Vispen Sjob

Hej!

Nu börjar år 2011 lida mot sitt slut och jag tänkte försöka sammanfatta året. Eftersom jag känner mig ganska trött och omotiverad att skriva blir det ingen lång sammanfattning men några rader tänkte jag i alla fall försöka få ihop. Jag har hunnit uppleva en hel del i år. Ni förstår säkert att jag, precis som alla andra, har fått vara med om en del tråkiga och jobbiga saker. I det här inlägget tänkte jag dock endast fokusera på alla roliga händelser eftersom jag vill att jag ska känna mig så glad som möjligt när jag läser det här i framtiden. I den här sammanfattningen hade jag tänkt skriva lite kort om särskilda händelser och saker som jag har fått uppleva i år. Om ni vill läsa mer om en särskild händelse finns den någonstans i ett tidigare blogginlägg.

År 2011 började med en hel del showdowntävlingar. Först var det dags för New years cup där jag slutade som tvåa. Kort därefter var det tävling i Pajulahti i Finland där jag slutade på fjärde plats och helgen därpå kom jag tvåa på en cuptävling i Trollhättan. Unga synskadade anordnade en uppsökeriutbildning som jag var med på. Jag hade en trevlig helg på Almåsa där jag både hann lära mig nya saker och umgås med trevliga människor. Efter att ha deltagit på de tre showdowntävlingarna och fått många bollar på ett och samma ställe på högerhanden blev jag tvungen att vila handen på grund av värk i pekfingret. Det var en ganska jobbig period och jag har nog aldrig längtat mer efter att få träna som jag gjorde då. Att träna med vänsterhanden var så klart inte alls samma sak. Skolan flöt på som vanligt och favoritämnet var psykologi.

I mars hade jag Sven på besök för första gången och jag kommer så väl ihåg hur nervös jag kände mig när Nina och jag skulle hämta honom på Arlanda. Jag slappnade dock av när jag märkte att Sven var lätt att umgås med och att han hade lätt att prata med mig, min familj och mina vänner. Sven och jag hade några fina dagar tillsammans då vi bland annat besökte USS ungdomsgård, tränade showdown, åt en massa god mat och tittade på Melodifestivalen. Att ha Sven här var helt underbart och han fick mig att känna känslor som jag inte hade känt på väldigt länge. I slutet av mars var jag på USS årsmöte. Jag valdes in i styrelsen där jag har hunnit sitta i snart två år nu. Det känns roligt och jag har haft många fina stunder med den kära styrelsen. Maria fyllde femtio år i slutet av mars och det firade vi genom att åka på en kort kryssning. Innan månaden var slut hann jag även vara med på Sticks & stones releasefest. Rebecka sjöng hur bra som helst och jag tycker verkligen om låten ”Guide me” som Rebecka skrev till mig och som finns med på Sticks & stones första platta. Ni kan höra låten här:

Sticks & Stones – Guide Me

I april pluggade jag en hel del, sjöng mycket och tränade inför showdowntävlingen i Milano. Jag såg musikalen Hair tillsammans med min farmor Irre min kära syster Lovisa och några av mina kusiner. På körsången och estetisk verksamhet hade vi länge haft ett samarbete och nu var det äntligen dags att besöka ett äldreboende i Solna för att sjunga upp några låtar som vi hade övat in. De äldre verkade uppskatta vårt besök, vilket så klart var roligt. Jag deltog på en cuptävling och slutade som fyra i svenska cupen. Det kändes ganska jobbigt men det var bara att ladda om inför Milano. Jag hann med en träningshelg och några fina dagar med Sven, då vi bland annat firade påsk, innan det var dags att sätta sig på ett flygplan mot Italien! Jag älskade verkligen Milano tack vare alla härliga människor, den oerhört goda maten, stämningen och vädret! Min placering i tävlingen behöver vi ju inte gå in på men att Claudio kom trea och Zebben vann kan vi däremot vara glada och stolta över! Jag kommer aldrig att glömma vår resa tillbaka till Sverige när Maria träffade en romantisk kille som gav henne en eurosedel med sitt telefonnummer eller när Daniel en stund senare gav mig en femtiolapp där han hade skrivit sitt mobilnummer. Den kommer jag alltid att spara!

Maj var en ganska stressig månad då det hände mycket. Sångarna/sångerskorna i min klass och parallellklassen hade vårt sista sånguppspel tillsammans. Jag tycker att det var roligt att höra alla och kände mig ovanligt nöjd med min sånginsats då jag sjöng låten Lately. I mitten av maj var det dags för studentskiva tillsammans med alla andra artistmusiker och storbandstreor. Det var filmtema och jag var utklädd till Pocahontas. Jag hade en trevlig och oförglömlig kväll på Blekholmen då jag åt en god middag, fick diplom för att vara klassens plugghäst, pratade med en massa människor och dansade en lång stund:) Några dagar senare hade artistmusikertreorna slutkonsert och även det blev en oförglömlig kväll trots att jag inte kände mig nöjd med min egen insats. Att få äran att lyssna på alla duktiga ensembler och att spela upp något med min kära ensemble för sista gången kändes väldigt speciellt. Efter konserten åt jag en god middag tillsammans med mina föräldrar Nina och Björn, min syster Lovisa, min mormor Lia och min farmor Irre och jag njöt av att ha många nära och kära där på en och samma gång.
Efter slutkonserten tog det inte många dagar förrän det var dags för SM i showdown. På herrsidan blev det Zebben som vann och på damsidan blev det jag:) Det är klart att det kändes roligt att vinna SM för andra året i rad men nästa år hoppas jag på att få se en annan vinnare. Natten efter SM minns jag att jag drömde hemska saker och att jag tydligen hade gråtit och varit onåbar en ganska lång stund. När jag väl vaknade senare under natten och även morgonen därpå fick jag verkligen se att det fanns många som brydde sig om mig och det kändes riktigt fint!
Björn fyllde femtio år den tjugoandra maj och det firade vi så klart tillsammans med släkten:)
Vi hade haft de sista examinationerna i de flesta av våra kurser. Det enda jag hade kvar var en gruppredovisning i estetisk verksamhet samt mitt allra sista terminsprov i sång. Jag hade gått och varit nervös inför terminsprovet ganska länge men det visade sig att provet gick bättre än vad jag trodde att det skulle göra och jag måste erkänna att jag kände mig riktigt stolt när jag fick reda på att jag hade fått MVG i sång!
I slutet av maj var jag på en riktigt bra gospelkonsert, handlade en studentklänning och umgicks med några av mina kära vänner.

I början av juni var det dags att tävla för sista gången innan sommaren. Jag hade länge funderat över om jag verkligen ville delta på Haninge open men kom till slut fram till att jag ville spela. Det blev många jämna matcher som jag kände mig mer eller mindre nöjd med. Jag kände att jag spelade helt okej de två första dagarna men den tredje dagen hade jag varken turen eller koncentrationen med mig. I och med det slutade jag som sexa i tävlingen, vilket jag inte alls kände mig nöjd med. Det gick åtminstone bättre än i Milano och jag kände faktiskt att jag kämpade och gjorde mitt bästa i alla förutom en match. Johnnie var en väldigt bra coach och förutom att han coachade mig under matcherna stöttade han mig när jag bröt ihop efter att ha förlorat fyra matcher i rad. Att få umgås med alla trevliga människor var betydligt roligare än att förlora en massa showdownmatcher. Jag hade fina stunder med bland annat Madde, Claudio, Stine, Tobbe och Shakti. Sen glömmer jag aldrig Philip från Tyskland som alltid ville veta var jag var och gjorde och som satt utanför dörren till mitt hotellrum i över en timme sista morgonen för att inte missa chansen att säga hej då till mig. Jag har aldrig varit med om att någon har varit så pass intresserad av mig men det är klart att det känns fint och jag kan inte ens räkna ut hur många gånger Philip har gjort mig rörd med sina telefonsamtal, msn och e-postmeddelanden.
Några dagar efter Haninge open tog jag studenten tillsammans med min klass. Även om jag inte tog studenten på riktigt hade jag en fin dag då jag bland annat umgicks med klassen, åt en god lunch, träffade min kontaktlärare Aleks, åkte studentflak och avslutade dagen med att äta en god middag på en vietnamesisk restaurang tillsammans med några släktingar och nästan hela familjen:)
Efter studenten började mitt sista riktiga sommarlov. Eftersom det inte var några showdowntävlingar och jag inte hade anmält mig till ett enda läger hade jag några förhållandevis lugna veckor. Jag hann i alla fall göra några roliga saker, bland annat delta på ett träningsläger, åka till Berlin tillsammans med en massa USS-are och några andra, fira midsommar och spela in några ljudloggor tillsammans med Johan i studion Ljudolf. Något som jag aldrig kommer att glömma är när jag var på Allsång på Skansen i somras och kramade Måns Zelmerlöw! Kramen jag fick av honom är en av de finaste och bästa kramar jag någonsin fått och att Måns började dansa med mig när jag kramade honom och att han dessutom svarade att jag var bäst efter att jag hade sagt att han var bäst var helt underbart! Jag hoppas verkligen att jag träffar Måns fler gånger så att jag kan få fler fina kramar.
I somras hann jag så klart ha fina stunder tillsammans med många av mina fantastiska vänner. Jag hade några väldigt roliga dagar i Örnsköldsvik tillsammans med Rebecka, hennes familj och Ida, var i Norrköping där jag träffade Jakob och Jonas, vi besökte bland annat Smultronstället och köpte den största glass jag någonsin sett, firade Rakel i Sala precis som vanligt och hade dessutom många fina stunder i Stockholm. I slutet av sommaren var jag på Unga synskadades medlemsforum där jag träffade både gamla och nya vänner. Sen avslutade jag sommaren tillsammans med Sven och min kära familj:)

Jag måste erkänna att jag tycker att hösten och början av vintern har varit ganska jobbig och seg även om det så klart finns saker och händelser som har fått mig att må bättre och känna mig gladare. När det gäller showdownen har jag deltagit på tre tävlingar. På Paragmes Breda i Holland blev jag sexa eftersom jag inte hann spela alla mina matcher på grund av att tävlingen tog längre tid än beräknat och vi behövde hinna med vårt flyg som gick innan alla matcher var spelade. European top twelve var inte heller min tävling. Jag slutade på fjärde plats precis som förra året. Det var bara trippeltävlingen i Litauen som jag känner mig riktigt nöjd med. Där kom Sveriges lag på andra plats!
Förutom att jag har tävlat har jag så klart haft skolan att tänka på och jag har nog aldrig känt mig så pass skoltrött i hela mitt liv som jag har gjort just den här hösten. Vissa ämnen har så klart känts roligare än andra, till exempel vokalensemble och klassisk sång. En annan sak som jag uppskattade är dessutom när klassen fick besöka Svartklubben:)
USS har haft några olika aktiviteter och jag har hunnit besöka USS ungdomsgård några gånger, vara med när USS besökte Gröna lund, delta på en fotbollshelg, en styrelse och ungdomsledarhelg, se finalen av Idol samt delta på USS traditionella julfest. Jag har även åkt som utbytare för första gången i mitt liv då jag deltog på två av US västs aktiviteter.
När jag inte har gått i skolan, pluggat, tränat, tävlat eller deltagit på någon helgaktivitet har jag tagit det lugnt, umgåtts med min familj eller träffat mina vänner. Jag har hunnit ha några fina dagar/kvällar med bland annat Emma, Rakel och Sandra samt träffat Rebecka och Ida några gånger. På mitt allra sista höstlov besökte jag den underbara staden Göteborg och där umgicks jag mycket med Alireza och Oja. Vissa kvällar har det hänt att jag har åkt hem till Adam och jag tycker alltid att det är lika roligt att träffa honom och hans föräldrar.

Det finns utan tvekan någonting som slår allt den här hösten och ni som känner mig och ni som har följt min blogg på sista tiden vet säkert vad jag pratar om. Ibland händer det saker som vi aldrig skulle kunna tro eller föreställa oss. Att en man skulle komma in i mitt liv och börja betyda väldigt mycket för mig på bara några få månader är inget mirakel och definitivt ingenting som förvånade mig eftersom jag alltid har haft relativt lätt att tycka om människor. Däremot var det nog ingen, allra minst jag, som trodde att det skulle vara just Alireza som tog mitt hjärta, en man som jag behövde träffa ett antal gånger innan jag såg vilken oerhört rolig, fin och helt underbar människa han faktiskt är. Jag kommer att skriva mer om det lite längre ner i det här inlägget.
Trots att jag har känt mig ganska trött och less på det mesta under hösten tycker jag att tiden har gått väldigt fort. I december har jag hunnit fylla tjugo år och därmed gått från att vara tonåring till att bli ung vuxen. Trots att det kändes jobbigt att bli ett år äldre har jag kunnat gå vidare och acceptera det. Jag kände mig nöjd med min födelsedag som jag firade med min kära familj. Den här månaden har jag även hunnit fira Lucia, köpa ett antal julklappar och fira jul med familjen och mina närmaste släktingar. Mitt år kommer att avslutas på Åland tillsammans med min kära Reza!

Om det var någon som läste förra årets sammanfattning kanske ni minns att jag skrev två saker som jag ville lyckas med under det kommande året, alltså år 2011. Det första var att komma tvåa i en internationell showdowntävling. Individuellt har jag inte lyckats men jag har däremot kommit tvåa tillsammans med Adde och Claudio på en trippeltävling i Litauen. Att tävla tillsammans med andra var hur roligt som helst och jag hoppas att Litauen anordnar fler trippeltävlingar i framtiden. I år har jag som sagt inte lyckats placera mig som tvåa eller bättre och därför får jag helt enkelt ha kvar målet och hoppas att jag lyckas bättre nästa år.

Det andra som jag önskade att jag skulle finna i år var kärleken. Under förra året och en stor del av det här året har jag haft starka känslor för Sven. Vi träffades utanför showdowntävlingar tre gånger och att ha Sven på besök var alltid lika trevligt. Förutom att Sven bidrog till att jag kände mig gladare har jag fått höra av både min familj och en del vänner och släktingar som träffade Sven, att de tyckte om honom, vilket inte alls förvånade mig eftersom Sven alltid var väldigt glad och social. Sven smälte in bland oss fastän han bara pratade engelska och jag kan lova er att jag beundrade honom för att han hade så pass lätt att prata med nya människor. Som ni kanske vet skulle jag ha åkt till Holland för att hälsa på Sven under höstlovet men resan ställdes tyvärr in. Idag är Sven tillsammans med en nära vän till mig. Under tiden då Sven och jag träffades kommer jag ihåg att jag talade om för honom ett flertal gånger att jag trodde att han och Miriam som idag är hans flickvän, skulle passa bra ihop. Därför är jag jätteglad över att de äntligen har funnit varandra. Trots att Sven och jag aldrig blev ett par känner jag mig ändå glad när jag tänker tillbaka på tiden då Sven var en av de viktigaste personerna i mitt liv. Under tiden då jag var kär chattade vi flera timmar varje dag, sms-ade varandra väldigt ofta samt pratade i telefon eller skypade i stort sett varenda dag. Vi delade mycket och jag kommer alltid att minnas dagarna då Sven var här. Vi hade riktigt fina stunder tillsammans och Sven är definitivt en av de romantiskaste killar jag någonsin träffat! Alla oerhört fina mail, hälsningen som jag fick när jag fyllde nitton år och blommorna och det lilla kortet som levererades hem till mig med blombud i höstas, är det finaste jag någonsin fått av en kille! Idag är jag helt säker på att både Sven och jag känner oss nöjda med att bara vara vänner. Vi har gått vidare och hittat någon ny att vara sådär härligt förälskade och nykära i. Det är ju många som säger att det händer när man minst antar det och det var precis så det kändes i höstas. Den nittonde augusti var första gången som jag märkte att en kille som jag bara någon månad tidigare hade tyckt var ganska dryg och skum, faktiskt verkade vara trevlig, rolig och helt okej att umgås med. Killen jag pratar om heter Reza och den nittonde augusti var första gången som vi fikade tillsammans. Den gången var även våra kära vänner Ronja och Hannah med. Dagarna efter fikastunden hände det att Reza och jag sms-ade och chattade lite på msn men våra konversationer såg i princip ut som vilka konversationer som helst. När Reza talade om för mig att han skulle åka till Stockholm för att gå på en releasefest tänkte jag att jag ju kunde åka dit eftersom jag ändå inte hade något annat att göra. Den kvällen och natten hann Reza och jag prata ganska mycket med varandra och jag hann märka att Reza var lätt och väldigt rolig att umgås med och att jag kände mig trygg med honom på ett särskilt sätt. Efter att ha kommit hem från releasefesten utökades vår kontakt. Vi började sms-a och chatta oftare samt ringa varandra lite då och då. När jag träffade Reza i början av september visste jag att han var en person som jag inte ville leva utan! På bara lite mer än tre månader har Reza och jag hunnit göra en massa romantiska och fina saker tillsammans. Vi har bland annat haft fina stunder i både Stockholm och Göteborg samt varit på Åland två gånger. Våra fina nätter, alla fina middagar och den långa fina kyssen ute på däck när vi var på väg till Åland för första gången, är några exempel på saker som jag alltid kommer att minnas. I Stockholm är Scandic hotell Continental och Malmen, Café Gunnarssons, Pizza hut, Jensens och Kamarina ställen som vi har besökt ett antal gånger tillsammans och dessa ställen har på ett eller annat sätt blivit speciella för oss. Nu går det inte en dag utan att Reza och jag pratar med varandra och jag hoppas av hela mitt hjärta att vi kommer att uppleva mer tillsammans så att vi lär känna varandra bättre. Reza och jag kommer att fira in år 2012 tillsammans och det ser jag verkligen fram emot!

Ett mål jag har i livet är att finna någon att älska som älskar mig tillbaka på samma sätt och med samma passion. Jag är säker på att jag kommer att fortsätta kämpa tills jag hittar mannen i mitt liv för jag tror att det finns någon för oss alla men att det tar olika lång tid för oss att hitta rätt. Om mannen i mitt liv är Reza eller någon annan får tiden utvisa. Kärlek är det finaste som finns och det vill jag inte leva utan! Jag ser fram emot dagen då jag kommer att känna mig riktigt trygg och säker tillsammans med en annan människa. Fastän jag önskar att allt skulle hända nu på en gång vet jag samtidigt att kärlek inte är något man kan stressa fram, att det behövs tålamod, att allt tar sin tid, att vissa saker, bland annat kärlek mellan två individer, behöver få ta tid för att känslorna ska hinna utvecklas och för att personerna ska få chans att utvecklas tillsammans. Att vara förälskad är en sak men att vara kär på riktigt tror jag är något helt annat. Jag tror att de allra flesta behöver vänta i flera år innan de kan vara helt säkra på att de är kära i en annan människa. Det är klart att något kan kännas rätt från första början men sen är det ju en hel del som måste fungera för att två personer ska kunna flytta ihop, bilda familj och framförallt för att dessa personer ska känna att de vill leva tillsammans resten av sina liv. Livet här på jorden är inte hur långt som helst och därför hoppas jag att jag hittar någon som vill uppleva allt det här med mig om inte alltför lång tid. Nästa gång jag går in i ett förhållande vill jag vara säker på att både jag och min partner ska vara hundra procent säkra på vad vi känner och att vi ska känna oss redo och verkligen vilja satsa och lägga energi på vårt förhållande. Att jag skulle hitta min blivande man nästa år är kanske inte särskilt troligt men ingenting är omöjligt. Jag kanske redan känner personen men inte vet om att det är just honom jag kommer att bli kär i eller också kanske jag träffar någon som jag blir blixtförälskad i så fort jag hälsar på personen, allt kan hända.

Det finns ytterligare några saker som jag vill hinna uppleva och göra nästa år. Förutom att jag vill ta studenten och gå ut gymnasiet med minst betyget godkänt i alla ämnen hoppas jag på att kunna ha en stor fest i samband med studenten. När det väl har blivit dags att ta studenten hoppas jag att jag vet vad jag kommer att göra i höst och att jag därmed kommer att känna mig relativt lugn när jag lämnar Kulturama och gymnasietiden bakom mig. Vad jag än gör i höst hoppas jag att jag kommer flytta hemifrån någon gång under nästa år. Jag känner att det är dags för mig att pröva mina egna vingar som det så fint heter. För att jag ska klara av att bo själv behöver jag bli mycket bättre på att laga mat, tvätta och städa och det hoppas jag att jag har hunnit träna en del på innan det är dags att flytta. Något som jag har velat göra enda sen jag var liten är att åka till Vietnam och jag ska verkligen försöka se till så att jag får besöka landet nästa år. Det skulle vara helt underbart! Förutom ovanstående saker hoppas jag att jag kommer att sjunga mer nästa år eftersom det har blivit ovanligt lite sjungande för mig i år. Sen vill jag så klart kunna hjälpa andra människor på olika sätt samt hålla kontakten med min familj, mina släktingar och mina vänner. Jag hoppas även på att lära känna nya människor nästa år! Hmm, jag tror faktiskt att det var allt, åtminstone det viktigaste. Som säkert både jag och ni märkte blev det här ett ganska långt inlägg eftersom jag helt plötsligt kände att jag hade massor att skriva om. Nu får jag sätta fart så att jag lyckas nå alla mål och hinner göra allt jag vill under år 2012. Om vi ska lyckas med saker och ting i livet gäller det ju att vi tror på det vi vill och att vi kämpar hårt för att nå allt vi vill och önskar. Nu är det alltså bara att trycka till och göra vårt bästa så får vi hoppas att det räcker så långt som möjligt! Jag önskar er ett gott nytt år och hoppas att er nyårsafton blir trevlig och fin! Jag kommer att ha det helt fantastiskt med Reza!
/Vispen

Hej!

Hoppas att ni mår bra och att ni känner er nöjda med den här dagen. Jag känner mig väldigt nöjd och har haft en helt fantastisk dag! Min natt kunde däremot ha varit bättre. Jag kände mig ganska trött precis efter att jag postade gårdagens blogginlägg men sen blev jag så klart piggare när jag väl hade lagt mig i sängen. Min kära underhöll mig en liten stund och när vi la på fick Lovisa stå för underhållningen istället. Vi låg och pratade i någon timme innan hon somnade. Jag låg vaken och vände och vred mig i några timmar till innan jag till slut somnade. Då hade det nästan hunnit bli morgon och det dröjde inte länge förrän vår katt Sillen hoppade upp i min säng och väckte mig. Bara några minuter senare kom Irres hund och slickade på mig och han kom förbi mer än en gång på morgonen. När det var dags att gå upp kände jag mig alltså inte alls utvilad men jag försökte hålla god min eftersom det ju var jul! Under förmiddagen hjälpte jag Irre med lite saker och lyssnade medan Lovisa spelade ett spel på sin nya Ipod. Björn kom och hjälpte till med att slå in julklappar och att göra lite annat innan kusinerna kom. Lovisa, Mårten och jag höll på med en massa magneter som Jakob hade fått i julklapp, drack glögg och spelade gitarr och sjöng innan alla åt en god jullunch tillsammans. Irre hade gjort väldigt god mat,, sillsallad och Janssons frästelse var mina favoriter:) Efter lunchen satte jag mig i soffan för att vila en stund. Det dröjde inte länge förrän jag slöt ögonen och somnade och när jag vaknade tittade jag en stund på tv innan det var dags för julklappsutdelning. Jag fick en hel del fina saker idag, bland annat fyra stycken mango, trisslotter som jag bara vann hundra kronor på men det är ju så klart bättre än ingenting, bodybutter med mangodoft, lypsyl, handkräm, några skålar, en liten och en lite större vattenkokare, andra köksgrejer, en flaska med mango och chilisås som jag säkert lär använda flitigt när jag blir bättre på att laga mat, någon annan soyasås och ett presentkort på kläder. Av min kära pappa Björn fick jag även ett bidrag till min studentmottagning som jag ska ha i vår:) Efter att ha öppnat julklapparna åt vi Irres goda risgrynsgröt, mandelmusslor, kladdkaka och lite annat gott innan alla började dra sig hemåt. Jag märkte att det är fler än jag som har känt sig trötta idag. Imorgon är det annandag jul men eftersom firandet är över för min del kommer jag få en lugn dag här hemma i Huddinge. Även om jag tycker om när det händer saker måste till och med jag erkänna att det känns skönt att faktiskt ha några lugna dagar innan nyår då jag åker till Åland med min kära. Vi stannar på Åland i två dagar och efter det väntar ytterligare några fina dagar med Reza. Jag ser verkligen fram emot att hinna vara med honom ganska länge den här gången eftersom jag kommer att delta på ett träningsläger, en helg med Unga synskadade samt förmodligen två tävlingar kort därefter, vilket gör att jag är fullbokad resten av januari. Jag tycker som sagt om när det händer saker och det gäller att hålla igång medan man är relativt ung, eller hur?:) Nu lämnar jag bloggen för den här gången. Om jag orkar och hinner ska jag försöka skriva en kort sammanfattning av året innan jag åker iväg på fredag så om någon skulle vara intresserad av att läsa den kan ni kika in här någon gång innan nyår. Jag vill återigen önska er en riktigt god jul! Nedan kan ni höra några låtar som jag har lyssnat extra mycket på före och under juldagarna:)
/Vispen

Hej!

Tiden går verkligen fort och om ni frågar mig går den alldeles för fort när man har roligt. Julafton är redan över och jag hoppas att ni känner er nöjda med dagen. Igår förberedde jag det sista. Björn, Lovisa och jag åkte till min farmor Irre för att baka julgodis. I år blev det chokladkola, trillingnötter och godis med rice crisp och choklad. Eftersom Björn glömde pepparkaksdegen hemma ska vi baka pepparkakor någon gång i mellandagarna istället. En sådan tradition vill jag nämligen inte bryta! Igårkväll tittade jag på Bingolottos uppesittarkväll och det var roligt att se alla artister uppträda, Jill Johnson sjöng hur bra som helst, Robin Stjernberg var lika duktig som vanligt plus att det var roligt att se gruppen Youngblood. Jag missade tyvärr Molly men jag hoppas att tv4 lägger upp ett klipp på hemsidan så att jag kan höra hennes uppträdande snart:) Förutom att det var roligt att höra artisterna var det roligt att höra hur glada folk blev när de vann olika saker. Sen älskar jag att höra när alla lottnummer läses upp. Nästa år ska jag se till att köpa några lotter! Min kväll avslutades med ett telefonsamtal med min kära och det känns alltid lika bra att avsluta dagarna med Reza. Det är tur att telefonen finns så att vi åtminstone kan höra varandras röster de dagar när vi inte ses:)

Den första tanken som kom upp i mitt huvud när jag vaknade imorse var att det äntligen var jul. Direkt efter det kände jag att jag hade huvudvärk och somnade om bara några sekunder senare. Efter att ha tryckt på snooze ett antal gånger på min väckarklocka och sett att klockan redan var halv tolv fick jag bråttom att gå upp. Jag duschade och gjorde mig i ordning innan jag satte mig i köket och åt en god frukost. Nina pratade med mig en stund och på radion spelade de härlig julmusik. Lovisa kom på att hon ville fläta mitt hår och att hon ville göra en fiskbensfläta., en fläta som tar ganska lång tid att göra. Min kära ringde mitt under frukosten och vi hann säga god morgon och prata några minuter innan vi plötsligt fick strömavbrott i vårt hus. Vilken härlig start på julaftonsmorgonen tänkte jag och jag hörde att det var fler än jag som blev stressade av den oväntade överraskningen. Strömmen kom som tur var tillbaka ganska fort och jag hann packa en väska med min dator och lite kläder innan jag fick veta att det hade bestämts att vi skulle öppna alla julklappar innan vi åkte till kusinerna för att inte behöva släpa med oss dem när vi ändå hade en massa annan packning. Det blev en ganska stressig och snabb julklappsutdelning och folk gjorde andra saker samtidigt som de öppnade sina paket. Julstämningen var alltså inte på topp men det kunde definitivt ha varit värre:) Eftersom Nina och jag ska åka och kolla på nya kläder till mig i mellandagarna fick jag inte särskilt många julklappar idag. Jag blev hur som helst glad över det jag fick som bland annat var en ansiktskräm, en kräm för kroppen, handkräm, underkläder och ett presentkort på en ny datorryggsäck:) Efter julklappsutdelningen var det dags att åka till kusinerna. I bilen på väg dit svarade jag på en massa fina sms som jag hade fått under dagen. Jag blir alltid lika glad över att se att jag faktiskt har vänner som bryr sig om att önska mig god jul:) Vi hade en trevlig eftermiddag och kväll hos kusinerna, jag får i alla fall hoppas att de andra som var med håller med mig om det:) Jag blev glad över att träffa alla igen, särskilt Elsa som jag inte hade träffat sen i somras! När vi kom fikade vi innan klockan blev tre och det var dags att titta på Kalle ankas jul! Håller ni inte med mig om att man måste se Kalle ankas jul på julafton för att verkligen känna att det är jul? Jag kan åtminstone lova er att jag sitter klistrad framför tv-n varje jul för att se Kalle anka, Långben, Djungelboken, Lady och Lufsen, tjuren Ferdinand, Piff och Puff, Askungen, Snövit, Robin Hood och allt annat roligt som visas i programmet:) Att titta på Kalle Ankas jul varenda år är en fin tradition! I år hann vi även se Kan du vissla Johanna innan middagen var färdig. Jag tycker verkligen om julmat och ikväll åt jag en massa god mat, bland annat sill, lax, skaldjurspaté, sallad och Janssons frästelse. Efter middagen fikade vi igen och öppnade ännu fler julklappar. Kusinerna gav mig ett par vantar och en rolig skål som det är tänkt att man ska ha lök eller vitlök i. Av min kära mormor Lia fick jag pengar, vilket var bra eftersom det ju alltid är bra att ha:) Klockan gick fort och det blev dags för oss att åka vidare. Lovisa och jag åkte hem till min farmor Irre och när vi kom hit blev vi bjudna på ännu mer mat så nu känner jag mig väldigt mätt och nöjd:) Jag ville bara önska er god jul innan jag går och lägger mig. Hoppas att ni har haft en fin dag med era nära och kära, att ni har ätit en massa god mat och fått fina julklappar!
/Vispen

Hej!

Hoppas att ni mår bra och att ni som redan har jullov och är lediga från jobb eller skola passar på att njuta av det. Med tanke på att det här förmodligen är det sista långa jullovet jag har på många år försöker jag njuta så mycket som möjligt av ledigheten. Än så länge har jag inte tröttnat på att spendera mycket tid hemma och känner faktiskt att det har hänt lagom mycket de senaste dagarna. Känslan av att kunna vara uppe hur sent jag vill på nätterna för att sedan kunna sova ostört och länge utan att behöva väckas av alarmet på min mobil är helt underbar! När jag postade mitt senaste blogginlägg skulle jag hjälpa familjen att klä granen. Trots att vi bara har en liten och ganska tråkig gran här hemma är ju det bättre än ingenting. Vi avslutade kvällen med att fika tillsammans och det var trevligt att äta lussebullar och pepparkakor, lyssna på julmusik och prata en stund:)

I tisdags var det julavslutning i skolan. Jag tror aldrig att jag har sett multihallen vara lika fullproppad med folk tidigare. Med tanke på att vi är flera hundra gymnasieelever var det inte särskilt konstigt. Däremot förstår jag inte varför skolan inte delar upp oss och har två avslutningar istället för en. Jonas och jag stod längst bak och trängdes med en massa folk. Vi såg absolut ingenting från våra platser, inte för att det spelade någon roll för mig, hörde gjorde man definitivt:) Avslutningen började med att tv gjorde ett inslag för ett program som ska sändas i vår. Jag tror att det hette Livet blir bättre. Det kommer hur som helst att handla om kända personer som har haft det svårt i livet men som har det bättre nu. Sanna Bråding som bland annat har jobbat med teater, tv och radio höll ett tal för alla på vår skola. Jag hade inte förväntat mig att det skulle vara bra men blev riktigt rörd. Jag kan starkt rekommendera er att se programmet i vår, det ska jag göra! Efter tv-inspelningen fortsatte julavslutningen. Det var några som sjöng, rektorn höll ett kort tal, filmeleverna visade upp några korta filmer, några från teaterlinjen uppträdde, fotoeleverna visade ett bildspel och efter det fick vi höra ännu mer härlig sång:) Även om jag inte tycker att det var den mest juliga avslutning jag varit på fick den mig åtminstone att få lite mer julkänslor än vad jag hade innan jag gick dit. Nu har jag jullov i tre veckor och även om jag måste plugga lite under lovet, bland annat med musikteori, mitt projektarbete samt träna på att sjunga klassiskt, har jag mindre att göra jämfört med hur det har varit tidigare år:)

I tisdags kväll bestämde jag mig för att åka och träna. Eftersom jag hade haft problem med armen och varit förkyld väldigt länge hade jag inte kunnat träna på flera veckor. Därför kändes det hur skönt som helst att ställa mig vid showdownbordet, slå till bollen och höra det härliga ljudet som hörs när man gör mål på sin motståndare:) Att jag inte hade tränat när jag var sjukare var tur. I tisdags tänkte jag att jag ju kunde ta det lite lugnare än vanligt. Problemet med mig är dock att jag alltid vill prestera och göra mitt bästa. Gissa hur mycket jag störde mig när både Christoffer och Krister vann över mig. Jag gjorde allt för att vinna och kämpade på så gott jag kunde men kände att kroppen inte riktigt orkade, vilket förmodligen berodde på att förkylningen inte hade släppt helt och hållet. Sen kände jag mig fortfarande lite ovan vid att träna med den nya bollen och det hände att jag släppte in onödiga mål flera gånger. Menmen, man kan inte alltid vara på topp och jag hoppas att det går bättre för mig på nästa träning. Att äntligen träna igen kändes skönt och roligt trots att jag förlorade hela tiden. När jag störde mig som mest fick jag en kram av Christoffer och det var fint! Vi tränade längre än vad vi brukar göra i vanliga fall och att jag höll på att bli frisk var som sagt tur. Min kropp hade nog inte orkat annars.

Jag har haft två lugna dagar igår och idag. Igårkväll åkte jag hem till min kära farmor Irre för att träffa några av mina kusiner och lite annat folk. Jag som älskar traditioner hade sett fram emot den här kvällen ganska länge. Vi började kvällen med att dricka glögg innan vi åt middag, klädde granen och fikade:) Maten och alla kakor som Irre bjöd på var jättegoda, alla människor som var med igår var det absolut inget fel på och jag kände att jag hade en riktigt trevlig kväll! Att prata och skratta tillsammans med människor som man tycker om är alltid lika trevligt! Julgranen som Björn och Lovisa hade hittat i år var väldigt fin:) Jag klädde som vanligt granen med en massa julgranskulor. Nu ser jag fram emot juldagen då jag ska träffa Irre och kusinerna igen och fira jul på riktigt:) När jag kom hem igårkväll pratade jag med Kajsa på skype och sen pratade jag en kort stund med min kära innan jag gick och la mig:)

Idag har jag umgåtts en del med Lovisa. Vi slog in de sista julklapparna och pratade om livet. Jag glömde helt bort tiden och det var tur att Reza ringde mig runt tretiden. Vi hann precis boka och betala en Ålandskryssning, vi åker iväg över nyår och åh vad jag längtar, innan jag åkte in till stan för att träffa Oja. Jag måste erkänna att det kändes lite konstigt att möta någon annan än Reza vid hotell Continental idag eftersom det känns lite som Rezas och min mötesplats. Att träffa Oja där var som tur var också trevligt! Vi gick till ett kaffé på centralen där vi satte oss och fikade och pratade om allt möjligt. Eftersom Oja skulle åka vidare runt sextiden hann vi inte ses särskilt länge men det var trevligt att hinna prata en stund och att få några härliga tilltryckningar! Jag är glad över att jag lärde känna Reza för om jag inte hade gjort det hade jag förmodligen inte haft lika bra kontakt med Oja som jag har idag. Nu postar jag det här inlägget för jag känner att jag har svårt att koncentrera mig på skrivandet ikväll. Ni får ha det så bra, ta hand om er själva och alla andra runtomkring er! Snart är det jul!
/Vispen

Hej!

Hoppas att allt är bra med er! Förlåt för att jag nästan aldrig tar mig tid att uppdatera bloggen. Jag har helt enkelt känt att jag har velat prioritera andra saker och sen har jag inte känt mig sugen på att skriva. Ibland kan det ju vara så och vi får se när jag känner mig taggad och vill börja blogga oftare igen. Annat var det ju för några år sen när jag uppdaterade bloggen dagligen eller åtminstone varannan dag. Nu tänkte jag hur som helst skriva lite kort om vad jag har haft för mig de senaste dagarna:) Jag har hunnit göra en hel del och nu tycker jag verkligen att det känns att julen är på väg! I Stockholm har det regnat och/eller snöat hela dagen och jag hoppas att vi får en vit jul.

I fredags eftermiddag åkte jag till Gunnarssons där jag skulle möta Reza. Medan jag vätnade på att han skulle dyka upp småpratade jag med lite folk och blev bjuden på choklad av en kvinna som jobbade på Gunnarssons. När Reza äntligen kom köpte vi lussebullar och fortsatte sedan till Konsum där vi köpte en massa frukt. Efter det fortsatte vi till Kamarina där vi hade bokat bord. Jag tycker att maten var god och att vi hade en trevlig stund på restaurangen:) Större delen av vår fredagkväll spenderades i Upplands väsby. Eftersom Reza hade tjänat ihop en massa poäng när han har bott på hotell bestämde vi oss för att boka en frinatt. Att det blev i just Upplands väsby berodde på att det var billigt att bo där. Jag tyckte om vårt fina rum och med Reza kunde det inte bli annat än helt underbart! Vi hann prata en hel del, trycka till på många sätt och lyssna på musikhjälpen och diskutera låtarna som spelades där. Oja ringde ganska sent på kvällen och vi hann prata en stund med henne och sms-a med Emma innan vi drack te och åt våra lussebullar som var riktigt goda:) Sen åt vi en massa klementiner, tryckte till ännu mer och hade helt enkelt en riktigt trevlig och fin kväll och natt tillsammans:)

I lördags var vi tvungna att gå upp ganska tidigt för att hinna äta frukost. Vi var inte särskilt hungriga och vi åt mycket mindre än vad vi brukar göra i vanliga fall. Men det var trevligt och jag måste säga att jag älskar hotellfrukostar! Efter frukosten gick vi tillbaka till vårt rum och låg i sängen och hade det bra i några timmar innan det var dags att checka ut. Något som är väldigt konstigt är att tiden alltid går hur fort som helst när Reza och jag är tillsammans trots att vi egentligen inte gör särskilt mycket. Tiden går fort vad vi än gör och jag som i vanliga fall brukar vilja att det ska hända saker runtomkring mig känner däremot inte alls samma behov av att göra en massa saker när jag är med Reza. När jag umgås med honom känns i stort sett allt roligt. Det spelar ingen roll vad vi gör. Jag kan uppskatta de lugna dagarna då vi mest ligger och myser i sängen, pratar och tar hand om varandra minst lika mycket som de dagar då vi åker iväg och gör saker. Att jag skulle kunna känna mig så pass trygg, lugn och avslappnad med en annan människa trodde jag aldrig. Det är klart att jag har uppskattat lugna dagar tidigare men att de kunde vara fina och att det skulle kännas bra att vara med en annan människa under dessa dagar hade jag ingen aning om. Jag har vänner som jag alltid känner att jag behöver göra saker med för att det ska kännas bra att umgås med dem. Sen har jag vänner som jag kan göra nästan vad som helst med utan att det känns tråkigt eller konstigt, Reza är definitivt en av dem:) Jag mår bra av att vara med honom, känner att han är lätt att prata med och önskar så att vi bodde närmre varanda! Vi får se vad som händer i framtiden, jag kanske flyttar närmare Göteborg, vem vet:)

Vi fick behålla vårt hotellrum till halv tre, ändå fick vi stressa för att hinna göra oss klara tills dess. Vi är riktigt långsamma och sega båda två och i och med det kan ni kanske förstå att vi tar hur lång tid som helst på aoss att göra oss i ordning när det bara finns en dusch och vi dessutom gärna ligger kvar en kvart extra i sängen för att det känns så underbart och bra att vara tillsammans. Efter en hel del stress han vi hur som helst checka ut i tid och åka med färdtjänstbilen som vi hade beställt. Det var samåkning och för att alla skulle få plats var vi tvungna att trängas. Jag hade dock ingenting emot att sitta nära Reza som höll om mig hela resan och trots att jag tyckte att det kändes jobbigt att jag snart skulle ta farväl av honom fick han mig att skratta flera gånger:) Resan varade så klart inte för evigt och vi var framme vid hotell Continental, där vi ofta möts och tar farväl numera, alldeles för fort. Vi satt och pratade en stund innan Reza behövde gå för att hinna med sitt tåg. Jag som alltid tycker att det är lika jobbigt när något fint tar slut kände att tårarna inte var långt borta när vi kramades och kysstes för sista gången. Nu får vi inte ses på tretton dagar, en tid som både kan låta lång och kort. Med tanke på att jag bor i Stockholm och Reza bor i Göteborg är det kanske inte särskilt lång tid. Ändå känner jag att det är jobbigt att vara utan honom så pass länge och att vi inte kan ses när vi vill! Saknaden är som störst på kvällarna och nätterna när jag är ensam. På dagarna när jag gör saker känns det okej även om jag nästan alltid önskar att Reza vore där. Att det ska behöva kännas såhär jobbigt på grund av saknaden av en enda person tror jag att både jag och ni tycker är ganska konstigt. Samtidigt tycker jag att det kan kännas bra och fint att lägga ner flera timmar varje kväll på att prata med en och samma person och att helt enkelt tycka om någon så pass mycket att man vill vara nära personen så ofta som möjligt:)

Efter att jag hade sagt hej då till min käraste åkte jag till Aspudden och USS ungdomsgård. De flesta fikade när jag kom dit och jag åt en jättegod chokladmuffins medan jag gick runt och hälsade på alla som redan hade kommit. Tiden gick och runt femtiden levererades vår mat. Jag kan lova er att jag drog en suck av lättnad när jag såg att vi hade fått allt vi hade beställt och att maten förmodligen skulle räcka till oss. Det var dock tur att jag hade beställt några portioner extra för det dök upp flera personer som jag inte hade fått in anmälningar ifrån. Jag tycker att julfesten blev lyckad och hoppas att så många som möjligt av alla som var med under kvällen håller med mig om det. Jag kände igen de flesta men hann prata med två eller tre personer som jag aldrig hade träffat tidigare:) När alla hade kommit drack vi glögg med russin och mandlar. Nina startade julmusik som åtminstone fick mig att känna julkänslor. All mat dukades fram och det blev så småningom dags att äta. Maten som vi hade beställt visade sig vara riktigt fräsch och god och jag tror och hoppas att i alla fall de flesta kände sig mätta och belåtna efteråt:) Kvällen avslutades med att vi åt lite till, bland annat fruktsallad, jättegoda skumtomtar, ischoklad, pepparkakor, någon annan sorts kola, mintkyssar och lite annat smått och gott. De som hade tagit med sig en julklapp bytte julklappar med varandra. Ronja fick vara tomte och gå runt och dela ut paketen:) Innan julfesten var slut var det några som sjöng julsånger. Jag hade gärna sjungit med om jag inte hade varit förkyld och haft ont i halsen. Att lyssna när andra sjöng var i alla fall bättre än ingenting och jag njöt lite extra när Hampus spelade gitarr och sjöng en låt av Elton John som han hade skrivit en julig text till:) De flesta började så småningom dra sig hemåt men jag stannade kvar på gården i över en timme till för att hjälpa till att städa. Eftersom det blev en hel del mat över delade vi ut den till folk. Vi raggade till och med upp en taxichaufför som både fick med sig en massa mat och kaffe:) Städningen kändes helt okej och när Nina startade härlig musik kunde jag inte låta bli att dansa en stund med Johanna:)

Min lördagkväll fortsatte med att jag följde med en massa folk till Hökarängen. Rakel, Sandra, Belinda, Nicholas och jag gick hem till Rakel. Jag kände mig ganska trött men orkade dricka te, prata med tjejerna, Nicho, Raouf och säga hej till Christoffer som kom ännu senare, innan jag somnade någon gång runt tvåtiden. Igår vaknade jag inte förrän runt halv tolv och det kändes riktigt skönt att sova ut. Jag tror att det är förkylningen som gör att jag har känt mig tröttare än vanligt den senaste veckan. Belinda åkte hem ganska tidigt på dagen och Sandra var på en liten dejt. Medan Rakel och jag väntade på att hon skulle komma tillbaka åt vi frukost och pratade. Sandra kom tillbaka under eftermiddagen och vi lyssnade på en massa bra musik, pratade och åt en sen lunch innan det var dags för mig att åka hem. Jag hann dock inte göra mer än att packa upp och vila en stund innan det var dags för mig att åka till Tyresö och besöka flickhuset. Igår var sista gången jag åkte just dit för att besöka Rebecka. Att hon flyttar till Ö-vik redan imorgon tycker jag känns tråkigt och lite sorgligt. Rebecka är definitivt den bästa ledsagaren jag någonsin haft, jag har i och för sig bara haft henne men ändå. Vi har hunnit göra en massa roliga, underhållande och fina saker tillsammans och oj vad jag kommer att sakna min kära, underbara, fantastiska vän! Jag tycker som sagt att det känns tråkigt att Rebecka ska flytta men jag känner mig samtidigt jätteglad för hennes skull. Rebeckas fina pojkvän Henke är hur trevlig och bra som helst och att Rebecka och han hittade varandra är verkligen helt underbart! Jag ser fram emot att åka till Ö-vik i vår och hälsa på dem! Igår hade jag en riktigt fin kväll med Rebecka, Henke och resten av tjejerna i flickhuset:) Henke och jag tryckte till på vårt speciella sätt och jag blev glad över att träffa honom igen! Jag passade på att trycka till extra mycket med både Rebecka och Henke igårkväll eftersom jag tyvärr inte kommer att träffa de på länge nu. Förutom att trycka till pratade vi mycket, bland annat om vad vi kan göra när jag kommer till Ö-vik. Sen tittade jag på medan Henke bakade någon bulleliknande grej med choklad inuti som blev jättegod! När Ida kom hem från judoträningen fikade vi och åt en massa goda grejer, först ost och kex och sedan lussebullar, julgodis, pepparkakor, choklad, muffins och glass. Jag kan lova er att jag aldrig brukar äta sådär mycket men ibland måste man ju få unna sig och håller ni inte med mig om att december är en sådan månad? Det är ju på vintern som många brukar äta en massa och på sommaren som många väljer att ta det lugnare med sådant, jag är en av dem:) När jag är helt frisk har jag dock lovat mig själv att köra några extra hårda träningspass eftersom jag vill att min kropp ska må bra och jag vill undvika att rulla eller åtminstone vagga fram i framtiden. Innan jag åkte hem tittade vi på videoklipp på Henkes dator och pratade om allt möjligt trevligt. Ida var lite nedstämd och jag försökte muntra upp henne, det var inte lätt men jag hoppas att jag åtminstone fick henne att känna sig lite gladare:) Klockan halv elva var det dags för mig att säga hej då till Henke och Rebecka. Det blev några långa tilltryckningar och jag tycker att det kändes jobbigt fastän jag vet att vi kommer att ses igen. Jag kände mig ledsen hela vägen hem. Det här med avsked är verkligen inte min grej... Reza fanns som tur var där för mig igårkväll och han fick mig att bli på lite bättre humör:)

Idag hade jag den sista musikteorilektionen den här terminen! Micke körde hårt med mig som vanligt och jag blev yr i huvudet av alla ackord och toner som tydligen måste beskrivas på olika sätt. Jag får plugga hårt i jul och försöka lära mig så mycket som möjligt. Svenskan var inställd idag och jag måste erkänna att jag tycker att det kändes skönt för trots att jag tycker att svenska kan vara helt okej kände jag mig ganska trött. Under eftermiddagen har jag hunnit ha ett samtal med en kurator på syncentralen då vi la upp en plan för vad vi kommer att prata om i vår. Jag är glad över att jag kommer ha någon att bolla idéer och tankar med eftersom jag inte vet vad som händer efter gymnasiet. Vad jag än gör är jag säker på att jag kommer att flytta hemifrån och det känns som att det är en hel del som behöver förberedas inför det. Sen får vi se om jag börjar jobba eller om jag hamnar på någon folkhögskola någonstans i Sverige. Allt sådant här och lite till ska jag försöka fixa i vår:) Nu ska jag hjälpa familjen att klä julgranen. Vi får se om jag hinner blogga något innan jul, om inte önskar jag er en riktigt god jul!
/Vispen

Hej!

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen, tiden går verkligen fort. Jag tycker att det känns lite som att dagarna flyter ihop med varandra och fastän jag har tagit det ganska lugnt de senaste dagarna och haft tråkigt, har varken orkat sjunga eller träna på grund av förkylningen, känns det som att dagarna flyger förbi. Snart är det jul och jag ser verkligen fram emot att fira den och hinna umgås med familjen och släkten både på julafton och juldagen. Tänk att jag och många andra går och räknar ner dagarna fram till jul varje år, det kanske är jag som är extrem men jag börjar räkna redan en månad före julafton. Vi förbereder en massa, ställer fram adventsljusstakar och andra prydnadssaker, handlar julklappar, köper granar som vi klär, bakar och lagar mat. Att många orkar göra allt det här för att fira i några få dagar tycker jag är ett bevis på att många verkligen uppskattar julen och den fina stämningen som jag tror eller i alla fall hoppas att så många som möjligt får känna. Det dröjer inte länge förrän både jul och nyår är över och vi måste vänta nästan ett helt år innan vi får känna julkänslor igen. Det gäller verkligen att ta vara på tiden och njuta av de här fantastiska dagarna. Jag tillhör dock kategorin av människor som visserligen brukar hinna njuta av allt firande men som skulle önska att firandet skulle hålla på minst dubbelt så länge som det gör. Menmen, nu har ju inte ens julafton passerat och jag är oerhört glad över att jag förhoppningsvis har några fina dagar att se fram emot under de kommande veckorna:)

Sist jag skrev var det ju Lucia och sen dess har jag egentligen inte hunnit göra något särskilt. I tisdags kväll fick jag feber och blev därför tvungen att spendera större delen av kvällen i sängen. Febern släppte som tur var under natten och jag lyckades ta mig till skolan i onsdags. Eftersom svenskan var inställd hade jag bara naturkunskap men jag kan lova er att det räckte gott och väl för mig. När jag kom hem runt tretiden var jag helt slut, sov i flera timmar innan jag vaknade runt sjutiden för att äta middag, prata lite med Nina och Lovisa samt växla några ord med Reza innan jag gick och la mig igen. Igår var det torsdag och jag passade på att sova ut, vilket var väldigt skönt. Det var tur att Nina ringde och väckte mig runt halv tolv för att kolla några saker inför lördagens julfest. Jag kan säga att jag har fått panik vid ett flertal tillfällen på grund av alla möjliga saker och att jag har varit orolig över att jag inte ska hinna fixa allt tills imorgon, att saker och ting har blivit fel och så vidare. Tänk att endast en kväll ska behöva en hel del planring för att allt ska fungera. Nu känner jag mig i alla fall lättad över att beställningen av catering är färdig. Jag vet inte hur måna gånger jag har behövt ringa till företaget som ska leverera julmat till julfesten. Det har handlat om alltifrån att lägga till eller ta bort saker i vår beställning och ändra antalet portioner mat, till att ändra vilken tid maten ska lämnas och vilken tid företaget kan hämta alla uppläggningsfat. Att det alltid har varit samma kvinna som har svarat när jag har ringt har gjort mig väldigt stressad eftersom jag har varit rädd för att kvinnan skulle lägga på i örat på mig eller något liknande. Jag tror inte att jag är ensam om att vara en jobbig kund som ändrar sig in i det sista och det är just därför som jag beundrar den här kvinnan, alla andra som har liknande yrken också för den delen, som orkar bemöta kunderna på ett trevligt sätt, lyssna på vad de har att säga och snällt göra det kunderna ber om. De senaste gångerna har jag dock märkt att kvinnan jag har pratat med har gjort allt för att avsluta samtalen så fort som möjligt, något som ju är fullt förståeligt. Trots att jag lät jätteförkyld när jag ringde igår kände hon igen mig direkt och när jag hade ändrat två saker lät kvinnan lättad och var nära på att lägga på. När jag sa att jag behövde ändra ytterligare två saker hörde jag verkligen att hon blev förvånad, kanske för att hon aldrig hade råkat ut för en så pass besvärlig kund tidigare. Nu ska som sagt allt vara fixat och jag håller alla fingrar och tår jag har att allt kommer att gå bra imorgon. Något som är bra är att jag har räknat med att vi blir något fler än de som har anmält sig hittills. Nyss ringde en kille till mig och frågade om det fortfarande fanns möjlighet att anmäla sig och jag kände mig tacksam över att jag kunde säga ja och ändå vara säker på att maten kommer att räcka:)

Nog tjatat om julfesten, den får gå som den går och över till något mycket trevligare. Igår kom min käraste Reza till Stockholm och gissa om jag blev glad över att träffa honom igen! Trots att det bara var tio dagar sen vi sågs sist hade jag hunnit sakna honom oerhört mycket, framförallt när jag låg hemma och mådde dåligt. Vi hade en lugn kväll igår, något som jag tror att vi båda behövde. Reza hade knappt sovit någonting föregående natt och jag kände mig fortfarande inte helt återställd från förkylningen. Medan Reza satt i möte loggade jag in på skype för att prata med Kajsa, min barndomsvän som adopterades från Vietnam samtidigt som jag. Kajsa hade precis kommit hem från Vietnam och hon hade så klart en massa roliga saker att berätta. Jag kan lova er att jag känner mig ledsen över att jag aldrig har varit i Vietnam sen jag kom till Sverige när jag var fyra månader. Att jag inte har fått besöka landet fastän det har gått nästan tjugo år stör mig något enormt och om jag hade fått bestämma hade jag åkt dit för länge sen. Nu har jag nyligen fått veta att jag skulle ha pengar att åka eftersom min generösa mormor gav mig det i tjugoårspresent. Frågan är bara vem jag ska åka med och när resan kommer att bli av. Jag har full förståelse för att en sådan här resa kräver en hel del planering men jag anser definitivt att jag har väntat tillräckligt länge nu och att jag har känt mig redo att göra den här resan väldigt länge! Kajsa som har hunnit besöka Vietnam två gånger på ett halvår, berättade om hur trevliga hon tycker alla vietnameser är och jämförde det med många svenskar som både hon och jag tycker är ganska slutna. Jag fick höra hur fint själva landet är, att det alltid är varmt, hur god mat det finns och framförallt om hennes pojkvän som hon träffade i somras. När Kajsa berättade om allt roligt och romantiskt som hon har fått uppleva i Vietnam bestämde jag mig för att jag måste åka dit så snart som möjligt! Vissa behöver ju åka jorden runt för att finna kärleken, en själsfrände eller en bästa vän som alltid finns där för en. Att jag skulle finna åtminstone någon av dessa fina saker i just Vietnam skulle inte alls förvåna mig med tanke på att jag faktiskt är född där. Något som jag verkligen vill hinna uppleva i livet är känslan av när två människor möts som verkligen känner exakt samma sak för varandra och som helt enkelt inte kan leva utan varandra. Dagen då jag får uppleva den känslan lovar jag att tala om det för er. Att jag missar människor eftersom jag inte kan ta ögonkontakt med dem känns jobbigt att veta men jag har bestämt mig för att inte ge upp förrän jag hittar min själsfrände. Jag tror verkligen att alla har en själsfrände någonstans på jorden men att det tar olika lång tid för oss att hitta personen. Jag vill göra det så fort som möjligt så att jag hinner ha ett bra liv tillsammans med någon som jag älskar som älskar mig tillbaka. När Reza kom tillbaka från mötet igår föreslog jag att vi ju kunde åka till Vietnam eftersom vi ju trivs väldigt bra tillsammans och han tackade ja till förslaget. Vi behöver självklart ha med oss en ledsagare också men det får vi se till att fixa snart! Jag känner verkligen att en av mina högsta önskningar är att åka till Vietnam!

Igårkväll åt Reza och jag på Max eftersom ingen av oss hade ätit någon ordentlig middag. När jag sa att jag var sugen på glass var Reza hur gullig som helst och köpte varsin glass till oss:) När vi skulle dricka te senare på kvällen ringde han ner till hotellets reception för att fråga om vi kunde få lite honung eftersom jag hade ont i halsen och hostade väldigt mycket. Medan vi drack te pratade vi om skillnaderna mellan svenska och iranska bröllop och det var intressant. Sen hade vi en väldigt fin natt då vi låg tätt tillsammans och höll om varandra precis som vanligt:) Idag känns min hals som tur är något bättre men trots att jag har vilat och sovit hur mycket som helst de senaste dagarna har förkylningen inte riktigt släppt ännu. Jag får helt enkelt vila några dagar till och hoppas att jag är frisk till jul. Nu måste jag springa så att jag hinner med taxin från skolan. Ta hand om er! PS: jag blev oerhört lättad idag när vi fick tillbaka våra prov på ljudtekniken. Trots alla bilduppgifter som jag inte kunde förstå blev jag klart godkänd!
/Vispen

Hej!

Tänk vad tiden går fort. Det har redan hunnit bli Lucia och jag måste säga att jag känner mig ganska nöjd med den här dagen. Vissa saker kunde i och för sig ha varit bättre. Igår fick jag en mindre chock när jag vaknade och märkte att jag hade blivit väldigt förkyld, jag hade jätteont i halsen och kunde knappt prata. Idag känns det något bättre. Med tanke på att förkylningen har brutit ut och satt igång på allvar hoppas jag att den försvinner så snart som möjligt. Att inte kunna sjunga julsånger dagarna före jul känns jättetråkigt och sen känns det så klart jobbigt att jag varken kan eller orkar prata särskilt mycket. På musikteorin igår hade jag så pass ont i halsen att jag knappt lyckades få fram ett ord. Vi löste det som tur var så att jag fick nicka eller skaka på huvudet på frågor där det inte krävdes ett tydligt svar. I matsalen där ljudnivån alltid är hög var det omöjligt för mig att göra mig hörd. I vanliga fall brukar det sällan vara någon som pratar med mig på lunchen men igår satte sig en jättetrevlig och social tjej mittemot mig. Gissa om jag blev frustrerad över att inte kunna prata med henne. Det här med att ha jätteont i halsen och samtidigt vara hes är något nytt för mig, usch vad jobbigt det är. Menmen, så kan det vara ibland och nu ska jag försöka vara positiv isället för att klaga:) Efter att ha varit tyst i stort sett hela gårdagen fick jag tillbaka lite av min röst igårkväll. Jag blev glad när jag stod i duschen imorse och märkte att jag åtminstone lyckades få fram svaga toner. På vägen till skolan hörde jag en kör sjunga Luciasånger på radion, vilket fick mig att bli på ganska bra humör trots att det var tidigt på morgonen. I skolan hade vi, precis som alltid när det är Lucia, elevhälsovårdsdag som började med att alla gymnasieelever skulle titta på artistmusikertreornas Luciatåg. Förutom att jag hann se när treorna repeterade några sånger hann vokalensemblen sjunga igenom "Himlen i min famn", låten som vi skulle sjunga. Jag är fullt medveten om att man inte ska sjunga när man har ont i halsen men eftersom det ju bara är Lucia en gång per år och jag kanske aldrig mer får chansen att sjunga i ett Luciatåg bestämde jag mig för att vara med. Eftersom tre tjejer sjöng solo på verserna behövde jag bara sjunga i refrängerna och det kändes faktiskt bra:) Min röst höll hela låten, solisterna var jätteduktiga och jag tycker att vi lyckades leverera! Eleverna som var med i själva Luciatåget var väldigt duktiga, åtminstone duktigare än treorna som gick ut förra året. Jag önskade verkligen att jag hade kunnat gå om körsång för att få vara med i Luciatåget igen. Årets treor sjöng några sånger som lät hur fint som helst med alla stämmor och sen hade de en eller flera solister på nästan varenda sång! Dimitri spelade piano och han var minst lika duktig som vanligt. Jag blev verkligen glad av att höra alla fina Lucia och julsånger och kände att jag fick riktiga julkänslor för första gången i år! Det är alla fina sånger som jag får höra under Lucia och juletid, julmaten, julklapparna, den goda stämningen och allt firande med släkt och familj som gör att jag känner att det är värt att stressa och fixa allt som behöver göras i december. När jag får uppleva allt fint som december månad ger mig varenda år känner jag definitivt att det är belöningen för att jag har kämpat hårt hela året.

Efter att ha sett Luciatåget gick Jonas och jag ner till kaféet och tog det lugnt en stund innan vi gick upp till fyran för att fika med resten av klassen. Vi drack julmust och åt lussebullar och pepparkakor. Jag njöt av att känna den härliga stämningen som verkligen kändes i hela rummet när vi fikade, människor småpratade med varandra och vi lyssnade på fin julmusik. Efter den trevliga fikastunden åt vi risgrynsgröt till lunch. Fastän jag egentligen inte tycker särskilt mycket om just risgrynsgröt äter jag det varje år för traditionens skull:) Under eftermiddagen har vi tittat på film och fått testa stomp. Vi fick lära oss några rytmer som skulle framföras genom att stampa i takt och samtidigt använda kvastar som skulle slås i marken på olika sätt. Jag tycker att det var väldigt svårt men det var roligt att få testa något nytt:) Eftersom jag aldrig riktigt förstod hur jag skulle göra och jag tyckte att det var svårt att gå runt i rummet utan att gå på någon valde jag att mest titta på när de andra dansade. Dagen avslutades med att alla delades in i grupper som framförde ett kort dansnummer vid tvärbanan:) Jag känner mig som sagt nöjd med dagen och ville passa på att posta ett kort blogginlägg för skojs skull, för att det är Lucia och för att jag faktiskt inte har några läxor tills imorgon. Hoppas att ni har haft en fin dag!
/Vispen

Hej!

Nu var det några dagar sen jag bloggade och det beror på att jag har haft ganska mycket att göra sen jag tog farväl av tonårstiden och blev tvungen att inse att jag är ung vuxen istället. Reza ringde mig som tur var en stund innan tolv och han satt och pratade med mig medan jag hade panik och höll på. Vi räknade ner minuterna tillsammans och jag tyckte att tiden helt plötsligt gick mycket fortare än vad den annars brukar göra. Ni tycker säkert att det låter konstigt men jag hade verkligen ångest, svettades och önskade att jag kunde göra något för att inte behöva gå igenom det här. Eftersom jag inte vet vilken tid jag är född räknar jag det som att jag fyller år när klockan slår tolv och klockan slog tolv även i onsdags natt och kan ni tänka er, mitt hjärta fortsatte att slå. Det första jag tänkte var nej! Men efter att ha insett att jag fortfarande levde och att det faktiskt inte kändes särskilt hemskt kunde jag slappna av. Reza gratulerade mig och sa att han tyckte att det var bra att jag hade fyllt tjugo. Innan klockan slog tolv talade jag om för Reza hur mycket jag tyckte om honom eftersom jag ville hinna säga det ifall mina känslor skulle förändras, inte för att det skulle vara särskilt troligt men utifall att. Mina känslor fanns så klart kvar även efter tolv och jag tycker om Reza minst lika mycket som jag gjorde innan jag blev tjugo. När klockan var en minut över tolv ringde Rakel, Fredrik och Christoffer och jag blev oerhört glad och överraskad över att de kom ihåg att jag fyllde år och för att de ringde! Kort därefter ringde Caroline plus att jag fick ett antal fina sms från några av mina fantastiska vänner!

Jag fick inte särskilt mycket sömn natten mellan onsdag och torsdag. Reza och jag pratade till ganska sent på natten och sen började telefonen ringa redan klockan sju morgonen därpå. Philip från Tyskland var den första som väckte mig och efter det var det ingen idé att försöka somna om eftersom jag fick fler samtal. Runt elvatiden åkte jag till skolan för att äta lunch och ha klassisk sång. Jag sjöng igenom Gläns över sjö och strand och tränade på några r-övningar. Även om utvecklingen går långsamt tycker både jag och min lärare att jag har utvecklats under terminens gång. Jag ser fram emot nästa termin och ska verkligen kämpa hårt för att utvecklas så mycket som möjligt och förhoppningsvis nå ett högre betyg än godkänt i kursen:)

I torsdags eftermiddag svarade jag på sms, samtal och gratulationer jag hade fått på facebook innan Lovisa och jag åkte in till stan. Vi började med att åka till Gamla stan eftersom Reza hade ordnat så att jag kunde hämta en present där, ett fint halssmycke som jag verkligen blev jätteglad för! Att Reza inte var med och firade mig i torsdags kändes så klart tråkigt men att i alla fall få en present av honom som jag kunde hämta på min födelsedag kändes riktigt bra och fint på många sätt! Nu har jag något från Reza som jag kan bära med mig var jag än går:)

Lovisa och jag hann handla några julklappar innan vi åkte till Rådmansgatan där vi mötte upp Björn. Vi skulle nämligen fira mig genom att äta på Arirang. Nu var det några år sen jag åt där senast men när jag var yngre brukade jag besöka resturangen tillsammans med min familj några gånger per år, till exempel när någon av oss fyllde år. Första gången vi åt på Arirang var jag bara ett eller två år gammal och därför tycker jag att det kändes speciellt och roligt att få äta där igen och att träffa personalen. Det har börjat en del nya personal med åren men det är åtminstone två personer som har jobbat där sen jag var liten:) Till förrätt åt vi några små rätter, till huvudrätt åt jag bläckfisk och till efterrätt åt jag en god chokladpralin. Min kära farmor Irre var också med i torsdags och av henne fick jag en ny resväska och ett halsband i födelsedagspresent. Resväskan lär definitivt användas flitigt med tanke på att jag brukar åka iväg till olika ställen ganska ofta:) Restaurangpersonalen var förresten hur snälla som helst för när de såg att jag fyllde år gav de mig en påse med några av de fina chokladpralinerna. De ska jag äta vid något speciellt tillfälle. När jag kom hem senare på kvällen fikade jag med Nina, Danne, Lovisa, Johan och Edvid. Nina hade köpt hem chokladbiskvier, syltkakor och en jättegod frukttårta. Jag fick en födelsedagspresent av Nina i torsdags, en ny plånbok eftersom min gamla håller på att gå sönder. Sen har jag fått en ny jacka av min mormor Lia och nina som vi köpte idag. Det tog lång tid innan vi hittade en som jag kände mig nöjd med. Jackan som vi hittade var inte direkt i världens finaste färg men den sitter bekvämt och jag lär kunna ha de flesta färgerna på mina kläder utan att de skär sig med jackan. Nu hoppas jag att jag slipper köpa en ny jacka på några år för att hitta en jacka som jag tyckte om var inte lätt. Någon gång lär jag dock bli tvungen att köpa en ny. Idag konstaterade jag till exempel att jag aldrig kommer kunna ha jackan jag köpte idag när jag blir gravid men det blir ett senare problem. Min födelsedag avslutades med ännu ett telefonsamtal med Reza. Vi pratar varje dag nuförtiden och jag tycker alltid att det känns lika skönt att ha någon att prata med på kvällarna, Reza är helt underbar och honom kan jag lätt prata bort flera timmar med utan några som helst problem.

Det blev så småningom fredag och dagen började med ett samtal med Reza eftersom det nu var hans tur att fylla år. Efter att vi hade sagt god morgon gick jag upp och gjorde mig i ordning inför skoldagen som endast bestod av ljudteknik. Vi hade prov som inte alls gick bra för mig eftersom det innehöll en massa bilder som jag så klart inte kunde se. Jonas försökte förklara dem för mig men det gick sådär. Jag kände mig ganska osäker på de övriga frågorna också så det finns risk för att jag blir tvungen att göra omprov men det har ju ingen dött av och jag har bestämt att det här med ljudtekniken kommer bli bra i slutändan. Nu verkar det äntligen som att skolan har bestämt att jag ska få lära mig musikprogrammen av en person som kan dem och även om saker tar oerhört lång tid går det åtminstone framåt:) Efter skolan åkte jag till kaffé Gunnarssons för att träffa Sara. Vi fikade och sen svarade jag på några frågor till en fallstudie som hon håller på med. Sen pratade jag lite om mina kärleksproblem och jag känner i alla fall att jag blev något klokare efteråt. Sara hjälpte mig förresten att komma med förslag på härliga och romantiska upplevelser och jag som älskar att vara spontan och göra roliga saker fick ett ryck och preliminärbokade in en grej för Reza och mig. Eftersom han har fyllt år nyligen och det dessutom är jul och nyår snart tänker jag att det ju vore perfekt att börja det nya året med att göra något fint tillsammans. Att göra saker tillsammans med någon man verkligen tycker om är bland det finaste som finns och jag tror och hoppas att det här kan bli riktigt bra, det ska jag se till. Igår kollade jag runt på nätet och hittade en massa upplevelser och roliga saker som man kan göra och jag ska fortsätta kolla runt för att hitta det som jag tror skulle passa oss bäst. Det som jag preliminärbokade verkade i och för sig vara väldigt bra men jag kanske till och med kan hitta något ännu bättre. Om ni har några förslag på saker man kan göra och uppleva är ni varmt välkomna att komma med idéer och tips:) Sara och jag hann köpa en julklapp, middag och gå in på Kicks eftersom Sara ville ge mig en födelsedagspresent. Jag fick en duschtvål som verkligen luktade jättegott! En annan sak som jag föresten har glömt bort att berätta om är att jag fick ett paket på posten för några dagar sen. Paketet  var från min kära vän Mitchel i Holland. Jag blev chockad över att han kom ihåg min födelsedag men det gjorde mig så klart väldigt glad och av Mitchel fick jag holländsk choklad:)

I fredags kväll var det äntligen dags att åka till Globen för att se Idolfinalen! När jag kom dit träffade jag en massa trevliga USS-are och några personer från Syntolkning.nu, bland annat Peter som var med när vi gick på syntolkningen av Allsång på Skansen i somras. Jag kommer alltid att minnas dagen då jag kramade och dansade med Måns Zelmerlöw. Vi fick syntolkningsaparater, ett par hörlurar med några rattar på, innan vi gick till våra platser. Vi satt som tur var inte lika off som förra året och jag tycker att det kändes jättebra att jag kunde skrika högt utan att någon klagade! Winter och Caroline som satt bredvid mig skrek dessutom minst lika högt som jag och det kändes bra att det inte bara var jag som ville passa på att skrika och försöka höja stämningen:) Jag fick förresten höra att det var bättre stämning i Götebärg än i Stockholm och därför vill jag definitivt åka till Göteborg och se någon konsert eller liknande i framtiden. Melodifestivalen kommer ju att vara i Göteborg i vår och med tanke på att Sonja Aldén ska vara där och jag inte har sett henne live på ett bra tag funderar jag på att försöka få tag på en biljett så att jag kan åka till Göteborg den helgen, träffa vänner och se Melodifestivalen, det skulle vara hur grymt som helst!

Jag tycker att Idolfinalen var riktigt bra i fredags! Jag lyssnade inte särskilt mycket på syntolkningen eftersom jag ville njuta av showen men det jag hörde var minst lika bra som när allsången syntolkades:) Showen var det som sagt inget fel på! Startnumret med Danny och Måns var hur bra som helst och sen tycker jag att både Amanda och Robin är jätteduktiga! I pauserna sjöng Molly, Amanda P, André, Olle och Moa och jag tycker att det lät riktigt bra, framförallt när Moa sjöng sin egenskrivna låt "When I held ya". I år har jag tyckt om alla elva idoler som gick vidare till fredagsfinalerna och jag tycker verkligen att Amanda var en värdig vinnare eftersom hon har levererat varenda vecka, utvecklats enormt mycket och i princip alltid fått bra kritik av juryn! Nu får vi hoppas att det går bra för henne! Att jag var på plats i fredags och såg Idolfinalen live kändes väldigt bra eftersom vi inte vet när Idol kommer att visas nästa gång. Nu tar ju programmet en paus för att tv4 har valt att ersätta det med The voice. Ibland kan det ju vara bra att testa något nytt men jag kan inte förneka att jag kommer att sakna att slå på tv-n och se alla duktiga talanger som upptäcks i Idol, fredagsfinalerna och framförallt juryn som jag tycker gör ett strålande jobb! Jag hade verkligen en trevlig kväll och att jag hade ont i halsen när jag lämnade Globen gjorde ingenting:)

Igår var det lördag och eftersom jag hade pratat med Reza till över sex på natten, det hade faktiskt aldrig hänt tidigare, var det inte lätt att gå upp några timmar senare. Upp kom jag i alla fall till slut och jag åkte in till Sickla köpcentrum för att möta Rebecka. Vi gick runt och letade julklappar, Rebecka hittade några medan det gick sämre för mig. Jag lyckades i alla fall hitta julklappar till en kompis och till min kära pappa:) Senare under eftermiddagen handlade vi mat och åkte hem till flickhuset där Ida väntade på oss. Vi lyssnade på julmusik, drack glögg, åt lussebullar och hade hur trevligt som helst! Ida lagade en vegetarisk lasagne som jag tyckte om fastän den inte smakade som någon lasagne jag hade ätit tidigare:) Efter middagen tittade vi på Så mycket bättre men eftersom jag var trött och tyckte att de flesta låtarna var sega halvsov jag i soffan under en stor del av programmet. Vi åt förresten jättegod glass igårkväll, en yogurthglass med bär och en chokladglass:) Sen hann vi sjunga och prata en stund till innan jag skulle åka hem. Det kändes tråkigt att säga hej då till Rebecka men vi hinner förhoppningsvis ses en gång till innan hon flyttar. Eftersom Rebecka ska flytta innan jul gav hon mig ett jättefint halsband med ett V och ett R! Det var riktigt fint kan jag lova:) Jag kommer verkligen sakna Rebecka när hon är så långt borta. Vilken tur att telefonen finns och i sommar ska jag åka till Ö-vik och hälsa på Rebecka, Henke och hans barn:) Undrar vad jag kommer att bo i höst förresten. Med tanke på att jag inte vet vad jag kommer att göra än får vi se vad som händer, det får tiden utvisa. I sommar har kanske även jag, precis som så många andra, hittat en pojkvän som bor en bit ifrån Stockholm men som jag tycker att det skulle vara värt att flytta till. Det är alltid lika fint när två människor lär känna varandra, blir kära och helt enkelt inser att de inte klarar sig utan varandra så att den ena får flytta till den andra.

Eftersom jag tyvärr har blivit tvungen att inse att Rebecka inte kommer ha möjlighet att vara min ledsagare längre måste jag börja leta efter någon annan som vill ha jobbet istället. Det känns jobbigt, dels för att jag har svårt att släppa taget om saker, jag har svårt att tänka mig att någon annan skulle kunna vara i närheten av lika bra och underhållande som Rebecka och dels för att jag behöver skriva en annons som på något sätt kan få någon att vilja vara min ledsagare. Hur ska jag få någon att vilja ha ett jobb som bara är ungefär femton timmar per månad och som jag dessutom inte kan vara säker på hur länge jag behöver? Hur ska jag göra för att hitta någon som orkar med mig och som jag samtidigt kan känna mig avslappnad med, ha roligt med och trivas med? Är det någon som vet hur man får en sådan där annons att låta intressant och hur jag skulle kunna skriva för att åtminstone inte låta som en av jordens tråkigaste och ointressantaste människor? Jag vet ärligt talat inte hur jag ska skriva för att få någon att tycka att det skulle vara roligt och givande att jobba med mig. Många jobbar endast för att tjäna pengar och trivs inte alls med det dem gör. Jag skulle jättegärna vilja hitta någon som tyckte att det var roligt att jobba med mig, som såg fram emot att träffa mig och som helt enkelt kände att han/hon fick ut något av att jobba med mig. De flesta vill förmodligen ha jobb där de känner att de utvecklas som människor och där de får göra olika saker. Att jag skulle kunna bidra till att någon utvecklades är ju inte särskilt troligt men jag skulle väl åtminstone kunna säga att ledsagare är ett jobb där man får göra lite av varje? Jag vill hitta någon som skulle kunna tänka sig att handla med mig lite då och då, kanske gå på bio, fika, träna, följa med på konserter, göra annat som jag behöver göra samt vara med på vissa showdowntävlingar. Ni ser ju själva att det kanske inte direkt låter som världens mest givande jobb... Om någon skulle vilja hjälpa mig lite med det här skulle det verkligen vara guld värt! Nu hinner jag inte skriva mer eftersom jag måste sätta igång och plugga inför en skrivning imorgon. Nu är det sista rycket som gäller innan jullovet börjar. Ta hand om er själva och varandra!
/Vispen

Hej!

Tiden går verkligen fort och jag tycker att det känns som att de senaste dagarna har flugit förbi. Om bara några timmar kommer jag bli tvungen att ta farväl av tonårstiden och jag får ärligt talat inte ordning på alla tankar som snurrar runt i mitt huvud just nu. Att gå från tonåring till ung vuxen känns som ett stort seg och med tanke på att jag inte har en aning om vad jag vill göra efter gymnasiet oroar jag mig för att jag inte kommer att lyckas i livet. Man brukar ju säga att allt eller i alla fall det mesta går så länge man har viljan och orken att kämpa för det man vill. Frågan är bara om jag har det, om jag är tillräckligt stark, klok, mogen och seriös för att ses som en tjugoåring. Jag funderar ofta över varför jag är så seg och varför det tar sådan tid för mig att lära in saker. Det är ingen tvekan om att vissa har lättare för sig än andra. I nuläget vet jag verkligen ingenting och på sista tiden har jag dessutom börjat fundera över vem eller vilka som verkligen är mina riktiga vänner. Människor säger alltid en massa saker som de inte menar för att de vill vara snälla. Men vilka är det egentligen som verkligen finns där för mig? Finns det någon därute som verkligen bryr sig och som tycker om mig? Nu menar jag inte att människor ogillar mig för även om det finns folk som gör det är jag säker på att jag åtminstone känner en del människor som tycker om mig litegrann. Däremot undrar jag ifall jag har några nära vänner som känner att de får ut något av att prata och umgås med mig. I framtiden har jag som sagt ingen aning om vad jag vill jobba med, om jag någonsin kommer att få ett jobb som jag trivs med, om jag kommer ha möjlighet att plugga vidare, var jag kommer att bo och om jag kommer hitta någon att leva med. Ensam är det sista jag vill vara och jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan en man och egna barn när jag väl känner mig redo för det. Många nittonåringar brukar åtminstone veta något av det här medan jag känner mig vilsen och ensam. Tror ni att jag kommer att klara det här och att det finns ett liv för mig även efter tonårstiden som jag kommer att känna mig nöjd med i framtiden? Tror ni att jag kommer fatta beslut som får mig att nå framgång och lycka? Trots att ålder ju bara är en siffra känns det som att jag kommer utvecklas mycket under de kommande åren och att jag kommer bli tvungen att inse att jag faktiskt är vuxen på riktigt nu. En svaghet jag har är att jag har svårt att lägga saker bakom mig och tänka framåt. Att gå vidare är inte min starka sida och jag undrar verkligen hur det här kommer att gå. Jag har alltid tyckt om traditioner och har alltid lika svårt att ta farväl av traditioner som jag har trivts med. Traditioner gör att jag känner mig trygg, jag kan ha svårt att inse att tiden går och har i princip aldrig tyckt om snabba och stora förändringar. Under de senaste åren har jag visserligen fått lära mig att livet inte alltid är vackert och fint och att det ibland kan vara bra med förändringar och nya rutiner. Ändå känner jag mig osäker när jag tänker på framtiden och undrar om jag någonsin kommer nå fram till en tid i livet då jag kommer uppleva att jag känner mig trygg och säker igen.

Nu har jag varit tonåring i hela sju år och när jag tänker tillbaka på alla år förvånas jag över hur fort tiden har gått. Även om tonårstiden både har gett mig roliga och bra stunder har jag så klart även fått uppleva jobbiga och svåra saker. Både de fina och de jobbiga stunderna har gett mig minnen som kommer sitta kvar resten av livet. De svåra stunderna och perioderna har som tur är haft sina fördelar. De har till exempel gjort mig starkare samt fått mig att utvecklas som människa. På de här sju åren har jag sannerligen hunnit uppleva en massa saker och även om jag inte direkt kan påstå att jag har utvecklats särskilt mycket kan jag definitivt säga att jag har hunnit lära mig en hel del nya saker, blivit något seriösare och att jag har andra värderingar än vad jag hade när jag var tretton. Alla utvecklas ju med tiden och jag vill tro att det finns en mening med livet. Därför hoppas jag att jag kommer få uppleva fina stunder och att jag kommer känna lycka i framtiden. Att bli äldre är ju naturligt och även om jag snart lämnar tonårstiden bakom mig kanske det trots allt finns en fin tid som väntar på mig. Det behövs utvecklning och för att utvecklas måste vi leva vidare, ta vara på tiden vi har här på jorden, njuta av den och använda den på ett så bra sätt som möjligt. Det ska jag försöka göra även som ung vuxen, kvinna och kanske även pensionär så smånginom!

Trots att det känns jobbigt att jag fyller år om bara några timmar kan jag som tur är tänka tillbaka på den här tiden med ett leende på läpparna. Många av mina vänner har fått mig att känna mig glad och betydelsefull den senaste veckan och förra helgen fick jag uppleva något som kändes som ren och äkta kärlek, i alla fall från min sida. Reza och jag hade några underbara dagar som jag sent kommer att glömma. Som ni kanske har läst i mina tidigare blogginlägg åkte vi till Åland för att fira varandra. Jag fyller ju år imorgon och Reza fyller år på fredag. Att åka iväg med Reza som jag tycker så mycket om kändes helt fantastiskt och jag kan inte förstå varför vi inte har lärt känna varandra tidgiare. Reza får mig att känna mig lycklig och jag ska verkligen försöka njuta av tiden tillsammans med honom. Tiden vi har här på jorden varar tyvärr inte för evigt och därför känns det synd att jag inte har fått chansen att lära känna en så pass fin person som Reza förrän nu. Jag hoppas verkligen att jag kommer få många fina stunder med honom och att vi hinner uppleva mycket tillsammans. Vad som än händer hoppas jag att vi alltid kommer att finnas där för varandra för den speciella känslan som jag känner när jag är med Reza har jag aldrig känt tidigare. Jag kommer inte på något bra ord som beskriver hur jag känner men jag kan lova er att det är en väldigt fin och speciell känsla. På sista tiden har jag fått uppleva känslan av att känna mig trygg på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare samt verkligen fått känna hur det känns att sakna någon.

Vi hade som sagt några fina dagar på Åland. Något som kanske kan verka konstigt är att vi faktiskt inte hann göra särskilt mycket. Ändå flög tiden iväg och jag kände verkligen att allt vi gjorde kändes hur fint och bra som helst, till och med när vi låg i sängen tillsammans, bläddrade mellan kanalerna och bara hittade tråkiga tv-program. Båtresorna till och från Åland var underhållande. Vi fick dock stressa till båten i fredags. Färdtjänsten var sen, det var samåkning och när vi äntligen var framme vid Stadsgårdshamnen hade klockan hunnit bli mer än kvart över fyra då man senast skulle kunna bli insläppt på båten. På vägen in sprang jag in i något och fick jätteont i ett knä, det gör fortfarande ont så det fick sig en rejäl smäll. Jag hade oturen att gå in i en massa saker i helgen. På hotellrummet slog jag i tån i en dörr, på ett kaffé slog jag huvudet i en lampa när jag reste mig från bordet plus att jag gick in i saker när vi gick omkring utomhus trots att jag använde käppen. Man kan ju tyvärr inte känna allt med en käpp utan mest saker som står i vägen på marken. Jag är glad över att Reza är en lugn person, åtminstone när det behövs. Han tog hand om incheckningen i fredags och såg till så att vi fick hjälp att komma på båten. Väl ombord tog det en stund för mig att inse att vi faktiskt hade hunnit och när jag väl gjorde det kände jag hur något stort lättade från mina axlar, vi var äntligen på väg!

Båtresorna var som sagt trevliga. Vi åt god mat och jag drack alkholfritt vitt vin för första gången. Även om jag inte tyckte om det kanske jag kommer kunna vänja mig vid smaken så smånginom. Vi fikade då vi bland annat drack pucko och åt finsk chokladpudding, lyssnade när folk sjöng karaoke, spelade på spelautomaterna och den här gången förlorade jag lite pengar men det gjorde ingenting eftersom jag alltid blir glad av att höra ljudet från automaterna. På hemvägen var vi inne i taxfreen där jag fick ont i hjärtat utan att egentligen veta varför men det kan ha berott på att Reza tog sådan tid på sig och att jag blev svartsjuk, fick veta senare att jag hade gått runt och varit svartsjuk på mig själv, vilket ju var lite sådär. När vi var inne i taxfreen för andra gången kändes det dock bättre och jag köpte godis till Lovisa och mig själv. Det finaste som hände på båten var definitivt när vi satte oss i ett rum där det fanns en massa soffor. Reza talade om för mig att jag inte hade något att vara svartsjuk på, vilket fick mig att känna mig lättad och fälla några tårar. Jag kände mig glad över att sitta där med Reza och när jag tänkte tillbaka på allt som vi hade gjort under helgen kände jag mig glad och ledsen på samma gång, glad för att jag hade fått uppleva allt fint och ledsen för att vi snart skulle vara tvungna att lämna varandra. Vi hade tagit hand om varandra hela helgen, pratat, skrattat, stört oss på varandra, njutit av känslan av att vara tillsammans, haft tid att vara med varandra utan att känna oss det minsta stressade, lärt känna varandra bättre och helt enkelt haft det väldigt bra. Reza höll om mig och jag halvlåg i hans armar medan jag skrattade så pass högt att en kvinna klagade, grät, lite på grund av att jag fortfarande hade ont i hjärtat men framförallt av lycka och glädje. Vi bytte så småningom plats och jag höll om Reza istället. Båten gungade och jag satt där och kände hur fint allt kändes och njöt för en gångs skull av att leva här och nu. Jag kände mig verkligen närvarande just då och hann tänka både på tiden som varit och framtiden medan Reza sov en stund i min famn.

Sova var något vi hann göra i helgen och det tror jag att vi behövde. Eftersom både Reza och jag är nattmänniskor blev det sena nätter men också sena morgnar. Det blev många timmar när vi tog det lugnt. Jag kände verkligen att jag kunde koppla av på Åland och älskade alla trevliga människor vi träffade! Kim, en kille som jobbade på hotellet, var extra trevlig. När vi väl gjorde annat än att ligga i sängen åt vi en massa god mat, gick på stan, fikade då jag åt min första lussebulle för i år, var på en julkonsert där sångarna/sångerskorna fick mig att känna julstämning när de sjöng en massa fina julsånger, både sånger som jag hade hört tidigare men även julsånger som var nya för mig. På lördagkvällen lyssnade vi på ett band som spelade blues och pratade med en man som precis hade blivit morfar. Tänk vad tiden går och tänk när jag får uppleva känslan av att vara mormor eller farmor. När man blir äldre tror jag att barnen och barnbarnen betyder väldigt mycket för en.

Jag kände mig ledsen när båten stannade i Stockholm i söndags kväll, dels för att vår resa redan var över och dels för att jag verkligen stortrivdes på Åland! Reza och jag hade som tur var en sista natt tillsammans på Scandic hotell Victoria tower i Kista. Väl framme på hotellet checkade vi in, åt middag, pratade en stund med Oja, tog en lång och skön dusch och avslutade kvällen med att dricka varsin kopp te. I måndags åt vi en god frukost, vilade, väntade på en färdtjänstbil som aldrig dök upp, åkte in till stan, åt på Jensens, kollade efter något fint halssmycke eftersom Reza ville ge mig något i tjugoårspresent, fikade på kaffé Kladdkaka där vi åt paj och pepparkakor och avslutade våra dagar på samma ställe där vi möttes i fredags, på hotell Continental. Att ta farväl var inte lätt och jag önskade att tiden skulle sluta gå eller att den åtmnstone skulle gå lite långsammare men det gjorde den så klart inte utan Reza var tvungen att lämna mig för att hinna med sitt tåg alldeles för fort. De sista kramarna och kyssnara var oerhört fina men samtidigt väldigt jobbiga. Jag längtar tills vi ses igen och vi funderar på att fira nyår ihop, vilket i alla fall jag skulle uppskatta. Nu är det inte alls lång tid kvar, om ungefär en halvtimme fyller jag tjugo och nu ska jag gå och lägga mig så att jag orkar med morgondagen. Ta hand om er tills jag bloggar nästa gång!
/Vispen