Vispen Sjob

Hej!

Hur mår ni? Hur har er helg varit? Nu har sommarlovet börjat, i alla fall för mig. Det känns verkligen skönt! Trots att jag inte har gjort särskilt mycket de senaste dagarna och jag inte har särskilt mycket inskrivet i kalendern den här sommaren tror jag att det kommer kännas som att dagarna går fort och lovet kommer säkerligen vara slut innan jag har hunnit bli trött på att vara ledig. Eftersom jag vill vara förberedd innan lovet är slut räknar jag ner dagarna tills skolan börjar. Egentligen har jag inget särskilt att berätta ikväll. I fredags fikade jag tillsammans med Nina, Danne, Lovisa och Lia. Lovisa gick ut nian och därför firade vi henne lite. Det har dessutom blivit en tradition i familjen att fika när sommarlovet har börjat för mig och Lovisa. Eftersom Lovisa länge har velat ha moped fick hon pengar till en kurs hon behöver gå innan hon kan ta moppekörkort. Av Nina ska hon dessutom få en moped och de har letat mycket efter en de senaste dagarna. Jag önskar verkligen att jag kunde ta moped eller bilkörkort men nu är det som det är. Att fika var hur som helst trevligt. Vi åt glass, jordgubbar och mango:) På kvällen grillade vi och åt en god middag. Efter det tittade vi på vi finalen av Talang 2011. Jag blev förvånad över att Simon vann. Han var väldigt duktig på att lösa rubixkuben, han kunde ju till och med göra det när han blundade efter att ha memorerat hur kuben såg ut. Att lära sig något sådant och att bli så pass skicklig på något tror jag tar oerhört lång tid men jag tror absolut inte att det är omöjligt. Fastän Simon var sådär duktig trodde jag inte att det skulle räcka för att vinna Talang. Det var nämligen många som jag tycker var riktigt duktiga. Jag höll tummarna för Rasmus och Steve men jag tycker absolut att även Simon var en värdig vinnare.

I lördags var det avslutning på ungdomsgården. Nu är den stängd under sommaren men i höst öppnar den igen:) USS fick pengar till ytterligare ett projektår, vilket ju var helt fantastiskt! På gården träffade jag några trevliga människor, bland annat Kim, Jeanett, Rakel och Ronja. Adam kom dit lite senare efter att jag hade ringt och väckt honom. När de flesta hade kommit gick några av oss och handlade bröd och pålägg. Alla fick göra sina egna smörgåsar och när de var klara gick vi till Vinterviken där vi spenderade några timmar. De flesta av oss satt och pratade men det fanns även några som badade i en sjö som låg en bit bort. Jag tycker att det är för kallt för att bada redan i juni och som ni kanske vet brukar jag sällan bada på sommaren. Vi får se om jag orkar göra det i år. När vi skulle gå tillbaka till gården igen fick jag cykla på Adams cykel. Eftersom jag hade svårt att hålla balansen fick Viktor och Adam gå på varsin sida av cykeln och hjälpa till. Det måste verkligen ha sett roligt ut:) Kim följde med mig hem till Björn i lördags och vi hade en trevlig kväll tillsammans. Eftersom vi inte brukar ses särskilt ofta hade vi en hel del trevliga saker att prata om. Dessutom lyssnade vi som vanligt på en massa bra musik, åt en god middag plus en god efterrätt och lyssnade på en riktigt bra talbok innan vi somnade. Det känns verkligen skönt att ha fått ett TPB-konto för nu kan jag ladda ner talböcker när jag känner för det utan att behöva ringa biblioteket och jag behöver dessutom inte längre stå i kö till populära böcker:) De senaste böckerna jag har läst som jag har tyckt om är Fula fiskar av Jennifer Crusie och Djävulens märke av Magnus Nordin.

Igår gjorde jag i princip ingenting utan låg och vilade största delen av dagen. Idag har jag däremot i alla fall gjort lite mer än så. Imorse körde Björn hem mig eftersom han ändå skulle åka till Stockholm under förmiddagen. Lovisa och jag åt en god lunch tillsammans och vi lyssnade dessutom på en massa musik och sjöng till några riktigt bra låtar. Det är kul att vi båda är intresserade av sång och musik och jag tycker faktiskt att vi kan ha väldigt roligt tillsammans, vilket ju är bra. Vi brukar dessutom nästan aldrig vara osams och bråka. Det gjorde vi ibland när vi var yngre men nu händer det som sagt väldigt sällan och det är skönt.

Under eftermiddagen har jag tränat kondition och därefter åkte jag för att vara med på aktiva synskadades sista showdownträninng innan sommaruppehållet. Som tur är kommer jag åtminstone kunna träna I handen ibland i sommar för där tar man inte uppehåll på samma sätt. Eftersom dörren till stället där vi skulle träna var låst fick de flesta av oss stå och vänta på att bli insläppta väldigt länge på grund av att personen som hade nyckeln satt fast i trafiken. När vi väl kom in ställde vi upp showdownbordet och jag hann spela en stund innan det var dags att fika. Vi drack läsk och åt bullar och små brownies:) Efter den lilla fikastunden hade klockan hunnit bli ganska mycket och eftersom det var många som ville hinna spela kände jag inte att det var någon idé att spela mer. Jag satt istället och pratade med några av mina kära vänner som jag inte hade träffat på ett tag. Imorgon hoppas jag dock att jag får träna för på torsdag åker jag till Berlin med USS och därför vore det ju verkligen bra ifall jag åtminstone fick träna på riktigt en gång den här veckan. De jag tränade med idag har absolut utvecklats på sista tiden men jag kände ändå inte att de gav mig särskilt hårt motstånd. Det beror förmodligen på att jag har tränat mer och oftare än dem jag spelade mot idag. Jag kommer ihåg nrä jag började träna showdown. Under de första månaderna tränade jag bara en gång i veckan och under den tiden utvecklades jag en hel del. Men på grund av att vi oftast var ganska många på de träningarna och det bara fanns ett bord gjorde det att vi inte fick möjlighet att spela särskilt mycket. Efter att jag började träna i Handen började jag därför utvecklas mer på kortare tid och nu är det faktiskt två år sen jag bestämde mig för att verklien satsa på showdownen:) Även om jag känner att de här två åren har gått fort känns det som att jag har tränat showdown väldigt länge. Samtidigt är ju två år ganska lite om jag jämför med hur länge vissa av de andra spelarna har tränat. Vissa har tränat mellan fem och tio år. Med tanke på att många av spelarna som har tränat så pass länge har lyckats vinna eller komma tvåa i en tävling hoppas jag på att jag har gjort det om några år. Det skulle vara helt underbart!

I taxin på väg hem satt jag och tittade ut genom fönstret och tänkte. Plötsligt vände sig taxichauffören mot mig och sa: "Vad bra du sjunger." Jag höll på att gå under där jag satt eller jag önskade åtminstone att jag kunde få försvinna från jorden en liten stund för att sedan återuppstå. Hur kunde jag vara så pass tankspridd att jag plötsligt började sjunga? Det är för mig helt ofattbart då jag sällan frivilligt brukar sjunga för någon. Jag brukar dessutom aldrig vara den som tar initiativ till att sjunga när jag är med andra. Taxichauffören hade radion på och med tanke på att jag tyckte om låten som spelades måste jag alltså ha sjungit med utan att tänka på det, eller tänk om jag sjöng något helt annat... Jag hoppas verkligen inte att jag har råkat göra samma sak tidigare. Tänk om det har hänt och att taxichaufförerna jag har åkt med då har suttit där och försökt se glada ut även om de kanske har tyckt att jag har sjungit hemskt. I Sverige är vi ju väldigt finkänsliga och ärlighet är något som vi är väldigt försiktiga med här, i alla fall mot människor vi inte känner väl. Men om det nu har hänt att jag har sjungit i taxibilar och det har låtit dåligt är det ingenting jag kan göra någonting åt nu och med tanke på att ingen har sagt något om det förrän idag får jag som sagt bara hålla tummarna och hoppas att det som hände idag inte har hänt tidigare och att det inte kommer hända igen.

När jag kom hem ikväll stod en låda vegetarisk sushi och väntade på mig:) Eftersom Johan och Edvin fyller sjutton år idag firade vi dem genom att äta sushi, något som enligt mig var väldigt trevligt. Efter middagen har jag pratat med min kära vän Jonas. Tack för ett trevligt samtal, du är verkligen helt underbar! Nu känner jag mig trött och ska därför gå och lägga mig. Jag bloggar igen innan jag åker till Berlin! Ha det bra tills dess!
/Vispen