Sista träningslägret innan EM

Hej!
 
Hoppas att allt är bra med er! Vad skönt att det äntligen är hyfsat varmt ute varenda dag. Så har det åtminstone varit i Stockholm. Nu är vi inne i juli månad, det är sommar och många har lov eller semester! Jag försöker njuta av varenda dag, ta det lugnt och mest göra sådant som jag tycker är roligt! Idag mår jag bra förutom att jag känner mig lite småseg, både i hjärnan och i resten av kroppen. Eftersom jag har tränat en hel del i helgen har jag lite träningsvärk, särskilt i magen. Även om det gör ont på sitt sätt är det ju tur att jag känner att jag har tränat. Om jag inte hade gjort det hade det ju varit något som inte stämde:) Idag är det nio dagar kvar tills jag åker till Milano för att tävla i EM i showdown. I helgen har jag tränat tillsammans med det kära landslaget och det har varit trevligt och känts bra. Patrik och Johnnie har hjälpt till under de här dagarna och det är tur att vi har dem för utan dem hade vi inte utvecklats så pass mycket som vi gör. Sen får vi inte glömma bort Krister. Även han lägger ner mycket jobb för att allt ska fungera:) Jag tycker som sagt att träningen har känts bra i helgen, i alla fall med tanke på att jag inte har lagt ner särskilt mycket tid på träning de senaste månaderna. Innan studenten var det mycket att göra i skolan och det har även hänt att jag har valt att prioritera andra saker framför träning. Sådana perioder tycker jag att vi måste få ha ibland även om jag definitivt kunde ha förberett mig bättre inför EM. Men men, nu är det som det är och jag kan inte göra mer än att träna showdown några gånger nästa vecka samt köra minst två kondition och styrketräningspass. I Milano ska jag trycka till så gott jag kan och vi får se hur långt det räcker. Det handlar ju en hel del om hur det känts mentalt också och jag måste erkänna att jag inte alltid har känt mig taggad de senaste månaderna. Vissa träningar och matcher har känts helt okej eller till och med roliga medan andra har känts extremt sega. Ibland har jag frågat mig själv varför jag ens tävlar när det kan kännas såhär. Svaret är nog att jag, när jag väl tycker att showdown är roligt, verkligen kämpar eftersom jag tycker om att vinna. Sen tycker jag om att träffa alla härliga och underbara människor, både på träningar och tävlingar och sist men inte minst tycker jag om att träna, inte varenda gång men för det mesta. Varför matcher och träningar kan kännas tråkiga och sega finns det flera anledningar till. Det handlar självklart om vad man gör det till själv men även om att jag tror att jag kan ha tröttnat lite på showdown. På sista tiden känner jag till exempel att mina vänner, studenten och min kära pojkvän har varit viktigare än att satsa på att bli bäst i världen i showdown. Vi får se hur jag gör efter EM. Jag tror att jag kommer att ta en paus från att tävla på en sådan här hög nivå då, att jag kommer att träna för skojs skull och bara delta på mindre tävlingar. Men ingenting är bestämt till hundra procent än.
 
I helgen tränade vi showdown i ett antal timmar. Det blev både moment och matchträning, vilket jag tycker var en bra kombination. Att träna moment gick inte alltid som jag ville och jag tycker att jag släppte in en del billiga mål under matcherna. Men jag tycker att både Mariah och jag spelade jämnt emot killarna förutom i ett set där jag tyckte att allt kändes segt eftersom jag inte fick något att fungera. Vi körde även ett kondition och styrketräningspass i helgen. Eftersom gymmet var stängt tränade vi utomhus, vilket jag tycker var sådär. Att springa över en gräsmatta ett antal gånger var visserligen jobbigt men att träna i solen kändes ännu värre. Jag hade druckit innan vi gick ut men kände mig ändå yr i huvudet nästan direkt efter att vi hade börjat springa. Det var inte skönt någonstans och jag trodde ärligt talat inte att jag skulle orka slutföra träningspasset. På något sätt sprang jag ändå samma sträcka som de andra. Eftersom vi inte ser tillräckligt bra för att springa själva höll vi i varandra och de andra var därför tvungna att vänta på mig som var segast. Jag har inga problem med att erkänna att jag aldrig har varit något vidare på att springa. Att min kondition är sämre än tidigare då jag alltid hann med minst två pass i veckan är också en sanning. Jag vill så klart att konditionen ska bli bättre igen och det kommer den att bli så småningom. Det handlar bara om att ha viljan och orken att lägga ner ett antal timmar på konditionsträning varje vecka. Igår kände jag dock inte alls att viljan fanns där utan jag kände endast glädje när vi äntligen var klara. Väl inne drack jag en massa vatten, säkert nästan två liter. Trots det var den himla huvudvärken kvar resten av kvällen, vilket kändes mindre roligt. Sen mådde jag lite illa och orkade inte äta upp min mat. Men det var bara att se glad ut ändå för igårkväll skulle jag gå på konsert med Anna Ternheim och Melissa Horn. Jag hade inte lyssnat särskilt mycket på sångerskorna tidigare. Det jag hade hört hade jag dock tyckt var bra men jag hade inte fastnat för någon av dem. Igårkväll tyckte jag om musiken och jag tycker dessutom att både Anna och Melissa sjöng bra. Det är ju bara vissa som verkligen lyckas beröra och sjunga en rakt in i hjärtat. Vilken tur att vi tycker om och fastnar för olika röster så att många får möjlighet att uppträda och beröra andra människor med sin sång. Jag tycker att det är bland det finaste som finns! Varken Melissa eller Anna lyckades sjunga in i mitt hjärta igår men jag tycker som sagt att båda var väldigt duktiga och att de hade skrivit oerhört bra låtar med fina texter! Sen uppskattade jag verkligen alla människor som jag hade runtomkring mig! Mariah, CQ, Zebben, Belmina, Ida, Milla och Anna. Att få vara med dem var hur trevligt som helst och de fick mig att känna mig mycket gladare än vad jag hade gjort tidigare under dagen. Vid ett tillfälle när jag stod och dansade med dem glömde jag till och med bort huvudvärken! Även om jag hade träffat Anna och Milla tidigare var det först igår som jag hann prata mycket med dem. när Ida tog upp att jag ju inte har haft en ledsagare på ett antal månader, sa Milla att hon gärna ville ställa upp och vara det. Det tycker jag var jätteroligt och jag hoppas att vi gör något trevligt i sommar:) Kvällen var alltså bra på många sätt. Folk höll visserligen på mot mig och kallade mig för barn och annat när jag segade mig men bättre det än att bli kallad tant eller pensionär. Det var dessutom inte bara mig dem höll på mot. När jag hade fått i mig lite mat uppskattade jag dessutom i stort sett alla deras dåliga skämt:) Det är ändå tur att det finns människor som håller på och terrar en lite då och då. Livet skulle vara mycket tråkigare utan det och jag tror att det är nyttigt att störa sig på andra ibland:) Att få träffa landslaget är alltid trevligt. Nu har jag känt alla i flera år och det är klart att jag tycker om dem! Alla är roliga och fina på sitt sätt och jag tycker nästan alltid om att umgås med dem. Ibland kan jag tycka att det blir för mycket och att det känns jobbigt när alla gör framsteg förutom jag men jag är säker på att jag skulle sakna att träna med landslaget om jag bestämde mig för att sluta helt och hållet med showdown. Det är klart att man kan ses ändå men det skulle inte riktigt vara samma sak.
 
Jag delade rum med Belmina inatt och det var trevligt. Henne hade jag nog aldrig träffat tidigare, i alla fall inte på några år. Jag har däremot läst hennes statusuppdateringar på facebook ibland och sen visade det sig att vi har läst varandras bloggar lite då och då. Att lära känna nya människor är ju alltid trevligt, i alla fall om de man lär känna är trevliga:) Belmina och jag pratade om lite allt möjligt och jag tycker att det var trevligt och roligt att ha någon att dela rum med. De senaste träningslägren har jag varit ensam då Mariah är enda tjejen förutom jag och hon helst delar rum med Cq eftersom de är tillsammans. Belmina har spelat showdown tidigare och jag tycker att det vore kul om hon och även andra tjejer började spela. Det skulle göra att konkurensen blev hårdare och att sporten växte:) På EM kommer jag att dela rum med Annelie som följer med som ledsagare. Henne tycker jag om att prata med och därför ser jag fram emot det.
 
Innan helgen började var det ju några dagar som jag inte har berättat om. På förmiddagarna har jag varit på syncentralen och lagat mat, vilket jag tycker gick ganska bra. Nu har jag ju varit där några gånger och jag har faktiskt aldrig misslyckats mycket med någon av alla maträtter som jag har fått göra. I fredags tycker jag i och för sig att maten blev sådär. Om jag hade kryddat den mer och haft i mer spenat hade den förmodligen blivit mer lyckad. Men men, jag följde receptet och när maten väl var klar var det försent att lägga i mer spenat eftersom den låg i frysen. Krydda kunde jag däremot göra men att det var för lite spenat förstörde ganska mycket. Något som blev mer lyckat var däremot chokladkakan som jag gjorde i tisdags. Den blev jättegod när den hade fått stå i kylskåpet en dag och jag lär definitivt göra den fler gånger. I torsdags gjorde jag linssoppa och morotsbröd och jag tycker att det gick bra men att det var alldeles för mycket lök i receptet. Med tanke på att jag varken är förtjust i att äta, hacka eller skära lök lär det inte bli mycket lök i mina maträtter i framtiden. Men smaken kan ju ändras så vi får se. I torsdags kväll ringde Ida och Mariah upp mig för att fråga om jag ville äta middag med dem. Eftersom det inte blev någon träning på grund av att Johnnie var sjuk bestämde jag mig för att hänga med dem. Vi träffades på en indisk restaurang på Gotlandsgatan. Dit kom även några andra och jag kände mig nöjd med kvällen förutom att vi fick vänta nästan två timmar på vår mat och den gärna hade fått vara lite billigare. I fredags eftermiddag träffade jag min kära vän Crystal. Vi bestämde oss för att åka till Hötorget för att handla i en affär som säljer kinesisk mat. Då ingen av oss ser något fick vi fråga oss fram. Det gick bra tack vare några trevliga människor som ville hjälpa oss. Vi klarade oss fint även i affären eftersom Crystal pratar flytande kinesiska:) De hade väldigt underhållande saker där och jag lär gå dit igen för att till exempel köpa kinesiskt godis. Efter att ha besökt affären gick vi förbi alla härliga män/gubbar som säljr frukt och grönsaker ute på torget. Jag blir verkligen alltid lika glad av att vara där och jag köpte några bigaroer av en man. De visade sig vara väldigt goda och jag lär definitivt besöka Hötorget fler gånger i sommar! Väl hemma hos Crystal lagade hon kinesisk mat till mig och hennes kompis Maria. Jag tycker att maten var väldigt stark och god. Innan jag åkte hem den kvällen pratade vi om en massa trevliga saker och jag tycker att det var väldigt underhållande! Hmm, det är ungefär det som har hänt sen jag skrev senast. Jag har självklart saknat min kära en hel del och i fredags blev det bestämt att han kommer till Stockholm nu på fredag. Han stannar bara till lördag, vilket jag tycker är synd. Men jag ska försöka utnyttja tiden så gott det går och ha så roligt som möjligt när han är här! Nu ska jag gå upp och äta en frukt innan jag går och lägger mig, träningen och konserten har gjort mig trött:) Ta hand om er själva, era nära och kära och alla andra som förtjänar det!
/Vispen

Kommentarer
Postat av: Johan

HuVad och hur tränar ni i showdownlandslaget styrka och kondition? Är lite nyfiken på att jämföra :)

Gällande prioriteringar så beror det på vad man har för mål. För oss i goalballandslaget blir ju träningen mer eller mindre som en livsstil. Innan ett paralympics vet jag att killarna i princip bara äter, sover och tränar. Det finns inga genvägar till framgång, ska man dit får man lägga ner den tid och energi som krävs för det. Det blir ju som en livsstil. Det är så många delar som ska fungera för att träningen ska fungera optimalt. Det är det sociala livet, kost, vila osv. Det är nästan en hel vetenskap :)

2012-08-11 @ 12:11:34
URL: http://schumacher4ever.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Vad heter du? Skriv gärna ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej i bloggen, om du skriver in din e-postadress är det bara jag som ser den)

Har du någon blogg eller hemsida? Skriv gärna in adressen till den om du vill att jag eller andra ska besöka den. URL/Bloggadress:

Här skriver du din åsikt/kommentar:

Trackback
RSS 2.0