Vispen Sjob

Hej!

Läs inte det här om ni inte vill läsa ett extremt tråkigt inlägg. Det här skriver jag bara för att skriva av mig lite, ni som fortsätter läsa får skylla er själva. Det här är ju min blogg så jag skriver vad jag känner här. Ni som inte läser kan gå in på bloggen någon annan dag istället för idag kommer jag inte skriva någonting som varken är roligt eller viktigt på något annat sätt.

Det går verkligen dåligt för mig. Jag fick ig på matteprovet, det var ju verkligen inte oväntat men det känns så jobbigt med tanke på hur mycket jag pluggade inför just det provet. Det känns som att jag har gjort allt läraren har sagt, pluggat mycket hemma och allt det där, sen har jag varit med på alla mattelektioner förutom en eller kanske högst två. Men jag är ju verkligen sämst i världen. Omprov ska jag göra nästa vecka och då är det sista chansen och jag måste klara det! Annars kommer jag förmodligen få ig på hela kursen och det får inte hända! Om det händer är det kört, då kan jag inte söka till högskolan eller göra någonting, inte få ett fullständigt gymnasiebetyg. Seriöst vad dålig jag är, ig kan man ju bara inte få. Som tur var var inte jag den enda som fick ig, 26 personer skrev provet och 23 fick ig, det var alltså bara tre personer som fick g. Provet var verkligen hur svårt som helst. Men nu är det bara att plugga och hoppas att jag kan tillräckligt mycket för att få g nästa vecka. Igår pluggade jag en och en halv timme och idag har jag pluggat ungefär fyra timmar. När jag har skrivit färdigt det här hinner jag ungefär plugga två timmar till. I helgen har jag inte planerat att göra så mycket, kanske ska träffa en kompis men kanske får ta bort det på grund av att jag måste plugga. På ett dygn är jag ju vaken ungefär femton timmar, på lördag och söndag måste jag plugga matte minst åtta timmar per dag, det måste seriöst gå. Sen har jag andra ämnen som jag ska plugga några timmar också. Det är mycket att göra ju men jag måste verkligen klara det. Jag är ju redan efter som det är som ska gå fyra år på gymnasiet, lycka till med min framtid. Jag hatar verkligen att misslyckas! Om jag inte får godkänt i matte b-kursen och inte kan söka högskola, då är ju livet förstört för då kan man ju inte få jobb sen. Förstå hur dåligt det skulle vara. Men det är ju bara mitt eget fel ifall jag skulle få ig så då har jag själv satt mig i den situationen.

En bra sak igår var i alla fall showdownträningen, jag upskattar verkligen den! Men om jag får ig på ett till prov blir jag kanske tvungen att sluta för nu ser jag ju hur dåligt det går i skolan samtidigt som jag ska hinna träna och så. Många säger ju i och för sig att det är bra att göra saker som man tycker är roligt också och att man inte kan plugga hela tiden. Men om man inte hinner göra något annat får man väl försöka leva med det. Skolan är ju det som är viktigast för det handlar ju om ens framtid.

Idag var jag hos skolpsykologen för att prata om stressen och lite annat jobbigt. Jag har ju gått hos både kurator och psykolog mycket när jag gick i grundskolan. Men nu på gymnasiet saknade jag någon att prata med ibland och så var det en lärare som föreslog att jag kunde gå och prata med psykologen. Tyvärr fick jag veta att personen jag pratade med idag slutar jobba på skolan imorgon och det är ju synd för hon verkade väldigt bra. Så nu ska jag antingen prata med den nya skolpsykologen eller skolsköterskan om det tar för lång tid innan psykologen börjar jobba på skolan. Att ha samtalet kändes i alla fall ganska bra. Jag fick först svara på lite olika frågor och sen bara prata lite. Men psykologen trodde att jag skulle kunna jobba med stressen jag känner och sa att hon tyckte att jag ska fortsätta ha samtal med någon annan så det var ju bra. Det känns bra att prata med en person som har tystnadsplikt och som har som jobb att prata med folk. Det är klart att jag ibland kan prata med en del personer, jag säger faktiskt det mesta till alla. Men sen finns det vissa saker som jag inte talar om för någon, okej, jag kommer ju inte direkt säga allt till psykologen heller men ändå. Till vänner, familj eller andra vill jag inte säga så mycket för de ska ju inte behöva lyssna på mina problem.

Okej, nu ska jag inte skriva mer i den kära bloggen för nu ska jag fortsätta plugga matte. Jag har sju kvällar på mig så det här kommer jag klara säger vi. Det är förresten bra att bloggen bara är en grej som finns på datorn, den har nog inte så mycket känslor att den kan bli trött när jag skriver hur jag känner ibland, det är skönt. Ni som läser har ju själva valt att läsa så då är ju det också lugnt.
/Vispen