Hej!
Hur mår ni? Jag är sjuk och trött. Kul, eller inte. Min hals har gjort ont i flera dagar plus att jag har feber och huvudvärk. Det var precis det här jag önskade mig just den här veckan, eller inte. Varför blir jag nästan alltid sjuk när jag är ledig? Är det för att min kropp inte vill att jag ska ha roligt eller vad? Vädret har varit halvbra. Igår var det sol och varmt men då orkade jag inte segla som vi hade planerat utan jag låg och vilade i stort sett hela dagen. På kvällen var jag i alla fall en stund med Reza, Dosse och Ponkidonk. Vi grillade korv, drack te och pratade. Det har blivit mycket te med honung den här veckan:) Efter att ha suttit ute några timmar med mina kära vänner var jag tvungen att gå in och lägga mig på sängen. Det är konstigt att man, i alla fall jag, kan sova över tio timmar på ett dygn när man är sjuk.
Att vara med min kära har varit trevligt men jag hade verkligen önskat att vi hade kunnat göra mer. Jag är ju inte direkt i Göteborg varenda dag och jag hade till exempel gärna hunnit med Liseberg den här sommaren. Men det får bli nästa år. Reza har också känt sig lite krasslig och det var ju jobbigt att vi skulle bli sjuka samtidigt, men men. Vi har åtminstone orkat laga lite mat, lyssna på musik/radio, läsa en bok och prata. Idag har jag dock knappt orkat prata överhuvudtaget och det är fruktansvärt frustrerande när man har en massa saker som man skulle vilja säga men som man inte orkar/kan på grund av att det gör ont i halsen så fort man öppnar munnen... Förkyld har jag varit tidigare men jag tror aldrig att jag har haft så pass ont i halsen som jag har nu. Nu har jag varit hes och hostat i flera dagar och inte pratat mer än nödvändigt. Därför hoppas jag verkligen att halsen är bättre imorgon. Ja, jag blir trött på mig själv för att jag mår såhär och inte orkar göra något. Sen har jag känt mig trött på att jag inte förstår persiska eftersom det i princip är omöjligt att känna sig bekväm här om man inte kan det. Okej, det fungerar när det bara är Reza och jag men när någon i hans familj är här pratar de i princip bara persiska. Nej, det är verkligen inte lätt när man kommer ifrån olika länder, har olika värderingar och så vidare... Reza och jag har inte övat persiska heller, vilket ju inte direkt gör att jag utvecklas. Varför vi inte övar har jag ingen aning om. Men jag vet att jag behöver göra det om jag ska ha en chans att lära mig språket. När jag är här lyssnar jag en hel del på persisk musik, radio och framförallt på när Reza pratar persiska med familjen. Det kanske är jag som är osmart och dum men jag lär mig inte på det sättet, okej, kanske något enstaka ord men inte mer än så. Språk har aldrig varit min starka sida och det är synd. Jag borde hur som helst försöka sova nu. Tåget till Stockholm går klockan sex imorgon bitti. Jag bloggar igen när jag känner mig piggare, gladare och friskare!
/Vispen
