Vispen Sjob

Hej!

Jag lovade ju att skriva ett inlägg om veckan och här kommer det. Det lär dock varken bli långt eller välskrivet. Jag känner mig lite seg och stör mig dessutom oerhört mycket just nu. Melodifestivalen har sänts fem veckor i år och jag har av olika anledningar missat delar av de tidigare delfinalerna. Den här veckan var första gången som jag skulle ha möjlighet att se programmet hemifrån, vilket jag uppskattade eftersom jag då inte skulle behöva stå ut med att någon pratade i onödan eller störde mig på något annat sätt. Är det inte typiskt att det just den här veckan skulle vara de låtar som jag tyckte minst om som gick vidare? Nu har ju svenska folket röstat och det är bara att säga grattis till Thorsten Flinck och Top cats. Om jag hade fått bestämma hade vi dock fått se helt andra låtar i finalen. Mina favoriter ikväll var Lotta Enberg och Christer Sjögren och Andreas Johnson. Timoteij och Youngblood gillade jag också och jag tycker verkligen att det var synd att vi inte får se någon av dessa artister i Globen! Jag skrev ju senast igår att det händer att jag blir som barn på nytt och det kan man verkligen säga att jag blev ikväll när artisterna jag hejade på inte gick vidare. Oj oj oj vad jag störde mig. Nu har jag som tur är druckit en smoothie med ananas, banan och mango och den fick mig att lugna ner mig lite:) När jag såg andra chansen idag kom jag förresten att tänka på förra årets program som jag såg tillsammans med Björn, Lovisa och Sven. Jag minns att jag blev jätteglad över att The moniker gick vidare medan Sven störde sig jättemycket och undrade hur svenska folket kunde rösta som de gjorde. I år är det istället jag som ställer mig frågan hur Thorsten Flinck kunde slå ut både Sean banan och Lotta Engberg och Christer Sjögren. Aja, de där så kallade schlagerskrällarna behövs kanske för spänningens skull och för att vissa ska fortsätta att rösta.

Nog om Melodifestivalen för idag och över till något roligare. Jag kan i och för sig inte påstå att roligt är det ord som beskriver min sportlovsvecka på bästa sätt. De bästa orden som jag kan komma på just nu är fint och lugnt. Mellan söndag och fredag har jag träffat min kära och jag känner nästan alltid att jag har det bra tillsammans med honom. I måndags vaknade jag ju med feber och huvudvärk. Därför vilade jag några timmar medan Reza jobbade. På kvällen skulle vi möta upp Hannah och Ronja vid Medborgarplatsen för att äta middag. Reza åkte direkt från jobbet, vilket betydde att jag skulle åka kommunalt på egen hand i rusningstrafik, något som jag aldrig hade gjort tidigare. Jag måste säga att jag tycker att det gick helt okej för att vara min första gång. Det är klart att jag gick fel ibland och fick be förbipasserande om hjälp flera gånger men jag kom, efter en stunds letande på T-centralen, fram till rätt tunnelbana. Att ta sig av var inte det lättaste eftersom ett antal personer stod och blockerade dörrarna men det gick bra till slut och efter att ha försökt ta mig fram på perrongen och hitta en uppgång mötte jag plötsligt Hannah och Ronja:) Reza kom och gjorde oss sällskap några minuter senare och vi gick till Pizza hut där vi skulle äta. Jag tycker att vi hade en underhållande stund där. Mannen som serverade oss hade dock gärna fått bete sig på ett trevligare sätt och pizzorna hade mer än gärna fått vara något större. Med tanke på att alla andra blev mätta kanske det är jag som äter mer än normalt. Om man jämför Pizza huts pizzor med pizzor som kan köpas på andra ställen tycker jag dock att många andra pizzor är mer prisvärda men det kanske bara är jag som tycker det. Under middagen pratade vi om allt möjligt, Hannah fick bland annat försöka tala om varför hon tyckte att Reza skulle välja att vara tillsammans med henne och det var lite roligt. Sen pratade vi en del om sex och jag måste säga att jag inte känner mig särskilt taggad på att ha det efter vår speciella diskussion. Efter middagen gick vi förbi Ica där Reza och jag köpte bananer och nötter med choklad. Klockan åtta hade jag telefonmöte med dem som sitter i Unga synskadades valberedning. Det ska bli roligt att jobba med dem under våren och början av sommaren:) Efter mötet terrade jag Reza, lyssnade lite på radio, drack te och hade det mysigt:)

I tisdags hade jag en lugn förmiddag hemma då jag vilade, pluggade lite och pratade i telefon med min kära vän Karro. På eftermiddagen åkte jag till US och USS kansli för att skriva på några papper. Där blev jag kvar en ganska lång stund eftersom jag väntade på att Reza skulle jobba färdigt. Jag underhöll Johan och testade hans Iphone. Vi får se om jag skaffar en snart, jag funderar lite på det men ställer mig samtidigt frågan om det verkligen skulle passa mig. Min tisdagskväll blev lugn. Reza och jag åt på Jensens och hade sedan några fina timmar i sängen då vi åt Läkerol och pratade. Det visade sig snabbt att vi båda var trötta för vi somnade tidigt den natten, något som nog aldrig har hänt tidigare. Vi är nattmänniskor båda två och det har nog aldrig hänt att vi har somnat före klockan ett förutom just i tisdags. Onsdagen började med en tidig frukost innan vi återvände till sängen för att få ytterligare några timmars sömn. Jag har verkligen vilat mycket den här veckan och det har känts som att jag har behövt det. Vi åt lunch och satt sedan vid våra kära datorer en stund innan vi åkte till Värtahamnen. Tanken var att vi skulle åka på en dygnskryssning men på grund av alla möjliga problem och svårigheter kom vi inte på båten. Oj vad arg, frustrerad och ledsen jag kände mig när jag insåg att vi inte skulle kunna åka som planerat. Eftersom jag är under tjugoett får jag inte åka på alla kryssningar. Den här onsdagen var åldersgränsen arton år och vi ville därför passa på att kryssa på riktigt. Men då vi fick höra att vi utgjorde en säkerhetsrisk ombord och att ingen skulle ha tid att hjälpa oss med något. Att vi skulle utgöra en säkerhetsrisk har jag dock svårt att förstå. Okej, varken Reza eller jag ser något men om man jämför oss med ungdomar eller äldre personer också för den delen som har druckit för mycket, vi fick veta att det ofta förekommer gängbråk på kryssningar, tycker jag att det är väldigt konstigt att man inte ifrågasätter grupper av ungdomar som åker tillsammans, kontrollerar hur mycket folk dricker och så vidare. Jag förstår ärligt talat inte hur vi som dessutom bara var två personer hade kunnat vara en säkerhetsrisk. Om jag får säga vad jag tror skulle vi vara ganska chanslösa om några började slå oss. Det skulle möjligen kunna vara så att vi skulle få problem att klara oss om det uppstod en nödsituation ombord men jag anser att det är betydligt mer än synen som har betydelse i sådana lägen. Ett annat argument som Tallink Silja hade till varför vi inte skulle gå ombord var att det kanske skulle finnas folk som skulle hålla på mot oss på grund av att vi är blinda. Jag tycker dock inte att argumentet håller. För det första skulle en sådan situation kunna uppstå var som helst och inte bara på en båt och för det andra tror jag att chansen att något sådant skulle hända är minimal. Gäng brukar sällan börja bråka med någon som inte har gjort dem något. Om en sådan situation mot all förmodan skulle uppstå tror jag att chansen att någon skulle se det och försöka hjälpa oss skulle vara större än om vi till exempel blev överfallna på stan eller på något annat ställe där det inte passerar särskilt mycket folk. Reza och jag skulle inte behöva mycket hjälp ombord, vi har alltid kunnat fråga oss fram och på det sättet kunnat göra det vi vill. På Tallink silja blev vi bemötta på ett oerhört tråkigt sätt och vi lär inte åka med dem igen, i alla fall inte på väldigt länge. Vi får istället fortsätta att åka med Viking line. Det har aldrig varit några problem att åka med dem och vi får verkligen hoppas att de fortsätter att ha lika trevlig personal och vara lika bra som tidigare. Tallink silja menade att man måste ha med sig en seende person för att åka med dem. Jag kan så klart förstå att de inte har någon som kan hjälpa en hela tiden men om man nu klarar sig hyfsat bra själv och bara behöver hjälp att till exempel hitta till vissa ställen lite då och då tycker inte jag att det borde vara några problem. Ta med sig någon vill man ju inte alltid göra, tänk efter själv. Om du och din partner vill åka iväg för att göra något extra romantiskt skulle du väl vilja göra det utan att behöva ha med dig en person som högst skulle behövas fem gånger under resan för att hjälpa dig att hitta till lite olika ställen? Dessutom är det ju svårt att få med sig någon som har möjlighet att följa med just den eller de dagar du vill åka bort. Personen skulle inte få betalt eftersom en kommun inte skulle betala någon för att följa med på en nöjeskryssning. Vi skulle alltså behöva stå för ledsagarens resa, boende, mat och kanske även betala personen eftersom jag inte tror att vi skulle hitta någon som frivilligt skulle följa med oss på en kryssning där vi mest vill vara för oss själva. En anledning till varför man åker bort med sin partner är ju faktiskt att man vill ha tid för varandra och då känner i alla fall jag att en ledsagare på heltid är onödigt och meningslöst. Det skulle bara kännas konstigt och jobbigt. Men men, vi kom som sagt inte iväg häromdagen och det är klart att jag tycker att det var oerhört frustrerande att få bekräftat att synen uppenbarligen spelar väldigt stor roll i situationer där den enligt mig inte borde göra det. Sen kändes det ju jobbigt att vi hade åkt till hamnen helt i onödan. Om vi hade fått rätt information från första början, när vi ringde kundtjänst sa de att det inte skulle vara några problem att få hjälp, hade vi inte behövt göra det. Jag hade spänningshuvudvärk i flera timmar efter våra jobbiga samtal med Siljas personal och måste ärligt talat säga att jag tyckte lite synd om mig själv, inte för att det hjälpte eller gjorde saker och ting lättare men ibland kan det ju vara svårt att styra över sina känslor. Reza och jag visste först inte var vi skulle ta vägen när vi ju inte kunde gå på båten, det slutade med att vi bokade en frinatt på ett hotell i Upplands väsby. Vilken tur att Reza hade samlat ihop tillräckligt många poäng för att det skulle vara möjligt. I torsdags gjorde vi ingenting förutom att bara vara med varandra. Jag älskar sådana dagar och tror verkligen att de behövs ibland. Vi tog hand om varandra, låg i sängen med en påse godis och hade det mysigt, tittade på tv, lyssnade på radio, kollade våra mail och lite annat sådant, åt en god middag, drack te och hade det helt enkelt hur fint som helst! Det var förresten i torsdags som Reza och jag äntligen bestämde oss för att göra det officiellt att vi är ett par:) Det har jag ju skrivit om i mitt förra blogginlägg och därför ska jag inte tråka ut er med en lång text om hur kär jag är. Jag vill bara ännu en gång skriva att jag verkligen är glad över att allt känns väldigt bra just nu och att Rezas och min relation utvecklas på ett sätt som vi båda trivs med är underbart. Att det skulle bli just Reza och jag var det nog ingen som kunde tänka sig för ett halvår sen. Men är man kär så är man och nu har vi valt varandra.

Igår var det fredag och Reza och jag åkte in till Gamla stan för att leta upp ett trevligt ställe att fika på. Vi hittade ett mysigt fik som jag tyvärr inte vet vad det hette men som vi gillade. Vi satt där i några timmar innan vi åkte till Continental. Där tog vi farväl av varandra och det var så klart inte alls roligt. Men men, vi ses som tur är om inte alltför lång tid och gissa om jag längtar dit. Jag åkte hem till Björn igårkväll och här har det varit väldigt lugnt. Nu ska jag gå och lägga mig för att förhoppningsvis orka med nästa vecka då jag har skola precis som vanligt. Vi får se när jag bestämmer mig för att blogga igen. Kom ihåg att ta hand om både er själva och varandra!
/Vispen