Vispen Sjob

Hej!

Hoppas att ni mår bra! Tiden har verkligen gått fort de senaste dagarna och det är därför som jag inte uppdaterar min blogg förrän nu. Nu har jag hur som helst, som ni säkert förstår, tänkt skriva om dagen då jag tog studenten för det är en dag som jag alltid kommer att minnas. Dagen bjöd i stort sett bara på positiva saker som gav mig ny energi. Natten mellan måndag och tisdag var dock mindre trevlig. En massa tankar snurrade runt i mitt huvud och jag kunde inte sova hur mycket jag än försökte. Min pojkvän hade inte tid att prata med mig och jag kom inte på någon annan att ringa då de flesta ju hade skola eller jobb dagen därpå. Så där låg jag i min säng och undrade varför studenten som väl skulle vara en underbar dag, skulle börja på ett så pass jobbigt sätt. Jag minns att jag somnade någon gång runt tretiden men att jag vaknade igen runt halv sex och att jag omöjligt kunde somna om efter det. Halv sju ringde larmet på min mobil och jag gick upp, satte mig vid datorn, kollade mailen och skrev en status på facebook. När jag väl hade gjort det var klockan sju och jag klädde på mig min vita klänning, gick upp till köket och åt frukost medan Lovisa fixade till mitt hår. Hon lockade det, satte upp det och satte i några tygrosor som vi hade köpt. När håret var fixat tog jag det lugnt en stund medan jag väntade på att taxin skulle komma och hämta mig. Lovisa filmade lite och det var roligt. Vi brukade filma mer när vi var yngre men på senare år har det sällan varit någon som har gjort det. Under studentdagen filmade vi i alla fall en hel del och det tycker jag var bra för det blir kul att ha något att titta på i framtiden. Sen togs det så klart bilder men de kan jag ju tyvärr inte se och därför tycker jag att det är roligare med film där man ju kan höra ljud också:)

Taxin var lite sen och därför var det ju tur att jag hade räknar med det. Det var samåkning också, vilket var väldigt drygt men jag hann som tur var komma fram till Kulturama precis innan fotograferingen satte igång. Först togs några kort på min kära klass och efter det fick de som ville vara med på porträttfoton. Fotografen var väldigt snabb med att ta bilder och därför undrar jag om de blev bra. Men men, jag lär nog inte köpa några bilder eftersom flera i min familj tog bilder under studentmottagningen. Efter fotograferingen var vi ute i någon timme, pratade och hade trevligt medan vi väntade på att studentlunchen skulle börja. Alla var glada och taggade inför att ta studenten. De flesta drack något, några skrev i varandras studentmössor och några ropade roliga saker och tutade i någon sorts tutor som jag tycker lät väldigt underhållande. Nina hade köpt jordgubbar, cider och någon sorts alkoholfritt vin till mig. Champagne har jag inte lärt mig att dricka än och jag tog alkoholfritt eftersom jag inte är van vid att dricka och inte ville att alkoholen skulle påverka mig på något sätt. För mig räckte det med att dricka cider för att jag skulle känna mig lite yr. Jag tycker att det var trevligt att hinna prata med folk i klassen, några kanske jag aldrig träffar igen, vi får se hur det blir men det blir ju tyvärr ofta så att man inte håller kontakt efter gymnasiet. Förra året pratade jag ju ganska mycket med vissa tjejer men efter att de tog studenten har jag tyvärr inte pratat med någon av dem. Men men, det kanske fungerar på det sättet. Jag tycker dock att det känns tråkigt att man inte hör av folk som man har gått i samma klass som i tre år eller ännu värre, folk som man gick med under hela grundskoletiden. När jag gick i högstadiet hade jag i och för sig inte särskilt många vänner men ändå. Det är i alla fall tur att facebook finns för där kan man åtminstone se hur folk har det och vad de gör nuförtiden.

Klockan elva var det dags för studentlunch och jag måste säga att treorna som gick ut i år verkade vara mycket mer taggade på att ta studenten än förra årets treor. För oj vad alla sjöng, slog i borden och skrek:) Precis som förra året pratade rektorn, elever och lärare från de olika inriktningarna. Diplom delades ut till elever som hade fått höga betyg eller som hade gjort något som bidragit till bra sammanhållning i klasser eller på skolan. Några av eleverna som höll tal och även andra elever blev rörda och började gråta, det var fint. Maten var god, vegetarianerna fick soyakött och alla andra fick oxfilé. Till efterrätt fick vi chokladtårta med bär, det var också ganska gott:) Efter lunchen samlades alla klasser med sina kontaktlärare. Jag hade ju inte särskilt många lektioner med årets artistmusikertreor men kände i alla fall några. Deras kontaktlärare hade jag pratat en del med tidigare och jag var glad över att det blev Dimitri som fick ge mig mitt slutbetyg. Jag har inte sett mina betyg ännu men vet ungefär vad jag har i alla ämnen. Eftersom jag inte är världens smartaste blev det inte särskilt många mvg men några stycken fick jag i alla fall. Sen fick jag vg i det mesta, några g och som tur var inga ig. När betygen hade delats ut var det dags att springa ut och jag hade blandade känslor inför det. Att jag nu skulle lämna Kulturama efter fyra år kändes både konstigt och tråkigt. Samtidigt är jag säker på att jag inte skulle vilja studera där ett år till utan jag vet att det är dags för mig att göra något nytt nu så att jag får chans att utvecklas som människa.

Många människor hade samlats för att se oss springa ut. Nina, Lovisa, Lovisas kompis Johanna, Pia, min kusin Elsa och min kära pojkvän hade kommit för att prata med mig efter utspringet. Jag minns att jag kände mig väldigt spänd och nervös precis innan min klass skulle springa ut. Några lärare kom fram till mig och sa lycka till i framtiden och liknande. Carla som ju var min assistent den senaste månaden stod bredvid mig. Vi stod sist i ledet eftersom vi inte ville riskera att någon skulle springa in i oss. Min klass hade valt att springa ut till låten ”Sexy and I know it” och jag tycker att det var ett bra val. Dans och musikal sprang ut först och efter det var det vår tur. Jag hörde hur vår låt började spela och vi sprang ut i refrängen. Oj vad härligt det kändes, jag och Carla dansade och jag minns att jag kramade henne och att allt kändes jättebra! Bara någon minut senare skulle nästa klass springa ut och jag gick för att träffa de som hade kommit för att se mig springa ut. Alla kramade om mig och jag kände en massa känslor på en och samma gång. Det är inte ofta som jag känner mig glad och ledsen samtidigt men det gjorde jag då. Tårarna rann och jag hade svårt att samla tankarna. Jag kommer inte ihåg särskilt mycket av vad som hände därute på gräsmattan utanför Kulturama. Det enda jag minns är att Reza tryckte till mig och gav mig en puss, att folk hängde gosedjur runt min hals, att Lovisa tog kort på mig när jag höll i ett stort plakat med bilder från när jag var liten och att Nina matade mig med jordgubbar. Sekunder och minuter gick och Elsa och jag var tvungna att gå in och byta om efter en stund. Elsa skulle nämligen åka med mig på studentflaket. Jag kan säga att det hände mycket på vårt flak. Folk dansade och hoppade runt så att flaket gungade, till den höga musiken som spelades ur högtalarna och jag tror att alla fick en massa öl över sig. Folk tittade på oss innan vi åkte och Elsa berättade för mig att det var många som stannade upp när vi åkte förbi dem på vägarna. Jag tycker att jag fick ett fint och bra avslut på gymnasietiden men att det kändes lite jobbigt att stå kvar på flaket efter ett tag då jag blev kladdig av all öl. Men men, det var bara att försöka se glad ut och det var tur att det inte regnade ute för det gjorde det bara någon timme senare. Flak lär jag hur som helst aldrig få åka igen, i alla fall inte studentflak.

Klockan fem var det äntligen dags för studentmottagning. Elsa och jag blev dock sena dit eftersom vi inte kom på tunnelbanan förrän runt halv fem. Väl framme i Bromma var klockan fem och då var det redan några som hade kommit till lokalen där mottagningen skulle vara. Jag fick springa in till Lia för att duscha av mig all öl och tvätta håret. Lovisa kom precis när jag hade duschat färdigt och hjälpte mig att ta på mig alla kläder och fixa till en okej frisyr innan vi sprang till lokalen. Det måste som tur var ha gått ganska fort för klockan hade inte hunnit bli mer än halv sex när vi kom dit. Många kom för att fira mig i tisdags, inte alla sextiofem som hade tackat ja till inbjudan men så brukar det ju tyvärr alltid vara. Det är klart att jag kände mig extra besviken över att vissa inte kom då jag tycker att några hade väldigt dåliga anledningar till varför de inte gjorde det. Att inte dyka upp och att inte ens meddela det själva utan att istället be deras kompis tala om det för mig tycker jag var lite sådär. Men jag ska inte fokusera på dessa människor, de kommer inte att bli bjudna nästa gång jag har fest eller liknande. Jag blev glad över att det var så pass många som orkade ta sig till Bromma för att fira mig. De flesta droppade in mellan fem och halv sju och jag försökte hinna prata lite med alla. Vi hade ställt fram vin, mousserande vin och jordgubbar som folk kunde ta. Runt halv sju åt vi middag, vi hade beställt vegetarisk buffé och jag tycker att maten var ganska god. Oj vad hungrig jag var eftersom jag inte hade ätit sen klockan elva och vi inte fick överdrivet mycket mat då. Nu kunde jag däremot äta mig mätt och det kändes underbart. Efter maten spelade Nina upp band som spelades in när jag var liten. Hon hade tyvärr valt att spela upp inspelningar som jag tycker var katastrofalt dåliga och jag störde mig extra mycket på att hon hade valt att spela upp när jag sjöng blinka lilla stjärna. På just den inspelningen sjunger jag nämligen mycket sämre än på andra inspelningar. Efter att Nina hade spelat upp några saker ville Reza prata lite. Han pratade lite om att han tyckte att det var svårt att köpa presenter till mig och sen läste han upp en dikt som jag tycker var ganska fin. Den handlade om vad jag skulle få i present och det var tre timmar i studio då jag får sjunga något. Vad det blir får vi se men jag ska antingen försöka skriva något eget eller spela in en eller några covers. Min kära gav mig en parfym också som luktar mango, jag gillade den. Jag öppnade alla andra presenter efter middagen också och jag fick en massa fina saker, bland annat pengar som jag kommer att spara till en Vietnamresa så småningom, en stekpanna, en skål, två muggar, en sorts plånbok som är köpt i Vietnam, smycken, choklad, en tröja som det står mango på och två gitarrer. Nu blir det alltså så att jag får försöka lära mig spela gitarr på något sätt:) Jag fick även några gosedjur och en visp att hänga runt halsen, det var kul:) Kvällen fortsatte vara fin och bra. Jag åt lite godis, pratade med folk och hade det hur bra som helst. Efter paketöppningen fikade vi och åt tårta och andra kakor. Jag kände mig lättad när jag fick reda på att både maten och fikat räckte. Den populäraste tårtan var utan tvekan prinsesstårtan. På tårtan fanns ett foto av mig och trots att den var störst tog den slut först. Alla åkte hem sen, inte samtidigt men ganska fort efter att vi hade fikat. Jag kände mig väldigt trött och blev inte kvar särskilt länge jag heller. Reza och jag hade en fin natt tillsammans. Jag somnade i och för sig nästan direkt efter att ha lagt huvudet på kudden och jag tror att även Reza var trött. En fin student hade jag definitivt och jag kommer alltid att minnas den dagen! Den var i princip helt fantastisk från början till slut och jag är oerhört glad och tacksam över att jag har familj, pojkvän, släkt och vänner som bryr sig om mig.

Sen i tisdags har jag ju varit arbetslös eller arbetssökande som man också skulle kunna kalla det. Jag vill självklart göra något åt det och började redan igår med att ta mig till arbetsförmedlingen. Att skriva in sig där var dock inte det lättaste och det blev en hel del väntan innan jag till slut fick träffa en handläggare. Jag hade turen att plötsligt se Nina komma gående och om inte hon hade kommit hade jag förmodligen fått vänta ännu längre. Jag blev hur som helst jätteglad över att träffa Nina, det var ju väldigt länge sen vi sågs sist. Hon hjälpte mig att skriva in mig och berättade att en person som jobbar lite extra med personer med funktionsnedsättning kommer att kontakta mig snart och att vi ska boka in en tid för ett samtal. Sen får vi se vad som händer. Jag tycker att det är lite synd att jag inte får ha Nina som handläggare men eftersom det finns personer som jobbar med funktionshindrade får jag prata med en av dem. Arbetsförmedlingen kan förhoppningsvis ge mig bra tips och råd. Sen gäller det ju att jag söker en massa jobb och att jag gör mitt bästa för att få något. Med tanke på att jag blir rastlös när jag inte har något att göra skulle jag aldrig klara av att gå hemma mer än max en vecka. Om jag inte skulle få något jobb kanske jag åtminstone skulle få någon sorts praktik. Det ger inte särskilt mycket pengar men jag skulle föredra det framför att bara sitta hemma. Igår åt Lovisa och jag lunch på ett kebabställe i Huddinge innan vi åkte hem. Vi tog det lugnt några timmar innan Björn hämtade oss och vi åkte för att fira Tora som tog studenten igår. Lovisa och jag hann dock bara vara där en liten stund eftersom vi skulle hinna fira Johan och Edvin också. De fyllde arton år och det firade vi med att äta på restaurangen Greken på hörnet. Jag tycker att grekisk mat brukar smaka ungefär likadant överallt och måste erkänna att jag är lite trött på det. Igårkväll åt jag någon sorts vegetarisk tallrik som var helt okej. Direkt efter restaurangbesöket åkte jag för att träffa min kära. Jag hann träffa Dosse en stund också, vilket var trevligt. Idag har jag fått sova ut och det har varit enormt skönt! Än så länge har jag varken förstått att jag inte går i skolan längre eller att jag numera är arbetssökande och det lär nog ta några dagar till innan jag har hunnit landa och inse det. Nu ska jag äta middag innan jag åker för att träffa Reza.
/Vispen