Två dåliga dagar

Hej!

Jag vet inte varför det känns som att saker antingen går ganska bra eller väldigt dåligt just nu. Det finns tydligen inget mellanting. När jag skrev mitt senaste blogginlägg tycker jag att det kändes som att det mesta rullade på. Tiden går och saker händer även nu men jag hade önskat att vissa saker hade sett ut på ett annat sätt. Om jag hade fått bestämma hade jag till exempel varit i Göteborg just nu eller åtminstone suttit på ett tåg på väg dit. US Göteborg ska nämligen ha en aktivitet i helgen som jag tror kommer att bli både lyckad och rolig. Då jag av olika anledningar har haft problem att boka min resa till och från Göteborg, bland annat på grund av att alla biljetter är extremt dyra, får jag helt enkelt inse att jag inte kan komma dit. Jag måste säga att det känns väldigt surt eftersom jag hade sett fram emot den här aktiviteten enda sen i höstas då den ställdes in. Att det här dessutom gör att jag varken har möjlighet att träffa min pojkvän eller mina vänner som kommer att vara med i helgen känns inte heller roligt men men.

Gårdagen var verkligen inte min dag. Eftersom både Reza och jag är morgontrötta började dagen med stress, vilket i och för sig var vårt eget fel. Dagen fortsatte dock med att färdtjänstbilen som skulle hämta mig var sen och samåkning och bilköer gjorde inte saker och ting bättre. När jag väl kom till skolan skulle jag träffa en person som skulle hjälpa mig med programmen som jag ska lära mig i ljudtekniken. Nu när det är mindre än två månader kvar tills alla uppgifter ska vara inlämnade ska jag alltså få lära mig att använda ett inspelningsprogram. Om jag kommer att använda det här programmet i framtiden vet jag inte och jag tycker mest att det här känns stressigt, jobbigt och framför allt orättvist med tanke på att de andra har fått hela året på sig att lära sig allt medan jag behöver ha lärt mig allt om högst en och en halv månad. Jag är så klart tacksam över att jag får hjälp med det här och att det äntligen blir av. Igår lyckades vi dock inte göra särskilt mycket eftersom min dator krånglade. Vi fick inte igång midikeyboarden och det tog tid att ens få någonting att låta överhuvudtaget. Tills nästa vecka ska jag i alla fall försöka lära mig hur man ändrar volym och gör lite andra saker i programmet. Som ni säkert förstår kände jag mig inte särskilt glad när jag gick för att äta lunch en stund senare. Direkt efter lunchen hade jag klassisk sång som gick katastrofalt dåligt. Ingenting fungerade fastän jag verkligen försökte göra mitt bästa. Varken jag eller min lärare var nöjd med mig och det märktes tydligt att läraren var besviken över att jag inte utvecklas i en snabbare takt. Ändå tycker jag verkligen att jag försöker för jag hade lärt mig låten som jag skulle kunna samt övat på att göra några olika övningar. Att ingenting fungerade igår när jag väl skulle visa upp att jag faktiskt hade övat kädes så klart oerhört frustrerande! Jag vet ärligt talat inte vad som hände och efter lektionen kände jag för att ge upp allt. Jag kände mig sämre än någonsin som precis hade misslyckats totalt och kände mig inte motiverad att fortsätta sjunga. Läraren sa att hon är säker på att jag skulle kunna utvecklas bara jag övar och bestämmer mig för det. Än så länge har jag inte släppt alla spärrar, vilket jag är fullt medveten om att jag måste göra. Men jag kan lova att det är mycket svårare än vad det låter, i alla fall för mig som uppenbarligen inte har någon talang överhuvudtaget. Sen måste jag säga att det känns meningslöst att öva när saker och ting ändå inte faller på plats och går framåt. Varför ska jag fortsätta att öva när jag ändå inte ser någon utveckling? Ja, den klassiska sången fick mig verkligen inte att må bättre och då resten av dagen också hade känts jobbig kände jag att jag var nära på att få någon form av nervsammanbrott. När jag kom hem kände jag mig oerhört nedstämd, vilket gjorde att jag varken kände för eller orkade göra någonting. Jag la mig i sängen för att vila en stund i hopp om att må bättre sen men jag konstaterade ganska snabbt att inte ens musik kunde få mig på bättre humör. Senare på kvällen åkte jag för att träffa min kära en stund innan han skulle åka hem. Trots att han snart skulle åka försökte jag att ha så roligt som möjligt och jag fick faktiskt uppleva några minuter av ren lycka innan Reza och jag skildes åt. Jag deltog på ett telefonmöte senare under kvällen och var enormt tacksam över att alla andra verkade vara glada och inte ha några som helst problem med att prata och framföra sina åsikter. Jag orkade inte lägga ner särskilt stor energi på att prata utan satt mest tyst och lyssnade och eftersom jag tyckte att de andra sa bra saker kände jag inte att jag hade något att tillföra i samtalet utan att jag mest bidrog till att det blev sämre stämning, vilket jag så klart hade dåligt samvete över. På nästa möte ska jag trycka till och försöka göra något bra! Direkt efter att ha avslutat mötet ringde Adam och var arg över att jag enligt honom var omöjlig att få tag på. Jag orkade inte ta någon diskussion utan lät honom vara arg en stund innan vi började ha ett helt okej samtal om kryssningar, svampar och lite annat. Efter att ha lagt på med Adam avslutade jag kvällen med att säga god natt till min kära. Även han störde sig på att jag inte gick att få tag på men han var som tur var inte lika arg, åtminstone visade han inte det, utan han verkade istället tycka att det var okej att gå vidare när jag bad om ursäkt. Vårt samtal gav mig visserligen lite ny energi men fick mig samtidigt att känna en enorm saknad. Vi la på en stund senare och jag låg och vände och vred på mig i sängen i flera timmar innan jag till slut lyckades slumra in i någon sorts sömn som var allt annat än trevlig på grund av mardrömmar som fick mig att vakna flera gånger och känna mig frustrerad och ledsen. Att jag sover dåligt är i och för sig inget nytt för mig utan förmodligen bara ett tecken på att våren är här och att stressen gör sig påmind. De sista månaderna innan studenten kommer nog att vara såhär. Ni kanske förstår att det inte alltid är lätt för mig att prestera då jag inte har de bästa förutsättningarna på grund av att jag inte lyckas få mer än en eller två timmars sömn vissa nätter. Att det är såhär är så klart ingen ursäkt till att bete sig konstigt eller dåligt och jag försöker verkligen göra så gott jag kan och anstränga mig för att hålla humöret uppe. Ingen mår ju bättre av att jag deppar och håller på och jag är övertygad om att många därute går igenom sådant här varenda år, i alla fall något liknande. Stress är bra till viss del och när jag inte har något att göra blir jag stressad över det. Om jag bara hade kunnat sova bättre hade ju det varit bra men man kan inte få allt här i världen. Min torsdag var som sagt en ganska dålig dag men nu är den över och det enda jag kan göra för att må bättre än att försöka gå vidare:)

Idag är det fredag och jag måste säga att jag tycker att det gick ganska bra för mig på syncentralen. Jag lagade en gryta som bland annat innehöll räkor och musslor samt gjorde äpplen med honung och kanel till efterrätt. Det mesta flöt på bra, jag kände mig säkrare på att stå vid spisen och tyckte inte att det var särskilt svårt att ta ut äpplena ur ugnen. Maten blev god och lagom stark medan efterrätten blev mindre lyckad på grund av att äpplena var lite hårda. Det tycker jag dock inte var mitt fel för jag lät dem stå i ugnen över en timme. Jag får helt enkelt använa mig av en annan sorts äpplen nästa gång:) Nu får jag inte laga mat på syncentralen förrän i sommar då jag kommer att få göra det varenda dag under en hel vecka, det ska bli både roligt och lärorikt. I sommar får jag förmodligen laga mat tillsammans med två eller tre andra personer och det kommer förhoppningsvis att bli roligare än att vara ensam. Så länge jag känner att jag lär mig något är jag dock väldigt nöjd:)

Sen jag kom hem har jag känt mig lite ledsen över att jag inte kan ta mig till Göteborg och har därför inte orkat göra särskilt mycket. Jag vet att alla har dåliga dagar och att livet känns svårt ibland är nog bara nyttigt och bra. Hur ska vi annars kunna uppskatta allt fint som vi får uppleva i livet? Även om jag accepterar att allt känns lite extra jobbigt just nu känner jag samtidigt att alla måste ha rätt till att få klaga och störa oss på sådana här dagar. Jag känner i alla fall att det är viktigt för mig att få klaga ibland fastän jag så klart tycker att det är ännu viktigare och roligare när jag kan dela med mig av sådant som är positivt och trevligt. Om jag mår bättre efter att ha fått skriva av mig vet jag inte men kanske lite. Tänk, man säger ju att det finns en mening med allt, att efter regn kommer solsken och så vidare. Jag vet inte om det handlar om veckor, månader eller i värsta fall till och med år innan det mesta kommer att kännas bra, jag kan bara hoppas att det händer snart. Mycket blir ju vad man gör det till och jag försöker att göra allt för att må så bra som möjligt. Redan imorgon ska jag åka och träna en stund med de som ska delta på helgens träningsläger i showdown. Med tanke på att jag inte har tränat särskilt mycket de senaste veckorna tror jag att det både är nyttigt och bra för mig att göra det. Nu var det ju dessutom ett bra tag sen jag träffade alla showdownspelare och därför saknar jag dem! Jag har en del skolarbete att ta tag i och jag ska försöka göra så mycket som möjligt innan påsk för att ha möjlighet att vila ut ordenligt, fira påsk med min familj och släkt, äta en massa god mat och kanske även lite godis, med gott samvete när det väl är påsklov. Det är en dryg vecka tills dess men den kommer jag att ta mig igenom vare sig jag vill det eller inte. Om nio dagar får jag äntligen träffa min kära och det ser jag så klart fram emot också! Hoppas att ni mår bra och att ni tar hand om både er själva och varandra under de här stressiga månaderna.
/Vispen


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Vad heter du? Skriv gärna ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej i bloggen, om du skriver in din e-postadress är det bara jag som ser den)

Har du någon blogg eller hemsida? Skriv gärna in adressen till den om du vill att jag eller andra ska besöka den. URL/Bloggadress:

Här skriver du din åsikt/kommentar:

Trackback
RSS 2.0