människor är jur hur bra som helst! Men nu dröjer det enda till i höst innan nästa tävling men då har jag ju någonting att se fram emot:) När skolan har börjat efter sommaren kan jag se fram emot att få spela showdown.
Eftersom vi inte åkte x2000 hem idag fanns det inga uttag på tåget vilket gjorde att jag inte orkade sitta vid datorn särskilt mycket. Men jag hann titta igenom engelskan lite, tyvärr har jag knappt pluggat alls i helgen, jag trodde verkligen att jag skulle orka göra det mer. Men nu får jag skylla mig själv som inte har gjort det, jag får se hur det går morgon på grammatikprovet men jag känner mig faktiskt ganska säker på det som kommer med där. Ibland måste man väl få vila lite och bara ta en paus en helg, eller? Nej, det får man inte göra, inte om man är jag i alla fall men jag har faktiskt pluggat en hel del, jag kom en bit med matten också. Nästa helg ska jag ju åka och fira Ronja och vara där men då måste jag också plugga en hel del men jag kommer hinna det säger vi, jag måste hinna det. Men vad väljer man, att träffa sina vänner som jag sällan gör eller att inte få ig på proven? Jag vill ju hinna med allt, jag vill inte misslyckas!
Nu är det i alla fall sent och eftersom det är skola imorgon hinner jag inte skriva mer nu. Men jag är nöjd med helgen och det har varit jätteroligt tycker jag!
/Vispen

Konsert med Sonja Aldén

Hej!

Igår var det tydligen Magnus som vann Let´s dance. Han är ju tydligen väldigt stark vilket jag tycker är roligt. Grattis till honom, Laila kom tvåa och hon är ju jättebra på att sjunga, sen var hon ju en av jurymedlemmarna i Idol förra året:) Jag såg faktiskt inte programmet igår men hörde ändå resultatet senare. Lite synd var det att jag inte tittade för det är roligt att höra när juryn ger poäng, Tony Erwing är särskilt rolig tycker jag. Igår hann jag i alla fall läsa igenom alla säer i svenskahäftet, där var jag lite bra:) Förutom det lyssnade jag ganska mycket på musik, för tillfället lyssnar jag mycket på en låt som heter Nothing compares to you som jag har fastnat för nyligen, den är jättefin och har en bra text tycker jag!

Imorse när jag vaknade kände jag mig mycket gladare än vanligt, gissa varför. Det var ju såklart för att jag skulle få se en av mina idoler idag! Efter att ha duschat åt jag frukost och satt vid datorn en stund, Ronja skickade alla låtar från Idol, de har alltid Idol på deras årskursbesök. Det hade aldrig vi men det är många musikintresserade människor på deras årskursbesök. Ronja går ju i åttan nu och har ett årskursbesök kvar, jag saknar årskursbesöken! Det var jätteroligt att varje år få ta ledigt från skolan en vecka för att få åka och träffa andra synskadade som gick i samma årskurs som en själv och gå i skolan med dem en vecka. Jag har faktiskt bara bra kontakt med en kille därifrån nu, vi pratar ibland, sen har jag ganska många av de andra på msn och det är roligt att höra av dem ibland:) Alla från åttornas årskursbesök var duktiga och sjöng roliga låtar enligt mig i alla fall.

Efter att ha stoppat i mig lite lunch var klockan nästan tio över tre. Nina hjälpte mig att fläta håret, en fläta blev det för två flätor gör ganska ont tycker jag. Eftersom mitt hår är ganska tungt gör det ont när man flätar håret på båda sidorna men en fläta går bra:)
När klockan var tio över tre fick jag panik när jag ringde för att kolla att taxin var bokat. Den var bokat men självklart var det samåkning. Det fick ju absolut inte hända idag, varför? Det borde gå att göra så att man slipper samåkning, det är ändå dyrt med färdtjänst i Stockholm jämfört med andra städer i Sverige. Här kostar en resa sjuttio kronor men i andra delar av Sverige brukar det bara kosta tjugo eller trettio kronor. Där får man dessutom nästan aldrig samåkning, det är bara fattiga Stockholm som inte har tillräckligt med bilar verkar det som... De borde införa att man slipper samåkning om man betalar lite mer pengar för resan i så fall tycker jag för om man har bråttom någonstans vill man faktiskt inte ha samåkning. Jag stod där och tänkte en massa arga tankar och till slut, mer än en kvart senare kom taxin. Det var klart att vi då skulle åka och lämna en gammal tant först som inte verkade ha bråttom någonstans, hon verkade vara helt lugn. Jag satt där och lyssnade på hennes lugna röst och störde mig varje gång det blev rött ljus. Det var i alla fall tur att jag hade beställt taxin i god tid eftersom Rebecka och jag skulle fika innan konserten började.

När jag äntligen kom fram till Mariatorget mötte Rebecka upp mig. Vi gick först in på ett stort ställe men där var ljudnivån väldigt hög men vi hittade ett annat ställe ganska snabbt efteråt. Det fanns hur mycket som helst att välja på där men jag bestämde mig för att ta äppelpaj och juice, det kostade femtioåtta kronor men det var det värt. Allt var nybakat och pajen var väldigt god. Rebecka tog någon sorts boll som tydligen också var väldigt god:) Vi satt och pratade om allt möjligt en stund innan vi gick tillbaka till Rival där Sonja skulle sjunga! Efter att ha väntat en stund började de släppa in folk och vi kunde sätta oss ganska långt fram tror jag. Personen som tittade på biljetterna såg tydligen inte särskilt gammal ut och alla gick bara förbi honom utan att visa sina biljetter, vi visade våra men han tittade knappt på dem utan sa bara att det var okej att gå in.

Efter att ha suttit och väntat en stund började Sonja sjunga, hon hade ett band som spelar med henne ganska ofta plus att Kungsholmens kör var med och sjöng. Jag sökte faktiskt aldrig till Kungsholmen eftersom jag inte bara ville sjunga i kör men idag ångrade jag faktiskt att jag inte sökte dit. Okej, det är väldigt svårt att komma in där och jag skulle säkert inte göra det. Men kören var med på en del av Sonjas låtar, sjöng ett medley med olika låtar och sjöng fyra eller fem låtar som de hade tränat in. Oj, vad duktiga de var, mycket bättre än vår kör! Det lät hur bra som helst när hela kören sjöng! Sonja var också helt underbar!<3 Hon har en jättefin röst och verkar dessutom jättesnäll och trevlig! Sonja pratade ganska mycket mellan låtarna vilket var roligt och hon sjöng låtar från sina två album som hon har släppt. En rolig sak är att Sonja har skrivit nästan alla låtar själv! Jag kan nästan alla texter utantill:) Under en låt började hon hosta och fick sjunga om en vers några gånger men det gick bra till slut=) Mellan låtarna pratade Sonja bland annat om sin familj, sin barndom och om att hon får många brev skickade till sig.
Sonjas näst sista låt idag var Du får inte, den har ju en jättefin text! Rebecka började till och med gråta under låten sa hon och jag fick känslor! Sista låten var För att du finns, inte så oväntat precis men Sonja gjorde den hur bra som helst! Hon bytte om några gånger under konserten och på sista låten hade hon samma klänning som i melodifestivalen.

Taxin som jag hade beställt efter konserten kom nästan direkt och den här gången var det ingen samåkning. Efter att Björn hade förklarat vägen några gånger hittade vi hit. Taxichauffören klagade lite på vägunderlaget innan vi kom fram och trodde hela tiden att han skulle fastna. Det var lite roligt att höra hans klagande faktiskt för han svor en hel del men när jag skrattade gjorde han också det efter en stund, glädje smittar av sig:)
Efter att jag kom hit åt jag en sallad med fårost och lite senare åkte Björn och hämtade Adam som kom med en buss. Det känns verkligen roligt att jag hann träffa Adam också denna underbara dag!
Nu postar jag det här inlägget, jag är jättenöjd med dagen och med konserten! Sonja är bara bäst och grejer, hon får mig alltid på bra humör och när jag lyssnar på hennes låtar får jag ofta nya krafter! Jag är jätteglad över att hon gör jättebra låtar och att hon har fått släppa två album! Sonja gör livet lättare för mig! Sonja Aldén, Sanna Nielsen och Shirley Clamp är helt bäst och grejer!
/Vispen

Genrep av melodifestivalen i Globen!

Hej!

Den här dagen har både haft bra och dåliga saker. Men de bra sakerna överväger de dåliga ganska mycket som tur är:)
Tyvärr börjar jag med att skriva en dålig sak och det var att taxin inte kom imorse. När den var femton minuter sen ringde jag och frågade varför den inte hade kommit och då hade det som vanligt blivit något fel. Min enda sånglektion i veckan som jag inte hade haft på över tre veckor blev mycket kortare än vad den egentligen skulle ha varit. Det gjorde att jag inte hann sjunga upp, det enda jag hann göra var några talövningar. Därför lät min röst helt sjuk idag och jag menar det verkligen, när jag har tränat hemma på Empty room till exempel har det låtit mycket bättre än vad det gjorde i skolan idag. Men min röst har varit väldigt konstig hela dagen vilket har känts jobbigt menmen. Det jobbiga var i alla fall att jag inte kunde sjunga när jag väl hade sånglektion. You bring the sun out sjöng jag lite på också och det gick inte heller bra, dagen började alltså väldigt dåligt för mig.

Till lunch var det pankakor som jag åt hos Ronja igår också. Ronjas mamma lagar bättre pankakor än skolan=) Skolans pankakor var inte alls särskilt goda tyvärr men de gick att äta och var helt okej.
Efter lunchen läste jag igenom svenskan och försökte intala mig själv att talet skulle gå bra och allt sådant. Jag blir nämligen alltid nervös innan prov och ännu mer innan jag ska tala inför klassen eller göra någon större redovisning. Lite innan klockan ett kom Rebecka och vi gick till samhällskunskapen tillsammans. Vi skulle börja se en film idag och jag tänkte att det skulle gå bra eftersom Rebecka syntolkar väldigt bra. Samtidigt som filmen visades skulle min lärare ha samtal med alla om var vi ligger betygsmässigt i kursen samhällskunskap a. När läraren startade filmen märkte jag att det inte skulle bli lika lätt som jag hade trott då det visade sig att filmen var på spanska. Visserligen har jag läst spanska i fyra år men den är verkligen inte tillräckligt bra för att jag ska kunna förstå en film. De pratade mycket i filmen plus att det hände saker väldigt ofta och det gjorde att det inte gick att syntolka. Rebecka kunde ju inte säga både vad alla sa och beskriva handlingen samtidigt. Läraren tog i alla fall mig först och vi gick ut och pratade en stund. Som det ser ut nu ligger jag på ett starkt vg men om jag gör bra ifrån mig på de två sista momenten kanske jag till och med får mvg men det vågar jag inte ens hoppas på. Jag lovar i alla fall mig själv att göra mitt bästa och mer än så kan man ju inte göra. Nästa redovisning ska vi lämna in skriftligt och jag brukar alltid få dåligt resultat på sådana uppgifter, när jag skulle skriva om massmedia och välja ut en nyhet fick jag ju bara g+. Men om jag får vg på nästa skriftliga uppgift och mvg på det sista provet som kommer att handla lite om hur Sveriges lagar fungerar, tror jag att läraren sa, kommer jag att få mvg i kursen, jag frågade om det. Tänk om lilla jag klarar av det men som sagt vill jag inte hoppas på det för när jag hoppas att olika saker ska hända går det nästan aldrig som jag vill.

Jag förklarade problemet om filmen med min lärare och han förstod mig:) Min samhällskunskapsläraren är verkligen en av de bästa lärarna, han verkar få mycket respekt av eleverna också=) Ytterligare en sak som skulle vara jobbig om jag hade tittat vidare på filmen är att Mattias kommer tillbaka nästa vecka och det skulle vara jobbigt att byta syntolk efter halva filmen, sedan vet jag ändå att Mattias tycker att det är svårt att syntolka överhuvudtaget. Dessutom såg vi bara filmen på grund av att läraren skulle kunna prata med alla och att vi andra skulle ha någonting att göra idag och nästa torsdag. Jag hoppar alltså över att se filmen men den är ju ändå inte viktig för kursen eller något liknande. Däremot sa min lärare att det var en av de bästa filmer han hade sett men jag kan ju se den vid något annat tillfälle.

Istället gick Rebecka och jag upp till rummet och där bjöd hon mig på glass och festis. Glassen var en Ben and Jerry-glass med nötter och choklad, vi åt upp en hel sådan:) Det var verkligen hur gott som helst! Men Ben and Jerry-glassar är ju dyra, en burk kostar ju femtio kronor och därför har man ju inte råd att köpa den särskilt ofta. Jag drack en festis med kaktus-smak som tydligen var grön. Grön är inte direkt en färg som jag tycker om men röd är värre, det känns verkligen så! Många tycker att röd är fint säger dem men jag har verkligen bara fått negativa tankar om den färgen. Festisen luktade till och med lite grönt tycker jag, den hade en speciell lukt och jag kunde verkligen föreställa mig att den var grön. Min förra assistent har förresten bjudigt mig på en likadan festis en gång när vi fikade. Den gången frågade jag henne ifall den var giftig och då sa hon att den faktiskt såg giftig ut, tänk att jag kan känna på mig sådant haha=)
Det kändes i alla fall otroligt tråkigt att Rebecka slutade idag eftersom Mattias kommer tillbaka på måndag. Tur att jag kommer träffa henne fler gånger i alla fall, hon blir säkert en bra ledsagare=)

Svenskan, ja, vad ska jag säga om den? Halva klassen skulle hålla sina tal idag men det var nog bara ungefär en fjärdedel som kom dit, i onsdag hade det inte heller varit särskilt många som kom till lektionen. Jag höll i alla fall mitt tal som fjärde person eller kanske femte. Det gick inte lika bra som jag hade hoppats vilket har fått mig att förstå att jag ska sluta tänka att saker ska gå bra i fortsättningen. Jag tappade bort mig i texten och gjorde ibland jättelånga pauser kändes det som, mitt tal som igår var ungefär tre minuter blev istället över fyra minuter idag. Det blev alltså över en minut för långt vilket inte alls var bra ju. Men jag pratade på om varför jag tycker att tv-reklam riktad mot barn ska stoppas och upprepade mig flera gånger när jag tappade bort mig, det stressade mig plus att jag hela tiden kände på mig att tiden gick. Jag får nog i alla fall g på mitt tal hoppas jag:)

Efter svenskan slutade jag för dagen och Rebecka och jag gick ner i kafféet för att vänta på Ellen. Efter en stund kom hon gående samtidigt som hon pratade i telefon med Magdalena. Jag fick också prata med henne en stund, vi har ju inte träffats sen julkonserten nu, jag saknar henne!<3 Ellen och Magdalena ska träffas på söndag och Magdalena och jag bestämde att vi också ska träffas någon gång framöver. Magdalena trivs i alla fall ganska bra på sitt gymnasium nu och hon har fått några nya kompisar. Men hon sa att hon nog aldrig kommer att hitta ett gynasium som hon trivs jättebra på, det känns likadant för mig. Men om Ellen byter gymnasium vet jag inte vad jag gör... Alla som jag tycker om lämnar mig...

Efter att ha pratat en stund gick Rebecka till tunnelbanan och det dröjde inte länge förrän Ellen och jag också började gå åt samma håll. Vägen till tunnelbanan kändes i alla fall kortare än vanligt, vi hade otroligt roligt åt en massa saker som jag inte skriver i bloggen på grund av att det kanske är lite privat, ingen skulle förstå vår humor heller så det är lika bra att strunta i att skriva det. Det var bara tre stationer till Globen där vi gick av. Vi gick in i Globen centrum och satte oss på Mc donalds för att äta middag. Där hade vi däremot inte lika roligt och både Ellen och jag störde oss på att Rebecka slutade idag. Både hon och jag tycker att det har varit en rolig tid medan hon har jobbat som assistent till mig. Enligt Ellen är jag väldigt glad när Rebecka är med och dessutom har Ellen också skrattat med oss många gånger. Jag skrattar ibland när Mattias är med också men ja, det är alltid tråkigt när någon slutar. Ellen tyckte att det var tråkigt att hon inte fick äta glass med oss idag men det kunde vi ju inte göra någonting åt.

Efter att ha ätit lite gick vi vidare till toaletten där det faktiskt inte var särskilt lång kö. Sedan gick vi förbi en mataffär där vi köpte en ganska stor godispåse, både Ellen och jag tycker väldigt mycket om godis. I och för sig äter jag sällan godis, det är bara roligt att göra det när jag är med vänner eller familjen, jag kan äta godis istället för att dricka alkohol eller göra andra saker som jag klarar mig utan=) Glass och godis kan jag däremot inte klara mig utan, det är ju en jättebra sak att göra när man träffar vänner! Vem blir inte glad av att äta en massa god mat och sedan få en glass?
När vi hade varit i godisaffären kom jag på att jag också behövde gå till toaletten och då var det bara att gå tillbaka dit men det gjorde inte särskilt mycket. Jag kan bara tacka Ellen för att hon orkar med mig och för att hon orkade stå och säga alla godissorter i affären. Jag brukar alltid vilja höra alla sorter för jag vill inte missa någonting på grund av att det ibland kommer nya sorter. Ibland saknar jag min godissamling på trettiosju kilo, synd att godis blir gammalt.

Det tog tid att hitta ingång sex där vi skulle gå in och innan vi gick in beställde jag färdtjänst också. Min mobil börjar bli gammal märker jag för ibland läggs samtal på fastän jag har full teckning vilket är jobbigt. Men jag tycker verkligen om min mobil och jag kommer att sakna den när jag köper någon ny. Dessutom vill jag ha en mobil som har bra knappar och som klarar av att ha mobile speak, talsyntes alltså.
Efter att ha förklarat var jag skulle åka till en kvinna som förmodligen satt i Moldavien och tog emot min beställning förstod vi till slut varandra.

Ellen och jag har verkligen haft en toppenkväll och nu ska jag blogga om den innan jag går och lägger mig, det här inlägget har redan blivit ganska långt men ni som vill fortsätta läsa får göra det:)
Efter att ha kommit in i Globen gick vi runt där och trodde först att ingenting hade börjat hända än. Jag släpade runt på min väska med dator, punktdisplay och lite annat, det var inte alls skönt att bära runt på väskan hela kvällen men det fanns ingenting att göra. Om jag hade velat hade jag kanske kunnat lämna den men det kostade pengar och dessutom ville jag inte riskera att datorn försvann på något sätt. Men musiken som spelades medan man gick runt fick mig att bli på bra humor och jag gick runt och sjöng och pratade lite om låtarna med Ellen. Ibland började jag tänka på annat och Ellen sa att det märktes jättetydligt på mig när jag tänker mycket eftersom jag knappt svarar på vad hon säger då utan bara säger mm eller något liknande. Men efter att ha gått runt ytterligare en stund såg vi att sponsorerna faktiskt delade ut saker. Först fick vi gratis mat, tallrikarna var coola och såg faktiskt roliga ut:) Maten var ganska god också. Efter det gick vi till ett ställe där man kunde sjunga och alla som sjöng fick en gratis cd-skiva med schlagerlåtar plus en av aftonbladets tidningar. Ellen och jag ville såklart sjunga och vi sjöng För att du finns, ingen hörde oss men det var roligt ändå! Vi fick varsin schlagerskiva och gick glada vidare. Eon, något elföretag, sorry om jag är ute och cyklar men företag är inte min grej, hade i alla fall en frågespot där man skulle svara på några frågor. Ellen fick fylla i våra svar, om man svarade på frågorna fick man sjunga Singstar. Vi sjöng låten Håll om mig som Nanne Grönvall tävlade med i melodifestivalen för några år sen. Ellen fick någonting med niotusen poäng och jag fick ungefär niotusen fyrahundra. Båda blev alltså Singstar! Det var verkligen jätteroligt!

Lite senare gick vi förbi Statoil som också var en av sponsorerna idag, där kunde man vara med i en frågesport där frågorna handlade om melodifestivalen och statoil. Man tävlade mot varandra och som tur var kunde man tävla två och två. Ellen och jag tävlade mot två andra personer och en kvinna ställde olika frågor, när man kunde svaren skulle man trycka på en knapp som tutade roligt. Sedan plingade det om man svarade rätt på frågan och tutade länge om man svarade fel.

Ellen var verkligen hur bra som helst på melodifestivalen märkte jag när hon kunde svara på saker som jag inte hade en aning om. En jobbig sak var att kvinnan inte ens hann läsa klart frågan innan någon tryckte på knappen och därför hade jag svårt att hänga med men Ellen klarade sig bra och gjorde så att vi fick poäng. Vi vann mot de två första personerna som hade vunnit över några andra tidigare och fick därför möta några andra som utmanade oss. Vi klarade av att vinna tre gånger och det var bara så länge man fick stå kvar, roligt var det i alla fall, Ellen tyckte jättemycket om melodifestivalen förut och därför kunde hon en massa saker om det! Vi fick varsitt nyckelband som det stod melodifestivalen på eftersom vi var med i Statoils tävling.

Klockan sju började allting och vi satt på sektion b och hade ganska bra platser, Ellen sa att allt syntes bra därifrån vi satt också. Först var det några som sjöng olika schlagerlåtar och efter det var det en person som pratade lite om vad som skulle hända under kvällen. Sedan sjöng några andra olika schlagerlåtar, Krister Björkman sjöng en låt också. En timme gick hur fort som helst och klockan åtta började genrepet. Alla artister sjöng sina låtar och ingen var sjuk, åtminstone märktes inte det:) Måns Zelmerlöw startade jättebra och många klappade i takt till hans låt. Caroline kom efter det och sjöng Snälla snälla som faktiskt inte var lika jobbig att lyssna på som tidigare. Efter det sjöng en massa andra artister, alla elva var med i alla fall. Såklart var det jättemånga som skrek när E.M.D sjöng och det var jättemånga som klappade med, stämningen var verkligen hur bra som helst! När Molly sjöng blev det ganska tyst men när hon väl hade sjungit färdigt fick hon en stor applåd! Många dansade när Alcazar sjöng och deras låt var ju väldigt glad. Agnes hade ju en discolåt också. Emilias låt var ju väldigt speciell på ett bra sätt:) Sofia har en bra låt men som jag har skrivit tidigare är det synd att hon inte sjunger på engelska. H.E.A.T har ju en rocklåt och sångaren är verkligen jätteduktig, refrängen fastnar lätt på min hjärna! Sarah Dawn Finer sjöng jättebra idag tycker jag och tidigare visste jag inte att hon åker upp med en hiss i slutet av låten.
Malena var sist ut och det tråkiga med hennes låt är att man inte kan sjunga med på grund av att låten är väldigt hög och dessutom hör jag inte ens vilka ord hon sjunger i refrängen. Jag har säkert glömt att skriva någon av finalisterna nu men alla var otroligt bra på olika sätt i alla fall! Jag klappade med till alla låtar där det passade och sjöng med på de låtar jag kunde.

Efter att artisterna hade sjungit skulle det ha kommit en hemlig artist men vem det är får man inte veta förrän imorgon. Pilman och den där andra människan som jag har glömt vad han heter var med som vanligt men jag förstod inte hur allt slutar men det gjorde inte Ellen heller. Egentligen förstod jag inte alls mycket av deras show och varför den har visats, tyvärr är det inte min humor. Björn Gustafsson var roligare.
Man fick se både den internationella juryns röster plus att fem av jurygrupperna röstade men rösterna var bara utlottade och hade ingenting med morgondagen att göra. Genrepet slutade med att en kvinna som sjöng hur bra som helst sjöng låten Hero som Charlotte Perelli sjöng förra året. Två timmar gick alldeles för fort. De visade förresten lite saker som hade hänt i melodifestivalen under tvåtusentalet innan det var slut också.

Efter genrepet gick Ellen och jag runt en stund till i Globen. Statoil delade ut gratis kuponger som man kan få en varmkorv för om man lämnar in. Jag äter ju inte kött längre och därför sparar jag nog bara min kupong, den gäller bara tills på söndag och innan det hinner jag nog ändå inte åka förbi Statoil. Vi fick någon sorts godis av ett annat företag också, det ska jag spara som minne har jag bestämt, det var nämligen ingen choklad eller något annat som blir äckligt om man sparar. Telia skulle tydligen också sponsra melodifestivalen men vi hittade aldrig dem någonstans fastän vi gick runt i Globen väldigt länge. Ettt företag delade ut gratis cd-skivor, jag har alltså fått två cd-skivor helt gratis idag, trevligt:) Det är bara sju låtar på en av dem men ändå.

Klockan halv elva skulle min taxi komma och det gjorde ingenting fastän den var sen och det var samåkning. Jag var jätteglad ändå och när jag kom hem pratade jag lite med Nina om kvällen. Det här har verkligen varit en jättebra kväll som jag sent kommer glömma, utan Ellen skulle jag inte ha haft lika roligt och jag är glad över att hon finns och är en jättebra vän!<3 Utan Ellen skulle jag inte ens ha kunnat gå på melodifestivalen, jag hade i alla fall haft svårt att hitta någon att gå med. Det finns inga ord som kan beskriva hur roligt det är i Globen och vilken stämning det är där. Men jag vill verkligen åka dit nästa år igen, jag längtar redan!
Nu ska jag gå och lägga mig och förhoppningsvis drömma en massa härliga drömmar.
/Vispen


Tidigare inlägg
RSS 2.0