Äntligen!

Hej!

Jag känner mig trött och orkar därför inte skriva något långt inlägg ikväll. Det lovar jag däremot att göra imorgon eller på söndag för då kommer jag att ha en massa tid framför min kära dator. De senaste dagarna har varit väldigt lugna, både för att jag har velat det och på grund av en väldigt tråkig sak som jag förmodligen kommer att berätta om i mitt nästa blogginlägg. Idag vill jag dock fokusera på något som jag har väntat på länge och som verkligen känns helt underbart bra och fantastiskt roligt. Ni kanske vet att jag har varit kär i en och samma person ett bra tag nu och att jag har gått och undrat hur vår relation kommer att se ut. Den här veckan bestämde vi oss äntligen för att göra det officiellt, att Reza och jag är ett par! Jag tycker verkligen att det känns bra att vi nu äntligen är säkra på att vi vill ta vår relation ett steg längre. Sen känns det skönt att ingen, varken vi eller någon annan, behöver fundera över ifall vi är ett par eller inte. De senaste månaderna är det väldigt många som har frågat oss om hur vår relation ser ut och eftersom vi inte har känt oss tillräckligt säkra på vad vi ville tidigare har vi haft svårt att ge alla ett tydligt svar. Nu är det som sagt officiellt och jag tror och hoppas att Reza och jag kommer att få det fint ihop. Vi är medvetna om att det skiljer ett antal år mellan oss och att vi därmed ligger på lite olika nivå när det gäller vissa saker, vilket ju inte är särskilt konstigt. Enligt Reza pendlar jag från att vara som en omogen treåring till en mogen kvinna som skulle kunna vara i trettiofemårsåldern och jag kan verkligen hålla med honom om det. Det här med att vara vuxen är inte alltid lätt och jag oroar mig ofta över om jag kommer att klara av att ses som vuxen och leva upp till alla förväntningar som samhället och alla människor jag träffar har. Sen ställer jag mig ofta frågan om jag någonsin kommer att trivas med att vara vuxen. Nu menar jag så klart inte bara att det är jobbigt och negativt men att det kräver en hel del jobb och ansvar är ju ett faktum. Jag har svårt för en massa saker, till exempel att göra val och ta beslut, stora som små och det behöver jag verkligen bli bättre på. Sen händer det att jag kan bli väldigt barnligt när jag blir riktigt glad över något. Ytterligare ett problem jag har är att jag ibland glömmer bort att tänka på vad som händer runtomkring mig, dels på grund av att jag dagdrömmer väldigt mycket och dels på grund av att jag kan snöa in på saker och ting. Jag vet inte vad jag vill göra i framtiden och har därför ingen aning om vad jag ska göra i höst. Eftersom jag fortfarande pluggar på gymnasiet bor jag alltid hemma hos någon av mina föräldrar, vilket alltså betyder att jag inte har lärt mig att sköta ett eget hem ännu. Som ni säkert förstår är Rezas och mina förutsättningar inte de bästa men det mesta går ju om man vill och ingenting är omöjligt. Så länge vi mår bra av det här kommer vi att köra på och fortsätta att utveckla vår relation. Ingen vet ju vad vi kommer att känna om en månad, ett halvår, ett eller flera år. Det enda jag kan säga just nu är att jag är väldigt kär och att jag tycker att det här känns riktigt bra och fint! Nu har det gått ungefär ett halvår sedan Reza och jag började prata och träffas regelbundet och under de här månaderna har Reza blivit väldigt speciell för mig. När vi inte är tillsammans saknar jag honom något enormt och han finns nästan alltid i mina tankar! Jag känner att jag mår bra av att vara med Reza och när vi inte ses ser jag fram emot en massa fina sms och minst ett telefonsamtal om dagen med honom. Att jag nu har en pojkvän efter att ha varit singel i snart tre år har inte sjunkit in än men det lär det göra så småningom, i alla fall om det skulle visa sig att den här relationen håller i sig, vilket jag så klart hoppas. Däremot kommer jag nog alltid att ha svårt att förstå hur det kunde finnas någon som tyckte om mig så pass mycket att personen ville vara tillsammans med mig och att det dessutom var samma person som jag gick runt och var kär i. Men det sägs ju att det finns någon för oss alla och tänk, det kanske även gäller mig! Kärlek kan verkligen vara fruktansvärt jobbig, göra oerhört ont och vara komplicerad på många sätt och vis samtidigt som den kan vara vacker, hur fin som helst och helt underbar! Jag är säker på att jag kommer att göra mycket för att Rezas och min relation ska hålla och för att allt ska kännas så bra som möjligt, både nu och i framtiden. Därför hoppas jag att vi kommer att ha tålamod och ork att utvecklas tillsammans men det återstår att se. Att vara medveten om vilka problem som finns, vad som känns svårt just nu och vad som kan bli jobbigt och svårt i framtiden är i alla fall ett steg i rätt riktning. Det är ju först när man har insett vad man behöver jobba på som man kan välja att försöka göra något åt det. Att vara ärlig och säga vad man tycker har alltid varit viktigt för mig och i och med att Reza och jag alltid talar om för varandra när vi tycker att något känns dumt, konstigt eller fel, vi talar så klart om för varandra vad som känns bra också, får det mig att känna mig säker på att jag verkligen vill det här. Nu ska jag lyssna på min trötta kropp och gå och lägga mig. Ett längre inlägg kommer som sagt senare i helgen.
/Vispen

Kommentarer
Postat av: Anonym

Hej Vispen!



Först och främst, lycka till med allt!!



Alla människor har mer än en sida. I en del avseenden är man vuxen i andra barnslig. Att kunna anpassa sitt beteende efter situation är en styrka. Var stolt över att du vågar bevara barnet inom dig.



Sedan, problem i en relation beror aldrig enbart på en person. Jag hoppas att du förstår att Alireza har många fel han också, samt många styrkor såklart.



Var rädd om dig.

2012-03-04 @ 10:46:02
URL: http://tystcatta.blogg.se/
Postat av: Catarina

Hej Vispen!



Först och främst, lycka till med allt!!



Alla människor har mer än en sida. I en del avseenden är man vuxen i andra barnslig. Att kunna anpassa sitt beteende efter situation är en styrka. Var stolt över att du vågar bevara barnet inom dig.



Sedan, problem i en relation beror aldrig enbart på en person. Jag hoppas att du förstår att Alireza har många fel han också, samt många styrkor såklart.



Var rädd om dig.



//Catta

2012-03-04 @ 10:47:06
URL: http://tystcatta.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Vad heter du? Skriv gärna ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej i bloggen, om du skriver in din e-postadress är det bara jag som ser den)

Har du någon blogg eller hemsida? Skriv gärna in adressen till den om du vill att jag eller andra ska besöka den. URL/Bloggadress:

Här skriver du din åsikt/kommentar:

Trackback
RSS 2.0