Vispen Sjob

Hej!

Hoppas att allt är bra med er! Med tanke på att jag har sovit väldigt lite under de senaste dagarna, bara cirka en timme inatt till exempel, blir det här ett kort inlägg. När jag har skrivit färdigt det här förstår ni förmodligen vad jag tänker göra, nämligen sova. Det ska bli riktigt skönt att få sova i min egna säng inatt även om det kommer kännas tomt och ensamt. Jag älskar verkligen att ha andra människor omkring mig och det är då jag mår som bäst:)

I torsdags eftermiddag åkte jag in till Stockholms central för att möta upp de andra USS-arna. Färdtjänsten var i tid och det var dessutom ingen samåkning, vilket gjorde att allt rullade på som det skulle. Inne på centralen skulle de som åkte från Stockholm mötas vid caffé Ritazza. När jag kom in i den stora centralhallen kände jag mig osäker på hur jag skulle gå men blev glatt överraskat då en av SJ-s ledsagare plötsligt kom fram till mig och frågade om jag behövde hjälp någonstans. Eftersom jag kom fram mycket tidigare än väntat fick jag sitta och vänta en ganska lång stund innan resten av stockholmarna dök upp. Medan jag väntade åt jag en god smörgås och försökte dela upp ett wienerbröd och en bulle i exakt lika stora delar för att det skulle bli så rättvist som möjligt. Jag borde förresten skriva i lika små delar för det blev bara små bitar av bakverken efter att jag hade försökt dela dem.

Tåget som skulle ta oss till Malmö kom i tid och det var knappt några förseningar på hela resan:) Jag satt och pratade med en massa människor och hade faktiskt inte alls tråkigt förutom i början då det var lite svårt att få igång ett bra och underhållande samtal. På vägen mellan Stockholm och Malmö hoppade det på några andra som också skulle följa med till Berlin och det var verkligen roligt att träffa alla igen! Dessutom lärde jag känna en tjej som hette Nikolina som jag aldrig hade träffat tidigare:) Hannes och Helena, två av ledsagarna var också nya och jag måste säga att jag tycker att de gjorde ett fantastiskt bra jobb och att de dessutom var hur trevliga som helst! Alla fick varsin matlåda på tåget. Vegetarianerna som hade beställt falafel fick istället någon sorts ost med couscous. För mig gjorde det dock ingenting och jag tycker att maten var god. Efter att de flesta av oss hade ätit gick vi till bistron där vi hängde en stund innan vi var framme i Malmö.

Efter att alla hade kommit av tåget fick vi gå en bit för att hitta till nästa tåg som skulle ta oss till Berlin. Medan vi väntade på att tåget skulle gå träffade vi några som hade åkt från Göteborg och det var trevligt att få träffa ännu fler trevliga människor. Nattåget rullade så småningom in på ett spår, jag minns inte vilket, och vi fick trängas en stund med alla andra resenärer som skulle ta sig in i samma vagn som vi. Till slut hittade i alla fall alla rätt kuppé där de skulle sova och som ni kanske har sett passade jag på att skriva ett kort blogginlägg medan vi väntade på att tåget skulle bli något lättare att ta sig fram i. I högtalarna hörde man en man prata tyska och när han några minuter senare pratade lite engelska var det väldigt svårt att förstå vad han sa. Men det var trevligt ändå och jag tycker alltid att det är underhållande att höra folk prata ut i högtalarna. Jag hade aldrig åkt nattåg tidigare men jag måste säga att jag tycker att det var riktigt trevligt. Kuppéerna var sådär mysigt trånga och jag kände definitivt en härlig känsla då jag låg i kuppén och kände hur tåget rullade fram. Något som dock var ännu trevligare var när tåget åkte in på en båt och man kunde känna hur båten gungade över havet. På båten fanns det dessutom en taxfree som alla besökte. Jag kollade runt en stund bland parfymerna men hittade tyvärr ingen som jag tyckte om tillräckligt mycket för att vilja spendera en massa pengar på. Två små chokladkakor med yogurth köpte jag i alla fall:)

Det blev inte särskilt mycket sömn för mig natten mellan torsdag och fredag. för det första hörde jag något irriterande gnisslande ljud i cirka en timme och när det väl hade tystnat ersattes det av ett brummande ljud som också var ganska störande. Jag lyckades i alla fall sova några timmar men kände mig allt annat än utvilad när tåget var framme i Berlin klockan sex kommande morgon. Men det var bara att försöka se glad ut, gå upp och göra sig i ordning. Jag hade en liten väska på ryggen och en blå rullväska som jag alltid brukar ha när jag reser någonstans. Dock har jag märkt att den börjar gå sönder nu så jag måste antingen försöka laga den eller hitta en ny väska. Eftersom jag brukar ha väldigt svårt att tycka om väskor hoppas jag verkligen att rullväskan som jag brukar använda går att laga men vi får se.

De flesta verkade vara ungerfär lika trötta som jag i fredags morse. Det fanns dock några undantag, bland annat Ronja som pratade på om en massa saker medan vi åkte tunnelbana till hostellet där vi skulle bo. Eftersom det finns jättemånga olika linjer att välja bland tog det tid innan vi hittade rätt tunnelbana. Vi klev av på en station som vi trodde låg nära hostellet och även om det låg relativt nära fick vi gå ganska långt innan vi hittade dit. Det var i alla fall ganska skönt med en härlig promenad på morgonen och det fick mig att piggna till lite. Vi har faktiskt gått väldigt mycket under de här dagarna och jag tycker att det har känts riktigt skönt! Att ha träningsvärk är ju verkligen skönt samtidigt som det känns jobbigt att ha ont på en massa ställen. Men det är som sagt en skön smärta. Eftersom vi kom till hostellet ganska tidigt på morgonen kunde vi inte checka in utan fick istället ställa in våra väskor i ett bagagerum innan vi gick för att äta frukot. Jag kan ju inte säga att frukost är Tysklands starka sida. Det fanns flingor och mjölk plus bröd, smör, korv, ost, olika sorters sylt och någon nötkräm. Flingorna var ganska onyttiga och det verkade ligga choklad i alla. Brödet smakade inte som i Sverige och osten var sådär. Men jag har varit med om sämre frukost på andra ställen och jag överlevde definitivt att äta lite onyttigt i några dagar.

Efter frukosten åkte vi iväg för att träffa Tysklands motsvarighet till US, (Unga synskadade). De flesta av dem vi träffade pratade bra engelska, vilket ju var bra. Jag kommer inte ihåg vad den tyska organisationen kallas men det var i alla fall trevligt att höra vad dem hade att säga. Vi pratade bland annat om synskadades situation i Sverige och i Tyskland, skillnader och likheter, om att de flesta går i särskilda skolor för synskdadade i Tyskland medan vi inte gör det i Sverige, för och nackdelar med det och så vidare. Eftersom många av oss svenskar kände oss trötta pratade vi inte i tre timmar som det från början var tänkt. Jag tyckte att det var väldigt skönt för även om vi hade en intressant diskussion hade jag svårt att hålla ögonen öppna. Efter att ha träffat några från den tyska organisationen gick vi och åt lunch på ett ställe som serverade buffé. Jag åt en ganska god soppa, någon sorts grönsaksröra och stekt potatis.

När alla hade ätit sig mätta bestämde vi oss för att åka tillbaka till hostellet för att checka in och vila innan middagen. Jag delade rum med Ronja, Rakel och Lisa och det var verkligen roligt. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och jag hade väldigt trevligt tillsammans med dem. Dock tror jag att de tyckte att jag var lite jobbig eftersom jag nästan hela tiden tjatade om att jag ville hitta någon att trycka till:) Trycka till är ett uttryck som jag har börjat använda ganska mycket på sista tiden. Enligt mig kan det innebära olika saker och ni kommer förmodligen se mig skriva det ganska ofta i det här inlägget. I helgen letade jag mycket efter någon schyst kille att spana in. Nu när det är sommar är det ju nämligen perfekt att försöka hitta någon. Det är nu jag har tid med sådant och jag tycker dessutom att det är väldigt härligt att vara kär även om jag kanske aldrig vågar tala om för personen jag tycker om vad jag känner och jag kan till och med tycka om att vara kär när kärleken är obesvarad. Obesvarad kärlek kan enligt mig dock bli jobbig om den varar för länge. Men håller ni inte med om att kärlek är fint? Både förälskelsen man känner i början och den riktiga kärleken som så småningom kan växa fram.

I fredags åt vi middag på en vegansk restaurang. Jag åt seitan, alltså en sorts veganskt kött, grönsaker och en god tomatsås. Till maten drack jag bananjuice, något som jag aldrig hade hade druckit tidigare men som jag verkligen tyckte om. Efter middagen träffade vi återigen några från den tyska organisationen. Vi åkte till en bar där jag drack ischoklad med glass och även det var nytt för mig:) När vi hade suttit och pratat en stund åkte några av oss tillbaka till hostellet. Det tog sin tid med tanke på att det var något fel på spårvagnarna på vissa stationer. När vi äntligen var framme bestämde jag mig för att gå och lägga mig direkt eftersom jag kände mig ganska trött. Däremot kände jag mig lite piggare efter att ha borstat tänderna och jag låg och pratade med de andra tjejerna en ganska lång stund innan jag somnade.

I lördags delade vi in oss i grupper och man kunde välja mellan att gå på några museum, åka på en festival för lesbiska och att gå på stan och shoppa. Jag valde det sista alternativet och vi var en ganska stor grupp som åkte in till stan där vi hittade ett stort köpcentrum att gå runt i. Vi gick bland annat in på ett jättestort Media markt som var fyra våningar. Dessutom gick vi in på en hälsobutik där jag hittade goda fruktgodisar och på body shop hittade jag det bästa av allt, duschtvål som luktade mango, något som jag verkligen behövde med tanke på att duschtvålen jag hade tidigare började ta slut:) I det stora köpcentret fanns det en food caught, vilket jag tror att alla uppskattade eftersom alla fick äta något de tyckte om. Jag åt sushi och sushin i Tyskland var verkligen mycket billigare än i Sverige. Arton bitar kostade bara ungefär sjuttio kronor! Det fanns tjugofyrabitars sushi också men eftersom jag inte kände mig särskilt hungrig blev jag mätt på arton bitar.

Efter lunchen hann vi inte gå mer på stan utan åkte istället vidare för att möta upp de andra grupperna. Jag blev jätteglad när Lisa visade mig en påse med bland annat torkad mango som hon hade hittat i en butik som låg i närheten av tunnelbanestationen där vi väntade. Därför kände jag mig så klart tvungen att gå dit. Linus följde med mig och det var verkligen underhållande att gå med honom. Förutom att jag till slut hittade den torkade frukten hittade jag även en kudde som såg ut som en val. Jag tyckte att den var riktigt cool och eftersom jag ville ha med mig något minne hem från Berlin bestämde jag mig för att köpa den.

Alla träffades under eftermiddagen för att vi skulle besöka den tyska riksdagen. Den var verkligen noggrant bevakad och vi behövde visa våra pass, samt gå igenom en likadan säkerhetskontroll som finns på flygplatser för att få komma in. När vi väl kom in i riksdagshuset fick vi sitta i några sköna soffor och vänta på att en person skulle komma och visa oss runt. Jag nickade till flera gånger medan vi väntade men kände mig som tur var i alla fall lite piggare när vi gick runt i riksdagshuset en stund senare. Först fick vi sitta i ett rum där vi fick lära oss lite om hur den tyska riksdagen ser ut, hur de gör när de röstar och lite sådant. Vi fick även ställa frågor och det var det några som gjorde. Lite senare gick vi in i ett annat rum där det fanns en stor modell av riksdagshuset. Jag kände på modellen, samt något annat som jag tror föreställde staden Berlin. Därefter satt jag och pratade med några kompisar medan de flesta andra gick runt i några andra av riksdagshusets rum. Jag kände mig ganska trött och kände inte för att gå runt och känna på fler saker just då. Innan vi åkte för att äta middag lyssnade jag dock på en engelsk presentation av hur det såg ut utanför riksdagshuset och jag förstod det mesta, vilket ju var väldigt trevligt.

Vi åt middag på en turkisk restaurang. Maten var riktigt god och det enda som hade kunnat vara bättre var storleken på portionerna. Många av oss fick ganska lite mat och med tanke på att vi hade gått runt hela dagen var vi väldigt hungriga. Det tog lång tid innan maten kom och vi orkade inte vänta på att beställa någon efterrätt eftersom det förmodligen hade tagit lång tid att få den. Det var i alla fall trevligt att sitta och lyssna på när de andra runt bordet pratade och att kommentera det som sades lite då och då. Några ville gå ut i lördags kväll. Jocke, Cissi, Viktor, Sandra, Linus och några andra åkte till Hard rock caffé och Ronja, Sara, Helena, Nikolina, Peter, Jakob och säkert några till valde att åka till en nattklubb för homosexuella. Jag kände mig ganska trött, hade ont i fötterna och insåg dessutom att jag inte hade tagit med mig några finkläder. De andra tjatade på mig och ville att jag skulle följa med. Men jag orkade inte göra det och känner mig i efterhand faktiskt ganska glad över att jag valde att stanna på hostellet. Att dansa är inte riktigt min grej och jag vill gärna kunna prata när jag är ute någonstans och tycker att det kan vara jobbigt om musiken är för hög. Hard rock caffé hade kanske passat mig bättre än att vara på nattklubben men nu stannade jag som sagt på hostellet. Jag hade väldigt trevligt där och pratade väldigt länge med Rakel, Jeanett och Lisa innan jag somnade någon gång sent på natten.

Igår var det söndag och vi fick sovmorgon till klockan tio då vi checkade ut. Under frukosten pratade vi om gårdagens utekväll och jag fick veta att det tyvärr inte hade gått särskilt bra för vissa att trycka till medan det hade gått betydligt bättre för andra. Igår kunde man välja mellan att gå på en loppmarknad och att åka upp i något radiotorn och göra lite andra saker i Berlin. Jag valde att gå på loppmarknad och tycker att det var trevligt trots att det regnade under en ganska stor del av dagen. Det var som tur var väldigt varmt mellan regnskurarna och det gjorde att jag i alla fall inte frös hela tiden. På den kära loppmarknaden åt jag en ganska god brownie och köpte dessutom en tröja med pärlor som jag tycker var speciell. Jag tycker om tröjor som har någon typ av tryck som man kan känna på och som man inte bara kan se med ögonen. Förutom att jag ville hitta fina saker att handla ville jag som ni vet även hitta någon att trycka till. Hittills hade jag inte hittat en enda trevlig kille i Berlin och jag tyckte att det ju kändes oerhört tråkigt. Jag fick något ryck och kom på att jag ju kunde klappa någon på axeln som gick förbi för att se hur personen reagerade och för att jag ville att denne skulle trycka till tillbaka. Det gick dock inte lika bra som jag hade hoppats. Vissa verkade inte ens märka att jag rörde vid dem eftersom det var trångt och människor gick in i varandra i stort sett hela tiden. Dessutom fick jag en lång och stor man att se jätterädd ut och snabbt skynda iväg när jag sträckte ut handen mot honom. Jag förstår inte riktigt vad han hade att vara rädd för men ändå. Det kanske såg lite konstigt ut men eftersom jag har svårt att få ögonkontakt med folk och på det sättet få människor att förstå att jag är intresserad av att prata med dem tyckte jag absolut att jag hade kommit på ett bättre sätt. Men jag får väl finslipa lite på min idé och se om den fungerar i framtiden. Det är nog i alla fall inte alla korta tjejer som har skrämt iväg stora män och det var en ny upplevelse:) Eftersom jag hade svårt att förstå var jag skulle trycka till någonstans på människor försökte Rakel hjälpa mig med det men det gick dåligt trots hennes hjälp. När vi hade gått runt på loppmarknaden en stund till började jag må illa, få huvudvärk och känna mig yr. Jag har konstigt nog känt dessa saker ganska ofta på sista tiden och jag vet inte varför. Igår var det dock inte särskilt konstigt med tanke på att jag inte åt någon riktig lunch utan ju bara hade ätit en liten brownie. Min huvudvärk släppte hur som helst när karaoken började en stund senare. Alla som ställde upp och sjöng var verkligen hur duktiga som helst och det var stor skillnad om man jämför med hur det brukar vara i Sverige där det ju kan finnas folk som inte alls är särskilt duktiga. Det verkade vara väldigt populärt med karaoke i Tyskland för det var tydligen över femhundra personer som satt och lyssnade. Det förklarar förmodligen varför det bara var riktigt duktiga personer som ställde upp. Jag tror inte att någon som knappt kan sjunga hade vågat ställa sig där framme och sjunga inför en så pass stor publik där det skulle finnas människor som verkligen kunde sjunga och som visste hur musik ska låta. Jag njöt i alla fall av att få höra alla fantastiska människor! En riktigt snygg italienare gick upp och sjöng en lugn låt och jag blev verklien helt rörd av hans sång. Dessutom var det några andra män som hade coola röster, dock tyckte jag inte direkt om låtarna de valde att sjunga. Ronja och Lisa sjöng låten My heart will go on och de var helt fantastiska! Alla blev helt galna och applåderade och skrek. När jag hörde alla duktiga sångare och sångerskor önskade jag som vanligt att även jag skulle kunna sjunga. Jag måste sätta igång och börja öva oftare för annars lär det ju aldrig hända. Musik kunde man förresten höra överallt i Berlin. På många av tunnelbanestationerna var det någon som spelade gitarr och sjöng och när vi åkte tunnelbana sent en kväll var det folk som spelade andra instrument och som var riktigt bra! Varenda människa som jag hörde sjunga eller spela under dagarna då jag var i Berlin var jätteduktiga och det förvånade mig att det inte fanns en enda instrumentalist eller sångare som inte var bra på sitt instrument.

Igår åt vi en tidig middag på en thailändsk restaurang och det var ju tur att vi åt tidigt med tanke på att jag inte hade ätit så himla dåligt under dagen. Kvinnan som serverade maten försökte prata något språk med mig, förmodligen thailändska men jag förstod så klart inte ett enda ord av vad hon sa. Jag lyckades i alla fall beställa mat på engelska och jag åt tofu med glasnudlar och grönsaker som jag tycker var helt okej. Däremot blev jag besviken på min mat när jag fick smaka på det som Helena åt för min mat smakade verkligen ingenting i jämförelse med hennes som var jättegod och starkt kryddad. Det fanns mangojuice som jag så klart drack. Dock hade jag gärna druckit någon smoothieliknande dryck som tydligen också fanns med mangosmak men eftersom jag inte fick reda på att den fanns förrän senare på kvällen missade jag den. Vi hann äta efterrätt igår eftersom det gick snabbt att få maten. Jag åt banan som jag tror var stekt i någon sorts bananblad och ris. Till det fick man mangosås och även om jag tyckte att det kändes väldigt konstigt att äta ris och banan tillsammans med mangosåsen vande jag mig vid smaken och tyckte att det var ganska gott.

Efter middagen gick de flesta av oss för att handla godis. Vi gick till en stor mataffär där det fanns en massa godis att välja bland och jag blev oerhört stressad eftersom vi bara hade en kvart på oss att bestämma oss för vad vi ville köpa. Helena gick i alla fall runt i affären med mig och det är jag verkligen glad för. Hon var ganska snabb på att berätta vad som fanns och jag tryckte till och köpte några påsar med sega godisar och några olika sorters choklad. Inget av godiset jag köpte finns i Sverige och därför var jag ju tvungen att köpa ganska mycket. Det var jag inte ensam om och det var många som åt en massa godis på nattåget på väg tillbaka till Sverige. Direkt efter att vi hade handlat åkte vi till hostellet för att hämta våra väskor för att sedan åka vidare till tågstationen. Dagarna hade verkligen gått fort och jag kände mig lite ledsen innan jag gick på tåget som skulle ta oss till Malmö. Som tur var hade jag i alla fall en natt kvar tillsammans med alla underbara vänner! Jag satt först och pratade med Jeanett, Rakel, Jocke, Nikolina och Axel i några timmar. Vi hade riktigt trevligt och det var jätteroligt att höra Axels roliga kommentarer:) Ibland spelade det ingen roll vad han sa utan jag skrattade åt honom nästan hela tiden. Jeanett var som vanligt väldigt härlig och sa en massa kloka saker och Rakel var lika glad och positiv som vanligt. Med dessa människor gick det alltså inte att ha tråkigt. När klockan var lite över tolv var det många som tryckte in sig i en kuppé för att sjunga för Linus som fyllde sjutton år! Vi tände ett ljus som Linus snabbt fick släcka eftersom vi ville undvika att brandlarmet skulle sätta igång. Linus fick några jättegoda kakor med apelsin och chokladsmak och efter att alla hade sjungit för honom satt Rakel och jag kvar i kuppén och pratade med alla trevliga människor som bodde där. Det var flera nya kärlekspar som bildades i helgen och det var verkligen fint och roligt att se! Även jag tryckte till lite igår och det kommer jag förmodligen skriva mer om i ett senare inlägg:) Just nu känner jag mig för trött för att sätta ord på allt som hände och mina känslor. Jag hade hur som helst en underbar kväll igår tack vare alla fina människor!

Imorse var vi framme i malmö runt åttatiden och när vi väl stod på tågstationen samlades vi och blev utsedda till olika saker. Jag blev resans pusher! Det blev jag glad över för jag tycker ju om att prata om att trycka till och i princip alla började använda det uttrycket i helgen:) Eftersom folk skulle åka till olika städer med olika tåg sa vi hej då i Malmö och vi gjorde en sådan där kramring där alla gick runt och kramades. Eftersom vi var tjugo personer och jag dessutom har kramat vissa flera gånger har jag alltså fått över tjugofem kramar idag! Det är ju helt fantastiskt! Under resan tillbaka till Stockholm kände jag mig ganska trött. Men jag höll mig ändå, på något mirukalöst sätt, vaken nästan hela vägen. Runt tvåtiden var vi framme i Stockholm och alla fick bråttom till tåg och färdtjänstbilar. Det är ingen tvekan om att jag är nöjd med den här resan och jag har verkligen haft några helt underbara dagar! Stämningen har varit bra nästan hela tiden och folk har oftast varit glada. Jag har alltså varit i Tyskland för första gången i mitt liv, umgåtts med trevliga människor, gått långa sträckor, testat nya maträtter, besökt Tysklands riksdagshus, lärt känna nya människor, varit på en fantastisk karaoke, köpt några saker att ha som minne från den här resan, känt mig riktigt glad vid flera tillfällen och sist men inte minst tryckt till! Jag hoppas att USS åker utomlands även nästa år och att vi kan ha minst lika roligt då som i år! Sen jag kom hem har jag packat upp, sovit några timmar, ätit middag och skrivit det här. Det blev ju ett ganska långt blogginlägg ändå och jag hoppas verkligen inte att jag har glömt att skriva något roligt som har hänt. Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig för jag är som sagt riktigt trött. Ändå ångrar jag inte att jag var uppe sent de senaste nätterna. Det hör ju till när man reser bort:) Jag lovar att blogga igen när jag har något roligt att berätta! Ha en fortsatt trevlig vecka!
/Vispen