Vispen Sjob

Hej!

Jag har inget särskilt att berätta idag men ville ändå posta ett inlägg eftersom flera har frågat varför jag nästan aldrig bloggar och för att ni ska se att jag fortfarande lever. Det känns lite som att mitt liv står stilla. Även om tiden går känns det som att det händer för lite just nu. Jag gör bara det vanliga, vaknar någon gång på morgonen, äter frukost, åker till skolan, har lektioner, åker hem eller tränar, pluggar om jag behöver göra det, pratar med kompisar för att sedan gå och lägga mig på kvällen. Fastän jag gör saker och faktiskt känner mig stressad ganska ofta känner jag ibland att jag önskar att det skulle hända något nytt i mitt liv, något som skulle överraska mig eller något som skulle få mig att vakna upp och inse hur bra och roligt livet faktiskt kan vara. Vad jag behöver och vad som skulle kunna få mig att känna dessa känslor vet jag inte och det försvårar ju så klart det hela. Men livet känns helt enkelt ganska tråkigt just nu. Vissa dagar känns helt okej medan jag önkar att jag kunde radera andra. Jag har vänner runtomrking mig och det känns jättebra! Träningen känns sådär och jag känner att jag står ganska stilla i utvecklingen. Ibland funderar jag på om jag är för gammal för att kunna utvecklas mer eftersom det inte har hänt något på länge och om jag borde lägga showdowen på hyllan för att istället satsa på något annat. Men eftersom jag inte kommer på vad jag skulle vilja göra istället fortsätter jag ändå att träna för att nå mitt mål som är att vinna en internationell tävling. När jag ändå har kommit en ganska bra bit på vägen och faktiskt ligger hyfsat bra till på världsrankingen vill jag inte ge upp samtidigt som jag inte heller vill träna förgäves. Om jag ändå inte kommer att bli bättre än vad jag är nu är det ju bara bortkastad tid att lägga ner en massa energi på träning som jag kanske skulle kunna använda på bättre sätt.

Skolan känns helt okej men saker går sämre än vad jag önskar och vill. Trots att jag faktiskt hade tränat i timmar på läxan som jag fick i musikteori förra veckan var läraren inte alls nöjd med mig igår. Jag känner mig lika dålig varena vecka då jag är ensam med läraren eftersom han får mig att inse att jag helt enkelt måste vara för seg för att någonsin kunna lära mig något nytt. Tyvärr kan ju inte alla vara smarta och jag får helt enkelt förstå att jag tillhör gruppen av människor som har lite lägre iq och som har svårt att lära sgi nya saker. På svenskan hade jag svårt att hänga med när läraren skrev en massa saker på tavlan, vilket ju också bevisar hur efter jag är. Skoldagen avslutades då jag gjorde mitt livs sämsta framträdande. Några talangscouter kom till skolan för att de ville hitta människor som kan sjunga och eftersom vi har många duktiga sångare och sångerskor på Kulturama kom dem för att lyssna på oss. Jag tänkte att jag kunde sjunga för dem eftersom det ju alltid är bra att träna på att sjunga inför folk. I efterhand ångrar jag dock att jag gick dit och skämde ut mig. Jag var, utan någon egentlig anledning, jättenervös och sjöng hur många falska toner som helst. Ändå sa personerna jag sjöng för att de tyckte att jag sjöng fint och att de gärna ville höra en låt till. När jag hade sjungit klart sa dem att de kanske skulle höra av sig till mig senare men jag fick de som tur var att lova att inte göra det eftersom jag inte ville att det skulle bli värre än vad det redan var. Det var absolut tillräckligt illa att jag ens hade ställt upp och sjungit för dem. Jag undrar varför många har svårt att vara ärliga här i Sverige. Vem som helst kunde höra att jag var nervös igår och att jag sjöng falskt men ändå får jag höra att det lät fint. Kan man inte bara säga som det är istället? Att säga att någon är dålig tycker jag är lite väl elakt men om något låter hemskt räcker det väl med att säga tack istället för att säga att någon sjunger fint? Okej, tondöv är jag inte men framträdandet jag gjorde igår är oacceptabelt att göra när man faktiskt går musikinriktning på gymnasiet. Nu har jag alltså gjort tre dåliga framträdanden i rad, på slutkonserten med klassen, på US medlemsforum och igår som utan tvekan var det sämsta jag ngåonsin gjort. Gårdagen var till och med värre än när jag sjöng Round midnight i höstas och ni som har hört hur det lät förstår nog vad jag menar nu. Jag har lovat mig själv att sjunga inför publik någon mer gång för att jag då vill känna mig nöjd efteråt och att jag har gjort mitt bästa. Då vill jag inte att någon himla nervositet ska hindra mig från att prestera för jag vet att jag kan sjunga mycket bättre än vad jag har gjort de tre senaste gångerna när jag har uppträtt.

Några roliga saker har i alla fall hänt sen jag bloggade i lördags. En av mina vänner kommer till Stockholm imorgon och det ska verkligen bli helt underbart att träffa honom igen! Jag hade riktigt trevligt hos Björn resten av helgen och i söndags började en ny säsong av Idol. I juryn är Laila och Anders fofrtfarande mina favoriter:) Alexander Bard är väldigt ärlig och det gillar jag men jag stör mig på att han tänker mycket på utseendet även om jag så klart förstår att det är viktigt hos en artist. Pär har jag inte riktigt fått någon uppfattning om än men det lär jag ju få så småningom. Förutom att jag tycker att det är onödigt att man får se en massa auditions där man märker att vissa gör sig till enbart för att få vara med i tv tycker jag att de som har gått vidare har varit riktigt duktiga. Moa och Olle är nog de som jag har fastnat för mest hittills och sen hejar jag så klart på Roshanak eller Roshana som hon hellre vill kallas:) Hon har verkligen en speciell röst som jag kände igen från dag ett i skolan och sen blir jag alltid lika imponerad när jag hör henne sjunga.

Idag hade jag klassisk sång för första gången och det kändes faktiskt roligt. Läraren är verkligen trevlig och positiv, vilket fick mig att våga sjunga ut och verkligen försöka göra allt hon bad mig om. Det har nog aldrig hänt att jag har vågat göra det för någon som jag aldrig har träffat tidigare och därför tror jag att jag kommer kunna utvecklas mycket i år. Klassisk sång är något helt nytt för mig men ändå fick läraren mig att känna att jag kunde sjunga falskt och att saker kunde låta konstigt utan att jag gav upp. Fastän det tog tid för mig att klara av att sjunga vissa toner fick jag försöka tills jag faktiskt lyckades göra det. Att det lät svagt och konstigt trodde läraren berodde på att jag inte hade tränat upp musklerna tillräckligt men det har jag bestämt mig för att göra i år! Jag spelade in lektionen och tills nästa vecka ska jag träna på några uppsjungningsövningar och en låt som jag för tillfället har glömt vad den heter. Lektionen fick mig verkligen på bättre humör och eftersom jag vill bli bättre på att sjunga är det ju bara för mig att börja träna.

När jag satt och åt lunch idag råkade en tjej trampa på min käpp. Hon sa förlåt men slappnade av när hon trodde att hon såg vad som låg på golvet. När en annan tjej vid bordet frågade vad tjejen hade trampat på och hon svarade att hon trodde att det var en krycka men att det ju bara hade varit en sopkvast kunde jag inte låta bli att skratta:) När tjejen såg att det var en käpp och att jag inte kunde se något fick hon jättedåligt samvete men jag tycker som sagt bara att det var roligt. Händelsen fick oss att börja prata med varandra vilket i alla fall jag tycker var trevligt. Det kanske är saker som små misstag som faktiskt kan få oss att börja prata med människor som vi inte känner som vi kanske inte ens skulle ha sagt hej till annars:) Efter lunchen hade jag vokalensemble då jag njöt av att få sjunga tillsammans med alla duktiga tvåor och treor. Ikväll har jag varit och tränat och det kändes bra att träna showdown igen. Christoffer och jag vann över varandra varsin gång när vi spelade, jag lyckades vinna över Krister och det bästa av allt var att Maria kom förbi. Imorgon åker hon till Spanien där hon ska plugga i fyra år men hon kommer som tur är åka till Sverige på loven plus att jag vill åka och hälsa på henne någon gång. När Maria berättade hur bra hon har det i Spanien, hon har läst en kurs där tidigare, fick det verkligen mig att också vilja plugga utomlands. Det är absolut något som jag skulle vilja göra innan jag blir för gammal. Nu ska jag plugga lite innan jag går och lägger mig, jag lovar att blogga snart igen. Ta hand om er tills dess!
/Vispen