Vispen Sjob

Hej!

Hoppas att allt är bra med er! Det här med rubriker är svårt, framförallt när det inte händer något särskilt i mitt liv just nu. Som jag har skrivit ett antal gånger tidigare ser jag verkligen fram emot sommaren då jag äntligen går ut gymnasiet och tar studenten. Även om jag inte vet vad jag kommer att göra i höst ska det bli skönt att testa något nytt, träffa nya människor och att förhoppningsvis göra något annat än att plugga hela dagarna. Idag är det exakt tre månader till studentdagen, vilket betyder att jag äntligen kan börja räkna ner dagarna! Med tanke på att det börjar bli varmare ute och våren förhoppningsvis är här för att stanna får jag hoppas att den ger mig ny energi så att jag orkar med de sista månaderna som jag vet kommer att bli tuffa på många sätt.

Sen jag uppdaterade den här bloggen har jag haft några ovanligt lugna dagar. I fredags åkte jag till syncentralen för att träna på att laga mat. Vi skulle egentligen ha varit två personer som tränade samtidigt men eftersom killen som skulle vara med var sjuk blev jag ensam. Jag kände inte att det gjorde någonting utan tyckte faktiskt att det var ganska skönt att inte behöva dela upp arbetsuppgifterna med någon annan. Eftersom det bara var jag fick jag göra desto mer och jag är ju där för att lära mig så det kändes bra:) I fredags lagade jag en väldigt enkel rätt, pasta och en sorts pastasås som bland annat innehöll krossade tomater och banan. Jag och de andra som fick smaka maten tyckte att den blev god. Till efterrätt åt vi äppelpaj med vaniljsås. Eftersom jag redan vet hur man gör äppelpaj och jag behövde lägga ner en del tid på pastasåsen fick en annan person göra pajen. Jag fick däremot sätta in och ta ut pajen ur ugnen och det gick bra trots att jag verkligen inte känner mig bekväm med att använda ugn ännu. Att stå vid spisen gick även det bättre än vad jag hade förväntat mig och jag kände mig mätt och nöjd efter timmarna i köket:)

I fredags kväll träffade jag min underbara pojkvän Reza, ja, tänk att han är min pojkvän nu, och vår kära vän Oja eller Dosse som jag numera kallar henne, kärt barn har många namn ju:) Oja skulle ha åkt hem tidigt men Reza och jag övertalade henne att stanna och äta middag med oss. Det tog lång tid innan vi hade lyckats bestämma var vi skulle äta någonstans. Reza är verkligen hur kräsen som helst när det gäller mat och jag kände mig inte taggad på att behöva äta sallad på grund av att han skulle få äta kött på till exempel Jensens. Jag tror inte att många skulle säga att jag är kräsen när det gäller mat. Om jag är tillräckligt hungrig äter jag i princip vad som helst så länge det finns något som inte innehåller kött. Att jag råkar vara vegetarian gör det så klart ganska svårt för Reza och mig att hitta matställen då han inte är särskilt förtjust i fisk och absolut inte äter vilket kött som helst. Att både Reza och jag är blinda och därmed inte kan hitta till särskilt många matställen och att jag har lätt att tröttna på mat och gör mycket för att inte behöva äta liknande rätter flera dagar i rad, det var därför som jag inte ville äta sallad i fredags, är ytterligare några saker som gör att det alltid tar tid för oss att bestämma vad vi ska äta. Jag gick till slut med på att gå till Jensens och blev lättad när jag såg att restaurangen var överfull. Det slutade med att vi gick till Mc donalds. Maten var varken särskilt god eller nyttig men det fick gå då Oja ville komma hem så fort som möjligt. Reza stannade däremot kvar i Stockholm tills igår eftermiddag. Vi hade en underbart fin helg tillsammans och jag tycker verkligen att det kändes skönt att få hela lördagen och söndag förmiddag tillsammans med bara honom. Eftersom vi inte har möjlighet att träffas särskilt ofta känner vi att det är viktigt att hinna vara för oss själva när vi väl ses, inte hela tiden så klart men en hel del. Distansförhållanden brukar ju tyvärr inte hålla för evigt och därför hoppas jag verkligen att någon av oss, förmodligen jag, flyttar närmare den andra snart för jag vill verkligen ge vårt förhållande en ärlig chans. Det skulle kännas oerhört surt om distansen får oss att bestämma oss för att ändra vår parrelation till en vänskapsrelation. Rezas och min helg var som sagt väldigt fin och underhållande. Vi badade, terrade varandra, hade minst en seriös diskussion, drack te, åt frukt, låg i sängen och åt mentos och hade det helt enkelt väldigt bra. I lördags åkte vi in till stan för att äta middag. Killen som serverade oss var hur trevlig och hjälpsam som helst och Reza fick höra mig prata om honom under en stor del av middagen. Jag kan bara hoppas att jag träffar killen fler gånger och det känns skönt att äntligen ha hittat någon att prata om. Reza har nämligen träffat ett antal tjejer som han pratar om lite då och då:) I lördags kväll gjorde vi som många andra svenskar, tittade på årets final av Melodifestivalen! Jag hade många favoriter men trodde och hoppades att Danny eller Loreen skulle vinna. Det hade jag ju rätt i och jag tycker verkligen att Loreen var en värdig vinnare. Nu får vi hoppas att resten av Europa gillar hennes låt Euphoria och att det går bra för henne i Baku!

Det kändes tråkigt att ta farväl av min kära igår. Tiden går alltid fort när vi är tillsammans och jag har saknat honom något enormt sen han åkte hem. Idag är det måndag och jag har varit i skolan och haft lektioner som vanligt. På musikteorin jobbar jag med transponering och steganalys och i svenskan ska jag snart börja på en essä om musik. Innan jag åkte hem kom Jonas och jag fram till att vi borde gå och fika snart och att vi då borde hitta något ställe där de har god glass. Sen jag kom hem har jag läst lite, det är verkligen roligt när man hittar spännande böcker, ätit middag, pratat med min kära syster Lovisa och sjungit igenom låtarna som vokalensemblen ska sjunga på en lunchkonsert på onsdag. Nu ska jag gå och fixa med min tvätt och därefter plugga lite innan jag går och lägger mig.
/Vispen