Vispen Sjob

Hej!

Natten till i söndags drömde jag en massa skumma saker men när jag vaknade på morgonen kändes allt bättre än vad det gjorde i lördags kväll. De senaste två dagarna har dessutom varit riktigt trevliga och allt har rullat på bra. Människor har oftast förstått mig, jag har förstått dem och min omgivning har fått mig att känna mig riktigt glad:) I söndags träffade jag mina kära vänner Rakel och Adam. Adams vän Binta var med en stund också. Vi möttes i Hornstull men eftersom det var ganska kallt ute och vi tyckte att det var för tidigt att äta lunch klockan halv elva, gick vi till Liljeholmen. Där gick vi runt i en galleria en stund innan vi sedan satte oss ute och åt lunch och lyssnade på bra och underhållande musik:)

Under eftermiddagen åkte vi till Skärholmen eftersom Rakel gärna ville besöka ÖB. Ibland kan det ju hända att man hittar billiga och bra saker där. Vi konstaterade dock att ingen av oss orkade köpa någonting för att det mesta antingen tog stor plats eller vägde mycket. Många av oss bar redan på tunga väskor, framförallt jag som släpade runt på min datorväska hela dagen. Vi köpte i alla fall varsin glass på ÖB som vi åt medan vi väntade på att tunnelbanan skulle komma. Adam skulle åka vidare till några andra vänner men Rakel och jag bestämde oss för att ses i några timmar till. Vi åkte till den kära T-centralen och att gå runt där i rusningstrafik var ganska jobbigt. Det var trångt och alla människor verkade ha bråttom och vara stressade. Att människor är stressade i Stockholm är ju inte direkt någon nyhet. Jag kan ju inte säga att jag är världens lugnaste person, jag känner mig stressad minst en gång om dagen och jag skulle förmodligen må bra av att ta det lite lugnare ibland. Ändå vill jag inte flytta ifrån Stockholm. Jag vill åtminstone alltid bo i en stor stad för jag skulle tycka att det var alldeles för lugnt och tyst annars. Rakel och jag satte oss hur som helst på en tunnelbana mot Farsta och när vi väl kom dit mötte vi upp Dess och satte oss på en bänk i solen och väntade medan hon impulshandlade. Jag har aldrig impulshandlat utan jag brukar alltid tänka mig noga för innan jag köper något. Därför måste jag ju verkligen impulshandla någon dag när jag har pengar över som jag kan spendera utan att behöva leva utan pengar resten av en månad.

Jag hade bara varit hemma hos Daniel och Dess en gång tidigare men ett besök hos dem räckte för att jag skulle tycka om deras lägenhet. Tänk, om något år kanske även jag har flyttat hemifrån och bor i en lägenhet:) I söndags kväll tillbringade jag i alla fall några timmar i Daniel och Dess lägenhet och då träffade jag även deras kära vän Peter. Trots att jag aldrig hade träffat honom tidigare gav han mig en kram både när vi hälsade på varandra och när han gick hem. Jag älskar verkligen öppna och spontana människor som kan trycka till på riktigt redan från första början! Det är få svenskar som gör annat än skakar hand när man träffar dem för första gången. Jag hade verkligen en trevlig kväll i söndags. Rakel gav mig en massa bra musik och vi hann prata mycket både med varandra och med Daniel och Dess!

Igår var det måndag och på förmiddagen tog jag det mest lugnt och var en stund med Lovisa. Hon har verkligen börjat bli intresserad av musik på sista tiden och hon sjunger och spelar gitarr nästan varenda dag. Vi brukar sjunga tillsammans ibland och det fungerar bra för det mesta trots att vi har olika musiksmak. Under eftermiddagen åkte jag in till centralen där jag mötte upp Rakel. Vi gick till Pressbyrån där hon köpte en väldigt god jordgubbsyogurth. Jag hade inte sett den sen jag var i England för två år sen. Därför blev jag väldigt glad och bestämde att jag måste besöka Pressbyrån någon dag och köpa en eller flera sådana yogurthar. Med tanke på att jag lätt kunde äta en om dagen i England skulle jag ju kunna göra det igen. Jag saknar verkligen England för språkresan var verkligen helt underbar!

Efter en stunds väntan på centralen fick vi äntligen syn på Sandra och Linus. Att de såg glada ut var inte särskilt konstigt med tanke på att de ju precis har blivit tillsammans. Det är verkligen fint med nya kärlekspar! Igår hade vi en trevlig eftermiddag tillsammans, i alla fall enligt mig för att träffa sina vänner är ju alltid trevligt! Först åkte vi till Farsta och åt på Grillen. Jag hade aldrig varit där tidigare men ska absolut åka dit igen eftersom mannen som jobbade där både var rolig och trevlig och eftersom maten dessutom var god! När vi hade ätit åkte vi till Farsta centrum. Där letade vi efter underhållande saker, Rakel växlade lite pengar och efter det åt vi jättegod glass! En av kulorna som jag valde hette exotiska frukter och innehöll mango. Några har förresten gett mig smeknamnet Mangotryckaren eftersom jag älskar mango och eftersom jag ofta pratar om att trycka till:)

Det blev en lugn kväll igår då jag mest satt framför datorn. Idag vet jag inte riktigt vad som händer men jag hoppas att jag åtminstone ska kunna komma på en positiv sak med den här dagen, vi får se vad det blir. Hela den här veckan kommer att vara ganska lugn och jag har inte planerat att göra särskilt mycket. De flesta verkar vara bortresta och det är nästan ingen som har tid att ses. Nästa vecka är jag däremot fullbokad och veckan därpå har jag saker att göra nästan varenda dag så det känns bra:) Vad har ni för er? Nu ska jag göra något annat än att sitta här och nörda mig.
/Vispen

Hej!

Ibland undrar jag vad det är för fel på mig för ibland känns det verkligen som att jag lever och tänker på ett helt annat sätt än vad resten av jordens befolkning gör, åtminstone de som jag har fått chansen att ha långa intressanta diskussioner med. Jag har skrivit till och pratat med ett antal personer idag. Även om alla verkar ha förstått vad jag har pratat om, innebörden av alla ord och så vidare, har flera ifrågasatt hur jag tänker när det gäller vissa saker. När jag har försökt förklara är det däremot ingen som har förstått mig längre och det har känts lite som att jag lever på en annan våglängd och som att jag har svårt att nå ut till andra. En del av det som jag tänker och känner verkar helt enkelt inte passa in här på jorden. Man kanske skulle kunna jämföra det med en radiokanal där du kan höra musiken som spelas och lite av det som folk pratar om men där den dåliga mottagningen hindrar dig från att höra det viktiga som sägs och att det även gör att du missar saker och inte riktigt förstår, trots att du vill och försöker. När du anstränger dig kanske du kan höra allt som sägs men på grund av att du måste koncentrera dig hårt för att ens höra allt, får det dig att inte lyckas följa den röda tråden som det så fint heter. Så länge det handlar om enkla och ytliga saker är det inga problem för dig att förstå men vid djupare samtal får du svårt att hänga med. Jag vet att den där jämförelsen inte direkt var något att hänga i julgranen, det är ju långtifrån jul nu och dessutom lever jag ju som sagt på fel planet idag. Undrar vilken planet som skulle passa mig och var jag skulle trivas bäst. Ibland tror jag definitivt att jag hör hemma någon annanstans. Jag trivs dock oftast med att leva här på jorden och vilken tur jag har som faktiskt förstår andra och blir förstådd ganska ofta även om det uppenbarligen inte händer varje dag. Det här med andra planeter måste jag fortsätta fundera över någon dag när jag känner mig lite piggare. Nu ska jag istället för att sitta här och skriva saker som ingen förstår, kanske inte ens jag själv när jag läser det här någon gång i framtiden, gå och lägga mig. Imorgon ska jag nämligen träffa några av mina kära vänner och jag hoppas på att de ska kunna få mina tankar att bli lite mer "normala" igen och att människor förhoppningsvis förstår mig bättre när jag har fått några timmars sömn. Utan sömn lär jag ju både se ut och låta som en zombie imorgon. Det där med blommor under kudden som jag skrev lite kort om igårkväll kan förresten ha fungerat. I vanliga fall brukar jag inte minnas vad jag har drömt om när jag vaknar på morgonen men det gjorde jag minsann imorse. Med tanke på att jag dessutom drömde om flera killar igår natt skulle ju det kunna betyda att jag kommer få en bra framtid inom kärleken. Man kan ju alltid hoppas eller åtminstone drömma:) I drömmarna kan allt hända och där finns det ingenting som hindrar oss från att leva ut och göra sådant som vi inte skulle kunna göra i verkligheten, i alla fall inte år 2011. Nu ska jag som sagt låta sömnen fånga mig och jag hoppas att den har med sig några trevliga och fina drömmar. Godnatt!
/Vispen

Hej!

Jag har verkligen haft en trevlig midsommarafton och jag har som vanligt firat den tillsammans med min kära pappa Björn, min syster Lovisa, min farmor Irre och en massa andra människor som har varit här. En sak som jag däremot aldrig har gjort tidigare år är att plocka sju olika sorters blommor att lägga under kudden. Lovisa och jag var ute för en stund sen och letade reda på sju sorters blommor som vi plockade. Nu får vi se om killen jag kommer att gifta mig med i framtiden finns med i mina drömmar inatt. Tyvärr hade vi inte sju gärdesgådrar att klättra över och därför kanske inte det här kommer att fungera men man vet ju aldrig:) Jag är fullt medveten om att jag inte är något barn längre men jag är åtminstone tonåring fortfarande och innan jag helt och hållet går över till att bli vuxen vill jag kunna göra allt som man kan göra som barn/tonåring. Jag har tyvärr alltid varit lite barnslig och jag är rädd för att det inte kommer att gå över bara för att jag snart har levt i tjugo år. Men det får vi ju se och om jag nu skulle gå igenom någon mirakulös förändring under de kommande månaderna gäller det ju att passa på att göra sådana här saker innan det händer:) Det här med blommorna har jag som sagt aldrig testat tidigare och med tanke på att jag inte har planerat att gifta mig på ett antal år, anser jag att det här borde fungera minst lika bra för mig som för någon som är några år yngre. Håller ni inte med om det? Jag hoppas hur som helst att ni har haft en trevlig midsommar. Jag har, förutom att plocka blommor, ätit en massa god mat, fikat och ätit jättemånga jordgubbar, kastat yxa, umgåtts med en massa trevliga människor och lyssnat på härlig sommarmusik. Nu ska jag sova för att se om jag drömmer om den rätte:)
/Vispen

Hej!

Eftersom några av er läsare har önskat att jag ska skriva kortare blogginlägg ska jag verkligen försöka göra det från och med nu. Jag är medveten om att inlägget om Berlinresan som jag skrev för några dagar sen blev väldigt långt och det berodde på att jag vill komma ihåg allt jag fick vara med om under dessa dagar och på att jag vill kunna läsa om det i framtiden. Som jag har skrivit här tidigare använder jag min blogg som en slags dagbok och jag skriver mycket för min egen skull. Därför händer det att en del inlägg blir långa och jag vill att ni ska veta att jag absolut inte förväntar mig att någon av där där ute ska läsa allt jag skriver. Däremot är det så klart jätteroligt att det faktiskt finns människor som vill läsa vad jag gör och som följer mig. Jag blir alltid lika glad för alla fina mail och kommentarer jag får från er och jag läser allt, tack!

Sen jag kom hem från Berlin har jag mest tagit det lugnt. Jag har haft huvudvärk från tisdag till torsdag, förmodligen för att jag knappt sov någonting under resan. Idag har jag dock mått bättre, vilket känns skönt eftersom det ju är midsommar idag! I onsdags träffade jag Rebecka och det var roligt att träffa henne igen! Vi gick på bio och såg filmen Hur många lingon finns det i världen. Om ni inte har sett den kan jag absolut rekommendera er att göra det. Filmen väckte många känslor hos mig, både glädje och sorg och det var utan tvekan en av de bästa filmer jag har sett på länge! Eftersom det fortfarande var ganska varmt i onsdags kväll satt Rebecka och jag ute på en bänk och pratade en stund innan jag åkte hem.

Förutom att jag har sovit bort många timmar de senaste dagarna har jag även kört ett konditionspass, ett styrketräningspass, ätit jordgubbar och pratat med en massa trevliga människor. Idag är det som sagt midsommar och jag ska som vanligt fira den hemma hos Björn. Om ungefär en timme kommer det hit en massa folk och då ska vi äta en god lunch tillsammans, efter det kommer vi förmodligen fika, spela kubb och sedan grilla senare ikväll. Dessutom kommer vi så klart umgås och ha trevligt och jag tror att det här kan bli en riktigt bra dag. Vi verkar ha tur med vädret och jag tycker varken att det är för varmt eller kallt. Ska ni fira midsommar idag och på vilket sätt i så fall? Glad midsommar!
/Vispen

Hej!

Hoppas att allt är bra med er! Med tanke på att jag har sovit väldigt lite under de senaste dagarna, bara cirka en timme inatt till exempel, blir det här ett kort inlägg. När jag har skrivit färdigt det här förstår ni förmodligen vad jag tänker göra, nämligen sova. Det ska bli riktigt skönt att få sova i min egna säng inatt även om det kommer kännas tomt och ensamt. Jag älskar verkligen att ha andra människor omkring mig och det är då jag mår som bäst:)

I torsdags eftermiddag åkte jag in till Stockholms central för att möta upp de andra USS-arna. Färdtjänsten var i tid och det var dessutom ingen samåkning, vilket gjorde att allt rullade på som det skulle. Inne på centralen skulle de som åkte från Stockholm mötas vid caffé Ritazza. När jag kom in i den stora centralhallen kände jag mig osäker på hur jag skulle gå men blev glatt överraskat då en av SJ-s ledsagare plötsligt kom fram till mig och frågade om jag behövde hjälp någonstans. Eftersom jag kom fram mycket tidigare än väntat fick jag sitta och vänta en ganska lång stund innan resten av stockholmarna dök upp. Medan jag väntade åt jag en god smörgås och försökte dela upp ett wienerbröd och en bulle i exakt lika stora delar för att det skulle bli så rättvist som möjligt. Jag borde förresten skriva i lika små delar för det blev bara små bitar av bakverken efter att jag hade försökt dela dem.

Tåget som skulle ta oss till Malmö kom i tid och det var knappt några förseningar på hela resan:) Jag satt och pratade med en massa människor och hade faktiskt inte alls tråkigt förutom i början då det var lite svårt att få igång ett bra och underhållande samtal. På vägen mellan Stockholm och Malmö hoppade det på några andra som också skulle följa med till Berlin och det var verkligen roligt att träffa alla igen! Dessutom lärde jag känna en tjej som hette Nikolina som jag aldrig hade träffat tidigare:) Hannes och Helena, två av ledsagarna var också nya och jag måste säga att jag tycker att de gjorde ett fantastiskt bra jobb och att de dessutom var hur trevliga som helst! Alla fick varsin matlåda på tåget. Vegetarianerna som hade beställt falafel fick istället någon sorts ost med couscous. För mig gjorde det dock ingenting och jag tycker att maten var god. Efter att de flesta av oss hade ätit gick vi till bistron där vi hängde en stund innan vi var framme i Malmö.

Efter att alla hade kommit av tåget fick vi gå en bit för att hitta till nästa tåg som skulle ta oss till Berlin. Medan vi väntade på att tåget skulle gå träffade vi några som hade åkt från Göteborg och det var trevligt att få träffa ännu fler trevliga människor. Nattåget rullade så småningom in på ett spår, jag minns inte vilket, och vi fick trängas en stund med alla andra resenärer som skulle ta sig in i samma vagn som vi. Till slut hittade i alla fall alla rätt kuppé där de skulle sova och som ni kanske har sett passade jag på att skriva ett kort blogginlägg medan vi väntade på att tåget skulle bli något lättare att ta sig fram i. I högtalarna hörde man en man prata tyska och när han några minuter senare pratade lite engelska var det väldigt svårt att förstå vad han sa. Men det var trevligt ändå och jag tycker alltid att det är underhållande att höra folk prata ut i högtalarna. Jag hade aldrig åkt nattåg tidigare men jag måste säga att jag tycker att det var riktigt trevligt. Kuppéerna var sådär mysigt trånga och jag kände definitivt en härlig känsla då jag låg i kuppén och kände hur tåget rullade fram. Något som dock var ännu trevligare var när tåget åkte in på en båt och man kunde känna hur båten gungade över havet. På båten fanns det dessutom en taxfree som alla besökte. Jag kollade runt en stund bland parfymerna men hittade tyvärr ingen som jag tyckte om tillräckligt mycket för att vilja spendera en massa pengar på. Två små chokladkakor med yogurth köpte jag i alla fall:)

Det blev inte särskilt mycket sömn för mig natten mellan torsdag och fredag. för det första hörde jag något irriterande gnisslande ljud i cirka en timme och när det väl hade tystnat ersattes det av ett brummande ljud som också var ganska störande. Jag lyckades i alla fall sova några timmar men kände mig allt annat än utvilad när tåget var framme i Berlin klockan sex kommande morgon. Men det var bara att försöka se glad ut, gå upp och göra sig i ordning. Jag hade en liten väska på ryggen och en blå rullväska som jag alltid brukar ha när jag reser någonstans. Dock har jag märkt att den börjar gå sönder nu så jag måste antingen försöka laga den eller hitta en ny väska. Eftersom jag brukar ha väldigt svårt att tycka om väskor hoppas jag verkligen att rullväskan som jag brukar använda går att laga men vi får se.

De flesta verkade vara ungerfär lika trötta som jag i fredags morse. Det fanns dock några undantag, bland annat Ronja som pratade på om en massa saker medan vi åkte tunnelbana till hostellet där vi skulle bo. Eftersom det finns jättemånga olika linjer att välja bland tog det tid innan vi hittade rätt tunnelbana. Vi klev av på en station som vi trodde låg nära hostellet och även om det låg relativt nära fick vi gå ganska långt innan vi hittade dit. Det var i alla fall ganska skönt med en härlig promenad på morgonen och det fick mig att piggna till lite. Vi har faktiskt gått väldigt mycket under de här dagarna och jag tycker att det har känts riktigt skönt! Att ha träningsvärk är ju verkligen skönt samtidigt som det känns jobbigt att ha ont på en massa ställen. Men det är som sagt en skön smärta. Eftersom vi kom till hostellet ganska tidigt på morgonen kunde vi inte checka in utan fick istället ställa in våra väskor i ett bagagerum innan vi gick för att äta frukot. Jag kan ju inte säga att frukost är Tysklands starka sida. Det fanns flingor och mjölk plus bröd, smör, korv, ost, olika sorters sylt och någon nötkräm. Flingorna var ganska onyttiga och det verkade ligga choklad i alla. Brödet smakade inte som i Sverige och osten var sådär. Men jag har varit med om sämre frukost på andra ställen och jag överlevde definitivt att äta lite onyttigt i några dagar.

Efter frukosten åkte vi iväg för att träffa Tysklands motsvarighet till US, (Unga synskadade). De flesta av dem vi träffade pratade bra engelska, vilket ju var bra. Jag kommer inte ihåg vad den tyska organisationen kallas men det var i alla fall trevligt att höra vad dem hade att säga. Vi pratade bland annat om synskadades situation i Sverige och i Tyskland, skillnader och likheter, om att de flesta går i särskilda skolor för synskdadade i Tyskland medan vi inte gör det i Sverige, för och nackdelar med det och så vidare. Eftersom många av oss svenskar kände oss trötta pratade vi inte i tre timmar som det från början var tänkt. Jag tyckte att det var väldigt skönt för även om vi hade en intressant diskussion hade jag svårt att hålla ögonen öppna. Efter att ha träffat några från den tyska organisationen gick vi och åt lunch på ett ställe som serverade buffé. Jag åt en ganska god soppa, någon sorts grönsaksröra och stekt potatis.

När alla hade ätit sig mätta bestämde vi oss för att åka tillbaka till hostellet för att checka in och vila innan middagen. Jag delade rum med Ronja, Rakel och Lisa och det var verkligen roligt. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och jag hade väldigt trevligt tillsammans med dem. Dock tror jag att de tyckte att jag var lite jobbig eftersom jag nästan hela tiden tjatade om att jag ville hitta någon att trycka till:) Trycka till är ett uttryck som jag har börjat använda ganska mycket på sista tiden. Enligt mig kan det innebära olika saker och ni kommer förmodligen se mig skriva det ganska ofta i det här inlägget. I helgen letade jag mycket efter någon schyst kille att spana in. Nu när det är sommar är det ju nämligen perfekt att försöka hitta någon. Det är nu jag har tid med sådant och jag tycker dessutom att det är väldigt härligt att vara kär även om jag kanske aldrig vågar tala om för personen jag tycker om vad jag känner och jag kan till och med tycka om att vara kär när kärleken är obesvarad. Obesvarad kärlek kan enligt mig dock bli jobbig om den varar för länge. Men håller ni inte med om att kärlek är fint? Både förälskelsen man känner i början och den riktiga kärleken som så småningom kan växa fram.

I fredags åt vi middag på en vegansk restaurang. Jag åt seitan, alltså en sorts veganskt kött, grönsaker och en god tomatsås. Till maten drack jag bananjuice, något som jag aldrig hade hade druckit tidigare men som jag verkligen tyckte om. Efter middagen träffade vi återigen några från den tyska organisationen. Vi åkte till en bar där jag drack ischoklad med glass och även det var nytt för mig:) När vi hade suttit och pratat en stund åkte några av oss tillbaka till hostellet. Det tog sin tid med tanke på att det var något fel på spårvagnarna på vissa stationer. När vi äntligen var framme bestämde jag mig för att gå och lägga mig direkt eftersom jag kände mig ganska trött. Däremot kände jag mig lite piggare efter att ha borstat tänderna och jag låg och pratade med de andra tjejerna en ganska lång stund innan jag somnade.

I lördags delade vi in oss i grupper och man kunde välja mellan att gå på några museum, åka på en festival för lesbiska och att gå på stan och shoppa. Jag valde det sista alternativet och vi var en ganska stor grupp som åkte in till stan där vi hittade ett stort köpcentrum att gå runt i. Vi gick bland annat in på ett jättestort Media markt som var fyra våningar. Dessutom gick vi in på en hälsobutik där jag hittade goda fruktgodisar och på body shop hittade jag det bästa av allt, duschtvål som luktade mango, något som jag verkligen behövde med tanke på att duschtvålen jag hade tidigare började ta slut:) I det stora köpcentret fanns det en food caught, vilket jag tror att alla uppskattade eftersom alla fick äta något de tyckte om. Jag åt sushi och sushin i Tyskland var verkligen mycket billigare än i Sverige. Arton bitar kostade bara ungefär sjuttio kronor! Det fanns tjugofyrabitars sushi också men eftersom jag inte kände mig särskilt hungrig blev jag mätt på arton bitar.

Efter lunchen hann vi inte gå mer på stan utan åkte istället vidare för att möta upp de andra grupperna. Jag blev jätteglad när Lisa visade mig en påse med bland annat torkad mango som hon hade hittat i en butik som låg i närheten av tunnelbanestationen där vi väntade. Därför kände jag mig så klart tvungen att gå dit. Linus följde med mig och det var verkligen underhållande att gå med honom. Förutom att jag till slut hittade den torkade frukten hittade jag även en kudde som såg ut som en val. Jag tyckte att den var riktigt cool och eftersom jag ville ha med mig något minne hem från Berlin bestämde jag mig för att köpa den.

Alla träffades under eftermiddagen för att vi skulle besöka den tyska riksdagen. Den var verkligen noggrant bevakad och vi behövde visa våra pass, samt gå igenom en likadan säkerhetskontroll som finns på flygplatser för att få komma in. När vi väl kom in i riksdagshuset fick vi sitta i några sköna soffor och vänta på att en person skulle komma och visa oss runt. Jag nickade till flera gånger medan vi väntade men kände mig som tur var i alla fall lite piggare när vi gick runt i riksdagshuset en stund senare. Först fick vi sitta i ett rum där vi fick lära oss lite om hur den tyska riksdagen ser ut, hur de gör när de röstar och lite sådant. Vi fick även ställa frågor och det var det några som gjorde. Lite senare gick vi in i ett annat rum där det fanns en stor modell av riksdagshuset. Jag kände på modellen, samt något annat som jag tror föreställde staden Berlin. Därefter satt jag och pratade med några kompisar medan de flesta andra gick runt i några andra av riksdagshusets rum. Jag kände mig ganska trött och kände inte för att gå runt och känna på fler saker just då. Innan vi åkte för att äta middag lyssnade jag dock på en engelsk presentation av hur det såg ut utanför riksdagshuset och jag förstod det mesta, vilket ju var väldigt trevligt.

Vi åt middag på en turkisk restaurang. Maten var riktigt god och det enda som hade kunnat vara bättre var storleken på portionerna. Många av oss fick ganska lite mat och med tanke på att vi hade gått runt hela dagen var vi väldigt hungriga. Det tog lång tid innan maten kom och vi orkade inte vänta på att beställa någon efterrätt eftersom det förmodligen hade tagit lång tid att få den. Det var i alla fall trevligt att sitta och lyssna på när de andra runt bordet pratade och att kommentera det som sades lite då och då. Några ville gå ut i lördags kväll. Jocke, Cissi, Viktor, Sandra, Linus och några andra åkte till Hard rock caffé och Ronja, Sara, Helena, Nikolina, Peter, Jakob och säkert några till valde att åka till en nattklubb för homosexuella. Jag kände mig ganska trött, hade ont i fötterna och insåg dessutom att jag inte hade tagit med mig några finkläder. De andra tjatade på mig och ville att jag skulle följa med. Men jag orkade inte göra det och känner mig i efterhand faktiskt ganska glad över att jag valde att stanna på hostellet. Att dansa är inte riktigt min grej och jag vill gärna kunna prata när jag är ute någonstans och tycker att det kan vara jobbigt om musiken är för hög. Hard rock caffé hade kanske passat mig bättre än att vara på nattklubben men nu stannade jag som sagt på hostellet. Jag hade väldigt trevligt där och pratade väldigt länge med Rakel, Jeanett och Lisa innan jag somnade någon gång sent på natten.

Igår var det söndag och vi fick sovmorgon till klockan tio då vi checkade ut. Under frukosten pratade vi om gårdagens utekväll och jag fick veta att det tyvärr inte hade gått särskilt bra för vissa att trycka till medan det hade gått betydligt bättre för andra. Igår kunde man välja mellan att gå på en loppmarknad och att åka upp i något radiotorn och göra lite andra saker i Berlin. Jag valde att gå på loppmarknad och tycker att det var trevligt trots att det regnade under en ganska stor del av dagen. Det var som tur var väldigt varmt mellan regnskurarna och det gjorde att jag i alla fall inte frös hela tiden. På den kära loppmarknaden åt jag en ganska god brownie och köpte dessutom en tröja med pärlor som jag tycker var speciell. Jag tycker om tröjor som har någon typ av tryck som man kan känna på och som man inte bara kan se med ögonen. Förutom att jag ville hitta fina saker att handla ville jag som ni vet även hitta någon att trycka till. Hittills hade jag inte hittat en enda trevlig kille i Berlin och jag tyckte att det ju kändes oerhört tråkigt. Jag fick något ryck och kom på att jag ju kunde klappa någon på axeln som gick förbi för att se hur personen reagerade och för att jag ville att denne skulle trycka till tillbaka. Det gick dock inte lika bra som jag hade hoppats. Vissa verkade inte ens märka att jag rörde vid dem eftersom det var trångt och människor gick in i varandra i stort sett hela tiden. Dessutom fick jag en lång och stor man att se jätterädd ut och snabbt skynda iväg när jag sträckte ut handen mot honom. Jag förstår inte riktigt vad han hade att vara rädd för men ändå. Det kanske såg lite konstigt ut men eftersom jag har svårt att få ögonkontakt med folk och på det sättet få människor att förstå att jag är intresserad av att prata med dem tyckte jag absolut att jag hade kommit på ett bättre sätt. Men jag får väl finslipa lite på min idé och se om den fungerar i framtiden. Det är nog i alla fall inte alla korta tjejer som har skrämt iväg stora män och det var en ny upplevelse:) Eftersom jag hade svårt att förstå var jag skulle trycka till någonstans på människor försökte Rakel hjälpa mig med det men det gick dåligt trots hennes hjälp. När vi hade gått runt på loppmarknaden en stund till började jag må illa, få huvudvärk och känna mig yr. Jag har konstigt nog känt dessa saker ganska ofta på sista tiden och jag vet inte varför. Igår var det dock inte särskilt konstigt med tanke på att jag inte åt någon riktig lunch utan ju bara hade ätit en liten brownie. Min huvudvärk släppte hur som helst när karaoken började en stund senare. Alla som ställde upp och sjöng var verkligen hur duktiga som helst och det var stor skillnad om man jämför med hur det brukar vara i Sverige där det ju kan finnas folk som inte alls är särskilt duktiga. Det verkade vara väldigt populärt med karaoke i Tyskland för det var tydligen över femhundra personer som satt och lyssnade. Det förklarar förmodligen varför det bara var riktigt duktiga personer som ställde upp. Jag tror inte att någon som knappt kan sjunga hade vågat ställa sig där framme och sjunga inför en så pass stor publik där det skulle finnas människor som verkligen kunde sjunga och som visste hur musik ska låta. Jag njöt i alla fall av att få höra alla fantastiska människor! En riktigt snygg italienare gick upp och sjöng en lugn låt och jag blev verklien helt rörd av hans sång. Dessutom var det några andra män som hade coola röster, dock tyckte jag inte direkt om låtarna de valde att sjunga. Ronja och Lisa sjöng låten My heart will go on och de var helt fantastiska! Alla blev helt galna och applåderade och skrek. När jag hörde alla duktiga sångare och sångerskor önskade jag som vanligt att även jag skulle kunna sjunga. Jag måste sätta igång och börja öva oftare för annars lär det ju aldrig hända. Musik kunde man förresten höra överallt i Berlin. På många av tunnelbanestationerna var det någon som spelade gitarr och sjöng och när vi åkte tunnelbana sent en kväll var det folk som spelade andra instrument och som var riktigt bra! Varenda människa som jag hörde sjunga eller spela under dagarna då jag var i Berlin var jätteduktiga och det förvånade mig att det inte fanns en enda instrumentalist eller sångare som inte var bra på sitt instrument.

Igår åt vi en tidig middag på en thailändsk restaurang och det var ju tur att vi åt tidigt med tanke på att jag inte hade ätit så himla dåligt under dagen. Kvinnan som serverade maten försökte prata något språk med mig, förmodligen thailändska men jag förstod så klart inte ett enda ord av vad hon sa. Jag lyckades i alla fall beställa mat på engelska och jag åt tofu med glasnudlar och grönsaker som jag tycker var helt okej. Däremot blev jag besviken på min mat när jag fick smaka på det som Helena åt för min mat smakade verkligen ingenting i jämförelse med hennes som var jättegod och starkt kryddad. Det fanns mangojuice som jag så klart drack. Dock hade jag gärna druckit någon smoothieliknande dryck som tydligen också fanns med mangosmak men eftersom jag inte fick reda på att den fanns förrän senare på kvällen missade jag den. Vi hann äta efterrätt igår eftersom det gick snabbt att få maten. Jag åt banan som jag tror var stekt i någon sorts bananblad och ris. Till det fick man mangosås och även om jag tyckte att det kändes väldigt konstigt att äta ris och banan tillsammans med mangosåsen vande jag mig vid smaken och tyckte att det var ganska gott.

Efter middagen gick de flesta av oss för att handla godis. Vi gick till en stor mataffär där det fanns en massa godis att välja bland och jag blev oerhört stressad eftersom vi bara hade en kvart på oss att bestämma oss för vad vi ville köpa. Helena gick i alla fall runt i affären med mig och det är jag verkligen glad för. Hon var ganska snabb på att berätta vad som fanns och jag tryckte till och köpte några påsar med sega godisar och några olika sorters choklad. Inget av godiset jag köpte finns i Sverige och därför var jag ju tvungen att köpa ganska mycket. Det var jag inte ensam om och det var många som åt en massa godis på nattåget på väg tillbaka till Sverige. Direkt efter att vi hade handlat åkte vi till hostellet för att hämta våra väskor för att sedan åka vidare till tågstationen. Dagarna hade verkligen gått fort och jag kände mig lite ledsen innan jag gick på tåget som skulle ta oss till Malmö. Som tur var hade jag i alla fall en natt kvar tillsammans med alla underbara vänner! Jag satt först och pratade med Jeanett, Rakel, Jocke, Nikolina och Axel i några timmar. Vi hade riktigt trevligt och det var jätteroligt att höra Axels roliga kommentarer:) Ibland spelade det ingen roll vad han sa utan jag skrattade åt honom nästan hela tiden. Jeanett var som vanligt väldigt härlig och sa en massa kloka saker och Rakel var lika glad och positiv som vanligt. Med dessa människor gick det alltså inte att ha tråkigt. När klockan var lite över tolv var det många som tryckte in sig i en kuppé för att sjunga för Linus som fyllde sjutton år! Vi tände ett ljus som Linus snabbt fick släcka eftersom vi ville undvika att brandlarmet skulle sätta igång. Linus fick några jättegoda kakor med apelsin och chokladsmak och efter att alla hade sjungit för honom satt Rakel och jag kvar i kuppén och pratade med alla trevliga människor som bodde där. Det var flera nya kärlekspar som bildades i helgen och det var verkligen fint och roligt att se! Även jag tryckte till lite igår och det kommer jag förmodligen skriva mer om i ett senare inlägg:) Just nu känner jag mig för trött för att sätta ord på allt som hände och mina känslor. Jag hade hur som helst en underbar kväll igår tack vare alla fina människor!

Imorse var vi framme i malmö runt åttatiden och när vi väl stod på tågstationen samlades vi och blev utsedda till olika saker. Jag blev resans pusher! Det blev jag glad över för jag tycker ju om att prata om att trycka till och i princip alla började använda det uttrycket i helgen:) Eftersom folk skulle åka till olika städer med olika tåg sa vi hej då i Malmö och vi gjorde en sådan där kramring där alla gick runt och kramades. Eftersom vi var tjugo personer och jag dessutom har kramat vissa flera gånger har jag alltså fått över tjugofem kramar idag! Det är ju helt fantastiskt! Under resan tillbaka till Stockholm kände jag mig ganska trött. Men jag höll mig ändå, på något mirukalöst sätt, vaken nästan hela vägen. Runt tvåtiden var vi framme i Stockholm och alla fick bråttom till tåg och färdtjänstbilar. Det är ingen tvekan om att jag är nöjd med den här resan och jag har verkligen haft några helt underbara dagar! Stämningen har varit bra nästan hela tiden och folk har oftast varit glada. Jag har alltså varit i Tyskland för första gången i mitt liv, umgåtts med trevliga människor, gått långa sträckor, testat nya maträtter, besökt Tysklands riksdagshus, lärt känna nya människor, varit på en fantastisk karaoke, köpt några saker att ha som minne från den här resan, känt mig riktigt glad vid flera tillfällen och sist men inte minst tryckt till! Jag hoppas att USS åker utomlands även nästa år och att vi kan ha minst lika roligt då som i år! Sen jag kom hem har jag packat upp, sovit några timmar, ätit middag och skrivit det här. Det blev ju ett ganska långt blogginlägg ändå och jag hoppas verkligen inte att jag har glömt att skriva något roligt som har hänt. Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig för jag är som sagt riktigt trött. Ändå ångrar jag inte att jag var uppe sent de senaste nätterna. Det hör ju till när man reser bort:) Jag lovar att blogga igen när jag har något roligt att berätta! Ha en fortsatt trevlig vecka!
/Vispen

Hej!

Det märks verkligen att sommarlovet har börjat för jag har kunnat ta det lugnt de senaste dagarna utan att ha dåligt samvete. Under terminerna då jag går i skolan brukar jag ha svårt att slappna av på grund av att alla inlämningar alltid brukar finnas i mina tankar. Eftersom jag som sagt inte har gjort något särskilt de senaste dagarna har jag tyvärr ingenting att skriva om idag. Det enda jag har gjort är att träna, både kondition och showdown. Showdownträningen gick dock väldigt dåligt utan att jag egentligen vet varför. Jag försökte verkligen spela men det kändes som att min arm inte orkade slå lika hårt som vanligt och som att bollen dessutom inte verkade vilja samarbeta med mig. Den rullade runt på bordet utan att jag fick någon som helst kontroll ibland. Min kondition har också blivit sämre, vilket ju inte direkt var någon nyhet för mig. I sommar ska jag dock lägga ner mer tid på att träna på cross trainern och cykla på motionscykeln och jag hoppas verkligen att det ska ge resultat. Jag vill även försöka träna mycket showdown den här sommaren trots att det inte är någon tävling på länge. Träning skadar ju aldrig och om jag någonsin vill ha möjlighet att placera mig högre på tävlingar måste jag träna så mycket som möjligt. Förutom att jag har tränat en del har jag sjungit lite, lyssnat på en massa bra musik, ätit, och sovit. Dessutom har jag packat och jag hoppas verkligen att jag inte har glömt något. Idag åker jag nämligen till Berlin tillsammans med några andra USS-are. Vi kommer att åka nattåg till och från Tyskland. Jag som inte tycker om att åka långa sträckor med bil, buss och tåg kommer förmodligen ha väldigt tråkigt under resorna. Som tur är kan man i alla fall gå runt lite när man åker tåg och man behöver ju inte sitta fastspänd hela tiden. Dessutom hoppas jag att några av dem som jag åker med till Tyskland kommer vilja underhålla mig lite:) Det ska hur som helst bli skönt att få komma iväg lite och eftersom jag aldrig har varit i Tyskland tidigare ska det bli roligt att besöka landet. Jag älskar att resa och önskar att jag kunde göra det oftare. Den här gången kommer jag verkligen hinna se Berlin för nu åker jag inte utomlands för att spela showdown. Jag kommer hem på måndag eftermiddag och jag lovar att berätta om resan på måndag eller tisdag. Ha en fortsatt trevlig vecka och passa på att äta jordgubbar innan det är försent:) Det är ju vid den här tiden på året som de är som godast, i alla fall enligt mig.
/Vispen

Hej!

Hur mår ni? Hur har er helg varit? Nu har sommarlovet börjat, i alla fall för mig. Det känns verkligen skönt! Trots att jag inte har gjort särskilt mycket de senaste dagarna och jag inte har särskilt mycket inskrivet i kalendern den här sommaren tror jag att det kommer kännas som att dagarna går fort och lovet kommer säkerligen vara slut innan jag har hunnit bli trött på att vara ledig. Eftersom jag vill vara förberedd innan lovet är slut räknar jag ner dagarna tills skolan börjar. Egentligen har jag inget särskilt att berätta ikväll. I fredags fikade jag tillsammans med Nina, Danne, Lovisa och Lia. Lovisa gick ut nian och därför firade vi henne lite. Det har dessutom blivit en tradition i familjen att fika när sommarlovet har börjat för mig och Lovisa. Eftersom Lovisa länge har velat ha moped fick hon pengar till en kurs hon behöver gå innan hon kan ta moppekörkort. Av Nina ska hon dessutom få en moped och de har letat mycket efter en de senaste dagarna. Jag önskar verkligen att jag kunde ta moped eller bilkörkort men nu är det som det är. Att fika var hur som helst trevligt. Vi åt glass, jordgubbar och mango:) På kvällen grillade vi och åt en god middag. Efter det tittade vi på vi finalen av Talang 2011. Jag blev förvånad över att Simon vann. Han var väldigt duktig på att lösa rubixkuben, han kunde ju till och med göra det när han blundade efter att ha memorerat hur kuben såg ut. Att lära sig något sådant och att bli så pass skicklig på något tror jag tar oerhört lång tid men jag tror absolut inte att det är omöjligt. Fastän Simon var sådär duktig trodde jag inte att det skulle räcka för att vinna Talang. Det var nämligen många som jag tycker var riktigt duktiga. Jag höll tummarna för Rasmus och Steve men jag tycker absolut att även Simon var en värdig vinnare.

I lördags var det avslutning på ungdomsgården. Nu är den stängd under sommaren men i höst öppnar den igen:) USS fick pengar till ytterligare ett projektår, vilket ju var helt fantastiskt! På gården träffade jag några trevliga människor, bland annat Kim, Jeanett, Rakel och Ronja. Adam kom dit lite senare efter att jag hade ringt och väckt honom. När de flesta hade kommit gick några av oss och handlade bröd och pålägg. Alla fick göra sina egna smörgåsar och när de var klara gick vi till Vinterviken där vi spenderade några timmar. De flesta av oss satt och pratade men det fanns även några som badade i en sjö som låg en bit bort. Jag tycker att det är för kallt för att bada redan i juni och som ni kanske vet brukar jag sällan bada på sommaren. Vi får se om jag orkar göra det i år. När vi skulle gå tillbaka till gården igen fick jag cykla på Adams cykel. Eftersom jag hade svårt att hålla balansen fick Viktor och Adam gå på varsin sida av cykeln och hjälpa till. Det måste verkligen ha sett roligt ut:) Kim följde med mig hem till Björn i lördags och vi hade en trevlig kväll tillsammans. Eftersom vi inte brukar ses särskilt ofta hade vi en hel del trevliga saker att prata om. Dessutom lyssnade vi som vanligt på en massa bra musik, åt en god middag plus en god efterrätt och lyssnade på en riktigt bra talbok innan vi somnade. Det känns verkligen skönt att ha fått ett TPB-konto för nu kan jag ladda ner talböcker när jag känner för det utan att behöva ringa biblioteket och jag behöver dessutom inte längre stå i kö till populära böcker:) De senaste böckerna jag har läst som jag har tyckt om är Fula fiskar av Jennifer Crusie och Djävulens märke av Magnus Nordin.

Igår gjorde jag i princip ingenting utan låg och vilade största delen av dagen. Idag har jag däremot i alla fall gjort lite mer än så. Imorse körde Björn hem mig eftersom han ändå skulle åka till Stockholm under förmiddagen. Lovisa och jag åt en god lunch tillsammans och vi lyssnade dessutom på en massa musik och sjöng till några riktigt bra låtar. Det är kul att vi båda är intresserade av sång och musik och jag tycker faktiskt att vi kan ha väldigt roligt tillsammans, vilket ju är bra. Vi brukar dessutom nästan aldrig vara osams och bråka. Det gjorde vi ibland när vi var yngre men nu händer det som sagt väldigt sällan och det är skönt.

Under eftermiddagen har jag tränat kondition och därefter åkte jag för att vara med på aktiva synskadades sista showdownträninng innan sommaruppehållet. Som tur är kommer jag åtminstone kunna träna I handen ibland i sommar för där tar man inte uppehåll på samma sätt. Eftersom dörren till stället där vi skulle träna var låst fick de flesta av oss stå och vänta på att bli insläppta väldigt länge på grund av att personen som hade nyckeln satt fast i trafiken. När vi väl kom in ställde vi upp showdownbordet och jag hann spela en stund innan det var dags att fika. Vi drack läsk och åt bullar och små brownies:) Efter den lilla fikastunden hade klockan hunnit bli ganska mycket och eftersom det var många som ville hinna spela kände jag inte att det var någon idé att spela mer. Jag satt istället och pratade med några av mina kära vänner som jag inte hade träffat på ett tag. Imorgon hoppas jag dock att jag får träna för på torsdag åker jag till Berlin med USS och därför vore det ju verkligen bra ifall jag åtminstone fick träna på riktigt en gång den här veckan. De jag tränade med idag har absolut utvecklats på sista tiden men jag kände ändå inte att de gav mig särskilt hårt motstånd. Det beror förmodligen på att jag har tränat mer och oftare än dem jag spelade mot idag. Jag kommer ihåg nrä jag började träna showdown. Under de första månaderna tränade jag bara en gång i veckan och under den tiden utvecklades jag en hel del. Men på grund av att vi oftast var ganska många på de träningarna och det bara fanns ett bord gjorde det att vi inte fick möjlighet att spela särskilt mycket. Efter att jag började träna i Handen började jag därför utvecklas mer på kortare tid och nu är det faktiskt två år sen jag bestämde mig för att verklien satsa på showdownen:) Även om jag känner att de här två åren har gått fort känns det som att jag har tränat showdown väldigt länge. Samtidigt är ju två år ganska lite om jag jämför med hur länge vissa av de andra spelarna har tränat. Vissa har tränat mellan fem och tio år. Med tanke på att många av spelarna som har tränat så pass länge har lyckats vinna eller komma tvåa i en tävling hoppas jag på att jag har gjort det om några år. Det skulle vara helt underbart!

I taxin på väg hem satt jag och tittade ut genom fönstret och tänkte. Plötsligt vände sig taxichauffören mot mig och sa: "Vad bra du sjunger." Jag höll på att gå under där jag satt eller jag önskade åtminstone att jag kunde få försvinna från jorden en liten stund för att sedan återuppstå. Hur kunde jag vara så pass tankspridd att jag plötsligt började sjunga? Det är för mig helt ofattbart då jag sällan frivilligt brukar sjunga för någon. Jag brukar dessutom aldrig vara den som tar initiativ till att sjunga när jag är med andra. Taxichauffören hade radion på och med tanke på att jag tyckte om låten som spelades måste jag alltså ha sjungit med utan att tänka på det, eller tänk om jag sjöng något helt annat... Jag hoppas verkligen inte att jag har råkat göra samma sak tidigare. Tänk om det har hänt och att taxichaufförerna jag har åkt med då har suttit där och försökt se glada ut även om de kanske har tyckt att jag har sjungit hemskt. I Sverige är vi ju väldigt finkänsliga och ärlighet är något som vi är väldigt försiktiga med här, i alla fall mot människor vi inte känner väl. Men om det nu har hänt att jag har sjungit i taxibilar och det har låtit dåligt är det ingenting jag kan göra någonting åt nu och med tanke på att ingen har sagt något om det förrän idag får jag som sagt bara hålla tummarna och hoppas att det som hände idag inte har hänt tidigare och att det inte kommer hända igen.

När jag kom hem ikväll stod en låda vegetarisk sushi och väntade på mig:) Eftersom Johan och Edvin fyller sjutton år idag firade vi dem genom att äta sushi, något som enligt mig var väldigt trevligt. Efter middagen har jag pratat med min kära vän Jonas. Tack för ett trevligt samtal, du är verkligen helt underbar! Nu känner jag mig trött och ska därför gå och lägga mig. Jag bloggar igen innan jag åker till Berlin! Ha det bra tills dess!
/Vispen

Hej!

Eftersom jag känner mig ganska trött blir det inget långt inlägg. Men jag har ändå valt att blogga ikväll för att jag vill komma ihåg så mycket som möjligt av denna underbara dag! Det är ju bara en gång i livet man får uppleva det som jag har upplevt idag och det är sådana här dagar man ska minnas för livet. Jag är säker på att jag alltid kommer att minnas den här dagen med både glädje och sorg! Sorg känner jag eftersom jag idag har lämnat en fin tid bakom mig med klassen som jag har hängt med i tre år. Glädje känner jag för att den här dagen blev så pass lyckad och för att det har funnits många i min omgivning som har bidragit till att den här dagen skulle bli så pass bra som den faktiskt blev! Vi får se hur det blir nästa år. Om jag trivs med klassen jag kommer att gå med då kommer jag förmodligen fira lite med dem när de går ut nästa år men den här gången kändes det väldigt speciellt eftersom jag tog studenten tillsammans med min klass som jag har fått tillhöra i tre år. Dock har jag ju fortfarande ett år kvar på gymnasiet. Men det känns faktiskt inte alls jobbigt eftersom jag ändå inte har bestämt mig för vad jag vill göra senare i livet.

Jag sov inte särskilt bra inatt, förmodligen för att jag tänkte för mycket. När väckarklockan ringde imorse råkade jag stänga av den helt istället för att trycka på snooze-knappen. Som tur var vaknade jag ändå en stund senare och fick då bråttom att kliva ur sängen. Jag kände mig riktigt trött men lyckades till slut hitta allt jag skulle ha på mig och efter att ha klätt på mig gick jag upp till köket för att äta en snabb frukost innan jag skulle åka till skolan. Lovisa hjälpte mig att fixa mitt hår och hon gjorde en inbakad fläta,, satte i några andra toffsar, samt några hårspännen som mest fick fungera som prydnad eftersom mitt hår var för tjockt för dem. Taxin var som tur var i tid imorse och jag slapp dessutom samåkning!

När jag kom till skolan satte jag mig i kafféet och pratade med några andra i klassen som också var tidiga. Alla var vädlgit glada och hade dessutom väldigt fina kläder på sig. Jag tror att alla tjejer hade vita klänningar så det var ju tur att jag, som i vanliga fall inte skulle ha på mig en vit klänning, faktiskt valde att ha det idag:) Fler och fler började så småningom droppa in och klockan nio var det dags för fotografering. Fotograferingen var utomhus och det var en kvinna som hade hand om gruppfotot. Vi fick antingen sitta eller stå på strolar och sen kanske det även var några som stod på marken. Att jag är kort är ju ingen nyhet och därför fick jag sitta på en stol i raden längst fram. Kvinnan knäppte några bilder och vi fick se glada ut, säga krokodilfis och lite annat:) Efter det fick de som ville ta porträttfoton tillsammans med en annan fotograf. Eftersom jag ändå inte hade särskilt mycket att göra lät jag fotografen ta några bilder på mig. Jag vet dock inte om eller när vi kommer få se våra studentfoton men det lär vi ju märka.

Efter frotograferingen gick alla till Lumaparken för att börja firandet genom att dricka och äta jordgubbar. Jag hade glömt att ta med mig något att dricka, vilket ju var lite synd. Men jag fick smaka både dricka och jordgubbar så det gjorde inte särskilt mycket. Stämningen var verkligen på topp! Vi sjöng studentsången, tog kort på varandra, jubladde och pratade:) Jag blev förvånad över att det faktiskt är väldigt många som vill satsa på musiken och söka till andra skolor för att få sjunga och spela mer. Några vill till och med åka till USA och plugga musik. Det verkade i princip bara vara jag som inte riktigt vet vad jag vill göra efter gymnasiet. Därför är det ju skönt att jag har ett år kvar innan jag måste bestämma mig. Alla hade givetvis på sig sina studentmössor idag och de flesta ville att andra skulle skriva i deras mössor. Jag fick de flesta att skriva sina namn i min mössa och vissa skrev till och med en kort hälsning. Däremot suddades en del text ut senare under dagen när min mössa blev blöt och det var lite tråkigt, menmen. Några hälsningar har jag i alla fall kvar och jag vet att det kommer kännas roligt när jag tar fram min mössa om tio eller tjugo år och ser allt fint som några av mina klasskamrater skrev. Alla verkade som sagt vara glada idag, glädjen smittade av sig och jag skrattade och skrek en hel del:)

Klockan elva var det dags för studentlunch och alla treor samlades i multihallen. Teatereleverna sjöng och skrek en massa vilket gjorde att de andra inriktningarna också hängde på. Efter en stund kom det in några lärare i multihallen, kontaktlärarna för de klasser som skulle ta studenten, rektorerna för de olika inriktningarna och säkert några andra också. Rektorerna för de olika inriktningarna höll tal och jag måste säga att jag tycker att alla tal var riktigt fina och bra:) Det var dessutom några elever som höll tal och jag blev särskilt imponerad av en tjej som verkligen sa jättemånga bra saker. Lunchen var väldigt god idag, kött potatisgrattäng och kryddsmör. Vegetarianerna fick någon sorts vegetarisk biff istället för kött. Till efterrätt fick vi kladdkaka med jordgubbar som verkligen var gott. Dock hann jag knappt ens börja på min kladdkaka eftersom alla fick bråttom att gå till olika klassrum med sina kontaktlärare.

Min klass gick till ett klassrum på sjätte våningen dit även vår kära kontaktlärare Aleks och några andra lärare kom. Aleks började med att dela ut brev till oss som vi skrev första dagen i ettan. Jag fick dock inget brev, förmodligen på grund av att jag mailade det till Ola för länge sen och han inte jobbar kvar på skolan längre. Det var hur som helst roligt att höra när några av de andra läste upp sina brev och man märkte verkligen att vissa har förändrats oerhört mycket sen de började ettan. De flesta förändras nog en hel del under gymnasietiden. jag tycker att jag har utvecklats väldigt mycket sen jag började på gymnasiet. Då var jag en blyg och tyst tjej medan jag nu faktiskt känner att jag kan prata med de flesta utan att det känns konstigt. För mig var det väldigt bra att få börja om på nytt och börja i en ny klass där det inte fanns någon som kände mig och som visste hur jag hade varit under grundskoletiden. Förutom att jag känner att jag har utvecklats som människa har jag ju dessutom lärt mig en massa saker under de här tre åren och läst en massa intressanta ämnen. Aleks gav oss våra betyg och jag blev riktigt glad när jag såg att jag hade fått MVG i sång! Det betydde väldigt mycket för mig. I början av ettan låg jag bara på G+ och i slutet av tvåan låg jag på VG. Men nu ansåg tydligen min sånglärare att jag låg på MVG och det var ju verkligen helt underbart! Trots att jag ibland har misslyckats på sånguppspelen och sjungit katastrofalt dåligt flera gånger tyckte hon tydligen ändå att jag har kämpat på tillräckligt bra och att jag har utvecklats mycket sen tvåan. Efter att alla hade fått sina betyg och många hade blivit glatt överraskade över att det hade gått bättre än vad de hade förväntat sig var det äntligen dags för utspring! Innan vi gick ut fick alla en kram av Aleks och när Aleks tackade oss för de här tre åren, önskade oss lycka till i livet och så vidare, kände jag att tårarna var väldigt nära. Det fanns faktiskt några som jag såg gråta idag och jag hade uppskattat att göra det eftersom jag då verkligen hade haft anledning att vara ledsen. Men inga tårar har fallit från mina ögon på hela dagen vilket egentligen kanske är lite konstigt. Jag kommer nog inte träffa min klass på tio eller femton år och det är klart att det kommer kännas konstigt för mig att gå på Kulturama i höst utan klassen.

Oj vad jag såg fram emot utspringet. Jag var verkligen förväntansfull då jag stod och väntade på att få springa ut tillsammans med klassen och alla andra treor. Artist och musikerklassen skulle springa ut som tredje klass och jag tycker att det var skönt att få vara någonstans i mitten. Innan det var dags att springa ut kramades alla med alla, vissa grät och andra skrattade och var glada. När klockan var någon minut efter ett var det dags för den första klassen att springa ut och därefter gick det väldigt snabbt. Min klass sprang ut till en marsch och vi försökte marschera i takt, jag hoppas att det åtminstone såg lite bra ut:) När vi hade kommit ut en bit började vi jubla, hoppa runt och vara glada och efter att ha stått och fått känna den känslan i några sekunder tystnade musiken och det var över. Tänk att man ser fram emot utspringet i flera år fastän det bara tar cirka en minut. Alla sprang åt olika håll för att hitta sina nära och kära som förhoppningsvis stod och väntade på dem någonstans. Eftersom det var många som hade kommit för att se oss springa ut tog det en stund innan Jonas och jag fick syn på Lovisa och Nina och ytterligare en stund innan vi lyckades hitta Lia och Maria. Jag blev väldigt glad över att de orkade komma! Istället för att de hade med sig ett stort plakat med en bild av mig hade de valt att ta med sig ett kassettband med en inspelninge från när jag tre år. När de spelade upp bandet hörde jag att det var jag som sjöng Blinka lilla stjärna. Jag måste säga att jag blev lite besviken på att de valde just den inspelningen med tanke på att jag sjöng oerhört falskt. Jag har nämligen hört mig själv sjunga mycket bättre på andra inspelningar men lite kul var det i alla fall:) Förutom att de spelade upp mig som liten fick jag även blommor, någon grej av tyg som jag har glömt vad den föreställde och en nalle som jag tror att det står grattis på. Efter att ha pratat med alla en stund var det dags för mig att byta om eftersom vi snart skulle få gå på lastbilsflaket!

Lastbilen stod redan parkderad och väntade på att alla skulle gå på flaket när jag kom. Eftersom jag ville ha en plats där jag kunde hålla i mig i något gick jag på flaket en stund innan lastbilen började åka. Nästan direkt efter att jag hade kommit upp på flaket kände jag hur någonting hälldes över mig och det tog inte lång tid för mig att inse att det var öl. Bara några sekunder senare regnade ännu mer öl ner över mig och jag blev chockad när jag kände hur blöt jag redan var. Ölregnet fortsatte och det blev ännu värre när lastbilen väl började åka. Nog hade jag varit förberedd på att man skulle få öl på sig men jag hade aldrig trott att folk skulle hälla sådana stora mängder öl över andra som de faktiskt gjorde. Även om jag inte fick en burk på mig åt gången kan jag lova er att det sammanlagt hälldes ett antal burkar över mig. Det var verkligen som att duscha förutom att öl ju varken luktar eller smakar gott. Alla på flaket jublade, visslade i visselpipor eller tutade i olika sorters tutor. En kille hade en tuta som lät jättehögt och sen fanns det tutor som tack och lov inte lät lika högt. En gång blev jag tutad rakt i örat och en gång när jag skrek och alltså öppnade munnen var det plötsligt någon som hällde öl i hela mitt anstike och i min mun. Det var inte särskilt trevligt och när ölen så småningom började torka lite började den lukta ännu mer och jag blev dessutom kladdig överallt. Men öldusch upplever man nog bara på studenten och det är ju speciellt på sitt sätt:) När jag väl hade insett att jag var nerölad och att jag inte skulle kunna göra något åt saken på väldigt länge försökte jag ha roligt åt att folk sprutade öl på mig istället för att bli irriterad. Det gick faktiskt ganska bra, låtarna som spelades för oss var riktigt roliga och jag njöt av det fina vädret och att höra alla glada människor. Jag kunde känna mig riktigt glad stundtals och skrek tills jag fick riktigt ont i halsen:)

När lastbilen hade åkt runt i ungefär två timmar stannade den vid Sankt eriksplan. De flesta gick av där men det fanns även några som valde att åka en stund till. Eftersom jag kände att jag hade känt hur det var att åka på ett lastbilsflak, känts hur det kändes att skrika tills rösten i princip hade försvunnit och dessutom fått en öldusch gick jag av tillsammans med de flesta andra tjejerna i klassen. Jag hann säga hej då till några av dem innan de sprang iväg. Det kändes faktiskt jobbigt när jag insåg att jag nog inte kommer träffa dem på flera år men sånt är livet. Jonas kommer i alla fall jobba kvar som min assistent nästa år och det känns skönt att inte behöva byta nu när jag ändå bara har ett år kvar:)

Jag kan lova er att det kändes oerhört skönt att komma hem någon timme efter att ha gått av flaket och äntligen få duscha på det normala sättet. Allt jag hade på mig luktade öl, studentmössan hade jättemånga fläckar på sig och när jag äntligen stod där i duschen fick jag tvåla in mig flera gånger innan öllukten försvann. När jag hade duschat var det bara att klä på sig igen för att åka in till Vasastan och äta med familjen. Det var dock inte lätt för mig att hitta något att ha på mig. Som tur var hade jag ju inte klänningen på mig på flaket vilket gjorde att jag kunde använda den. Däremot luktade min vita BH öl och även mina vita tights var ofräscha. Efter att ha sköljt av både tightsen och BH-n luktade de i alla fall lite bättre. Däremot luktar studentmössan fortfarande jätteäckligt och eftersom många har skrivit i den och jag inte vill att ännu mer text ska försvinna vill jag inte råka tvätta mössan på fel sätt.

Ikväll har jag alltså varit och ätit tillsammans med familjen. Lovisa kunde inte vara med eftersom hon var på bal och Maria, Danne och min kusin Matilda fick förhinder. Vi var i alla fall sju personer idag, mina föräldrar Nina och Björn, min mormor Lia, min farmor Irre, Ninas bror Olle, hans fru Eva och jag. Restaurangen där vi åt ikväll hade enligt mig väldigt god mat. Den ligger på Gästrikegatan i Stockholm och jag tycker absolut att ni ska gå dit någon dag om ni är i närheten. Jag ville äta på en vietnamesisk restaurang eftersom det var många år sen jag gjorde det senast och eftersom jag är adopterad från Vietnam. Jag ville gärna göra något speciellt när jag tog studenten och tyckte därför att det passade bra att äta vietnamesiskt ikväll. Jag åt glasnudelsallad till förrätt som jag tycker var god förutom att den innehöll någon krydda som smakade för starkt och gjorde att hela maträtten i princip bara smakade skum krydda. Till varmrätt åt jag någon sorts skaldjursrätt med räkor, musslor och bläckfisk som jag tycker var riktigt god. Efterrätten bestod av ananas, ingefära, honung och vaniljglass och jag tycker att den kombinationen fungerade riktigt bra. Till maten drack jag mangojuice som var hur god som helst. Jag skulle kunna gå till den där restaurangen någon dag enbart för den goda juicen! En trevlig kväll har jag verkligen haft och det var verkligen trevligt att få äta middag tillsammans med en del av familjen och släkten. Ikväll fick jag förresten några presenter. Irre gav mig lite pengar och en fin silverbricka eftersm jag har börjat samla på saker som kan vara bra att ha när man flyttar hemifrån. Nina gav mig ett halsband som är köpt i Vietnam. På halsbandet är det en sköldpadda med en grön jadesten. Mitt vietnamesiska namn är Ngoch Bich som betyder grön jade och därför blev jag riktigt glad för halsbandet. Jag tycker dessutom om sköldpaddor. Av Lia fick jag en fin ask med en silverkedja i plus att hon bjöd alla på middagen ikväll, något som ju var hur snällt som helst! Nu ska jag gå och lägga mig eftersom jag knappt orkar hålla ögonen öppna längre. Men jag bloggar igen när det har hänt något roligt i mitt liv. Nu har jag ju faktiskt sommarlov i hela sextioåtta dagar och det ska verkligen bli helt underbart! Dock har jag inte planerat att göra särskilt mycket i sommar utan jag ska mest ta det lugnt. Det här blir mitt allra sista långa sommarlov i hela mitt liv och därför ska jag försöka njuta av varenda dag! Jag vill avsluta det här inlägget med att skriva att jag verkligen är nöjd med den här dagen och att jag är oerhört tacksam över att jag faktiskt har en familj och släkt, för att jag fick tillhöra en oerhört fin och bra klass och för att jag har haft väldigt många bra och positiva lärare. Utan alla dessa människor hade jag inte kunnat känna glädje.
/Vispen

Hej!

Hoppas att allt är bra med er! Jag mår bra förutom att jag har känt mig nere de senaste dagarna. Igårkväll bestämde jag mig dock för att verkligen försöka att inte tänka på allt som händer just nu utan istället bara fokusera på studentdagen imorgon. Med tanke på att många säger att studentdagen ska vara en riktigt rolig och oförglömlig dag vill jag verkligen kunna ha roligt och trevligt utan att behöva tänka på en massa andra jobbiga och tråkiga saker. Deprimerad har jag tid att vara resten av sommaren om det så behövs men imorgon vill jag som sagt kunna ha roligt. Det kanske skulle hjälpa om jag drack lite, inte för att det är något som jag skulle vilja göra då jag gärna vill kunna känna mig glad på ett naturligt sätt utan att behöva dricka. Men om det skulle visa sig att jag vaknar imorgon och känner att jag har en riktigt dålig dag lär jag nog testa att dricka lite för att se om det hjälper. Jag lär ju knappast vara den enda som dricker och det skulle förmodligen vara det enda rätta att göra det. Det finns nog inte en enda människa som har firat sin student utan att dricka någon dryck som innehåller alkohol. Dessutom har jag ingen studentmottagning imorgon och därför skulle det nog inte göra något ifall jag inte mådde särskilt bra när jag kom hem. Vi ska i och för sig gå ut och äta imorgon kväll och därför har jag inga som helst planer på att bli full och det skulle jag inte vilja bli vilken dag det än var på året. Men att dricka lite skulle nog som sagt inte skada. Det enda som kanske skulle oroa mig är att jag i princip aldrig har druckit alkohol i hela mitt liv och därför kanske min kropp skulle reagera på ett negativt sätt. Men så länge jag har kontroll på vad jag gör ska det nog gå bra:) Förutom att jag tar studenten imorgon har jag bara ett halvår kvar som tonåiring idag. Det känns väldigt jobbigt att behöva inse att jag snart kommer att räknas som vuxen på riktigt. Men trots att jag blir äldre för varje dag som går ska jag försöka njuta av livet så länge som möjligt och jag hoppas på att åtminstone kunna hålla på med sport och showdown i några år till.

De senaste dagarna har varit ganska lugna och det har varit skönt med tanke på att jag har känt mig väldigt trött efter helgen. Det känns verkligen att jag har tävlat nyligen, både fysiskt och psykiskt och det är inte ofta som jag utsätter min kropp för en så pass stor urladdning. I måndags var det ju Sveriges nationaldag men det märkte jag knappt förutom att jag hörde lite om det på radion. Igår hade vi elevhälsodag i skolan och alla samlades på Hammarbyhöjdens IP. Elevhälsodagen igår såg ut precis som de tidigare elevhälsodagarna i slutet av vårterminen har gjort så länge jag har gått på gymnasiet. Vi fick välja mellan att spela brännboll, fotboll och pictionary och alla inriktningar delade upp sig i lag. Jag som kände att jag gärna ville göra något valde att försöka spela brännboll. Eftersom Irre, tjejen som hjälpte mig igår, hade problem med sina knän och därför inte kunde springa med mig, fick Cattis i min parallellklass göra det och det var ju snällt av henne att ställa upp. Men det var tyvärr inte särskilt lätt för mig att hänga med på brännbollen eftersom jag hade svårt att uppfatta hur långt jag skulle hinna springa då jag inte kunde se hur nära brännplattan motståndarlaget var och hur långt de andras bollar sköts iväg. När jag hade blivit bränd två gånger gav jag upp på grund av att jag inte ville förstöra för laget. Under resten av dagen satt jag istället och tittade på några brännbollsmatcher och försökte prata med lite folk. Jag kunde inte låta bli att bli lite avundsjuk på att jag inte kunde se alla snygga killar som några tjejer kollade in. Vissa såg tydligen sjukt bra ut. Även om tjejerna berättade för mig hur killarna såg ut kändes det inte som att det var samma sak som att själv kunna se dem. I sommar hoppas jag dock på att kunna hitta någon kille att spana in och att bli sådär härligt förälskad som man kan bli när man precis har träffat någon skulle inte vara helt fel:) Jag känner mig nämligen fruktansvärt trött på all olycklig och obesvarad kärlek så nu när jag har mitt allra sista långa sommarlov skulle det verkligen vara trevligt om det dök upp någon. Vi får se hur det går. En sak som var rolig att se igår var i alla fall lärarlaget. Jag blev faktiskt förvånad över hur duktiga de var på fotboll då jag såg dem utklassa en klass med sex-noll:) Det såg ut som att flera av lärarna har spelat fotboll tidigare. Däremot var de inte lika bra på brännboll, inte för att alla elever var bättre. Men estetklasser brukar ju sällan vara särskilt sportintresserade. Fastän jag går i trean nu och gårdagen var den sista dagen före studentdagen som klassen faktiskt hade chansen att vara tillsammans var det ganska många som inte kom igår och det tycker jag var lite synd. Men jag känner ändå att gårdagens elevhälsodag var en av de bästa hittills. Vi hade tur med vädret, de flesta som var där verkade ha roligt, jag pratade med några trevliga människor och tjejen som hjälpte mig igår var dessutom väldigt trevlig:)

Igårkväll var ungdomsgården öppen och jag åkte dit en stund för att slippa sitta hemma och ha tråkigt. Det var som vanligt trevligt att träffa några av mina kära vänner och då jag kände att jag behövde prata med folk och få ut min frustration över saker och ting tror jag att det var riktigt bra för mig att åka iväg lite. Några av oss fick hjälpa till att göra fruktsallad och jag utnyttjade tillfället genom att ta frukter som man behövde skära ganska hårt i. Jag tryckte till jättehårt i en mango och skar den i allt annat än fina bitar och tryckte dessutom till en papaya väldigt hårt. Det kändes verkligen bra att kunna skära i något som förhoppningsvis inte behövde lida. De andra märkte att jag var lite arg igår men de flesta verkade mest tycka att det var roligt, vilket ju var bra. Det är ju mycket bättre att sprida glädje omrking sig än ilska och nedstämdhet:) Efter att vi hade ätit fruktsallad och glass pratade vi om fonder och stipendier och fick tips på hur man gör när man söker pengar och lite annat trevligt. Jag lärde mig en hel del nya saker och tycker att det var riktigt bra att vi fick lära oss mer om sådant eftersom de flesta förmodligen kommer söka pengar från en fond i framtiden.

När jag kom hem igår ringde jag min kära vän Jonas och pratade med honom i några timmar. Det var verkligen trevligt och det kändes riktigt skönt att ha någon att prata med. Det finns inte särskilt många som jag känner att jag kan prata med i flera timmar utan att tröttna. Men jag kan verkligen tycka om att kunna ringa upp någon ibland fastän jag inte har något särskilt att säga. Ibland kan det helt enkelt kännas skönt att kunna prata bort en stund med någon, veta att personen finns där och att det inte alltid spelar någon roll vad man pratar om. Vissa kan man verkligen prata om ingenting med utan att det blir tråkigt eller känns konstigt. Sådana människor växer absolut inte på träd och därför är jag oerhört tacksam över att jag faktiskt känner några som jag kan känna mig så pass avslappnad med.

Idag har jag varit ledig eftersom jag redan har haft alla sånglektioner, kontaktlärartiden var inställd och vi har gjort allt i ensemblen. Därför har jag mest tagit det lugnt och förberett mig inför morgondagen. Nu har jag testat alla kläder jag ska ha imorgon och sett att allt som tur är verkar passa:) En annan sak som faktiskt kändes riktigt bra var när jag öppnade mitt mailprogram för en stund sen och det låg ett mail från min samhällskunskapslärare i inkorgen där det stod att jag fick VG i kursen! Jag vet att ett VG låter dåligt men jag känner mig faktiskt ganska nöjd med det eftersom jag verkligen har kämpat hela året för att få ett högre betyg än G i samhällskunskap. Nu lämnar jag bloggen för den här gången men jag lovar att berätta om studentdagen imorgon kväll eller på fredag. Ha det bra tills dess!
/Vispen

Hej!

Förlåt för den oerhört dåliga uppdateringen. Jag har försökt uppdatera bloggen via mobilen och skrivit några korta inlägg under veckan men nu när jag kollade bloggen såg jag att de inte har kommit fram. Nu har jag hur som helst tänkt skriva lite om tävlingen:)

I onsdags kände jag mig som tur var mycket piggare än i tisdags. Febern var nästan helt borta och huvudvärken hade släppt en aning, alltså lönade det sig att vila och sova mycket:) Jag åkte till skolan på förmiddagen och hade kontaktlärartid för allra sista gången tillsammans med klassen och vår kontaktlärare Aleks. I höst får vi se vem som blir min nya kontaktlärare, det vet jag inte än. Tyvärr var det nästan inga som orkade ta sig till skolan i onsdags trots att det ju faktiskt var den allra sista lektionen för de flesta av oss. I torsdags och fredags var man ju ledig, imorgon är Sveriges nationaldag, på tisdag har vi elevhälsovårdsdag, på onsdag är vi förmodligen lediga igen och på torsdag tar vi studenten. Den sista kontaktlärartiden var i och för sig ganska seg. Vi fick skriva två utvärderingar, blev informerade om kommande vecka och pratade om studentdagen:) Eftersom jag har Aleks i ensemble pratade vi lite efter lektionen och jag fick veta att jag fick VG i betyg av honom och Kitte. Det känner jag mig ganska nöjd med även om det såklart hade varit bättre att få MVG.

Efter att ha ätit lunch som tog extra lång tid eftersom jag hade ont i magen och kände mig nervös åkte jag till det kära hotellet i Handen där jag skulle bo resten av veckan. När jag kom fram checkade jag in och blev glatt överraskad då jag fick reda på att rummet där Madde och jag skulle sova var lätt att hitta till:) Eftersom jag kom före de flesta andra och eftersom jag fortfarande kände mig lite trött och febrig la jag mig och sov i några timmar innan Madde kom till hotellet. När hon kom kände jag mig lite piggare och vi gick runt en stund och hälsade på några trevliga människor och köpte sedan varsin mjukglass som vi satt och åt i några underhållande fåtöljer:) Jag blev glad när jag en stund senare plötsligt fick se holländarna komma gående och det var verkligen roligt att träffa dem igen:) Det var evigheter sen jag träffade Danique senast och Sven och Leander tycker jag ju om väldigt mycket också. Efter att ha sagt hej till dem gick jag runt och tittade när folk tränade showdown. I ett rum träffade jag Claudio och Zebben och vi pratade en stund innan jag gick vidare och Philip från Tyskland kom fram och hälsade på mig. Det var verkligen trevligt att träffa honom igen för vi hade ju väldigt roligt när vi träffades på ICC-lägret i somras. Philip var minst lika snäll mot mig under den här tävlingen som i Grekland och han dök ofta upp från ingenstans för att prata och ge mig en och annan kram:)

Lite senare på kvällen gick alla till radion för att äta middag. Maten i år var inte lika god som tidigare år men den vegetariska maten gick att äta och jag överlevde helgen trots att jag åt pizza två gånger, något som jag nästan aldrig äter i vanliga fall. Efter att de flesta hade ätit färdigt hälsades vi välkomna till tävlingen och därefter gick vi tillbaka till hotellet igen. Under kvällen hände inte särskilt mycket utan jag pratade mest med en massa människor och sen gick jag och la mig ganska tidigt eftersom jag skulle börja spela redan klockan åtta kommande dag.

I torsdags morse kände jag mig ganska trött eftersom jag inte hade kunnat sova särskilt mycket. Det berodde förmodligen på att jag hade vilat och sovit mer än vanligt under tisdagen och onsdagen. Upp ur sängen kom jag i alla fall till slut och lyckades till och med få i mig en del frukost innan min första match. Johnnie coachade mig under hela tävlingen, något som jag var enormt glad och tacksam över:) Han fick mig verkligen att tagga till ibland och gav mig bra tips på hur jag skulle spela för att det skulle gå så bra som möjligt. Jag skulle spela fem matcher i torsdags och eftersom jag hade hamnat i en ganska hård grupp gällde det verkligen att jag gav allt redan första dagen. Matcherna gick ändå helt okej. Jag vann över två italienskor som hette Emanuela och Pasqualina, förlorade mot Ieke från Holland och vann över Stine och Anni från Danmark. Eftersom jag aldrig hade vunnit över Stine tidigare kändes det roligt att jag äntligen lyckades göra det. Matchen mot Ieke kände jag mig inte nöjd med på grund av att det kändes som att jag aldrig hann komma igång utan hon hann ganska snabbt hitta luckor där hon kunde göra mål på mig. Siffrorna i seten blev elva-åtta och elva-sju, vilket ju i alla fall inte var helt katastrofalt.

Lunch åt vi på China station och jag tycker att deras lunchbuffé var helt okej:) Efter lunchen hade jag inga matcher utan kunde istället gå och duscha och därefter titta på när några av killarna spelade. Jag såg bland annat matchen mellan Leander och Christoffer. Eftersom jag kände mig ganska trött i huvudet efter att ha lyssnat på de höga ljuden från showdownborden i flera timmar gick jag till mitt hotellrum för att försöka sova en stund. Det gick dock inte särskilt bra eftersom folk hela tiden knackade på min dörr och störde. En gång var jag nära på att skrika åt personen som stod utanför men lyckades behärska mig när jag såg att det just den gången råkade vara Philip. Resten av torsdagen hände det egentligen inget särskilt utan jag tror att det var då som jag lyssnade på en del musik med Madde och även satt i en soffa och pratade med en massa människor:)

I fredags fortsatte matcherna och tjejerna började spela klockan åtta även då. Jag kan ju säga att det inte var roligt någonstans att vakna runt halv sju när väckarklockan ringde. Jag tycker i alla fall att fredagens matcher kändes helt okej och jag vann fyra av fem matcher och gick därmed vidare bland de sex bästa tjejerna i tävlingen. Det kändes bra att inte behöva spela om platserna sju till tolv och att jag nu, hur det än skulle gå, skulle placera mig bättre än i Milano där jag bara kom på elfte plats. I fredags kände jag mig nöjd med tre av de matcher jag spelade. I en match fick jag inte alls igång spelet och en annan förlorade jag på grund av att jag släppte in en hel del onödiga mål, samt gjorde några självmål.

Jag kände mig väldigt hungrig när jag äntligen fick gå och äta lunch. Matcherna tog längre tid än beräknat vilket gjorde att jag fick vänta ganska länge mellan varje match. Annelie och jag diskuterade i alla fall en massa trevliga saker medan vi åt och jag hade en hel del tankar som snurrade runt i huvudet när jag någon timme senare stod i duschen. Under eftermiddagen låg jag och sov en stund, såg några matcher och gick runt och var social med folk:) Min kära vän Desirée kom förbi och gjorde mig sällskap en stund och innan middagen var jag med Tobbe och Claudio och vi lyssnade på Veronica Maggio. Henne har jag verkligen fastnat för på sista tiden. Jag tycker om melodierna i de flesta låtarna och tycker dessutom om de flesta av hennes låttexter:) Efter middagen satt jag ute tillsammans med några andra och lyssnade på fotbollsmatchen mellan Sverige och Moldavien, pratade och hade trevligt. Därefter stod jag och pratade med folk i hotellbaren och eftersom jag inte skulle börja spela förrän tjugo i två igår gjorde det ingenting att jag var uppe ganska sent i fredags:) Madde och jag hade väldigt roligt och skrattade en hel del:)

Fastän jag känner att gårdagen kunde ha varit bättre hände i alla fall en del trevliga saker igår. Madde fixade till exempel frukost på sängen till mig och det var ju verkligen hur snällt som helst! Däremot känner jag mig inte särskilt nöjd med gårdagens matcher. Jag känner dock att jag verkligen försökte, att jag gjorde mitt bästa i de första fyra matcherna, kämpade och kände mig väldigt trött efteråt. Men jag hade tyvärr varken mitt spel eller turen på min sida. Jag spelade fem matcher i fredags och förlorade alla. Trots det kände jag mig ändå ganska nöjd med de två första matcherna då jag mötte Danique och Els från Holland. Det är två oerhört duktiga spelare som jag verkligen har stor respekt för eftersom de är duktiga samtidigt som de är trevliga:) När jag spelade mot Danique förra året hade jag ingen chans men i år vann jag ett set och spelade dessutom ett ganska jämnt andra set. I tredje set hade jag däremot svårare att hänga med och då släppte jag in en del onödiga mål på grund av nervositet plus att Danique gjorde några riktigt fina mål:) Danique hade dessutom en väldigt bra coach, ingen mindre än Sven och eftersom vi har tränat lite med varandra tror jag att han visste ungefär vad jag är dålig på och jag vet dessutom om att han är väldigt bra på att coacha folk. När han coachade mig i Finland vann jag en match som jag förmodligen hade förlorat utan hans hjälp. I matchen mot Els tycker jag också att jag spelade ganska bra fram till tredje set då jag gjorde tre självmål. Oj vad nervös jag kände mig i den matchen och att jag blir mer nervös i slutet av matcher och att jag har svårt att göra de poäng som behövs för att vinna är ingen nyhet. Samma sak hände i tredje matchen då jag mötte Anja från Danmark som jag hade vunnit mot när vi spelade i fredags. I Milano förlorade jag emot henne och igår är det klart att jag i tredje set var tvungen att skjuta ut bollen och att avsluta med att skjuta den i nät när det stod nio-nio. I matchen mot Anja kände jag verkligen att jag försökte göra allt för att vinna men det var i princip helt omöjligt att göra mål på henne på grund av att hon försvarade sig väldigt bra. Däremot sköt hon inte lika bra och många av de poäng hon fick var på grund av att jag gjorde misstag. Att ha tålamod är ju viktigt och att fortsätta kämpa trots att det känns segt och jobbigt ibland. Eftersom det hade gått dåligt för mig i de tidigare matcherna och eftersom jag kände nervositet och press kan jag erkänna att mitt tålamod inte var det bästa och det kändes tungt att förlora matchen på grund av att jag gjorde de där enkla misstagen. När jag en stund senare förlorade nästa match emot Ieke med två-noll i set, då jag när det stod elva-elva i andra set släppte in en boll som jag i vanliga fall skulle ha tagit, bröt jag ihop. Jag orkade helt enkelt inte mer och jag kände mig bara trött på allt. Som tur var fanns Johnnie där och han förstod hur jag kände och stöttade mig trots att jag inte alltid hade spelat som han hade önskat och fastän matcherna hade slutat oerhört dåligt. I den sista matchen mot Hanna orkade jag inte bry mig om resultatet och lyckades inte alls prestera lika bra som i vanliga fall. Efter att jag hade lyckats göra mål ville jag mest att matchen skulle ta slut, lät därför Hanna ha kontroll över spelet och göra några snabba mål. Egentligen borde jag ha tagit till vara på chansen att möta en sådan bra spelare men med tanke på att det inte hade påverkat min placering i tävlingen kände jag mig inte särskilt motiverad. Jag slutade alltså som sexa i årets Haninge open, något som jag inte känner mig nöjd med. Förra året kom jag ju trea och det hade jag gärna gjort igen. Sexa är åtminstone bättre än elva som jag blev i Milano och jag måste säga att jag föredrar en sjätteplats framför en fjärdeplats. Det kanske låter konstigt men så är det.

Det var tur att några av mina vänner stod vid receptionen när jag kom ut från matchen emot Hanna och att de faktiskt var glada och därmed gav mig lite ny energi. Resten av kvällen kände jag mig dock ganska nere även om det såklart också fanns stunder då jag kände mig glad. Det var till exempel roligt att klappa händerna och jubla under prisutdelningen. Mina handflator ändrade färg och jag fick ont i halsen men det var det värt:) På damsidan var det Danique som vann, Hanna som kom tvåa och Els som kom trea. På herrsidan var det Zebben som vann, Sven som kom tvåa och Ari som kom trea:) Vi kan alltså säga grattis till Zebben som både har vunnit Milano open och Haninge open i år! Zebben och Claudio är det bästa Sverige har just nu medan resten av oss behöver träna lite till för att nå toppen. Efter prisceremonin var jag med några svenskar och holländare och när de flesta holländarna hade gått och lagt sig var jag med några svenskar och danskar som fortfarande var uppe. Brian och Stine fick mig att känna mig lite gladare och lite senare var jag glad över att Shakti och Tobbe stod ut med mig och alla mina funderingar:) Det finns nog ingen som tänker lika mycket som jag och det finns definitivt ingen som är lika efter som jag när det gäller vissa saker. Jag måste skynda mig om jag ska hinna göra något i livet för vi lever ju bara en gång och det gäller att ta till vara på varenda dag. Ett problem jag har är att jag nästan alltid tänker innan jag gör saker istället för att ibland bara vara impulsiv och köra på. Jag önskar verkligen att jag kunde vara mer spontan, att jag kunde våga vara mer framåt och framförallt att jag skulle våga göra mer här i livet och ta de steg som krävs för att saker och ting ska hända. Jag tycker om människor som står för vad de tycker och människor som tar initiativ. För mig kan det ibland ta hundra år innan jag har bestämt mig för något och jag är helt enkelt allmänt seg. Men det blir säkert bättre med tiden, det får vi åtminstone hoppas:)

Imorse kände jag mig ganska ledsen, dels för att tävlingen var över och jag snart skulle bli tvungen att lämna alla och dels för lite andra saker som hade hänt. En av mina vänner ville prata med mig och trots att jag verkligen försökte anstränga mig för att göra samtalet så trevligt som möjligt gick det inte alls som jag önskade. Att göra någon annan ledsen är hemskt och idag hade jag inget annat val än att säga någonting som fick min vän att gråta och bli oerhört sårad. Jag vet att du brukar läsa allt jag skriver och när du ser det här vill jag än en gång be dig om ursäkt för vad jag sa idag. Men både du och jag vet att det är svårt och saker och ting kan bara förändras till det bättre i framtiden! Du är en oerhört fin vän som jag inte vill förlora ur mitt liv och jag vet att jag har varit orättvist mot dig och att det jag sa idag gjorde ondare än vad jag någonsin hade kunnat ana. Men du kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta och jag har aldrig träffat någon som bryr sig lika mycket om mig som du gör. Du förtjänar verkligen att må bra och jag ska göra allt för att hjälpa dig om du någonsin känner att du behöver mig.

Min förmiddag kunde alltså ha börjat bättre och hela den här söndagen plus en del annat hade man gärna kunnat radera ur mitt minne. Men nu går inte det utan livet går vidare och nu sitter jag här hemma och skriver. För att återgå till tävlingen måste jag säga att det känns ganska skönt att den är över och att det nu är fyra månader kvar till nästa. Det känns såklart tråkigt på grund av att jag nu inte kommer träffa mina kära vänner som bor utanför Sverige på länge och eftersom jag dessutom inte kommer få tävla på ett tag. Det är ju tävlingarna jag ser fram emot och det är ju därför jag tränar. Men jag tror samtidigt att jag behöver ta en paus och slappna av ett tag. Jag känner mig ganska trött på att hela tiden vara tvungen att prestera och det är något som jag förhoppningsvis inte kommer behöva göra i sommar. Då behöver jag inte gå och oroa mig för skolarbeten som ska lämnas in eller känna mig nervös inför stora sånguppspel och internationella tävlingar. Jag hoppas att jag inför nästa tävling ska ha hunnit vila upp mig ordentligt och att jag har tränat så pass mycket att jag lyckas placera mig bättre än vad jag har gjort i Milano och på Haninge open. För att lyckas med det behöver jag verkligen träna hårt för jag vet att det ändå kommer kännas jobbigt när jag väl står där på nästa tävling. Då kommer nervositeten och prestationsångesten göra att jag spelar sämre än vanligt. Det drar alltså ner nivån på mitt spel och när jag känner att jag måste prestera spelar jag oftast dåligt och brukar dessutom ofta tappa all energi och glädje jag annars brukar känna när jag spelar showdown. Många säger att jag behöver träna mentalt och att jag ofta spelar bättre på träningar än på tävlingar. Eftersom jag bara tränar mentalt när jag tävlar och eftersom jag inte tävlar särskilt ofta innebär ju det att jag behöver förbereda mig så mycket som möjligt på alla andra sätt för att en dag kunna lyckas och det ska jag verkligen försöka göra! Utan showdownen skulle jag må ännu sämre än vad jag gör idag för den tar upp en stor del av mitt liv och betyder väldigt mycket för mig. Det är nog därför som jag så gärna vill prestera och det känns ju alltid lika jobbigt att förlora och misslyckas. Trots att det har gått dåligt för mig under en längre period nu har jag ändå fortsatt träna eftersom jag helt enkelt inte har kunnat vara utan showdownen. När jag har förlorat och misslyckats har jag flera gånger funderat på att lägga ner men när jag väl har varit ledsen i några dagar har jag som sagt alltid fortsatt träna. Jag har många av mina vänner tack vare showdownen och därför kan jag bara inte ge upp nu! Vad som är rätt och hur jag borde göra vet jag inte men jag skulle nog inte kunna sluta med showdownen även om många kanske skulle säga att det var det bästa för mig. Jag kanske aldrig kommer lyckas trots att jag kämpar, det kan ju ingen veta men jag vet att jag inte vill leva utan showdownen! Även om jag som sagt är missnöjd med min placering på Haninge open är jag ändå glad över att jag ställde upp i tävlingen. Det var mycket bättre än att bara sitta hemma och vilken tur att jag faktiskt hann bli frisk tills i torsdags. Jag känner alltid att jag utvecklas av att möta alla duktiga tjejer och att få umgås med alla mina fantastiska vänner i några dagar var helt underbart!
/Vispen