Vispen Sjob

Hej!

Eftersom jag känner mig ganska trött blir det inget långt inlägg. Men jag har ändå valt att blogga ikväll för att jag vill komma ihåg så mycket som möjligt av denna underbara dag! Det är ju bara en gång i livet man får uppleva det som jag har upplevt idag och det är sådana här dagar man ska minnas för livet. Jag är säker på att jag alltid kommer att minnas den här dagen med både glädje och sorg! Sorg känner jag eftersom jag idag har lämnat en fin tid bakom mig med klassen som jag har hängt med i tre år. Glädje känner jag för att den här dagen blev så pass lyckad och för att det har funnits många i min omgivning som har bidragit till att den här dagen skulle bli så pass bra som den faktiskt blev! Vi får se hur det blir nästa år. Om jag trivs med klassen jag kommer att gå med då kommer jag förmodligen fira lite med dem när de går ut nästa år men den här gången kändes det väldigt speciellt eftersom jag tog studenten tillsammans med min klass som jag har fått tillhöra i tre år. Dock har jag ju fortfarande ett år kvar på gymnasiet. Men det känns faktiskt inte alls jobbigt eftersom jag ändå inte har bestämt mig för vad jag vill göra senare i livet.

Jag sov inte särskilt bra inatt, förmodligen för att jag tänkte för mycket. När väckarklockan ringde imorse råkade jag stänga av den helt istället för att trycka på snooze-knappen. Som tur var vaknade jag ändå en stund senare och fick då bråttom att kliva ur sängen. Jag kände mig riktigt trött men lyckades till slut hitta allt jag skulle ha på mig och efter att ha klätt på mig gick jag upp till köket för att äta en snabb frukost innan jag skulle åka till skolan. Lovisa hjälpte mig att fixa mitt hår och hon gjorde en inbakad fläta,, satte i några andra toffsar, samt några hårspännen som mest fick fungera som prydnad eftersom mitt hår var för tjockt för dem. Taxin var som tur var i tid imorse och jag slapp dessutom samåkning!

När jag kom till skolan satte jag mig i kafféet och pratade med några andra i klassen som också var tidiga. Alla var vädlgit glada och hade dessutom väldigt fina kläder på sig. Jag tror att alla tjejer hade vita klänningar så det var ju tur att jag, som i vanliga fall inte skulle ha på mig en vit klänning, faktiskt valde att ha det idag:) Fler och fler började så småningom droppa in och klockan nio var det dags för fotografering. Fotograferingen var utomhus och det var en kvinna som hade hand om gruppfotot. Vi fick antingen sitta eller stå på strolar och sen kanske det även var några som stod på marken. Att jag är kort är ju ingen nyhet och därför fick jag sitta på en stol i raden längst fram. Kvinnan knäppte några bilder och vi fick se glada ut, säga krokodilfis och lite annat:) Efter det fick de som ville ta porträttfoton tillsammans med en annan fotograf. Eftersom jag ändå inte hade särskilt mycket att göra lät jag fotografen ta några bilder på mig. Jag vet dock inte om eller när vi kommer få se våra studentfoton men det lär vi ju märka.

Efter frotograferingen gick alla till Lumaparken för att börja firandet genom att dricka och äta jordgubbar. Jag hade glömt att ta med mig något att dricka, vilket ju var lite synd. Men jag fick smaka både dricka och jordgubbar så det gjorde inte särskilt mycket. Stämningen var verkligen på topp! Vi sjöng studentsången, tog kort på varandra, jubladde och pratade:) Jag blev förvånad över att det faktiskt är väldigt många som vill satsa på musiken och söka till andra skolor för att få sjunga och spela mer. Några vill till och med åka till USA och plugga musik. Det verkade i princip bara vara jag som inte riktigt vet vad jag vill göra efter gymnasiet. Därför är det ju skönt att jag har ett år kvar innan jag måste bestämma mig. Alla hade givetvis på sig sina studentmössor idag och de flesta ville att andra skulle skriva i deras mössor. Jag fick de flesta att skriva sina namn i min mössa och vissa skrev till och med en kort hälsning. Däremot suddades en del text ut senare under dagen när min mössa blev blöt och det var lite tråkigt, menmen. Några hälsningar har jag i alla fall kvar och jag vet att det kommer kännas roligt när jag tar fram min mössa om tio eller tjugo år och ser allt fint som några av mina klasskamrater skrev. Alla verkade som sagt vara glada idag, glädjen smittade av sig och jag skrattade och skrek en hel del:)

Klockan elva var det dags för studentlunch och alla treor samlades i multihallen. Teatereleverna sjöng och skrek en massa vilket gjorde att de andra inriktningarna också hängde på. Efter en stund kom det in några lärare i multihallen, kontaktlärarna för de klasser som skulle ta studenten, rektorerna för de olika inriktningarna och säkert några andra också. Rektorerna för de olika inriktningarna höll tal och jag måste säga att jag tycker att alla tal var riktigt fina och bra:) Det var dessutom några elever som höll tal och jag blev särskilt imponerad av en tjej som verkligen sa jättemånga bra saker. Lunchen var väldigt god idag, kött potatisgrattäng och kryddsmör. Vegetarianerna fick någon sorts vegetarisk biff istället för kött. Till efterrätt fick vi kladdkaka med jordgubbar som verkligen var gott. Dock hann jag knappt ens börja på min kladdkaka eftersom alla fick bråttom att gå till olika klassrum med sina kontaktlärare.

Min klass gick till ett klassrum på sjätte våningen dit även vår kära kontaktlärare Aleks och några andra lärare kom. Aleks började med att dela ut brev till oss som vi skrev första dagen i ettan. Jag fick dock inget brev, förmodligen på grund av att jag mailade det till Ola för länge sen och han inte jobbar kvar på skolan längre. Det var hur som helst roligt att höra när några av de andra läste upp sina brev och man märkte verkligen att vissa har förändrats oerhört mycket sen de började ettan. De flesta förändras nog en hel del under gymnasietiden. jag tycker att jag har utvecklats väldigt mycket sen jag började på gymnasiet. Då var jag en blyg och tyst tjej medan jag nu faktiskt känner att jag kan prata med de flesta utan att det känns konstigt. För mig var det väldigt bra att få börja om på nytt och börja i en ny klass där det inte fanns någon som kände mig och som visste hur jag hade varit under grundskoletiden. Förutom att jag känner att jag har utvecklats som människa har jag ju dessutom lärt mig en massa saker under de här tre åren och läst en massa intressanta ämnen. Aleks gav oss våra betyg och jag blev riktigt glad när jag såg att jag hade fått MVG i sång! Det betydde väldigt mycket för mig. I början av ettan låg jag bara på G+ och i slutet av tvåan låg jag på VG. Men nu ansåg tydligen min sånglärare att jag låg på MVG och det var ju verkligen helt underbart! Trots att jag ibland har misslyckats på sånguppspelen och sjungit katastrofalt dåligt flera gånger tyckte hon tydligen ändå att jag har kämpat på tillräckligt bra och att jag har utvecklats mycket sen tvåan. Efter att alla hade fått sina betyg och många hade blivit glatt överraskade över att det hade gått bättre än vad de hade förväntat sig var det äntligen dags för utspring! Innan vi gick ut fick alla en kram av Aleks och när Aleks tackade oss för de här tre åren, önskade oss lycka till i livet och så vidare, kände jag att tårarna var väldigt nära. Det fanns faktiskt några som jag såg gråta idag och jag hade uppskattat att göra det eftersom jag då verkligen hade haft anledning att vara ledsen. Men inga tårar har fallit från mina ögon på hela dagen vilket egentligen kanske är lite konstigt. Jag kommer nog inte träffa min klass på tio eller femton år och det är klart att det kommer kännas konstigt för mig att gå på Kulturama i höst utan klassen.

Oj vad jag såg fram emot utspringet. Jag var verkligen förväntansfull då jag stod och väntade på att få springa ut tillsammans med klassen och alla andra treor. Artist och musikerklassen skulle springa ut som tredje klass och jag tycker att det var skönt att få vara någonstans i mitten. Innan det var dags att springa ut kramades alla med alla, vissa grät och andra skrattade och var glada. När klockan var någon minut efter ett var det dags för den första klassen att springa ut och därefter gick det väldigt snabbt. Min klass sprang ut till en marsch och vi försökte marschera i takt, jag hoppas att det åtminstone såg lite bra ut:) När vi hade kommit ut en bit började vi jubla, hoppa runt och vara glada och efter att ha stått och fått känna den känslan i några sekunder tystnade musiken och det var över. Tänk att man ser fram emot utspringet i flera år fastän det bara tar cirka en minut. Alla sprang åt olika håll för att hitta sina nära och kära som förhoppningsvis stod och väntade på dem någonstans. Eftersom det var många som hade kommit för att se oss springa ut tog det en stund innan Jonas och jag fick syn på Lovisa och Nina och ytterligare en stund innan vi lyckades hitta Lia och Maria. Jag blev väldigt glad över att de orkade komma! Istället för att de hade med sig ett stort plakat med en bild av mig hade de valt att ta med sig ett kassettband med en inspelninge från när jag tre år. När de spelade upp bandet hörde jag att det var jag som sjöng Blinka lilla stjärna. Jag måste säga att jag blev lite besviken på att de valde just den inspelningen med tanke på att jag sjöng oerhört falskt. Jag har nämligen hört mig själv sjunga mycket bättre på andra inspelningar men lite kul var det i alla fall:) Förutom att de spelade upp mig som liten fick jag även blommor, någon grej av tyg som jag har glömt vad den föreställde och en nalle som jag tror att det står grattis på. Efter att ha pratat med alla en stund var det dags för mig att byta om eftersom vi snart skulle få gå på lastbilsflaket!

Lastbilen stod redan parkderad och väntade på att alla skulle gå på flaket när jag kom. Eftersom jag ville ha en plats där jag kunde hålla i mig i något gick jag på flaket en stund innan lastbilen började åka. Nästan direkt efter att jag hade kommit upp på flaket kände jag hur någonting hälldes över mig och det tog inte lång tid för mig att inse att det var öl. Bara några sekunder senare regnade ännu mer öl ner över mig och jag blev chockad när jag kände hur blöt jag redan var. Ölregnet fortsatte och det blev ännu värre när lastbilen väl började åka. Nog hade jag varit förberedd på att man skulle få öl på sig men jag hade aldrig trott att folk skulle hälla sådana stora mängder öl över andra som de faktiskt gjorde. Även om jag inte fick en burk på mig åt gången kan jag lova er att det sammanlagt hälldes ett antal burkar över mig. Det var verkligen som att duscha förutom att öl ju varken luktar eller smakar gott. Alla på flaket jublade, visslade i visselpipor eller tutade i olika sorters tutor. En kille hade en tuta som lät jättehögt och sen fanns det tutor som tack och lov inte lät lika högt. En gång blev jag tutad rakt i örat och en gång när jag skrek och alltså öppnade munnen var det plötsligt någon som hällde öl i hela mitt anstike och i min mun. Det var inte särskilt trevligt och när ölen så småningom började torka lite började den lukta ännu mer och jag blev dessutom kladdig överallt. Men öldusch upplever man nog bara på studenten och det är ju speciellt på sitt sätt:) När jag väl hade insett att jag var nerölad och att jag inte skulle kunna göra något åt saken på väldigt länge försökte jag ha roligt åt att folk sprutade öl på mig istället för att bli irriterad. Det gick faktiskt ganska bra, låtarna som spelades för oss var riktigt roliga och jag njöt av det fina vädret och att höra alla glada människor. Jag kunde känna mig riktigt glad stundtals och skrek tills jag fick riktigt ont i halsen:)

När lastbilen hade åkt runt i ungefär två timmar stannade den vid Sankt eriksplan. De flesta gick av där men det fanns även några som valde att åka en stund till. Eftersom jag kände att jag hade känt hur det var att åka på ett lastbilsflak, känts hur det kändes att skrika tills rösten i princip hade försvunnit och dessutom fått en öldusch gick jag av tillsammans med de flesta andra tjejerna i klassen. Jag hann säga hej då till några av dem innan de sprang iväg. Det kändes faktiskt jobbigt när jag insåg att jag nog inte kommer träffa dem på flera år men sånt är livet. Jonas kommer i alla fall jobba kvar som min assistent nästa år och det känns skönt att inte behöva byta nu när jag ändå bara har ett år kvar:)

Jag kan lova er att det kändes oerhört skönt att komma hem någon timme efter att ha gått av flaket och äntligen få duscha på det normala sättet. Allt jag hade på mig luktade öl, studentmössan hade jättemånga fläckar på sig och när jag äntligen stod där i duschen fick jag tvåla in mig flera gånger innan öllukten försvann. När jag hade duschat var det bara att klä på sig igen för att åka in till Vasastan och äta med familjen. Det var dock inte lätt för mig att hitta något att ha på mig. Som tur var hade jag ju inte klänningen på mig på flaket vilket gjorde att jag kunde använda den. Däremot luktade min vita BH öl och även mina vita tights var ofräscha. Efter att ha sköljt av både tightsen och BH-n luktade de i alla fall lite bättre. Däremot luktar studentmössan fortfarande jätteäckligt och eftersom många har skrivit i den och jag inte vill att ännu mer text ska försvinna vill jag inte råka tvätta mössan på fel sätt.

Ikväll har jag alltså varit och ätit tillsammans med familjen. Lovisa kunde inte vara med eftersom hon var på bal och Maria, Danne och min kusin Matilda fick förhinder. Vi var i alla fall sju personer idag, mina föräldrar Nina och Björn, min mormor Lia, min farmor Irre, Ninas bror Olle, hans fru Eva och jag. Restaurangen där vi åt ikväll hade enligt mig väldigt god mat. Den ligger på Gästrikegatan i Stockholm och jag tycker absolut att ni ska gå dit någon dag om ni är i närheten. Jag ville äta på en vietnamesisk restaurang eftersom det var många år sen jag gjorde det senast och eftersom jag är adopterad från Vietnam. Jag ville gärna göra något speciellt när jag tog studenten och tyckte därför att det passade bra att äta vietnamesiskt ikväll. Jag åt glasnudelsallad till förrätt som jag tycker var god förutom att den innehöll någon krydda som smakade för starkt och gjorde att hela maträtten i princip bara smakade skum krydda. Till varmrätt åt jag någon sorts skaldjursrätt med räkor, musslor och bläckfisk som jag tycker var riktigt god. Efterrätten bestod av ananas, ingefära, honung och vaniljglass och jag tycker att den kombinationen fungerade riktigt bra. Till maten drack jag mangojuice som var hur god som helst. Jag skulle kunna gå till den där restaurangen någon dag enbart för den goda juicen! En trevlig kväll har jag verkligen haft och det var verkligen trevligt att få äta middag tillsammans med en del av familjen och släkten. Ikväll fick jag förresten några presenter. Irre gav mig lite pengar och en fin silverbricka eftersm jag har börjat samla på saker som kan vara bra att ha när man flyttar hemifrån. Nina gav mig ett halsband som är köpt i Vietnam. På halsbandet är det en sköldpadda med en grön jadesten. Mitt vietnamesiska namn är Ngoch Bich som betyder grön jade och därför blev jag riktigt glad för halsbandet. Jag tycker dessutom om sköldpaddor. Av Lia fick jag en fin ask med en silverkedja i plus att hon bjöd alla på middagen ikväll, något som ju var hur snällt som helst! Nu ska jag gå och lägga mig eftersom jag knappt orkar hålla ögonen öppna längre. Men jag bloggar igen när det har hänt något roligt i mitt liv. Nu har jag ju faktiskt sommarlov i hela sextioåtta dagar och det ska verkligen bli helt underbart! Dock har jag inte planerat att göra särskilt mycket i sommar utan jag ska mest ta det lugnt. Det här blir mitt allra sista långa sommarlov i hela mitt liv och därför ska jag försöka njuta av varenda dag! Jag vill avsluta det här inlägget med att skriva att jag verkligen är nöjd med den här dagen och att jag är oerhört tacksam över att jag faktiskt har en familj och släkt, för att jag fick tillhöra en oerhört fin och bra klass och för att jag har haft väldigt många bra och positiva lärare. Utan alla dessa människor hade jag inte kunnat känna glädje.
/Vispen