Vispen Sjob

Hej!

Hoppas att ni mår bra och att er vecka har börjat bra:) Jag har en hel del att göra den här veckan, vilket både känns roligt och jobbigt. I måndags var det alla hjärtans dag men eftersom jag inte hade någon att fira den med gjorde jag inget särskilt. Även om jag tycker att man ska ge varandra kärlek varje dag känner jag ändå att det hade varit roligt att göra något extra trevligt i måndags. Dessutom tycker jag om att ge bort saker till andra och jag funderade ett tag på att ge bort något till någon för att se dennes reaktion men det blev inte av. Jag åt i alla fall några geléhjärtan som en person hade med sig till träningen i måndags och det var trevligt. Dessutom fick jag geléhjärtan av Rebecka förra veckan. Eftersom jag blev väldigt glad när jag såg en massa askar med geléhjärtan i en affär gav Rebecka en ask till mig:) Det är tur att jag har mina underbara vänner! Jag passade på att lyssna lite extra mycket på musik på alla hjärtans dag också och lyssnade på en massa fina kärlekslåtar. Måndagsträningen var som vanligt ganska underhållande och jag lyckades vinna två set med min vänsterhand och var inte långtifrån att vinna ett tredje. Därför känner jag ändå att det går framåt att träna med vänster hand. Däremot blir jag otroligt frustrerad när det går dåligt för mig och när jag släpper in mål som jag garanterat inte hade gjort om jag hade spelat med höger hand. På gårdagens träning spelade vi till exempel en dubbel. Eftersom vi bara var fyra spelare blev det alltså dubbel istället för trippel. Jag förstörde hur som helst bara för mitt lag och gjorde så att vi förlorade på slutet. När det stod trettiotvå-trettioett till laget jag var med i släppte jag såklart in två av Christoffer servar, vilket gjorde att det andra laget vann. Vilken tur att det bara var träning i alla fall och snart borde min högerhand bli bättre. Knölen har faktiskt blivit mindre den senaste veckan och om jag vilar handen resten av den här veckan borde den ju verkligen gå att använda som vanligt sen.

Förutom att jag försöker hålla igång träningen har jag även en del att göra i skolan. På kören och estetisk verksamhet har vi nu tränat in en låt som heter Don't fence me in som jag tycker är riktigt rolig att sjunga. Cattis i parallellklassen lärde ut låten till oss. Jag tycker verkligen att hon var jättebra på att lära ut den och det skulle inte förvåna mig ifall hon blir lärare i framtiden. I måndags fick jag reda på att ensembleuppspelet skulle vara idag istället för nästa onsdag som jag hade trott. På grund av det bestämde vi att ensemblen jag är med i bara skulle spela upp två låtar. Låten jag hade tränat in hann vi inte repa in och jag måste säga att det kändes lite tråkigt med tanke på att jag verkligen hade övat mycket på den. Det var en svår låt men det hade verkligen varit en utmaning att få sjunga den. Eftersom jag trivs bäst med att köra blev jag ändå glad över att jag inte behövde sjunga solo på någon de två låtar vi spelade upp idag. Julia sjöng verserna på låten The weight och Elina sjöng verserna på Soulman. Jag känner att mitterminsuppspelet gick ganska bra och det kändes skönt att jag inte behövde synas särskilt mycket. Min röst har dessutom inte varit på topp de senaste dagarna.

De andra ämnena rullar på som vanligt också. På samhällskunskapen har vi börjat läsa om FN och på gårdagens psykologilektion fick vi svara på frågor om personlighet. Jag känner alltid att det är svårt att skriva när jag bara har en viss tid på mig och kommer alltid på viktiga saker i efterhand som jag inte kommer ihåg att ta upp. Av den anledningen tycker jag inte om så kallade salskrivningar utan trivs mycket bättre med att kunna få en hemuppgift där jag har lite mer tid på mig att skriva ihop en text. Jag hoppas hur som helst att det gick bra för mig den här gången.

Ikväll har jag för första gånen i mitt liv sett en syntolkad dansföreställning. Det var några som höll i ett projekt där de ville se hur det är att syntolka dans för synskadade personer, på vilket sätt vi upplever dans och vad vi tycker är viktigt att personen som syntolkar ska säga och på vilket sätt personen ska förklara vad som händer. Jag tyckte att det verkade som en rolig grej och var där tillsammans med några jag känner. Dansföreställningen hette Different ways of seeing och jag tycker verkligen att det var intressant att höra någon syntolka dans. Vi fick höra en person syntolka samma dansnummer på olika sätt och sedan säga vad vi tyckte om det. Eftersom jag knappt har sett dans tidigare och aldrig fått den förklarad för mig, i alla fall inngen noggrann beskrivning, var det jag fick se ikväll verkligen något nytt. Även om jag kände att jag ibland nästan fick för mycket information om hur dansaren rörde sig på scenen känner jag verkligen att det var roligt att några ville testa att göra det här och jag hoppas att det i framtiden kommer vara mjöligt att gå på syntolkad dans igen. Jag tror nämligen att jag skulle uppskatta det mer nästa gång. När man ser något för första gången brukar i alla fall jag känna att det kan vara svårt att uppleva det som händer till hundra procent. Min onsdagkväll har i alla fall varit väldigt bra och jag har träffat en massa trevliga människor:) Idag blev jag oerhört glad över att det faktiskt finns jättemånga trevliga och hjälpsamma personer. Nu ska jag plugga lite innan jag går och lägger mig. Imorgon har jag nämligen prov på hinduismen och jag känner verkligen att det vore trevligt att få vg. Imorgon eftermiddag har jag dessutom sånguppspel då jag ska sjunga upp låten Reach out I'll be there och det ska bli intressant att se hur det går.
/Vispen