Vispen Sjob

Hej!

Dagarna går och en tredjedel av mina lediga dagar är redan över. Tiden har verkligen gått fort trots att jag faktiskt inte har gjort särskilt mycket de senaste dagarna. I lördags träffade jag ju i och för sig både Rebecka och Adam, vilket var trevligt. Igår började jag dagen med att träna en stund och det kändes bra. I vanliga fall brukar jag oftast träna på eftermiddagar och kvällar men på sista tiden har jag kommit fram till att det faktiskt kan vara skönt att börja dagen med att träna:) Eftersom jag inte direkt tycker att det är särskilt roligt att träna kondition eller styrka brukar jag ofta känna att jag vill ha det gjort så fort som möjligt. När jag väl orkar träna på morgonen brukar jag faktiskt känna att det gör att jag känner mig piggare på dagarna och därför kanske jag ska börja göra det oftare:)

Igår eftermiddag åkte jag hem till min kära vän Caroline. Eftersom vi inte hade träffats sen i oktober var det roligt att få träffa henne igen. Vi spenderade eftermiddagen med att sitta lite framför datorn, fika och prata med några i hennes trevliga familj. Lite senare åt vi tacos till middag samtidigt som vi tittade på Solsidan. Till och med jag skrattade några gånger under avsnittet:) Efter middagen såg vi filmen Bröllopsfotografen. Även om jag tycker att den var svår att förstå i början blev den mycket bättre i slutet och jag tyckte verkligen om den!

Idag har det inte hänt särskilt mycket. Karro och jag vakntade vid tiotiden och åt frukost. Under förmiddagen pratade vi lite med hennes mamma, satt en stund framför våra datorer, pratade och skrattade åt lite allt möjligt. På eftermiddagen lyssnade vi lite på musik innan jag var tvungen att åka vidare. Jag hade som sagt en trevlig dag tillsammans med min kära vän:)

Taxichauffören som körde mig mellan Karro och syncentralen var verkligen trevlig:) Vi diskuterade allt möjligt och kom fram till att vi har liknande åsikter om en hel del, trots att det är över tjugo år mellan oss. Många taxichaufförer verkar förresten ha ett oerhört bra minne. Det har hänt att chaufförer kommer ihåg mig och var de har kört mig flera år efter att de har gjort det. Med tanke på att de kör ett antal personer varenda dag tycker jag att det är konstigt att de kan komma ihåg en och dessutom komma ihåg ställen som man själv knappt kommer ihåg att man har lämnats eller hämtats på. Det var helt okej på syncentralen, jag visade hur jag använder facebook och några andra hemsidor och det gick ganska bra. Däremot gick det inte lika bra när jag skulle testa att använda en macdator. Eftersom man inte använder samma kortkommandon till den var det svårt och vi lyckades knappt komma fram till någonting överhuvudtaget. Därför får jag nog åka till syncentralen någon mer gång i vår. I höst kommer jag förmodligen behöva använda en macdator i skolan på grund av att det behövs när jag läser ljudteknik. Nästa vecka har vi ett möte i skolan då vi ska söka pengar till en macdator och några musikprogram från kommunen.

Ikväll har jag mest tagit det lugnt. Imorgon ska jag gå upp tidigt så att jag hinner träna och äta något innan Nina och jag åker till Arlanda för att hämta Sven. Det ska bli helt underbart att träffa honom och jag hoppas verkligen att allt ska gå bra. Nervös är jag fortfarande men det är nog bara bra att vara lite nervös ibland. Det värsta som skulle kunna hända är nog ifall Sven tröttnar på mig eller ifall han blir besviken på den här resan till Sverige på grund av mig. Tröttna på mig lär han ju garanterat göra ganska snabbt men jag får hålla tummarna för att han orkar med mig i fem dagar och att han i alla fall känner att han får ut något av resan. Jag ska göra mitt bästa för att han ska trivas här. Hoppas att ni får en fortsatt trevlig vecka!
/Vispen

Hej!

Förlåt för att jag uppdaterar bloggen sällan men när man har skola, fritid och vänner att tänka på är det svårt att hinna med ibland. Men eftersom några av er har bett mig uppdatera oftare och istället skriva kortare inlägg ska jag verkligen försöka göra det i fortsättningen. Nu har sportlovet börjat och det känns helt underbart! Det var länge sen jag längtade såhär mycket efter att få vara ledig. I år kommer jag ju dessutom få ett lite speciellt sportlov med tanke på att Sven kommer:) Jag ser verkligen fram emot att träffa honom och är samtidigt lite nervös. Men allt kommer förhoppningsvis gå bra, eller vad tror ni?

Det har hänt en hel del de senaste dagarna. I torsdags hade jag en vanlig skoldag med historia och religion. På religionen jobbar vi med judendomen och kristendomen. Tyvärr tycker jag inte att det är särskilt intressant men det kanske ändras de kommande veckorna. I torsdags kväll var jag på ett möte med några från Unga synskadade. De har en grupp som diskuterar skolfrågor och jag var med på ett möte:) Även om jag inte riktigt kände att jag förstod allt, jag var väldigt trött och är dessutom inte särskilt insatt i de ämnen som diskuterades, kände jag ändå att mötet var intressant och jag tror att jag ska vara med på kommande möten också:)

Igår hade jag skola igen. Historian gick helt okej och efter det hade jag den långa håltimmen då jag var med några i klassen och pluggade en del. Det var tur att jag pluggade för vi hade oförberett prov på samhällskunskapen, det fjärde provet för i år. Jag var som vanligt den som satt kvar längst och skrev och ändå kände jag knappt att jag hann skriva färdigt när skrivtiden var slut. Det måste absolut vara något fel på mig, jag är alltid den som sitter kvar sist plus att det inte ens brukar gå särskilt bra för mig på vissa prov. Igår hann jag som tur var skriva på alla frågor men jag tror ändå bara att jag får g+ den här gången. Efter samhällskunskapen slutade jag och kunde börja njuta av lovet:) När jag kom hem städade jag mitt rum. Det tog sin tid eftersom det var länge sen jag städade ordentligt senast. Igår slängde jag en hel del saker plus att jag sorterade en del saker som jag inte behöver, la ner de i lådor och så vidare. Dessutom gjorde jag det vanliga, som att dammsuga och det var ganska underhållande. Nu hoppas jag att det ser lite bättre ut här, i alla fall tillräckligt bra för att jag ska våga ta hit gäster.

Idag har jag träffat min kära vän Rebecka och jag hade verkligen saknat henne! Jag mötte henne på ett av hennes jobb och fick se hur det såg ut där, det var ett trevligt ställe:) Efter det gick vi till ett kaffé och fikade där jag åt en god smörgås. Resten av eftermiddagen gick vi runt på stan. Jag hittade två tjocktröjor som var reade, vilket var trevligt. Ikväll har jag varit hos Adam och det var lika trevligt som vanligt hemma hos honom:) Vi åt middag tillsammans med hans föräldrar och tittade på melodifestivalen. Mina favoriter ikväll var Linda Bengtzing, Linda Pritchard och Julia Alvgard. Nästa vecka är ju andra chansen och sen är finalen i Globen som jag tyvärr inte har köpt några biljetter till i år. Jag ska i alla fall titta på den hemma eller kanske någon annanstans med trevliga människor:) Nu är jag hemma och sitter och lyssnar på musik samtidigt som jag skriver. Rebecka gav mig en cd-skiva med STicks and stones idag, bandet hon är med i. Jag tycker verkligen om deras musik och att låtarna blir bättre och bättre varje gång jag lyssnar på dem:) Nu ska jag ta och chatta lite med några av mina vänner. Hoppas att ni får en fortsatt trevlig helg!
/Vispen

Hej!

Nu är jag väldigt trött. I måndags och igår har det i och för sig inte hänt särskilt mycket men idag har jag gjort en hel del. Det enda jag saknar är dock träning! I måndags tränade jag inte på grund av att jag hade huvudvärk. Igår blev det ingen träning av någon skum anledning som jag inte riktigt vet. Jag fick inte tag på någon och idag fick jag reda på att två av dem som jag brukar träna mer är sjuka. Därmed blir det väl ingen träning imorgon heller. Det ser alltså inte ut att bli någon showdownträning på hela veckan, förstår ni hur jag känner? Milano kommer bli ett stort skämt för mig och jag kommer ju inte ha någon chants där, menmen. Jag får väl åka dit och skämma ut mig för jag är redan uttagen att få vara med trots att jag verkligen inte förtjänar det med tanke på hur lite jag har tränat på sista tiden. Jag har ju knappt spelat med höger hand och tränat regelbundet sen innan jul.

De senaste dagarna har jag i alla fall varit i skolan. Jag längtar verkligen till sportlovet nu och det börjar ju snart:) På kören och estetisk verksamhet har vi tränat in en låt som heter Flickan och kråkan. Stämman för altarna är jättelätt och jag hade inga som helst problem att lära mig det jag ska sjunga, vilket var skönt:) På sånglektionen har jag börjat sjunga låten If I can dream och läraren och jag bestämde att jag även ska hitta en låt på svenska att sjunga upp snart. Vi får se vilken det blir, kanske någon med Sonja Aldén. Ensemblen är ungefär som vanligt. I måndags fick vi titta på förra veckans uppträdande och de flesta av oss höll med om att vi kan mycket bättre och att de flesta av oss kände oss otaggade. Vi fick i uppgift att skriva en kompskiss som ska lämnas in om några veckor. Jag har lite ångest men det ska nog gå bra på något sätt. Idag började vi i alla fall med en ny låt, Trouble med Coldplay. Jag tycker att det är en riktigt bra låt och tyckte faktiskt om att sjunga den:) På samhällskunskapen har vi haft den sista lektionen innan nästa prov som kommer handla om EU och FN. Det känns lite jobbigt att ha prov precis innan lovet men det ska ändå bli skönt att få det gjort:) Igår hade jag psykologi också och vi har nu gått in på nästa moment som är socialpsykologi. Vi började se en film som heter De ofrivilliga som jag tycker verkar vara helt okej.

Igårkväll var det ungdomsgård och matlagningskväll och det var trevligt att träffa alla igen. Vi lagade god mat och gjorde äppelpaj. Ikväll har jag varit på mitt näst sista styrelsemöte med årets styrelse. Vi får se ifall jag kandiderar till nästa år, jag tycker att det vore roligt att sitta i styrelsen ett år till men beroende på hur många som kandiderar får vi se om jag bestämmer mig för att göra det. Dagens möte gick i alla fall helt okej men nu känner jag mig väldigt trött. När jag kom hem och loggade in på msn var det en massa människor som skrev till mig på en gång plus att telefonen har ringt flera gånger. Det är såklart roligt att folk skriver och ringer men det gjorde mig lite stressad eftersom jag har haft mycket att göra hela dagen. Nu sitter jag i alla fall och pratar med några trevliga vänner på skype och ska snart gå och lägga mig i min kära säng. Jag tror verkligen att jag kommer sova gott inatt. Ni får ha det bra tills nästa gång jag bloggar!
/Vispen

Hej!

Hoppas att allt är bra med er! Jag har mått ganska bra de senaste dagarna trots att jag har haft en del att göra. Vädret har varit tråkigt här i Stockholm och det är fortfarande snö och kallt ute. De senaste dagarna har hur som helst varit helt okej. I torsdags började vi jobba med den industriella revolutionen på historian och jag lärde mig lite nya saker. Därefter hade jag prov i religionen som jag tror gick ganska bra även om jag inte svarade på alla frågor. VG kanske jag får i alla fall för det vore trevligt med tanke på att jag faktiskt pluggade en hel del inför provet. Nu känns det skönt att vara klar med hinduismen och att jag inte längre ligger efter i religionen:) Efter lunchen var det dags för sånguppspel. Vi var bara fem eller sex personer som sjöng upp något och det kändes skönt att inte alltför många behövde lyssna när jag sjöng upp min andra soullåt. Jag tycker i alla fall att det gick helt okej att sjunga och nu är jag klar med alla obligatoriska moment i sången! Tyvärr betyder inte det att jag kan slappna av än, som jag hade hoppats utan det ingår även att man ska sjunga upp några låtar som man har valt själv eller som läraren väljer. Nästa låt jag ska börja med heter If I can dream. Jag har fortfarande problem med att sjunga starkt och därför vill jag passa på att träna så mycket som möjligt på det resten av den här terminen. Om några månader ska vi förmodligen ha ett öppet uppspel där föräldrar och andra får komma och tills dess ska jag verkligen försöka hitta en låt som jag tycker om. Jag har nämligen bestämt att det måste gå bättre för mig då än vad det gjorde i höstas då jag sjöng katastrofalt dåligt.

Träningen gik som vanligt ganska dåligt i torsdags men från och med imorgon ska jag faktiskt testa att spela lite med höger hand igen. Knölen är nästan helt borta nu och jag ska försöka hitta något mer som jag kan lägga in i min handske eftersom den för tillfället inte skyddar särskilt bra. Men jag känner att jag har vilat tillräckligt länge nu och om jag ska ha en chans i Milano måste jag verkligen sätta igång och träna på riktigt igen. Annars kommer jag inte ha en chans mot de andra tjejerna. De senaste veckorna har jag ju inte spelat med höger hand överhuvudtaget och jag är rädd för att de veckorna var avgörande för hur det kommer att gå för mig i Milano. Men om man är skadad är det ju ingenting man kan hjälpa och jag får helt enkelt göra mitt bästa i fortsättningen och hoppaas på att jag åtminstone kommer topp tio på nästa tävling.

I fredags hade jag bara historia. Läraren fortsatte prata om den industriella revolutionen och efter det tittade vi lite på en film. Trots att filmen var på svenska hade jag svårt att förstå vad som hände på grund av att de bytte scen ganska ofta och eftersom det var jättemånga människor som var med i filmen. Det tar alltid tid för mig innan jag känner igen alla röster och så vidare. Efter lunchen åkte jag hem eftersom jag inte behövde vara med på samhälllskunskapen. De skulle nämligen titta på film och med tanke på att jag inte ens kunde förstå en svensk film kände jag inte för att försöka hänga med i en film som var på engelska en hel lektion.

I fredags kväll åkte jag och träffade mina kära vänner Madde och Maria. Vi gick först till en affär där vi köpte mat och godis inför kvällen. Jag köpte en sallad och mangoglass:) Hela kvällen satt vi sedan och pratade och tittade på en massa filmer. Det var verkligen roligt och jag hade en riktigt trevlig kväll! Vi såg alla möjliga filmer, bland annat en som jag tror hette Social network som jag tycker var oerhört tråkig. Den tredje twilightfilmen tycker jag däremot var väldigt bra och eftersom vi ville skratta lite såg vi även Sunes sommar:) Jag älskade att läsa böckerna om Sune när jag var liten! Är det någon mer som brukade läsa dem? Vi sov tillsammans från fredag till lördag och även om jag bara lyckades sova några få timmar var det trevligt. Eftersom vi bara hade en soffa fick bara två av oss plats att ligga i den. Mitt huvud och lite av min kropp fick plats men för att jag överhuvudtaget skulle kunna sova lade jag fötterna i en fotölj. Det var ju inte direkt jättebekvämt men det gick och jag vande mig efter en stund:) När jag var yngre testade jag att sova på olika ställen, bland annat i badkar, på golv och under sängar. Därför är jag ganska van vid att sova obekvämt.

Igårkväll var melodifestivalen på tv igen! Min favorit igår var självklart Shirley's angels där en av mina idoler Shirley Clamp är med! Jag tyckte jättemycket om deras låt I thought it was forever och ringde och röstade på dem. De gick ju som tur var till andra chansen och jag håller verkligen tummarna för att de går till final om några veckor! Att Eric Saade gick vidare var inte direkt någon överraskning. Jag tycer att hans låt var ganska bra, dock inte lika bra som Manboy som han tävlade med förra året. The playtones låt tycker jag var ganska bra även om jag inte kom ihåg den särskilt bra efter att ha hört den två gånger. Simon Forsberg tycker jag hade en bra låt även om jag inte tycker att den passar särskilt bra i melodifestivalen. Jag blev lite förvånad över att Sara Varga gick till andra chansen men tycker att det var roligt med tanke på att hennes låt var ganska speciell och eftersom jag tyckte om texten. Vilka tycker ni var bäst igår?

Idag är det söndag och jag har inga särskilda planer vilket gör att den här söndagen ser ut ungefär som de flesta andra söndagarna i mitt liv. Det enda jag brukar göra dessa dagar är att träna, plugga lite och ta det lugnt. Det känns dock skönt att ha en lugn dag inför nästa vecka då jag har en hel del att göra. Sen har jag i alla fall sportlov då jag äntligen får träffa min kära vän Sven! Ska ni göra något roligt nu i veckan?
/Vispen

Hej!

Hoppas att ni mår bra och att er vecka har börjat bra:) Jag har en hel del att göra den här veckan, vilket både känns roligt och jobbigt. I måndags var det alla hjärtans dag men eftersom jag inte hade någon att fira den med gjorde jag inget särskilt. Även om jag tycker att man ska ge varandra kärlek varje dag känner jag ändå att det hade varit roligt att göra något extra trevligt i måndags. Dessutom tycker jag om att ge bort saker till andra och jag funderade ett tag på att ge bort något till någon för att se dennes reaktion men det blev inte av. Jag åt i alla fall några geléhjärtan som en person hade med sig till träningen i måndags och det var trevligt. Dessutom fick jag geléhjärtan av Rebecka förra veckan. Eftersom jag blev väldigt glad när jag såg en massa askar med geléhjärtan i en affär gav Rebecka en ask till mig:) Det är tur att jag har mina underbara vänner! Jag passade på att lyssna lite extra mycket på musik på alla hjärtans dag också och lyssnade på en massa fina kärlekslåtar. Måndagsträningen var som vanligt ganska underhållande och jag lyckades vinna två set med min vänsterhand och var inte långtifrån att vinna ett tredje. Därför känner jag ändå att det går framåt att träna med vänster hand. Däremot blir jag otroligt frustrerad när det går dåligt för mig och när jag släpper in mål som jag garanterat inte hade gjort om jag hade spelat med höger hand. På gårdagens träning spelade vi till exempel en dubbel. Eftersom vi bara var fyra spelare blev det alltså dubbel istället för trippel. Jag förstörde hur som helst bara för mitt lag och gjorde så att vi förlorade på slutet. När det stod trettiotvå-trettioett till laget jag var med i släppte jag såklart in två av Christoffer servar, vilket gjorde att det andra laget vann. Vilken tur att det bara var träning i alla fall och snart borde min högerhand bli bättre. Knölen har faktiskt blivit mindre den senaste veckan och om jag vilar handen resten av den här veckan borde den ju verkligen gå att använda som vanligt sen.

Förutom att jag försöker hålla igång träningen har jag även en del att göra i skolan. På kören och estetisk verksamhet har vi nu tränat in en låt som heter Don't fence me in som jag tycker är riktigt rolig att sjunga. Cattis i parallellklassen lärde ut låten till oss. Jag tycker verkligen att hon var jättebra på att lära ut den och det skulle inte förvåna mig ifall hon blir lärare i framtiden. I måndags fick jag reda på att ensembleuppspelet skulle vara idag istället för nästa onsdag som jag hade trott. På grund av det bestämde vi att ensemblen jag är med i bara skulle spela upp två låtar. Låten jag hade tränat in hann vi inte repa in och jag måste säga att det kändes lite tråkigt med tanke på att jag verkligen hade övat mycket på den. Det var en svår låt men det hade verkligen varit en utmaning att få sjunga den. Eftersom jag trivs bäst med att köra blev jag ändå glad över att jag inte behövde sjunga solo på någon de två låtar vi spelade upp idag. Julia sjöng verserna på låten The weight och Elina sjöng verserna på Soulman. Jag känner att mitterminsuppspelet gick ganska bra och det kändes skönt att jag inte behövde synas särskilt mycket. Min röst har dessutom inte varit på topp de senaste dagarna.

De andra ämnena rullar på som vanligt också. På samhällskunskapen har vi börjat läsa om FN och på gårdagens psykologilektion fick vi svara på frågor om personlighet. Jag känner alltid att det är svårt att skriva när jag bara har en viss tid på mig och kommer alltid på viktiga saker i efterhand som jag inte kommer ihåg att ta upp. Av den anledningen tycker jag inte om så kallade salskrivningar utan trivs mycket bättre med att kunna få en hemuppgift där jag har lite mer tid på mig att skriva ihop en text. Jag hoppas hur som helst att det gick bra för mig den här gången.

Ikväll har jag för första gånen i mitt liv sett en syntolkad dansföreställning. Det var några som höll i ett projekt där de ville se hur det är att syntolka dans för synskadade personer, på vilket sätt vi upplever dans och vad vi tycker är viktigt att personen som syntolkar ska säga och på vilket sätt personen ska förklara vad som händer. Jag tyckte att det verkade som en rolig grej och var där tillsammans med några jag känner. Dansföreställningen hette Different ways of seeing och jag tycker verkligen att det var intressant att höra någon syntolka dans. Vi fick höra en person syntolka samma dansnummer på olika sätt och sedan säga vad vi tyckte om det. Eftersom jag knappt har sett dans tidigare och aldrig fått den förklarad för mig, i alla fall inngen noggrann beskrivning, var det jag fick se ikväll verkligen något nytt. Även om jag kände att jag ibland nästan fick för mycket information om hur dansaren rörde sig på scenen känner jag verkligen att det var roligt att några ville testa att göra det här och jag hoppas att det i framtiden kommer vara mjöligt att gå på syntolkad dans igen. Jag tror nämligen att jag skulle uppskatta det mer nästa gång. När man ser något för första gången brukar i alla fall jag känna att det kan vara svårt att uppleva det som händer till hundra procent. Min onsdagkväll har i alla fall varit väldigt bra och jag har träffat en massa trevliga människor:) Idag blev jag oerhört glad över att det faktiskt finns jättemånga trevliga och hjälpsamma personer. Nu ska jag plugga lite innan jag går och lägger mig. Imorgon har jag nämligen prov på hinduismen och jag känner verkligen att det vore trevligt att få vg. Imorgon eftermiddag har jag dessutom sånguppspel då jag ska sjunga upp låten Reach out I'll be there och det ska bli intressant att se hur det går.
/Vispen

Hej!

Hoppas att ni har haft en bra helg! De senaste dagarna har varit väldigt lugna och jag har haft en väldigt lugn skön vecka då jag tyvärr har pluggat mindre än vad jag borde ha gjort. Det mesta har jag i alla fall hunnit med att göra och jag ligger inte lika mycket efter som jag gjorde innan veckan började. Tyvärr har knölen på min hand inte förändrats särskilt mycket sen i onsdags. I och för sig kanske den har blivit något mindre men den är fortfarande kvar och det stör mig med tanke på att jag vill kunna träna showdown som vanligt igen. I torsdags tränade jag med vänster hand och det kan ju vara bra att kunna spela med den ifall jag skulle skada mig på en tävling. Men jag spelar fortfarande väldigt dåligt med vänster hand och förlorar stort mot de andra. Att vara mycket sämre än alla andra känns inte särskilt roligt men det är inte myckeet jag kan göra åt det för tillfället utan jag måste vänta tills högerhanden är bättre. Maria kom förbi i torsdags och det var väldigt roligt att träffa henne. Den tjejen får mig alltid på bättre humör och vi skrattar alltid mycket när vi ses. Maria har en blogg som ni gärna får läsa:
Http://littletony.devote.se
Jag blev oerhört glad när jag fick reda på att Maria kommer följa med som ledsagare till Milano! Flygbiljetterna är bokade nu och vi åker till Milano onsdagen den tjugosjunde april och kommer tillbaka till Sverige igen på söndagen samma vecka. Tyvärr gör det att jag missar mösspåtagningen i skolan men det gör mig faktiskt ingenting eftersom jag ändå kommer vara med på den riktiga studentdagen:) Snart kan jag alltså börja räkna ner dagarna till Milano. Förra året var det verkligen helt underbart att vara där! I år är det sex personer som tävlar för Sverige, Christoffer, Daniel, Zebben, Claudio, Anders och jag. Jag tror det kan bli minst lika roligt i år som förra året. Det enda problemet jag ser för tillfället är min hand som verkar vägra att bli bättre. Om den inte blir bättre snart kommer jag knappt hinna träna inför tävlingen och i så fall kommer jag inte ha en chans mot de andra tjejerna. Men jag hoppas verkligen, av hela min skäl, att handen skyndar sig att bli bättre! Efter träningen i torsdags gick Maria, Christoffer, Daneil och jag och åt på china station. Det var trevligt att få äta middag tillsammans med dem och jag hade en väldigt trevlig kväll:)

Min helg har som sagt varit väldigt lugn och det finns inte mycket att säga om den. I fredags var jag i alla fall glad över att jag inte behövde åka till skolan. Alla bussar i hela Stockholm var inställda på grund av all snö, i alla fall på förmiddagen och jag vet att det var många som hade beställt färdtjänst som fick vänta jättelänge på sina taxibilar. På kvällen var det dock lite lugnare i trafiken och jag bestämde mig för att åka och hälsa på Adam. Både han och hans föräldrar verkade bli glada när jag kom, vilket kändes roligt.

Trots att gårdagen var väldigt lugn hände det i alla fall några roliga saker. För det första chattade jag med en massa trevliga människor och pratade med några vänner som det var flera månader sen jag hörde av senast. Dessutom åt jag jättegod mangoglass efter middagen samtidigt som jag tittade på melodifestivalen:) Igår gick mina favoritbidrag vidare, vilket jag blev jätteglad över. Jag blev extra glad när en av mina absoluta favoritsångerskor Sanna Nielsen gick direkt till finalen i Globen och jag tycker verkligen om hennes bidrag som heter I'm in love. Låten fastnade direkt på min hjärna och jag har gått runt och nynnat på den hela dagen:) Brolles låt kommer jag också ihåg lite och han har ju verkligen en härlig röst! Tyvärr har jag inte köpt några biljetter till genrepet av finalen i år och det ångrar jag nu eftersom jag jättegärna hade velat se Sanna, menmen. Efter att melodifestivalen var slut igårkväll satte jag mig framför datorn en stund och då hände det bästa på länge! Som ni kanske vet har jag många vänner som bor långt ifrån mig. En del av de bor till och med utanför Sverige, vilket gör att jag i princip aldrig har möjlighet att träffa dem. Att ha sina vänner så pass långt ifrån en är inte lätt och det kan kännas oerhört tråkigt att inte kunna träffa dem när man vill. Igår bestämdes det hur som helst att min kära vän Sven ska komma till Sverige. Han har bokat flygbiljetter från Amsterdam till Stockholm och kommer hit när jag har sportlov för att vara här i fem dagar! Först trodde jag inte att Sven menade allvar när han helt plötsligt skrev att han hade bokat flygbiljetter. Men när han mailade mig nummer på flygen, tider och så vidare trodde jag honom. Jag måste säga att det känns lite konstigt att jag om några veckor faktiskt kommer få träffa en person som betyder oerhört mycket för mig och som jag har chattat med nästan varenda dag sen i maj och pratat i timmar med på skype. Även om jag känner att det känns som att vi känner varandra ganska väl känner jag samtidigt att det är stor skillnad mellan att prata via telefon och dator och att träffas i verkligheten. Att vi nu har bestämt oss för att ses, utanför showdownen där vi har träffats några gånger tidigare, känns väldigt bra men samtidigt lite nervöst. Vi har bara varit ensamma en kort stund, i några få minuter och den här gången kommer vi vara med varandra fem dagar i streck. Att åka från Holland till Sverige för att bara stanna över en helg tyckte vi kändes lite för kort eftersom resan kostar en hel del. Men jag tycker som sagt att det känns både helt underbart och nervöst att vi ska vara med varandra så pass länge. Man vet ju aldrig, ifall vi till exempel blir osams eller ifall det händer något annat som gör att vi inte vill vara med varandra kan vi ju inte direkt säga hejdå och lösa det genom att åka ifrån varandra. I och för sig har det aldrig hänt att jag har varit så pass osams med någon och sannorlikheten att det skulle hända oss är kanske inte särskilt stor, men ändå. Ett annat problem är min engelska. Den har oerhört många brister och jag kommer säkert glömma en massa ord. Det brukar framförallt hända när jag är lite nervös. Nu har jag dock vant mig lite vid att prata engelska med folk och därför kommer det säkert lösa sig. Jag har ju faktiskt varit i England i två veckor där jag var tvungen att prata engelska hela tiden och det klarade jag faktiskt även om de jag bodde hos hade ett svensk-engelskt lexikon som vi var tvugna att använda ibland. På showdowntävlingar pratar jag en del engelska också men där har jag ju alltid mina svenska vänner som jag pratar svenska med. I och för sig är det ju faktiskt mer synd om Sven. Han kan ju inte direkt prata holländska med oss och därför ska jag inte klaga:) Jag har bestämt mig för att se till att det här ska bli så bra som möjligt och mitt mål är att min kära vän ska trivas i Sverige och att han, när han åker hem igen, ska känna att han fick ut något av resan. Tror ni att jag klarar det?

Idag har jag pluggat lite, tränat lite styrketräning och tränat på cross trainern. Imorgon är det skola igen för mig och jag kommer ha mycket att göra de två kommande veckorna. Eftersom jag har sportlovet att se fram emot ska det nog gå bra. Hoppas att ni får en bra vecka!
/Vispen

Hej!

Jag har kommit fram till att jag tänker väldigt mycket. tänker gör vi ju alla hela tiden och våra hjärnor får anstränga sig väldigt mycket. En del saker är vi ju medvetna om att vi tänker men när vi till exempel drömmer kan vi ju plocka fram tankar ur vårt omedvetna. Det kan man ju göra på andra sätt också, till exempel med hjälp av hypnos. Jag förstår hur som helst inte hur min hjärna orkar fungera och det gör den inte alltid heller, i alla fall inte särskilt bra. Ibland får jag inte alls saker att fastna och det händer ofta att jag måste läsa en text flera gånger för att komma ihåg dess innehåll. Sådant som inte alls är särskilt viktigt att komma ihåg brukar jag minnas medan jag istället kan ha svårt att minnas sådant som är viktigt och det kan vara lite störnade. Förutom att jag tänker en hel del är jag en person som drömmer väldigt mycket. Jag brukar ibland ha svårt att koncentrera mig och kan lätt drömma mig bort när jag sitter på en lektion i skolan. Det kan hända trots att jag tycker att lektionen är intressant och det jag drömmer om kan handla om i princip vad som helst. Ibland kan det verkligen vara skönt att drömma och komma bort från verkligheten för en stund. På nätterna kan jag ibland önska att jag inte ska behöva vakna upp ur vissa drömmar då de verkligen kan vara helt underbara! Att drömma kan alltså enligt mig vara underbart och hur bra som helst medan det samtidigt kan vara jobbigt, till exempel ifall man drömmer mardrömmar eller ifall man drömmer något man verkligen önskar ska hända men som tyvärr aldrig skulle kunna hända i verkligheten.

Just nu är det många tankar som snurrar runt i mitt huvud och ifall jag skulle skriva allt jag tänkte på skulle det förmodligen kunna bli en eller flera böcker. Ibland önskar jag att jag kunde sluta tänka och att jag skulle kunna slippa känna mig stressad och orolig, bara för en stund. När jag var yngre kunde livet kännas mycket lättare och då visste jag inte om allt jobbigt som skulle hända mig och andra några år senare. Det fanns en tid då jag var så pass liten att jag inte visste vad som händer ute i världen och då jag som sagt knappt oroade mig över någonting överhuvudtaget. En del känslor hade jag ännu inte fått uppleva, till exempel ångest, orättvisor, stress, press och olycklig kärlek. Att vara ledsen kändes inte alls likadant som nu. Då kunde jag gråta över något en stund men efter att ha blivit tröstad kunde jag oftast lätt gå vidare och ganska snabbt sluta tänka på det som gjorde mig ledsen på den tiden. Något jag kunde bli ledsen över då som jag även kan vara ledsen över idag är dock att jag är blind. Jag märkte ganska tidigt i livet att det tog längre tid för mig att göra vissa saker och att jag inte alltid kunde göra saker på samma sätt som seende personer kan. Vissa saker kan jag inte göra överhuvudtaget, till exempel ta körkort. Både när jag var yngre och även idag kan jag känna att det är fruktansvärt orättvist och jobbigt att just jag är blind. Ibland känns det jobbigt att vara annorlunda. När jag var yngre upplevde jag ibland att människor inte ville vara med mig på grund av att jag inte ser och att vissa tyckte att det var jobbigt att umgås med mig eftersom de inte kunde göra eller diskutera vissa saker när jag var med. Jag har svårt att hänga med i vissa typer av samtal, särskilt om personer pratar om sitt eget och andras utseende. Även om det kune hända att någon förklarade hur någon eller något såg ut kunde jag märka att de tyckte att det var jobbigt att behöva förklara sådant och att jag dessutom inte kände att jag fick ut särskilt mycket av den typen av samtal. Samtidigt som jag känner att det ibland kan vara jobbigt att vara blind är jag oerhört tacksam över att jag lever i Sverige och jag vet om att jag har det bra i jämförelse med en del andra synskadade. Sen jag var liten har jag dessutom haft möjlighet att träffa andra synskadade. Jag har alltid tyckt om att åka på läger och tycker verkligen att det kan vara skönt att träffa andra synskadade. Det kan ibland kännas oerhört skönt att prata med andra som ser dåligt om saker som seende personer inte kan sätta sig in i helt och hållet. Även om det finns många som verkligen kan sätta sig in i hur jobbigt det kan kännas ibland tror jag inte att de kan förstå hur det är till hundra procent.

Jag behövde inte ta särskilt mycket ansvar och behövde inte känna någon press när jag var yngre. Människor runtomkring mig ställde helt enkelt inte alls särskilt höga krav. I och för sig har jag alltid varit en tävlingsmänniska och jag har alltid velat göra mitt bästa när jag väl har bestämt mig för något. Men betyg är ett exempel på något som man inte behövde tänka på förrän på högstadiet. I början såg jag fram emot betyg eftersom man får betyg utifrån prestation och efterrsom man behöver kämpa för att få ett högt betyg. Nu känner jag däremot att betyg är ganska jobbigt och det är tyvärr en av anledningarna till varför jag inte tycker om att sjunga lika mycket som jag gjorde för några år sen. Motivationen försvann nästan helt och hållet i cirka två år och även om jag nu känner att det är helt okej att sjunga känner jag fortfarande att betygen gör att jag inte riktigt kan njuta fullt ut av att sjunga i skolan. Att bli äldre och långsamt ta mer och mer ansvar har trots allt inte bara känts jobbigt. Jag kan faktiskt tycka att det kan vara skönt att få bestämma vissa saker själv som jag inte fick bestämma eller kunde påverka för fem eller tio år sen. Jag minns särskilt en gång då jag var ungefär tio år och då jag fick reda på att jag inte kunde få söka efter min biologiska mamma förrän jag fyllde arton år. Då tyckte jag att det kändes som en evighet och tyckte att det var en ganska konstig regel med tanke på att min biologiska mamma kanske levde då men att det ju kunde vara försent när jag väl blev äldre. När jag fick reda på det minns jag hur jag var ledsen och skrek åt det i över en timme. Nu är jag nitton år och det har inte blivit av att jag har försökt söka efter henne men det är något som jag verkligen ska göra i framtiden.

Även om jag ibland har haft perioder i livet då jag har mått väldigt dåligt och då jag har varit ledsen varenda kväll har jag ju hunnit uppleva en massa roliga saker i mitt liv och jag har en hel del underbara minnen. Jobbiga och svåra perioder har vi nog alla i livet och ibland tror jag att vi behöver gå igenom saker som känns svårt för att sedan bli starkare och även för att få uppleva roliga och bättre saker än vad man kanske har upplevt tidigare. Om vi aldrig kände sorg eller smärta tror jag inte att vi skulle kunna känna glädje. Jag tror i alla fall inte att glädje skulle betyda lika mycket för oss om vi inte visste hur det kändes att vara ledsna eller arga. Eftersom klockan är mycket ska jag försöka sova nu men jag kände bara för att skriva lite ikväll. Jag vill avsluta med att skriva att jag ibland faktiskt uppskattar att jag är blind. Dels känns det skönt att slippa behöva se vissa saker och dessutom har jag träffat många människor som jag inte skulle ha träffat ifall jag kunde se. Ifall jag var seende hade jag förmodligen inte spelat showdown heller och det är något som betyder jättemycket för mig idag. Ja, det var väl det, hoppas att ni har haft en bra fredag!
/Vispen

Hej!

Nu kom jag nyss hem från vårdcentralen. Jag skulle dit på grund av bulan på mitt finger som inte vill försvinna. När jag ringde dit igår fick jag tid redan idag och det var ju skönt:) Läkaren sa att jag skulle vila fingret eftersom det fortfarande var svullet. Jag fick ett bandage eller en sorts binda som jag ska använda i ungefär fem dagar. Sen fick jag speciella tabletter utskrivna som jag ska hämta ut från apoteket senare idag. Som tur var trodde inte läkaren att jag hade fått någon skelettskada i fingret och han trodde bara att jag skulle behöva vila det i en vecka till eller så. Om bulan fortfarande är kvar då ska jag ringa vårdcentralen igen och då får vi väl se vad som händer. Men nu hoppas jag att svullnaden ska försvinna så att jag kan träna på riktigt snart igen. Bandaget jag har sitter runt två fingrar och det gör att det går mycket långsammare för mig att skriva på datorn. Att gå med käppen blir annorlunda också. Men jag lär ju vänja mig vid det här smart.

Den här veckan är ganska lugn och jag har vilat en hel del. Sen har jag pluggat lite, tyvärr mindre än vad jag borde ha gjort men jag ska se till att utnyttja resten av veckan så effektivt som möjligt. Jag har varit och tränat både i måndags och igår. Eftersom det var ett tag sen jag var på måndagsträningen senast var det roligt att träffa alla människor som kom dit. Jag lyckades dessutom vinna ett set när jag spelade med vänster hand:) Taxichauffören som skulle köra mig till gårdagens träning hittade dåligt. För det första var han ungefär en halvtimme försenad till mig och sen körde han runt i Handen i ungefär fyrtio minuter innan han hittade till rätt adress. Flera personer beskrev vägen för honom men han verkade inte förstå vad de sa eller också hade han svårt att följa vägbeskrivningar. Det borde man ju verkligen inte ha när man kör taxi. När jag väl kom fram till träningen fick jag reda på att ingen hade kommit dit, vilket såklart var tråkigt. Madde spelade i alla fall en stund med mig.

Efter träningen åkte jag förbi ungdomsgården. Taxichauffören som körde mig dit var väldigt trevlig och rolig att prata med. Det var dessutom roligt att åka till ungdomsgården igen eftersom det var väldigt länge sen jag var där senast. Jag träffade många av mina kära vänner och hade en trevlig kväll:) Vi pratade mest och det var inget särskilt tema igår men det var skönt att bara få hänga lite.

Idag har jag som sagt varit på vårdcentralen och om några timmar ska jag åka och träffa Rebecka. Vi får se vad vi hittar på. Innan jag ska åka ska jag plugga för jag har en hel del att göra, bland annat uppgifter i psykologi och historia. Jag skriver igen när det har hänt något roligare i mitt kära liv. Ha det bra tills dess.
/vispen

Hej!

Nu känner jag bara att jag måste skriva av mig. Jag känner mig för tillfället ganska nere, bland annat för att jag vet att några av mina vänner har det svårt just nu. Det känns oerhört jobbigt att dessa vänner bor långt ifrån mig och jag känner mig väldigt maktlös som inte ens kan åka och hälsa på dem och på det sättet trösta dem. Att sitta här hemma och veta att de mår dåligt känns jättejobbigt. I och för sig tror jag inte direkt att jag hade hjälpt de jättemycket genom att åka hem till dem men på något sätt känner jag att det skulle hjälpa mer än att bara sitta här och känna denna jobbiga känsla. Självklart kan man ge stöd och trösta någon genom en chat eller ett telefonsamtal men det är, enligt mig, inte alls samma sak som att prata med någon i verkligheten då man även kan trösta genom att ge en kram eller att bara visa att man bryr sig genom att sitta bredvid någon som känner sig ledsen och ensam. Som jag skrev bor dessa vänner långt ifrån mig och därför är det enda jag kan göra att sitta här hemma och vara ledsen och lite orolig över att någon mer jobbigt ska hända dem. Okej, en av mina kära vänner bor i och för sig bara några timmars tågresa bort men jag skulle inte kunna ta mig till personen inatt. Aja, jag hoppas att allt löser sig och att tiden kanske kan läka en del sår, som man brukar säga.

Min helg har faktiskt varit helt okej. I fredags åkte jag till Björn och vi åt en god middag på kvällen och efter det pratade jag med en vän på skype. Gårdagen var också ganska lugn. Efter att ha ätit en sen frukost åkte Lovisa, Björn och jag in för att handla lite. Lovisa köpte färg eftersom hennes rum ska målas om snart och Björn hämtade ut ett par nya glasögon, tur att jag slipper sådant. På sommaren använder jag i och för sig solglasögon ibland eftersom jag får ont i ögonen av solen. Lite senare på eftermiddagen fikade vi och jag åt den första semlan för i år:)

Lovisa och jag fick göra middagen igår och vi bestämde oss för att göra vegetarisk lasagne. Lasagne är verkligen något som jag tycker om. Det tar ju ganska lång tid men det är ganska lätt att göra. Vår kära lasagne blev väldigt god och det var ju roligt. Efter middagen började äntligen melodifestivalen. Jag hade sett fram emot att se den ungefär sen förra årets tävling avslutades. Var det någon mer som tittade igår? Vem eller vilka tycker ni var bäst? Jag tycker egentligen inte att någon låt var särskilt bra men mina favoriter var Jenny Silver och Danny. Att Danny skulle gå vidare tycker jag var ganska väntat och jag kom ihåg hans låt efter att bara ha hört den en gång. Däremot trodde jag verkligen inte att Swingfly skulle gå direkt till Globen. Tyvärr fastnade jag inte för deras låt, i alla fall inte efter att ha hört låten en gång men jag tycker att den var helt okej.

Idag har jag faktiskt haft ganska roligt, bortsett från att jag har varit lite ledsen och orolig. Dagen började hur som helst med att jag åt frukost och en tidig lunch innan jag åkte till Handen för att träna. Eftersom jag fortfarande har en stor bula på min högra hand, sen ungefär en månad tillbaka, har jag bestämt mig för att ta det lite lugnt och vila handen några träningar. Som ni kanske har förstått tycker jag jättemycket om showdown och klarar mig inte utan sporten. Därför försökte jag idag spela med min vänstra hand istället. Det gick ju inte direkt bra och jag släppte in hur många mål som helst. Jag kände i alla fall att det gick lite bättre efter att ha spelat en stund trots att jag kände att jag knappt lyckades ha någon kontroll över bollen överhuvudtaget. Den rullade inte alls som jag ville och jag märkte dessutom att jag är mycket svagare i min vänsterarm än i min högerarm. När jag tog i och verkligen försökte skjuta hårt var det inte ens i närheten av de skott jag skjuter med höger hand. Aja, att spela med vänster hand är ju trots allt bättre än att inte spela alls och jag håller tummarna för att min hand blir bättre snart. Om det inte har hänt något på några dagar får jag väl kanske boka en tid på vårdcentralen. Det finns det de som tycker att jag borde göra. När jag hörde vad man kan bli tvungen att göra ifall det är någon sorts inflammation fick det mig dock att bli väldigt tveksam till ifall jag verkligen ska låta någon titta på min hand. Men det kanske är bäst om jag inte märker någon förändring snart för jag kan ju inte gå runt med en bula där hela livet och ha så pass ont att jag inte kan spela. Förutom att jag störde mig på min hand var det i alla fall roligt att träffa de andra idag och Maria var där och fick mig att skratta en del:)

Ikväll har jag varit med Rebecka och Ida. Det var väldigt trevligt att få vara med dem ikväll! Vi umgicks, åt en god middag, lyssnade på en massa musik, tittade på Solsidan och såg filmen I rymden finns inga känslor. Efter att ha sett ytterligare ett avsnitt av Solsidan måste jag fortfarande säga att jag har svårt att förstå varför i princip alla jag känner tycker att serien är underbar och bland det bästa de har sett. Men jag har väl helt enkelt inte samma humor som de flesta svenskar, det är ju synd men jag vet inte vad jag ska göra åt det. I rymden finns inga känslor tycker jag var en väldigt bra film. Jag tycker dock att den slutade på ett störande sätt, menmen. Nu är klockan mycket och imorgon börjar en ny vecka. Vi får välja mellan att göra hemma eller i skolan hela veckan och det känns väldigt skönt att jag inte behöver krångla med färdtjänsten:) Dessutom känner jag att jag jobbar bättre hemma och jag har en hel del att ta igen så det är väl bara att jag kämpar på så gott det går. Hoppas att ni har haft en trevlig helg!
/Vispen

Hej!

Eftersom några av er som läser min blogg har frågat hur showdown går till tänkte jag lägga in en showdownmatch på bloggen. I den här matchen spelar jag mot Hanna från Finland som är en av världens bästa showdownspelare. Som ni ser förlorar jag stort men mitt mål är att bli lika bra som Hanna i framtiden. Vi får se om jag lyckas med det, kanske om några år!:) Jag tycker hur som helst att det var roligt att spela den här matchen eftersom jag känner att jag utvecklas mycket av att få spela mot tjejer som är såhär duktiga! Dessutom längtar jag tillbaka till Finland varenda gång jag ser matchen! Det var verkligen en underbar resa och en rolig tävling trots att jag bara kom fyra.
/Vispen

Hej!

Jag tror att tisdagar och onsdagar är mina jobbigaste skoldagar för tillfället. Fredagarna är i och för sig inte särskilt roliga med tanke på den långa håltimmen på nästan fyra timmar men på fredagarna har jag i alla fall helgen att se fram emot. Idag har det varit plusgrader utomhus och det känns ju som att det var ett tag sen. Februari har ju precis börjat och det dröjer nog ett tag innan våren är här men det ser jag verkligen fram emot. Våren och sommaren för ju nämligen oftast med sig en massa andra bra saker:) Bara en sådan sak att solen skiner kan få mig på bättre humör vissa dagar. Den här månaden har jag inget särskilt att se fram emot, vilket känns väldigt tråkigt. Men man vet aldrig, det kanske i alla fall händer något som kan vara värt att minnas i framtiden:) I slutet av februari börjar förresten sportlovet då jag är ledig i en vecka. Då hoppas jag att någon har tid att träffa mig för annars känns det, i alla fall enligt mig, väldigt onödigt att vara ledig.

De senaste dagarna har rullt på som vanligt. Den sista lektionen i måndags var väldigt intressant. Engelskläraren klassen hade förra året pratade om det engelska uttalet och tog upp sådant som vi svenskar brukar ha svårt att uttala på rätt sätt. Vi lyssnade på musik och fick tänka mycket på hur olika artisters engelska lät, dialekter och så vidare. Det var som sagt väldigt intressant och vi kommer, om några veckor, få hjälp med att förbättra uttalet när vi sjunger på engelska. Jag har inte bestämt mig för vilken låt jag ska sjunga än men det får bli någon som jag tycker om.

Igår tränade vi på låten Hound dog. Det är en av låtarna som vi kommer sjunga på några äldreboenden om några veckor. Vi sjunger i kör en hel del nu, både på den vanliga körlektionen och på estetisk verksamhet. Det känns i alla fall som att de flesta tycker att det är ganska roligt och många verkar tycka om låten. Samhällskunskapen var ganska seg och jag måste säga att samhällskunskap tyvärr är det ämne som jag tycker sämst om i år. Eftersom det var ett ämne som jag själv valde att läsa känns det tråkigt men nu är det som det är. Psykologin ångrar jag i alla fall inte att jag valde, trots allt arbete man måste lägga ner varenda vecka. Tyvärr hade jag bara lyckats hitta två personer som kunde beskriva min personlighet tills igår. Min kära vän Ida hade dock tid att beskriva mig idag. Jag visste inte att hon kände mig så pass bra som hon gör, eller det mesta hon tyckte tycker jag stämmer in ganska bra på mig. Ida verkade tycka att det var lätt att beskriva mig och det blev ganska snabbt en halv sida, vilket ju var väldigt bra! Igår på psykologin pratade vi med varandra om hur andra beskrev oss. Tjejen jag pratade med var väldigt trevlig och förstående. På lektionen pratade vi även om hur vi tror att vår personlighet formas och fick besvara frågor som handlade om våra föräldrar, på vilket sätt de formar oss, vilka egensakper vi har eller inte har gemensamt med dem och så vidare.

Igårkväll var det träning igen och jag kan ju inte direkt säga att det var den nyttigaste träningen jag har varit på. Eftersom det fanns tårta kvar sen i helgen och den behövde ätas upp fick vi hjälpa till med det. Ni som känner mig vet att jag verkligen vill gifta mig i framtiden. När man äter tårta brukar man ju säga att man blir gift om tårtbiten står upp och det ville jag såklart att min tårtbit skulle göra igår. För att vi skulle vara säkra på att min tårtbit skulle stå upp lade vi upp en jättestor tårtbit till mig. De andra tyckte att jag tjatade väldigt mycket om att tårtbiten skulle stå upp och ville terra mig genom att lägga upp en extra stor bit. Jag kan lova er att jag aldrig har ätit en så pass stor och tjock tårtbit i hela mitt liv och eftersom jag verkligen vill gifta mig i framtiden kände jag mig tvungen att äta upp hela. Vad gör man inte för att få gifta sig? Nu kan jag lova er att jag känner mig riktigt trött på tårta och jag tror inte att jag kommer äta det på ett antal månader. I och för sig brukar jag bara äta tårta en till två gånger per år i vanliga fall och i och med det kommer jag säkert hinna längta efter tårta innan jag får äta det igen:) Själva träningen gick bra igår och det var säkert all tårta som hjälpte mig. Igår vann jag nämligen mot alla killar och det är inte ofta det händer:) Det fick mig att känna mig ganska glad och jag var på bra humör i stort sett hela kvällen:) Dessutom blev jag glad av att träffa några av mina kära vänner igen!

Idag hade jag först sånglektion och jag börjar tycka bättre om läraren för varje vecka som går. Hon säger alltid till när det finns saker som jag behöver tänka på plus att hon alltid är ärlig och säger vad hon tycker. Det känns som att jag har hur mycket som helst som jag behöver utveckla inom sången för läraren tar upp nya saker nästan varenda gång men det är ju bara bra:) Jag känner mig alltid trött efter sånglektionerna och det är ju ett tecken på att jag har ansträngt mig. Dessutom känner jag att jag lär mig något nytt i princip varenda vecka och det är roligt:) Nu har jag jobbat färdigt med låten Reach out I'll be there och ska snart börja med en låt som heter If I can dream. Kontaktlärartiden var inställd idag och det var synd eftersom jag hoppades att vi skulle få lite mer information om nästa veckas temavecka. På ensemblen hade vi en vikarie som jag tycker var ganska bra:) Tyvärr var det inte särskilt många som kom till lektionen och eftersom vi har nästa uppspel om inte allt för lång tid kändes det lite störande. Vi började i alla fall med en låt som heter Ain't too proud to beg som jag tycker var rolig att sjunga:) Nu är jag hemma och ska snart äta middag. Därför postar jag det här inlägget nu. Hoppas att ni får en fortsatt trevlig vecka!
/Vispen