Vispen Sjob

Hej!

Nu är jag hemma igen och ni vet redan hur jag känner... Varför är det alltid så att saker man har sett fram emot hur länge som helst tar slut hur fort som helst? Det är hundra år kvar tills nästa tävling, i och för sig kommer det vara en i Handen i slutet av februari och det ser jag fram emot men då kommer bara b-gruppen att spela och det känns tråkigt för jag tycker att det finns så många trevliga och roliga människor i a-gruppen som jag tyvärr inte kommer få träffa då. Nu ska jag i alla fall skriva om den här kära helgen innan jag går och lägger mig.

I fredags var det skola som vanligt och på engelskan fortsatte vi jobba med den där uppsatsen vi ska skriva på onsdagens lektion. Det är hur svårt som helst att komma på bra argument eller exempel till texterna, jag tänker på det hela tiden och har lite ångest och måste komma på något bra snart! På lunchen var jag med Ellen, Julia och Mirey och det var trevligt:) Sen var det spanska där vi jobbade med en text hela lektionen, det var ganska segt men gick väl helt okej.

Efter spanskan var skoldagen äntligen slut och då åkte jag till Rebecka. Där hann jag lyssna på några bra låtar innan vi åkte till t-centralen. Eftersom det var fredag var det hur mycket människor som helst där och även om jag i vanliga fall tycker om när det är mycket folk blev det nästan lite väl jobbigt. Det var svårt att ta sig fram och tog lång tid innan man kunde komma någonstans. Vi fick sitta och vänta på de andra en ganska lång stund och när de väl hade kommit tog det jättelång tid att hitta dem. Därför blev det väldigt stressigt att hinna gå till tåget med all packning och samtidigt se att alla hängde med. Vi hann i alla fall dit i tid och fick till och med vänta på tåget som var ungefär en halvtimme försenat. När det väl kom kom det in på fel spår också och det var väldigt jobbigt. Alla tåg verkade vara sena och därför var det många som först inte visste vilket tåg som hade kommit. Till slut gick allt bra i alla fall och efter att ha gjort ett tågbyte som egentligen inte skulle ha behövts men som berodde på förseningen kom vi fram till Vänersborg. Därifrån tog vi en taxi till hotellet där vi skulle bo och när vi kom dit satt vi mest och pratade innan vi gick och la oss. Margaritha och jag delade rum och det var trevligt, jag blir alltid glad när jag är med henne:) Hotellet där vi bodde var väldigt bra, sängarna var sköna och maten var god. Men det var däremot väldigt svårt att hitta där, det tyckte både Rebecka och de flesta synskadade jag pratade med.

Igår var det inte roligt att gå upp för jag hade knappt kunnat sova under natten. Ändå kände jag mig inte lika nervös på den här tävlingen som jag annars brukar göra. På morgonen kändes det i alla fall ganska lugnt och jag åt ganska mycket frukost. De hade gott bröd, gott pålägg och grönsaker, bra flingor och annat man kunde ha i yoghurten, ägg, bra äggröra, pankakor och fruktsallad. De dagar då man äter bra frukost blir man ju lite extra glad, i alla fall jag:) Efter frukosten samlades vi innan alla matcher skulle börja. På spelschemat såg jag att jag inte skulle ha någon match innan lunch och därför hann jag istället titta på några andra matcher. Jag försökte koacha Micke i en match men det var ganska svårt och han förlorade tyvärr den. Men det var första gången jag koachade någon och jag tycker ändå att det gick bättre än vad jag hade trott. Det märktes att Micke var nervös och sen tappade han koncentrationen när en av domarna dömde fel flera gånger i rad men förutom det gick matchen ganska bra, man kan ju tyvärr inte alltid vinna. Att titta på showdownmatcher tycker jag är väldigt roligt, i alla fall om spelarna spelar bra och matchen är jämn.

På lunchen hade jag väldigt roligt. Jag satt och pratade med några och de fick mig verkligen att skratta hur mycket som helst. Det var när jag åt en cheesecake som jag blev extra hög och flummig och det var kul:) Lite senare skulle jag äntligen spela min första match och då var jag ganska taggad. Matchen var mot Micke och den vann jag med två-noll i set och kände inte att jag gjorde så många misstag vilket var skönt. I Växjö förlorade jag ju ett set mot honom på grund av att jag släppte in för många bollar till vänster, då hade ju Micke en jättebra koach också som hjälpte honom. Igår var Rebecka min koach i alla matcher förutom en och det gick ganska bra, hon tyckte för det mesta inte att det fanns så mycket som jag skulle tänka på. Nästa match spelade jag mot Margaritha och den matchen började verkligen dåligt eftesom jag släppte in tre mål på exakt samma ställe. Men efter att ha tagit timeout gick det bättre och jag vann även den matchen med två-noll. Därefter spelade jag mot Kevin och i den matchen spelade jag inte lika bra som jag brukar men det gick bra ändå och jag vann den. Fjärde matchen var mot Lappis och jag hade längtat efter att spela mot honom. Jag hejade på honom i flera matcher och sen hejade han på mig då jag spelade min sista match och det var roligt. Men jag tycker om att spela mot honom eftersom det brukar vara roligt att vinna över honom, han försökte psyka mig innan matchen:) Psykningsförsöket gick ganska bra då jag var mest nervös inför min sista match och mest försökte ladda inför den. Mot Lappis vann jag i alla fall med två-noll men mot honom behövde jag skjuta lite hårade än mot de andra. Den sista matchen spelade jag mot Kourosh och då koachade Christoffer mig. Han var ju min koach ganska mycket i Växjö och därför kändes det roligt att han ville vara det i en av mina matcher även den här gången. Även om jag tycker om att tävla mot honom och verkligen inte tycker om att förlora mot honom hejade jag på honom. Han får gärna vinna när han spelar mot andra:) I matchen var jag hur som helst väldigt nervös, i synnerhet i andra set då det var jämnt och jag hela tiden trodde att jag skulle släppa in mål av misstag. Jag kommer faktiskt inte ihåg ifall jag behövde ta någon timeout men i så fall var det i första set, det jag brukar göra när jag tar timeout är mest att tänka och kanske att försöka komma in mer i matchen och därefter försöka spela mitt spel, alltså på det sätt som jag är van vid och bäst på, ibland går det och ibland inte. Till slut vann jag i alla fall sista matchen med två-noll och det kändes bra eftersom jag förlorade ett set när jag spelade mot Kourosh i Växjö. Det kändes väldigt tråkigt när alla matcher var slut, det hade varit roligt att spela även idag men så blev det inte eftersom vi var ganska få och de tydligen tyckte att det var bra att spela färdigt alla matcher samma dag.

Runt sjutiden gick en del av oss för att äta middag på en kinarestaurang. Det var väldigt kallt ute så det var tur att det inte var så långt att gå. Dessutom var det väldigt halt och jag var nära på att halka flera gånger. Restaurangen serverade väldigt god mat och alla verkade vara nöjda. Under middagen hade jag roligt och pratade ganska mycket, ibland blir jag ju väldigt tyst men igår kändes det bra att prata, eller åtminstone som att jag vågade göra det. Vi diskuterade bland annat kärleken och Adde föreslog killar som kanske skulle passa mig. Det var ganska roligt för det vore ju trevligt att hitta någon snart. Tyvärr har jag märkt att jag oftast har väldigt otur med kärleken, i alla fall just nu, de killar jag börjar tycka om eller de som jag tycker verkar vara extra trevliga är antingen upptagna eller också är de inte intresserade. En del säger ju att man inte ska leta efter killar utan att de kommer automatiskt men det beror säker på, lite måste man säkert anstränga sig i alla fall. Vi pratade om att gå ut igårkväll också men det blev inte av sen vilket jag tycker var ganska tråkigt. Än så länge har jag inte gått på en enda nattklubb fastän jag har fyllt arton år och det är något jag vill hinna göra innan jag dör. Vi får hoppas att jag inte blir besviken för det som verkar tråkigt är att musiken för det mesta tydligen är väldigt hög och att man knappt kan prata med varandra, det som jag tycker verkar roligt med att festa är ju att lära känna nya människor och det verkar ju vara väldigt svårt om man är på ett ställe där man inte kan höra mycket annat än hög musik. Hur ska man då kunna höra var folk är och kunna gå fram och prata med dem? Seende personer brukar ju först ta ögonkontakt med någon som de tycker ser bra ut innan de går fram och börjar prata men det är ju lite svårt när man är helt blind.

Efter middagen gick vi tillbaka till hotellet igen där vi satte oss och pratade. Stämningen var ganska bra men jag kände att det hade varit roligt att vara gladare. Jag köpte skumbilar plus att jag fick smaka mörk choklad som Rebecka köpte men inget av det fick mig att bli gladare. Senare på kvällen blev jag däremot det och det berodde nog mycket på att alla andra var glada och jag har kommit fram till att jag inte behöver dricka alkohol för att ha roligt. Dock har jag inte testat det men igår räckte det till exempel med att se de andra dricka, stämningen som blev sen kände jag också sen. Men det är ju oftast så att man påverkas mycket av omgivningen. Vi körde en lek igår som hette Jag har aldrig som var väldigt rolig. Man såg inte alltid när de andra drack men det var oftast någon som sa det och man fick reda på lite roliga saker:) Lite senare på kvällen när några av oss hade gått upp till ett av hotellrummen gick brandlarmet. Det var ett väldigt jobbigt larm som lät väldigt högt och som fick mig att få panik och bli stressad. I och för sig är det ju bra att man blir stressad av brandlarmet eftersom det är meningen att man ska gå ut när man hör det. Den rädsla jag kände igår berodde nog lite på att det var svårt att hitta på hotellet och jag trodde att det skulle vara svårt att ta sig ut. Som tur var fick vi veta att det bara var ett falskt larm och det var ju bra:) Larmet lät däremot väldigt länge även efter att vi hade fått veta det och det var lite störande men ändå. Resten av kvällen och natten var Margarita och jag inne hos Adde och Tobbe och det var väldigt trevligt:) Micke var också där en stund. Egentligen pratade vi inte om särskilt mycket men det var ändå hur trevligt som helst och absolut en av de bästa kvällarna på länge.

Imorse kände jag mig ganska borta eftersom jag knappt hade sovit någonting. Nästa vecka kommer jag få skylla mig själv och gå runt och vara extra trött i skolan men det är absolut värt det. Jag träffar ju inte de här personerna särskilt ofta och har nog aldrig lika roligt som jag har på tävlingarna. Efter frukosten hann jag i alla fall vila en stund och det var skönt:) Innan lunchen hände en rolig sak, en kille som vi träffade på tåget i fredags kom till hotellet för att han ville se hur showdown går till. Tyvärr spelade vi ju inga matcher idag så det var synd men det var ju ändå roligt att han kom förbi, det trodde jag aldrig. Killen var i alla fall väldigt trevlig och social och han var med oss ganska länge idag. När vi hade ätit lunch på en pizzeria och sagt hejdå till Adde skulle vi åka hem. Jag hann köpa en jojo i den lilla butiken som fanns på hotellet, jag vet inte varför jag köpte just den men jag ville köpa en sak som jag kan ha kvar och som alltid ska påminna mig om Trollhättan och den här helgen. Hemresan gick bra förutom att ett av tågen var inställda, vi fick ta en buss istället som var sen. Det gjorde att vi var tvugna att springa till nästa tåg som vi precis hann med. Killen som vi träffade i fredags och idag som heter Guftav hjälpte oss och utan honom hade vi nog inte hittat rätt tåg. Tåget gick i tid men efter inte alls lång stund var vi tvugna att stanna på grund av ett växelfel, vi stod stilla i ungefär en timme innan vi kunde åka igen och vi kom till Stockholm ungefär en och en halv timme senare än beräknat men det gjorde inte så mycket för min del. Jag var ändå ganska ledsen och deprimerad hela resan och var glad över att Margaritha var med för hon fick mig i alla fall att känna mig lite gladare. Vi köpte lite mat i bistrovagnen, det enda vegetariska som fanns var en liten smörgås med ost och gurka men det var ju i alla fall bättre än ingenting. Jag åt en liten yoghurt också som var ganska god.

Nu är jag ju som sagt hemma och ska nu gå och lägga mig i min säng och försöka sova. Hoppas att jag kan sova inatt och inte bara kommer ligga och tänka hela natten, tyvärr somnade jag lite på tåget och det gör kanske att jag kommer ha svårt att sova inatt menmen. Den här tävlingen var som sagt en av de roligaste och bästa jag har varit med på. Både att träffa alla människor och att spela har varit hur roligt som helst! Spelet har ju aldrig gått så bra för mig som det gjorde igår för jag förlorade ju inte ett enda set på fem matcher vilket jag känner mig ganska nöjd med. Dessutom är det roligt att märka att alla utvecklas och blir bättre varje gång jag spelar mot dem. En del roliga saker som jag och andra har varit med om i helgen vill jag inte skriva här i bloggen men jag hoppas att jag ändå ska komma ihåg dem när jag läser det här inlägget i framtiden. Det är verkligen bara med vissa människor jag kan känna mig såhär glad och showdown är ju det som för tillfället får mig att orka tänka framåt. Några som var med den här helgen har verkligen fått mig att må bättre och det är jag verkligen jätteglad över! Jag saknar alla redan och ser fram emot SM då jag hoppas att jag får träffa de flesta av er igen! Hoppas att ni som läser det här också har haft en bra helg. Nu är det bara att kämpa på i skolan/jobbet nästa vecka. De tre kommande helgerna har jag inte planerat in någonting förutom att plugga så om någon vill träffa mig får ni gärna säga till.
/Vispen