Vispen Sjob

Hej!

Hoppas att allt är bra med er! Jag skulle ljuga om jag sa att jag mår på topp men kan i alla fall säga att jag lever och att min fysiska hälsa är bättre än den psykiska. Mitt humör är skiftande men de senaste dagarna har jag varit ganska nedstämd. Det vill jag så klart ska förändras för jag vill må bra och sprida glädje omkring mig! Jag försöker tänka positivt men det har gått dåligt med det på sista tiden. Vissa märker det mer än andra och jag tycker nog mest synd om min pojkvän som får stå ut med mig. Ändå fortsätter han att ringa varenda kväll och jag vet inte varför. Men det är så klart fint och betyder väldigt mycket. Jag saknar honom något enormt och längtar tills vi ses. På grund av lite olika saker kan vi inte ses som planerat och nu får vi se när vi lyckas hitta några lediga dagar då någon av oss kan åka till Stockholm eller Göteborg. Jag stör mig på att vi bor femtio mil ifrån varandra och nu när vi har det lite tufft är det ännu jobbigare. Men det är bara att försöka tänka framåt och hoppas att det här gör oss starkare.

Den här helgen har varit helt okej även om jag så klart kunde ha mått bättre. Igår åkte jag för att träna tillsammans med några landslagsspelare. På grund av att färdtjänsten strulade kunde jag inte ta mig till Handen förrän runt halv ett men det gjorde att jag hann plugga en stund under förmiddagen, vilket förmodligen var behövligt. Att träna showdown igen kändes ganska bra. Jag märkte så klart att jag inte hade spelat på länge men tycker åtminstone att det var roligt och att det gick bättre än vad jag hade förväntat mig. När vi spelade några set mot varandra var jag som tur var inte helt borta. Men när vi möttes i en trippelmatch en stund senare spelade jag mycket sämre. Därför var jag varken på min bästa eller sämsta nivå igår. Senare under eftermiddagen hade jag ett samtal som kändes lite jobbigt men som både var nyttigt och bra. Efter det gick vi för att köra ett konditionspass på ett gym. Jag blev övertalad att springa på löpband, vilket jag i princip aldrig hade gjort tidigare. Att springa har aldrig varit min grej och igår fick jag det bekräftat både av mig själv och av andra. Jag sprang inte lika långt som de andra och kände dessutom att min kondition var katastrofalt dålig. Men men, jag har inte tränat särskilt mycket de senaste månaderna och det är klart att det både märks och syns. Igårkväll åt vi middag på restaurang Viking och efter det satte vi oss och pratade, lyssnade på musik och spelade spel på Claudio och Mariahs iphones. Eftersom jag inte hann vara med på hela träningslägret åkte jag hem igårkväll.

Den här söndagen har varit som många andra söndagar, ganska händelselös och tråkig. En positiv sak är i alla fall att jag har haft träningsvärk, vilket ju visar att gårdagens träning gav resultat:) Idag har jag lyssnat på musik, deppat, försökt plugga lite och i alla fall hunnit läsa en del av ett häfte som vi har fått inför nationella provet i svenska, samt läst igenom några andra saker. När jag tyckte att allt kändes som jobbigast hade jag turen att bli uppringd av Mariah. Både hon och Ida tyckte att jag skulle åka till Ida och trycka till dem och eftersom jag kände att det var precis vad jag behövde åkte jag dit med en färdtjänstbil som faktiskt kom i tid:) Jag hade trevligt hos Ida även om jag inte kände mig lika glad som vanligt. Mina vänner fick mig i alla fall på lite bättre humör, vilket jag så klart uppskattade! Fastän vi inte gjorde något särskilt ikväll var det trevligt att ses och prata om både seriösa och mindre seriösa saker:) Nu är jag hemma igen och hade tänkt gå och lägga mig ganska snart. Imorgon börjar en ny vecka och jag ser fram emot fredag då mitt sista påsklov börjar! De första dagarna av lovet lär dock bli väldigt sega men jag hoppas i alla fall på att få fira påsk med familjen och släkten. Sen får vi se om jag och min kära pojkvän kan få ihop en träff. Innan lovet är slut ska jag tävla i SM i showdown och det ser jag fram emot:)
/Vispen