Haninge open 2011

Hej!

Förlåt för den oerhört dåliga uppdateringen. Jag har försökt uppdatera bloggen via mobilen och skrivit några korta inlägg under veckan men nu när jag kollade bloggen såg jag att de inte har kommit fram. Nu har jag hur som helst tänkt skriva lite om tävlingen:)

I onsdags kände jag mig som tur var mycket piggare än i tisdags. Febern var nästan helt borta och huvudvärken hade släppt en aning, alltså lönade det sig att vila och sova mycket:) Jag åkte till skolan på förmiddagen och hade kontaktlärartid för allra sista gången tillsammans med klassen och vår kontaktlärare Aleks. I höst får vi se vem som blir min nya kontaktlärare, det vet jag inte än. Tyvärr var det nästan inga som orkade ta sig till skolan i onsdags trots att det ju faktiskt var den allra sista lektionen för de flesta av oss. I torsdags och fredags var man ju ledig, imorgon är Sveriges nationaldag, på tisdag har vi elevhälsovårdsdag, på onsdag är vi förmodligen lediga igen och på torsdag tar vi studenten. Den sista kontaktlärartiden var i och för sig ganska seg. Vi fick skriva två utvärderingar, blev informerade om kommande vecka och pratade om studentdagen:) Eftersom jag har Aleks i ensemble pratade vi lite efter lektionen och jag fick veta att jag fick VG i betyg av honom och Kitte. Det känner jag mig ganska nöjd med även om det såklart hade varit bättre att få MVG.

Efter att ha ätit lunch som tog extra lång tid eftersom jag hade ont i magen och kände mig nervös åkte jag till det kära hotellet i Handen där jag skulle bo resten av veckan. När jag kom fram checkade jag in och blev glatt överraskad då jag fick reda på att rummet där Madde och jag skulle sova var lätt att hitta till:) Eftersom jag kom före de flesta andra och eftersom jag fortfarande kände mig lite trött och febrig la jag mig och sov i några timmar innan Madde kom till hotellet. När hon kom kände jag mig lite piggare och vi gick runt en stund och hälsade på några trevliga människor och köpte sedan varsin mjukglass som vi satt och åt i några underhållande fåtöljer:) Jag blev glad när jag en stund senare plötsligt fick se holländarna komma gående och det var verkligen roligt att träffa dem igen:) Det var evigheter sen jag träffade Danique senast och Sven och Leander tycker jag ju om väldigt mycket också. Efter att ha sagt hej till dem gick jag runt och tittade när folk tränade showdown. I ett rum träffade jag Claudio och Zebben och vi pratade en stund innan jag gick vidare och Philip från Tyskland kom fram och hälsade på mig. Det var verkligen trevligt att träffa honom igen för vi hade ju väldigt roligt när vi träffades på ICC-lägret i somras. Philip var minst lika snäll mot mig under den här tävlingen som i Grekland och han dök ofta upp från ingenstans för att prata och ge mig en och annan kram:)

Lite senare på kvällen gick alla till radion för att äta middag. Maten i år var inte lika god som tidigare år men den vegetariska maten gick att äta och jag överlevde helgen trots att jag åt pizza två gånger, något som jag nästan aldrig äter i vanliga fall. Efter att de flesta hade ätit färdigt hälsades vi välkomna till tävlingen och därefter gick vi tillbaka till hotellet igen. Under kvällen hände inte särskilt mycket utan jag pratade mest med en massa människor och sen gick jag och la mig ganska tidigt eftersom jag skulle börja spela redan klockan åtta kommande dag.

I torsdags morse kände jag mig ganska trött eftersom jag inte hade kunnat sova särskilt mycket. Det berodde förmodligen på att jag hade vilat och sovit mer än vanligt under tisdagen och onsdagen. Upp ur sängen kom jag i alla fall till slut och lyckades till och med få i mig en del frukost innan min första match. Johnnie coachade mig under hela tävlingen, något som jag var enormt glad och tacksam över:) Han fick mig verkligen att tagga till ibland och gav mig bra tips på hur jag skulle spela för att det skulle gå så bra som möjligt. Jag skulle spela fem matcher i torsdags och eftersom jag hade hamnat i en ganska hård grupp gällde det verkligen att jag gav allt redan första dagen. Matcherna gick ändå helt okej. Jag vann över två italienskor som hette Emanuela och Pasqualina, förlorade mot Ieke från Holland och vann över Stine och Anni från Danmark. Eftersom jag aldrig hade vunnit över Stine tidigare kändes det roligt att jag äntligen lyckades göra det. Matchen mot Ieke kände jag mig inte nöjd med på grund av att det kändes som att jag aldrig hann komma igång utan hon hann ganska snabbt hitta luckor där hon kunde göra mål på mig. Siffrorna i seten blev elva-åtta och elva-sju, vilket ju i alla fall inte var helt katastrofalt.

Lunch åt vi på China station och jag tycker att deras lunchbuffé var helt okej:) Efter lunchen hade jag inga matcher utan kunde istället gå och duscha och därefter titta på när några av killarna spelade. Jag såg bland annat matchen mellan Leander och Christoffer. Eftersom jag kände mig ganska trött i huvudet efter att ha lyssnat på de höga ljuden från showdownborden i flera timmar gick jag till mitt hotellrum för att försöka sova en stund. Det gick dock inte särskilt bra eftersom folk hela tiden knackade på min dörr och störde. En gång var jag nära på att skrika åt personen som stod utanför men lyckades behärska mig när jag såg att det just den gången råkade vara Philip. Resten av torsdagen hände det egentligen inget särskilt utan jag tror att det var då som jag lyssnade på en del musik med Madde och även satt i en soffa och pratade med en massa människor:)

I fredags fortsatte matcherna och tjejerna började spela klockan åtta även då. Jag kan ju säga att det inte var roligt någonstans att vakna runt halv sju när väckarklockan ringde. Jag tycker i alla fall att fredagens matcher kändes helt okej och jag vann fyra av fem matcher och gick därmed vidare bland de sex bästa tjejerna i tävlingen. Det kändes bra att inte behöva spela om platserna sju till tolv och att jag nu, hur det än skulle gå, skulle placera mig bättre än i Milano där jag bara kom på elfte plats. I fredags kände jag mig nöjd med tre av de matcher jag spelade. I en match fick jag inte alls igång spelet och en annan förlorade jag på grund av att jag släppte in en hel del onödiga mål, samt gjorde några självmål.

Jag kände mig väldigt hungrig när jag äntligen fick gå och äta lunch. Matcherna tog längre tid än beräknat vilket gjorde att jag fick vänta ganska länge mellan varje match. Annelie och jag diskuterade i alla fall en massa trevliga saker medan vi åt och jag hade en hel del tankar som snurrade runt i huvudet när jag någon timme senare stod i duschen. Under eftermiddagen låg jag och sov en stund, såg några matcher och gick runt och var social med folk:) Min kära vän Desirée kom förbi och gjorde mig sällskap en stund och innan middagen var jag med Tobbe och Claudio och vi lyssnade på Veronica Maggio. Henne har jag verkligen fastnat för på sista tiden. Jag tycker om melodierna i de flesta låtarna och tycker dessutom om de flesta av hennes låttexter:) Efter middagen satt jag ute tillsammans med några andra och lyssnade på fotbollsmatchen mellan Sverige och Moldavien, pratade och hade trevligt. Därefter stod jag och pratade med folk i hotellbaren och eftersom jag inte skulle börja spela förrän tjugo i två igår gjorde det ingenting att jag var uppe ganska sent i fredags:) Madde och jag hade väldigt roligt och skrattade en hel del:)

Fastän jag känner att gårdagen kunde ha varit bättre hände i alla fall en del trevliga saker igår. Madde fixade till exempel frukost på sängen till mig och det var ju verkligen hur snällt som helst! Däremot känner jag mig inte särskilt nöjd med gårdagens matcher. Jag känner dock att jag verkligen försökte, att jag gjorde mitt bästa i de första fyra matcherna, kämpade och kände mig väldigt trött efteråt. Men jag hade tyvärr varken mitt spel eller turen på min sida. Jag spelade fem matcher i fredags och förlorade alla. Trots det kände jag mig ändå ganska nöjd med de två första matcherna då jag mötte Danique och Els från Holland. Det är två oerhört duktiga spelare som jag verkligen har stor respekt för eftersom de är duktiga samtidigt som de är trevliga:) När jag spelade mot Danique förra året hade jag ingen chans men i år vann jag ett set och spelade dessutom ett ganska jämnt andra set. I tredje set hade jag däremot svårare att hänga med och då släppte jag in en del onödiga mål på grund av nervositet plus att Danique gjorde några riktigt fina mål:) Danique hade dessutom en väldigt bra coach, ingen mindre än Sven och eftersom vi har tränat lite med varandra tror jag att han visste ungefär vad jag är dålig på och jag vet dessutom om att han är väldigt bra på att coacha folk. När han coachade mig i Finland vann jag en match som jag förmodligen hade förlorat utan hans hjälp. I matchen mot Els tycker jag också att jag spelade ganska bra fram till tredje set då jag gjorde tre självmål. Oj vad nervös jag kände mig i den matchen och att jag blir mer nervös i slutet av matcher och att jag har svårt att göra de poäng som behövs för att vinna är ingen nyhet. Samma sak hände i tredje matchen då jag mötte Anja från Danmark som jag hade vunnit mot när vi spelade i fredags. I Milano förlorade jag emot henne och igår är det klart att jag i tredje set var tvungen att skjuta ut bollen och att avsluta med att skjuta den i nät när det stod nio-nio. I matchen mot Anja kände jag verkligen att jag försökte göra allt för att vinna men det var i princip helt omöjligt att göra mål på henne på grund av att hon försvarade sig väldigt bra. Däremot sköt hon inte lika bra och många av de poäng hon fick var på grund av att jag gjorde misstag. Att ha tålamod är ju viktigt och att fortsätta kämpa trots att det känns segt och jobbigt ibland. Eftersom det hade gått dåligt för mig i de tidigare matcherna och eftersom jag kände nervositet och press kan jag erkänna att mitt tålamod inte var det bästa och det kändes tungt att förlora matchen på grund av att jag gjorde de där enkla misstagen. När jag en stund senare förlorade nästa match emot Ieke med två-noll i set, då jag när det stod elva-elva i andra set släppte in en boll som jag i vanliga fall skulle ha tagit, bröt jag ihop. Jag orkade helt enkelt inte mer och jag kände mig bara trött på allt. Som tur var fanns Johnnie där och han förstod hur jag kände och stöttade mig trots att jag inte alltid hade spelat som han hade önskat och fastän matcherna hade slutat oerhört dåligt. I den sista matchen mot Hanna orkade jag inte bry mig om resultatet och lyckades inte alls prestera lika bra som i vanliga fall. Efter att jag hade lyckats göra mål ville jag mest att matchen skulle ta slut, lät därför Hanna ha kontroll över spelet och göra några snabba mål. Egentligen borde jag ha tagit till vara på chansen att möta en sådan bra spelare men med tanke på att det inte hade påverkat min placering i tävlingen kände jag mig inte särskilt motiverad. Jag slutade alltså som sexa i årets Haninge open, något som jag inte känner mig nöjd med. Förra året kom jag ju trea och det hade jag gärna gjort igen. Sexa är åtminstone bättre än elva som jag blev i Milano och jag måste säga att jag föredrar en sjätteplats framför en fjärdeplats. Det kanske låter konstigt men så är det.

Det var tur att några av mina vänner stod vid receptionen när jag kom ut från matchen emot Hanna och att de faktiskt var glada och därmed gav mig lite ny energi. Resten av kvällen kände jag mig dock ganska nere även om det såklart också fanns stunder då jag kände mig glad. Det var till exempel roligt att klappa händerna och jubla under prisutdelningen. Mina handflator ändrade färg och jag fick ont i halsen men det var det värt:) På damsidan var det Danique som vann, Hanna som kom tvåa och Els som kom trea. På herrsidan var det Zebben som vann, Sven som kom tvåa och Ari som kom trea:) Vi kan alltså säga grattis till Zebben som både har vunnit Milano open och Haninge open i år! Zebben och Claudio är det bästa Sverige har just nu medan resten av oss behöver träna lite till för att nå toppen. Efter prisceremonin var jag med några svenskar och holländare och när de flesta holländarna hade gått och lagt sig var jag med några svenskar och danskar som fortfarande var uppe. Brian och Stine fick mig att känna mig lite gladare och lite senare var jag glad över att Shakti och Tobbe stod ut med mig och alla mina funderingar:) Det finns nog ingen som tänker lika mycket som jag och det finns definitivt ingen som är lika efter som jag när det gäller vissa saker. Jag måste skynda mig om jag ska hinna göra något i livet för vi lever ju bara en gång och det gäller att ta till vara på varenda dag. Ett problem jag har är att jag nästan alltid tänker innan jag gör saker istället för att ibland bara vara impulsiv och köra på. Jag önskar verkligen att jag kunde vara mer spontan, att jag kunde våga vara mer framåt och framförallt att jag skulle våga göra mer här i livet och ta de steg som krävs för att saker och ting ska hända. Jag tycker om människor som står för vad de tycker och människor som tar initiativ. För mig kan det ibland ta hundra år innan jag har bestämt mig för något och jag är helt enkelt allmänt seg. Men det blir säkert bättre med tiden, det får vi åtminstone hoppas:)

Imorse kände jag mig ganska ledsen, dels för att tävlingen var över och jag snart skulle bli tvungen att lämna alla och dels för lite andra saker som hade hänt. En av mina vänner ville prata med mig och trots att jag verkligen försökte anstränga mig för att göra samtalet så trevligt som möjligt gick det inte alls som jag önskade. Att göra någon annan ledsen är hemskt och idag hade jag inget annat val än att säga någonting som fick min vän att gråta och bli oerhört sårad. Jag vet att du brukar läsa allt jag skriver och när du ser det här vill jag än en gång be dig om ursäkt för vad jag sa idag. Men både du och jag vet att det är svårt och saker och ting kan bara förändras till det bättre i framtiden! Du är en oerhört fin vän som jag inte vill förlora ur mitt liv och jag vet att jag har varit orättvist mot dig och att det jag sa idag gjorde ondare än vad jag någonsin hade kunnat ana. Men du kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta och jag har aldrig träffat någon som bryr sig lika mycket om mig som du gör. Du förtjänar verkligen att må bra och jag ska göra allt för att hjälpa dig om du någonsin känner att du behöver mig.

Min förmiddag kunde alltså ha börjat bättre och hela den här söndagen plus en del annat hade man gärna kunnat radera ur mitt minne. Men nu går inte det utan livet går vidare och nu sitter jag här hemma och skriver. För att återgå till tävlingen måste jag säga att det känns ganska skönt att den är över och att det nu är fyra månader kvar till nästa. Det känns såklart tråkigt på grund av att jag nu inte kommer träffa mina kära vänner som bor utanför Sverige på länge och eftersom jag dessutom inte kommer få tävla på ett tag. Det är ju tävlingarna jag ser fram emot och det är ju därför jag tränar. Men jag tror samtidigt att jag behöver ta en paus och slappna av ett tag. Jag känner mig ganska trött på att hela tiden vara tvungen att prestera och det är något som jag förhoppningsvis inte kommer behöva göra i sommar. Då behöver jag inte gå och oroa mig för skolarbeten som ska lämnas in eller känna mig nervös inför stora sånguppspel och internationella tävlingar. Jag hoppas att jag inför nästa tävling ska ha hunnit vila upp mig ordentligt och att jag har tränat så pass mycket att jag lyckas placera mig bättre än vad jag har gjort i Milano och på Haninge open. För att lyckas med det behöver jag verkligen träna hårt för jag vet att det ändå kommer kännas jobbigt när jag väl står där på nästa tävling. Då kommer nervositeten och prestationsångesten göra att jag spelar sämre än vanligt. Det drar alltså ner nivån på mitt spel och när jag känner att jag måste prestera spelar jag oftast dåligt och brukar dessutom ofta tappa all energi och glädje jag annars brukar känna när jag spelar showdown. Många säger att jag behöver träna mentalt och att jag ofta spelar bättre på träningar än på tävlingar. Eftersom jag bara tränar mentalt när jag tävlar och eftersom jag inte tävlar särskilt ofta innebär ju det att jag behöver förbereda mig så mycket som möjligt på alla andra sätt för att en dag kunna lyckas och det ska jag verkligen försöka göra! Utan showdownen skulle jag må ännu sämre än vad jag gör idag för den tar upp en stor del av mitt liv och betyder väldigt mycket för mig. Det är nog därför som jag så gärna vill prestera och det känns ju alltid lika jobbigt att förlora och misslyckas. Trots att det har gått dåligt för mig under en längre period nu har jag ändå fortsatt träna eftersom jag helt enkelt inte har kunnat vara utan showdownen. När jag har förlorat och misslyckats har jag flera gånger funderat på att lägga ner men när jag väl har varit ledsen i några dagar har jag som sagt alltid fortsatt träna. Jag har många av mina vänner tack vare showdownen och därför kan jag bara inte ge upp nu! Vad som är rätt och hur jag borde göra vet jag inte men jag skulle nog inte kunna sluta med showdownen även om många kanske skulle säga att det var det bästa för mig. Jag kanske aldrig kommer lyckas trots att jag kämpar, det kan ju ingen veta men jag vet att jag inte vill leva utan showdownen! Även om jag som sagt är missnöjd med min placering på Haninge open är jag ändå glad över att jag ställde upp i tävlingen. Det var mycket bättre än att bara sitta hemma och vilken tur att jag faktiskt hann bli frisk tills i torsdags. Jag känner alltid att jag utvecklas av att möta alla duktiga tjejer och att få umgås med alla mina fantastiska vänner i några dagar var helt underbart!
/Vispen

Kommentarer
Postat av: Maja

6a! Det betyder ju att du placerade dig på den bättre hälften av alla spelare! Du vet, man kan inte alltid vara bäst! Är det sommaruppehåll nu från träningen eller tränar du i sommar? Kram

2011-06-06 @ 11:36:39
URL: http://majareichard.blogspot.com
Postat av: vispen

Maja: Jag kan inte kommentera din blogg, konstigt. I sommar kommer jag snarare ha mer tid till att träna då jag inte har skolan att tänka på :) Därför blir det inget uppehåll utan nu kan jag lägga ännu mer tid på träningen istället. Kram

2011-06-06 @ 13:28:10
URL: http://vispen91.blogg.se/
Postat av: Shass

Jag tycker 6:a är alldeles tillräckligt bra. Du får ju tänka på att du varit sjuk också, och att det varit mycket press. Att prestera så bra då är inte alls illa. Upp med hakan Vispis, det går säkert bättre i höst. Glöm inte att vila mellan varven bara.

Kram!

2011-06-06 @ 23:27:13
URL: http://shass.blogg.se/
Postat av: Johan

Du ser, träningen ger resultat! Du gjorde några riktigra bra matcher och spelade bättre mot andra jämförd med vad du gjort tidigare. Bra! 6:a är dessutom riktigt bra! Det går ju framåt jämt mot Milano :)

Som Maja sa, man kan inte alltid vara på topp och vara bäst. Alla har dippar...

Tycker du ska vara nöjd med din insats!



SV: Ja, det känns skönt, men surt att det eviga tjafset om ledsagare ska störa träningen. Idag och igår t.ex. blev det ingen träning för att vi inte hade någon att träna med. Det hade alltså varit gym annaers för min och Albins del...



Hade du inte? Du som brukar ha sådan koll på Eurovision? :)

2011-06-07 @ 15:09:15
URL: http://schumacher4ever.blogg.se/
Postat av: Ismen

Grattis till din sjätteplats, Vispen! Det är bra jobbat, tycker jag!



SV: Tack för att du läser min blogg, det smickrar mig! Jaa, nu vet jag vilken utbildning jag vill gå!:D

2011-06-08 @ 14:02:28
URL: http://ismen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Vad heter du? Skriv gärna ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej i bloggen, om du skriver in din e-postadress är det bara jag som ser den)

Har du någon blogg eller hemsida? Skriv gärna in adressen till den om du vill att jag eller andra ska besöka den. URL/Bloggadress:

Här skriver du din åsikt/kommentar:

Trackback
RSS 2.0