Vispen Sjob

Hej!

Nu har jag varit med på den sista sångaftonen med klassen. Det känns väldigt konstigt att ha gått i samma klass som dem i snart tre år nu. Tiden har gått hur fort som helst även om det också har funnits dagar som har känts både långa och tråkiga. Jag kommer verkligen att sakna dessa härliga kvällar då man får njuta av allas underbart fina röster. Ikväll verkade det tyvärr inte vara någon som filmade. En tjej i min klass skulle ha gjort det men hennes kamera fungerade tydligen inte som den skulle. Min farmor Irre sa att hon försökte filma men att det nog inte blev särskilt bra eftersom det var för mörkt i kaféet där vi sjöng. Jag hoppas hur som helst att hon lyckades spela in lite ljud från konserten för det skulle vara väldigt roligt att ha i framtiden. Tyvärr var det några som var sjuka och några som var tvugna att jobba men alla som sjöng ikväll var, enligt mig, verkligen jätteduktiga! Ingen av mina föräldrar hade möjlighet att komma och lyssna men min farmor irre och min mormor Lia var där, vilket var trevligt:) Med tanke på att det var den sista sångaftonen ikväll kände jag verkligen att jag ville prestera och sjunga så bra som möjligt. Ungefär en timme innan konserten träffade jag min sånglärare Kitte och fick sjunga igenom låten några gånger. Kitte kompade mig på piano och det lät lika bra som vanligt. Jag tycker att det kändes helt okej att sjunga trots att jag har känt mig lite konstig i halsen de senaste dagarna. På konserten var jag rädd för att det inte skulle gå lika bra för mig att sjunga som det hade gjort när vi övade tidigare. Innan det var min tur var jag väldigt nervös och funderade en stund på att strunta i att sjunga. Jag ville nämligen inte att det skulle gå som i vintras då jag misslyckades med att sjunga jazzlåten Round midnight. Idag måste jag dock säga att det kändes helt okej att sjunga. Jag vet såklart inte hur det lät ut i högtalarna men det kändes som att jag klarade av att sjunga de höga tonerna i låten och det kändes faktiskt roligt att stå där på scenen och sjunga:) Det var människor som applåderade efter att jag hade sjungit, vilket ju var tur för det hade förmodligen sett lite konstigt ut annars. Om de applåderade för att vara artiga eller för att de tyckte att det de hörde var bra vet jag i och för sig inte men jag får väl utgå ifrån att de i alla fall stod ut med att höra mig. Jag tycker som sagt att alla var väldigt duktiga ikväll och jag fick höra många bra tolkningar av låtar. Det känns verkligen som att alla har hittat musikstilar som de tycker om att sjunga och allas röster passade verkligen till de låtar de hade valt att sjunga ikväll. Alla har utvecklats oerhört mycket sen vi gick i ettan och jag är jätteglad över att jag har fått gå i samma klass som väldigt många begåvade sångare och sångerskor. Jag tror absolut att minst en av oss kommer fortsätta att hålla på med musik även efter gymnasiet och att jag kommer få höra en eller flera personer igen i framtiden:)

Förutom att jag har deltagit på en sångafton har dagarna mest sett ut som vanligt. I tisdags var jag och tränade och det kändes faktiskt helt okej. Jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för hur jag vill göra med träningen i fortsättningen, hur mycket tid jag vill lägga ner på den och så vidare men det får vi se. Tack för era fina kommentarer i alla fall, det känns skönt att ni stöttar mig och att ni faktiskt tror på mig. Det betyder jättemycket!

I skolan är det väldigt mycket att göra. Nu är det bara att lägga i sista växeln innan sommarlovet och alla lärare har gett oss en sista uppgift i sina ämnen. Det jag har mest ångest inför för tillfället är upssatserna som ska skrivas i psykologi och samhällskunskap. Det känns inte som att jag kommer klara av att få godkänt på dem men jag ska verkligen göra mitt bästa. Om exakt två veckor har vi den sista konserten med ensemblerna och det ska bli roligt samtidigt som det kommer kännas tråkigt att det är den absolut sista konserten jag är med på tillsammans med AM3. Jag hade en klump i halsen även ikväll eftersom jag visste att det var sista gången jag hörde alla sjunga på det här sättet. De flesta som sjöng ikväll blev enbart kompade av någon som spelade gitarr eller piano, vilket gjorde att rösterna framhävdes på ett annat sätt än på slutkonserten då det är en massa instrument som ska höras. Jag har varit med om att medhörningen har krånglat lite på tidigare ensemblekonserter och det har hänt att jag har sjungit dåligt på grund av att jag knappt har hört mig själv. Om två veckor hoppas jag dock att allt kommer att gå bra! Nu hinner jag inte skriva mer men jag lovar att blogga snart igen. Ha det bra tills dess!
/Vispen