Vispen Sjob

Hej!

 

Jag är fortfarande uppe i varv för jag har verkligen haft en fantastisk kväll på alla sätt och vis! Därför ber jag om ursäkt ifall det här inlägget blir rörigt och dåligt skrivet. Men jag måste säga att det inte spelar någon som helst roll för mig, inte idag. Nu känner jag mig nämligen gladare än vad jag har gjort på länge och det vill jag fortsätta med. Ingenting kan förstöra den här kvällen eller natten! Att det tog närmare två timmar att komma hem på grund av bilköer störde mig inte ett dugg och inte heller att klockan är halv ett när jag skriver det här...

 

Ni kanske minns att jag har skrivit att jag gärna har velat gå på Allsång på Skansen i år och ikväll blev det äntligen av! Syntolkning nu hade ordnat så att kvällens program blev syntolkat och fått några jättebra platser långt fram nära scenen. Jag såg allsången tillsammans med några av mina kära vänner i Unga synskadade samt några andra. Rakel, Cissi, Bewar, Sandra och Ronja kände jag sen tidigare. De andra som var med hade jag bara träffat några få gånger. Kvällen blev hur som helst väldigt lyckad, i alla fall enligt mig. Det var Peter som syntolkade idag. Jag hade hört honom syntolka en gång tidigare när jag var i Göteborg och såg en deltävling av Melodifestivalen för några månader sen. Den gången tycker jag att han gjorde ett strålande jobb och även om jag inte hade hörlurarna på mig hela tiden ikväll tyckte jag om det jag hörde idag också:) Peter lät glad och pratade med inlevelse, vilket jag tycker var väldigt bra! Jag hoppas verkligen att allsången och även andra roliga musikprogram syntolkas fler gånger! Syntolkning gör att det blir mycket lättare att hänga med på vad som händer och det är dessutom bra att man får höra den i ett par hörlurar istället för att alla i publiken behöver lyssna på någon som berättar vad som händer hela tiden. Som seende upplever man det mest som störande. Jag tänker på alla de gånger då vi har tittat på film i skolan. Då har jag så klart alltid behövt någon som syntolkar filmen för mig men eftersom vi inte har haft någon särskild utrustning för det har mina assistenter alltid varit tvungna att prata så att alla hör. Okej, de som satt långtifrån mig i klassrummet stördes inte av det medan de som satt nära definitivt gjorde det. Jag minns ett tillfälle extra tydligt när min assistent var sjuk. Läraren var väldigt bra och såg det inte som ett hinder utan han startade filmen och började förklara vad som hände högt och tydligt så att hela klassen hörde det. Jag kan säga att jag verkligen uppskattade det eftersom jag vet att många lärare inte skulle ha brytt sig om att jag inte kunde hänga med. Det har jag varit med om många gånger. Den här läraren gjorde det däremot mer än gärna och med en oerhört bra inlevelse. Resten av klassen uppskattade dock inte att läraren pratade sönder filmen, det märktes tydligt och det slutade med att en tjej erbjöd sig att syntolka för mig istället. Men men, det var ju inte det jag skulle skriva om nu utan jag skulle ju berätta om min fantastiska kväll på allsång på Skansen! Jag tycker att alla artister var hur bra som helst och att alla gjorde ett fantastiskt jobb på scenen! Charlotte Perelli sjöng Tusen och en natt, en låt som jag har tyckt om enda sen jag hörde den för första gången. Då var jag bara ungefär tio år och när jag var tolv minns jag att jag spelade in en cover på den i en studio:) När jag hörde Charlotte sjunga sin låt idag sjöng jag så klart med samtidigt som jag tänkte tillbaka på den gamla goda tiden när jag var liten och inte ens hade hunnit bli tonåring. Kalle Moraeus sjöng sin låt Underbart som han, om jag inte minns helt fel, tävlade med i melodifestivalen för två år sen. Jag måste erkänna att jag inte fastnade för låten från början men att jag däremot har börjat tycka om den mer på sista tiden. Min favorit ikväll var Loreen. Jag behöver nog inte tala om vilken låt hon sjöng. Men det är klart att det var en euforisk och underbart härlig stund när hon framförde låten som hon vann hela Eurovision song contest med för några veckor sen:) Oj oj oj alltså, alla sjöng med och jublade. Jag lär knappt ha någon röst kvar imorgon med tanke på hur mycket jag skrek. Men men, man går inte på allsången varenda dag och därför är det definitivt värt att ha lite ont i halsen efteråt:) Det som jag tycker är bra med just Allsång på Skansen är att man kan sjunga med i låtarna utan att någon tänker på det och tycker att det är konstigt. När jag har sjungit med till låtar på andra konserter har det hänt att folk har frågat mig vad jag håller på med. Jag tycker dock alltid att man ska kunna sjunga med utan att bli ifrågasatt. Program där man uppmuntras att sjunga med är hur som helst perfekt för mig och andra som tycker om att sjunga:)

 

Nu kommer jag till det bästa, till det som gjorde att jag tycker att den här kvällen blev så pass underbar som den blev. Vi satt på några av VIp-platserna längst fram. Innan sändningen skulle börja fick jag reda på att de jag satt bredvid behövde flytta på sig eftersom någon annan behövde sätta sig där. Jag funderade inte mer på det utan tänkte mest på hur härligt det var att äntligen vara på Skansen igen. Det var då det hände, jag kände att någon satte sig bredvid mig. "Hej, vem är det?" frågade jag och svaret kom så klart som en överraskning. "Det är Måns" Ja, ni kan kanske tänka er hur jag kände där och då. Jag kände att jag fick svårt att tänka och jag kommer inte ihåg mycket av den korta stunden då Måns satt bredvid mig. Jag minns dock att jag kramade honom och att det kändes minst lika bra som förra året. Ja, det gjorde det verkligen! Sen minns jag att jag talade om för Måns att jag tyckte att han var väldigt duktig på att sjunga, att han var bäst och att jag sa något mer som jag inte kommer ihåg för tillfället. Måns var hur fin som helst, kramade tillbaka, tackade och sa dessutom något mer som jag har glömt. Det är svårt att minnas exakt vad som händer när man pratar med någon som är så pass speciell för en. Men oj vad bra det kändes. När jag skriver ner det här på bloggen låter det säkert inte som en speciell upplevelse men jag kan lova er att det var det för mig. Om ni någon gång har haft en Idol, en person som ni verkligen avgudar, då kanske ni förstår. Jag har alltid tyckt att Måns har varit enormt duktig som artist och sen förra året när jag kramade honom har jag tyckt om honom ännu mer. Ytterligare en sak som jag gillar med Måns är att han verkar vara väldigt trevlig. Hur han är privat kan jag så klart inte uttala mig om men han har varit trevlig de gånger jag har pratat med honom och tydligen även mot alla andra som har berättat om när de har träffat honom. Kramen som jag fick av Måns förra året var speciell på ett sätt som jag tyvärr inte kan beskriva hur mycket jag än önskar att jag kunde göra det. En sådan kram måste man få uppleva själv för att förstå och jag tror att man måste få den av någon som är väldigt bra på att kramas, någon som man ser upp till, någon som betyder väldigt mycket för en eller kanske en av sina största idoler. Kramen i år kändes som sagt minst lika underbar och fin som kramen jag fick förra året. Jag önskar verkligen att jag får möjlighet att krama Måns igen. Eftersom Måns har väldigt många fans är jag fullt medveten om att det är svårt att få tillfälle att krama honom. Tänk om jag hade fått känna den här känslan med någon annan som inte har tusentals andra fans. Det hade förmodligen gjort saker och ting mycket lättare. Men men, nu är det som det är. Idag hade jag ju väldigt tur som fick sitta bredvid Måns. Om jag vill krama Måns igen, vilket jag vill, lär jag få kämpa hårt och eftersom jag inte ser något behöver jag någon som kan hjälpa mig att ta mig fram till honom vid något bra tillfälle. Att hitta någon som är beredd att trängas med en massa andra fans och som tycker att det skulle vara okej att sova utomhus för att jag skulle få träffa Måns, är ju inte det lättaste. Att dessutom få någon att förstå varför det känns så pass viktigt för mig att få krama just Måns igen, gör man inte heller bara sådär. Men jag har bestämt mig för att jag ska göra vad jag kan för att få fler kramar av Måns i framtiden. När jag skriver ner mina känslor och funderingar om det här på min blogg vet jag om att det låter konstigt i mångas öron. Jag kan hålla med er om att det är konstigt att en kram kan göra sådan stor skillnad och jag kräver definitivt inte att ni ska eller behöver försöka förstå mig. Men jag önskar verkligen att alla borde få uppleva känslan som jag fick uppleva för några timmar sen. Den var verkligen något utöver det vanliga och jag kan lova er att det här var en kväll som jag sent kommer att glömma! Förra året drömde jag om Måns flera veckor efter att jag hade kramat honom, vi får se hur det blir efter ikväll:) De orden får avsluta kvällens inlägg. Hoppas att även ni som läser min blogg har haft en fin och underbar kväll!

/Vispen

PS: Om ni är intresserade av att läsa mer om syntolkning och om kommande filmer och program som ska syntolkas kan ni besöka den här hemsidan: