Några lugna dagar
Hej!
Ni behöver inte läsa det här inlägett för det står varken något intressant eller viktigt i det. Anledningen till varför jag inte har bloggat på såhär många dagar är att jag knappt har gjort någonting, i alla fall inget intressant. Idag har ungefär en tredjedel av lovet gått och det är förmodligen den lugnaste delen av lovet för mig. Efter Prag kommer det i och för sig två veckor då jag inte har särskilt mycket planerat men jag hoppas att jag i alla fall hittar på någonting roligt att göra några av de dagarna. Sen åker jag på läger i Grekland och efter det är det några dagars träning inför EM och sedan själva tävlingen.
I fredags gjorde jag inget viktigt, tog det mest lugnt och tränade lite kondition och styrka, alltså en helt vanlig lugn dag. I lördags började dagen med showdownträning:) En av tränarna var lite besviken på hur jag spelade i torsdags och det kan jag förstå. Jag kände mig lite seg i kropen då men jag försökte göra mitt bästa, det räckte inte särskilt långt. Ibland är jag verkligen inte nöjd med mig själv för jag vill ju verkligen utvecklas och prestera så mycket som möjligt och att både jag och de andra som tränar ska bli bättre. Det kanske vi blir också men det känns ibland som att det, i alla fall för mig, tar lång tid att lära in saker. I lördags började vi till exempel med att träna på att valla, jag tränade bara på att skjuta forhand. Men det fick jag ju inte att fungera trots att jag verkligen försökte, okej, det blev mål några gånger men det var ju inte bra. Ändå har jag tränat på den typen av skott länge nu. Tänk att det tar så lång tid för mig, att bara få ett enda moment att fungera. Självklart förstår jag då att de som lägger ner tid på att träna med mig blir besvikna när jag inte spelar bra. Som jag har skrivit tidigare tycker jag att showdown är bland det bästa och roligaste som finns just nu. Därför känns det tråkigt när jag inte lyckas. Nu är det ju förresten juli och ett och ett halvt år sen jag började träna, tänk vad fort tiden går. I och för sig började jag inte träna på riktigt förrän förra sommaren men jag har i alla fall spelat regelbundet i ungefär ett och ett halvt år, det känns verkligen kul:) Hur som helst vill jag i alla fall lyckas, jag har ju sett andra, både män och kvinnor, spela hur bra som helst, därför vet jag hur bra det går att bli. Tyvärr kanske jag aldrig kommer kunna bli lika bra som de spelare som är bäst i världen med tanke på att jag utvecklas så långsamt, de utvecklas ju också hela tiden vilket gör det ännu svårare. Om jag hade börjat spela när jag var yngre kanske det hade gått, kanske är det försent att börja satsa på något när man nästan är vuxen. Jag kom i alla fall med i landslaget och det blev jag ju väldigt glad över. Oj, jag var bara tvungen att skriva ner lite av mina tankar där. Efter att ha tränat på att valla kom en person som ibland är domre på tävlingar och dömde några matcher. Christoffer och jag spelade mot varandra och det var roligt eftersom det, som det alltid brukar vara, var väldigt jämnt mellan oss. Dessutom var det roligt att träna med honom igen, han hade ont i axeln några veckor men det är ju bra att han nu kan spela utan att få ont:) En sak som jag tycker gick bra var i alla fall att jag inte fick någon illegal defense i någon av matcherna. Det som gick dåligt var att jag ofta inte hittade några bra vinklar, att mina servar oftast var dåliga och att jag ibland gjorde misstag och släppte in onödiga mål.
Efter träningen åkte jag hem till Josefin. Det var ju ett tag sen vi träffades senast och jag hade saknat henne. Eftersom det var ett tag sen sist hade vi en del att prata om vilket ju var trevligt:) Förutom att prata lyssnade vi en del på musik, åt middag, gick en promenad, tittade på film och sjöng. När vi var yngre sjöng vi alltid när vi träffades, en gång sjöng vi till exempel på en julgransplundring. Sen tyckte vi om att spela Singstar och andra tv-spel:) Det blev en ganska sen kväll och jag tror att klockan hann bli halv tre innan vi kom på att vi kanske borde gå och lägga oss. Men det var ju i alla fall ett tecken på att vi hade roligt:) Igår var det, precis som det har varit de senaste dagarna, väldigt varmt ute. Men igår morse var det nog varmare än vad det har varit på länge, hela trettiosju grader i solen. Jag tycker att det var alldeles för varmt men det fick jag ju överleva. Efter att vi hade ätit frukost satte vi oss på balkongen och tog det lugnt ett tag innan jag åkte hem. Igårkväll gjorde jag inget särskilt förutom att prata i telefon med några kompisar och spela monopol mot en av dem över internet, jag vann men det var väldigt jämnt:) Den här dagen har precis som fredagen gått väldigt långsamt. Men jag ska inte klaga, det är ju snart torsdag!
/Vispen
Ni behöver inte läsa det här inlägett för det står varken något intressant eller viktigt i det. Anledningen till varför jag inte har bloggat på såhär många dagar är att jag knappt har gjort någonting, i alla fall inget intressant. Idag har ungefär en tredjedel av lovet gått och det är förmodligen den lugnaste delen av lovet för mig. Efter Prag kommer det i och för sig två veckor då jag inte har särskilt mycket planerat men jag hoppas att jag i alla fall hittar på någonting roligt att göra några av de dagarna. Sen åker jag på läger i Grekland och efter det är det några dagars träning inför EM och sedan själva tävlingen.
I fredags gjorde jag inget viktigt, tog det mest lugnt och tränade lite kondition och styrka, alltså en helt vanlig lugn dag. I lördags började dagen med showdownträning:) En av tränarna var lite besviken på hur jag spelade i torsdags och det kan jag förstå. Jag kände mig lite seg i kropen då men jag försökte göra mitt bästa, det räckte inte särskilt långt. Ibland är jag verkligen inte nöjd med mig själv för jag vill ju verkligen utvecklas och prestera så mycket som möjligt och att både jag och de andra som tränar ska bli bättre. Det kanske vi blir också men det känns ibland som att det, i alla fall för mig, tar lång tid att lära in saker. I lördags började vi till exempel med att träna på att valla, jag tränade bara på att skjuta forhand. Men det fick jag ju inte att fungera trots att jag verkligen försökte, okej, det blev mål några gånger men det var ju inte bra. Ändå har jag tränat på den typen av skott länge nu. Tänk att det tar så lång tid för mig, att bara få ett enda moment att fungera. Självklart förstår jag då att de som lägger ner tid på att träna med mig blir besvikna när jag inte spelar bra. Som jag har skrivit tidigare tycker jag att showdown är bland det bästa och roligaste som finns just nu. Därför känns det tråkigt när jag inte lyckas. Nu är det ju förresten juli och ett och ett halvt år sen jag började träna, tänk vad fort tiden går. I och för sig började jag inte träna på riktigt förrän förra sommaren men jag har i alla fall spelat regelbundet i ungefär ett och ett halvt år, det känns verkligen kul:) Hur som helst vill jag i alla fall lyckas, jag har ju sett andra, både män och kvinnor, spela hur bra som helst, därför vet jag hur bra det går att bli. Tyvärr kanske jag aldrig kommer kunna bli lika bra som de spelare som är bäst i världen med tanke på att jag utvecklas så långsamt, de utvecklas ju också hela tiden vilket gör det ännu svårare. Om jag hade börjat spela när jag var yngre kanske det hade gått, kanske är det försent att börja satsa på något när man nästan är vuxen. Jag kom i alla fall med i landslaget och det blev jag ju väldigt glad över. Oj, jag var bara tvungen att skriva ner lite av mina tankar där. Efter att ha tränat på att valla kom en person som ibland är domre på tävlingar och dömde några matcher. Christoffer och jag spelade mot varandra och det var roligt eftersom det, som det alltid brukar vara, var väldigt jämnt mellan oss. Dessutom var det roligt att träna med honom igen, han hade ont i axeln några veckor men det är ju bra att han nu kan spela utan att få ont:) En sak som jag tycker gick bra var i alla fall att jag inte fick någon illegal defense i någon av matcherna. Det som gick dåligt var att jag ofta inte hittade några bra vinklar, att mina servar oftast var dåliga och att jag ibland gjorde misstag och släppte in onödiga mål.
Efter träningen åkte jag hem till Josefin. Det var ju ett tag sen vi träffades senast och jag hade saknat henne. Eftersom det var ett tag sen sist hade vi en del att prata om vilket ju var trevligt:) Förutom att prata lyssnade vi en del på musik, åt middag, gick en promenad, tittade på film och sjöng. När vi var yngre sjöng vi alltid när vi träffades, en gång sjöng vi till exempel på en julgransplundring. Sen tyckte vi om att spela Singstar och andra tv-spel:) Det blev en ganska sen kväll och jag tror att klockan hann bli halv tre innan vi kom på att vi kanske borde gå och lägga oss. Men det var ju i alla fall ett tecken på att vi hade roligt:) Igår var det, precis som det har varit de senaste dagarna, väldigt varmt ute. Men igår morse var det nog varmare än vad det har varit på länge, hela trettiosju grader i solen. Jag tycker att det var alldeles för varmt men det fick jag ju överleva. Efter att vi hade ätit frukost satte vi oss på balkongen och tog det lugnt ett tag innan jag åkte hem. Igårkväll gjorde jag inget särskilt förutom att prata i telefon med några kompisar och spela monopol mot en av dem över internet, jag vann men det var väldigt jämnt:) Den här dagen har precis som fredagen gått väldigt långsamt. Men jag ska inte klaga, det är ju snart torsdag!
/Vispen
Kommentarer
Trackback
