Trött och nervös

Hej!

Rubriken beskriver verkligen hur jag har känt mig hela veckan. Jag har känt mig trött på att vissa saker tar mycket längre tid än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Sen har jag känt mig trött både psykiskt och fysiskt. På grund av nervositet har jag sovit dåligt de senaste nätterna, vilket i och för sig inte alls förvånar mig med tanke på att jag alltid är nervös inför och under stora tävlingar. I tisdags var jag hos en kurator som tipsade mig om att försöka tänka på upp till tre positiva saker innan jag somnar om kvällarna för att det förhoppningsvis ska hjälpa mig att känna mig mindre nervös samt få mig att tänka på något annat än showdown. Jag försökte med det både i tisdags och igår men tycker tyvärr inte att det har gett något resultat. Det kanske inte fungerar på en gång och därför ska jag försöka med det här några veckor till innan jag kan säga ifall metoden fungerar för mig. Sömnsvårigheteterna har gjort att jag har känt mig trött på dagarna och därmed har haft svårare att koncentrera mig, både i skolan och på kvällarna. Mitt tålamod har definitivt inte varit det bästa den här veckan och jag har gått runt och känt mig irriterad och nedstämd, känslor som jag verkligen inte tycker om att känna. Eftersom det var flera år sen jag var riktigt arg känns det som att jag kommer att bli det inom en snar framtid, frågan är bara när. Det skulle förmodligen bara vara bra för mig att få vara arg. Senast jag var det minns jag att det kändes bra efteråt. Jag hoppas dock att jag kommer att vara ensam när det väl händer. Imorgon börjar European top twelve som jag tror att många anser är den största tävlingen i år eftersom det varken är något EM eller VM. De tio bästa spelarna i Europa samt två wild cards möter varandra och jag är säker på att konkuransen kommer att vara stenhård både på dam och herrsidan. Förutom att jag tror att kondition och koncentration kommer att avgöra vem som vinner den här tävlingen tror jag att dagsformen kommer att spela ännu större roll. Med tanke på att många spelare ligger på ungefär samma nivå tror jag att det kommer att bli många jämna matcher där det dels gäller att ha turen med sig och även att ha skickligheten att spela bra i sådana situationer. Att lyckas göra de poäng som krävs för att vinna kan vara väldigt svårt, i synnerhet om det är jämnt eftersom det gör att nervositeten och pressen ökar. Jag ser fram emot att träffa alla och att få äran att möta alla duktiga spelare samtidigt som jag känner pressen.
För er som inte tävlar på en såhär hög nivå kan det förmodligen vara svårt att förstå hur jobbigt det faktiskt är att veta att man tillhör de bästa spelarna och därmed förväntas prestera. Att få tävla för Sverige känns så klart väldigt roligt samtidigt som jag är medveten om att jag inte kommer att få hur många chanser som helst. Ifall jag inte vinner en medalj snart är jag säker på att Sverige kommer välja att satsa på en yngre och nyare spelare som fortfarande kan utvecklas mer och i en snabbare takt än jag. Att åka ur landslaget och att inte längre få tävla för Sverige skulle kännas jättejobbigt. Jag vill verkligen det här enormt mycket och känner mig oerhört frustrerad över att jag sällan presterar lika bra på tävlingar som på träningarna. Det är klart att jag får skylla mig själv som har gett mig in på det här och att konkuransen är hård är ju egentligen inte särskilt konstigt. Vi kan ju se konkurans överallt, till exempel när vi söker jobb, letar bostad, spelar om platserna i ett lag och framförallt när vi tävlar. Sen tycker jag att det känns lite som att vissa människor tycker om personer så länge de presterar medan de inte ger lika mycket kärlek till någon som inte gör det. Några som jag har pratat med verkar tycka att det är en självklarhet att välja en stark person framför någon som det inte går lika bra för. Det är inte förrän den svagare personen på något sätt presterar som många märker att personen finns, pratar med personen och väljer att vara med personen. Jag har sett det här hända flera gånger. Något som jag tycker är bland det tråkigaste jag har sett är när många valde att vara med en person på grund av att personen var känd. När personen inte var i närheten var det många som snackade skit om personen. En period gick det riktigt bra för personen men när det sedan gick sämre var det inte längre någon som ville umgås med personen. Det tycker åtminstone jag är hemskt. Varför måste det vara så? Jag känner mig helt enkelt trött på att känna all stress och press och ser verkligen fram emot nästa vecka då jag äntligen har höstlov! Även om jag kommer behöva plugga en del under veckan kommer jag förhoppningsvis hinna vila ut ordentligt innan en ny skolvecka drar igång.

Jag har hunnit få en hel del gjort den här veckan trots att jag har känt mig trött. Långtifrån allt har känts jobbigt och/eller tråkigt. I söndags kväll träffade jag Alireza och vi hade en minst lika trevlig kväll och natt som vanligt:) Fastän vi egentligen inte gör särskilt mycket när vi ses mår jag väldigt bra av att vara med Alireza och jag hoppas verkligen att vi kommer att utveckla något riktigt fint. Om det blir en djup vänskap eller om det till och med blir mer än så får tiden utvisa. Eftersom vi kände oss ganska trötta i söndags, Alireza hade varit på kongress hela helgen och jag hade tränat, blev det en tidig kväll för oss och vi gick och la oss nästan direkt efter att vi hade ätit middag och pratat en stund med Oja:) Jag hann träffa Alireza efter skolan i måndags också. Då var vi på Jensens där vi bland annat åt jättegoda efterrätter! I tisdags tränade jag för sista gången inför European top twelve. Christoffer och jag spelade i ungefär två timmar, det blev många jämna set och vi vann exakt lika många set var:) Igårkväll träffade jag Adam och hans flickvän Sarah. Eftersom jag inte hade träffat Sarah på flera år var det jätteroligt att träffa henne igen! Det blev en lugn kväll hos Adam då vi pratade om allt mellan himmel och jord, lyssnade på musik, lagade middag som inte blev särskilt god men som åtminstone var ätbar och pratade med Adams pappa Magnus:) Idag har jag tränat orientering och trots att det går väldigt segt måste jag ändå säga att det går framåt.

Som jag säkert har skrivit i ett eller flera av mina tidigare blogginlägg är jag väldigt skoltrött och därför känns det som att skoldagarna går väldigt långsamt. På svenskan har vi haft boksamtal om Therese Raquin. Jag känner inte att jag lyckades vara särskilt delaktig i diskussionen eftersom det hela tiden var andra som hade saker att säga. Sen vet vi ju sen tidigare att muntliga redovisningar aldrig har varit min starka sida. Att jag inte fick se bedömningsmatrisen som de andra hade framför sig under hela samtalet gjorde att det gick sämre för mig och det fanns flera saker som jag missade att prata om på grund av det. Men med tanke på att läraren sa att vi kunde gå igenom betygskriterierna efter samtalet hoppas jag verkligen att hon förstår att det var svårare för mig att veta vad som var viktigt att prata om. Om det inte skulle vara så får jag åtminstone hoppas att jag får ett högt betyg på min argumenterande text, något som inte är särskilt troligt men ändå. Jag vill utveckla mitt skrivande och bli bättre på att prata inför andra människor. Därför hoppas jag att jag kommer att lyckas bättre i de kommande kursmomenten och att jag kommer att lära mig en massa saker som kan vara bra att kunna i framtiden:) Musikteorin kändes riktigt bra i måndags. Micke sa att han hade gett mig en för svår läxa och att vi inte skulle börja jobba med sådana saker förrän nästa termin:) Jag känner att jag fick en relativt enkel läxa i måndags och tror därför att jag bara behöver titta på den några få gånger innan jag lär mig den:) Vokalensemble är definitivt det roligaste på hela veckan. I tisdags blev vi förhörda på några låtar som vi hade tränat in plus att vi äntligen har börjat träna inför luciatåget där vi kommer att sjunga en eller två låtar! På naturkunskapen har vi prov om några veckor och jag har massor att läsa och lära mig tills dess. Projektarbetet känns segt och att hitta personer som känner sig stressade och som dessutom känner att de vill och har tid att hjälpa mig är inte alls lika lätt som jag trodde. Därför funderar jag på att formulera om målet med mitt projektarbete till att bara hjälpa mig själv att känna mig mindre stressad. Jag skulle ha haft klassisk sång idag men när jag kom till lektionen föreslor läraren att vi skulle lyssna på när några av vuxeneleverna hade lunchkonsert istället. Jag tackade inte nej eftersom jag tycker att jag lär mig mycket av att höra andra sjunga, jag blir åtminstone inspirerad och taggad att vilja prestera och bli lika duktig som de elever jag hörde idag. Oj oj oj, vilka röster alla hade! Det är ungefär det som har hänt sen jag bloggade senast. Imorgon eftermiddag startar tävlingen och jag lovar att uppdatera bloggen och berätta hur det går för mig, Zebben och Claudio:) För er som är intresserade av att få information om alla matcher och lyssna på matcher, vissa matcher kommer gå att höra live i webbradio, kan gå in på:
Http://showdownsweden.se
/Vispen

Kommentarer
Postat av: Jonas Jakobsen

Lycka till på tävlingen



Vi hörs!



Kram

2011-10-28 @ 11:00:32
URL: http://jonte85.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Vad heter du? Skriv gärna ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej i bloggen, om du skriver in din e-postadress är det bara jag som ser den)

Har du någon blogg eller hemsida? Skriv gärna in adressen till den om du vill att jag eller andra ska besöka den. URL/Bloggadress:

Här skriver du din åsikt/kommentar:

Trackback
RSS 2.0