Pajulahti games 2011

Hej!

Jag var väldigt trött igårkväll när jag kom hem och därför orkade jag inte blogga. Men nu är det måndag och jag kom precis hem från skolan. Idag hade jag bara ensemble och det kändes som en skön start på veckan. Vi jobbade med låten The weight som jag tror kan bli riktigt bra när vi har tränat lite mer på den:) Nu hade jag hur som helst tänkt skriva om tävlingen i helgen:)

Det var tur att jag räknade med att den kära färdtjänsten kunde vara sen i torsdags för den kom cirka tjugo minuter försent plus att det var samåkning. Som tur var kom jag ändå i tid till centralen där jag mötte Maria. Vi bestämde oss för att åka till Arlanda med Arlanda express istället för att ta bussen dit. Tågresan gick väldigt fort och vi var på Arlanda efter bara tjugo minuter. Claudio var redan där när vi kom och vi pratade med honom en stund. Några minuter senare kom även Rikard, Christtofer och Daniel:) Vi checkade in och satt och väntade vid gaten i ungefär en timme innan vi fick gå på flygplanet. Flygresan gick bra och jag kände mig glad över att vi äntligen var på väg till Finland:)

När vi landade i Helsingfors hämtade vi våra väskor och åkte därefter buss till Pajulahti där tävlingen skulle vara. Bussresan tog ungefär en och en halv timme och jag hann sova en stund. På torsdagkvällen hände inte särskilt mycket. Vi åt lite, fick våra rum, tittade på handbollsmatchen mellan Sverige och Polen, pratade och hade trevligt:) Jag som aldrig hade tittat på en handbollsmatch tidigare kom fram till att det var väldigt roligt. Innan vi gick och la oss kom Leander och Sven förbi en stund och det var verkligen trevligt att träffa dem igen!

Natten mellan torsdag och fredag kände jag mig väldigt nervös och kunde bara sova en timme på hela natten. En massa tankar snurrade runt i mitt huvud och fastän jag verkligen försökte sova var det helt omöjligt. På morgonen var det frukost klockan halv åtta och jag åt gröt och frukt. Jag tycker att maten i Finland var ganska god men jag hade tyvärr svårt att äta. Det brukar jag ha på alla tävlingar och jag tror att det beror mycket på nervositet och på att det alltid är en massa saker att tänka på. Min kropp glömmer nästan bort att vara hungrig ibland känns det som och det är ju lite konstigt med tanke på att man ju borde vara hungrig när man spelar hela dagarna. I fredags spelade jag i alla fall sex matcher. De första fem matcherna var det grundspel. Då mötte jag Els från Holland, Stine från Danmark, Monica från Italien, Jaana från Finland och Tanja från Sloveninen. Mot Els förlorade jag med två-ett i set. Det var ganska väntat eftersom Els är den bästa tjejen i Holland och jag hade inte räknat med att vinna över henne. Tyvärr förlorade jag även mot Stine med två-noll. Det kändes väldigt tråkigt eftersom jag har förlorat över henne varenda gång vi har spelat. Därför kände jag mig inte särskilt nöjd med den matchen. Matcherna mot Monica, Tanja och Jaana vann jag i alla fall och det kändes bra. Tanja har jag spelat mot ett antal gånger, vi har alltid varit väldigt jämna vilket ju är roligt. Sven coachade mig i matchen mot Tanja och jag tror inte att jag hade kunnat vinna matchen utan honom. Innan matchen kände jag mig väldigt nervös men när jag väl hade spelat några bollar kändes det mycket bättre. Sven fick mig att känna mig mycket lugnare än innan och det var väldigt skönt. Jag känner bara några få personer som kan få mina känslor att förändras när de är i närheten. Rikard och Maria coachade mig i de andra matcherna och de var såklart också väldigt bra coacher! Maria hade aldrig sett showdown tidigare men hon tyckte att det var väldigt roligt att titta på matcherna:) Maria och jag hade dessutom väldigt roligt i helgen och vi blev riktigt bra vänner. Hela helgen gick vi runt och nynnade på skumma låtar, pratade om en massa trevliga saker och skrattade en hel del. Jag hoppas verkligen att vi ses snart igen! Efter grundspelet fick jag reda på att jag tyvärr bara hade kommit trea i min grupp. Jag gick alltså inte vidare utan skulle istället få spela om plats sju till tolv. Eftersom mitt mål i helgen var att gå vidare i gruppen och därmed komma topp sex kändes det såklart tråkigt. Att förlora och misslyckas är aldrig roligt. Men jag kände samtidigt att det var ganska skönt eftersom jag hade ganska ont i handen och att jag inte skulle behöva möta de tjejer som skjuter hårdast. I fredags kände jag knappt att jag kunde tycka att det var roligt att spela när jag hade så pass ont i handen. Claudio var den enda av svenskarna som gick vidare och det tyckte vi såklart var väldigt roligt:) I fredags kväll spelade jag min första placeringsmatch mot Helma från Holland. Claudio coachade mig och jag vann matchen med två-noll i set.

Det kändes oerhört skönt att duscha efter att ha spelat en hel dag:) Resten av kvällen var jag med alla svenskar och några holländare. Jag var ganska mycket med holländarna i helgen och det var verkligen trevligt:) Först satt jag och pratade en stund med alla och senare på kvällen var jag med Sven och Leander. Vi spelade kort, pratade och jag hade en väldigt trevlig och underbar kväll! När jag kom till mitt rum somnade jag nästan direkt efter att ha lagt huvudet på kudden:)

Tyvärr väcktes Maria och jag av att en massa människor pratade väldigt högt när de gick upp klockan halv sex på morgonen. Eftersom de dessutom är en timme före Sverige i Finland och jag var van vid den svenska tiden kändes det lite som att klockan bara var halv fem. Men det var bara att försöka se glad ut ändå och det var faktiskt inte särskilt svårt eftersom Maria var väldigt positiv och skrattade mycket. hon är nog den enda som någonsin har fått mig att känna mig pigg och glad så pass tidigt på morgonen. Vid frukosten fick jag veta att Krister hade ringt till Claudio och Rikard ungefär klockan ett på natten för att tala om att det hade blivit något fel och att jag egentligen skulle ha gått vidare från grundspelet. Jag tyckte att det kändes lite onödigt att ta upp det med de som höll i tävlingen eftersom jag redan hade spelat en placeringsmatch och eftersom jag tyckte att Tanja hade varit värd att gå vidare. Hon har nämligen nästan alltid kommit efter mig i alla tävlingar trots att vi alltid har spelat jämna matcher. De andra höll dock inte med mig och de tog upp felet som hade gjorts med en av domarna. Det bestämeds att fredagens placeringsmatch inte skulle räknas och att jag istället skulle få spela om plats ett till sex. I lördags spelade jag fyra matcher. Jag förlorade över Jaana från Slovenien och Hanna från Finland och vann över Anni och Anja från Danmark. Eftersom jag förlorade när jag mötte Anni på EM kändes det extra skönt att vinna över henne:) Eftersom jag kom fyra i gruppen skulle jag få spela semifinal dagen efter. Claudio spelade väldigt bra både på fredagen och lördagen men han slutade som femma i tävlingen och fick tyvärr inte spela semifinal. Han blev dock nöjd med en femteplats och jag tycker att det var roligt att det gick så pass bra för honom:)

I lördags kväll lyssnade vi på när några personer höll tal och åt sedan en god middag. Det var trevligt förutom lite tråkiga saker som hände under middagen som jag inte orkar skriva om här. Efter det spelade de i alla fall musik och de som ville fick dansa. Jag tyckte att det var roligt men gick med Sven och Leander till deras rum efter en stund. Vi spelade kort även i lördags och lite senare kom Helma och spelade med oss också:)

Igår natt sov jag tyvärr väldigt dåligt och det blev bara en timmes sömn även den natten. Det berodde dels på nervositet inför semifinalen och även på att jag hade annat att tänka på. Ibland tror jag att jag tänker för mycket men jag vet inte vad jag ska göra för att slippa alla jobbiga tankar som ploppar upp i huvudet hela tiden, menmen. Matcherna i söndags gick tyvärr väldigt dåligt för mig. Först förlorade jag semifinalen mot Hanna med tre-noll i set och efter det förlorade jag bronsmatchen mot Els med tre-ett. Jag tycker ändå att det var roliga matcher och att jag lärde mig en hel del av dem:) Det är ju ofta av förlusterna man lär sig mest. Dessutom blev jag glad för Els skull när hon vann brons. Det var hennes första internationella tävling och hon verkade bli glad när hon vann. Självklart kändes det jobbigt att förlora, särskilt i början, att komma fyra är ju riktigt jobbigt eftersom man precis missar medalj. Jag kom ju fyra även på European top twelve och att komma fyra två tävlingar i rad är inte roligt. Jag lägger ju ner ganska mycket tid på träningen och jag har börjat fundera på ifall showdown verkligen är något för mig. Det är väldigt roligt att träna och jag älskar sporten men när man har tränat och ändå bara kommer fyra är det klart att det känns tråkigt. Tänk om jag aldrig kommer placera mig bättre än så. I så fall känns det lite onödigt att träna så pass mycket som jag gör. Nu var det ungefär två år sen jag för första gången var på en showdownträning, snart är det två år sen jag för första gången tävlade i SM och i sommar är det två år sen som jag bestämde mig för att satsa på showdown och börja träna flera gånger i veckan. Två år tycker jag känns som ganska lång tid samtidigt som det kanske inte är särskilt länge i sportens värld. Många idrottare har ju tränat ett antal år innan de vinner en internationell tävling eller är med i en final. Därför vill jag inte ge upp hoppet om att kanske även jag kan nå dit. För tillfället känns det dock ganska omöjligt, Hanna vann överlägset över mig igår och även Els var mycket bättre än jag. Jaana och stine vann över mig med två-noll i set den här gången också och dessa fyra tjejer är verkligen jätteduktiga. Jag vet inte hur de har gjort för att bli så pass bra, jag vet inte exakt hur länge de har tränat men jag vill bli lika bra som dem. Det känns som sagt nästan helt omöjligt för jag förlorar över dem varenda gång trots att jag tränar. Varenda tävling när jag ser de spela och de vinner över mig bevisar det ju verkligen hur dålig jag är och hur bra dem är i jämförelse med mig. I helgen kände jag verkligen att jag kämpade för att vinna och ändå gick det inte. Igår vanns hur som helst damfinalen av Hanna och herrfinalen av Sven. Det var två riktigt värdiga vinnare enligt mig! Tyvärr kommer jag inte riktigt ihåg vilka platser Daniel och Kourosh kom på men Claudio kom som sagt femma och Christoffer kom på trettonde plats:)

Efter en snabb prisutdelning var det dags för lunch och därefter var det dags att packa för att sedan säga hejdå till alla innan bussen kom och hämtade oss. Det kändes jättetråkigt att behöva lämna alla underbara människor och jag saknar dem redan! Flygresan hem gick mycket fortare än resan till Finland, det kändes åtminstone så. När vi landade på Arlanda igen och alla hade hittat sina växkor var det dags att åka hem. När jag hade sagt hejdå till några av svenskarna och de hade gått kom tårarna. Jag kunde inte sluta gråta på länge och de andra måste absolut ha undrat vad det var för fel på mig. Är det bara jag som blir ledsen när roliga saker tar slut? Jag känner ingen som tar det lika hårt som jag. Det är inte ofta jag gråter men igår gjorde jag det igen. Alla var i alla fall väldigt snälla, de gav mig en massa kramar och tröstade mig. Jag tycker verkligen jättemycket om alla och är oerhört glad och tacksam över att de fanns där. Trots att jag bara kom fyra även på den här tävlingen hade jag en underbar helg. Att få åka till Finland och tävla var verkligen roligt, det var roligt att spela alla matcher, förutom när det gjorde jätteont i handen. Finland var ett trevligt land och alla jag träffade var hur trevliga som helst. Jag hade såklart roligt med de andra jag åkte med från Sverige också. Alla är jättetrevliga och har fina egenskaper. Daniel hade aldrig varit med i en internationell tävling tidigare och det var jätteroligt att han fick följa med. Jag hoppas att jag får åka på någon mer tävling i framtiden och att de som bestämmer vilka som får åka på tävlingar ger mig en chans till att visa att jag är tillräckligt bra för att få tävla internationellt. Jag önskar och vill jättegärna göra det. Men jag förstår samtidigt att man inte vill skicka någon som inte vinner medalj. Nu ska jag äta här hemma så nu skriver jag inte mer ikväll. Hoppas att ni får en bra vecka!
/Vispen

Kommentarer
Postat av: Jonas Jakobsen

Tråkigt att du inte fick någon medalj i helgen. Men det är bara att ta nya tag och kämpa vidare. Vem vet om några år kanske du är värdsmästare!

2011-01-25 @ 10:10:06
URL: http://jonte85.blogg.se/
Postat av: Ismen

Nej, Vispen, du är inte den enda som blir ledsen och tar saker hårt. Nu har det blivit bättre, men för ett par år sedan var jag också förtvivlad när roliga saker tog slut. Det kan jag bli nu också, men jag gråter inte längre. Du skall inte tycka att det är något fel på dig för att du blir ledsen, så blir det, ibland. Jag tycker inte att du skall sluta att satsa på Showdown, det gör dig lycklig.:) Ha tålamod, så skall du se att det kommer att gå bra!



Kram!

2011-01-25 @ 10:28:04
URL: http://ismen.blogg.se/
Postat av: C

jag tycker du var grym i helgen Wischp! fortsätt bara att kämpa o träna hårt så ska du se att du kommer stå där som vinnare över alla snart i nån turnering i framtiden. Du är grym! Tycker också Finland var en trevlig resa och tunering. vi ses av snart hoppas jag kram

2011-01-26 @ 15:33:59
Postat av: Shass

Vispen! En fjärdeplacering är verkligen inte illa. :) Väl kämpat! Jag tror säkert att du får tävla internationellt igen. Ibland måste det få ta tid innan det går bra. Jag kan förstå om en fjärdeplacering är irriterande och jobbig, men det är absolut ingen dålig placering.

Du gillar ju showdown, så du ska ABSOLUT INTE sluta med det. Kämpa på! Träna, träna och träna så ska du se att det kommer gå bra nästa gång. Jag tror på dig. Go girl!

Ta hand om dig och var rädd om handen din. Kram.

2011-01-27 @ 00:00:36
URL: http://shass.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Vad heter du? Skriv gärna ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej i bloggen, om du skriver in din e-postadress är det bara jag som ser den)

Har du någon blogg eller hemsida? Skriv gärna in adressen till den om du vill att jag eller andra ska besöka den. URL/Bloggadress:

Här skriver du din åsikt/kommentar:

Trackback
RSS 2.0