Vispen Sjob

Hej!

Det här skulle egentligen inte ha publicerats här men nu råkade det bli så och jag orkar inte ta bort det. Men ingen som inte vill bli extremt uttråkad behöver läsa. Hoppas hur som helst att du har det bra var du än befinner dig! En uppdatering som är tänkt för den här bloggen kommer när jag har mindre att göra, förhoppningsvis på torsdag eller fredag:)

Ja, som rubriken säger känns det mesta b just nu. De senaste dagarna har jag behövt plugga väldigt mycket och trots att jag har lagt ner en massa tid på det känner jag inte att jag kommer någonstans. På torsdag ska första utkastet av projektrapporten lämnas in och jag har verkligen inte hunnit långt i mitt skrivande. Men men, det är som det brukar och jag lär få sitta uppe halva natten för att få den färdig. Imorgon har jag prov i naturkunskapen och det lär gå dåligt med tanke på att ingenting verkar vilja fastna i min hjärna. Jag läser men det känns som att informationen inte går in, himla b! I söndags var jag på USS årsmöte och det är det enda roliga som har hänt de senaste dagarna. Nu är jag inte längre en del av USS styrelse och jag måste säga att det känns skönt för det betyder att jag kan hjälpa till med saker när motivationen och tiden finns. Själva årsmötet gick bra och jag tycker att det kändes som att allt flöt på i en helt okej takt. Några tryckte till mig och jag såg till att trycka till de som inte tryckte till mig. Ronja terrade mig och skrev på min facebook, det var lite busigt. Förutom att ha varit på mötet har jag pluggat, antingen hemma eller i skolan och jag är verkligen jättetrött på det! Det finns vissa som har roligare än jag just nu och det är ju tur det. Min kära pojkvän firar till exempel nyår med sin familj och det är ju fint, synd bara att jag inte är med. Om jag hade haft lite mer pengar hade jag definitivt åkt till Göteborg igårkväll. Men nu blev det inte så utan jag har suttit hemma och segat mig hela dagen. Jag har kommit fram till att jag måste hitta ett jobb i höst, annars skulle jag förmodligen tyna bort. Det är klart att det kan vara skönt att ta det lugnt men jag behöver göra saker för att må bra. Att plugga kan vara roligt när man läser ämnen som känns intressanta och roliga medan det annars bara känns segt och tråkigt. Igår tränade jag en stund, sprang på cross trainern och tränade styrka men inte ens det fick mig på bättre humör. Många frågar mig varför jag är som jag är och varför jag inte uppskattar att ta det lugnt. Det gör jag men högst två dagar och varför jag är som jag är har jag inget vettigt svar på. Men att jag är speciell är ju inget nytt. Ändå finns det uppenbarligen vissa som tycker om mig, vissa gör det mer än andra så klart och jag funderar över vad som får dessa människor att vilja prata och vara med mig. Det känns lite som att folk vill att jag ska fokusera på olika saker här i livet och att jag själv försöker hänga med och göra lite av allt eftersom jag inte har kommit på vad jag vill ännu. Det känns sådär för det känns lite som att ingen är nöjd med mig just nu eftersom jag inte lägger ner särskilt mycket tid på något utan istället försöker lägga ner lite tid på allt. Men det måste ju bli så när många drar i mig på en och samma gång och jag vill hjälpa alla och vara överallt. Att tänka på mig själv känns mest jobbigt och det kan ibland framkalla ångest hos mig. Jag vet inte vad jag ska göra för att folk ska bli nöjda med mig eller vad jag ska göra för att bli nöjd med mig själv. Livet alltså, hur ska man orka med det egentligen? Det är ju frågan och jag har kraftiga humörsvängningar och håller på. Vilken dag som helst kommer jag att bli arg på riktigt, det var flera år sen sist, hoppas att det inte händer vid fel tillfälle. Jag undrar vilka som verkligen känner mig. Ibland är jag en tjej som knappt syns och ibland pratar jag på hur mycket som helst. Något mellanting verkar inte finnas just nu. Jag trivs med att lyssna på vad andra har att säga och bara lägga in en kommentar lite då och då. Men jag har lärt mig att jag måste prata för att visa andra vem jag är och att det är viktigt. Men oj vad skönt det vore att ha en tyst dag då man inte behövde prata överhuvudtaget. Det här med att öppna sig för andra är inte lätt och jag tycker alltid att det är svårt att veta vilka jag kan lita på. På sista tiden har jag börjat fundera över vilka som verkligen är mina vänner om jag nu har några. Med tanke på mitt oerhört konstiga beteende lär jag inte ha kvar någon om jag fortsätter såhär och det är klart att jag försöker ändra på mig men jag är rädd för att det tar för lång tid. Nej, det är ingen rolig insikt... Igår var det lite jobbigt med P men det kändes lite som vanligt, att han inte kan inse någon gång... Det gör ont i mig att göra honom ledsen varenda gång och nu skriver S också som vill ha hjälp, jaha... Och M klagar på sin familj medan A också är inne i någon kris. L verkar vara den enda som är någorlunda glad, vilken tur att jag har henne. Och min pojkvän då som jag verkligen inte vill förlora, det får inte hända! Jag borde göra något snart, ja, det borde jag verkligen...

Musik och sång kan verkligen vara fint ibland, framförallt sången. Jag kanske ska börja sjunga igen, på riktigt, så som jag gjorde för några år sen innan showdownen kom in i mitt liv. När folk frågar mig vad jag vill har jag svårt att ge tydliga svar eftersom jag inte känner mig säker på någonting just nu. Det finns en massa frågetecken som jag hoppas kunna få svar på så snart som möjligt. Jag ska inte klaga eller fundera mer nu utan istället gå och äta något innan jag fortsätter att plugga så att jag förhoppningsvis blir färdig med allt i tid.
/Vispen