Vispen Sjob

Hej!

Förlåt för att jag inte uppdaterar bloggen förrän nu. Det är i alla fall ett tecken på att jag har haft fullt upp och trots att de senaste dagarna inte bara har bjudit på roliga saker har det hänt väldigt mycket. Nu har hur som helst påsklovet börjat för mig och jag måste säga att det känns oerhört skönt! Har ni också lov nästa vecka? Är det någon som ska göra något roligt i så fall? Som ni kanske redan vet får jag besök av Sven på onsdag och det ska verkligen bli roligt att träffa honom igen! Innan han kommer har jag dock en del saker jag måste hinna göra, bland annat plugga, städa mitt rum och fortsätta leta sommarjobb. Det vore trevligt att jobba några veckor för att få lite erfarenhet men att hitta något verkar ju inte vara särskilt lätt. Jag har kollat runt lite överallt men för de flesta jobben behöver man kunna se eller ha tidigare erfarenhet. För vissa jobb kräver de att man är anställd i minst två månader och det vill jag helst inte eftersom jag vill hinna vara ledig i sommar också. Det finns redan en del saker som jag helst vill hinna göra och aktiviteter jag vill vara med på i sommar och om jag nu hittar något jobb gäller det ju att det inte krockar med allt. En aktivitet skulle jag kunna hoppa över men jag skulle inte vilja jobba hela sommaren. Vi får se hur det blir, jag kan ju alltid försöka söka så många jobb som möjligt och hoppas att jag får något av dem men än så länge har jag knappt hittat ett enda jobb som jag känner att jag skulle klara av.

Som jag skrev tidigare har jag gjort en hel del saker de senaste dagarna. Religionsprovet gick tyvärr ganska dåligt. Läraren skcikade instuderingsfrågor till mig dagen innan provet medan han delade ut frågorna till de andra en vecka innan provet. Jag ska inte klaga men lite orättvist måste jag ju ändå få säga att det var. Läraren förstod mig och sa att jag kunde få göra provet efter påsk om jag ville. Men eftersom jag ville ha det gjort och eftersom jag dessutom inte tycker om att ligga efter bestämde jag mig för att göra det i torsdags. Vi kom överens om att jag, om jag inte får vg, får göra en kompletterande uppgift i efterhand. Det jag skrev i torsdags tror jag inte räckte för att nå upp till vg men vi får se.

Senare i torsdags var det sånguppspel. Det var ganska många som fortfarande hade låtar från obligatoriska musikstilar att sjunga upp. Det förvånade mig lite med tanke på att jag inte förstår hur man kan ha kvar flera obligatoriska låtar kvar då vi har haft jättemånga sånguppspel med åren. Det var hur som helst som vanligt trevligt att höra några sjunga och att se när lärarna gav de feedback. Eftersom det inte var särskilt många som behövde sjunga hann lärarna jobba lite med varje elev. Även jag hann sjunga och få feedback. Jag sjöng Lately och eftersom jag knappt hade hunnit jobba med den fanns det en massa saker som kunde förbättras och det gör det såklart fortfarande. Det kändes i alla fall väldigt bra att få feedback av en lärare som jag inte har i vanliga fall och nu har jag några saker som jag ska träna på inför det stora uppspelet den femte maj. Då blir det den sista sångaftonen för mig med resten av sångarna. Det är inte särskilt lång tid kvar tills dess och det är verkligen då det gäller.

I torsdags kväll var det träning som gick sådär men som kändes helt okej. Sen blev det fredag och mitt påsklov började på riktigt. Vi hade ingen historia och inte heller någon samhällskunskap på grund av att vi fick kompledigt. Det kändes oerhört skönt att slippa den långa håltimmen. Jag passade på att sova ut i fredags och när jag väl vaknade pluggade jag lite, tränade kondition, övade på några låtar och åkte sedan till Björn lite senare på kvällen. När jag kom dit åt jag middag och såg Talang. Jag tycker att det var en hel del bra talanger i fredags:)

Eftersom Zebben var i Stockholm i helgen och eftersom Milano börjar närma sig var vi några som gärna ville träna. Jag glömde tyvärr mina showdownsaker hos Nina så jag hade lite problem med färdtjänsten då jag först behövde åka till henne med en taxi och sedan beställa en ny till träningen. men det gick bra till slut och det kändes roligt att få träna igen. Mitt spel har verkligen gått upp och ner i helgen. Ibland har jag känt mig ganska nöjd och spelat helt okej medan det också har funnits stunder då jag har släppt in en massa onödiga mål och då jag dessutom inte har skjutit bra. Jag måste verkligen bli bättre offensivt, defensivt också för den delen men det är främst skotten jag vill utveckla. I Milano får vi se hur det går men om jag kommer fyra kommer jag ärligt talat fundera på att lägga ner. Egentligen finns det nog inte särskilt mycket att skriva om helgen. Vi har tränat och det har varit roligt att få spela med så pass duktiga människor. Christoffer och Daniel har utvecklats enormt mycket på sista tiden och jag har kommit fram till att jag också måste göra det för att ligga i samma takt som dem. Även om det bara är träning är det klart att jag till exempel vill kunna vinna lika många träningsmatcher som de jag tränar med och när jag mäkrer hur mycket de jag tränar med utvecklas är det klart att jag också vill göra det. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra men ni förstår säkert ändå hur jag tänker. Dessutom tar vi ju ofta efter av andra när vi ser att någon annan gör något bra, vi har ofta förebilder och så vidare som vi ser upp till så egentligen tror jag att de flesta jämför sig med andra ganska ofta. Vissa säger att jag spelar bra för att vara tjej. Men om jag vore kille då? Hade jag varit dålig då? Tyvärr kanske jag måste inse att jag aldrig kommer kunna bli lika stark som killar och kanske även att jag inte kommer hinna slå på lika många bollar som dem på grund av att jag är mycket kortare och därmed inte når lika långt fram på bodet. Men det betyder väl inte att jag ska sluta kämpa? Jag måste ju vara hård mot mig själv om jag vill lyckas och för att bli bäst krävs det ju att man tränar. På sista tiden har jag dock börjat fundera över om jag verkligen ska fortsätta kämpa och satsa eller om jag kanske istället borde börja satsa på något annat och kanske bara spela showdown för skojs skull. Ifall jag kunde släppa all press och sluta vara nervös så fort det gäller vet jag att jag skulle spela mycket bättre och att jag dessutom skulle kunna ha mycket roligare. Det har hänt flera gånger att jag har gett upp då jag har känt pressen och när jag inte har känt mig glad av att spela. Dessa stunder har jag slutat spela, åtminstone slutat kämpa, för att jag har känt att det känns meningslöst att stå där och försöka vinna då jag inte ens har känt att jag har fått någon glädje av att spela. Man ska ju göra det man tycker om och jag tycker om showdown, så länge jag inte har pressen på mig. Men det är som sagt när det väl gäller som jag oftast misslyckas. Det kanske är mental träning jag behöver för det ska tydligen vara bra men sen känner jag också att jag förmodligen skulle må bättre av att tävla i en lagsport. Att känna att man tillhör ett lag där man alltid tävlar tillsammans och som alltid delar glädje och sorg med en, beroende på om man vinner eller förlorar, tror jag skulle passa mig bättre än att tävla individuellt då man tävlar för sig själv och det bara är man själv som kan påverka resultatet. Jag har mått ganska dåligt efter de senate tävlingarna då jag bara har kommit fyra. Är det verkligen värt att tävla då jag mår dåligt varenda gång jag misslyckas? Även om det finns människor som stöttar mig känner jag som sagt att jag saknar lagkänslan. Samtidigt som jag känner det här känner jag att det vore synd att lägga ner showdownen när jag ändå har kommit en ganska bra bit på vägen. Jag har förmodligen lagt ner flera hundra timmar på att träna. Att träna får mig ofta att må bättre och jag har träffat en massa underbara människor på grund av tävlingar och annat. Men som sagt, jag vet inte riktigt hur jag ska göra, hur skulle ni ha gjort? Om jag nu ska byta sport är det ju hög tid att jag gör det nu innan det är försent om det inte redan är det. Jag vill gärna ha något att göra på fritiden för utan det blir jag rastlös. Om det är försent för mig att byta sport behöver jag fundera på något annat att göra. Kom gärna med förslag:)

Min helg har som sagt mest bestått av träning. Vi har som vanligt ätit mat från George och China station:) På china station var det ett band som spelade och även om de inte var lika dåliga som de som spelade där förra helgen var ljudet ganska högt och det blev jobbigt att lyssna efter en stund. Igårkväll fick jag för första gången komma hem till Krister och Madde och se hur de bor. Jag tyckte om deras hus och trots att jag aldrig hade sovit där tidigare lyckades jag sova över fyra timmar inatt:) Som ni vet brukar jag ha svårt att släppa saker när de tar sluut men eftersom jag vet att jag snart får åka till Milano och tävla och träffa alla igen kändes det inte särskilt jobbigt att säga hej då idag:) Nu är jag hemma hos Björn igen och jag antar att vi snart ska äta. Därefter får vi se vad som händer. Ha en underbar vecka!
/Vispen