Träning, en trevlig middag och Pride

Hej!

Jag skrev det här inlägget igårkväll men eftersom det aldrig postades kommer det nu istället:)
Hoppas att alla mår bra och att ni har varit lediga den här veckan när det har varit fint vänder och allting. Mitt sommarlov börjar närma sig sitt slut och om jag ska vara ärlig ser jag inte alls fram emot att börja skolan igen. Som tur är har jag i alla fall tolv lediga dagar kvar från och med imorgon och det känns skönt:) Hur dessa tolv dagar kommer att bli återstår att se men jag hoppas verkligen att jag ska hinna skratta, ha roligt och trycka till!

De senaste dagarna känner jag mig faktiskt ganska nöjd med. I tisdags åkte jag och tränade vilket var trevligt. Jag förlorade dock även den här gången, något som var mindre trevligt. Men med tanke på att jag spelade mycket bättre efter att ha tränat en del teknik kändes det ändå helt okej. Det är när jag ser att all träning ger resultat som jag känner att det är värt att fortsätta träna och kämpa. När jag kom hem från träningen hann jag se lite av Allsång på skansen. Jag kom tyvärr hem försent för att höra Måns sjunga men jag har så klart sett programmet på Svtplay och att då äntligen få höra Måns sjunga gjorde mig verkligen glad. Jag drömmer fortfarande om honom ibland trots att jag vet att jag inte borde göra det. Men sina drömmar kan man ju inte styra över så det är som det är. Nu är det bara två program kvar av allsången den här sommaren och jag vill inte ens tänka på hur mycket jag kommer sakna att se Måns varenda vecka. Okej, nu ska jag sluta tråka ut er med mitt tjat om Måns och istället berätta för er om gårdagen:)

Igår förmiddag ringde Rebecka och vi pratade en stund. Det var väldigt trevligt att höra hennes kära djuva stämma igen:) Efter det åkte jag återigen för att leta efter en ny resväska och den här gången gick det faktiskt bättre än i måndags! Vi var inne i en affär där det var något billigare och jag hittade en väska för endast tusen kronor som jag köpte. Även om den ser ganska tråkig ut hoppas jag att den kommer att hålla i minst ett år.

Igårkväll var jag bjuden på middag hemma hos Adam, något som jag verkligen uppskattade. Adam var i London förra veckan och jag fick en liten present av honom igår, nämligen en tröja som man kan känna att det står London och något mer på som jag för tillfället inte kommer ihåg. Jag blev hur som helst jätteglad för tröjan eftersom jag hade en tröja från England tidigare som tyvärr slängdes på grund av att den gick sönder. Nu kommer jag vara oerhört rädd om tröjan jag har fått av Adam. Något som jag däremot inte har varit alltför rädd om är nallen som jag fick av honom för många år sedan. Precis när jag hade fått den ville jag  ha med mig den var jag än skulle sova och tog därför med mig den överallt. Nu är den lite sliten men den ligger fortfarande på en hylla bredvid min säng. Halsbandet jag har fått av Adam har jag haft runt halsen sen jag fick det och det är nog över fem år nu. Jag har endast tagit av mig halsbandet två gånger på dessa år och det har därför blivit väldigt speciellt för mig. Nu har jag även börjat bära halsbandet med sköldpaddan som jag fick i studentpresent, dels för att jag fick det av min kära mor, dels för att det är från Vietnam och har en jadesten i sig, mitt vietnamesiska namn betyder ju grön jade och så klart också för att jag tycker om det:)

Att vara hos Adam igårkväll var som sagt trevligt. De hade även bjudit dit andra gäster, bland annat en familj från Ungern, en från Finland, Adams barndomskompis Robert, hans bror Philip och deras föräldrar. Som alltid när Adams familj bjuder på middag blev det mycket att äta. Jag åt jättegod lax, de andra åt kött och till efterrätt åt vi ost och kex, glass, ostkaka och prinsesstårta. Gissa om jag var mätt efteråt. Förutom att jag kände mig mätt kände jag mig också väldigt trött. Jag älskar verkligen att träffa andra människor men igår kände jag mig trött hela dagen, vilket gjorde att jag inte orkade vara särskilt social. Att höra alla prata oavbrutet och inte bara på svenska utan även på engelska och polska, samt kanske ytterligare något språk lite då och då, fick mig att känna mig ännu tröttare och jag var nära på att somna flera gånger. Efter att alla gäster hade åkt hem orkade jag i alla fall vara en stund med Adam. vi lyssnade på musik, sjöng, såg allsången och pratade en del innan vi, efter att ha tittat på klockan, bestämde oss för att sova.

Trots att Adam har en säng som nästan är en och en halv meter bred tyckte jag att det var trångt att sova bredvid honom inatt. För några år sedan sov vi alltid bredvid varandra och då älskade jag att ligga nära honom och trängas. Då kunde vi dessutom utan problem ligga i en säng som var nittio centimeter bred och jag minns även en gång när vi var på kryssning och vi absolut ville sova bredvid varandra i en sådan där jättesmal säng. Med tanke på att jag tyckte att det var trångt igår natt förstår jag inte hur jag kunde stå ut för några år sen. En stor skillnad skulle ju kanske kunna vara att jag var kär i Adam då och att man kan göra mycket när man är kär är ju bevisat. Inatt blev det alltså inte mycket sömn för min del men jag måste nog ändå säga att jag föredrar lite sömn och att trängas framför att sova ensam.

Imorse var jag på ganska dåligt humör när jag skulle försöka väcka Adam. Ni som känner mig vet förmodligen hur morgontrött jag är och att jag inte direkt är världens gladaste och trevligaste människa på morgnarna, i alla fall inte de morgnar när jag tvingas vakna tidigt av någon anledning. Om det inte hade varit för att jag hade en tid att passa imorse hade jag definitivt sovit vidare när väckarklockan ringde. Men när jag hade tryckt på snooze-knappen fyra gånger insåg jag att jag behövde skynda mig om jag skulle hinna komma iväg i tid. Att Adam var ännu tröttare än jag gjorde det inte direkt lättare men jag fick som tur var upp honom till slut och blev faktiskt på lite bättre humör när Adam faktiskt var snäll och gjorde frukost åt mig:) Ytterligare en sak som Adam och jag har gemensamt är att vi ofta stressar. Vi tänker ofta att saker är hur lugnt som helst tills vi kommer på att vi kanske borde ha påbörjat något tidigare och därför istället blir tvungna att tokstressa för att hinna göra det vi har tänkt. Idag fick vi, som så många gånger tidigare, springa för att hinna med bussen och den här gången hade vi tur och hann kliva på någon minut innan den körde iväg.

Jag hade bokat tid på ungdomsmottagningen klockan halv elva och jag blev glad över att både jag och kvinnan jag skulle träffa var punktliga:) Kvinnan stod till och med och väntade på mig när jag klev innanför dörren. Jag hade bara varit på Huddinges ungdomsmottagning en gång tidigare och det var för två år sedan. Nu kom jag dit av samma anledning, för att hämta ut ett nytt recept på de piller jag äter för att slippa ha fruktansvärt ont i magen varenda månad. Att vara tjej är inte alltid lätt. Kvinnan ställde de gamla vanliga frågorna som jag inte kunde ge några bra svar på eftersom jag inte har någon aning om ifall mina biologiska föräldrar har haft blodrproppar eller andra sjukdomar. Mitt blodtryck var varken för lågt eller för högt vilket kändes bra att veta och när jag ändå var på ungdomsmottagningen gjorde jag dessutom ett graviditetstest för att jag ville vara hundra procent säker på att jag inte var gravid. Jag kan säga att jag, för några sekunder, var lite orolig medan jag väntade på att graviditetstestet skulle visa sitt resultat. Men det kändes sedan obeskrivligt skönt när kvinnan kom tillbaka in i rummet och sa att jag inte var gravid! Innan jag gick bad jag om att få några kondomer, vilket jag fick:)

Efter att ha besökt ungdomsmottagningen gick jag till apoteket. Pillren som jag skulle hämta ut har varit relativt billiga tidigare år men nu har några himla människor tydligen bestämt att ungdomar inte längre ska få köpa dem för ett subventionerat pris, något som jag tycker är fel med tanke på att det nog inte alls är någon självklarhet att alla ungdomar kommer ha råd med dem i fortsättningen. Istället för att betala runt hundra kronor för ett år som jag har gjort tidigare, kostade pillren hela cirka sexhundra kronor att hämta ut idag. Det värsta är att de införde denna kära bestämelse bara för några dagar sen, vilket hade inneburit att jag hade tjänat mycket pengar på att till exempel hämta ut pillren förra veckan. Det visste jag ju så klart inte om och nu orkar jag inte tänka på hur mycket pengar jag har spenderat den här månaden. Eftersom jag anser att jag behöver dessa piller på grund av att jag inte har någon lust att ligga hemma och ha ont varenda månad, missa skola och så vidare, tyckte jag att det var värt att köpa dem. Adam och jag hämtade ut mina kära tågbiljetter till och från Malmö innan vi därefter väntade på bussen i en hel halvtimme. Till slut kom vi i alla fall hem till mig där vi var i någon timme innan Adam åkte hem till sig och jag åkte för att möta upp några Uss-are i Slussen.

Uss skulle nämligen gå på Pride-festivalen idag, något som jag verkligen hade sett fram emot! Det började med att vi bara var tjejer/kvinnor, Ronja, Rena, Johanna, Maja, Jeanett, Nina och jag. Jag tycker verkligen att det var rolit att träffa alla! Vi bestämde oss för att gå direkt till Kungsträdgården där festivalen låg och jag tycker att det var riktigt skönt att gå mellan Slussen och Kungsan. Solen sken och Nina och jag diskuterade hennes kille, något som båda tyckte var trevligt. Nina fick mig så klart att längta lite extra efter någon och jag ser verkligen fram emot att få uppleva det hon berättade om. Väl framme i Kungsan började vi med att gå runt i de olika tälten som fanns. Vi stannade vid en fiskdamm där man kunde betala hundra kronor för att fiska upp sexleksaker. Jag som aldrig någonsin hade känt på en sexleksak blev lite nyfiken. Mannen som hade hand om fiskdammen var dessutom väldigt trevlig, vilket gjorde att jag kände mig tvungen att fiska upp något. Vi lever ju bara en gång och jag anser att vi ibland måste göra sådana här roliga och lite galna saker i livet:) I min påse låg någon sorts vibrerande grej som tydligen skulle föreställa ett djur, har dock glömt vilket. Mannen förklarade hur jag skulle kunna använda det om jag ville, något som jag kanske kommer göra i framtiden om jag vågar. Jag fick även någon sorts bollar plus någon sorts glidmedel. När jag hade fiskat bestämde sig Jeanett och Nina för att också göra det och även dem fick roliga saker:) Vi fortsatte att gå runt i de olika tälten och Fredrik, en till Uss-are kom och gjorde oss sällskap:) Några av oss pratade med olika riksdagspartier, bland annat Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Krisdemokraterna. Vi köpte mat på olika ställen, jag åt ris och grönsaker, något som jag absolut inte tycker var värt så pass mycket pengar som jag betalade.

Medan vi satt och åt i en trappa lyssnade vi på olika uppträdanden. De hade nämligen en så kallad schlagergala där de hade bjudit in en massa kända artister. Jag blev glad när jag fick höra Simon Forsberg sjunga låten Tid att andas. Sedan höll jag på att sätta i halsen när jag plötsligt hörde att Shirley's angels skulle sjunga. De sjöng låten I thought it was forever och jag blev nästan tårögd för att jag tyckte att de sjöng så himla bra! Efter att ha hört Shirley's angels sjöng Molly Sandén låten Så vill stjärnorna och jag tycker att även hon var hur duktig som helst! Några andra artister som uppträdde ikväll var Lotta Engberg, Babbsan, Sara Löfgren och Sanna Nielsen. Eftersom det tyvärr inte var någon annan än jag som ville tränga sig nära scenen kunde jag inte göra det ikväll. Det var en massa folk i Kungsan, de var till och med tvungna att hindra folk utanför att komma in på grund av att det var så pass mycket folk. Eftersom jag älskar känslan av att vara någonstans i mitten av stora folksamlingar hade jag absolut inte haft någonting emot att försöka ta mig närmre scenen och artisterna. Jag är övertygad om att jag som seende hade älskat att spana in snygga killar och att följa efter kändisar. Det är verkligen något som jag skulle vilja kunna göra. Nu när jag inte har särskilt många vänner som är lika intresserade av att göra det som jag kan det bli svårt. Som blind missar jag ju allt sådant och vem vet, jag har förmodligen gått förbi en massa härliga människor som jag hade kunnat ta kontakt med om jag hade sett. Jag saknar känslan av att kunna ta ögonkontakt med folk, spana in någon på håll och att helt enektl bara kunna göra som många andra tjejer. I och för sig är det ju i princip bara insidan man går på, det är ju det första jag ser hos personer jag lär känna och jag kan ibland vara glad över att jag inte påverkas av hur personer ser ut. Däremot påverkas jag ju av röster, tonfall och så vidare. Det här med ögonkontakt missar jag ju helt och jag vet inte hur jag ska göra för att kunna visa någon att jag är lite intresserad av personen. Man kan ju alltid säga vad man känner men om man vill vara lite mer diskret och om man ibland har svårt att uttrycka sig kan det ju vara svårt. Om man är dessutom någonstans där man knappt kan prata med varandra försvårar ju det situationen. När jag ville ha bekräftelse i Berlin testade jag ju att, istället för att ta ögonkontakt med folk, klappa på dem men det resulterade ju bara i att jag skrämde iväg en man som garanterat inte hade något att vara rädd för. Ingen klappade dessutom tillbaka eller verkade vilja prata med mig. I och för sig tror jag inte att alla som man tar ögonkontakt med visar intresse tillbaka och därför kanske jag hittar någon en vacker dag som faktiskt skulle krama mig tillbaka, som Måns gjorde:) Det kanske är det som är grejen, att jag borde kasta mig över någon istället för att bara sträcka ut handen lite försiktigt. Med Måns fungerade det perfekt för han kramade tillbaka direkt och han sa ju dessutom att jag var bäst:) Att jag var bäst hade han inte sagt om jag inte hade sagt det först och för just Måns var det kanske normalt att säga så till ett fan men för mig var det speciellt. Det är ju ändå inte varje dag en kille säger något sådant till mig, när jag tänker efter hade det nog aldrig hänt tidigare:) Jag fick förresten en kram av en kille idag som jag aldrig hade träffat tidigare. Kramen var inte lika bra som den jag fick av Måns. Killen jag kramade idag verkade vara lite blyg och sen kramas vi ju på olika sätt, vissa kramas mjukt, andra hårt och så vidare men att få en kram är ju aldrig fel och att få en kram av en trevlig kille som jag knappt har pratat med var riktigt trevligt:)

Vi hade verkligen en trevlig kväll tillsammans i Kungsan. De flesta av oss köpte glass och sen delade de ut gratis popcorn på ett ställe:) Trots att ingen ville försöka ta sig fram till scenen kunde man som tur var åtminstone höra musiken om man stod en bit bort. Några av oss dansade en stund, något som jag tycker var mycket roligare än att bara stå stilla. Klockan blev så småningom mycket och folk började bli trötta på att vara kvar på Pride-festivalen. Jag som gärna hade sett Sanna sjunga tycker att det var lite tråkigt att vi gick så pass tidigt men jag hörde som tur var Sanna sjunga när vi stod utanför Kungsan och väntade på en buss:) Något som definitivt kunde ha varit bättre ikväll var färdtjänsten. Jag fick vänta i cirka fyrtio minuter på den, jag frös och det var inte roligt någonstans! Nu ska jag gå och lägga mig så att jag orkar vara glad imorgon. Ha det fint!
/Vispen

Kommentarer
Postat av: Shass

Ack, du fantastiska kvinna. Du förgyllde jus tmin dag.

Hoppas du har det bra i skåneland. Vi hörs när du är hemma igen skulle jag tro. Kram!

2011-08-06 @ 23:52:01
URL: http://shass.blogg.se/
Postat av: Johan

Jadu, Vispen, av kärlek kan man göra mycket. Finns det något mysigare än att ligga och trängas med den man älskar? Knappast... Så jag förstår dig helt och hållet där.



Det där med ögonkontakt och att bara kunna titta på en söt tjej ute på stan saknar jag också. Man missar så mycket när man inte ser, men precis som du säger så är det ju insidan som räknas. Dock spelar utsidan en viss roll, för alla, oavsett uppfattning i frågan, dömer en person så fort vi ser honom/henne. Vi kategoriserar och bildar oss ett första intryck. Ibland håller det senare i sig, ibland inte. Det gäller att vara öppen för nya och senare intryck, inte låsa sig vid det där första intrycket. Här tror jag faktiskt vi som inte ser kan ha en fördel jämt mot seende. Vi kan inte döma folk efter utseendet på samma sätt som en seende kan. Vi kategoriserar och dömer istället efter röst, tonläge, div. ickeverbala tecken i rösten, beröring osv. Som t.ex. när du kramade Måns. Allt kändes rätt där.



SV: Klart du kommer hitta någon, Vispen!



Hm, skumt. Inlägg brukar inte bara försvinna sådär...



Resan var kanon! Jocke kanske berättar lite nu i helgen, men det finns annars att läsa på bloggen :)



Ta hand om dig!

2011-08-08 @ 15:50:47
URL: http://schumacher4ever.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Vad heter du? Skriv gärna ditt namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej i bloggen, om du skriver in din e-postadress är det bara jag som ser den)

Har du någon blogg eller hemsida? Skriv gärna in adressen till den om du vill att jag eller andra ska besöka den. URL/Bloggadress:

Här skriver du din åsikt/kommentar:

Trackback
RSS 2.0