Vispen Sjob

Hej!

Hoppas att allt är bra med er och att ni har haft en bra start på veckan. Idag börjar mitt sista sportlov någonsin och jag måste säga att det hade kunnat få börja bättre. Med tanke på att jag nästan har trettionio graders feber och känner mig lite täppt i näsan lär det inte bli särskilt mycket träning för mig den här veckan, i alla fall inte på några dagar. Det är verkligen typiskt min kropp att bli sjuk när jag för en gångs skull är ledig. Men men, det känns skönt att jag blev sjuk nu och att det inte hände under en vanlig skolvecka eftersom det ju alltid är lika jobbigt att missa lektioner och komma efter i ett eller flera ämnen. Som ni märker har jag inte bloggat på ett ganska bra tag nu och därför är det ju verkligen hög tid att uppdatera mig själv och eventuella läsare om vad jag har gjort sen sist:)

I onsdags kväll var jag på styrelsemöte. Vi samlades hemma hos Tomas där vi åt middag innan vi hade själva mötet som flöt på ganska bra. Snart har USS årsmöte och efter det lär jag inte gå på särskilt många fler styrelsemöten. Men det känns helt okej och jag lär hinna sitta i fler styrelser i framtiden om jag skulle känna för det. I torsdags hände det inte särskilt mycket. Jag berättade för min klass om mitt projektarbete och tyckte att det var segt att inte ha någon klassisk sång. Min lärare har varit borta fyra veckor i rad nu men efter lovet hoppas jag att vi kommer att köra på som vanligt:) Mellan torsdag och fredag träffade jag min kära och vi hade en fin kväll och natt tillsammans. Sen blev det fredag och även den dagen var väldigt lugn. På förmiddagen träffade jag en person från syncentralen och tränade på att orientera mig på Stockholms central. Det var inte det lättaste eftersom de bygger om där men jag känner i alla fall att jag har fått lite bättre uppfattning om hur det ser ut där. Under eftermiddagen var jag i skolan och hade ljudteknik och efter det åkte jag hem och tog det lugnt, vilket faktiskt kändes ganska skönt med tanke på att jag hade haft fullt upp hela veckan. Nina hade precis kommit hem efter att ha varit i Nya zeeland i två veckor och det var trevligt att träffa henne igen:)

I lördags åkte jag för att träffa Adam och Sarah. Vi var hemma hos Adam en stund och lyssnade på musik innan vi åkte in till stan. Jag tyckte att det var roligt att kolla runt i olika affärer men hittade ingenting som jag ville köpa:) På kvällen åt jag middag hos Adam och då hann jag prata lite med hans föräldrar, vilket så klart var trevligt. Efter det åkte jag för att träffa min kära. Taxin var sen och när den väl kom visade det sig att chauffören inte hittade till adressen jag skulle åka till. Att vissa har svårare att hitta än andra är ju inget konstigt men jag kan tycka att man som taxichaufför bör ha relativt lätt att följa instruktioner. Jag är säker på att chauffören fick samma instruktion om hur han skulle köra av minst tre personer. Ändå var han tvungen att fråga mellan fem och tio personer om vägen innan vi till slut kom till rätt adress. En annan sak som störde mig var att chauffören verkade tro att jag var efter bara för att jag inte kunde se och han är inte den enda som till exempel har berömt mig för att jag har kunnat gå helt själv eller för att jag har kunnat prata. Jag blir verkligen trött på att det uppenbarligen finns människor som verkar tro att det både är fel på hjärnan och benen bara för att man råkar vara blind. Aja, än så länge är det nog ingenting som har slagit chauffören som körde in på en lerig åker istället för på en grusväg och som ville att jag skulle köra loss oss, den stunden glömmer jag aldrig:) Ibland kan jag inte låta bli att skratta åt alla konstiga saker jag har fått vara med om när jag har åkt färdtjänst eller åt en del av taxichaufförernas frågor. Om jag skulle skriva om allt jag har varit med om under alla taxiresor skulle det förmodligen bli en hel bok och visst är det roligt att kunna skratta åt både sina egna och andras misstag. Att det tog sådan tid i lördags var dock inte alls roligt eftersom jag gärna hade velat se Melodifestivalen från början till slut. Nu har jag missat en hel delfinal plus att jag har missat början av två delfinaler. För er kanske det inte låter som någon stor grej men för mig som verkligen älskar Melodifestivalen känns det enormt tråkigt! Melodifestivalen är det enda tv-programmet som jag verkligen tycker att det känns viktigt att följa. När jag såg att jag hade missat nästan hälften av låtarna som tävlade i lördags och dessutom redan var arg på taxichauffören som inte hittade och som dessutom hade fått för sig att jag var efter, gjorde det mig så klart ännu argare. Det fick mig bland annat att dra slutsatsen att jag hädanefter ska se till att inte åka någonstans innan Melodifestivalen eftersom jag tycker att den är så pass viktig för mig. Om jag nu ska åka någonstans ska jag göra det i god tid, flera timmar innan ett program börjar. Att se programmet med kompisar tycker jag kan vara okej så länge de inte pratar under låtarna. Okej, att säga vad man tycker om en viss låt kan väl vara okej men att börja prata om någonting som inte har med programmet att göra är ju bara störande. Hur många är det som gör det om man till exempel ser en film? Från och med nästa år ska jag se till att inte missa något program om det inte skulle vara så att något annat väldigt viktigt eller roligt händer samtidigt. Jag har även som mål att se minst två program live eftersom det ger en helt annan känsla än om man ser programmet från sin egen tv. Såg ni programmet i lördags och hade ni någon favorit? Mina tre favoriter var Danny, Lotta Engberg och Christer Sjögren och Lisa Miskovsky. Både Lisa och Danny gick ju direkt till finalen i Globen och därför är jag nöjd med resultatet:)

Igår åkte Lovisa och jag till Skärholmen, jag skulle nämligen klippa mig. Jag hade känt lite ångest inför det eftersom jag verkligen trivs i långt hår och alltid tycker att det är lika jobbigt när jag är tvungen att klippa av en bit av det. Frisören som klippte mig var som tur var ganska bra och han tyckte inte att det var nödvändigt att klippa av en särskilt lång bit, vilket gjorde mig lättad. Enligt honom såg mitt hår bra och friskt ut. Mannen klippte även upp lite av mitt hår, man ser ingen jättestor skillnad men det syns lite när jag har håret utsläppt. Vi får se om jag vågar göra någon större förändring när jag klipper mig nästa gång, kanske, kanske inte. Jag tycker hur som helst att det känns skönt att ha toppat håret nu. Något som däremot kändes lite jobbigt var att jag märkte att min klippning som egentligen skulle ha kostat trehundrafemtio kronor istället kostade sjuhundra på grund av att betalningen drogs två gånger från mitt kort. Kortläsaren hängde sig när jag slog in koden första gången och därför trodde vi inte att köpet registrerades. För mig är trehundrafemtio kronor ganska mycket pengar, i alla fall just den här månaden. Typiskt att det här skulle hända just nu. Jag funderar på att åka tillbaka till salongen och förklara vad som har hänt. Om jag skriver ut ett kontoutdrag från nätet kanske det är möjligt att få tillbaka pengarna. Samtidigt ställer jag mig frågan om det skulle vara möjligt att bevisa att det har blivit fel och om jag ens skulle få tillbaka några pengar i så fall. Det tar ju en stund att åka till Skärholmen så jag vet inte om jag ska orka ta mig dit eller inte. Hur skulle ni ha gjort?

Lovisa och jag kollade runt lite i affärer och jag köpte ett nytt skärp, några nya tofsar och en ny kofta. Efter det åt vi lunch innan vi åkte hem till Huddinge. Väl hemma vilade jag en stund och på kvällen åkte jag för att träffa min kära Reza. Vi åt lite, bland annat getost, tittade på tv, drack te, pratade och tryckte till:) Nu har den nya veckan börjat och jag ska lägga mig och vila en stund så att jag förhoppningsvis är frisk redan imorgon. Ta hand om er!
/Vispen