Vispen Sjob

Hej!

 

Hoppas att allt är bra med eer. Jag mår bra och har bara haft huvudvärk en gång den senaste veckan, det gillar vi:) Nu tar jag mig tid att blogga efter några dagars uppehåll.

Oj vad tiden går. Tänk att det bara är två månader kvar till jul. Jag vet att vissa suckar och tycker att jag är överdriven som börjar räkna ner dagar och till och med månader i förväg men för mig har julen alltid varit väldigt viktig. Det har hunnit hända en hel del sen jag skrev senast. Okej, jag har tyvärr varken hittat jobb eller bostad men jag har åtminstone mer att göra här i Göteborg än i Stockholm. I helgen var jag ju på us västs arbetsmarknadskurs och det var trevligt. Jag fick lära mig saker som jag förhoppningsvis kommer att ha nytta av både nu och senare i livet, samtidigt som jag fick umgås med trevligt folk. Mycket bättre än så kan man ju inte ha det:) Maten var dessutom god även i lördags, framförallt middagen då jag åt pasta med skaldjur. På kvällen körde vi en liten tävling och efter det umgicks jag med folk till sent in på natten. I söndags fick vi lyssna på en föreläsning som handlade om att starta och ha hand om företag. Även om jag inte har några planer på att starta upp ett eget företag för tillfället kanske jag gör det i framtiden, vem vet:) Om jag får någon bra idé så småningom vore det ju inte omöjligt. Helgen avslutades med att vi åt lunch på en pizzeria innan vi tog tåget in till Göteborgs station. Väl där fick jag sitta och vänta en stund på min kära gubsing. När han väl dök upp gick vi och fikade tillsammans med Niklas, vilket i alla fall jag tycker var trevligt:) Gubbsingen och jag handlade lite mat innan vi åkte hem till honom. Jag somnade nästan direkt efter att ha kommit innanför dörren.

 

Den här veckan har det hänt lite allt möjligt. Jag har bland annat varit på arbetsförmedlingen och flyttat över mig hit. Med tanke på att jag inte direkt upplevde att jag fick någon hjälp av arbetsförmedlingen i Huddinge förlorar jag ingenting på att vara skriven här i Göteborg. I Huddinge tyckte de dessutom att jag skulle skriva över mig hit och nu är det alltså gjort:) Jag hoppas att jag kan börja på den arbets och studieförberedande kursen så snart som möjligt. I måndags fick jag skriva på några papper och prata med en handläggare. Jag tycker att samtalet kändes bra och håller som sagt tummarna för att något händer snart. När jag väl fått beslut ska jag kolla om jag behöver skriva mig i Göteborg, alltså adressändra mig och sådant. Jag söker ju fortfarande bostad här. När jag väl hittar något, vilket jag hoppas blir snart, ska jag ta mig till ett socialkontor där jag förhoppningsvis kan få hjälp att söka någon form av bostadsbidrag. Som det ser ut nu skulle jag nämligen inte ha råd att betala hyra, el, telefon, resor och mat med de pengar jag får idag. Pengarna jag får från försäkringskassan, cirka 2500 som man får om man varit arbetslös mer än tre månader, räcker inte särskilt långt. Men flytta måste man ju göra, jag är ju för i allsin dar snart tjugoett år och har bestämt mig för att klara det. Även om jag skulle behöva äta nudlar varenda dag tycker jag att det är värt att faktiskt göra det nu. Jag är glad över att jag bor i Sverige för här har vi ju det relativt bra. De flesta har tak över huvudet och mat på bordet varje dag, vilket ju inte alls är en självklarhet på andra ställen runtom i världen.

 

Jag kan tycka att många är bortskämda och att jag tyvärr tillhör den gruppen ibland. Ett exempel är att jag sparat ihop pengar till en ny mobiltelefon. Mobilen som jag använder idag fungerar fortfarande. Den är visserligen trasig på flera ställen, hänger sig lite då och då plus att batteritiden är kort, men jag kan oftast både ringa och sms-a utan problem. Jag tror att min mobil lär sluta fungera om några månader och jag vet att jag behöver en mobiltelefon. Okej, det är klart att jag skulle överleva utan men jag måste erkänna att det känns tryggt att alltid kunna ringa någon ifall jag skulle råka ut för något. Frågan är bara om jag ska köpa en iphone för flera tusen kronor eller helt enkelt köpa en billigare telefon. Fördelen med en ny telefon är att den förhoppningsvis kommer att fungera och hålla längre än en begagnad och äldre telefon. Samtidigt funderar jag på att vänta med att köpa ny mobil tills min nokia går sönder helt. Om jag har tur kommer den att fungera i alla fall ett halvår till. Pengarna som jag lägger på en ny telefon skulle jag ju istället kunna lägga på hyra och mat. Okej, de skulle ju ta slut på en månad men ändå. Ni förstår säkert vad det är jag försöker komma fram till. Medan det finns människor som inte ens har mat på bordet bekymrar jag mig för att min mobil snart kommer att gå sönder. Det är ganska illa om man tänker efter. Det är samma sak när det gäller dator. Jag har en dator som är tung, den väger flera kilo och börjar bli väldigt seg. Den skulle också behöva bytas snart och frågan är bara när. Det finns antagligen inte mycket att göra. Jag menar, nu lever jag ju i Sverige och då får jag väl helt enkelt anpassa mig till hur vi lever här. Eftersom vi sällan behöver gå hungriga har vi vant oss vid att lägga pengar på till exempel märkeskläder, fordon och tekniska prylar. Dessa saker har vi sedan blivit beroende av och om en av dessa försvinner får vi svårt att klara oss. Men men, nu ska jag skriva om något roligare istället:)

 

Igår eftermiddag fick jag äran att umgås med Ponkidonk:) Det var väldigt trevligt och jag tycker alltid att han är rolig att umgås med. Ja, det är konstigt att det mesta känns kul med honom, till och med att åka bil. Vi lagade en massa mat och pratade. Ponkidonk gjorde det mesta men jag hjälpte till så gott jag kunde. Laga mat är enligt mig väldigt roligt, i alla fall när man gör det tillsammans med någon. Jag tycker hur som helst att det är nödvändigt att kunna. Därför är det ju bara att trycka till och börja öva. Gubbsingen äter inte särskilt mycket och han är ganska negativt inställd till att jag lagar en massa mat här. Vi äter dessutom väldigt olika mat han och jag, vilket inte direkt underlättar det hela. Att gubbsingen inte direkt tycker om att laga mat och helst skulle vilja att den lagade sig själv är ju också sådär. Därför är det ju hur som helst både tur och bra att det finns andra människor som vill laga mat med mig ibland. Det är klart att det är en annan sak när man gör allt själv men jag tror faktiskt att jag skulle klara en hel del så länge jag fick tid på mig. Det har ju gått förr även om resultaten blivit olika. Jag tycker om att testa nya rätter och hoppas på att kunna laga mat även till gubbsingen så småningom. Igår gjorde vi en fiskrätt som bland annat innehöll limesaft och lök och en vegetarisk pastasås med fetaost istället för köttfärs. Eftersom vi blev klara med maten ganska snabbt bestämde vi oss för att göra pannkakor också. De blev lite skumma men smakade helt okej. Jag tyckte om resten av maten, till och med fiskrätten. Gubbsingen blev avskräckt bara av att höra vad den innehöll:)

 

Idag har jag bokat in en tid hos någon form av hårspecialist. Jag har nämligen hört att jag fäller mycket hår, gubbsingen påpekar det varenda dag, och vill därför dubbelkolla att allt är som det ska. Det vore ju synd om jag har tappat allt hår om tio år. Nu måste jag erkänna att jag inte tror att det kommer att bli på det sättet. Men det är kanske bäst att vara på den säkra sidan. Att gå på en undersökning kostar dessutom ingenting. Med tanke på att mitt hår betyder väldigt mycket för mig hoppas jag så klart på det bästa och jag ska göra vad jag kan för att ha långt hår. Det låter förmodligen konstigt i mångas öron men jag är säker på att jag, om det var nödvändigt, hade betalat flera hundra i månaden för att ha kvar håret. Efter att ha besökt hårstället följde jag med Dosse en sväng till hennes jobb. Där pratade jag med henne, Rebecca och Bamse medan de åt lunch. Ponkidonk kom förbi lite senare, drack te med oss och var snäll och lät mig åka med honom hem sen. Vi pratade om allt möjligt trevligt och mindre trevligt tills vi båda kände oss trötta och beslöt oss för att vila. Jag gick så klart hem till gubbsingen och gjorde det. Det är förresten verkligen roligt att han bor bara några minuters gångavstånd från Dosse och Ponkidonk:) Gubbsingen vilade en stund med mig här hemma, vilket var mysigt. Ikväll har jag varit på us fika och umgåtts med trevligt folk. Jag åt en lax och spenatpaj som var väldigt god. Det låg dock en hel del lök på tallriken som jag inte lyckades undvika så nu lär ingen vilja pussa mig på ett bra tag:) Gubbsingen kom till fikat lite senare och kvällen avslutades på Burger king där Ponkidonk och Gubbsingen åt sin middag. Nu ska jag gå och göra min kära sällskap medan han dricker en kopp te. Ha det bra tills jag bloggar nästa gång!

/Vispen