Vispen Sjob

Hej!

Jag vill först säga att jag mest skriver för min egen skull idag för att jag känner att jag behöver skriva lite. Ni får läsa om ni vill men jag förstår verkligen inte hur så många kan tycka att det är intressant att läsa vad jag gör men det känns såklart roligt, tack!
Det är ju jättesvårt att komma på rubriker till blogginläggen och det är därför de blir så dåliga varje gång menmen. Nu sitter jag här framför datorn och tänker lite. Jag fick nyss veta att Zeke, hunden som har levt så länge hos Björn, idag dog på grund av kancer. Det är ju verkligen jättetråkigt att såpass många dör av kancer, det drabbar ju både människor och djur. Zeke levde i alla fall med oss sen jag var sju år. Vi hämtade honom efter att jag hade varit på sommarläger för första gången. Då var jag från mina föräldrar i en vecka och även om jag ibland längtade hem den gången tyckte jag att lägret var roligt. Sen dess har jag ju åkt på en massa läger. Hur som helst tyckte jag att Zeke var en bra hund eftersom han hade slät päls. Jag är inte särskilt förtjust i hundar med långt hår. Dessutom tyckte jag att Zeke var ett roligt och bra namn eftersom jag på den tiden brukade titta mycket på gladiatorerna och det fanns en gladiator där som hette Zeke. Han var Lovisas och min favorit och vi tyckte om att han var så rolig och att han gjorde lite busiga saker som inte de andra gladiatorerna gjorde. Det är synd att det tv-programmet inte visas längre för det var verkligen något som jag tittade på varenda fredagkväll:) Zeke var ganska liten när vi hämtade honom men han växte snabbt och var en ganska stor hund. Jag kommer alltid att minnas honom eftersom han ju bodde hos Björn i många år. När jag hörde honom skälla visste jag direkt att det var han, när han drömde lät han på ett speciellt sätt och ibland suckade han väldigt högt, särskilt när han la sig ner någonstans. Zeke verkade lära sig att jag inte kunde se för han flyttade alltid på sig när jag kom gående och sättet han gick på kände jag igen väldigt tydligt. Zeke tyckte om att ta det lugnt och tyckte om att ligga på olika ställen i huset. Han brukade vakta huset och skällde när han hörde en bil eller något annat utanför. Jag vet att det fanns de som var lite rädda för Zeke för att han var så stor men han var en bra hund. När det kom andra människor brukade han, i alla fall när han var yngre, försöka slicka de i ansiktet när han hälsade på dem. Jag kommer ihåg att jag tyckte att det var störande när han försökte göra det på mig så han lärde sig till slut att inte göra det:) Zeke tyckte även om att gå promenader och eftersom Björn bor i skogen kunde han gå ut när han kände för det. Zeke lärde sig snabbt att öppna ytterdörren själv men att stänga den gick tyvär inte lika bra:) En annan bra sak med Zeke var att han tyckte om mat och han fick alltid äta från våra tallrikar om vi inte orkade äta upp allt. Det senaste året märkte vi att han började ha ont och idag fick han som sagt somna in. Det var kanske lika bra för det är ju aldrig roligt när någon lider. Men självklart kommer det kännas tomt utan Zeke för jag hade ju vant mig vid att han alltid var där när jag var hos Björn. Det är ju synd att de flesta djur inte blir särskilt gamla. Hundar brukar ju till exempel bara bli mellan tolv och femton år.

Dagarna rullar på som vanligt annars. I måndags hade jag först kör då vi repade inför konserten. På ensemblen pratade vi om det sätt vi har arbetat på de senate veckorna då sångare och instrumentalister var i olika grupper. Sen fick alla prata enskilt med en lärare. Jag pratade med Aleks och tycker att det var ett bra samtal. Aleks sa att han tror att motivationen som jag för tillfället har tappat lite kommer komma tillbaka snart:) Det kändes väldigt trevligt att höra att han tror det för det fick mig faktiskt att känna mig lite gladare. Han sa också att han tycker att jag har arbetat bra hittills förutom lite saker men att jag enligt honom ligger på vg i betyg. Det hoppas jag att jag ska kunna få i vår, det fick jag ju i ensemble a och b och därför vill jag såklart ha det i c-kursen också. Efter ensemblen hade vi ett extrarep med kören dit både tvåor och treor kom. Det kändes mycket roligare att sjunga när vi var fler för det lät coolt:) På lördag är ju konserten och det ska nog gå bra!

Träningen i måndags och igår gick helt okej och det kändes roligt att få spela showdown igen:) Det är tur att jag inte har tappat motivation att träna. I och för sig tror jag att jag för tillfället är inne i en period där jag spelar ganska dåligt. Christoffer däremot är inne i en av sina bästa perioder hittills och spelade utmärkt både i måndags och igår vilket ju är otroligt roligt för honom! Dessutom fick han inte ont i axeln när han sköt hårda skott vilket ju är ännu bättre. Han har vunnit över mig båda gångerna vi har spelat den här veckan men nu blir jag inte lika arg när jag förlorar mot honom längre och det är ju bra. Men det är riktigt bra att jag får träna med killar eftersom de skjuter hårdare än tjejer och jag oftast bara behöver möta tjejer, i alla fall på SM och internationella tävlingar.

Igår hade jag först estetisk verksamhet och tills nästa vecka ska jag skriva en text istället för musik. Melodin jag skrev tills igår blev inte sexton takter men eftersom jag bestämde mig för att ha repris på de takter jag blev klar med gör det ingenting. Det var tänkt att vi skulle inspireras av en karaktär. Det gjorde inte direkt jag men i fredags kväll när jag låg och tänkte kom det bara en melodi i mitt huvud som jag fastnade för och då spelade in för att inte glömma bort. Det är ju inte världens bästa melodi men det var det bästa jag kunde komma på just då och jag har aldrig i hela mitt liv skrivit en låt men det är det som är målet och om några veckor ska vi lämna in en färdigskriven låt. Helt ärligt förstår jag inte hur jag ska lyckas med det för jag vet inte var och hur jag ska kunna hitta inspiration. Igår insåg jag dock att det kanske hade varit lättare att skriva en text förra veckan och istället få skriva musik tills nästa vecka. På lektionen fick jag en melodi av en kille i parallellklassen som jag ska skriva text till och det känns ganska omöjligt just nu men det ska nog gå bra.

När jag kom till skolan igår var det förresten en kille i parallellklassen som sa hej till mig när jag var på väg till första lektionen. Han frågade lite hur jag mådde och sånt och det tycker jag verkligen var roligt eftersom det var länge sen vi pratade senast. Ibland är det svårt att hitta folk i skolan och när man bara går förbi varandra är det ju helt omöjligt för mig att veta vem jag går förbi om inte den andra personen hälsar på mig eller om inte personen råkar prata med någon just när han/hon går förbi. Min morgon blev i alla fall mycket bättre efter att ha pratat med killen i min parallellklass eftersom jag blev så glad över att han sa hej, tänk att något sådant kan betyda så mycket ibland. Självklart är det andra som säger hej till mig i skolan också men det var som sagt extra trevligt igår eftersom jag verkligen behövde muntras upp lite och han kom precis i rätt ögonblick:)

Samhällskunskapen var ganska seg igår och vi fick lyssna på när läraren höll en föreläsning om internationell ekonomi, globalt samarbete och sånt. Jag fick veta att vi som inte var med på redovisningen i fredags måste skriva en hel sida om vad gruppen kom fram till och det känns verkligen tungt. Jag som inte tycker om att skriva och mycket hellre hade velat redovisa uppgiften tillsammans med min grupp för det hade inte alls varit lika jobbigt som att nu istället behöva skriva helt själv och dessutom behöva skriva mycket mer än vad jag hade behövt säga. Himla fot, varför var jag tvungen att stuka den just dagen innan redovisningen? Om jag hade vetat det här hade jag lätt gjort vad som helst för att komma till skolan den fredagen, om jag så hade behövt krypa. Dessutom svek jag min grupp genom att inte komma och det känns inte heller bra för nu kanske de inte kommer vilja jobba med mig i framtiden, det är ju verkligen perfekt, eller inte... Okej, jorden går inte under, den är faktiskt fortfarande kvar och jag lever och det är ju tur:) Min fot känns förresten bättre nu även om den fortfarande gör ont. Det skulle dock inte förvåna mig om jag halkar vilken dag som helst eftersom det är väldigt halt ute nu. Det har snöat både igår och idag och jag tycker faktiskt bara att det är störande.

Psykologilektionen igår var väldigt intressant. vi pratade om det humanistiska perspektivet, läste ett häfte med exempel och texter av Carl Rogers. Det handlade bland annat om gruppterapi och tills på tisdag fick vi i uppgift att svara på två frågor som handlar om olika själv som människan har. Jag tycker som sagt att det är väldigt intressant och jag har faktiskt börjat tycka om psykologin som jag i början av terminen inte alls gillade. Men läraren mailade mig och skrev att hon ska bli bättre på att skriva gensvar på mina loggar och bad om ursäkt för att hon inte alltid har gjort det:) Dessutom verkar hon vara väldigt förstående och bra för när jag skrev en sak i en av mina loggar frågade hon om jag har fått hjälp med att bearbeta problemet och om jag hade pratat med andra om händelsen vilket ju var snällt.

Idag har jag haft sånglektion, kontaktlärartid och ensemble. Nästa vecka har vi sånguppspel igen och det kändes faktiskt helt okej att sjunga igenom Round midnight idag även om jag inte kan texten till hundra procent och jag fortfarande känner mig osäker på improvisationen. Men som sagt, uppspelet är redan nästa torsdag och då kommer det ju vara fler än vanligt som tittar eftersom det är på kvällen. Därför börjar jag redan bli lite nervös men jag har ju som tur är fortfarande över en vecka på mig att öva på låten. På kontaktlärartiden hände inget särskilt och vi kom fram till att ingen vet hur man sjukanmäler sig vilket ju är lite jobbigt. Efter lunchen pluggade jag och hann skriva en psykologiuppgift som jag inte hade hunnit göra färdigt än och det känns oerhört skönt att äntligen vara klar! Nu har jag bara en uppgift kvar och den har jag tills på tisdag på mig att skriva. I de andra ämnena har jag däremot mycket mer att göra. Vi kommer förmodligen ha prov i historia när som helst, kanske till och med imorgon. Dessutom ska jag skriva en lång uppgift som ska lämnas in snart. I samhällskunskapen har jag det där kära grupparbetet som jag måste skriva om plus att vi kommer ha prov när som helst. I religionen har jag åttapoängsfrågan kvar från förra provet och eftersom jag har hört att läraren tydligen har fått barn nyligen har han inte varit i skolan på några veckor. Det är såklart förståeligt men jag hoppas att jag får göra uppgiften snart för ju längre tid jag väntar desto mer kommer jag glömma om islam. Det var ju inte direkt en religion som jag tycker var jätteintressant. I ensemblen ska vi börja med nya låtar och vi bestämde idag att vi ska försöka lära oss sex låtar som vi ska spela på terminskonserten. I och för sig har jag ganska lätt att lära mig nya texter men ändå. I kören ska vi börja repa inför lucia nästa vecka och även där kommer vi få en massa låtar så det är som sagt en del att göra nu men det måste jag ju klara på något sätt för jag har ganska mycket håltimmar. Nu ska jag äta så jag bloggar igen någon annan dag.
/Vispen