Kort sammanfattning av år 2012
Min sammanfattning av år 2011
Hej!
Nu börjar år 2011 lida mot sitt slut och jag tänkte försöka sammanfatta året. Eftersom jag känner mig ganska trött och omotiverad att skriva blir det ingen lång sammanfattning men några rader tänkte jag i alla fall försöka få ihop. Jag har hunnit uppleva en hel del i år. Ni förstår säkert att jag, precis som alla andra, har fått vara med om en del tråkiga och jobbiga saker. I det här inlägget tänkte jag dock endast fokusera på alla roliga händelser eftersom jag vill att jag ska känna mig så glad som möjligt när jag läser det här i framtiden. I den här sammanfattningen hade jag tänkt skriva lite kort om särskilda händelser och saker som jag har fått uppleva i år. Om ni vill läsa mer om en särskild händelse finns den någonstans i ett tidigare blogginlägg.
År 2011 började med en hel del showdowntävlingar. Först var det dags för New years cup där jag slutade som tvåa. Kort därefter var det tävling i Pajulahti i Finland där jag slutade på fjärde plats och helgen därpå kom jag tvåa på en cuptävling i Trollhättan. Unga synskadade anordnade en uppsökeriutbildning som jag var med på. Jag hade en trevlig helg på Almåsa där jag både hann lära mig nya saker och umgås med trevliga människor. Efter att ha deltagit på de tre showdowntävlingarna och fått många bollar på ett och samma ställe på högerhanden blev jag tvungen att vila handen på grund av värk i pekfingret. Det var en ganska jobbig period och jag har nog aldrig längtat mer efter att få träna som jag gjorde då. Att träna med vänsterhanden var så klart inte alls samma sak. Skolan flöt på som vanligt och favoritämnet var psykologi.
I mars hade jag Sven på besök för första gången och jag kommer så väl ihåg hur nervös jag kände mig när Nina och jag skulle hämta honom på Arlanda. Jag slappnade dock av när jag märkte att Sven var lätt att umgås med och att han hade lätt att prata med mig, min familj och mina vänner. Sven och jag hade några fina dagar tillsammans då vi bland annat besökte USS ungdomsgård, tränade showdown, åt en massa god mat och tittade på Melodifestivalen. Att ha Sven här var helt underbart och han fick mig att känna känslor som jag inte hade känt på väldigt länge. I slutet av mars var jag på USS årsmöte. Jag valdes in i styrelsen där jag har hunnit sitta i snart två år nu. Det känns roligt och jag har haft många fina stunder med den kära styrelsen. Maria fyllde femtio år i slutet av mars och det firade vi genom att åka på en kort kryssning. Innan månaden var slut hann jag även vara med på Sticks & stones releasefest. Rebecka sjöng hur bra som helst och jag tycker verkligen om låten ”Guide me” som Rebecka skrev till mig och som finns med på Sticks & stones första platta. Ni kan höra låten här:
Sticks & Stones – Guide Me
I april pluggade jag en hel del, sjöng mycket och tränade inför showdowntävlingen i Milano. Jag såg musikalen Hair tillsammans med min farmor Irre min kära syster Lovisa och några av mina kusiner. På körsången och estetisk verksamhet hade vi länge haft ett samarbete och nu var det äntligen dags att besöka ett äldreboende i Solna för att sjunga upp några låtar som vi hade övat in. De äldre verkade uppskatta vårt besök, vilket så klart var roligt. Jag deltog på en cuptävling och slutade som fyra i svenska cupen. Det kändes ganska jobbigt men det var bara att ladda om inför Milano. Jag hann med en träningshelg och några fina dagar med Sven, då vi bland annat firade påsk, innan det var dags att sätta sig på ett flygplan mot Italien! Jag älskade verkligen Milano tack vare alla härliga människor, den oerhört goda maten, stämningen och vädret! Min placering i tävlingen behöver vi ju inte gå in på men att Claudio kom trea och Zebben vann kan vi däremot vara glada och stolta över! Jag kommer aldrig att glömma vår resa tillbaka till Sverige när Maria träffade en romantisk kille som gav henne en eurosedel med sitt telefonnummer eller när Daniel en stund senare gav mig en femtiolapp där han hade skrivit sitt mobilnummer. Den kommer jag alltid att spara!
Maj var en ganska stressig månad då det hände mycket. Sångarna/sångerskorna i min klass och parallellklassen hade vårt sista sånguppspel tillsammans. Jag tycker att det var roligt att höra alla och kände mig ovanligt nöjd med min sånginsats då jag sjöng låten Lately. I mitten av maj var det dags för studentskiva tillsammans med alla andra artistmusiker och storbandstreor. Det var filmtema och jag var utklädd till Pocahontas. Jag hade en trevlig och oförglömlig kväll på Blekholmen då jag åt en god middag, fick diplom för att vara klassens plugghäst, pratade med en massa människor och dansade en lång stund:) Några dagar senare hade artistmusikertreorna slutkonsert och även det blev en oförglömlig kväll trots att jag inte kände mig nöjd med min egen insats. Att få äran att lyssna på alla duktiga ensembler och att spela upp något med min kära ensemble för sista gången kändes väldigt speciellt. Efter konserten åt jag en god middag tillsammans med mina föräldrar Nina och Björn, min syster Lovisa, min mormor Lia och min farmor Irre och jag njöt av att ha många nära och kära där på en och samma gång.
Efter slutkonserten tog det inte många dagar förrän det var dags för SM i showdown. På herrsidan blev det Zebben som vann och på damsidan blev det jag:) Det är klart att det kändes roligt att vinna SM för andra året i rad men nästa år hoppas jag på att få se en annan vinnare. Natten efter SM minns jag att jag drömde hemska saker och att jag tydligen hade gråtit och varit onåbar en ganska lång stund. När jag väl vaknade senare under natten och även morgonen därpå fick jag verkligen se att det fanns många som brydde sig om mig och det kändes riktigt fint!
Björn fyllde femtio år den tjugoandra maj och det firade vi så klart tillsammans med släkten:)
Vi hade haft de sista examinationerna i de flesta av våra kurser. Det enda jag hade kvar var en gruppredovisning i estetisk verksamhet samt mitt allra sista terminsprov i sång. Jag hade gått och varit nervös inför terminsprovet ganska länge men det visade sig att provet gick bättre än vad jag trodde att det skulle göra och jag måste erkänna att jag kände mig riktigt stolt när jag fick reda på att jag hade fått MVG i sång!
I slutet av maj var jag på en riktigt bra gospelkonsert, handlade en studentklänning och umgicks med några av mina kära vänner.
I början av juni var det dags att tävla för sista gången innan sommaren. Jag hade länge funderat över om jag verkligen ville delta på Haninge open men kom till slut fram till att jag ville spela. Det blev många jämna matcher som jag kände mig mer eller mindre nöjd med. Jag kände att jag spelade helt okej de två första dagarna men den tredje dagen hade jag varken turen eller koncentrationen med mig. I och med det slutade jag som sexa i tävlingen, vilket jag inte alls kände mig nöjd med. Det gick åtminstone bättre än i Milano och jag kände faktiskt att jag kämpade och gjorde mitt bästa i alla förutom en match. Johnnie var en väldigt bra coach och förutom att han coachade mig under matcherna stöttade han mig när jag bröt ihop efter att ha förlorat fyra matcher i rad. Att få umgås med alla trevliga människor var betydligt roligare än att förlora en massa showdownmatcher. Jag hade fina stunder med bland annat Madde, Claudio, Stine, Tobbe och Shakti. Sen glömmer jag aldrig Philip från Tyskland som alltid ville veta var jag var och gjorde och som satt utanför dörren till mitt hotellrum i över en timme sista morgonen för att inte missa chansen att säga hej då till mig. Jag har aldrig varit med om att någon har varit så pass intresserad av mig men det är klart att det känns fint och jag kan inte ens räkna ut hur många gånger Philip har gjort mig rörd med sina telefonsamtal, msn och e-postmeddelanden.
Några dagar efter Haninge open tog jag studenten tillsammans med min klass. Även om jag inte tog studenten på riktigt hade jag en fin dag då jag bland annat umgicks med klassen, åt en god lunch, träffade min kontaktlärare Aleks, åkte studentflak och avslutade dagen med att äta en god middag på en vietnamesisk restaurang tillsammans med några släktingar och nästan hela familjen:)
Efter studenten började mitt sista riktiga sommarlov. Eftersom det inte var några showdowntävlingar och jag inte hade anmält mig till ett enda läger hade jag några förhållandevis lugna veckor. Jag hann i alla fall göra några roliga saker, bland annat delta på ett träningsläger, åka till Berlin tillsammans med en massa USS-are och några andra, fira midsommar och spela in några ljudloggor tillsammans med Johan i studion Ljudolf. Något som jag aldrig kommer att glömma är när jag var på Allsång på Skansen i somras och kramade Måns Zelmerlöw! Kramen jag fick av honom är en av de finaste och bästa kramar jag någonsin fått och att Måns började dansa med mig när jag kramade honom och att han dessutom svarade att jag var bäst efter att jag hade sagt att han var bäst var helt underbart! Jag hoppas verkligen att jag träffar Måns fler gånger så att jag kan få fler fina kramar.
I somras hann jag så klart ha fina stunder tillsammans med många av mina fantastiska vänner. Jag hade några väldigt roliga dagar i Örnsköldsvik tillsammans med Rebecka, hennes familj och Ida, var i Norrköping där jag träffade Jakob och Jonas, vi besökte bland annat Smultronstället och köpte den största glass jag någonsin sett, firade Rakel i Sala precis som vanligt och hade dessutom många fina stunder i Stockholm. I slutet av sommaren var jag på Unga synskadades medlemsforum där jag träffade både gamla och nya vänner. Sen avslutade jag sommaren tillsammans med Sven och min kära familj:)
Jag måste erkänna att jag tycker att hösten och början av vintern har varit ganska jobbig och seg även om det så klart finns saker och händelser som har fått mig att må bättre och känna mig gladare. När det gäller showdownen har jag deltagit på tre tävlingar. På Paragmes Breda i Holland blev jag sexa eftersom jag inte hann spela alla mina matcher på grund av att tävlingen tog längre tid än beräknat och vi behövde hinna med vårt flyg som gick innan alla matcher var spelade. European top twelve var inte heller min tävling. Jag slutade på fjärde plats precis som förra året. Det var bara trippeltävlingen i Litauen som jag känner mig riktigt nöjd med. Där kom Sveriges lag på andra plats!
Förutom att jag har tävlat har jag så klart haft skolan att tänka på och jag har nog aldrig känt mig så pass skoltrött i hela mitt liv som jag har gjort just den här hösten. Vissa ämnen har så klart känts roligare än andra, till exempel vokalensemble och klassisk sång. En annan sak som jag uppskattade är dessutom när klassen fick besöka Svartklubben:)
USS har haft några olika aktiviteter och jag har hunnit besöka USS ungdomsgård några gånger, vara med när USS besökte Gröna lund, delta på en fotbollshelg, en styrelse och ungdomsledarhelg, se finalen av Idol samt delta på USS traditionella julfest. Jag har även åkt som utbytare för första gången i mitt liv då jag deltog på två av US västs aktiviteter.
När jag inte har gått i skolan, pluggat, tränat, tävlat eller deltagit på någon helgaktivitet har jag tagit det lugnt, umgåtts med min familj eller träffat mina vänner. Jag har hunnit ha några fina dagar/kvällar med bland annat Emma, Rakel och Sandra samt träffat Rebecka och Ida några gånger. På mitt allra sista höstlov besökte jag den underbara staden Göteborg och där umgicks jag mycket med Alireza och Oja. Vissa kvällar har det hänt att jag har åkt hem till Adam och jag tycker alltid att det är lika roligt att träffa honom och hans föräldrar.
Det finns utan tvekan någonting som slår allt den här hösten och ni som känner mig och ni som har följt min blogg på sista tiden vet säkert vad jag pratar om. Ibland händer det saker som vi aldrig skulle kunna tro eller föreställa oss. Att en man skulle komma in i mitt liv och börja betyda väldigt mycket för mig på bara några få månader är inget mirakel och definitivt ingenting som förvånade mig eftersom jag alltid har haft relativt lätt att tycka om människor. Däremot var det nog ingen, allra minst jag, som trodde att det skulle vara just Alireza som tog mitt hjärta, en man som jag behövde träffa ett antal gånger innan jag såg vilken oerhört rolig, fin och helt underbar människa han faktiskt är. Jag kommer att skriva mer om det lite längre ner i det här inlägget.
Trots att jag har känt mig ganska trött och less på det mesta under hösten tycker jag att tiden har gått väldigt fort. I december har jag hunnit fylla tjugo år och därmed gått från att vara tonåring till att bli ung vuxen. Trots att det kändes jobbigt att bli ett år äldre har jag kunnat gå vidare och acceptera det. Jag kände mig nöjd med min födelsedag som jag firade med min kära familj. Den här månaden har jag även hunnit fira Lucia, köpa ett antal julklappar och fira jul med familjen och mina närmaste släktingar. Mitt år kommer att avslutas på Åland tillsammans med min kära Reza!
Om det var någon som läste förra årets sammanfattning kanske ni minns att jag skrev två saker som jag ville lyckas med under det kommande året, alltså år 2011. Det första var att komma tvåa i en internationell showdowntävling. Individuellt har jag inte lyckats men jag har däremot kommit tvåa tillsammans med Adde och Claudio på en trippeltävling i Litauen. Att tävla tillsammans med andra var hur roligt som helst och jag hoppas att Litauen anordnar fler trippeltävlingar i framtiden. I år har jag som sagt inte lyckats placera mig som tvåa eller bättre och därför får jag helt enkelt ha kvar målet och hoppas att jag lyckas bättre nästa år.
Det andra som jag önskade att jag skulle finna i år var kärleken. Under förra året och en stor del av det här året har jag haft starka känslor för Sven. Vi träffades utanför showdowntävlingar tre gånger och att ha Sven på besök var alltid lika trevligt. Förutom att Sven bidrog till att jag kände mig gladare har jag fått höra av både min familj och en del vänner och släktingar som träffade Sven, att de tyckte om honom, vilket inte alls förvånade mig eftersom Sven alltid var väldigt glad och social. Sven smälte in bland oss fastän han bara pratade engelska och jag kan lova er att jag beundrade honom för att han hade så pass lätt att prata med nya människor. Som ni kanske vet skulle jag ha åkt till Holland för att hälsa på Sven under höstlovet men resan ställdes tyvärr in. Idag är Sven tillsammans med en nära vän till mig. Under tiden då Sven och jag träffades kommer jag ihåg att jag talade om för honom ett flertal gånger att jag trodde att han och Miriam som idag är hans flickvän, skulle passa bra ihop. Därför är jag jätteglad över att de äntligen har funnit varandra. Trots att Sven och jag aldrig blev ett par känner jag mig ändå glad när jag tänker tillbaka på tiden då Sven var en av de viktigaste personerna i mitt liv. Under tiden då jag var kär chattade vi flera timmar varje dag, sms-ade varandra väldigt ofta samt pratade i telefon eller skypade i stort sett varenda dag. Vi delade mycket och jag kommer alltid att minnas dagarna då Sven var här. Vi hade riktigt fina stunder tillsammans och Sven är definitivt en av de romantiskaste killar jag någonsin träffat! Alla oerhört fina mail, hälsningen som jag fick när jag fyllde nitton år och blommorna och det lilla kortet som levererades hem till mig med blombud i höstas, är det finaste jag någonsin fått av en kille! Idag är jag helt säker på att både Sven och jag känner oss nöjda med att bara vara vänner. Vi har gått vidare och hittat någon ny att vara sådär härligt förälskade och nykära i. Det är ju många som säger att det händer när man minst antar det och det var precis så det kändes i höstas. Den nittonde augusti var första gången som jag märkte att en kille som jag bara någon månad tidigare hade tyckt var ganska dryg och skum, faktiskt verkade vara trevlig, rolig och helt okej att umgås med. Killen jag pratar om heter Reza och den nittonde augusti var första gången som vi fikade tillsammans. Den gången var även våra kära vänner Ronja och Hannah med. Dagarna efter fikastunden hände det att Reza och jag sms-ade och chattade lite på msn men våra konversationer såg i princip ut som vilka konversationer som helst. När Reza talade om för mig att han skulle åka till Stockholm för att gå på en releasefest tänkte jag att jag ju kunde åka dit eftersom jag ändå inte hade något annat att göra. Den kvällen och natten hann Reza och jag prata ganska mycket med varandra och jag hann märka att Reza var lätt och väldigt rolig att umgås med och att jag kände mig trygg med honom på ett särskilt sätt. Efter att ha kommit hem från releasefesten utökades vår kontakt. Vi började sms-a och chatta oftare samt ringa varandra lite då och då. När jag träffade Reza i början av september visste jag att han var en person som jag inte ville leva utan! På bara lite mer än tre månader har Reza och jag hunnit göra en massa romantiska och fina saker tillsammans. Vi har bland annat haft fina stunder i både Stockholm och Göteborg samt varit på Åland två gånger. Våra fina nätter, alla fina middagar och den långa fina kyssen ute på däck när vi var på väg till Åland för första gången, är några exempel på saker som jag alltid kommer att minnas. I Stockholm är Scandic hotell Continental och Malmen, Café Gunnarssons, Pizza hut, Jensens och Kamarina ställen som vi har besökt ett antal gånger tillsammans och dessa ställen har på ett eller annat sätt blivit speciella för oss. Nu går det inte en dag utan att Reza och jag pratar med varandra och jag hoppas av hela mitt hjärta att vi kommer att uppleva mer tillsammans så att vi lär känna varandra bättre. Reza och jag kommer att fira in år 2012 tillsammans och det ser jag verkligen fram emot!
Ett mål jag har i livet är att finna någon att älska som älskar mig tillbaka på samma sätt och med samma passion. Jag är säker på att jag kommer att fortsätta kämpa tills jag hittar mannen i mitt liv för jag tror att det finns någon för oss alla men att det tar olika lång tid för oss att hitta rätt. Om mannen i mitt liv är Reza eller någon annan får tiden utvisa. Kärlek är det finaste som finns och det vill jag inte leva utan! Jag ser fram emot dagen då jag kommer att känna mig riktigt trygg och säker tillsammans med en annan människa. Fastän jag önskar att allt skulle hända nu på en gång vet jag samtidigt att kärlek inte är något man kan stressa fram, att det behövs tålamod, att allt tar sin tid, att vissa saker, bland annat kärlek mellan två individer, behöver få ta tid för att känslorna ska hinna utvecklas och för att personerna ska få chans att utvecklas tillsammans. Att vara förälskad är en sak men att vara kär på riktigt tror jag är något helt annat. Jag tror att de allra flesta behöver vänta i flera år innan de kan vara helt säkra på att de är kära i en annan människa. Det är klart att något kan kännas rätt från första början men sen är det ju en hel del som måste fungera för att två personer ska kunna flytta ihop, bilda familj och framförallt för att dessa personer ska känna att de vill leva tillsammans resten av sina liv. Livet här på jorden är inte hur långt som helst och därför hoppas jag att jag hittar någon som vill uppleva allt det här med mig om inte alltför lång tid. Nästa gång jag går in i ett förhållande vill jag vara säker på att både jag och min partner ska vara hundra procent säkra på vad vi känner och att vi ska känna oss redo och verkligen vilja satsa och lägga energi på vårt förhållande. Att jag skulle hitta min blivande man nästa år är kanske inte särskilt troligt men ingenting är omöjligt. Jag kanske redan känner personen men inte vet om att det är just honom jag kommer att bli kär i eller också kanske jag träffar någon som jag blir blixtförälskad i så fort jag hälsar på personen, allt kan hända.
Det finns ytterligare några saker som jag vill hinna uppleva och göra nästa år. Förutom att jag vill ta studenten och gå ut gymnasiet med minst betyget godkänt i alla ämnen hoppas jag på att kunna ha en stor fest i samband med studenten. När det väl har blivit dags att ta studenten hoppas jag att jag vet vad jag kommer att göra i höst och att jag därmed kommer att känna mig relativt lugn när jag lämnar Kulturama och gymnasietiden bakom mig. Vad jag än gör i höst hoppas jag att jag kommer flytta hemifrån någon gång under nästa år. Jag känner att det är dags för mig att pröva mina egna vingar som det så fint heter. För att jag ska klara av att bo själv behöver jag bli mycket bättre på att laga mat, tvätta och städa och det hoppas jag att jag har hunnit träna en del på innan det är dags att flytta. Något som jag har velat göra enda sen jag var liten är att åka till Vietnam och jag ska verkligen försöka se till så att jag får besöka landet nästa år. Det skulle vara helt underbart! Förutom ovanstående saker hoppas jag att jag kommer att sjunga mer nästa år eftersom det har blivit ovanligt lite sjungande för mig i år. Sen vill jag så klart kunna hjälpa andra människor på olika sätt samt hålla kontakten med min familj, mina släktingar och mina vänner. Jag hoppas även på att lära känna nya människor nästa år! Hmm, jag tror faktiskt att det var allt, åtminstone det viktigaste. Som säkert både jag och ni märkte blev det här ett ganska långt inlägg eftersom jag helt plötsligt kände att jag hade massor att skriva om. Nu får jag sätta fart så att jag lyckas nå alla mål och hinner göra allt jag vill under år 2012. Om vi ska lyckas med saker och ting i livet gäller det ju att vi tror på det vi vill och att vi kämpar hårt för att nå allt vi vill och önskar. Nu är det alltså bara att trycka till och göra vårt bästa så får vi hoppas att det räcker så långt som möjligt! Jag önskar er ett gott nytt år och hoppas att er nyårsafton blir trevlig och fin! Jag kommer att ha det helt fantastiskt med Reza!
/Vispen
Sammanfattning av år 2010
Hej!
Min dator har krånglat hela dagen men jag ska försöka sammanfatta året. Tyvärr blir det inte någon lång sammanfattning men något ska jag i alla fall skriva. Det är mest för min egen skull så att jag ska ha någonting att läsa i framtiden. Men det är såklart jätteroligt om ni vill läsa också:) Om ni vill läsa mer om en speciell händelse kan ni leta reda på den för jag har skrivit lite längre om alla händelser i bloggen.
JANUARI:
Januari började med att jag köpte ett par nya gymnastikskor som jag har använt väldigt mycket i år, både när jag spelar showdown och när jag tränar på cross trainern. New years cup var en liten turnering som spelades i Stockholm i början av året, jag slutade som tvåa vilket inte kändes helt fel:) Dessutom var det då som Madde och jag började lära känna varandra. Under året har vi haft väldigt roligt och vi brukar säga att hon är som en lillasyster för mig:)
Senare i januari firade jag min kusin Mårten som fyllde sexton år och var på middag hos Lia där de flesta åt kalkon. Skolan började igen efter jullovet och jag kämpade för att nå godkänt i matte b. Matte är det enda ämne som jag har haft riktigt svårt för i skolan och jag fick ju till och med IG på ett prov. Eftersom det aldrig hade hänt tidigare var jag ledsen över det. Min lärare Stephan fick mig i alla fall att orka fortsätta plugga, han hjälpte mig alltid när jag fastnade och stod ut med mig trots att det ibland kunde ta lång tid för mig att förstå vissa saker. De andra ämnena gick helt okej för mig men i ensemblen behövde jag bli bättre på att röra mig på scenen och även försöka sjunga bättre och bli bättre på att sjunga starkt genom att använda magstödet mer.
Showdownen var egentligen det enda som fick mig att orka med allt vissa dagar. Aktiva synskadade anordnade en showdownhelg och jag var på Mälargårdarna för första gången. Där träffade jag bland annat Christoffer, Margaritha, Manja, Mariah och Micke och det har varit roligt att lära känna dem bättre i år:)
FEBRUARI:
I början av februari var det tävling i Trollhättan. Dit åkte jag tillsammans med några spelare från Stockholm och Rebecka. Det var tur att Rebecka följde med eftersom hon var den enda som kunde se fullt och eftersom det dessutom var en del förseningar och strul med tågen. Människor var stressade i och med alla förseningar och det var ganska jobbigt. Tävlingen var hur som helst väldigt rolig och jag vann alla mina matcher. Då spelade jag i b-gruppen och motståndet var inte alls lika hårt som i a-gruppen men det kändes skönt att vinna. Människorna var verkligen trevliga och jag kände mig gladare än vad jag hade gjort på länge och jag kommer länge minnas kvällen och natten mellan lördag och söndag:) För att ha någonting från Trollhättan och för att minnas den roliga helgen köpte jag en jojo på hotellet där vi bodde. En annan sak som jag kommer ihåg med helgen i Trollhättan var den extremt sociala killen som vi träffade på tåget på fredagen och som kom till hotellet under helgen för att träffa oss igen:)
Melodifestivalen började några veckor senare och min favorit var Anna Bergendahl som ju vann i år. Tyvärr kom hon inte särskilt långt i eurovision song contest menmen. På alla hjärtans dag hade jag ingen att fira med och det hoppas jag att jag ska ha nästa år. Fettisdagen firade jag i alla fall och åt två stora semlor på ungdomsgården:)
Februari avslutades med en cuptävling för b-gruppen där Johnnie vann och jag blev tvåa. Det räckte i alla fall för att jag skulle komma med i a-gruppen vilket gjorde mig otroligt glad. Tyvärr har jag ju missat den första cuptävlingen i höst men det finns inte mycket att göra åt det.
MARS:
I mars var det sportlov då jag tyvärr inte gjorde särskilt mycket. Unga synskadade hade i alla fall en upptaktshelg som jag åkte på. Vi bodde på Almåsa och där har jag ju varit ganska många gånger i mitt liv:) På Almåsa äter man ju oftast väldigt mycket, både en massa god mat plus att man fikar flera gånger om dagen. Under helgen pratade vi mycket om funktionshinderkunskap och jag fick lära mig en massa nya saker. Några föreläsare pratade bland annat om media och sociala medier. En person som är helt blind pratade om hur det är att arbeta inom politik och sen var det en intressant debatt mellan några us-are och några politiker. Jag testade även kundalini-yoga och träffade såkart en massa trevliga människor, bland annat Elvira, Ida, Claudio, Anna och Jonas:)
Senare i mars var jag på genrepet av melodifestivalen med Ellen. Vi hade hur roligt som helst! Sponsorerna gav oss olika saker, vi sjöng karaoke och det bästa av allt var när jag träffade Shirley Clamp! Dessutom fick jag en autograf av Måns Zelmerlöw men honom hann jag inte prata med den gången. Att se själva genrepet var såklart också väldigt roligt den kvällen.
I mars var jag även på USS funktionärsmiddag som var väldigt trevlig. Någon vecka senare var USS årsmöte där jag plus åtta andra röstades in i styrelsen. Jag känner verkligen att jag har lärt mig mycket om hur det är att sitta i en styrelse under det här året och jag funderar på att kandidera till styrelsen även nästa år för att jag då kommer ha mer erfarenhet och veta mer om hur det fungerar.
Stockholms handikappidrotsförbund anordnade en dag då de visade upp olika sporter. Jag fick vara med och visa showdown och folk fick utmana mig. Det var roligt och jag fick spela tvåminutersmatcher. Jag vann alla förutom en.
I skolan hade vi sånguppspel då jag sjöng jazzlåten God bless the child. Det var roligt och jag kände mig faktiskt ganska nöjd med mitt framträdande trots att jag inte har kunnat höra hur det lät. Hur som helst lyckades jag i alla fall beröra med min sång vilket kändes bra.
Den långa taxiresan är också något som jag kommer minnas länge. Ni kanske läste inlägget då en taxichaufför åkte in i en hästhage istället för på en väg och när jag fick trycka på gaspedalen medan chauffören stod utanför och försökte få loss bilen ur leran. Jag hade ju ingen som helst erfarenhet av hur man körde bil och eftersom chauffören inte hade förklarat för mig hur jag skulle göra tryckte jag ner gaspedalen så mycket som möjligt eftersom jag trodde att det var det bästa sättet att komma loss på. Det resulterade i att chauffören blev lerig och att vi fastnade ännu mer. En ny erfarenhet var det i alla fall, när jag väl hade förstått hur jag skulle göra lyckades vi faktiskt komma några meter med bilen och loss kom vi efter någon timme med hjälp av en traktor:)
APRIL:
I april var det äntligen dags för tävling i Milano! Jag älskade verkligen Italien på grund av människorna, den glada stämningen och maten! Vi åt en massa pasta och det har jag ju alltid tyckt om. Däremot testade jag aldrig pizza vilket jag får göra om jag åker till Italien någon mer gång eftersom det sägs att den ska vara god. Glassen var förresten väldigt god i Italien! Jag älskade mango, choklad och jordgubbsglassen:) Själva tävlingen var såklart något jag hade sett fram emot länge. Tyvärr kom jag bara åtta individuellt men i trippeln blev Sverige trea efter att ha spelat en oerhört jämn match mot Slovenien. Jag kommer länge minnas den matchen eftersom jag avgjorde när det stod ttjugonio-tjugonio och när jag lyckades göra mål på en av Sloveniens bästa spelare. Självklart var det bara tur att det blev mål men jag kan lova att jag och de andra svenska spelarna blev glada:) Zebben blev trea i Milano vilket ju var roligt. Två saker jag har kvar från Milano är en tröja som det står I love Milano på och en nyckelring med en bild av en boll och två racketar på.
I april var det, förutom tävlingen i Milano, SM i showdown. Sveriges bästa tjejer och killar spelade mot varandra. Zebben vann av herrarna och jag vann av damerna:) Det kändes jätteroligt att vinna SM och jag vann en stor pokal och en medalj som står på skrivbordet i mitt rum:)
Skolan rullade på som vanligt och det var mycket att göra men jag kämpade på så gått det gick.
MAJ:
I maj var det mycket att göra i skolan. Den muntliga delen av engelskans nationella prov blev jag långtifrån nöjd med men av någon konstig anledning blev jag ändå godkänd. Förutom matte b hade jag även lite svårt med engelska b i tvåan men som tur var lyckades jag ju få godkänt till slut.
Ronja hade en fest hemma hos sig eftersom hon fyllde sexton år och det var trevligt att fira henne.
Haninge open var nästa showdowntävling och dit kom en massa trevliga människor. Det var dessutom den första internationella tävlingen där jag blev nöjd med min placering. Jag kom trea och det kändes väldigt roligt:) Johnnie var min coach under i stort sett alla matcher den tävlingen och det var mycket tack vare honom som det gick så pass bra för mig. Zebben kom tvåa bland herrarna vilket ju var roligt också:) I trippeln gick det tyvärr inte lika bra och Sverige ett, laget som jag var med i, kom på en sjunde plats. Sista kvällen var trevlig. Några saker som jag minns extra tydligt är prisutdelningen, när Adde sjöng Breaking the law, när Christoffer underhöll alla med gitarr och sång och när jag för första gången pratade lite med Sven från Holland som idag är en av mina bästa vänner.
Förutom att jag som vanligt tränade en hel del i maj höll jag även på en del med musik. Vi repade inför terminskonserten, övade rörelser med Petra och jag försökte göra allt för att sjunga tillräckligt bra för att min ensemblelärare skulle bli nöjd med mig. Sjöng gjorde jag mest för att jag var tvungen och jag uppskattade inte alls att sjunga solo. Kör var däremot ett av mina favoritämnen och Dimitri och Linda var två riktigt bra lärare. Vokalensemblen var rolig också och jag tyckte om att sjunga i en mindre grupp. Utanför skolan sjöng jag ju i en annan kör och konserten vi hade i våras blev lyckad.
JUNI:
I juni hade vi terminskonsert där jag tyvärr inte blev särskilt nöjd med min insats. Det var hur som helst roligt att höra alla andra och läraren gav mig VG i betyg vilket jag aldrig trodde att han skulle göra. Idrotten kämpade jag också med och jag minns att jag satt med uppsatsen vi skulle skriva hur många timmar som helst. Trots att jag bara fick VG på den fick jag MVG i betyg och det kändes enormt skönt eftersom idrotten betyder jättemycket för mig!
Det blev varmare ute och jag fick så småningom sommarlov som för mig började med ett träningsläger med landslaget:) Där lärde jag mig en del nya saker plus att jag fick reda på att jag skulle få åka till Tjeckien och tävla i början av juli.
Midsommaren firade jag som vanligt tillsammans med Björn, Lovisa, Maria, Irre och en massa andra människor. Vi åt en massa god mat, spelade kubb, kastade yxa, fikade och åt en massa jordgubbar:)
JULI:
I början av juli åkte jag till Allsång på Skansen tillsammans med några andra glada USS-are. Vi hade en trevlig kväll tillsammans och jag skrek väldigt mycket, särskilt efter att Anna Bergendahl hade sjungit:)
Några dagar senare var det dags att packa väskan och åka till Arlanda för att sedan sätta sig på ett flygplan mot Prag. Jag hade aldrig varit i Tjeckien tidigare och jag tyckte om landet trots att de flesta inte var särskilt bra på engelska. Maten var däremot sådär men överlevde gjorde man definitivt:) Dessutom hade de en massa gott iste som jag drack varenda dag. När vi var i Prag var det oerhört varmt ute vilket var skönt. Däremot var det inte lika skönt att spela i värmen men jag vande mig efter ett tag. Tyvärr spelade jag inte så pass bra som jag hade hoppats på och slutade som femma. Att titta på när andra spelade sina matcher var i alla fall roligt. Jag blev särskilt imponerad av Leander från Holland och många fick stå ut med att jag tjatade om honom väldigt mycket i Prag.
Min vän Rakel fyllde tjugo år i mitten av juli och hon bjöd några av sina vänner att komma och fira henne. vi bodde i en liten stuga och det var riktigt trevligt. Förutom att vi lekte en del roliga lekar, sjöng, åt god mat och fikade, hann vi även prata mycket med varandra och bara ta det lugnt vilket var jätteroligt:) Jag träffade några av mina vänner och lärde även känna nya människor:)
I slutet av juli åkte jag till Grekland tillsammans med Louise, Trixie, Alexander, Johanna, Anders och Jörgen. Det var en oförglömlig resa då jag lärde känna en massa trevliga människor och dessutom lärde mig en hel del nya saker. Balroom dancing och bcgamon var två saker som jag inte hade testat tidigare. Dessutom lärde jag mig mer om hur det går till att plugga utomlands och det är ju något jag har funderat lite på. Lägret med ICC var verkligen helt fantastiskt! Jag hoppas verkligen att jag i alla fall får träffa en del av de som var med på lägret i framtiden. Philip från Tyskland hade jag till exempel väldigt roligt med och sen träffade jag några trevliga människor från Holland och England som jag gärna träffar igen:) Vi som åkte från Sverige måste verkligen se till att ha en återträff snart!
Den största händelsen i augusti var absolut EM 2010! Det var enligt mig verkligen en av de roligaste tävlingarna där jag ju kom trea individuellt och där Sverige dessutom vann brons i trippeln! Att komma trea i EM kändes väldigt stort och hur roligt som helst. Jag kan inte beskriva hur skönt det kändes att vinna bronsmatchen och när jag sedan fick min medalj. Nu satsar jag såklart högre och hoppas på att komma tvåa eller kanske till och med vinna en internationell tävling i framtiden.
AUGUSTI:
I augusti tog sommarlovet slut och jag började i trean. Precis som förra året spelade vi för de nya ettorna och det kändes roligt.
Sedan fyllde min mormor Lia år och hon, familjen och kusinerna åt på en restaurang för att fira henne. Nästa dag var det dags att besöka Gröna lund med USS och jag hade en väldigt rolig dag.
SEPTEMBER:
I september var det mycket i skolan men jag firade även att jag vann brons i EM tillsammans med några showdownspelare. Dessutom var jag på styrelsehelg där många i styrelsen lärde känna varandra lite bättre och där jag testade att vara ordförande på ett möte.
Senare samma månad var det ju val och jag röstade för första gången. Socialdemokraterna fick min röst och jag tycker att det var synd att det återigen blev det högra blocket som vann. Men om flest personer vill det är det ju det som är bäst. Däremot kan jag säga att jag inte blev nöjd med att Sverigedemokraterna fick så pass många röster i år.
Idol började i september också och jag har tittat på i princip varenda program under hösten:) Mina favoriter i år var Olle och Linnea.
I september var det även en träningshelg som verkligen blev lyckad. Helene, Claudio, Tobbe och jag var med och det var som sagt väldigt roligt. Vi tränade på olika moment och spelade matcher.
OKTOBER:
Oktober var en ganska jobbig månad. jag var väldigt skoltrött och längtade efter bättre tider. Showdownen var i princip det enda som fick mig att orka och mina vänner hjälpte mig såklart också:) Shifs Talangjakt började i alla fall och jag hade en trevlig dag på centralen tillsammans med Helene då vi visade showdown för folk. Vi var även på Beckis och även om jag föredrog centralen träffade jag i alla fall några trevliga människor även den dagen:)
En annan riktigt stor händelse i oktober var när jag klippte mig. Jag klippte ju bort ungefär en halv meter av mitt hår och som jag skrev då kan jag ibland känna att jag saknar att ha långt hår. Det växer ju som tur är ut igen även om det tar tid och många har sagt till mig att det ser bättre ut när jag har kortare hår. Å andra sidan finns det även de som har sagt att de saknar mitt långa hår och jag har fått några kommentarer om att jag ju knappt har något hår kvar.
Några dagar senare var det äntligen dags för European top twelve! Rebecka var med mig under större delen av tävlingen och det var skönt att känna att jag hade stöd från någon. Jag kände mig nöjd med de flesta av mina matcher förutom när jag spelade mot Hanna och förlorade stort. I det stora hela tyckte jag i alla fall att det var en rolig tävling och jag slutade som fyra eftersom jag förlorade tre matcher. Det kändes såklart tråkigt att precis missa medalj men någon gång måste det ju vara så. I trippeln spelade jag tillsammans med Leo och Stine och vi kom femma av åtta lag, vilket ju i alla fall inte var sämst.
I skolan var det mitterminskonsert och jag sjöng I'll stand by you som jag tyvärr inte blev särskilt nöjd med.
Min vän Karro fyllde år och jag var med och firade henne och gav henne ett halsband med en ängel. Kim och jag var med varandra nästa dag och det var trevligt, jag har alltid roligt när jag är med henne:)
I slutet av oktober trampade jag snett och stukade foten för första gången i mitt liv. Eftersom jag var med och anordnade USS statsskattjakten och den var dagen efter ville jag såklart åka dit. Att lära sig att gå på kryckor på ungefär en halvtimme är dock inget jag rekomenderar och det var inte särskilt roligt att min fot svullnade upp ännu mer när jag ansträngde den. Men sånt är livet ibland och jag är glad över att jag åkte på statsskattjakten. De flesta av deltagarna och ledsagarna sa att de var nöjda med helgen vilket kändes roligt. Hoppas att det dröjer länge innan jag trampar snett igen, tyvärr gjorde jag det i november också och min fot gör lite ont än idag men det är nog något jag får leva med.
NOVEMBER:
Min syster Lovisa fyllde femton år i början av november och vi firade henne och åt buffé på en kinarestaurang. På höstlovet tog jag det mest lugnt och gjorde inget särskilt. På ett sånguppspel sjöng jag jazzlåten Round midnight och det gick katastrofalt dåligt. Det kändes verkligen som att jag hade nått botten ett tag för det kändes som att det var många saker som gick extremt dåligt för mig i november. Jag var olyckligt kär vilket kändes jobbigt. Mitt hjärta kände en sak medan min hjärna försökte tränga undan de jobbiga tankarna. Det gick i några månader men tyvärr inte hur länge som helst.
I slutet av månaden var det i alla fall musikhelg med USS. Jag var med och skrev och spelade in en jullåt och kände mig ganska glad under helgen:) Det var roligt att få vara i studion Ljudolf igen. Låten har jag kvar som minne och den kommer jag nog spela upp innan jul även kommande år.
DECEMBER:
I december har det hänt en hel del. En kväll var jag med Ida och Mariah och lagade mat och hade trevligt:) Sedan har vi firat att Nina, Lovisa och jag har blivit ett år äldre och även om det inte är särskilt roligt att bli äldre var i alla fall firandet trevligt:) Några dagar senare fyllde jag nitton år och det var faktiskt inte särskilt jobbigt att bli ett år äldre:) Jag fick många fina gratulationer och presenter.
Sedan har det varit Lucia och det var roligt att få vara med i Luciatåget i år. Jag sjöng ju solo på Stilla natt och det gick faktiskt bättre än vad jag trodde att det skulle göra vilket kändes väldigt skönt:)
USS var på Idolfinalen och det var väldigt roligt! Jag skrek så att jag trodde att jag inte skulle ha någon röst kvar men det hade jag:) Min farmor har fyllt sjuttio år och det firade vi genom att äta lunch och fika hos henne. USS julfest har jag varit på också och där åt vi en massa god julmat, lekte en lek, fikade och gav bort och fick julklappar:)
Samma vecka som skolan slutade lämnade jag äntligen in min första egenskrivna låt, Jag önskar att det var vi två. Den hade jag verkligen kämpat mycket med och det kändes oerhört skönt när den väl var klar.
terminskonserten gick ganska bra nu innan jul och alla var verkligen hur duktiga som helst! Jag kände för första gången på riktigt länge att jag uppskattade att sjunga inför folk.
Innan jul har jag varit på julkonserten med Sonja, Sanna, Shirley, Måns, Brandur och Björn. Det var den bästa julkonsert jag någonsin har varit på och alla sjöng fantastiskt bra!
Mitt jullov har börjat och jag har firat jul med familj och släkt och haft jättetrevligt! Det enda jag har saknat under lovet är att träna men det ska jag försöka göra mer efter nyår. I januari väntar nästa showdowntävling men det är ju inte förrän nästa år:) Jag känner att år 2010 har varit ett väldigt bra år även om jag stundtals har känt mig stressad, ensam och ledsen. Men det är känslor som vi alla känner ibland och det tror jag gör oss starkare. I år har jag ju i alla fall fått uppleva en massa saker, jag ahr rest en hel del och dessutom tävlat mycket. Dessutom känner jag att jag har utvecklats som person. För ett år sen var jag till exempel mycket blygare än vad jag är idag och idag känner jag inte att det är lika jobbigt att prata när jag har många människor runtomkring mig. Jag känner mig nöjd med att jag, från att ha kommit bland de sista förra året, istället kommit på bättre platser på tävlingar i år. Nästa år har jag som mål att komma tvåa i en internationell tävling och vi får se om jag lyckas med det. Kämpa kommer jag hur som helst att göra och jag kommer inte ge upp. Showdown är nämligen något som jag verkligen brinner för och det känns riktigt bra att ha hittat något som jag verkligen uppskattar så pass mycket. Nästa år önskar jag även att jag hittar en pojkvän för det känner jag verkligen att jag saknar i mitt liv. Som jag har skrivit tidigare vet jag som sagt vad mitt hjärta vill, tyvärr kanske jag blir tvungen att ge upp det jag känner för tillfället och det utgår jag ifrån. Som tur är finns det ju fler killar i världen och om det nu skulle vara så att det jag vill aldrig går, hoppas jag på att kunna bli kär i någon annan i framtiden. Det borde ju inte vara helt omöjligt. Vänner har jag i alla fall haft hela året och det känns oerhört skönt!
Nu vill jag i alla fall önska er ett gott nytt år! Hoppas att ni får en underbar kväll!
/Vispen
År 2009
Jag har fått en del mail där det står att jag ska blogga oftare och jag vet att jag har varit dålig på att blogga hela lovet. Men jag skriver när det finns saker att skriva om. Sen har jag varit helt fast i en bok de senaste tre dagarna, sjunde boken av Harry Potter. Även om jag visste slutet redan innan jag läste den ville jag läsa den själv för att jag tycker att författaren skriver väldigt bra, boken var dessutom hur spännande som helst ändå. Nu längtar jag tills sjunde filmen kommer, sexan var ju en av de bästa så jag hoppas att sjuan kan bli bättre än alla tidigare filmer eftersom det faktiskt tyvärr blir den sista filmen om Harry.
Förutom att läsa har jag hunnit åka till Björn och här kommer jag förmodligen stanna hela helgen. Vi åkte in till stan för att titta på mobiler både igår och idag och idag bestämde vi oss för att köpa en Nokia N86 till mig. Det berodde delvis på att den har funktioner som jag tycker är bra och delvis på att jag har kompisar som redan har den mobilen, det kkänns alltid lite säkrare på det sättet. Vilken mobil som helst kan ju inte ha talsyntes. Nu dröjer det nog ett tag innan mobilen vi beställde kommer och efter det får man nog vänta på att syncentralen ska installera det program som behövs så det är tur att jag har en mobil som fungerar, den har inte lagt av helt än:) Aja, nu hade jag tänkt skriva lite om året som gått men jag ska inte skriva så långt eftersom jag om en stund ska ringa några av mina vänner och säga gott nytt år och skicka ett antal sms. Vi har förresten ätit en god middag idag och efter att vi har åkt in och tittat på smällare kommer vi äta kräftor! Skaldjur är verkligen någonting som jag tycker om. Jag hoppas att det är fler som smäller i år för förra året var lasershowen och det var bland det tråkigaste jag någonsin sett. Om man är blind är den inte särskilt rolig att titta på.
Hmm, jag tror inte att jag orkar anstränga mig och skriva något jättebra här utan nu skriver jag bara det jag kommer att tänka på. Det här året har gått fort och det är som många säger att tiden bara springer iväg. Kommande år kommer också att gå väldigt fort och snart är jag tant, vissa kallar mig i och för sig redan det:) Självklart har jag som alla andra år både varit med och roliga och tråkiga saker. Stress är någonting som jag alltid har känt av i år, på loven har jag kunnat slappna av mer, jag har känt av stress även då men då har det berott på att många saker hände och kanske på något mer. Jag vet att det är bra att vara stressad men jag tror kanske inte att min kropp alltid har mått så bra i år då jag vissa nätter knappt har kunnat sova och så vidare. Därför är ett av mina nyårslöften nästa år att jag ska försöka att inte vara lika stressad, vi får se hur det går men ändå.
Nu skriver jag istället några roliga saker som jag har gjort i år. Jag kommer förmodligen glömma någon men de viktigaste borde jag ju i alla fall komma ihåg. Showdownen har verkligen varit hur rolig som helst och jag tycker ju verkligen jättemycket om att träna nuförtiden! På jullovet har jag verkligen saknat att träna och spela. Alla tävlingar har varit roliga och jag känner att jag har utvecklats lite även om jag har hur mycket som helst kvar att lära mig. Sverigecupen, VM och tävlingen i Holland kommer jag i alla fall inte att glömma på länge. Att lära känna showdownspelare, både i landslaget och andra, har också varit jätteroligt! En del vänner har verkligen varit så snälla och stöttat mig och det har betytt mycket! Nästa år vill jag utvecklas mer och spela bättre på tävlingar, om jag får vara med på några.
Språkresan till England var nog den bästa resa jag någonsin har varit på! Jag lärde mig otroligt mycket och trivdes dessutom jättebra hos de jag bodde hos! Jag hoppas på att kunna åka på språkresa igen eller på andra roliga resor, jag kanske får vara med om något lika roligt redan nästa år:)
Musiklägret i Danmark var väldigt roligt och där lärde jag känna några tjejer som jag hoppas att jag i alla fall ska kunna ha lite kontakt med i fortsättningen, vi skriver till varandra på facebook ibland:)
Jag har lärt känna många i år och det är jag verkligen glad över. Nästa år hoppas jag på att få fler vänner och att såklart fortfarande vara bra vän med de vänner jag redan har:) Ni är bra som orkar med mig! Några av er förstår mig så bra. Dessutom har jag ju skaffat en ledsagare som jag inte hade haft på flera år innan, det var ju sådan tur att Rebecka fick vara assistent i några veckor och att vi lärde känna varandra:)
Inom musiken har jag ju inte gjort så mycket i år. Det roligaste har nog ändå varit att köra på stora scenen på Gröna lund. Det var roligt att träna på alla stämmor och så var det ju roliga människor som också var med på Grönan den dagen:) I skolan har jag försökt utveckla min sångröst och det är tyvärr någonting som jag tycker att jag inte har lyckats med. Nästa år får jag försöka jobba på att få tillbaka känslan i rösten och på att få tillbaka motivationen att sjunga.
Den bästa konserten jag har varit på i år var lugnt julkonserten med Sonja Aldén, Sanna Nielsen, Shirley Clam och Måns Zelmerlöw! Jag vill verkligen se dem igen ifall de har julkonsert nästa år eller något annat år i framtiden. Att gå på genrepet av melodifestivalen med Ellen var väldigt roligt och som det ser ut nu ska vi dit även nästa år!
Det här året var sista gången jag var på läger på Alnön i Sundsvall. Jag vet att jag kommer sakna ledare, deltagare och även huset där vi bode otroligt mycket. Lägret på Sikargården och stället där teaterlägret alltid brukar vara är också platser som jag kommer att sakna. Även om jag kanske kommer åka dit någon gång i framtiden blir det inte alls samma sak utan alla andra från lägret! Us musikläger har varit ett annat läger som jag verkligen tyckte om, stämningen var oftast bra och jag trivdes så bra när jag var där! Alla människor och att få spela tillsammans, det var kul, jag tycker att musik och att sjunga är som roligast när man gör det med andra.
I år har jag hunnit med att fira jul och påsk och jag är så glad över att jag har familj och släkt att fira med:)
De bästa tv-programmen jag har sett i år har varit melodifestivalen och idol.
De bästa böckerna jag har läst är sjunde Harry Potter och första och fjärde boken i Twilightserien.
Jag tror inte att det är någon särskild artist jag har fastnat för i år, det måste i så fall vara Måns som sjunger mycket bättre än jag trodde. Innan julkonserten tyckte jag inte alls att han var särskilt bra.
Kärleken har väl gått sådär i år. Tills i början av juli hade jag Adam vilket jag var glad över. Nu har jag ingen men det känns inte så bråttom med att hitta någon även om jag kan sakna någon ibland. Jag tror att jag i år har lärt mig att uppskatta olycklig kärlek. Nästa år kanske jag blir kär i någon som kanske även blir kär i mig, vi får se vad som händer.
God mat har jag ätit hur mycket som helst av i år och jag tror inte att jag kan skriva något särskilt som jag har tyckt extra mycket om. Dumlekakor är däremot den kaka som jag och en kompis har pratat jättemycket om i år, vi är lite skumma:)
En tråkig sak är att jag under höstterminen har känt att det har gått dåligt för mig i skolan fastän jag har försökt plugga mycket. Nästa år hoppas jag att jag kommer orka plugga mer och skriva bättre på proven.
Nu hinner jag inte skriva mer för nu är det bara ungefär en timme kvar av 2009, vad konstigt det kommer kännas att säga att det är 2010 sen. Jag önskar er alla ett gott nytt år och hoppas att ni har det bra!
/Vispen
