Vispen Sjob

Hej!

Nu är klockan lite över nio och jag kom hem för en stund sen. Eftersom jag är lite trött, eller i alla fall seg, orkar jag inte skriva så långt. Sen krånglar datorn lite, den har börjat bli seg när man är inne på internet. I fredags fortsatte jag i alla fall att packa ner saker som jag hade glömt, det var en del. När Nina kom hem från jobbet åkte vi till flygplatsen nästan direkt. Vi höll nästan på att glömma passet men som tur var kom jag på det precis innan vi skulle åka, jag hade ju varit lite körd utan mitt pass. Bilköerna hade inte börjat än när vi åkte så det tog lite mindre än en timme att komma fram till Arlanda. Som vanligt kände jag mig glad när jag kom innanför dörrarna till flygplatsen. Oftast brukar ju folk som ska åka utomlands vara väldigt glada och därför brukar alltid stämningen vara bra på flygplatser. Sen tycker jag om att det är så stort och att man ibland hör folk prata från högtalarna. Okej, de som kommer tillbaka till Sverige igen efter någon skön eller rolig semester är nog inte särskilt glada men ändå. Vi checkade in mitt bagage och det gick ganska fort. Efter det gick vi och åt på något ställe, det var i alla fall inte överdrivet dyrt där. Lite senare kom en person för att ledsaga mig till gaten för de som inte ska flyga får ju inte gå igenom säkerhetskontrollen. För mig gick det i alla fall bra, det pep inte en enda gång:) Personalen ordnade så att jag kunde sitta bredvid Zebastian och hans pappa på flygplanet så det var ju lite bra. Efter att ha suttit en stund på planet och hört en kvinna läsa upp säkerheten ombord lyfte vi. Det kändes jätteskönt att lyfta från marken, det är verkligen en härlig känsla! Innan planet lyfter kör det ju först långsamt och sen fotare och fortare. Jag läste lite ur Therese Raquin under resan som tog ungefär två timmar. Boken var tillräckligt seg för att jag kunde somna vilket kändes bra. Natten från torsdag till fredag låg jag mest och tänkte och var nervös. Den där boken är nog ärligt talat en av de tråkigaste böcker jag någonsin har läst.

När vi kom fram till Amsterdam var nog alla ganska sega. Därför kändes det bra att få gå en bit när vi hämtade våra väskor. Efter att ha gjort det fick vi vänta en stund på att tåget skulle komma. Vi fick byta tåg en gång innan vi kom till Breda där tävlingen skulle vara. Att åka tåget kändes i alla fall roligare än att sitta på flygplanet. Men det berodde kanske på att jag skrattade ganska mycket, alla i landslaget är roliga och det var trevligt att träffa dem igen:) Amsterdams flygplats var förresten större än Arlanda, man kunde gå hur långt som helst kändes det som. Middag åt vi på Burger king, det var länge sen jag åt där senast, säkert flera år sen. När jag var yngre åt jag där väldigt ofta men nu äter jag mest på Mc donalds när jag äter hamburgare. Runt niotiden kom en av domarna och hämtade oss och körde oss till hotellet. När vi hade bokat rum gick vi och la oss nästan direkt. Eftersom vi var ojämnt antal från Sverige fick jag sova själv i ett rum och det kändes ganska tråkigt. Men det var ändå skönt på ett sätt för då hann jag plugga lite innan jag skulle sova plus att jag inte behövde bli störd av någon under natten. Ändå sov jag ganska dåligt, det brukar ju vara så för mig när jag sover på nya ställen, konstigt nog kände jag mig knappt nervös för tävlingen.

I lördags morse behövde jag inte gå upp förrän ungefär kvart över sju. På VM började ju tävlingarna tidigare varje dag men i lördags började matcherna spelas först klockan halv elva. Frukosten var helt okej, jag kommer inte riktigt ihåg vad jag åt för att jag var så trött men det var i alla fall någon sorts yogurth som inte var god. Sen testade jag att äta en smörgås med någonting som jag tror var någon chokladkräm och chokladströssel som fanns i små burkar. Chokladströsslet var ganska gott men i Sverige vet jag ingen som äter det på smörgåsen, det är ju inte direkt nyttigt. En buss kom och hämtade upp oss vid halv nio, eller den skulle ha gjort det men var ungefär fyrtiofem minuter försenad. När vi kom till skolan där showdowntävlingen skulle vara värmde vi upp lite innan matcherna. Jag märkte att bordet kändes annorlunda att spela på, det fanns två sorters bord. En sort var ungefär som i Sverige och den enda skillnaden var att bollen rullade långsammare än på de svenska borden. Den andra sorten tyckte jag verkligen illa om eftersom kortsidorna på bordet var större och jag inte kunde nå bollen lika bra. Jag fick felserv jättemånga gånger när jag spelade på dem plus att jag sköt sämre. Första matchen gick dåligt, dels för att jag kände mig nervös och dels för att personen jag spelade mot var mycket bättre än jag, hon kom trea på VM. Det enda positiva med den matchen var att jag lyckades få fler poäng än när vi spelade på VM. Jag förlorade med två-noll i set och hon vann överlägset. Andra matchen kändes jämnare, jag förlorade även den med två-noll i set men i ett av seten stod det tio-tio och det hade jag ju nästan kunnat vinna. Under eftermiddagen spelade jag en tredje match och även den gick dåligt. Personen jag spelade mot var ganska mycket bättre än jag men jag tror att jag lyckades få nio eller tio poäng i ett set. Det var först i den fjärde och sista matchen i lördags som det hände någonting. En annan showdownspelare var min koach och han sa först att jag skulle spela som Jhonnie lärde mig i somras, vi tränade ju en del innan VM. När jag hade en koach kan det ha varit så att jag började tänka mer på hur jag spelade och eftersom det var sista matchen och jag visste att jag inte skulle gå vidare bland de tolv bästa tjejerna tänkte jag att jag verkligen ville spela en bra sista match. Nervositeten släppte av någon konstig anledning och jag kände helt plötsligt att det gick bättre. De tidigare matcherna spelade jag mitt bästa men då var jag ju ganska nervös. Matchen var lång, första setet tog slut efter tio minuter, det var maxtid på den här tävlingen. Jag vann setet eftersom det stod sju-sex till mig, när det hände kändes det konstigt eftersom jag aldrig trodde att jag skulle klara av att vinna något. Men även andra set vann jag, kommer inte ihåg siffrorna men tror att setet hann ta slut innan tio minuter hade gått. Då hade jag alltså vunnit en match! Det kändes verkligen jätteroligt för då hade jag ju klarat mer än på VM, där vann jag en match med två-ett i set men nu vann jag med två-noll! Det gick bra för alla killar i laget, alla gick vidare till söndagen:)

Middagen i lördags var verkligen bra! Vi åkte iväg med bussen för att äta på ett hotell där det var buffé! Förrätterna var väldigt goda, jag åt lite allt möjligt och testade det mesta som fanns. Huvudrätterna hann jag inte se så mycket av eftersom jag inte följde med och hämtade maten. Jag hann däremot testa flera olika efterrätter, jag tror att de räknade ut att det fanns tretton olika sorters efterrätter, jag testade nog bara fem eller sex av dem. De hade jättegott chokladmouse och någon annan god chokladsak. Något päronmouse testade jag också, en fruktsallad som var helt okej plus två små bakelser och en sorts jordgubbstårta. Det var roligt när Adde och Kladde ville testa alla efterrätter, de tog flera gånger av vissa saker och ledsagarna fick hämta efterrätt jättemånga gånger=) Jag hade kanske ätit mer om inte bussen skulle köra tillbaka oss till boendet vid en viss tid. Det fanns några andra saker som jag hade velat testa. När vi kom tillbaka lyssnade jag medan några hade ett möte där de pratade lite om kommande showdowntävlingar och lite om showdownreglerna, jag lärde mig en del nytt. En rolig sak som jag fick reda på den kvällen var att jag hade gått vidare bland de tolv bästa tjejerna! En av tjejerna jag spelade mot hade ont i ryggen och hoppade av tävlingen, självklart tyckte jag verkligen jättesynd om henne för det men det gjorde att jag gick vidare. Därför låg jag alltså och var nervös hela natten och när jag väl somnade ibland drömde jag konstiga saker.

Vi gick upp samma tid igår som i lördags och åt frukost, jag åt en smörgås med lax, det är inte ofta man får så god frukost:) Tur att jag brukar kunna äta även när jag är nervös, många jag känner klarar inte av det. Jag hade ingen aning om vem jag skulle spela mot förrän de ropade ut matcherna. Det var alltid några som satt vid ett bord, skrev upp resultat och ropade ut vilka som skulle spela. Första matchen gick väldigt dåligt, personen jag spelade mot var verkligen hur bra som helst, jag lyckades bara göra ett eller två mål. Andra matchen spelade jag mot en från Danmark. Det var nog den jämnaste matchen hittills, det stod nästan tio-tio i alla set. När det stod tio-io i tredje set och tio minuter hade gått tror jag att jag antinge lyckades göra mål eller att tjejen sköt bollen i nätet. Därför vann jag ju ännu en match och blev jätteglad! Nästa match spelade jag mot en tjej som jag förlorade mot i lördags. Igår gick det bättre, matchen var inte alltid jättejämn men i sista setet vann jag, kommer inte ihåg med hur mycket men ändå! Efter lunchen fick jag veta att jag hade kommit tvåa i min grupp och skulle därför spela om fjärde till sjätte plats. Jag spelade två matcher och båda var väldigt jämna. Det kan ju mest vara tur vem som vinner om det står tio-tio, första matchen vann jag medan jag förlorade den andra. Båda var roliga att spela eftersom de jag spelade mot inte var jättemycket bättre än jag. Det var sexton tjejer i tävlingen och jag slutade alltså som femma, det blev jag ganska nöjd med eftersom jag aldrig trodde att det skulle gå så bra. På Vm kom jag ju näst sist men det hände inte den här gången:) Alla andra tjejr var verkligen jätteduktiga och jag har mycket som jag vill utveckla i mitt spel! Det är när jag spelar mot folk som jag märker vad jag behöver träna på. I november börjar Sverigecuppen och tills dess ska jag försöka bli bättre tekniskt och skjuta bättre. En del misstag gjorde jag på matcherna och det vill jag såklart också träna bort men det är ju svårare. Det känns i alla fall lättare att koncentera sig en hel match nu än tidigare. Zebastian kom femma bland killarna och Claudio kom trea! Sveriges killar är ju väldigt bra och mitt mål är att om några år bli lika bra som några av tjejerna!

När alla matcher hade spelats och vi väntade på att resultaten skulle läsas upp och att medaljer skulle delas ut spelade jag och några andra kort. Jag vann aldrig någonting, varken i lördags eller igår, det var jättestörande! Alla anda vann åtminstone en gång medan jag alltid fick dåliga kort plus att jjag tänkte osmart ibland. De säger ju att man har tur i kärlek om man har otur i spel men det tror jag verkligen inte på, kärleken går ju sämre än någonsin för mig just nu och det känns aldrig som att jag kommer träffa någon. Nu när jag har skolan och träningen att tänka på känns det i och för sig lite skönt att vara singel, jag tror faktiskt inte att jag skulle hinna med att vara en bra flickvän nu. Vi spelade i alla fall vändtia och några spel som jag aldrig hade spelat innn, kommer inte ihåg vad de heter.

Efter att priserna hade delats ut åkte vi till flygplatsen med en buss. Jag kunde sova en stund på vägen vilket var skönt, jag kunde slappna av på ett annat sätt när tävlingen var över. När vi kom dit sa jag hejdå till några innan vi gick och åt på burger king igen. Senare åkte vi till ett hotell i en ganska stor taxi. Den var inte tillräckligt stor för att alla skulle få plats att sitta så jag fick sitta i en av ledsagarnas knä. Hotellrummet vi sov på igår var ganska små men helt okej. Innan jag gick och la mig igår pratade jag med några, vi pratade om vad vi skulle göra om vi vann myckt pengar, ibland är det skönt att drömma:)

Frukosten idag var ganska god, jag åt äggröra, någon smörgås och yogurt som var godare än på det andra hotellet. Vi fick köa en ganska lång stund till incheckningen men man har varit med om att köerna har varit längre. Resan tillbaka till Sverige kändes bra men jag tyckte att det var tråkigt att helgen gick så fort! Det är väldigt sällan som jag känner mig så glad som jag gjorde den här helgen, att förlora matcher är ju aldrig roligt men när man vinner blir man verkligen hur glad som helst! Showdown kan man ju träna och bli bätttre på så då är det inte bara tur om man vinner utan också kanske skicklighet. Man kan ju avgöra mer hur matchen ska gå om man har tränat innan och ens motståndare inte är mycket bättre än en själv. Jag tycker ju inte om när roliga saker tar slut men jag kommer nog att komma ihåg den här tävlingen väldigt länge för jag kanske aldrig kommer bli mer än femma i någon tävling men det hoppas jag! Även de andra tränar ju hela tiden så de blir bättre i samma takt som jag eller om de utvecklas snabbare, därför är det ju svårt att bli bra. Men jag vill verkligen det här så mycket och showdown betyder mycket för mig just nu, det är roligt att jag har fått ett nytt intresse. Att sjunga tycker jag inte om lika mycket som tigidare men det kommer jag säkert att göra om någa år igen. Det kanske är för att jag sjunger så mycket i skolan som jag har tröttnar lite på det. När jag har tränat min sångröst tekniskt har jag märkt att det inte är lika roligt att sjunga längre och att min röst låter mindre personlig. Nu är klockan mycket och jag måste sova inatt för att orka med morgondagen. Jag bloggar igen imorgon eller på onsdag, då får jag berätta mer om den här veckan för det orkar jag inte göra nu. Nästa sak jag har att se fram emot är inte förrän på höstlovet så nu kommer jag tyvärr inte att ha något roligt att berätta på jättelänge. Tur att det i framtiden kommer att vara fler tävlingar, det ser jag verkligen fram emot. Om jag tränar showdown och kondition finns det ju en chans att jagkommer med på dem:)
/Vispen